✫ ✫ ✫
Then inthet wågar, han inthet windher.
☞ Swenske Ordsedher #1237

Eftersom stavningen varierar mycket i Swenske Ordsedher – någon rättstavningsnorm fanns inte att följa på denna tid – så kan ord stavas på olika sätt i ordspråkssamlingen, även ord som följer strax efter varandra som t. ex.  ”ho”, ”hoo” (”vem”):  ”ho” ☞ {460}, ”hoo” ☞ {461}, ”ho” ☞ {463}, ”hoo” ☞ {464}; den som undrar huruvida ett inskrivningsfel föreligger eller ej har därför möjlighet att själv verifiera inskrivningen här direkt: 1604 / 1636. Även äldre kasusformer kan väcka misstanke om inskrivningsfel, som t. ex. den äldre genitivformen ”annars” (= ”annans”) till ”annan” ☞ {136}
     Vid ordhänvisning till SAOB måste underavdelningarna + Ordformer och + Etymologi öppnas manuellt för att man skall kunna finna relevant(a) ordform(er): se t. ex. ”vem” → SAOB ⇒ + Ordformer som anger (ho (‑oo)) 1522 osv., dvs. ho / hoo, som gamla ordformer från 1522 och så vidare.
    För förklaringar till olikheter i ordformer, felaktigheter och egendomligheter i de latinska texterna se Axel Kock: Östnordiska och latinska medeltidsordspråk. Peder Låles ordspråk och en motsvarande svensk samling. 2. Kommentar. Köpenhamn 1891-92.
____________________________________________________________________________
Senaste korrekturläsning/revidering: 2023-03-20  
____________________________________________________________________________
Besök också gärna:  Ur Penu proverbiale (1665) och Svenska ordstäv
=============================================================

A –B – C – D  [se även T]–E – F – G – H – I / J – K [se även Q] – L – M – N – O – P – Q [K] – R – S – T –U se: V / W – Y   Ä –

                                            — A2 a —
A
{1} Aff een lithen gnista kommer en stoor eldh.
Låle (1300-talet) #350: Aff lidhen gnijsth wordher offthe stoor ildh
                                         ex minima magnus scintilla nascitur ignis
Låle (1300-talet) #1051: Offthe ger lidhen gnisth angherligh ildh
                                           Sepe dat attrocem scintilla minuscula torem
YFSv (ca. 1450) #924: opta gør litin gnista anghir fwl eldh
                                      Sepe dat atrocem sintilla minuscula torrem

{2} Aff skadan bliffuer man wijs, och icke rijk.

{3} Aff thet stoora nöthet lärer vngnöt dragha.
Låle (1300-talet) #85: Aff thet sthore nødh nømmer thet mijndræ at drawe
                                      A boue maiore discat arare minor
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{4} Aff lithet och lithet, sankar fattig kona sigh barn.
aff lithet och lithet (från fsv. smam ok smam): småningom, litet i sänder, efterhand
sankar […] sigh: skaffar sig → SAOB SAMKA 1) = SAMLA 1) e) förvärva / skaffa sig / få en undan för undan ökad mängd av (något)
kona: kvinna → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
≈ En fattig kvinna skaffar sig så småningom barn undan för undan. ≈
Låle (1300-talet) #147: Aff lidhet oc lidhet sancker fattigh kone sith barn
                                        Colligit infantem pauper mulier peditentim
YFSv (ca. 1450) #137: smam ok smam sankar fatigh kuna sik barn saman
                                      Colligit infantem mulier pauper pedetentim
smam ok smam → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 439: smar, smam (pl. dat.): smam ok smam, adv. i små delar el. stycken; småningom

{5} Aff fete fläsk drypa fete droppar.
Låle (1300-talet) #243: Aff then feedhe stegh dropper thee feedhe draaber
                                         De pingui massa manant stillarnina crassa
Låle (1300-talet) #785: Aff then fædhe steghe drybæ the fædhe draabæ
                                         Pingue venire puto pingui stillante veruto
YFSv (ca. 1450) #235: aff feete steek drypa føte drupa
                                      de pingui massa stillant stillamina crassa
YFSv (ca. 1450) #725: aff feete steek drypa ffeete dropa
                                      pingue venire puto pingui stillante veruto

{6} Aff siste begare, kommer först kinpusten.
begare: bägaren → SAOB BÄGARE
först: första → SAOB FÖRSTE
kinpusten: örfilen → SAOB KIND- | -PUST, slag på kinden, örfil
Låle (1300-talet) #451: Aff then sijsthe bæghere kommer gernæ then førsthe pwsth
                                         Haustus a fine surgit origo mine
Låle (1300-talet) #452: Thet sijsthe begheræ faar then førsth kijndhest
                                         Haste flet victu primo ciphus vltimus ictu
YFSv (ca. 1450) #394: æptærsta bikarin giwir vth førsta huggit 
                                       haustus a fine surgit origo mine 
æptærsta → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1142: äptre adj. komp. och äfster el. äptarster (‑erster), adj. superl. B) superl. 2) sist, senast.

{7} Aff käte skall katta mws bijta. 
käte → SAOB KÄTTJA, sbst., 1) (†) (övermått av) livskraft, ysterhet, yrhet; uppsluppenhet; munterhet, lustighet; livslust
Låle (1300-talet) #787: Aff kædhe scal katt mwss bijdhe
                                         pilax exosus mures solet esse iocosus
YFSv (ca. 1450) #726: aff kæte skal kat æta musin
                                      pilax exosos mures solet esse jocosus 
kæte → Söderwall Ordbok, 1, s. 714: käte, f. och n. 1) ysterhet, yrhet. 2) glädje, munterhet. 3) lättsinne, själfsvåld.

{8} Aflat godz, är snart förtärdh.

{9} Aff illa fångit godz, glädher sigh neplig then tridie man. 
neplig → SAOB NÄPPELIGEN, adv. 1) (†) i inskränkande anv.: nästan icke, närapå icke;
även: knappast ens; även närmande sig / övergående i betydelse: rentav icke, faktiskt icke, icke

{10} Aff ruggosta folarne blifwe beste hestarne.
ruggosta (superl. till ruggot): lurvigaste → SAOB RUGGOT, raggig; lurvig; som har borstig / tovig hårbeklädnad

{11} Affton sång medh dryck, morgon sång medh hosto.
hosto (oblik, ”böjd”, form av hosta efter prep. medh) → SAOB HOSTA

{12} Aghan giffuer förståndh.

{13} Aghelös lefwer ärlös döör.
Låle (1300-talet) #876: Hoo som worløøss leffwer han æreløøss døør
                                         Quem mos non rexit vitam non inclitus exit
YFSv (ca. 1450) #799: hwa som dør ægholøs han dør æroløs
                                      quem mons non rexit vitam non inclitus exit
Läs i YFSv-texten 799 mos i st. f. mons. (Kock [1892], s. 340)
Kock [1892], s. 340:
”I vår fsv. text »hwa som dør ægholøs han dør æroløs» har skrivaren
säkerligen med ægholøs menat »utan egendom», men det är väl otvivelaktigt,
att det är förvanskat från agholøs »utan tukt».”
Jfr. {455} Hoo som aghalös leffuer han ärelös döör.
Hälsingelagen (ca. 1320): Hwa som agha löös lewer ok lagha. han heþerlös döör
 ☞ Fornsvenska textbanken, Hälsingelagen, Praefatio, r. 12-13

{14} Agan är godh, när motto är medh.

{15} Alt främmande, och nytt är wällkommet.

{16} Alle rädhes thet som ondt är.

{17} Almosen dömer icke peningen och messan förkortar icke daghzledhen.
dömer troligtvis tryckfel för tömer (tömmer); tömer → SAOB TÖMMA
Låle (1300-talet) #710: Almøssæ tømmær eij pwngh oc eij messæ dags færdh
                                         non eloys bursam minuit nec missa dietam
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{18} Allestädhes framme, sällan wälkommin.

{19} Allestädes framme, ingestädhz wälkommin.

{20} Allestädes framme, ingestädhes wäl.

{21} Alle wilia wäl hugga til, men ingen wil hålla j skaffte.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 13 #5:
Alle hugga gärna til, men ingen wil hålla om skafftet.
i. e. Mången seer giärna ens annars olycka och skada,
men ingen will heetas ther til wållandes.

{22} Alle kämpar falla sägherlösa.
sägherlösa → SAOB SEGER- | -LÖS, som icke vunnit seger, som blivit utan seger; övervunnen, besegrad 
Låle (1300-talet) #102: Kemper fallæ alle seyer løsæ
                                         Belliger atleta victrice cadit sine meta
Låle (1300-talet) #790: Kæmppæ falle allæ seyær løsæ
                                         pompa gigantea perdit sub strage trophea
YFSv (ca. 1450) #86: alle falla kæmpa sighir løse                                 
                                    belliger at leta victrice cadit sine meta
YFSv (ca. 1450) #729: kæmpa falla alle sighir løse                                    
                                      pompa gigantea perdit sub strage trophea

{23} Alle ord låta wäl tala sigh, men icke alle gärningar göra sigh.
tala sigh → SAOB TALA 2) uttala språkljud / ord / sats / dyl.;
förr även: uttala (språkljud osv.)

{24} Ära, är at lära.

{25} Al tingh medh rådh.

{26} Alle äro barn j böriande.

{27} Ålder hielper för ingen Dårskap.

{28} Al tingh skall man hoppas til thet besta.
Jfr. {722} Man skal altidh hoppas til thet besta.
Låle (1300-talet) #228: Tw scalt altijdh hobes tijl thet bæsthe
                                         Debet pendere meliori spes tua de re
YFSv (ca. 1450) #200: man skal hopas æ thæth bæsta
                                      debet pendere meliori spes tua de re
Grubb – Penu proverbiale (1665), 518 #2:
Man måste altijdh hoppas dhet bästa, och wänta dhet onda.
i. e. När wäl går, måste man och wänta dhet som wärre är.  

{29} Alle ord skall man icke giffua brödh. 
Låle (1300-talet) #355: Man scal eij alle ordh ædæ giffue
                                         faminibus cunctis non inuigiles male iunctis
YFSv (ca. 1450) #313: thw skalt ey allom ordhom æta giffua
                                      faminibus cunctis non inuigiles male iunctis

{30} Alle bedlere ähre rijke, alle pijgor trifne och alle fongar fattige.
bedlere → Söderwall Ordbok, 1, s. 110: biþil (bedhil), m. 1) den som beder ifrigt. 2) friare
bedlere → SAOB BEDLARE (†) friare
trifne: flitiga → SAOB TREVEN 1) driftig, flitig; ihärdig; duktig
Låle (1300-talet) #254: Alle ære bædle rijghe oc fangher fattigæ
                                         Dis procus est vere vir captus pauper in ere
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 125:
”Man bör […] tänka sig att ordspråket vill säga: »liksom alla friare låtsa sig vara rika
för att få sin älskade, så låtsa alla fångar sig vara fattiga för att slippa med så billig lösepänning som möjligt».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #3:
Alla Bedela rijka, alla Fångar fattiga.
i. e. Ehuru fattigh en är, så låtz han doch wara rijk mädan han frijar.
bedela (pl. bedlar (bedela Grubb 15 (1665)) → SAOB BEDEL (†) friare

{31} All öffuerdådigheet fångar en ond enda.

                                            — A2 b —
{32} All öfuermechtigher kan icke haffua stadigheet.

{33} Alle foglar, äro icke hökar.
Låle (1300-talet) #674: Ey ære allæ fwglæ høghe
                                         non alacres nisus gerit omnis au is quasi nisus
YFSv (ca. 1450) #605: ey æra alle fughla høka
                                      non alacres visus gerit omnis auis quasi nisus

{34} Alth förgånger men icke Gudz ordh.
Låle (1300-talet) #732: Alth forgaar vdhen gwdz naadhe
                                        Orbis enigma perit gracia plastis erit
YFSv (ca. 1450) #670: alt forgaar wtan gudz miskundh
                                     Orbis enigma perit gracia plastis erit

{35} Alle böther hielpa.
böther → SAOB BOT 3) (†) konkret: läkemedel, medicin, medikament
Låle (1300-talet) #806: Allæ baadhe hiælppe
                                         Promotiua puta lucra quamuis merce minuta
YFSv (ca. 1450) #767: all baatan hiælpir
                                      promotiua puta lucra quamuis merce minuta
baatan → Söderwall Ordbok, 1, s. 81: batan (baatan), f. 1) vinning. all baatan hiälpir GO 767

{36} Alle willie dåran haffua, men ingen will födan.
födan (kontr.) = föda’n: föda den
Låle (1300-talet) #1026: Allæ wille fool findhe oc inghen fødhæ
                                           Stultum nutrire nemo wlt sed reperire
YFSv (ca. 1450) #953: alle wilia fool finna ok ængin hema fødha
                                      Stultum nutrire nemo wlt sed reperire

{37} Alle kenne apan, hon kenner ingen.

{38} Alle få böör som bijdha gitte.
böör: medvind → SAOB BÖR, förlig vind, god vind, medvind
bijdha → SAOB BIDA, vänta
gitte: kan → SAOB GITTA 1) förmå, kunna, vara i stånd; orka
Jfr. {1055} Then bijder som wäder will haffue.
Låle (1300-talet) #1072: Bydhennæ man fongher fæær bøør
                                           Temperies venti datur exspectare potenti
YFSv (ca. 1450) #1004: thæn ffaar bør thet bidhan gethir
                                        temperies venti datur expectare volenti
Läs thær i st. f. thet i YFSv-texten 1004; i samma text står bidhan
i st. f. bidha’n »invänta honom». (Kock [1892], s. 389)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 97 #4:
Dhen får fulle Böör som bijda gitter.
i. e. Tholamodh öfwerwinner alt.

{39} Alle willie gamble wara, men ingen will gammal heta.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #1182: Allæ willæ længhe leffwe oc enghen gammel hedhe
                                           vult antiquari nec anilis quisque vocari
YFSv (ca. 1450) #1087: alle wilia gamble wardha ok ængin gamal heta
                                        wlt antiquari nec anilis quisque vocari

{40} Aldrigh är dagen så long, at thet bliffuer quelder omsider.
omsider: till slut → SAOB OMSIDER I., adv., 1) äntligen, till slut; efter hand, småningom, med tiden 

{41} Alle Nycklar hengia icke widh itt bältte.
Låle (1300-talet) #1197: Eij ære allæ nøglæ bwndnæ wedh een qwinne artz
                                           vnica non claues matrona repagulat omnes
YFSv (ca. 1450) #1093: ey æru alle nykla widh eenna kunu bælte
                                        vnica non claues matrona repagulat omnes
Jfr. {76} Alle nycklar hengia icke widh ett belte.

{42} Allom äro förbudet bryte, men ingen bättras.
allom (arkais.; dat. pl. till all): [för] alla → SAOB ALL

{43} Aldrigh är nogot så lithet, att thet är bettre som inthet.

{44} Alle willia råde, men få rätt göra.

{45} Alle willia Herrar wara, men ingen will secken bära.

{46} Aldrig är fienden så godh, han behåller iw skadan som han får.
iw: att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall 
Aldrig är fienden så godh, han behåller iw skadan… = Aldrig är fienden så god, att han inte behåller skadan…
Den ursprungliga, fornsvenska formuleringen av detta ordspråk har förvanskats i Swenske Ordsedher,
jfr. Låle & YFSv:
Låle (1300-talet) #766: Freedhen ær eij saa godh at ee hoo skadhen faar
                                         han beholler hanum eij
                                         pax non est tanta quin lesus habet nocumenta
YFSv (ca. 1450) #706: fridhin ær ey swa godh at han hawir æ skadhan ther han faar
                                      pax non est tanta quin lesus habet nocumenta
”Ordspråket vill säga: »skada (stryk?) är alltid behållen vara» […]
(Kock [1892], s. 308-309.)
Jfr. {284} Fienden är aldrig så god …

{47} Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen.
iw: att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen. = Aldrig sitter fläsket så högt, att hunden inte väntar sig benen.
Låle (1300-talet) #82: Flycket henger ey saa høgt at hwnnen wenther seg ey bened
                                       Alcius appense canis os sperat sibi perne
Låle (1300-talet) #740: Flycketh hængher eij saa høgt at hwndhen wenther segh ee
                                         beeneth
                                         Ossa canis speret perne licet hec procul heret
YFSv (ca. 1450) #71: flykkit hængir ey swa høgth at hundin væntir sik ey benith
                                    alcius appense canis os sperat sibi perne
YFSv (ca. 1450) #679: flykkit hængir ey swa hogth æ vænthir hundin sik beenith
                                      Ossa canis sperat perne licet alcius heret
Jfr. {272} Flesket henger aldrig så högt, at hunden wenter sigh iw benen.
Kock [1892], s. 49:
”Läs […] i S655 [= YFSv 679] høgth. Den svenska texten (æ vænthir …) i S655 [= YFSv 679]
är möjlig: man behöver blott tänka sig ett större skiljetecken efter høgth;
»skinkan hänger ej så högt – alltid väntar hunden sig benet».
I D 740 måste at utgå eller ee ändras till ey; väl snarast det senare […].”

{48} Allt watn will j haffuet.
Låle (1300-talet) #141: Ee wil wan tijl strandhe
                                         Certant intrare cuncta fluenta mare
YFSv (ca. 1450) #121: alth watneth vil til haff flyta
                                      Certant intrare cuncta fluenta mare
Kock [1892], s. 75:
”Strand synes här (liksom förhållandet ännu kan vara i nyd., se Molbechs ordb.) användas om »den kysten eller strandbredden nærmeste deel af havet».”

{49} Altidh är frusin iord för lath swin.
Låle (1300-talet) #186: Joordh ær altijdh froosen for vtreffnæ swijn
                                        Cum sus lenta piget ops illi sedulo friget
Låle (1300-talet) #727: Ee ær iord froosen fore vdtreffwen swijn
                                         Ops sibi frigescit cum sus torpore pigescit
YFSv (ca. 1450) #171: æ ær frwsin jordh for othriffnom swinom
                                     Cum sus lenta piget ops illi sedulo friget
YFSv (ca. 1450) #654: æ ær frusin jordh for otrhiffnom swinom
                                     Ops sibi frigescit cum sus torpore pigescit
Läs vtreffwen i Låle-texten 727 i st. f. vdtreffwen (se Kock [1892], s. 97).
Läs othriffnom i den YFSv-texten 654 i st. f. otrhiffnom (se Kock [1892], s. 97).
othriffnom (dat. pl. styrd av prep. for ) → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 186: othrivin (pl. nom. m. oträffne, dat. othriffnom), adj. lat

{50} All högfärdh får en ondh ända.
Låle (1300-talet) #381: All hoffærdighet fangher oond ændhe
                                         Finem dampnosum capit omne superciliosum
YFSv (ca. 1450) #334: aal høghfærdh fa ondan ænda
                                      finem dampnosum capit omne superciliosum

{51} Ålder och siukdom kreke till by, och geste sorgh och grelle så äro the try.
I stället för det uppenbarligen korrupta ”och grelle” läs med Låle och YFSv nedan ”at qwelle” (framåt kvällen)
kreke → SAOB KRÄKA, v.¹, 1) kräla, krypa
~ Ålder och Sjukdom kryper fram till byn och gästar Sorg framåt kvällen, så är de [nu] syskon tre. ~
Låle (1300-talet) #515: Aldher oc sywgdom kræghe til by
                                         oc gæstæ sorgh at qwellæ
                                         saa ære the try
                                         Juncta petunt tecta pestis dolor atqui senecta
YFSv (ca. 1450) #452: siwkdom ok allir kraka til by
                                       gesta sorgh at qwælle
                                      ok æru syszkene thry
                                       juncta petunt tecta pestis dolor atque senecta
allir → Söderwall Ordbok, 1, s. 22: alder (aller), m. 6) ålder
kraka → Söderwall Ordbok, 1, s. 699: kräka (kraka), v. 6) krypa — krypa fram, smyga sig
at → Söderwall Ordbok, 1, s. 53: at, A) prep. med dat., som dock stundom utbytes mot ack. 4) vid tidsbestämningar för att beteckna tiden el. tillfället när något sker: a) om, på.
~ Sjukdom och Ålder smyger fram till byn, gästar Sorg om kvällen, och är [nu] syskonen tre. ~

{52} Aldrig faller äplet aff, förre än thet är mogit.
förre än → SAOB FÖRR 2) e) β) motsvarar FÖRRÄN 1) b) innan
Låle (1300-talet) #789: Mowdhæ æblæ ære faldh i wonæ
                                         pomis vicinam maturis nosce ruinam
YFSv (ca. 1450) #728: fultmoen æple falla gerna
                                      pomis vicinam maturis nosce ruinam

{53} Aldrigh skall frusin eld göre, ey heller hungrogh till kiättils tage.

{54} Alle leffue widh en Gudh, och icke widh een lycke.

{55} Alle hafwa en Gudh, men icke eensz natur.
eensz (adj. oböjl.) → SAOB ENSE, en och samma, samma, identisk

{56} Alle ordh äro icke konungz ordh.

{57} All wrongwisa igenstoppar sin egin mun.

{58} Alt thet som önskas kommer icke j secken.

{59} Alla goda gerningar warde snart förgätna.
warde (pres. ind. pl. 3:e pers.): blir → SAOB VARDA, 1) uppkomma / uppstå / komma till stånd / bli till, bli
förgätna (perf. part. pl. till förgäta): glömda → SAOB FÖRGÄTA, 1) glömma, förlora / tappa minnet av (något / någon)
warde snart förgätna: blir snart glömda, glöms snart

{60} Alltijdh till en tijdh, tankar äro tullfrij.

{61} Altijdh skall man stempne, såsom han wil empne.
Låle (1300-talet) #1143: Thw scalt steeffnæ effther eeffnæ
                                            Viuas frugalis vt res est materialis
YFSv (ca. 1450) #1055: thu skalt stæmpna æpthir æmpne 
                            ≈ Du skall inrätta dig efter din situtation. ≈  
                                        viuas frugalis vt res est materialis
stæmpna → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 539: stämna (stämpna. stempna. stäfnä). v. 1) eg. vända el. rikta ett fartygs ramstam (åt ngt håll); styra, rikta ett fartygs kurs, styra kosan. – bildligt rikta el. rätta sin sträfvan, ställa sig, inrätta sig.
æmpne → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1109: ämne (ämpne. emne. empne. äfni ). n. och f. (el. m.?) 8) tillfälle, läglighet, utväg, möjlighet. 9) tillfälle, råd; förmåga; tillgång, förråd; ofta svårt att skilja från 8. 

{62} Äplett smakar iw aff rothen ehuart som thet triller.
iw: alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt
ehuart: varthelst → SAOB EVART I. adv. 1) allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats: varthän än, varthelst
Låle (1300-talet) #89: Thu trijller ey æbleth saa langt at thet smagher ey aff rooden
                                       A radice sapit pomum quocumque rotatur
Låle (1300-talet) #1023: Man kastær eij æbleth so langt at thet smager eij aff roodhen
                                           Stirpe saporatur pomum quocumque rotatur
YFSv (ca. 1450) #949: thu kastar ey æplæt swa langth fra træth
                                      thet kænnis æ hwadhan thet ær komith
                                      A radice sapit pomum quocumque rotatur

{63} Arme mågar göre slechtene lågher.
mågar: svärsöner → SAOB MÅG 2) dotters man, svärson
lågher [fsv. lagher]: → SAOB LÅG, 8) a) i fråga om samhällsställning, rang och dyl.: långt nere på rangskalan, icke tillhörande samhällets högre lager; som har ringa makt / anseende
Grubb – Penu proverbiale (1665), 35 #2:
Arma Mågar, giör slächten ringa. 
i. e. Fattigdomen är altijdh i föracht.

                                            — A3 a —
{64} Armt snack är thet som inthet alfuar medh fölger.
Jfr. {95} Bemerk stundom alfwar medh skemptan.
Låle (1300-talet) #608: Alffwære oc gammen kwnnæ bæsth sammen
                                         Mixtim phas resera cum iocundis sere vera
YFSv (ca. 1450) #538: alwara ok gaman fallir væl saman
                                      Mixtim fas resera cum jocundis sere vera
Jfr. {1121} Thet är armt snack som inthet alwar medh fölger.

{65} Arm är then slechten som ingen skökia eller tiuff är vtij.

{66} Äran förtappas aldrigh.
förtappas: gå förlorad → SAOB FÖRTAPPA 3) låta gå (evigt) förlorad; förr även i pass. (och såsom refl.): gå (evigt) förlorad, bliva fördömd

{67} Ära är at lära.

{68} Acht kommer ey allom i pungh.
allom (arkais.; dat. pl. till all): alla → SAOB ALL

{69} Affuunden gnager ther hon är.
1604: affuunden med uu i.st.f w; 1636: affwunden

{70} Altijdh leker tungon på hiertans tankar.

{71} All tungh bördo är läth när man henne toligh lijdher.

{72} Adam war förste adels man.

{73} Awundzman bör icke wittna.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #3:
Affwundzman skal icke witna.

{74} Armt trä, som faller j första huget.

{75} Alle foglar flyga bort tå bliffer kråkan quar.

{76} Alle nycklar hengia icke widh ett belte.
Låle (1300-talet) #1197: Eij ære allæ nøglæ bwndnæ wedh een qwinne artz
                                           vnica non claues matrona repagulat omnes
YFSv (ca. 1450) #1093: ey æru alle nykla widh eenna kunu bælte
                                        vnica non claues matrona repagulat omnes
Jfr. {41} Alle Nycklar hengia icke widh itt bältte.

{77} All lycke gånge som suin fötter.

{78} All suin suart j mörkret.

{79} Ähr han icke så snut fager, så är han när så gagne godh.

⇑

B
{80} Barne magan är blinder.
Låle (1300-talet) #135: Blijndher ær barne mawæ
                                          Cecuciens pueri stomacus censetur haberi
YFSv (ca. 1450) #115: blindhir ær barns maghi
                                      Cecuciens pueri stomacus censetur haberi

{81} Barne gömor ära arme gömor.

{82} Barnet gör j byn som thet är hemme want.
Låle (1300-talet) #279: Saa gør barn i by som hime ær læret
                                         Ede quod indigena puer efficit hoc aliena
Låle (1300-talet) #333: Saa ær barn i by bærth som hiemme ær lærth
                                         Exterius talis puer est vt erat cameralis
Låle (1300-talet) #995: Saa gør barn i by som hijemmæ ær lærdh
                                         Sic facit allofili puer vt solet ede tribuli
YFSv (ca. 1450) #242: swa gør barn i by som hema ær want
                                      Ede quod indigena puer efficit hoc aliena
YFSv (ca. 1450) #306: swa gør barn i by som thet ær heema want
                                      exterius talis puer est vt erat cameralis
YFSv (ca. 1450) #937: swa gør barn ij by som thet ær hema want
                                      Sic facit allophili puer vt solet ede tribuli

{83} Barn skal haffue drijcke som hök, och hugg som åsen,
        math som nöth, och kläde som wädur.
Låle (1300-talet) #94: Barn scal haffue dricke som een falk hwg som een asen
                                       Fødhe som nødh oc klædher som een wædher
                                       Baci restrictu falco brunellus in ictu
                                       Bos erit in victu puer vt veruex in amictu
YFSv (ca. 1450) #79: Man skal smaswen drikka gewa som høkø ok næpsa som aasna
                                   oc fødha som vxa ok kledha som wædhur
                                   Bachi restrictu falco brunellus in ictu
                                   bos erit in victu puer et veruex in amictu

{84} Barn säger gefft fåuiska [scil. ting], som drukna och galna.
gefft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
fåuiska: oförståndiga → SAOB FÅVITSK 1) som har (eller röjer) föga vett, oförståndig, oförnuftig, dåraktig

{85} Barn klagar sin nödh och tijger sin skuldh.
Låle (1300-talet) #392: Barn kærer hwat thet faar oc syer eij hwat thet gør
                                         Flendo puer queritur ob verbera causa tacetur
YFSv (ca. 1450) #361: barn kærær siik gratande ok thighir hwat thet hawir brutith
                                     flendo puer queritur obuerbera causa tacetur
kærer: klagar, beklagar sig → Söderwall Ordbok, 1, s. 711: kära, v. 1)

{86} Barn är broderlösz mann.
barn (1604 & 1636) tryckfel för bar
Kock [1892], s. 174: ”I Sw. Ordsedher (A 3 s. 1) är ordspråket förvanskat till
»Barn är broderlöss mann».”
Låle (1300-talet) #395: Bar ær brodherløss man
                                         Fratribus orbatus est pro nudo reputatus
YFSv (ca. 1450) #356: baar ær brodhorløs man
                                      fratribus orbatus est pro nudo reputatus
bar → Söderwall Ordbok, 1, s. 78: bar (baar), adj. 2) obetäckt, utan skydd

{87} Barn skal krype så lenge thet lärer gå.
Låle (1300-talet) #438: Barn scal krybæ tijl thet nymer at gaa
                                         girat rependo prius infans quam gradiendo
YFSv (ca. 1450) #379: barn skal krypa til thet nimbir gaa
                                      giret rependo prius infans quam gradiendo

{88} Barn gör barne gärningh.
Låle (1300-talet) #599: Thet ær sedh at barn ger barne gærningh
                                         mos vetus emergit puer ad puerilia vergit
YFSv (ca. 1450) #529: thet ær gamal sidh barn gør barns gerninga
                                      Mos vetus emergit puer ad puerilia vergit

{89} Barn wexer en doch thet drijcker watn.
Låle (1300-talet) #180: Ee woxe børn togh at the wan dricke
                                       Crescunt decliui licet hijs fit potio riui
YFSv (ca. 1450) #129: æ væxæ vællinga barn tho at the watn drikka
                                     Crescant decliui licet hiis fit pocio riui

{90} Barn är modrens beste lekare och speleman.
Låle (1300-talet) #726: Barn ær modherens bæsthe legheræ
                                       Optimus altrici solet infans hijstrio dici
YFSv (ca. 1450) #653: modhor ær bæst lækiare til sith barn
                                      Optimus altrici solet infans hystrio dici

{91} Barn gonger gerne tijt som thet finner sin lijkee.
gonger (pres. ind. sg. 3:e pers. till gonga): går → SAOB GÅ (gonga)
Låle (1300-talet) #1204: Barn gaar gernæ tijl thet hwss som thet findher syn lighe
                                           Zetam qua reperit solacia pusio querit
YFSv (ca. 1450) #1110: til thet hws gaar barn som værnas
                                        Zetam qua reperit solacia pusio querit

{92} Barn glädz widh nya kläder.
Låle (1300-talet) #176: Ee glædhes barn gheen baaldhe klædher
                                         Cui vestem renouat sutio pusus ouat 
YFSv (ca. 1450) #162: æ fægnar barn bøttom klute
                                      Cui vestem renouat sutio pusus ouat
bøttom: bättra, förbättra; laga → Söderwall Ordbok, 1, s. 177
”Jag antar att man i överensstämmelse med B en gång i fsv. havt:
»æ fægnar barn baldom kiurtle». […] Utbytet av baldom [baaldhe] mot bøttom
har föranletts därav, att man uppfattade renovat såsom »renovera, reparera»
= fsv. böta.” (Kock [1892], s. 92.)

{93} Barn äter hwad thet får, och tijger huadh thet giör.

                                            — A3 b —
{94} Bedröffuat hierta behöffuer godh rådh.

{95} Bemerk stundom alfwar medh skemptan.
Låle (1300-talet) #608: Alffwære oc gammen kwnnæ bæsth sammen
                                         Mixtim phas resera cum iocundis sere vera
YFSv (ca. 1450) #538: alwara ok gaman fallir væl saman
                                      Mixtim fas resera cum jocundis sere vera
Jfr. {64} Armt snack är thet som inthet alfuar medh fölger.
Jfr. {1121} Thet är armt snack som inthet alwar medh fölger.

{96} Bättre är it got rychte än monge rijckedomar.

{97} Bättre ähr döö än illa Leffua.

{98} Bettre är ryma, en illa fächta.
en (1604) / än (1636)
Låle (1300-talet) #442: Bædræ ær ath fly æn ildhe at fyckthe
                                         gracius est fieri profugum quam lite moueri
Låle (1300-talet) #1085: Bædræ ær at fly æn illæ at fijckthe
                                           Tucius est fugere quam peruiciosa videre
YFSv (ca. 1450) #383: bætra ær fly æn illa fæctas
                                      gracius est fieri profugum quam lite moueri
YFSv (ca. 1450) #994: bætra ær fly æn illa fæctas
                                      tucius est fugere quam perniciosa videre

{99} Bettre är fly än illa för skadan stå.

{100} Bettre är twå resor mätit, än en gongh förgätit.
≈ Det är bättre att ha mätt två gånger än att ha glömt att mäta en gång. ≈
resor: gånger → SAOB RESA II. = GÅNG II. 1) β) (numera blott med starkt ålderdomlig prägel, i synnerhet arkaiserande) i pl.; numera i synnerhet i uttrycket sju (eller sjuttio sinom sju / sju och sjuttio) resor

{101} Bettre är en fogel j handen, än tuå j skogen.
Låle (1300-talet) #301: Bædher ær at haffwe een fwgll i hendher æn fijr i skowen
                                         Est auis in dextra melior quam quatuor extra
YFSv (ca. 1450) #263: bætræ ær een fughil ij hænde æn fyre i skoghe
                                     est auis in dextra melior quam quatuor extra

{102} Bettre är små fiskar, än tome diskar.

{103} Bettre är nogot än inthet.

{104} Bettre är äplet giffuit, än ätit.
Låle (1300-talet) #577: Bædræ ær æbleth giffweth æn ædhet
                                         Malum malo dari quam fauce tenace vorari
YFSv (ca. 1450) #499: bætra ær æplit giwit æn ætith
                                      Malum malo dari quam fauce tenace vorari

{105} Bettre är rådeligit, än brodzligit.

{106} Bettre är stemma j beck än j åå.
Låle (1300-talet) #39: Thet ær bædre at stemme bæck en aa
                                       Ampne potest riuus potius fieri domitiuus
YFSv (ca. 1450) #38: bætra ær stæmma bæk en aa
                                    ampne potest riuus pocius fieri domitiuus
stæmma → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 539: stämma (stämna. stämpna. stempna.). v. stämma, hejda, stanna, komma (ngt) att stanna. 
— om rinnande vatten: stämma, dämma.

{107} Bettre är thet trä som bågnar än thet som brister.
Låle (1300-talet) #48: Thet træ ær bædre ther bøyes æn thet ther brysther
                                       Arbor lente stat potius quam fracta grauescat
YFSv (ca. 1450) #45: bætra ær thet thræ som bøghis æn thet som bristir
                                    arbor lentescat pocius quam fracta grauescat

{108} Bättre är tunt ööll än toom kaar.
Låle (1300-talet) #92: Bædre ær tynt øøl en tomt kar
                                       Bacus quam ciatus siccus prestat tenuatus
YFSv (ca. 1450) #78: bætræ ær thwnth øl æn tompt kaar
                                    Bachus quam ciatus siccus prestat tenuatus

{109} Bettre är gamul geld, än ny saak.
gamul → SAOB GAMMAL
geld: skuld → SAOB GÄLD 2) penning)skuld 3) (†) fordran
saak → SAOB SAK 1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särskilt om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta
1587: ”Gammell gieldh … er altid bettre än ny saach.” citerat i → SAOB
Låle (1300-talet) #226: Bædræ ær gammel gældh æn gammel sagh
                                         Debita sunt vetera veteri causa meliora
YFSv (ca. 1450) #198: bætra æro gamwl giæl en gamwl saak
                                      debita sunt vetera veteri causa meliora

{110} Bettre är suag hest, än tom grijma.
Låle (1300-talet) #346: Bædræ ær swongh hæsth æn thom grimæ
                                        exhaustum polidrum malo quam vile capistrum
Låle (1300-talet) #860: Bædræ ær swangh hæsth æn thom grijmæ
                                         Quam camus cassus equus est melior mala passus
YFSv (ca. 1450) #296: bætra ær swltin hæstir æn toom gryma
                                       exhaustum polidrum malo quam vile capistrum
YFSv (ca. 1450) #786: bætra ær swangh hæst æn toom grima
                                      Quam camus cassus equs est melior male passus

{111} Bettre är sielff åga, än bedes til låns aff syster.
≈ Det är bättre att själv äga än att be sin syster om ett lån. =
åga (inf.): äga → Dahlgren Glossarium, s. 1004: Åga, tr. Ega
bedes [fsv. beþas] (dep.; inf.): bedja → SAOB BEDAS 1) bedja, anhålla om, begära
Låle (1300-talet) #579: Bædræ ær sielff at haffwe æn søsther at bedhe
                                         Malo frui proprijs quam rebus egere sororis
Låle (1300-talet) #910: Bædræ ær selffwer at haffwe cen søsther at bedhe
                                         Quam prece victa soror propria me plus ope solor
YFSv (ca. 1450) #501: bætra ær siæluir hawa æn systor vidhirthorffua
                                      malo frui propriis quam rebus egere sororis
YFSv (ca. 1450) #789: bætra ær siælff at hawa æn systor bidhia
                                      quam prece victa soror propria me plus ope solor

{112} Bettre är wara skälgh än blindh.
Låle (1300-talet) #584: Bædræ ær at wære skælier æn blindher
                                         malo strabo stare quam cecuciens titubare
Låle (1300-talet) #914: Bædræ ær at væræ skæIl æn blindh
                                        quam visus orbatum orbum magis expedit esse strabatum
YFSv (ca. 1450) #507: bætre ær skælgh æn blindh
                                      Malo strabo stare quam cecuciens titubare
YFSv (ca. 1450) #831: bætra ær wara skælgh æn blindh
                                      quam visus orbum magis expedit esse strabutum
skælgh → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 384: skiälgher (skyalglier. skyalger. skielgher. skälgher), adj. skelande, skelögd
strabutum: skelögd – strabo (lat.) / στραβών (grek.): en skelögd man; strabus: skelögd

{113} Bättre semmer skäre osten, än skårpan.
≈ Det lämpar sig bättre / Det är bättre att skära osten än (ost-)skorpan. ≈
semmer: lämpar sig → SAOB SÄMJAS 3) vara lämplig, lämpa sig; i förbindelse med indir. obj. även: vara förenligt med någons önskan, behaga någon. 4) (i synnerhet i formen säma) vara förenligt med; passa anstå; även med indir. obj.; även opers. 
Låle (1300-talet) #624: Thet qwæmmer bædher at skrabæ osthen æn skrædhen
                                         mavult quam cedi formella peripsima radi
YFSv (ca. 1450) #513: bæthir quæmmir skrapa osten æn skrædha
                                      Mawlt quam cedi formella perisima radi
quæmmir → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 233: qväma (quämma. qwemma. pres. qwemmir), v. 1) opersonl. passa, vara tillbörligt.
skrædha → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 898: skrädha, v. 1) skära el. bortskära kanten el. skorpan af. 2) afskilja sådorna från (mjöl), skräda. 3) (i tal) afskilja det som är stötande el. olämpligt, skräda (ord).

{114} Bettre är halft brödh, än alt mista.
Låle (1300-talet) #637: Bædræ ær halff brødh æn inthet
                                         Ne grauer absque cibo semesso gaudeo libo
YFSv (ca. 1450) #552: bætra ær halfft brødh æn alth mista
                                      Ne grauar absque cibo semeso gaudeo libo

{115} Bättre är een koo medh roo, än tuå med oroo.
Låle (1300-talet) #750: Bædræ ær een koo meth roo en syw meth vroo
                                         Pace pecus lene septem preit insita pene
YFSv (ca. 1450) #685: bætre ær een koo medh ro æn twa medh oroo
                                      pace pecus lene septem preit insita pene

{116} Bettre är ware död, än medh sorgh leffue.
Låle (1300-talet) #813: Bædræ ær at wære død æn meth sorgh at leffwæ
                                         Plus valet oppetere quam vite tedia flere
Låle (1300-talet) #845: Bædræ ær at døø æn meth sorgh at leffwæ
                                         plus valet oppetere lugubre quam tempus habere
YFSv (ca. 1450) #745: bætra ær wæl dødh æn medh sorgh at lifwa
                                      plus valet oppetere quam vite tedia flere

{117} Bettre är trälåsz för huset, än inthz.
inthz: inte → SAOB ICKE

{118} Bettre tror iagh tin hedna pant, än tin Christelige tro.
Låle (1300-talet) #836: Bædræ troor iegh tijl heednæ pant æn thin cristnæ troo
                                         plus vadio ciste fidei quam crebro sophiste
YFSv (ca. 1450) #770: jak tror bæthir hedhnom pant æn cristne tro
                                     plus vadio ciste fidei quam credo sophiste
Läs i Låle-texten 836 tijt i st. f. tijl och credo i st. för crebro. (Kock [1892], s. 330)

{119} Bettre draga tuå foglar til boo än een.
draga: bära → SAOB DRAGA II. bära och i därav utvecklade betydelser och användningar.
Låle (1300-talet) #847: Bædræ draghe two fwglæ tijl reedhe æn een
                                         par parat alitiuum solo magis alite nidum
YFSv (ca. 1450) #693: bæthir dragha twe fughla redhir æn een
                                      par parat alituum solo magis alite nidum

{120} Bettre är tija, än tarff lösz tale.
tija → SAOB TIGA
tarff lösz → SAOB TARV ⇒ TARV- | -LÖS, som saknar skäl eller anledning; såsom adv. även dels: utan anledning, opåkallat, dels övergående i betydelse: meningslöst, gagnlöst
Låle (1300-talet) #857: Bædræ ær tawt æn tarweløsth mælt
                                         Quam temere fandum magis arbitror esse silendum
Låle (1300-talet) #915: Bædræ ær tawth æn tarwæløsth sawth
                                         Quam temere fandum magis arbitror esse scilendum
YFSv (ca. 1450) #782: bætra ær tighia æ tharffløst mælt
                                      quam temere fandaum magis arbitror esse silendum
æ: också ed. Kock & af Petersens 1889-94!

{121} Bettre är snell tungo, än kryllot håår.
snell: klok → SAOB SNÄLL 3) (numera blott arkaiserande, mindre brukligt) klok / förståndig / begåvad; även om något sakligt, särskilt om förstånd / huvud och dyl.: god
a) i ordspr.

{122} Bettre är wara könligh, än konungligh.
könligh (adj.): modig  → SAOB KÖN, adj., ⇒ KÖNLIG, adj., djärv, modig
konungligh: praktfull → SAOB KUNGLIG 3) storslagen, magnifik; praktfull, ståtlig
Låle (1300-talet) #1029: Bædræ ær at wære køn ligh æn koningh
                                           Stirpi malo pari quam regibus assimulari
YFSv (ca. 1450) #935: bætræ ær wara kønlik æn konunghxlik
                                      Stirpi mala pari quam regibus assimilari

{123} Bettre är godh lycka, än högh byrdh.
Låle (1300-talet) #1025: Bædræ ær godh lycke æn høw byrdh
                                           Stemata celsigena superat fortuna serena
YFSv (ca. 1450) #951: bætræ ær godh lykka æn høgh byrdh
                                      Stemata celsigena superat fortuna serena

{124} Bettre är ware såår, än siuk.
såår (adj.) → SAOB SÅR, adj., (†) som har sår; sårig, sårad; särskilt i uttrycket vara / bli sår
a) om kroppsdel: skadad av sår
Låle (1300-talet) #1030: bædræ ær at wære saar æn sywgh
                                           Stigma sinam stare respectu pestis amare
YFSv (ca. 1450) #962: baetre aer dwl aen siwk
                                     Stigma sinam stare respectu pestis amare
dwl → Söderwall Ordbok, 1, s. 206: dul, f.? [Mnt. dulle, blåmärke, genom slag tillfogad knuta] blåmärke? skråma? […] Möjligen är ordet att fatta ss adj.: sårad; el. snarare: slagen så att man fått blåmärke.

{125} Bettre är en kranck dotter, än en vphengh son.
kranck → SAOB KRANK, sjuk, icke riktigt ”kry”, krasslig, opasslig
vphengh (1604) tryckfel för vphängd (1636)
vphängd: hängd, avrättad → SAOB HÄNGA, mista livet genom hängning
Låle (1300-talet) #1042: Bædræ ær hoosleyen dotther æn vphængdher søn
                                           Suspenso nata nato prestat violata
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
hoosleyen dotther (nata violata): forført / våldtagen dotther
vphængdher søn (suspenso nato [dativ p.g.a praestat]): som forbryder hængt søn.
☞ A. Hansen: Om Peder Laales danske ordsprog. Copenhagen 1991, s. 119:
Om søn og datter hedder det: Bædræ ær hoosleyen (dvs.: forført) dotther æn vphængdher (dvs. som forbryder hængt) søn 1042.
vphængdher → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 845: uphängia, v. [Fdan. uphængiæ] — upphänga i galge, på kors el. på annat sätt för aflifvande el. pinande.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 69 #4 (i en förvanskad och försvagad form):
Bättre en siuk Dotter, än en uphängd Son.
i. e. Om dhen lefwande är altijdh något hopp til bättring, ehuru swagh en är;
Men om dhen döda är hoppet vthe.

{126} Bettre är koo molcka, än slå j huuffuth.

{127} Bettre är förspöria sigh, än förgiöra sigh.

                                            — A4 a —
{128} Bettre är haffua halff skadan, än heel.

{129} Bettre är see wid ord, än widh hugg.
see wid → SAOB SE ⇒ SE VID (†) dra lärdom / ta sig i akt
Låle (1300-talet) #138: Thet ær bædre at sie wedh ordh æn wedh hwgh
                                         Cede magis verbis ferulis quam deris acerbis
YFSv (ca. 1450) #119: bætra ær væia vidh ordh æn vidh hugh
                                      Cede magis verbis ferulis quam deris acerbis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #2:
Bättre see wedh Ord, än hugg.
i. e. Bättre lyda warnig, än taga skada aff sin giärning.
Dherföre haar och Erasmus sagt:
Verba praestant verberibus. (”Det är bättre med ord än med hurringar.”)

{130} Bettre är dyrt köpa, än illa suelta.
Låle (1300-talet) #356: Bædræ ær dyrt at købe æn illæ at swelthæ
                                         far plus prosit emi quam famis ense premi
YFSv (ca. 1450) #318: bætra ær dyrth køpa æn swælta
                                      far plus prosit emi quam famis ense premi

{131} Bettre är köra, än draga.
Låle (1300-talet) #460: Bædræ ær at køræ æn at draffwæ
                                         Hijs quam colla dare iuga letius est agitare
YFSv (ca. 1450) #400: bætra ær køra æn dragha
                                      hiis quam colla dare juga lecius est agitare

{132} Bettre är skära aff, än sköta widh.
sköta widh: skarva → SAOB SKÖTA, v.³, ⇒ SKÖTA VID, skarva vid; särskilt abs.

{133} Bettre är sompt nöt, än alt rött.
≈ Det är bättre att en del ätits upp än att allt ruttnat. ≈
sompt (pron. i n. sg.): somligt → SAOB SOMT 2) i substantivisk användning: somligt, en del, något
nött (perf. part. till nöta): förtärt → SAOB NÖTA, v.², 1) (†) med avseende på matvaror och dyl.: förtära, förbruka, konsumera
rött (perf. part. till röta): ruttet → SAOB RÖTA, v.³, 4) i particip perf. i mer / mindre adjektivisk anv.: angripen / fördärvad av röta; utsatt för förruttnelse-/jäsningsprocesser; ruttnad, rutten; murknad, murken

{134} Bettre är nogot herskt, än alt ferskt.
herskt: ankommet → SAOB HÄRSKEN 1) om fett (födo)ämne (t. ex. smör och fläsk samt vissa fisksorter och oljor): som har frän (skarp, sträv) / bitter smak / lukt; ankommen, något skämd

{135} Bettre är äga, än önska.

{136} Bettre är blifua vis af ens annars skada, än af sin egin.
ens (gen. sg. m. till en) → SAOB EN
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
ens annars (kongruensböjning): en annans
Låle (1300-talet) #411: Saligh ær then ther kan see wedh annen mandz skadhe
                                         felix quem faciunt aliena pericula cautum
YFSv (ca. 1450) #325: bætræ ær see widh annars skadha æn widh sin eghin
                                      felix quem faciunt aliena pericula cautum

{137} Biörn och biörnekaren tenkia icke alt itt.
biörnekaren: björnföraren → SAOB BJÖRN ⇒ –KARL 1) (numera knappast brukligt) björnförare
björnförare → SAOB BJÖRN ⇒ –FÖRARE 1) person som för omkring till dans och hvarjehanda konster dresserad(e) björn(ar) för att mot betalning förevisa honom (dem) för allmänheten

{138} Blomstret är fructenes fäste peningh.
fructenes (arkais. gen. sg. m. best. till frukt): fruktens → SAOB FRUKT
Obs.: gen.-formen fructenes saknas under ”Ordformer” i SAOB → FRUKT
fästepenningh: ”pant” → SAOB FÄSTA | ⇒ PÄNNING 1) värdeföremål som utbetalas såsom tecken till att ett avtal slutits, handpänning
☞ Wahlund Osed och ordsed, s. 179: »Blomster är fruktens fästepenning. (Av blommen sluter man sig till
vilken fruktskörd som kan väntas, och av en människas anlag till hennes framtida utveckling.) Med
fästepenning avsågs det belopp som gavs ”på hand”, när ett köpekontrakt slöts eller ett tjänstehjon
anställdes; men ordet kunde också beteckna den gåva som överlämnades i samband med en trolovning.» 
Låle (1300-talet) #417: Blomsther ær fruckthens fæsthe penningh
                                        flos est presaga sperandi germinis arra
YFSv (ca. 1450) #362: blomsthir ær fructsins fæste gift
                                      flos est presaga sperandi germinis arra

{139} Boande män är Landzens vppehälle.
boande: som sätter bo → SAOB BOA (i bygdemålsfärgadt språk i vissa delar af Sverige) göra / bygga bo
landzens (arkais. gen. sg. n. best. till land): landets → SAOB LAND
vppehälle: grundval → SAOB UPPEHÄLLE 1) (†) bibehållande, bevarande, vidmakthållande; upprätthållande; även om någon / något som håller (någon / något) uppe, stundom liktydigt med: stöd / grundval
Jfr. Konungastyrelsen (ca. 1330): Boande män äru landz vppehälde.
 ☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #65

{140} Bogan moste bändas, för än han brister.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan

{141} Beede män, äre altidh beste.
≈ Friare låtsas alltid vara bäst. =
beede män: friare → SAOB BEDJA ⇒ Ssgr: B (†): BEDE-MAN. böneman? friare? person som framför inbjudning? 
Låle (1300-talet) #254: Alle ære bædle rijghe oc fangher fattigæ
                                         Dis procus est vere vir captus pauper in ere
bedlere → Söderwall Ordbok, 1, s. 110: biþil (bedhil), m. 1) den som beder, friare
Kock [1892], s. 125:
”Man bör […] tänka sig att ordspråket vill säga: »liksom alla friare låtsa sig vara rika
för att få sin älskade, så låtsa alla fångar sig vara fattiga för att slippa med så billig lösepänning som möjligt».”
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – – –

{142} Bodskap må iag bäre, anslag kan iagh icke kunne.
anslag: beslut → SAOB ANSLAG 12) a) (numera föga brukligt) i allmänhet: plan, avsikt, uppsåt, rådslut, rådslag, beslut
kunne: förkunna → SAOB KUNNA, v.², (†) göra (något) känt, förkunna
Enligt Kock, s. 217, är ordspråket en förvanskning av Låle #525/YFSv #464 ⇓
Låle (1300-talet) #525: Bwdskab maa iegh bæræ antswar kan ieg eij woldæ
                                         Jussa queo fari responsis nec dominari
YFSv (ca. 1450) #464: budhskap ma jak frambæra answar ma kan jak ey walda
                                      jussa queo fari responsis nec dominari
answar → Söderwall Ordbok, 1, s. 37: andsvar (ansvar. änzsvar. anzuar. antsvar. antzswar), n. svar
walda → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 904: valda, v. 3) råda öfver. bestämma. ansvara för. 

{143} Bren icke hussene för än fadderna komme.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan

{144} Brune nötter haffue söt kärne.
Låle (1300-talet) #72: Then brwne nydh haffuer then sødhe kærne
                                       Abscondit nucleum nux foris atra bonum
Låle (1300-talet) #409: Then brwnæ nødh hawer then sødhe kærne
                                         fusca nuceIla foris nucIeum tenet intro saporis
YFSv (ca. 1450) #12: thy bruna nothen hawir thæn søta kærnan
                                   abscondit nucleum nux foris atra bonum 

{145} Bygångande höna får antingen korn j kräfue eller knep j nakan.
Låle (1300-talet) #970: Nærganghen hønæ faar ænthen knæp eller korn
                                         Sepe vagans victum reperit gallina vel ictum
YFSv (ca. 1450) #883: bygangol høna faar antigia korn ælla knæk i nakka
                                      Sepe vagans victum reperit gallina vel ictum
bygangol → Söderwall Ordbok, 1, s. 164: bygangol, adj. som är van att gå ut i byn.
knæk → Söderwall Ordbok, 1, s. 670: knäkker? m.? [N. knekk] knäck, slag, hugg.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 60 #1:
Bygående Höna får antingen Korn i kräfwa eller knäpp i nacke.
i. e. Som man wille säya:
Allestädz framme får offta näsewäder.

{146} Byg så boo, at tu skadar icke en annan.
Låle (1300-talet) #1005: Bødh saa eeth hwss at tw skadher eij annedh
                                           Sis faber vnius laris vt non lesor alius
YFSv (ca. 1450) #917: bygh swa boo at thu skadhar ey annat
                                      Sis faber vnius laris vt non lesor alius

{147} Bettre är seent, än obetänckt hempnas.

{148} Betala råått för illa sudit.
råått: rått → SAOB RÅ
sudit (perf. part.): sjudet → SAOB SJUDA 5) koka, tillreda / laga mat
betala råått för illa sudit → SAOB RÅ 2) a) α’) (†) betala någon rått för illa sudet, vänta att få lika gott / värre igen / betalt med samma mynt eller dyl.
Låle (1300-talet) #1098: Man scal gælle raath foræ illæ saadh
                                           Talia sunt licita dare crudum pro male cocto
YFSv (ca. 1450) #980: man skal giwa raadh for illa sudhit
                                      Talia sunt licita dare crvdum pro male cocto
Läs raath i YFSv-texten 980 i st. f. raadh; i Låle-texten 1098 är saadh
troligtvis tryckfel för saadhet. (Kock [1892], s. 396)
Jfr. {698} Man skal wenta rådt, för illa sudit.

{149} Blåsa både kalt och warmt medh en mund.
Jfr. {519} Han kan bode fyre och hola.

{150} Böte medh krop, ey haffuer koo.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #15:
Then icke haffuer fää, han böte medh krop.
Jfr. {1041} Then som icke haffuer grijz, han måtte betala medh kroppen.
Jfr. {1120} Then icke haffuer fää böte medh krop.
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt
Låle (1300-talet) #987: Han scal gælle meth kropp eij haffwer koo
                                         Si boue cassus eris corpus lue debitor eris
YFSv (ca. 1450) #900: han gælle krop thær ey hawir koo
                                      Si boue cassus eris corpus lue debitor eris 

⇑

C
{151} Christus är thet nampn som lycke är til godhe hampn.
Låle (1300-talet) #1199: Crist ær thet naffen ther lycken ær tijl godh haffen
                                           Xpūs id est nomen quo portus proficit omen
YFSv (ca. 1450) #1105: krist ær thet nampn ther lykka ær til godha hampn
                                        xpc idest nomen quo portus prosicit omen

{152} Claffare och rijddare rödh före monge menlöse vti stor nödh.
claffare (ordformen saknas i SAOB) → SAOB KLAFFARE, person som (gärna) förtalar andra, bakdantare, belackare
rijddare rödh → SAOB RIDDARE 2) f) med syftning på sagofigurer som hade rött hår och skägg (eller voro klädda i röd dräkt), vilket ansågs som ett tecken på trolöshet] (†) i det bildliga uttrycket riddar röd (även sammanskrivet) / riddaren röd / röd riddare, falsk / bedräglig / förrädisk person
☞ Holm Ordspråk, s. 284: »Genom onda människors förtal och ondska bringas många oskyldiga i olycka.»

{153} Clåå icke altidh thet som klyiar.
clåå: klå! klia! Ordformen saknas som variant i SAOB KLÅ ⇒ Ordformer
klyiar: kliar → SAOB  KLIA
Låle (1300-talet) #691: Man scal eij klaa ther som man eij kleer
                                         nullus membra fricet vbi pruritus nichili stet
Låle (1300-talet) #966: Man scal eij klaa segh som man eij kløør
                                         Se quis non scalpet vbi non pruricio palpet
YFSv (ca. 1450) #625: man skal ey klaa ther som ey kleyar
                                      nullus membra fricet vbi pruritus nichilli sit
YFSv (ca. 1450) #975: hwar skal thær kla som ey kleiar
                                      Se quis non scalpet vbi non pruricio palpet

{154} Clappe bonden, så snappar han tigh igen.
clappe: klappa! Ordformen saknas som variant i SAOB KLAPPA ⇒ Ordformer
snappar → SAOB SNAPPA 3) om djur (eller person): med tänderna nafsa / hugga / bita (någon / något i avsikt att sarga och dyl.)
Låle (1300-talet) #1155: Klappæ bondhen thaa napper han teg Et econtra
                                            Vngentem pungit pungentem rusticus vngit
YFSv (ca. 1450) #1090: klappar thu bondan tha nappar han thik
                                       slaar thu honum tha smør han thik
                                        vngentem pungit pungentem rusticus vngit

{155} Clage för sin högre hand, bör ingen göra j nogon stund.
clage: klaga; ordformen saknas som variant i SAOB KLAGA ⇒ Ordformer

                                            — A4 b —
⇑

D
{156} Dett är ont at köpe then såpan man twettar ögon vth medh.
dett → SAOB DET

{157} Dagarne blidke sorgen.

{158} Dagh haffuer ögon, och skogh haffuer öron.
Låle (1300-talet) #63: Skow haffwer øren oc mark øwen
                                       Aures sunt nemoris oculi campestribus oris
YFSv (ca. 1450) #69: skogh hawir øron ok mark hawir øghon
                                    aures sunt nemoris oculi campestribus horis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 725 #3:
Skogen haar Ögon, och marken Öron.
i. e. En förwijtelse emoot dhem som begå något ondt i skogh och mark,
meenandes at dhet ingen hörer eller seer.

{159} Dagum och dagen warder werre så sade Christus wår herre.
≈ För varje dag blir dagen värre, sade Christus vår herre. ≈
dagum → SAOB DAGOM (†) 1) i förbindelse med ett komparativt uttryck: dag för dag, dag från dag, för varje dag

{160} Dande quinde hädare och Jungfru skendere och preste fiende,
          få aldrigh en godh ände.
dande quinde → SAOB DANNEKVINNA 1) (numera nästan blott arkaiserande) förträfflig, duktig, präktig, hederlig, ärbar, rättskaffens, aktad, ansedd (i synnerhet gift) kvinna 
jungfru skendere → SAOB JUNGFRU- (3) -SKÄNDARE. (†) mökränkare
preste fiende → SAOB PRÄST- | -FIENDE (numera blott tillfälligt) prästhatare

{161} Deglig är fructen, ter dygden är trädh.
deglig → SAOB DEJLIG 3) b) vacker, skön, fager; ståtlig
Låle (1300-talet) #868: Theligh ær fruckthen som dygdhen ær i træædh
                                          Quale sit arbustum talem dant arbuta gustum
YFSv (ca. 1450) #792: thoIik ær fructh som træsins dygdh ær
                                      quale sit arbustum talem dant arbuta fructum

{162} Deglig är kona, som kålen giorde.
deglig → SAOB DEJLIG 3) b) vacker, skön, fager
kona → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #1097: Theligh ær konæn som kaalen hwn giordhe
                                           Talis erat mulier quale coquebat olus
YFSv (ca. 1450) #979: tholik war quinna som kaal giordhe
                                     Talis erat mulier quale coquebat olus

{163} Diefuulen är j skrymterij, haf icke lust af Absolons hår.

{164} Dottren far gerne j modrens särck.
far → SAOB FARA 1) färdas
särck → SAOB SÄRK 1) skjortliknande mer / mindre långt klädesplagg
Låle (1300-talet) #377: Dotther farer gernæ i modhers særck
                                         filia de sistro gaudet matris que teristro
Låle (1300-talet) #1174: Dotther faar gærne i modhers særck
                                           vt vetus est dictum wlt filia matris amictum
YFSv (ca. 1450) #346: dotthir faar gerna i modhors særk
                                      filia de sistro gaudet matrisque teristro
YFSv (ca. 1450) #1101: dotter faar gerna i modher særk
                                        vt vetus est dictum wlt filia matris amictum

{165} Domen är honom ey kär, som weth sigh brosligh wara
brosligh → SAOB BROTTSLIG
Låle (1300-talet) #523: Dommen ær then ey kær som segh weedh vskær
                                         Judicium sordet illi quem culpa remordet
YFSv (ca. 1450) #463: domin ær ey kær them sik weth wara oskær
                                     judicium sordet illi quem culpa remordet

{166} Döm vtan personers anseende.

{167} Dårer warde med annars skade än nu wise.
warde (pres. ind. pl. 3:e pers.): blir → SAOB VARDA, 1) uppkomma / uppstå / komma till stånd / bli till, bli
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN

{168} Dän wäcker waken som törstig är.
dän → SAOB DEN
wäcker waken: gör hål i isen → SAOB VÄCKA, v.², 1) med avseende på is: ta upp vak(ar) / ränna i; även med avseende på dels tillfrusen vattensamling, dels hål
Jfr. {390} Han wäcker ijs som törstigh är.
Låle (1300-talet) #264: Han wæcker ijss som tørsther
                                         Duriciem frangit glacialem quem sitio angit
YFSv (ca. 1450) #228: han vækkir iis ther thyrstoghir ær
                                      duriciem frangit glacialem quem sitis angit

{169} Dett är ingen annars bror j haffuet.
dett → SAOB DET
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN

{170} Dett är en slem fiäder i hatten.
dett → SAOB DET
slem → SAOB SLEM 1) dålig, underhaltig, undermålig

{171} Dett är gott gå till dukat bordh.
dett → SAOB DET

{172} Dett tör en blind man settia sitt öga widh.
≈ Det kan även en blind se! (Så tydligt är det!) ≈
dett → SAOB DET
tör (pres. ind. sg.): kan → SAOB TÖR 2) b) (†) α) för att uttrycka förmåga att utföra en handling och dyl.: förmå, vara i stånd (att); kunna
settia sitt öga widh: lägg märke till → SAOB SÄTTA, v.³, (settia) 13) γ’), sätta sitt öga vid något, fästa sitt öga vid något, lägga märke till något

{173} Dårer låter gå ingenom annat örat ordet in och annat vth.

{174} Dårens knif är först j smöret.
Låle (1300-talet) #79: Falsk mandz kniff ær førsth i smøreth
                                       artauus stolidi fit primitus ambio butiri
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{175} Dårer taga hugh för ordh.

{176} Dårar giffua ordh och taga hugg igen.

{177} Dager gör arbete.

{178} Drick wäl lenge om aftonen vtaf en huite skål,
           och soff lenge om morgonen.

{179} Dårar tala fulle een resa sant.
fulle (adv.): sannerligen; nog → SAOB FULLER 2) stundom närmande sig ett bedyrande: sannerligen. — särskilt i sats som innehåller ett medgivande / erkännande åtföljt av en reservation / ett förbehåll / dyl.: visserligen, nog, väl (men, dock och dyl.)
een resa: någon gång → SAOB RESA II. = GÅNG II.

{180} Drick och äth, men then arma icke förgäth.

{181} Drucken skiel, fastande han henger.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 158 #1:
Drucken stiäl, nöchter hänger.
i. e. Rwset hiälper intet moot Galgen;
Dhet endskyllar ingen miszgiärning.

{182} Drompte gest haffuer huas knif och toman buck.
drompte gest: snyltgäst → SAOB DRUNTA, v.¹, ⇒ DRUNTE-GÄST (†) person som flackar omkring och förstår att nästla sig in och snylta hos än den ene än den andre; snyltgäst, parasit
buck: buk, mage → SAOB BUK
Låle (1300-talet) #213: Dryllegæsth haffwer gerne hwass kniff oc thom bwgh
                                         Culter acutus edax gula mensipitam commitatur
Låle (1300-talet) #627: Kringeldriffwer bær ey vdhen thom bwgh oc hwass kniff
                                         mensipite comites gula sunt caua culter acutus
YFSv (ca. 1450) #132: æ kombir frazsare medh toom bwkh ok hwassan kniiff
                                     Culter acutus edax gula mensipetam comitantur
YFSv (ca. 1450) #508: æ kombir kringildriff medh hwas kniiff ok toom bwk
                                     Mancipite comites gula sunt caua culter acutus

{183} Drucken manz mun talar geftz af hiertans grund.
geftz (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt

{184} Drucken mans ord äre drömen lijke.

                                            — A5 a —
{185} Drucken man är om aftonen som en biörn, om morgonen som en örn.

{186} Dwal kommer gäfft vdhi quall.
dwal(a): håglöshet → SAOB DVALA 7) overksamhet, håglöshet, försoffning, kraftlöshet
gäfft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
vdhi: under, vid → SAOB UTI 4) a) i uttryck som anger omständigheter / situation / tillstånd vari någon befinner sig / varunder något sker och dyl.
quall → SAOB KVAL 2) (†) bryderi; trångmål; krångel, besvärligheter, besvär, obehag

{187} Dyrck then Gudh gerne, som giffuer korn och kerne.
Låle (1300-talet) #512: Dyrck then gwdh gernæ! som baade giffwer koorn oc kærne
                                         Jd celebres numen quod dat tibi fruge ligumen
YFSv (ca. 1450) #449: dyrka thet nampn gerna som korn giwir ok kærna
                                      id celebres numen quod dat cum fruge legumen

{188} Dygden gör enom adell.
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN

{189} Dyre klenodier göre ofte lustig til syne.
lustig → SAOB LUSTIG 3) (†) till som väcker välbehag / (djup) tillfredsställelse, ljuvlig, härlig; behaglig, angenäm
til syne: att se → SAOB SYNE 1) handlingen att se; beskådande / påseende
Låle (1300-talet) #968: Dyrth clenodh gør offthe lijstigh tijl sijn
                                         Sepius aspectum confert emblema refectum
YFSv (ca. 1450) #881: dyrt klenat gør lustogh syn
                                      Sepius aspectum confert emblema refectum
klenat → Söderwall Ordbok, 1, s. 661: klenat, n. fint arbetadt föremål, smycke, dyrbarhet, klenod.
lustogh → Söderwall Ordbok, 1, s. 785: lustogher, adj. 4) ljuflig, behaglig, angenäm.
syn → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 577: syn, f. 1) seende, syn. — åsyn, anblick.

{190} Dyr ting skal man grant göme.

{191} Döfuer hörer nogot, men blinder seer alzinthet.
Låle (1300-talet) #136: Then døwæ hører noghet then blindhe seer intheth
                                         Cecum lux linquit surdum sonus instruit inquid
Låle (1300-talet) #200: Then døffwæ hører noghet then blijndhe seer inthe
                                         Cecus nil haurit aliquid surdaster at audit
YFSv (ca. 1450) #117: døwir hørir nakath ok blindhir seer inthæ
                                      Cecus nil haurit aliquod surdaster at audit

{192} Döden är wisz, men stunden är owisz.
wisz (adj.): viss → SAOB VISS I. 2) obestridlig / ovedersäglig / odisputabel
owisz (adj.): oviss → SAOB OVISS 4) som man icke med bestämdhet vet / icke säkert känner till; icke säkert fastslagen, osäker
Låle (1300-talet) #199: Dødhen ær wiss æn dogh tijmen ær eij wiss
                                         Carpsit iter lachesis licet anceps hora fit eius
YFSv (ca. 1450) #104: dødhrin ær os vis ok hans time ær o vis
                                      Carpit iter lachisis licet anceps hora fit eius

{193} Döden blåser icke j horn för sigh.
Låle (1300-talet) #675: Dødhen blæss eij lywdh fore segh
                                        non clangunt lituo tempore fata suo
Låle (1300-talet) #1006: Dødhen blæss eij i lywdh fore segh
                                           Sistrum non reboat mors vbi presto meat
YFSv (ca. 1450) #604: dødhrin blæse ey i ludh for sik
                                      non clangunt lituo tempore fata suo
YFSv (ca. 1450) #919: dødhrin blæse ey i lwdh for sik
                                      Sistrum non reboat mors vbi presto meat 

{194} Döden är yterste ändelyckt.
yterste (superl. till yttre): yttersta, sista → SAOB YTTRE 2) i superl., i fråga om ordningsföljd: som kommer efter alla andra / allt annat, sist
ändelyckt: slut → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1120-1121: ändalykt, f. 1) i synnerhet om lifvets slut / sista tid. 2) fulländning, fullbordan.

{195} Dett är icke dagh för dett att en fogel siunger.
dett → SAOB DET

{196} Dett är en arm fola, som icke skenar et par skaklar sunder.
dett → SAOB DET
fola → SAOB FÅLE, unghäst
et: ett → SAOB EN
skenar … sunder: → SAOB SKENA ⇒ SKENA SÖNDER 2) genom att skena bryta sönder (något)
skaklar → SAOB SKAKEL 1) i anordning för anspännande av dragdjur för fordon / redskap: stång / skalm
sunder → SAOB SÖNDER I. såsom adv.: i delar, i bitar, i stycken

{197} Dett skal komma tigh wäll, som hunden gräset.
dett → SAOB DET
Grubb – Penu proverbiale (1665), 80 #4:
Dhet bekommer honom, som Hunden gräset.
i. e. Dhet löper honom illa aff. Lijka som när Hunden äther grääs,
så blijr han dheraff siuker.

⇑

E
{198} Ehuru monge barnen äro, doch är iw fadren älst.
iw: alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt

{199} Ehuru lefnaden är, doch harth åthskilnanden.

{200} Ehuart hegren flyger iw haffuer han stierten med sigh.
ehuart: varthelst → SAOB EVART I. adv. 1) allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats: varthän än, varthelst
iw: förvisso → SAOB JU 5) a) (†) med försäkrande / bekräftande / förstärkande betydelse: förvisso, säkert, i sanning, sannerligen
Ehuart hegren flyger iw haffuer han… = Varthelst hägern flyger förvisso har han…
Låle (1300-talet) #67: Hwart heyren han flyer tha fører han halen meth segh
                                       Ardea fert secum quocumque volauerit anum
YFSv (ca. 1450) #50: æ hwarth hæghrin flyghir tha følghir honum stiærtin
                                   ardea fert secum quocumque volauerit anum

{201} Enn huilas oxen medan annan drager.
Låle (1300-talet) #23: Ee hwilæs oxe mæn andhen aaghes
                                       Ad iuga vexatur bos alter dum recreatur
Låle (1300-talet) #115: Ee hwiles oxe mæn andhen aaghes
                                         Bos etenim breuiter pausat iuga dum subit alter
YFSv (ca. 1450) #22: æ hwilas oxe mædhan annar draghir
                                    ad iuga vexatur bos alter dum recreatur

{202} En åstundar huart, tit han är buren.
buren: född → SAOB BÄRA 13) föda, bringa till världen
Låle (1300-talet) #144: Ee stwndher hwar tijt som han ær baaren
                                         Cespite natali quilibet optat ali
YFSv (ca. 1450) #124: thit stundar hwar som børin ær
                                      Cespite natali quilibet optat ali
Jfr. {1182} Titt stundar belgh som han båren ähr.

{203} Emedan en är onemd, så är han oskemdh.
Låle (1300-talet) #354: Ee men een man ær vnæffndh thaa ær han vskændh
                                         fama fit absque luto sordis sub nomine muto
YFSv (ca. 1450) #312: æ mæn mannen ær onæmdhir tha ær han ooskændhir
                                      fama fit absque luto sontis sub nomine muto
Jfr. {1050} Ther en är onempt ther är han oskemd.

{204} Enn glädies man åth wenners tilkommelse.

{205} Enn will watn till strande.
Låle (1300-talet) #141: Ee wil wan tijl strandhe
                                         Certant intrare cuncta fluenta mare
YFSv (ca. 1450) #121: alth watneth vil til haff flyta
                                      Certant intrare cuncta fluenta mare
Kock [1892], s. 75:
”Strand synes här (liksom förhållandet ännu kan vara i nyd., se Molbechs ordb.) användas om »den kysten eller strandbredden nærmeste deel af havet».”

{206} Enn spör then rijke huru then fattige bergar sigh.
bergar sigh: klarar sig → SAOB BÄRGA 11) refl.: ekonomiskt reda sig, hafva sin bärgning / sin (nödtorftiga) utkomst
Låle (1300-talet) #164: Ee spør then righe hwor then fattighe sigh fødher
                                         Cops percontatur homo quomodo pauper alatur 
Låle (1300-talet) #403: Ee spør then rijghe hwaar then fattighe segh biæricæ
                                         Fruge stupet plenus se quomodo pascit egenus
YFSv (ca. 1450) #148: æ spør thæn rike hurw thæn fateghe fødhir sik
                                      Cops percunctatur homo quomodo pauper alatur
YFSv (ca. 1450) #365: thæn rike spør hwru thæn fateghe sik nærær
                                      fruge stupet plenus se quomodo pascit egenus

{207} Enn lepier hualpen, medan gammal hund will.
lepier: läppjar, lapar → SAOB LÄPPJA 1) lapa a) (numera knappast brukligt) om djur
medan: så länge som → SAOB MEDAN II. konj. 1) c) med särskild tanke på att den överordnade satsens handling osv. pågår oavbrutet / upprepas ständigt, resp. (i negerad sats) inställes / uteblir, ända till den tidpunkt då den underordnade satsens handling osv. upphör: under hela tiden som, så länge som

{208} Enn minskas thet ther aff tax.
tax (pres. pass. ind. sg.): tags → SAOB TAGA

{209} En drömer soo om draff, och käringen om sin staff.
draff: kreaturs- / grismat → SAOB DRAF 1) av utlakad malt bestående avfallsprodukt vid ölbrygd, mäsk, om används till utfodring av kreatur
Låle (1300-talet) #1033: Ee drømmmer saa om draff
                                           Och kærlingh om sijn krogstaff
                                          Succula dum stertit siliquas per sompnia vertit
                                          Sompniat atque manus quod baculo det anus
YFSv (ca. 1450) #915: æ drømir so vm draff
                                      Succula dum stertit siliquas per sompnia vertit
En fullständig latinsk version av YFSv-texten 953, motsvarande Låle-texten 1033,
torde även ha funnits i Sverige, vilket, förutom Swenska Ordsedher #209, även
Grubb indirekt vittnar om.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 748 #2:
Soon drömmer om Draaff, och Käringen om sin Staaff.
i. e. Dher man mäst vmgår medh, dhet ligger mäst i sinnet.

{210} Emedan gåfwor reckia, tå är moder och dotter wenner.
Låle (1300-talet) #1115: Ee mæn gaffwer wijnnæ tha ær modher oc dotter wænnæ
                                           Versa dando vice sunt filia mater amice
YFSv (ca. 1450) #1035: æ mæn gawo winna æru dottor ok modhor vini
                                        versa dando vice fit filia matris amice

{211} Ehuart werden huelfuer, sell är then som nogot haffuer sielffuer.
ehuart: varthelst → SAOB EVART I. adv. 1) allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats: varthän än, varthelst

{212} Efter råd så goth som inthet rådh.
efter råd → SAOB EFTERRÅD, råd som kommer bakefter / utväg som påhittas för sent
Grubb – Penu proverbiale (1665), 70 #4:
Bättre förewaar, än effter snaar.
i. e. Effterråd är intet rådh.
Och kallas fördenskull aff Erasmo:
Post factum sapere. (”Att vara klok efter det att något är gjort.”) 

                                            — A5 b —
{213} Efter sööt klåde kommer gäft såår.
gäft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Jfr. {820} Offta kommer swede effter sööt klåda.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 175 #1:
Effter sööt klåda, kommer swr sweda.
i. e. Som man wille säya: Mången gråter i åhr, dhet han loog i fiool.
Elliest haa och dhe gambla sagt: Lusta leek, giör Qwinnehweek.

{214} Egget lärer hönan tala.

{215} Ey suelter han som dyrt köper.

{216} Eldh j sköte, orm i barm, och musen j taskon, the äre tre onde gester.
taskon: taskan → SAOB TASKA 1) påse, mindre säck, väska
orm i barm → SAOB ORM 2) b) i sådana uttryck som nära / föda / bära en orm i / vid sin barm och dyl., vara vänlig och hjälpsam mot någon som visar sig grovt otacksam och som lönar gott med ont.
Låle (1300-talet) #529: Ildh i skøth oorm i barm oc mwss i taskæ
                                         The ære tree ondhe gæsther
                                          Jgnis serpentis muris dispendia sentis
                                          dum dant hospicium pera sinus gremium
YFSv (ca. 1450) #468: eld i skøt orm i barm mws i æskio ærw onde gæste
                                      ignis serpentis muris dispendia sentis
                                      dum dant hospicium pera sinus gremium

{217} Emot Gudh är icke got at kämpe.

{218} Enn kommer tit watn som watn warit haffuer.
Låle (1300-talet) #393: Ee kommer watn som wæreth haffwer
                                         Fluxerunt vnde repetunt loca iugiter vnde
YFSv (ca. 1450) #364: thit kombir watn som warith hawir
                                      fluxerunt vnde reputent loca jugiter vnde
Läs repetunt i den YFSv-texten 364 i st. f. reputent (se Kock [1892], s. 173).
Jfr. {1236} Ther komber watn som wattn haffuer warit.

{219} Een olycka är sielden all.
≈ En olycka kommer sällan ensam. ≈
all: förbi, slut → SAOB ALL, adj., IX. såsom predikativ i sg. och (föga brukligt) i pl.: slut, förbi;
f) (†) med ett ej på något bestämt föremål syftande det ss. subj.: slut

{220} Een olycke faller öffuer then andre.

{221} En god krock skal bijtida krökias.
krock: krok → SAOB KROK
bijtida → SAOB BITTIDA I., adv., 1) (†) tillräckligt tidigt, i tid
krökias: krökas → SAOB KRÖKA
Se även: {421} Han skal bittida krökias som en god krok skal wara.
Låle (1300-talet) #187: Thet scal aarle krøghes goth krogh scal wordhe
                                         Curuum se prebet quod ad vncum crescere debet
YFSv (ca. 1450) #179: thæn krokis arla som godhir krokir skal wardha
                                     Curwm se prebet quod ad vncum crescere debet

{222} Enn kommer then dagh ath kooen tarffar sin rompa widher.
≈ Än kommer den dag då kon behöver sin svans. ≈
tarffar … widher → SAOB TORVA | VID: ha behov av något
rompa: svans → SAOB RUMPA 1) svans (på djur)
widher = widh → SAOB VID
☞ Holm Ordspråk, s. 180: »En vacker dag behöver man det som man har föraktat.»
Jfr. {1234} Then tijden komber at koon tarffuer sin rumpa widh.
Låle (1300-talet) #130: En kommer then dagh koon thør sijn hale wedh
                                         Cauda bos iterum quod eget redit illa dierum
YFSv (ca. 1450) #112: æn kombir thæn daghir koon thorff sin stiærth vidhir
                                      Cauda bos iterum quod egit redit illa dierum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 425 #4:
Koon torff en gång sin rumpa wedh.
i. e. Såsom Koon i heeta tijden wäl behöfwer sina rumpa,
til at affwäria Brömsar och Flugor; Så haar och en trångstadd Menniskia hiälp
och vndsättning behooff i nödenne.

{223} En oret pening drager bort andre tyo.
tyo (räkneord): tio → SAOB TIO
Låle (1300-talet) #295: Een vræth fanghen penning draffwer bort andre thij
                                         Es partum scelere solet era decem remouere
YFSv (ca. 1450) #256: een oræthir fangin pæningir han draghir wth adhra tiio
                                      Es partum scelere solet era decem remouere

{224} En annan såår, en annan vpskär.
vpskär: skördar → SAOB UPP– | –SKÄRA 4) (†) med avseende på säd / annan gröda: meja (och sätta upp), skörda; även med avseende på åker; även dels abs., dels (i synnerhet i religiöst / bibelpåverkat språk) mer / mindre bildligt
Jfr. {1142} Then lithet såår han lithet skär vpp.

{225} En god skreddare skal haffua en god sömare.

{226} Efter en god aflare, kommer en god slösare.
aflare: person som sparar, sparare → SAOB AFLARE 1) person, som förvärfvar egodelar / förmögenhet

{227} Een skitin soo, söler gerne en annan medh sigh.

{228} En wälklok kan mest rådh vtgiffe til bolerij.

{229} En drucken karll och en galen, skil inthet mer åt enn sömpnen.
skil (pres. ind. sg.): skiljer → SAOB SKILJA
Låle (1300-talet) #655: Een drucken man oc een galen skilies eij at vdhen meth een søffn
                                         Ni sopor accedat frenesi temulencia se dat
YFSv (ca. 1450) #579: drukkin man ok galin skil ey meer at æn een søfn
                                      ne sopor accedat frenesi temulencia se dat

{230} En hungrog mage, warder icke metter af faghrom ordom.
hungrog → SAOB HUNGRIG
metter → SAOB MÄTT
faghrom (arkais. dat. pl.): vackra → SAOB FAGER 2) b) i förb. fagra ord, fagert tal / snack, fagra löften och dyl., vanligen satiriskt om ord, löften osv. som visserligen låta vackert men ej just äro så allvarligt menade / att bygga på / som direkt avse att locka den tilltalade (till något) / föra honom bakom ljuset
af fagrom ordom (arkais. dat. pl. styrd av prep. af): av vackra ord

{231} En skal hielpe til Gudz hielp.
Låle (1300-talet) #151: Och scal hiælp tijl gutz hiælp
                                         Commenti fit opus ad deitatis opus
YFSv (ca. 1450) #122: ok skal hiælp til gudhz hiælph
                                      Commenti fit opus ad deitatis opus
YFSv (ca. 1450) #983: hiælph til [! (= thik?)] siælff tha hiælpir thik gudh
                                      Te suffragante saluaris ab altitonante

{232} En skalck skal icke wetha huru en godh man bärgar sig.
bärgar sig: klarar sig → SAOB BÄRGA 11) refl.: ekonomiskt reda sig, hafva sin bärgning / sin (nödtorftiga) utkomst

{233} En ond gömare giör monga tiufuar. [1604]
          En ond gömmare gör monga tiufwar. [1636]
gömare / gömmare: tjuvgömmare → SAOB GÖMMA ⇒ GÖMMARE 4) person som undangömmer / undandöljer något; tillfälligt utom om tjuvgömmare
Jfr. {255} En ond gömare gör monge tiuffuar, som i stort sett är en kopia av {233} och som tagits bort i 1636 års utgåva; {255} skiljer sig endast obetydligt i staving från {233}.

{234} En gerigh låter sigh icke åt nöya medh lithet.

{235} En godh Prophete, gör monge Propheter.

{236} En god scholemestare gör god diekner.
dieknar: elever → SAOB DJÄKNE 2) lärjunge vid en lärdomsskola; skolyngling

{237} En tienar ofta för månge medh lycka.
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN

{238} En wijse quedes mongeledhes.
quedes: sjungs → SAOB KVÄDA 2) sjunga
mongeledhes: på många [olika] sätt → SAOB MÅNGEN SSGR B. (MÅNG-) -LEDES, på många(handa) sätt

{239} En förståndig konung är stor Gudz gåffua,
          men een oförståndig landzens plåga.

{240} Efter ont warder goth, Halffthen bätter.

                                            — A6 a —
{241} Ett håår och annat gör gubben huffuut skallot.
skallot → SAOB SKALLOT, skallig
Låle (1300-talet) #117: Eet haar oc annet gør bondhen skalleth
                                        Caluum deciduus crinis facit vnus et vnus
YFSv (ca. 1450) #98: aff eth haar ok eth wardhir man skalloth
                                   Caluum deciduus crinis facit vnus et vnus

{242} Ett hungroth måål henger then andre I håreth.
≈ Ett otillräckligt mål mat leder strax till ett nytt mål mat. ≈
Låle (1300-talet) #221: Eeth hwngredh maal dragher annet i haar
                                         Dapsilis esca parum victum protelat auarum
YFSv (ca. 1450) #193: Eth hungroght (*) Maal draghir annath fram
                                      daps semel esa parum victum protelat auarum
Kock [1892], s. 115-116:
”Det fd. ordspråkets mening är tydligen: »Om man går hungrig från en måltid,
behöver man snart en ny». (*) I det fsv. ordspråket har det väsentliga ordet hungroght framför maal uteglömts.”

{243} Ett trull kyszer icke gerna thet andra.
Låle (1300-talet) #667: Eeth troldh kyws eij annet
                                         Non sibi monstrigena conformia mactat hyena
YFSv (ca. 1450) #595: eth trwl bithir ey thet andra
                                      non sibi monstrigena conformia mactat hyena
kyws har förvanskats till bithir i YFSv (Kock [1894], s. 111)

{244} Thet ena goda kastar icke thet andra borth.

{245} Ett är rätt och annat är sätt.
rätt → SAOB RÄTT 1) om (sammanfattningen av allt handlande och tänkande som ger uttryck åt / grundar sig på begrepp om / känsla för) vad som är (från moralisk / juridisk synpunkt) rätt / rättvist
sätt → SAOB SÄTT 5) (numera mindre brukligt) sed, sedvänja, bruk; vana; allmänt accepterad norm; förr även mer / mindre liktydigt med: trossätt, religiös tro
Låle (1300-talet) #520: Eeth ær ræth oc eeth andhet ær sæth
                                         Jus habet et pactum diuersis mensibus actum
YFSv (ca. 1450) #459: eth ær ræth ok annath ær slæth
                                      jus habet et pactum diuersis vsibus actum

{246} En hastig wrede är een begynelse til myckit ont.
myckit: mycket → SAOB MYCKEN

{247} En kan betala sin giäld med bast och blaggarn.
giäld: skuld → SAOB GÄLD 2) (penning)skuld 3) (†) fordran
bast → SAOB BAST 1) i allmänhet betraktat såsom barkens inre del: innerbark, trädbast;
även om från trädet osv. avskilt bast använt till varjehanda ändamål, i synnerhet om lindbast
blaggarn → SAOB BLAGGARN, blångarn (av blånor spunnet, grövre och simplare, garn); mycket grovt, i allmänhet tvåskaftat tyg av blångarn
bast och blaggarn → SAOB BAST 1) a) (fordom) såsom betalningsmedel. — särskilt (†) i förbindelsen bast och blaggarn, i allmännare användning, om varjehanda naturaprestationer

{248} Een gamal katta är icke god draga strå före.
draga strå före → SAOB STRÅ 3) c) (numera föga brukligt) draga strå för katten och dyl., draga ett strå förbi nosen på en katt för att lura denna att jaga strået

{249} Efter eens mans tal bör ingen dömas.
eens (gen. sg. m. till een (räkneord)) → SAOB EN
☞ Bestämningsorden till huvudordet står i samma kasus (genitiv):
eens mans tal, dvs. ”en mans tal”.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #8:
Effter ens mandz taal skal ingen dömas.

{250} En ährlös bör icke wittna.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #9:
En ährelöös man bör icke witna.

{251} En tienar så länge herrarrom kläderne henga j spierrar rom.

{252} Een gifuin häst skal man icke j munnen see.
Låle (1300-talet) #172: Man scal ey skwæ giffwen hesth i mwnnæ
                                         Cui polidrus detur cauet vt non os speculetur
Låle (1300-talet) #277: Man scal eij skudhe giffwen hæst i mwn
                                         Debet in os polidri nemo videre dati
YFSv (ca. 1450) #157: man skal ey giffnom hæste i mun see
                                      Cui polidrus detur decet vt non os speculetur
Se mer ☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Equi donati

{253} En god wilie drager lasz til bys. 
≈ En god vilja drar hem lasset. ≈
lasz → SAOB LASS
til bys (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till byn → SAOB BY, sbst. ², 2) e) i uttrycket till by / bys, stundom byss, till byn / en by; allmännare, liktydigt dels med: hem, tillbaka (hem), till platsen (där något försiggår / där någon uppehåller sig), till sin bestämmelseort, till rätta, dels med: tillsammans, i ärenden
Jfr. {1274} Wilian drager lasset till bysz.
Låle (1300-talet) #86: Godh wiliæ draffwer gerne stoort læss tij by
                                       Ad villam bona magna trahit plaustrata voluntas
Låle (1300-talet) #441: Goth wiliæ draffwer stoort læss til by
                                         grande ferunt edi plaustrum bona vota veredi
YFSv (ca. 1450) #382: godhir wili draghir halfft las til by
                                      grande ferunt edi plaustrum bona vota veredi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 259 #2:
Godh willia draar laszet til bysz.
i. e. Lust och flijt giör bördan lätt.

{254} En skitin soo vil gerna göra en annan oren medh sigh.

{255} En ond gömare gör monge tiuffuar. [1604; saknas 1636]
gömare: tjuvgömmare → SAOB GÖMMA ⇒ GÖMMARE 4) person som undangömmer / undandöljer något; tillfälligt utom om tjuvgömmare
Anm.: {255} är en dubblett till {233} En ond gömare giör monga tiufuar. {255} skiljer sig endast obetydligt i staving från {233}. I 1636 års utgåva har {255} utgått. 

{256} En half quädin wisa är god förstå.
half quädin (perf. part.): halvkväden → SAOB KVÄDA, yttra, säga, tala; sjunga
half quädin: halvkväden → SAOB HALV– | –KVÄDEN, blott till hälften uttalad, blott antydd
Låle (1300-talet) #502: Man maa oc forstaa halffqwædhæn wijsæ
                                         Jn cantore scia poterit fore semilogia
Låle (1300-talet) #528: Man maa oc vndher staa halqwædhen wijsæ
                                         Jnterdum semi vox intellecta fit emi
YFSv (ca. 1450) #440: man ma ok forsta halft sakt ordh
                                      jnterdum semi vox intellecta fit emi
                                      jn cantore scia poterit fore semilogia

{257} En ape gör många apar.
ape → SAOB APA 2) (†) APE, m.; best. -en; pl. -ar

⇑

F
{258} Flakra icke för herranom.
flakra → SAOB FLACKRA 2) (†) om person: visa sig inställsam
herranom (arkais.; dat. pl. till herre): för herrarna → SAOB HERRE

{259} Fager ord frögde wäl en dåre.
fager ord: vackra ord → SAOB FAGER 2) b) i förb. fagra ord, fagert tal / snack, fagra löften och dyl., vanligen satiriskt om ord, löften osv. som visserligen låta vackert men ej just äro så allvarligt menade / att bygga på / som direkt avse att locka den tilltalade (till något) / föra honom bakom ljuset
Låle (1300-talet) #569: Fawræ ordh frygdhe een daaræ
                                         Letificat stultum qui scit promittere multum
Låle (1300-talet) #610: Fawræ ordh frygde een daare
                                         mulcent delirum verba polita virum
YFSv (ca. 1450) #240: faghir ordh frøgdha een dara
                                      demulcet multum dulcis promissio stultum
YFSv (ca. 1450) #540: faghir ordh frøgdha æn dara
                                      Mulcenit delirium verba polita virum

{260} Fager ord fylla icke säcken.

{261} Falske wijse warder margelund quedin.
margelund: på många [olika] sätt → SAOB MARG ⇒ B: MARGA- | -LUNDA, adv., på många sätt
quedin (perf. part. till kväda): kväden, framförd, sjungen → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga 

{262} Farer sachta med möen hon går med harrans barn.
harrans barn: Herrens barn

{263} Fattig mans tarf kommer icke alle j sender.
tarf → SAOB TARV, behov
alle j sänder: alla på en gång → SAOB SÄNDER 1) (†) i uttrycket i sänder, på en gång, samtidigt
Låle (1300-talet) #704: Fattig mandz tingh kommer eij all paa een tijd til bys
                                         non inopis votum subit vna summula rerum
YFSv (ca. 1450) #599: fatighx manz thingh koma ey aal sændir
                                      non inopis votum subit vnica sumula rerum
Läs vnica i st. f. vna i Låle-texten 704 (Kock [1892], s. 286).
YFSv 599: fatighx manz: kongruensböjning, där bestämningsordet står i samma kasus som huvudordet, dvs. i genitiv

{264} Fattig mans färdt är allom okend.
allom (arkais.; dat. pl. till all): [för] alla → SAOB ALL
Låle (1300-talet) #763: Fattigh mandz færdhe ære alle ødhkænne
                                         Pauperie miserum decet esse peripsima rerum
YFSv (ca. 1450) #703: fatigh mans fora ær ful wæl kændh
                                      pauperie miserum docet esse perisima rerum

{265} Fattig mans käti haffuer monge olati.
käti → SAOB KÄTTJA 1) (†) (övermått av) livskraft, ysterhet, yrhet; uppsluppenhet; munterhet, lustighet; livslust
olati (SAOB: säkerl. felaktigt för oläti): oskick → SAOB OLÄTE 1) (†) otillbörligt beteende / sätt att skicka sig, oskick, ofog, oseder
Låle (1300-talet) #762: Fattigh mandz kædhe hawer mange vlædhe
                                         Pauper stultizat lasciuia cui modulizat
Låle (1300-talet) #878: Naar fattigh man faar kæædhe thaa faar han vlædhe
                                         Quem sors titillat pauper perinepta vacillat
YFSv (ca. 1450) #702: naar fatigh man faar kæte tha faar han mangh wlæte
                                       pauper stultizat lasciuia cui modolizat
YFSv (ca. 1450) #802: naar fatigh man faar kæte tha faar han mykin vlæte
                                      quem sors titillat pauper per inepta vacillat

{266} Fattig man haffuer och hierta.
Låle (1300-talet) #383: Fattigh man haffwer oc hiærthe
                                         Fit vir cordatus opibus licet euacuatus
YFSv (ca. 1450) #336: fatigh man hawir ok hiærta
                                      fit vir cordatus opibus licet euacuatus

{267} Fattig man haffuer inthet vtan aff hand och j mun.
Låle (1300-talet) #913: Fattig man haffwær eij vdhen aff haand oc i mwndh
                                         Quod dat sors inopi manus officiosa dat ori
YFSv (ca. 1450) #824: fatiks man ød ær aff hand ok i mun
                                      quod dat sors inopi manus officiosa dat ori

                                            — A6 b —
{268} Fattig man skall icke hafue fager kona eller fethan hest.
kona: kvinna → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #942: Fattigh man scal eij haffwe fawer konæ oc eij fedher oxe
                                         res non sint inopis bos crassus femina communis
YFSv (ca. 1450) #847: fatigh man skal ey hawa faghra kono ok ey fætan uxa
                                      Res non fit inopis bos crassus femina comis

{269} Fattig man är icke greffue.
Jfr. {304} Fattig man är icke grefwe.

{270} Fattig manz maatt är snart äthin.
Låle (1300-talet) #336: Faalsk mandz madh ær snaresth ædhen
                                         Esca solet stolidi prima consumpta videri
YFSv (ca. 1450) #253: folz mans mathir ær først æthin
                                      esca solet stolidi primum consumpta videri

{271} Feth oxe haffuer godh sack.
sack → SAOB SAK 3) om brott / brottslighet / förseelse och dyl. som utgör anledning / orsak till anklagelse / beskyllning / åtal / fällande dom; även: skuld; även övergående i betydelse: (anledning till) anklagelse / beskyllning / åtal
Låle (1300-talet) #133: Feeth swijn ær snarth sagh giffweth
                                         Causa necis verri pingui solet illico ferri
YFSv (ca. 1450) #114: feeto swine ær rat saak giwin
                                      Causa necis verri pingui solet illico ferri
Kock [1892], s. 72:
”Ordspr:s mening är troligen: »man får alltid någon anledning till träta,
när man vill åt en välbärgad mans egendom»…”.
i A (= Låle) vore giffwen en korrektare form än giffweth.

{272} Flesket henger aldrig så högt, at hunden wenter sigh iw benen.
iw: att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall 
Flesket henger aldrig så högt, at hunden wenter sigh iw benen. = Fläsket hänger aldrig så högt, att hunden inte väntar sig benen.
Låle (1300-talet) #82: Flycket henger ey saa høgt at hwnnen wenther seg ey bened
                                       Alcius appense canis os sperat sibi perne
Låle (1300-talet) #740: Flycketh hængher eij saa høgt at hwndhen wenther segh ee beeneth
                                         Ossa canis speret perne licet hec procul heret
YFSv (ca. 1450) #71: flykkit hængir ey swa høgth at hundin væntir sik ey benith
                                    alcius appense canis os sperat sibi perne
YFSv (ca. 1450) #679: flykkit hængir ey swa hogth æ vænthir hundin sik beenith
                                      Ossa canis sperat perne licet alcius heret
Jfr. {47} Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen.
Kock [1892], s. 49:
”Läs […] i S655 [= YFSv 679] høgth. Den svenska texten (æ vænthir …) i S655 [= YFSv 679]
är möjlig: man behöver blott tänka sig ett större skiljetecken efter høgth;
»skinkan hänger ej så högt – alltid väntar hunden sig benet».
I D 740 måste at utgå eller ee ändras till ey; väl snarast det senare […].”

{273} Flere äre dagarne, än kårffuarne.
kårffuarne: korvarna → SAOB KORV
Låle (1300-talet) #266: Flere ær daffwe en traffwe
                                         Docte dies cures faraginibus fore plures
Låle (1300-talet) #291: Flæræ ære daffwe æn traffwe
                                         Esse dies plures gelimis attendere cures
YFSv (ca. 1450) #238: flere æru dagha en thrawa
                                      docte dies cures farraginibus fore plures
YFSv (ca. 1450) #251: thænk at flere æru dagha æn trawa
                                      esse dies plures gelimis attendere cures

{274} Flere dräpa sualg, än suärdet.
sualg → SAOB SVALG 1) i fråga om omåttligt ätande och drickande / slukande av något; 1) a) (numera blott arkaiserande / skämtsamt) frosseri; dryckenskap
Låle (1300-talet) #1179: Flære folk dræbes aff natwordh æn aff swerdh
                                           vulgus plus maceris occant obcenia diris
YFSv (ca. 1450) #1076: flere folk dræpas aff naatwardh æn aff swærdh
                                         wlgus plus macheris occant obsenia diris

{275} Få först och flå sedhan.
Låle (1300-talet) #824: Faa førsth oc flaa sidhen
                                         prendens ante reum quam cruciabis eum
YFSv (ca. 1450) #755: ffa først ok fla sidhan
                                      prendes ante reum quam crvciabis eum

{276} Få ord medh herranom. 
≈ Det blir inte många ord med [de höga] herrarna! ≈
≈ Det är svårt att komma till tals med [de höga] herrarna! ≈
herranom (arkais.; dat. pl. till herre): med [de höga] herrarna → SAOB HERRE

{277} Fåwisk manz math är först äthin.

{278} Få haffua lyckan, men alle haffue döden.
Låle (1300-talet) #765: Faa haffwæ løckæ oc alle haffwe døden
                                         Paucis fortuna fauet est mors omnibus vna
YFSv (ca. 1450) #705: ffaa hawa ødhen alla hawa dødhin
                                      paucis fortuna fauet est mors omnibus vna

{279} Få wette huar tijonde manz tarf.
wette (pres. ind. pl. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
tijonde: Låles thijendhe ”tigande” har missuppfattats såsom
räkneordet tijonde ”tionde”. (Kock [1892], s. 414)
tarf → SAOB TARV, behov
Låle (1300-talet) #1161: Faa widhe thijendhe mandz tørff
                                           vocis suppresse pauci nouere necesse
YFSv (ca. 1450) #1080: faa wita thiiandis mans tharff
                                        vocis supresse pauci nouere necesse

{280} Frambudin tienst är altidh försmådh.
frambudin (budin perf. part. till buda) → SAOB FRAM- | –BJUDA (buda) 2) (†) erbjuda

{281} Fram talende tungor hafua få wenner.
fram talende: frispråkiga → SAOB FRAM- | –TALA 2) (†) framföra förhastat / alltför djärvt tal; anträffat blott i presens particip i adjektivisk användning

{282} Frände är frände werst.
Låle (1300-talet) #557: Frændher ære wslæ wærsth
                                         Linea plebiculis miseris est torua tribulis
Låle (1300-talet) #1181: Frændher ære wslæ wærst sagdhe ræffwen til røde hwnnen
                                           Vulpes fert catulis pare pelle sibi rubicundis
                                           vir ferus est tribui que sit egena sui
YFSv (ca. 1450) #484: frændir æru wslom wærst
                                      linea plebiculis miseris est torua tribulis
YFSv (ca. 1450) #1086: frændhir æru wslum wærst saghdhe ræff til rødha hunda
                                        wlpes fert catulis pare pelle sibi rubicundis
                                        vir ferus est tribui que sit egena sui
Jfr. {285} Frende är vslom werst …
Jfr. {1295} Vslom är vslom wärst.

{283} Fremande göre mer än the skyldige.

{284} Fienden är aldrig så god, at han beholler iw skadan som han haffuer fongit.
iw: att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall 
Fienden är aldrig så god, at han beholler iw skadan… = Fienden är aldrig så god, att han inte behåller skadan…
Jfr. {46} Aldrig är fienden så godh…

{285} Frende är vslom werst, sade räfwen åt rödhunden.
≈ Släkten är värst för en stackare, sade räven till den rödaktiga hunden. ≈
frende: anhörig → SAOB FRÄNDE 1) person med vilken någon räknar sig i släkt (på grund av blodsband / giftermålsförbindelse), anförvant, anhörig, skyldeman
vslom (dat. m. sg.): usel → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 866: usal, adj. 3) arm, fattig, nödställd
rödhunden: den rödaktig hunden → SAOB RÖD- | – HUND, (†) hund med röd(aktig) päls
Låle (1300-talet) #557: Frændher ære wslæ wærsth
                                         Linea plebiculis miseris est torua tribulis
Låle (1300-talet) #1181: Frændher ære wslæ wærst sagdhe ræffwen til røde hwnnen
                                           Vulpes fert catulis pare pelle sibi rubicundis
YFSv (ca. 1450) #484: frændir æru wslom wærst
                                      vir ferus est tribui que sit egena sui
YFSv (ca. 1450) #1086: frændir æru wslum wærst saghdhe ræff til rødha hunda
                                        Opportuna senis series mandatur habenis
Jfr. {282} Frände är frände werst.
Jfr. {1295} Vslom är vslom wärst.

{286} Frij är frelses framgångh. 
Låle (1300-talet) #607: Frommer ær frælss mandz framgangh
                                         mitis ades pueris si libertate frueris
YFSv (ca. 1450) #537: fro ær frælsis framgang
                                      Mitis adest pueris si libertate foueris

{287} Frije weger ligger till by ingen kan sin skepno fly.
skepno: skepnad, öde → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde

{288} Fyser wil allene vara wijser. 
fyser: ”gröngöling”, nybörjare → SAOB FYSER (†) askfis, ”gröngöling”
askfis → SAOB ASKFIS 1) (numera bott vardagligt i drastiskt bygdemålsfärgat språk) om det yngsta barnet av flera syskon (som sitter hemma och gräver i askan); 2) (numera föga brukligt, i drastiskt bygdemålsfärgat språk) såsom speord om vuxen person för att beteckna honom såsom en stackare som ingenting gör och ingenting duger till annat än att sitta hemma bakom ugnen
wijser: ”förståsigpåare” → SAOB VIS 1) (†) som har / tror sig ha vetskap / kunskap / kännedom om något / är införstådd / bekant med något

{289} Förord bryta lagen.
förord → SAOB FÖRORD 3) a) undantag; föregående avtal resp. gjort förbehåll (vid en
transaktion) omintetgör tillämpningen av lagbestämmelser på den punkt avtalet / förbehållet gäller.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #4:
Förord bryta lagh.

{290} För konsten skal man mestaren ähra.

{291} Förståndigh och flijtigh folck plägar man wäll bruke
          men the lathe äre icke brödh wärde.

{292} För itt öga mister bonden sin koo.
Låle (1300-talet) #271 (A): Fore eth øwæ misther bondhen sijn kaabæ
                                              dilapidare togam decij facit as ydeotam
Låle (1300-talet) #271 (B): Fore eth øwæ misther bondhen sijn ko
                                              dilapidare togam decij facit as ydeotam
Låle (1300-talet) #389: For eet øwe mysther bondhen sijn kaabæ
                                        Fit toga rurali pro puncto perdita tali
YFSv (ca. 1450) #222: for eth øgha miste bondin sina kaapo
                                      dilapidare togam decii facit as ydeotam
Kock [1892], s. 132:
”Latinet [dvs. toga(m)] lär oss att kaabæ (ej ko) är den äldre läsarten.”

{293} Födh migh j åår iagh föder tigh åt åreth.
åt åhreth: (under) nästa år → SAOB ÅT I. såsom prep. C. 6) (†) i uttrycket åt åre / året, efter / inom ett år, även allmännare: under nästa år
Låle (1300-talet) #586: Føødh megh i aar iegh fødher tegh at aaræ
                                         Me coales horno pascam te vero secundo
Låle (1300-talet) #620: Føødh megh i aar ieg fødher tegh at aaræ
                                         me pater hoc anno dapinas ego te reuoluto
YFSv (ca. 1450) #510: fødh mik i aar jak fødhir thik at are
                                      Me coales anno pascam te vero secundo

{294} Förmåål gör fruur fager mäth.
förmåål → SAOB FÖR- | -MÅL: före huvudmåltid intagen måltid
fruur: fruar, kvinnor → SAOB FRU 1) om förnäm kvinna, utan tanke på om hon är gift / ogift
fager mäth → SAOB FAGER- | -MÄTT: som av önskan att visa fina / goda seder
äter endast litet / låtsar sig vara mätt
Låle (1300-talet) #755: Faare aadhe gør fawæ effther aadhe
                                         Pandox gentatur vt pransio pulcra sequatur
Låle (1300-talet) #811: Faare aadhe gør fawer effther aadhe
                                         Pulcre prandere faciunt gentacula vere
YFSv (ca. 1450) #691: foreata gør faghir ætantiidh
                                     pandox gentatur vt pransio pulcra sequatur
YFSv (ca. 1450) #773: foreata gør faghir æptir ata
                                     pulcre prandere faciunt gentacula vere

{295} För icke refwerompan til marknas medh tigh.
för icke refwerompan …: smickra inte → SAOB RÄV– | –RUMPA 2) α) (†) i uttrycket föra rävrumpan till marknads med sig, smickra och dyl.

{296} Först må wäll som iagh wil, så gör iagh som iag är till.
Låle (1300-talet) #1169: Førstæ ieg maa som ieg wijl tha gør ieg som ieg ær tijl
                                            vt bonus exsisto molimina dum queo sisto
YFSv (ca. 1450) #1096: tha jak ma som jak wil tha gør jak som jak ær til
                                         vt bonus existo molimento dum queo sisto
YFSv (ca. 1450) #239: tha jak ma som jak wil tha gør jak som jak ær til
                                      dum volo pro posse meo facio veluti sum
Läs molimina i st. f. molimento i YFSv-texten 1096 (Kock [1892], s. 417)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 579 #4:
När hwar giör som han wil, så giör han som han är til.
i. e. Giör han wäl, så lyser hans Dygd; Giör han illa, så skijn hans Odygd.
Dheraff plägar man och säya Egen willie, är hwars och ens Himmelrijke.

{297} Förrädare skal man med förräderij winne.

{298} För glömske dricker man withe.
withe → SAOB VITE, straff, bot
Låle (1300-talet) #823: Foræ forsømelssæ geller man widhe
                                         plectatur multa quem protrahit orbita stulta
YFSv (ca. 1450) #753: fore glømsko gallir man wite
                                      plectatur multa quem protheat orbita stulta

{299} För ty är wärlden widh, at ther boor monger skalk vti.
monger: mången → SAOB MÅNGEN
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.

                                            — A7 a —
{300} Fåfängt är kasta näth för foglernes ögon.

{301} Freden är wäl werd at köpas, när man honom ey annars få kan.
annars (adv.) → SAOB ANNARS II. 1) i annat fall, i motsatt fall, för / i annan händelse, var om icke, om så icke är / vore / varit / sker / skedde / skett

{302} För ogiord gerning, böther man ofödt fää.
ogiord → SAOB O– ⇒ OGJORD 3) om något abstrakt: (ännu) icke gjord / utförd / åstadkommen
Jfr. {497}  Hött, skall betalas medh ofödt.

{303} Fölg iorden effter ty hon är gammull.
gammull → SAOB GAMMAL

{304} Fattig man är icke grefwe.
Jfr. {269} Fattig man är icke greffue.

⇑

G
{305} Gack icke godhe wenner för när.
gack (imper.) [fsv. gak]: gå! → SAOB GÅ (ga / gangha)

{306} Gammul katta leppier och miölk.
gammul → SAOB GAMMAL
leppier: lapar → SAOB LÄPPJA 1) lapa. a) (numera knappast brukligt) om djur; om människa: dricka genom att doppa munnen i vätskan
Jfr. {1249} Thet lepier så wäl en gamul katta miölck som en vngh.
Låle (1300-talet) #542: Gammel kat labær och melck
                                         Lambere lac cattus satagit licet inueteratus
YFSv (ca. 1450) #469: gamal kathir lapar ok miølk
                                      Lambere lac cathus satagit licet inueteratus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 241 #1:
Gammal Katta läpiar och sööt Miölck.
i. e. Gammalt Folck haar och giärna godh skiötzel:
Ätha och giärna en läcker bischen.

{307} Gamble wägar och gamble wenner the suika icke.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #646: Man scal eij forsmaa gamblæ wenner eller gamblæ wæye
                                         Nemo viam veterem nec amici spernit amorem
YFSv (ca. 1450) #573: man skal ey forsma gambla vini ok egh gambla vægha
                                      nemo viam veterem nec amici spernat amorem

{308} Gamble wenner äre beste wenner.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL

{309} Gammul synd gör ny skam.
gammul → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #242: Gammel syndh gør gernæ ny skam
                                         De veteri scelere noua probra solent inolere
YFSv (ca. 1450) #213: gamul syndh gør nya skam
                                      de veteri scelere noua probra solent inolere

{310} Gammal wane är tung j wrå kasta.

{311} Gammal mans gråter, marz månandz grödhe.
gråter → SAOB GRÅT
månandz: månads → SAOB MÅNAD
grödhe → SAOB GRÖDA

{312} Gestar komma til gårdz och göra sigh grefwar.
gestar: gäster → SAOB GÄST; pl. -er, (†) -ar
Låle (1300-talet) #183: Gesth kommer offthe tijl gaardh oc ger segh tijl grewe
                                         Cum facit hospes herum lare se stat abusio rerum
YFSv (ca. 1450) #166: gæsthir kombir til gardz ok gør sik tiI hosponda
                                      Cum facit hospes herum lare se stat abusio rerum

{313} Gethen gnager ther hon bunden är.

{314} Genslag är icke aflagt.
genslag: motslag, ”att ge igen” → SAOB GEN- | -SLAG (†) slag framkallat av (givet i gengäld för) ett tidigare slag; motslag, återslag
aflagt: avskaffat; här: förbjudet → SAOB AFLÄGGA 11) b) (†) afskaffa, upphäfva, aflysa
Låle (1300-talet) #676: Geenslaw ær eij afflawdh
                                          non interdictum fit verber post prius ictum
YFSv (ca. 1450) #606: geenslagh ær ey forbwdhit
                                      non interdictum post verber sit prius ictum

{315} Gestens hustru achtar grant.

{316} Gerna plägar så wara medh Herre tienst, at then best förtient haffuer
          han warder wärst lönt.

{317} Giff en skalk en span han tager wäl sielff en aln.
skalk: skurk → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl. 
span → SAOB SPANN, om avståndet mellan topparna av tummen och ettdera av
lillfingret / långfingret / pekfingret, som uppkommer när fingrarna är utspärrade
till maximal vinkel mellan tummen och det andra fingret
Låle (1300-talet) #1050: Gijff een skalck een spand han tagher een allen
                                           Si seruo nequam palmus datur accipit vlnam
YFSv (ca. 1450) #897: giff skalk een span han takir sik siælff een aln
                                      Si seruo nequam palmus datur accipit vlnam

{318} Giffuen hest skal man icke j munen see.
Se mer ☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Equi donati

{319} Giff ey hunden medan han wrijdar rompon.
          Och ey heller barnet så oftha thet bedes.
bedes [fsv. beþas] (dep.; pres. ind.): beder → SAOB BEDAS 1) bedja, anhålla om, begära
Låle (1300-talet) #660: Gijff ey hwnd mæn halen røres
                                         Non catulo detur quociens sua cauda mouetur
Låle (1300-talet) #641: Gijff eij barn saa tijth som thet bedher
                                         Nec dabis infanti panem te sepe roganti
YFSv (ca. 1450) #585: thu skalt ey giffua barne mæn thet bedhis
                                       ok ey hund swa tiith han sin stiærth rørir
                                       non catulo detur quociens sua cauda mouetur
                                       nec dabis infanti panem te sepe roganti
Se kommentaren av Kock [1892], s. 266-267.

{320} Giffmild skal geldas om wenskap skal hollas.
geldas → SAOB GÄLDA 1) betala; 1) c) återgälda; vedergälla; giva (någon) ersättning för (något)
Låle (1300-talet) #1022: Gijffweth scal gælles om wænskab scal holles
                                            Strena resoluatur vt amico fedus alatur
YFSv (ca. 1450) #947: giwith skal giællas vm vinskap skal haldas
                                      Strena resoluatur vt amico fedus alatur

{321} Gilia effter dygd, deielighet och godz, bedrager mongen man.
gilia: fria → SAOB GILJA 1) söka vinna någons kärlek, söka få någon till äkta, uppträda såsom friare
dygd: ärbarhet → SAOB GILJA 5) om renhet / ärbarhet i könsligt hänseende, kyskhet; ofta eufemistiskt för: jungfrulighet
deielighet: skönhet → SAOB DEJLIGHET a) abstr.: skönhet, fägring, täckhet osv.; b) (†) mer / mindre konkret, stundom liktydigt med: något skönt osv.; i pl. ofta närmande sig bet.: (en kvinnas) behag

{322} Gerigheten haffuer aldrigh nogh.
gerigheten: habegäret → SAOB GIRIG- | -HET 2) överdrivet begär efter att samla ägodelar (såsom självändamål), förenat med överdriven sparsamhet; vinningslystnad och snålhet, snikenhet, pänningbegär
Låle (1300-talet) #651: All offwerwætths tingh fangher gernæ ondh ændhe
                                        Nescit habere situm stabilem nimis omne cupitum
YFSv (ca. 1450) #572: aldhre faar gyri nogh
                                      nescit habere scitum stabilem nimis omne cupitum

{323} Gerug quarn mall allehande korn.
gerug → SAOB GIRIG
Låle (1300-talet) #207: Gerigh qwern maler alle haande koorn
                                         Communis generis far mola frangit auens
YFSv (ca. 1450) #154: gryn kwærn maal alla handa korn
                                      Communis generis far mola frangit auens
I den YFSv-texten 154 står gryn kwærn för grym kwærn.
Fsv. grymber även »ursinnigt åstundande». (Kock [1892], s. 110)

                                            — A7 b —
{324} Gör wel wid en skalk, och bid till Gudh at han lönar tig aldrigh.
gör wel wid …: gör väl mot… → SAOB VID, prep., D. 6) [utvecklat ur en äldre rumslig betydelse: (e)mot] (†) i fråga om fientlig (någon gång även gynnsam) handling / omständighet / företeelse som riktas mot och drabbar (resp. gynnar) den / det som betecknas med rektionen: (e)mot
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
Låle (1300-talet) #753: Gør wel modh een skalck oc bedh til gudh han løner teg eij
                                         Pande benigna noto tibi nil reddat pete voto
Låle (1300-talet) #1203: Gør een skalk tijl gode oc beedh til gud han løner tegh
                                           zelans versutum pete ne tibi det retributum
YFSv (ca. 1450) #688: gør ondhom goth ok bidh til gudh at han løne thik thet ey
                                     pande benigna nota tibi nil reddat pete voto
YFSv (ca. 1450) #1109: gør wæl widh ondan ok bidh til gudh at han løne thik thet ey
                                       Zzelans versutum pete ne tibi dat retributum
Läs i Låle-texten 1203 tegh ey, och i YFSv-texten 1109 det. (Kock [1892], s. 304)

{325} Gerughet förråder wisdom.
gerughet → SAOB GIRIGHET

{326} Giord gierning haffuer ingen wenning.
≈ Gjort är gjort och kan inte göras ogjort. ≈
wenning → SAOB VÄNDA VI. såsom verbalsbst. 1) g) ε) (†) återvändo / uppehåll
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #18:
Giord gerning haffuer ingen wendning.

{327} Godh redskap gör halffue gerningen.

{328} God fogel beklecker icke sitt boo.
beklecker: smutsar ner → SAOB BEKLÄCKA (†) a) (med träck) orena, besmutsa
Jfr. {1045} Thet är ond fogel som beklecker sit boo.

{329} Godhe ord äre bättre än gull.
gull → SAOB GULD
Texten i 1604 är korrupt [Goo …] och har korrigerats enl. 1636: godhe.
Låle (1300-talet) #61: Godhe ordh ære bædre en gwldh
                                       aurum fulgorum superat fauus eloquiorum
YFSv (ca. 1450) #60: godh ordh æro gulle bætra
                                    aurum fulgorum superat fauor eloquiorum

{330} Gode stalbröder före månge j ångest.
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN

{331} Gåffuor och igengåffuor, hålle lengst wenskapen.
hålle: 1604 / hålla: 1636

{332} Gott är simma när annan håller huffuudet vp.
Låle (1300-talet) #32: Thet ær got at sømme nar een andhen holler howedet oppæ
                                       Alter maxille cui substat nat leuis ille
YFSv (ca. 1450) #31: thet ær goth at simma tha annar haldhir huwdhit vppe
                                   alter maxille cui substat nat leuis ille

{333} Gott är om heelt finger binda.

{334} Gott är skere breede remar aff ens annars huudh.
≈ Det är gott att skinna någon annan. ≈
remar: remmar → SAOB REM, sbst.¹, 1) i) α) i uttryck som ange att någon är / visar sig frikostig (eller förser / ”skor” sig) på någon annans / andras bekostnad och dyl.; vanligen i uttrycket skära breda (även grova) remmar av (en) annans hud / skinn / läder / rygg 
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
ens annars (kongruensböjning): en annans
huudh → SAOB HUD
Jfr. {1242} Thet är got skäre brede remar aff annars mans hudh.
Låle (1300-talet) #236: Man skær offthe breedh reep aff anners hwdh
                                         De cute non propria scinditur absque bria
YFSv (ca. 1450) #208: man skær langa reem aff annars skinne
                                      de cute non propria scinditur absque bria
Grubb – Penu proverbiale (1665), 268 #4:
Gott skära breeda remmar aff annars Hwdh.
Idem. De alieno ludere corio. Eras.*
(”Att göra sig lustig på någon annans bekostnad.”)
Aus ander leut leder, ist guht breite riemen schneiden.
(”Det är gott att skinna andra människor.”)
*Adagia #1188 (= Apuleius: Metamorphoses, VII:11)

{335} Gott är sittia j rörwassen och göra pijpor.
sittia → SAOB SITTA (sittia)

{336} Gott är drijcka och swrt betala.
swrt betala: ”jobbigt” att betala → SAOB SUR 3) b) svår, besvärlig, mödosam, tung, ”jobbig”
Låle (1300-talet) #107: Thet ær søth at dricke oc swrdh at betale
                                         blanda gule prendi fit pocio seua rependi
YFSv (ca. 1450) #90: søth ær at drykka ok surth athir gyælla
                                    blanda gule prendi fit pocio seua rependi

{337} Gott är sigh j rent watn skölia.
Låle (1300-talet) #239 (A): Meth lidhet watn maa reen man segh thoo
                                        (B): Got er sig i rent vand at skølie
                                               De facili munda mundus mundatur in vnda
YFSv (ca. 1450) #210: thet ær goth i skæro wathne skylias
                                      de facili munda mundus mundatur in vnda

{338} Gott är haffue trådt sine barne skoor.
trådt: gått i → SAOB TRÅDA II. tr. 1) gå i (barnskor)
Låle (1300-talet) #299: Got ær at haffwe traadh sijne barnæ skoo
                                         Est pupillares calcasse bonum sotulares
YFSv (ca. 1450) #262: thet ær goth at hawa trudhit sina barna sko
                                      est puppillares calcasse bonum sotulares

{339} Gott är leke när tärning will bäre.
Låle (1300-talet) #568: Goth ær at leeghe naar tærninghen wil bære
                                         Ludere quisquis auet alea quando fauet
YFSv (ca. 1450) #496: goth ær at leka nar wæl fallir
                                      ludere quisquis auet alea quandoque fauet

{340} Godh barn quädhe godh wise.
quädhe: sjunger → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga
Jfr. {847} Ondt barn quäder onde wijsor.

{341} Gott är finne weghen vppå wegh.

{342} Gott arbeth giffuer årlig lön, och förståndzens rådh försuinner icke.

{343} Gott modh letter alt ont.
letter: lättar, lindrar → SAOB LÄTTA (†) pr. ind. sg. -er; 1) ζ) åstadkomma att något som tynger / trycker och dyl. blir mindre tungt / svårt; lindra

{344} Grannar är grannar werst.

{345} Granne iagh weth wäll huad tu steker.
Låle (1300-talet) #124: Jegh døn wel hwat thw stegher
                                         Care scias gnare quod frigis sentio nare
YFSv (ca. 1450) #107: Jak dønyr væl hwath thu steekir
                                     Care scias gnare quod frigis sencio nare

{346} Gråå håår ähro dödzens blomster.
dödzens (arkais. gen. sg. m. best. till död): dödens → SAOB DÖD
Låle (1300-talet) #410: Graa haar ær døtzens blomsther
                                         florem canicies vir necis esse scies
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – – 

{347} Gudh giffuer allom nogh han haffuer icke tes mindre sielffuer.
allom (arkais.; dat. pl. till all): alla → SAOB ALL
sielffuer → SAOB SJÄLV
Låle (1300-talet) #345: Gwdh ær hwer godh oc segh sælffwer bæsth
                                         eucharis est cunctis deus et hilaris sibi plus hijs
YFSv (ca. 1450) #294: gudh ær allom godhir ok sik siælwom bæst
                                      eucharis est cunctis deus est hylaris sibi plus hiis

{348} Gudh föder så wäl bij, som biörn.
bij → SAOB BI
Låle (1300-talet) #253 (A): Saa fødes byer som biørne men tag aff vlijghe bijd
                                        (B): Saa fødes bi som biørn men dog aff vlijghe bijd
                                               Dispare sed morsu pascuntur apes velud vrsi
YFSv (ca. 1450) #223: swa fødhir gudh by som biørna
                                     dispare sed morsu pascentur apes velud vrsi

{349} Gudh giffuer, lyckon och lotten falle huart han will.
lyckon (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.

{350} Gudh giffuer nogh alenast far icke förhögt.
förhögt sammanskrivet 1604 men särskrivet 1636: för högt

{351} Gudh wet wel huilken best pelegrijm är.
Låle (1300-talet) #162: Gudh wedh hoo bæsth pelgrim ær
                                         Clarescit domino cui laus cedit peregrino
YFSv (ca. 1450) #160: gudh weeth hwar bæsthir pilegrimeer ær
                                     Clarescit domino cui laus cedat peregrino

{352} Gudh giffuer alt got, men doch icke oxen medh hornom.
≈ Man får ta oxen vid hornen och själv klara av sådant som är tungt och besvärligt. ≈
hornom (arkais.; dat. pl. till horn styrd av prep. medh): med hornen 
Låle (1300-talet) #215: Gwdh giffwer alt got men icke oxen om hornith
                                         Dat deus omne bonum sed non per cornua taurum
YFSv (ca. 1450) #186: gudh giwir alt goth ok ey ledhir han vxa medh horn i gardh
                                      Dat deus omne bonum sed non per cornua thaurum
Jfr. Alexandersagan (ca. 1380): gudh gifwer allom som bedhis korn
                                                       tho binder han thz ey oxan a horn
☞ utg. [G. E. Klemming] / J. A. Ahlstrand. Sthlm 1862, sid. 61, rad 1811-1812.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 279 #5:
Gudh gifwer alt gott, men icke strax Oxen om Hornen.
i. e. Hwar och en måste effter Gudz förordning,
draga skiäligh omsorgh dherföre; Sökia födhan i sin kallelses wärck,
och bedia om wälsignelse. Ty elliest flyga inga stekta Starar i munnen.
Och heeter som Versen lyder:
Dat Deus omne bonum, sed non per cornua taurum.
(”Gud ger allt gott, men inte oxen vid hornen.”)

{353} Gudh giffuer allom matt som han giffuer mun.
allom (arkais.; dat. pl. till all): alla → SAOB ALL
matt → SAOB MAT
Låle (1300-talet) #387: Gwdh giffwer them alle madh som han giffwer mwndh
                                         Fit sunt ora quibus dante tonante cibus
Låle (1300-talet) #731: Gudh gijffwer them allæ madh som han gijffwer mwndh
                                         Ora quibus tradit deus escas omnibus addit
YFSv (ca. 1450) #341: gudh giwir allom thøm math han skapadhe mun
                                      fit sunt ora quibus dante tonante cibus
YFSv (ca. 1450) #668: gudh giwir allom math them han gaff mwn
                                      Ora quibus tradit deus escas omnibus addit

{354} Gudh sitter öffuerst, och seer nederst. 
nederst: längst ned → SAOB NEDRE, adj. och adv., såsom adv. i superlativ liktydigt med och ofta ersatt av: längst ned
Låle (1300-talet) #1015: Wor herre siddher offwerlighe oc seer nødherlighe
                                           Spectat ab arce troni deus ima crepuscula coni
YFSv (ca. 1450) #964: gudh sithir offwarla ok seer fult nidharla
                                      Spectat ab arce tronj deus yma crepuscula conj

{355} Gudh kreffuer aff ingom mer än han förmår. 
ingom (arkais.; dat. sg. m. till ingen styrd av prep. aff): av ingen → SAOB INGEN
Låle (1300-talet) #1163: Gwdh kræffwer enghen man mere æn han faar hanum
                                           vltra posse viri non wlt deus vlla requiri
YFSv (ca. 1450) #1085: gudh kræwir ængin meer æ han formaa
                                        vltra posse viri non wlt deus vlla requiri
{355} är en medeltida formulering av en gammal romersk rättsprincip:
☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Ultra posse…

                                            — A8 a —
{356} Gudh giffuer sine huldh som kläder.
sine: de sina → SAOB SIN 3) i substantivisk användning, i pl. de sina, i synnerhet förr även (utan best. art.) sina
huldh: beskydd → SAOB HULD 1) vänlig omvårdnad, vänlig omsorg, beskydd, hägn
som: såväl som → SAOB SOM 5) a) icke inledande utförd bisats. α) utan korrelat i det motsatta ledet: liksom, såväl som, likaväl som
                (1) ≈ Gud ger de sina beskydd såväl som kläder. ≈
Men huldh (1604) / hwld (1636) är troligtvis feltryck för kwldh från den forndanska texten och betyder då:
                (2) ≈ Gud ger de sina köld såväl som kläder. ≈
Låle (1300-talet) #1172: Gwdh gijffwer hwer saa kwldh som klædher
                                           vt deus indumen sic algoris dat acumen
YFSv (ca. 1450) #1099: gudh giwir klædhe som kyld
                                        vt deus indumen sic algoris dat acumen

{357} Gudh straffar ten ene skalcken med then andre.
ten / then → SAOB DEN

{358} Gudh skop ingen hastigheet.
≈ Gud skapade ingen brådska. ≈
skop (impf. ind. sg.): skapade → SAOB SKAPA
hastighet: brådska → SAOB HASTIGHET 1) (numera knappast brukligt) skyndsamhet i handlande och dyl. på grund av brådska, förhållandet att det är / att man har brådt, brådska
Grubb – Penu proverbiale (1665), 280 #4:
Gudh skoop ingen hastigheet.
i. e. Som man wille säya: Han kommer och fram, som Oxarna drifwer.

{359} Gudz barmhertighet är mitt j werldenne.
werldenne (arkais. sg. f. best. efter fsv. världinna / wärldenna / werldinna): världen → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1060-1062: väruld, f.

{360} Gudh wil icke tin almosa aff en anars handh.
tin → SAOB DIN
anars (1604) / annars (1636)
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN

{361} Gudh besörger sine vnderligh.
besörger: sörjer för → SAOB BESÖRJA 4) a) med personligt / såsom personligt tänkt obj.: försörja, sörja för, draga försorg om (någons) behov
sine: de sina → SAOB SIN 3) i substantivisk anv. i pl. de sina, i synnerhet förr även (utan best. art.) sina
vnderligh (här adv. (†)): på ett mirakulöst sätt → SAOB UNDERLIG 1) förr även närmande sig / övergående i betydelse: som sker genom ett under / som innebär / liknar ett under, mirakulös

{362} Gudh giffuer herranom land och folck.
herranom (arkais.; dat. pl. till herre): härskarna → SAOB HERRE A) 1) person som härskar / råder / befaller (över någon / något); härskare

{363} Gudh kan förskaffe vnderligh orsaker.
förskaffe: frambringa → SAOB FÖRSKAFFA 3) (†) åvägabringa (något), styra om / draga försorg om (att något sker), laga (det så eller så)
vnderligh (här adv. (†)): på ett mirakulöst sätt → SAOB UNDERLIG 1) förr även närmande sig / övergående i betydelse: som sker genom ett under / som innebär / liknar ett under, mirakulös

{364} Gull är icke alt som glimmar.
Låle (1300-talet) #706: Thet ær eij alt guld som glemmer oc eij alt fijls ben som skijn
                                         Non quod candet ebur nec quod rubet omne fit aurum
YFSv (ca. 1450) #609: thet ær ey alt gwl som glimar ok ey alt fiilsbeen som hwit ær
                                      Non quod candet ebur nec quod rubet omne fit aurum

{365} Gull är aldrig så rödt, at thet går j nödh vti före brödh.
Förutom att j nödh har lagts till har negationen ej/ey fallit bort vid överföringen av det fornnord. ordspråket till Swenske ordsedher. Texten torde därför bäst läsas så:
Gull är aldrig så rödt, at thet ei j nödh går vti före brödh.
≈ Guld är aldrig så skimrande/värdefullt att det ej i nödh betalas ut för bröd. ≈
gull → SAOB GULD 1) e β ζ’ (i synnerhet i uttryck som beteckna att man icke bör överskatta guldet (pänningen) / att guldet trots sin värdefullhet är en förgänglig / timlig sak / kan förvärvas till för högt pris
rödt → SAOB RÖD 1) b) (i synnerhet i poetiskt / arkaiserande språk) om (föremål av) guld: som skimrar / glänser rött / rödaktigt; i synnerhet såsom prydande epitet
går vti: betalas ut → gaar […] wth: utbetalas, se Söderwall Ordbok, 1, s. 387 nedan ⇓
före → SAOB FÖRE, prep., Anm. I den äldre nysvenskan hade före en mycket vidsträcktare användning än nu och synes överhuvud hava brukats omväxlande med för i de flesta fall (om ej alla) där det senare är det enda av det moderna språkbruket medgivna.
före: för, i utbyte mot → SAOB FÖR, prep., 20) c) styrande ord som angiver vara / arbetsprestation som erhålles i utbyte mot något eller till ett visst pris
Låle (1300-talet) #855: Gwldh ær eij saa rødh at thet gaar eij vdh fore brødh
                                         Quamuis sit rutilum pro pane librabitur aurum
Låle (1300-talet) #909: Goth ær gwld æn ær kaghen bædræ
                                         Quamuis obriso tortella magis valet auro
YFSv (ca. 1450) #779: ey ær gwl swa røth at thet gaar ey wth for brødh
                                      Quamuis sit rutilum pro pane librabitur aurum
gaar ey wth: utbetalas ej → Söderwall Ordbok, 1, s. 384: ganga, v. 6) gå, utgå, betalas. s. 387: ganga ut, 3) gå ut, utbetalas, ey är gwl swa röth at thz gaar ey wth for brödh GO 779.
for: för, i utbyte mot → Söderwall Ordbok, 1, s. 268: A) prep.; s. 270 II. med ack.  7) för, i stället för 8) för, i utbyte mot 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 283 #2:
Gullet aldrigh så rödh, dhet går jw vth för Brödh.
i. e. Som man wille säya: Nödhen öpnar fulle taskan.

{366} Gör inthet ont then weerlöszom.
(then) weerlöszom: (mot den) värnlöse → SAOB VÄRLÖS, (†) om person (i synnerhet kvinna / barn): hjälplös / utlämnad, värnlös

{367} Gör först rent för thin dör.

{368} Göm en hest skoo nagel j try åår.
           Kommer han inthet thes emellan till motto, så kasta honom borth.
hest skoo nagel: hästskospik (ordet saknas i SAOB)
nagel: spik → SAOB NAGEL, sbst.², spik, nitnagel 
till motto: till nytta → SAOB MÅTTA, sbst.², 3) (†) i förbindelsen till måtta / måtto / måtte, till pass, lägligt, till nytta / fördel / gagn / behag

{369} Galne hundar få riffuit skin.

⇑

H
{370} Haffua och fåå är icke lijcke eens.
lijcke → SAOB LIKA
eens (adv. 1): alls→ SAOB ENS 6) (icke) en gång, (icke) så mycket som
Låle (1300-talet) #509: At haffwæ oc maa faa thet ær eij alt eens
                                         Judicio plebis non fallit habes sed habebis
YFSv (ca. 1450) #466: man faar ok redho i handom thet ær ey lika
                                      judicio plebis non fallit habe sed habebis
Läs habes i den YFSv-texten 466 i st. f. habe (se Kock [1892], s. 220).

{371} Haff heller wenskap medh månan en med stiernonar.
Låle (1300-talet) #837: Wey heller maanen æn allæ stiærner
                                        plus astris phebes vi conquiniscere debes
Låle (1300-talet) #867: Haff hæller wenskaff meth maanen æn meth alle andræ stiærner
                                         Quam pliadum quere plus phebes fedus habere
YFSv (ca. 1450) #791: dragh hallir sompt medh manan æn medh stiærnom
                                      quam pleiadum quere plus phebes fedus habere

{372} Halffue gerningen skal man huarken lofua eller lasta.
lasta → SAOB LASTA, v.¹, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
Låle (1300-talet) #956: Halff giordh gerning scal man hwerken loffwe eller lasthe
                                         Scema notamque date non praxi dimidiate
YFSv (ca. 1450) #966: halffgiordh gerningh skal man hwaske lowa ælla lasta
                                      Scema notamque date non praxi dimidiate

{373} Han är dansker widh landet.
dansker widh landet: falsk, trolös → SAOB DANSK, adj.¹, g) [användningen har sin utgångspunkt i den misstro och fientlighet som av ålder rått mellan svenskar och danskar; jfr liknande betydelse av svensk i d.] (†) i överförd användning om sinnelag och dyl., närmande sig betydelsen: falsk, trolös

{374} Halth wenskap med kellersuenen och kocken.
halth (imper. sg. till hålla): håll! → SAOB HÅLLA
kellersuenen: kyparen → SAOB KÄLLARE | -SVEN, vinskänk, kypare

{375} Han thör wäll see huarest solen skin j vatnet.
thör (pres. ind. sg.): kan → SAOB TÖR 2) b) (†) α) för att uttrycka förmåga att utföra en handling och dyl.: förmå, vara i stånd (att); kunna
huarest: där → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
skin (pres. ind. sg.): skiner → SAOB SKINA

{376} Han danssar som nödig danssar.
nödig: ogärna → SAOB NÖDIG 1) d) såsom adv.: av (nöd)tvång; (endast) nödtvunget;
även allmännare: ogärna / motvilligt

{377} Hara ögat j kortet medh.
hara ögat: särskrivning av harögat → SAOB HARE | –ÖGA
a) (†) med tanke på harens vaksamhet, i följande talesätt: 
Hara ögat j kortet medh. (dvs. man måste ha ögonen öppna också vid kortspel)
kortet: kortspelet → SAOB KORT 2) b) närmande sig / övergående i betydelse: kortspel

{378} Han haffuer icke bettre som effter gråter än then som före gråther.

{379} Han är wan wid ekeluthen.
wan wid ekeluthen: härdad → SAOB EK- | -LUT a) i uttrycket han är van vid ekluten / dyl., han har prövat på, han känner krutet

{380} Han haffuer ståt för lutt och kalt watn.
ståt (supin. till stå): stått → SAOB STÅ
lutt → SAOB LUT, sbst.², 2) bildligt; särskilt i uttryck som beteckna luttring / prövning / bestraffning och dyl.; a) (†) i uttrycket stå för lut och kallt vatten, vara utsatt för vedermödor och dyl.

{381} Han skal hafua myckit mööl som skal igenstoppa huars manz mundh.
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
mööl: mjöl → SAOB MJÖL
huars manz (kongruensböjning): var mans → SAOB VAR

                                            — A8 b —
{382} Han är god, som för Gudhi är godher.
gudhi (arkais. dat. sg. till gud styrd av prep. för) → SAOB GUD
Låle (1300-talet) #514: Then ær goodh foræ gwdh ær goodh
                                          Js bonus est atqui bonus ante deum rutilat qui
YFSv (ca. 1450) #61: han ær godhir som for gudh ær godhir
                                    is bonus est at qui bonus ante deum rutilat qui
YFSv (ca. 1450) #451: thæn ær godh som for gudh ær godhir
                                      is bonus est at qui bonus ante deum rutilat qui

{383} Hand fyller hand, så är frid j alle landh.

{384} Han kommer och fram som medh oxan åker,
          såsom then medh hestar körer.
≈ Han kommer också fram som kör med oxen så väl som den som rider med hästar. ≈
åker: kör → Söderwall Ordbok, 1, s. 18: aka, v. 1) köra.
Jfr. {1239} Then komber så snart fram som medh oxerna åcker …
Låle (1300-talet) #103: Han komer och fræm meth øxne wogn agher
                                         Biga licet lente boue fit progressa trahente
YFSv (ca. 1450) #88: han kombir ok fram medh vxom akir
                                    biga licet lente boue fit progressa trahente
Grubb – Penu proverbiale (1665), 114 #2:
Dhen kommer och fram, som Oxarna Drifwer.
i. e. Dhen sachta faar, kommer och til Härberget.

{385} Han går icke miste om säthe och huile, som på steen sitter.
huile (oblik (”böjd”) form av vila) → SAOB VILA

{386} Han skal lutha som låga dörar haffuer.
lutha: böja sig → SAOB LUTA, v.³, I. intr. 6) (numera mindre brukligt) böja sig, luta sig
Låle (1300-talet) #142: Han scal lwde ther lawæ haffwer dørre
                                         Cernuus incedat cui bassam ianua se dat
YFSv (ca. 1450) #123: thæn skal luta som lagha hawir dør
                                      Cernuus incedat cui bassam janua se dat

{387} Han är icke så halter som han ille lincker.
lincker: haltar → SAOB LINKA gå med vacklande gång; gå med en lätt haltande gång; halta

{388} Han skal sig sielf loffue som onde granar haffuer.

{389} Han fonger ofta fall som en annan fella will.
≈ Han faller ofta som vill bringa en annan på fall. ≈
fonger: fångar → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla
fall → SAOB FALL II. 1) omkullfallande, kullstörtande; a) bildligt
fonger ofta fall: faller ofta 
fella: fälla → SAOB FÄLLA 17) b) (numera mindre brukligt) bildligt: bringa på fall, störta, ruinera

{390} Han wäcker ijs som törstigh är.
wäcker ijs: gör hål i isen → SAOB IS, sbst.¹, 3) β) väcka is(en), slå is, hugga upp vakar / rännor i isen, väcka
Låle (1300-talet) #264: Han wæcker ijss som tørsther
                                         Duriciem frangit glacialem quem sitio angit
YFSv (ca. 1450) #228: han vækkir iis ther thyrstoghir ær
                                      duriciem frangit glacialem quem sitis angit
Jfr. {168} Dän wäcker waken som törstig är.

{391} Han haffuer ätit skate ägg som inthet kan tija.
tija → SAOB TIGA
Låle (1300-talet) #269: Then haffwer ædhet skade egh ey kan thiæ
                                         detegit archana qui pice deuorat oua
YFSv (ca. 1450) #241: han hawir æthit skatu ægh som ey kan løna
                                      detegit archana qui pice deuorat oua

{392} Han är vsel som icke kan flyy en dåre.

{393} Han täncker swijk som yster leffuer smör.
≈ Den som brer fett på en redan fet brödkaka har svek i bakhuvudet. ≈
Kock [II], s. 174: »den som giver den rike något, har alltid en baktanke.»
☞ Holm Ordspråk, s. 309: »…den som överöser med smicker har ohederliga avsikter.»
swijk → SAOB SVEK
yster: ister, fett, flott → SAOB ISTER, sbst.¹, djurfett; allmännare: fett
leffuer [fsv. lever, kaka] → SAOB LEV, sbst.¹, bröd, kaka; särskilt om avlång bulle / mindre limpa och dyl.
yster leffuer: isterkaka, se Kock nedan ⇓
smör (pres. sg. till smöra): breder fett på → SAOB SMÖRJA (smöra) 1) a) (numera föga brukligt) breda / stryka (smör / annat matfett / honung och dyl. på bröd)
Låle (1300-talet) #397: Han tencker swigh som isther leewen smør
                                         Fraude quid emungit quicunque popisma perungit
YFSv (ca. 1450) #359: han thænkir swiik som smør ystirløff
                                      fraude quid emungit quicunque popisma perungit
ystirløff → Söderwall Ordbok, 1, s. 611: isterlever (ystir lover: ystir løff ), m., [Fdan. isterlev] i ister bakad el. med ister smord brödkaka?
Kock [II], s. 174:
”Då isterlef betyder isterkaka (en kaka, besmord med ister, eller bakad i ister),
alltså en fet kaka, har ordspr. möjligen brukats i betydelsen:
»den som giver den rike något, har alltid en baktanke.» (jmf. Vid. selsk. ordb. under isterlev).”

{394} Hoot är medh ringa booth.
booth: vokal-/rimharmonisering med hoot eller vokalglidning –oo– mot –ö– eller feltryck för bööth? Jfr. ”Hött är medh ingo bött.” (Olavus Petri Domareregler (ca. 1540), s. 304)
ringa: litet → SAOB RINGA 9) i nominativ sg. i substantivisk användning a) (numera föga brukligt) i positiv / komp. utan föregående pron. / art.: litet, föga
booth: bött (supin. till böta): bött/bötat → SAOB BÖTA (bötta) 4) i fråga om godtgörelse / straff för förseelse / brott och dyl. a) (numera knappast brukligt) gottgöra, sona, försona (synd, brott och dyl.)
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #2:
Hött är medh ingo bött.

{395} Han öser watn med såld som lärer vtan book.
Låle (1300-talet) #454: Han øzer watn meth saaldh som nymmer forvdhen bogh
                                         Haurit aquas cribro qui discere vult sine libro
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Detta ordspråk saknas i YFSv-texten men den latinska versen har varit känd i Sverige.
(Kock [1892], s. 194)

{396} Han är nest j händer haffuer.
nest (superl.): närmast → SAOB NÄST, adv. och adj. superl, 3) (†) motsv. NÄRA, adv. och adj. 3: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 4); i adverbiell resp. predikativ / attributiv (eller substantivisk) användning
[…] nest j händer haffuer. (med utelämnat korrelat): […] nest som i händer haffuer.
Jfr. {413} Han är skadan näst som j händer haffuer.
Låle (1300-talet) #461: Then ær næsth i hendhe haffwer
                                         Herois badius mancipis est proprius
Låle (1300-talet) #472: Then ær næsth i hændhe haffwer
                                         Hinc perscribetur res cui manualis habetur
YFSv (ca. 1450) #415: thæn ær næst i handom hawir
                                      huic prescribetur res cui manualis habetur
Kock [1892], s. 197: ”[…] »den som har något i handom,
har presumtionen för sig att vara dess rätte egare.»”

{397} Han ledes ath leffua som reknar thet han haffuer ätit.
ledes → SAOB LEDAS, v. dep., 1) vara / bliva led / känna leda (vid någon / något), vara / bliva ledsen / trött (på någon / något) 
Låle (1300-talet) #477: Then lædies at leffwe som regner alth thet han ædher
                                          Huic vite tedet qui cuncta comesta recenset
YFSv (ca. 1450) #408: honwm træghar thet han lewir som ræknar thet han æthir
                                      hunc vite tedet qui cuncta comesta recenset

{398} Han slår inthet sin begare j bänckin.

{399} Han kan både ååka och wända.
≈ Han kan både köra och vända. ≈
ååka: köra → SAOB ÅKA 1) köra; 5) a) a) (†) i sådana uttryck som åka och vända, på ett mer / mindre lättsinnigt / förslaget sätt anpassa / förhålla sig (till en situation
Enl. Grubbs kommentar i Penu proverbiale:
302 #1 Han hugger på bådha händer.
i. e. Han kan åka och wända. Han är klook och förslagen.
Låle (1300-talet) #230: Han kan ildhæ køræ eij kan wendhe
                                         Dedecet aurigam nescire reflectere bigam
YFSv (ca. 1450) #202: thæn kan illa køra som ey kan wænda
                                      dedecet aurigam nescire reflectere bigam
Jfr. {1044} Then kan icke åka som icke kan wenda.

{400} Han gömer til ny ijsz som gömer til morgons.
ny ijsz (1604) / ny ijs (1636) tryckfel för mysz / mys ”möss” → SAOB MUS
til morgons: till i morgon → SAOB MORGON 5) γ’) b) (†) i uttrycket till (någon gång intill) morgons, någon gång även till i morgons, till i morgon (eg.: till morgondagens morgon)
Låle (1300-talet) #603: Then gømmer til møøss til mørghen gømmer
                                          muribus id dapinat quod crastina cura reclinat
YFSv (ca. 1450) #533: han giwir mws maat som til morghons gømir
                                      Muribus id dapinat quod crastina cura reclinat

{401} Han liuger offta som myckit talar.
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #629: Then lyffwer offthe ther møghet maa thaalæ
                                         multum lingua loquax quandoque solet fore mendax
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{402} Han dör icke som dyrt köper.
Låle (1300-talet) #659: Han døør ee aff hwngher dywrt køber
                                         Non famis ense perit qui care far sibi querit
YFSv (ca. 1450) #586: han dør ey aff hungir som dyrth køpir
                                      non famis ense perit qui care far sibi querit

{403} Han täckes icke sin slecht som j askan ligger.
täckes (dep.) → SAOB TÄCKAS  v. dep. 1) c) (†) intr. med indirekt obj.: vara till behag för (någon, även något), behaga
Låle (1300-talet) #663: Han tæckes eij sijn slæckt som liggher i asken
                                         Non placeat ex genere qui iacet in cinere
YFSv (ca. 1450) #588: ther ær litith at køni tha knæn liggia i askonne
                                      non pIacet ex genere qui jacet in cinere
Kock, s. 268: ”Det fsv. »thær ær litith at køni tha knæn liggia i askonne» betyder:
»det är icke mycket med släktskapen (släktskapen har föga att betyda; man frågar ej efter släktingarna), då knäna ligga i askan». […] »Att ligga i askan» vill säga att vara en odugling; […] Då knæ betyder ej blott »knä» utan även »släktled», har möjligen denna senare betydelse även i viss man föresvävat vid användningen av detta på släktingar syftande ordspräk. Det fd. ordspr. torde vara en yngre omskrivning för ordspråkets ursprungligare, i S bevarade form.”

{404} Han skal haffua iern naglar som fanen skal klåå eller flåå.
iern naglar: naglar av järn → SAOB JÄRN- | -NAGEL, nagel av järn
Låle (1300-talet) #793: Han scal haffwe fingræ aff iærn fændhen scal flaa
                                         pollex ferretur quo pluto decorietur
YFSv (ca. 1450) #732: thæn skal hawa thwma aff iærn som ondan man skal fla
                                      pollex ferretur quo pluto decorietur

{405} Högfärden är en drottning till alle laster.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 368 #1:
Höghfärdh är alla Lasters Drottning.
i. e. En springbrunn aff all Odygd.

{406} Han skal icke gå til skox som alle buskar rädes.
til skox: till skogs, i skogen → SAOB SKOG 1) f) i förbindelsen till skogs […] i synnerhet förr även i uttryck som beteckna enbart befintlighet: (inne / uppe) i skogen.
Låle (1300-talet) #892: Hwad scal han i skow ther hwer bwsk ræd
                                         Quid nemus intramus quos territat vndique ramus
Låle (1300-talet) #1131: Han kommer eij tijl skow ther hwer bwsk rædz
                                           Vir nemus euitet quem quisque frutex metui det
YFSv (ca. 1450) #816: han thorff ey ga til skogx som rædhis hwan buskan
                                      quid nemus intramus quos territat vndique ramus
YFSv (ca. 1450) #1044: thæn thorff ey gaa i skogh alla buska rædhis
                                        vir nemus euitet quem quisque frutex metui det

{407} Han gömer dyrt godz, sin fredh gömer.
1636: … dyrt godz som …

{408} Han skal haffue starcke been, som god dagar drage skal.
drage → SAOB DRAGA I. A. 1) a) ζ) i uttrycket draga sitt liv, sina dagar, framsläpa sitt liv osv.

{409} Han är icke god att see j munnen.

{410} Hand skal hand få, eller mund meenedh swerie.
mund → SAOB MUN
meenedh → SAOB MENED 1) falsk ed, medvetet falsk utsaga / försäkran
swerie → SAOB SVÄRA

{411} Han warder thes wer uilt som på steen sitter.
thes (adv.): desto → SAOB DESS, bestämning till en komparativ
wer tryckfel för mer (=1636)
thes mer: desto mer
uilt: utvilad → SAOB VILA 1) g) (†) i p. pf. i mer / mindre adjektivisk användning: som har vilat (ut), utvilad
Låle (1300-talet) #106: Han wordher tøsswer hwilt paa stheen siddher
                                         bis quasi sessor ouet quem petra sede fouet
YFSv (ca. 1450) #91: thæn wardhir tysswa gladhir som a stenen sythir
                                    bis quasi sessor ouet quem petra sede fouet

{412} Han är wärd köth som kålen äther.
Låle (1300-talet) #123: Han ær werdh sith køth som sijn kaal wel ædher
                                         Carnibus vtatur qui caulibus ante cibatur
YFSv (ca. 1450) #106: han ær væl værdhir sith køth som supir væl sin kaal
                                      Carnibus vtatur qui caulibus ante cibatur

                                            — B1 a —
{413} Han är skadan näst som j händer haffuer.
nest (superl.): närmast → SAOB NÄST, adv. och adj. superl, 3) (†) motsv. NÄRA, adv. och adj. 3: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 4); i adverbiell resp. predikativ / attributiv (eller substantivisk) användning
{396} Han är nest j händer haffuer.

{414} Han är ond som om talar.
om talar: särskrivning av omtalar
omtalar: förtalar → SAOB OM ⇒ OMTALA 1) b) (†) pregnant: tala illa om (någon) 

{415} Han skal haffua myckit bakat bröd som skal bijda effter annars dödh.
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
bijda → SAOB BIDA 1) a) giva sig till tåls, tåligt vänta
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN

{416} Han är galin som inthet wett.
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA

{417} Han achtar föga sitt beste som öffuergiffuer sitt näste.
näste: hem → SAOB NÄSTE 2) a) om någons bostad / boning / hem

{418} Harm gör helffuetit.
Låle (1300-talet) #390: Harm gør offthe helwedhe
                                         Flama frequens ire facit ad trenas stigis ire
Låle (1300-talet) #518: Harm wollær helffwedhe
                                         Jrascens hominis rabies penam dat herinis
YFSv (ca. 1450) #456: harm gør hæluite
                                      jrascens hominis rabies penam dat herinis

{419} Hemma är best huilas.
huilas (inf.; dep.): (att) vila → SAOB VILA / VILAS v. dep.
Låle (1300-talet) #497: Hiemmæ ær bæsth at hwilæ
                                         Jn propria tegite capitur pausatio lete
YFSv (ca. 1450) #435: hema ær bæst at sofua
                                      jn propria tegete capitur pausacio lete

{420} Hema är hunden dierffuast.
Låle (1300-talet) #60: Hiemme ær hwndh diærffwesth
                                       ausus maiores fert canis ante fores
Låle (1300-talet) #280: Hwndhen ær diærffwest fore sijn eghen dør
                                         Edis apud postes canis est magis asper in hostes
Låle (1300-talet) #540: Hwndh ær diærffwesth fore sijne eghen dør
                                         Jn proprijs foribus canis est audatior omnis
YFSv (ca. 1450) #59: hundhir ær hema diærwastir
                                    ausus maiores fert canis ante foras
YFSv (ca. 1450) #243: hema ær hundir rikast
                                      Edis apud postes canis est magis acer in hostes
YFSv (ca. 1450) #370: hani ær heema diærwast
                                      gallo molimen animosius est proprie limen

{421} Han skal bittida krökias som en god krok skal wara.
bittida → SAOB BITTIDA I., adv., 1) (†) tillräckligt tidigt, i tid
Se även: {221} En god krock skal bijtida krökias.
Låle (1300-talet) #187: Thet scal aarle krøghes goth krogh scal wordhe
                                         Curuum se prebet quod ad vncum crescere debet
YFSv (ca. 1450) #179: thæn krokis arla som godhir krokir skal wardha
                                      Curwm se prebet quod ad vncum crescere debet

{422} Hemlig herrer gör förtrottne suenner.
hemlig: förtrolig → SAOB HEMLIG ➔ Etymologi [fsv. hemeliker … som hör till huset / hemmet, inre, förborgad, förtrogen, förtrolig]
Betydelserna förborgad, förtrogen, förtrolig saknas dock i SAOB 1) – 6)
Se även: Söderwall Ordbok, 1, s. 484: hemeliker, adj. 3) förtrogen, förtrolig
förtrottne: tröga → SAOB FÖRTRUTEN 1) (†) ovillig, trög; som icke håller ut (med något), som låter sig förtröttas
förtrottne: övermodiga → Söderwall Ordbok, 1, s. 312: forthrutin (forthrotin. förtrothin), adj. uppblåst, öfvermodig, trotsig, uppstudsig
suenner: tjänare → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab)
Låle (1300-talet) #483: Hemmeligh herre haffwer fortrudnæ swænæ
                                         Jgnauus seruos rector facit esse proteruos
Låle (1300-talet) #1117: Hemmeligh herre gøre fortrodnæ swænnæ
                                           Vernas morigeros non efficit improbus heros
YFSv (ca. 1450) #421: hemelikin herra gør otroin hioon
                                     jgnauus seruos rector facit esse proteruos
YFSv (ca. 1450) #1037: hemol herra gør otroen hioon
                                        vernas morigeros non efficit improbus heros
hemelikin: förtrolig → Söderwall Ordbok, 1, s. 484: hemeliker (hemelikin), adj. 3) förtrolig, förtrogen
hemol: förtrolig → Söderwall Ordbok, 1, s. 485: hemol, adj. 2) förtrolig, förtrogen
otroin / otroen: otrogen → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 184: otroin (otroen), adj. 1) otrogen, trolös.
hioon: tjänare → Söderwall Ordbok, 1, s. 493: hion (hioon), n. 3) tjenstehjon, tjenare, underhqfvande.
Kock [1892], s. 204: […] mycket möjligt, att vårt ordspråk betytt:
»en förtrolig (familjär) herre gör lata (eller otrogna) tjenare».

{423} Hästen faller på fyre been, än sädan man på ene tungo.
sädan: sedan → SAOB SEDAN 
än sädan: än sedan, så mycket mer → SAOB SEDAN 6) b) i uttrycket än sedan, såsom adverbial inuti en sats: så mycket mer
Låle (1300-talet) #187: Ther faller een hæst paa fijre been hwi eij man paa tw
                                         Cum titubat quadrupes labitur ergo bipes
YFSv (ca. 1450) #172: thet faaldir æn hæsthir a fyra been æn haltir een aa
                                      Cum tytubat quadrupes labitur ergo bipes
Enl. Kock [1892], s. 97 bör den YFSv-texten läsas: ”… æn hallir (hællir) en man aa tw.”
hællir → Söderwall Ordbok, 1, s. 548: hälder, hällir, hellir adv. komp. 2) med mera skäl, snarare, mera. thz faaldir än hästher a fyra been än haller een [man] aa [twa].
Grubb – Penu proverbiale (1665), 362 #4:
Hästen snafwar offta på 4. Been, så snart som en man på en Tunga.
i. e. Dhet kan snart komma, at man försnappar sigh medh ett Ord.

{424} Helbrögder vett inthet huadh then siuka lijdher.
helbrögder → SAOB HELBRÄGDA, frisk, som brukar vara frisk
vett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
Jfr. {1084} Then helbrögda wett icke huru then siuke lijkar.
Låle (1300-talet) #701: Then helbredhe weedh eij hwore then siwghe lidher
                                         non sapit in columis triste quod eger habet
Låle (1300-talet) #950: Then helbrædhe wedh eij hwad then sywghe lidher
                                         Sano non paret dolor egro quantus amaret
YFSv (ca. 1450) #591: thæn heelbrogdhe weth ey huru thøm siwka edhir
                                      non sapit incolumis triste quod eger habet
YFSv (ca. 1450) #875: thæn helbrogdhe wet ey hurw thøm siwka edhir
                                      Sano non paret dolor egro quantus amaret

{425} Herre hyllest, är icke arffue godz.
herre hyllest särskrivning av herrehyllest
herrehyllest → SAOB HERRE- | -HYLLEST, gunst
arffue godz särskrivning av arffuegodz
arffuegodz → SAOB ARVGODS 1) ärvd / ärftlig jordegendom, arvjord, arvgård
Jfr. {511} Herre gunst är icke arffue godz.
Låle (1300-talet) #443: Herre hyllesth ær eij fattigh mandz arffwæ
                                         gracia magnatum nescit habere statum
YFSv (ca. 1450) #384: herra hyllist ær ey halla langh
                                      gracia magnatum nescit habere statum
halla: mycket, ganska, högeligen; särskilt → Söderwall Ordbok, 1, s. 456: halla, adv. mycket, ganska, högeligen
langh: lång, långvarig → Söderwall Ordbok, 1, s. 734: langer, adj. 3) lång, långvarig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 320 #2:
Herrehyllest är intet arfwegodz.
i. e. Dhet är intet at lijta på. Dherföre säger man i en gammal Vers:
Gratia regalis, non est perpetualis. (”Kunglig ynnest är inte beständig.”)

{426} Herrens ögon göra fetha hestar.

{427} Herre dören plägar wara geft wijdh in och trong vt.
geft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt

{428} Herrens flijt gör åkren feet.

{429} Hielp tigh sielf så hielper tigh Gudh medh.

{430} Hijtbalken och tiuffue balken the fölias bådhe åth.
hijtbalen: hittebalken → SAOB HITTA ⇒ HITTE- | -BALK [skämtsam bildning i anslutning till lagbalkarnas namn] (†) i ordspråket hittebalken och tjuvabalken följas båda åt och dyl., dvs. vad någon säger sig hava hittat är ofta stulet 

{431} Hoo som haffuer werd, han får wäl swerdh.

{432} Hoo som wijd far, han warder mykit war.
war: varse → SAOB VAR 1) varse / uppmärksam på / medveten om (någon / något)
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
Jfr. {1133} Then ther wida faar han bliffuer mykit war.

{433} Hoo som giffuer sitt så at han tigger, honom skal man slå så at han ligger.
Låle (1300-talet) #684: Giff eij saa ænglæ at tw gaar selff vppaa træben
                                         non superes ita des quod calopedum base vades
YFSv (ca. 1450) #616: giff ey swa ængle at thu gaar siælwir aa gænglo
                                      Non superis ita des quod calopedum vase vades
     Ordspråket tycks vilja säga att man ej skall bedriva välgörenhet (giff ey ængle /
non superis ita des) till den grad att man inte längre kan stå på egna ben
utan får gå på träben (træben) eller på styltor (gænglo).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 22 #2, tolkar ordspråket så här:
Allt för runn, giör Wällingen tunn.
i. e. Dhen som geer så han tigger, skal man slåå så han ligger.
Man sägher derföre: Liberalitas liberalitate perit. (”Frikostigheten omintetgör sig själv.”) […]
runn → SAOB RUND, frikostig, givmild, rundhänt; slösande

{434} Hoo som kiöper alt thet han seer, han skal sälia alt thet han ågher.
ågher (pres. ind. sg.): äger → Dahlgren Glossarium, s. 1004: Åga, tr. Ega

{435} Hoo som wore förwijs han fore aldrig illa.
förwijs: framsynt → SAOB FÖR- | -VIS 1) som på förhand anar kommande händelser / inser vad som bör göras, förutseende

{436} Hoo som haffuer mykit smör, han kaste sompt j grannans kåål.
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
grannans: grannens → SAOB GRANNE (granna, nom. c. 1600—1615)
Låle (1300-talet) #208: Hoo møghet haffwer aff smøredh han kasther somt i kaalen
                                         Cui butiri satis est imbuterabit olus
YFSv (ca. 1450) #164: hwa som ympnith hawir smør han kastar sompt i sin kaal
                                      Cui butiri satis est inbuterabit oIus
Kock [1892], s. 110: ”Kanske har där i vårt ordspr. urspr. stått kasthe (pr. konj.)
liksom hos Grubb, hvilket även bättre stämmer med latinet.”

{437} Hoo som medh vlffuar boor han måste medh vlffuar tiutha.
vlffuar: ulvar, vargar → SAOB ULV
tiutha: yla → SAOB TJUTA 1) yla; […] i uttrycket tjuta med vargarna, anpassa sig till sin omgivning även om man tycker annorlunda och dyl.
Låle (1300-talet) #160: Hoo som wmgaas meth wlffwe han nymmer at tydhe
                                         Consonus esto lupis cum quibus esse cupis
YFSv (ca. 1450) #147: kombir thu til wlua tha thiwth som the
                                     Consonus esto lupis cum quibus esse cupis

{438} Hoo döör aff hoot honom skal man ringa effter medh morghon kruth.
ringa effter: klockringning för begravning → SAOB RINGA 1) α) i fråga om klockringning […] i samband med dödsfall och begravning; särskilt i uttrycket ringa efter
Se även {543} Ingen döör aff hooth.
Jfr. Grubb – Penu proverbiale (1665), 98 #5:
Dhen som döör aff hoot, skal man boota igen medh morgonkrydder.
i. e. Som man elliest säger:
Hött är medh ingo Bött. Hoot dräper ingen.
☞ Holm Ordspråk, s. 146: »Den som dör av hot … han är inte värd någon annan begravningsringning än en morgonfjärt.»
☞ Wahlund Osed och ordsed, s. 27: »Det försmädliga ordspråket [= Grubb 98 #5] finns också belagt i en annan 1600-talsform [= Sw. ords. #438]: ”Ho dör av hot, honom skall man ringa efter med morgonkrut.” Båda orden [dvs. morgonkrydder och morghon kruth] syftar på den sant folkliga vanan att släppa väder innan man steg upp på morgonen; den som tog för illa vid sig aven hotelse ansågs alltså inte värd mer än en fjärt.»

{439} Hoo som tagher fanen j båthen han måste föra honom öffuer sundh.
Jfr. {559} Ingen ondh stijge j båthen.

{440} Hoo som bidar effter ytersta bägaret han får först kinpusten.
bidar effter → SAOB BIDA 1) e) β) med prep. efter. […] — särskilt närmande sig betydelsen: längta efter
ytersta (superl. till yttre): sista → SAOB YTTRE 2) i superl., i fråga om ordningsföljd: som kommer efter alla andra / allt annat, sist
bägaret (1604) tryckfel för ”bägaren” (=1636)
först: första → SAOB FÖRSTE
kinpusten: örfilen → SAOB KIND- | -PUST, slag på kinden, örfil

                                            — B1 b —
{441} Hoo som kooen ågher han måste taga j rumpon.
ågher (pres. ind. sg.): äger → Dahlgren Glossarium, s. 1004: Åga, tr. Ega
Låle (1300-talet) #112: Han scal tijl halen ther koen eyer
                                         Buccula fit cuius ad caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #530: Then scal tijl hallen som koon eyær
                                          Js bos est cuius caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #1186: Then scal tijl halen ther koon eyær
                                           vir bos est cuius ad caudam se gerit huius
YFSv (ca. 1450) #94: thæn skal til rumpona som kona æghir
                                    bucula fit cuius ad caudam se gerit huius
Jfr. {1106} Then skal til rompon gåå som koon ågher.

{442} Harffua tu effter som iagh haffuer plogat före.

{443} Hoo som något wil wåga han får nogot åga.
åga (inf.): äga → Dahlgren Glossarium, s. 1004: Åga, tr. Ega

{444} Hoo länge soffuer på sijn beddo, han får lithet för sin nebbe.
beddo: oblik kasus (”böjd form”) efter prep. på → SAOB BÄDD 1) säng
nebbe: oblik kasus (”böjd form”) efter prep. för → SAOB NÄBB 2) i utvidgad / bildlig  användning, om mun / näsa på människa; särskilt om munnen såsom organ varmed mat / dryck intages / avsmakas
Låle (1300-talet) #179: Ho lenghe sower paa syn bædh han faar lidhet fore sijn næb
                                       Cui sopor est tractim nec edenda lucrabitur auct
Låle (1300-talet) #764: Hoo længe liggher aff sijn bæd han fangher lidhet fore syt næb
                                         Pausa morosa thori modicum dapis impetrat ori
YFSv (ca. 1450) #184: hwa længe sowir aa sin bæd han faar litit for sith næff
                                     Cui sopor est tractim nec edenda lucrabitur auctim
YFSv (ca. 1450) #704: hwa længe liggir a sin bæd han ffar litith for sin næb
                                     pausa morosa thori modicum dapis impetrat ori

{445} Hoo som träder ormen på rumpan, han wänder honom huffuudet igen.
Låle (1300-talet) #214: Hoo oormen traader paa halen
                                         han wendher hannum howedhet i geen
                                         Caudam qui colubri calcat caput obijcit illi
Låle (1300-talet) #470: Hwo ormen tradher poo halen han wendher hoffwedhet i geen
                                         Hinc caput impingit seps qui caudam pede stringit
YFSv (ca. 1450) #412: hwar ormen trædhir a stiærtin han wændhir æ howdhit in geen
                                      hinc caput inpingit ceps qui caudam pede stringit

{446} Hoo som wäl äther han skal och wäl dricke.
Låle (1300-talet) #248: Hoo som wel ædher han scal wel drijcke
                                         Digne potisset escas bene qui sapuisset
YFSv (ca. 1450) #219: hwa wæl æthir han skal wæl drikka
                                      digne potisset escas bene qui sapuisset

{447} Hoo lithet såår han lithet får.
≈ Den som sår lite han får lite. ≈
Jfr. {1142} Then lithet såår han lithet skär vpp.

{448} Hoo kiärt wil haffua han skal liufft låtha.
låtha: bete sig → SAOB LÅTA II. 1) (†) uppträda, ställa sig, bära sig åt, bete sig; handla
Låle (1300-talet) #256: Hwo kært wil haffwe han scal lywfft ladhe
                                         Donet amorosa qui vult desiderosa
Låle (1300-talet) #905: Hoo kært wil haffwe han scal lijwfft ladhe
                                         Qui cupit optatum debet dimittere gratum
YFSv (ca. 1450) #221: hwilkin kærth vil hawa han skal liwffth lata
                                      donet amorosa qui wlt desideriosa
Grubb – Penu proverbiale (1665), 100 #1:
Dhen kiärt wil haa, han måste och kiärt låta.
i. e. Som man wille säya:
Man får intet räkna hwadh en feet Kåål kostar.
Och heeter fördhenskull:
Något för något; Intet för intet, sade han som gaff en Synåål för en Mååltijd.

{449} Hoo som haffuer penning j pungen, han får väl math j munnen.
Låle (1300-talet) #296: Haffwer iegh penning i mijn pwng
                                         tha haffwer iegh madh i mijn mwndh
                                         Es mihi quando gero ventre refectus ero
Låle (1300-talet) #364: Naar iegh haffwer pennigæ i mijn pwng
                                         tha hawer ieg madh i mijn mwndh
                                         Faus dape mulcetur obulis dum pera repletur
Låle (1300-talet) #738: Naar iegh haffwer penningh penningh i mijn pwngh
                                         tha haffuer iegh madh i mijn mwnd
                                         Os reficit cena nummismam gerente crumena
YFSv (ca. 1450) #257: hawir jak pæning i punge tha hawir jak math in munne
                                      Es mihi quando gero ventre refectus ero
YFSv (ca. 1450) #322: hawir jak paning i punge tha hawir jak math i munne
                                     faus dape mulcetur obelis cum pera repletur
YFSv (ca. 1450) #675: hawir jak pæning i punge tha hawir jak math i mwnne
                                     Os reficit cena nummisma gerente crvmena

{450} Hoo måoge brunnar lethar han finner ether j somblighe.
måoge: tryckfel för månge → SAOB MÅNGEN
ether: etter → SAOB ETTER 1) giftig vätska, gift
Låle (1300-talet) #401: Hwo som ledher manghe watn han findher edher i somm
                                         Forte venena capit qui vada multa sapit
Låle (1300-talet) #1137: Hoo manghe brønæ ledher han faar edher i sommæ
                                           Virus homo reperit laticum loca qui vaga querit
YFSv (ca. 1450) #367: thæn smakar ethir som maknt watn drikkir
                                      forte venena capit qui vada multa sapit
YFSv (ca. 1450) #1050: hwa margha søkir brunna han findhir ethir i soma
                                        virus homo reperit laticum loca qui vaga querit

{451} Hoo som tager watnet öffuer huffuudt, så löper thet gerna j ermen.
huffuudt (n.; best. form till HUVU i talspr.) → SAOB HUVUD
löper: rinner → SAOB LÖPA VI. 1) om vätska och dyl.: flyta, rinna
Jfr. {1253} Tag icke watn öffuer huffut.
Låle (1300-talet) #408: Ho som ladher vatn offwer howeth thet løber snarth i ærmen
                                         fusa latex capiti solet ad manicas cito niti
YFSv (ca. 1450) #353: tagh watn offwir howdh thet løpir gærna i ærma
                                      fusa latex capiti solet ad manicas cito niti
Grubb – Penu proverbiale (1665), 109 #4:
Dhen som taar Watn öfwer Hufwudh, så löperet honom i armen.
i. e. Dhen meer taar sigh vppå, än han kan vthföra, han får meer omaak,
än han kan vtstå.

{452} Hon är modher som mathen giffuer.
Låle (1300-talet) #600: Then ær modher som madh giffwer
                                         mos est matris ei que subuenit esuriei
YFSv (ca. 1450) #530: hon ær modhir som math giwir
                                      Mos est matris ei que subuenit esuriei

{453} Hoo selskap legger medh Gudh han skilies icke widh honom.
selskap legger medh: gör sällskap med → SAOB LÄGGA 12) γ) (†) i uttrycket lägga sällskap (eller följe / lag), göra följe / sällskap (med någon)

{454} Hoo som elden wil haffua han skal letha j asko.
Låle (1300-talet) #484: Hwo ildh wil hawe han scal leedhe i asken
                                         Jgnis scintillam qui gestis verte fauillam
Låle (1300-talet) #875: Hoo ijldhen wil haffwe han scal leedhe i asken
                                         Queritat in cinere qui wlt opus ignis habere
YFSv (ca. 1450) #422: wilt thu haua eldin tha leta i askonne
                                       jgnis scintillam qui gestis verre fauillam
YFSv (ca. 1450) #800: hwa eldhin vil hawa han skal leta i askonne
                                      queritet in cinere qui wlt opus ignis habere

{455} Hoo som aghalös leffuer han ärelös döör. 
Låle (1300-talet) #876: Hoo som worløøss leffwer han æreløøss døør
                                         Quem mos non rexit vitam non inclitus exit
YFSv (ca. 1450) #799: hwa som dør ægholøs han dør æroløs
                                      quem mons non rexit vitam non inclitus exit
Läs i YFSv-texten 799 mos i st. f. mons. (Kock [1892], s. 340)
Kock [1892], s. 340:
”I vår fsv. text »hwa som dør ægholøs han dør æroløs » har skrivaren
säkerligen med ægholøs menat »utan egendom», men det är väl otvivelaktigt,
att det är förvanskat från agholøs »utan tukt».”
Jfr. {13} Aghelös lefwer ärlös döör.
Hälsingelagen (ca. 1320): Hwa som agha löös lewer ok lagha. han heþerlös döör
 ☞ Fornsvenska textbanken, Hälsingelagen, Praefatio, r. 12-13
Grubb – Penu proverbiale (1665), 10 #2:
Agelöös lefwer, Ährelöös döör.
i. e. Den som förachtar straff och tuchtan, honom går sällan wäl.

{456} Hoo wil blinde thet öga som Gudh vnner see.
blinde → SAOB BLINDA I. göra blind, blända, förblinda
… som Gudh vnner see: … som Gud låter få ha synen kvar.
Låle (1300-talet) #877: Hoo scal lyckæ thet øwæ ther gudh andh at see
                                         Quem clarere placet domino visus quis opacet
YFSv (ca. 1450) #801: man skal ey lykkia the øghon som gudh vil see
                                      quem clarere placet domino visum quis opacet

{457} Hoo som slår enom på halsen han slår honom icke longt ifrå huffuut.
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN
Låle (1300-talet) #880: Hoo then annen slaa po halss han slaar icke langt fraa howeth
                                         Qui collum cedit capitis confinia ledit
YFSv (ca. 1450) #804: hwa mik slaar a halzsen han slaar mik ey langt fran howdh
                                      qui collum cedit capitis confinia ledit
Läs slaar i st. f. slaa i Låle-texten 880
och howdhit i st. f. howdh i YFSv-texten 804. (Kock [1892], s. 341)

{458} Hoo som igen slår han ypper kijff.
Låle (1300-talet) #884: Hoo som i geen slaar han rører kijffwen
                                         Qui percussorcm referit mouet ilIe furorem
YFSv (ca. 1450) #808: hwa i geen sla han bryggir kiwith
                                      qui percussorem referit mouet ille furorem

{459} Hoo är så wis, at han icke rädes skadan.
Låle (1300-talet) #1066: Hoo ær saa wijss at han rædz eij syn skade
                                           Tam quis inops mentis quod non timet a nocumentis
YFSv (ca. 1450) #987: hwa ær swa viis at han rædhis ey sin skadha
                                      Tam quis inops mentis quod non timet a nocumentis

{460} Ho minnes ätin math eller slithin kläder.
Låle (1300-talet) #1119: Hoo mynnes ædhen madh eller slijdne klædher
                                           Vestis et escarum memor est quis preteritarum
YFSv (ca. 1450) #1027: hwa minnis æthin math ok riwin klædhe
                                        vestis et escarum memor est quis preteritarum

{461} Hoo som hiertelig nijusz han sanger gode [skepno].
≈ Den som nyser hjärtligt får ett gott öde. ≈ 
nijusz (pres. ind. sg.): nyser → SAOB NYSA
sanger gode […] tryckfel för fanger gode […]
fanger → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla
skepno [ordet tycks ha fallit bort vid sättningen]: skepnad, öde → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde
Låle (1300-talet) #1129: Hoo som hordelighe nys han faar godh skæffnæ
                                           Vi qui sternutat sors illum leta salutat
YFSv (ca. 1450) #1042: hwa som harth niws han faar godha skæpno
                                        vir qui sternutat sors illum leta salutat
skæpno → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 413: skäpna, f. [Fdan. skæbne] 2) det som är beskärdt el. förelagdt, öde.
☞ Holm Ordspråk, s. 245: »Den som hårt nyser, han får ett gott öde.»

{462} Honom är ont wara wred som ingen rädhes.
≈ Det är svårt för honom att vara vred/arg som ingen är rädd för. ≈
ont (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
honom är ont… (honom: dat. ethicus = för honom): det är svårt för honom… 

{463} Ho något wil giffue han skal ey länge dröije.

{464} Hoo som äter j otijd han skal fasta j tijdh.
Låle (1300-talet) #534: Hwo som ædher i wtijd han scal fasthe i tijdh
                                         ]ntempestatus edax cum faus iubet esse famescat
YFSv (ca. 1450) #434: hwa som i otidh athir han skal fasta ætande tiidh
                                      jntempestus edax cum fas jubet esse famescat

{465} Hofman häst kommer och til harffuen.
Låle (1300-talet) #578: Hoffmandz hæsth kommer oc til harffwen
                                         Mannis aularum superest vectura traharum
YFSv (ca. 1450) #500: hoffhmanna hæsta vilia alle til harff
                                      mannis aularum superest vectura traharum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 327 #1:
Hoffmanshästen kommer och för Harfwen.
i. e. När Hästen intet meer duger i fält, eller til hofwa,
så slås han vth på ströö, och giörs til en wärckhäst;
Altså går och offta medh gambla betiänta,
när dhe blij trotte och vtharbetade, wräkas dhe affsijdes,
och Brödkorgen vndertijden minskad.
Och går då effter gambla Ordspråket;
När enom miszgår, så miszbiudz och.

{466} Hoo som icke tror han tage pant.

{467} Hoo som altidh slecker sin harm han bliffuer offte vsell och arm.
≈ Den som alltid ger utlopp för sin vrede/förbittring blir ofta eländig och fattig. ≈
slecker → SAOB SLÄCKA, v. ², 1) η) med avseende på harm / vrede och dyl.: (fördriva genom att) ge fritt lopp åt / låta få fritt lopp; i synnerhet i uttrycket släcka sin harm / harmen och dyl. på någon / något, låta sin harm osv. få fritt lopp mot någon / något
Låle (1300-talet) #390: Harm gør offthe helwedhe
                                         Flama frequens ire facit ad trenas stigis ire
Låle (1300-talet) #518: Harm wollær helffwedhe
                                         Jrascens hominis rabies penam dat herinis
YFSv (ca. 1450) #456: harm gør hæluite
                                      jrascens hominis rabies penam dat herinis

{468} Hualpen leker icke länger än gamal hund will.
länger (adv.) (komp. till länge): längre → SAOB LÅNG
Låle (1300-talet) #224: Ee legher racke men gammel hwnd wil
                                         Dampno se trudit catulus qui cum cane ludit
Låle (1300-talet) #1189: Ee leegher rackæ men gammell hwnd wil
                                           veltre sinente sene sunt ludicra salua catello
YFSv (ca. 1450) #197: thet skadha rakkan thet han leekir medh hundum
                                      dampno se trudit catulus qui cum cane ludit
YFSv (ca. 1450) #1025: æ lekir rakke medh gamal hund wil
                                        veltre sinente sene sunt ludicra salua catello
Grubb – Penu proverbiale (1665), 345 #4:
Hwalpen läpiar intet länger än gammal Hund wil.
i. e. Han måste altijdh wijka, som mindre förmår.
Dhen fattiga måste altijdh krypa til krysse.

{469} Huar fogel siunger effter sijn nebb.
Jfr. {1225} Thet siunger huar fogel effter sin neb.
Låle (1300-talet) #203: Hwær fwgel sywngher som hans næb ær woxeth
                                         Cantat quiuis auis sicut rostrum sibi creuit
Låle (1300-talet) #326: Hwer fwgell siwngher aff sith næb
                                         Euentus quales prenoscitat oscitat ales
Låle (1300-talet) #722: Ee gijsper hwer fwgel aff sith næb
                                         Oscitat ad tales res quas prenoscitat ales
Låle (1300-talet) #1170: Saa sywnghær fwgel som næbbet ær woxet tijl
                                           vt rostrum creuit garrire volatile sueuit
YFSv (ca. 1450) #293: æ geespa fughil aa sith gæth
                                      euentus quales prenoscitat oscitat ales
YFSv (ca. 1450) #650: æ gespar fughil a sit gæte
                                      oscitat ad tales quas res prenosticat ales
YFSv (ca. 1450) #1097: swa sionghir fughil som han hawir næff til
                                        vt rostrum creuit garrire volatile sueuit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 347 #4:
Hwar Fogel siunger effter sin näbb.
i. e. Ingen giör bättre, än han haar lährt.

                                            — B2 a —
{470} Huadh tu wil sielffuer lijdhe thet gör tinom grannom.
≈ Det du själv vill lida, gör det mot dina grannar. ≈
≈ Gör inte mer mot dina grannar än vad du själv vill bli utsatt för! ≈
tinom grannom (arkais. dat. pl.): mot/för dina grannar 

{471} Huad ögat icke seer, thet kan hierta icke gråta.
gråta: gråta över → SAOB GRÅTA 2) (i vitter stil) begråta (någon / något), under tårar sörja över / beklaga (något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 84 #4:
Dhet Ögat intet seer, gråter intet Hiertat.
i. e. Fåfängt söria dhet man aldrig sågh.

{472} Huar karar eld vnder sijn gryta.
≈ Var och en söker sitt eget bästa. ≈
huar … sijn: var och en … sin → SAOB VAR II. a) γ’) i uttrycket var sin (även sammanskrivet, någon gång även vars sin), närmande sig / övergående i anv. såsom poss.-attribut med distributiv betydelse, angivande att en förekomst av det som anges med attributets huvudord tillkommer var och en av dem som anges med korrelatet (med pluralt huvudord numera vanligen angivande tilldelning av flera än en (och ofta olika många) vardera); i synnerhet med satsens subj. såsom korrelat
karar: rakar, skrapar → SAOB KARA, föra / skjuta / skrapa (något, i synnerhet något som är mer / mindre finfördelat / består av smärre stycken, t. ex. eldkol, aska, malmstycken, åt något håll), raka
karar eld vnder sijn gryta: söker sittt eget bästa → SAOB ELD 4) a) (†) kara / skrapa eld under sin gryta, vara betänkt på sin egen fördel, söka sitt eget bästa
Jfr. {1232} Thet karar huar eld vnder sin gryta.
Låle (1300-talet) #912: Hwær ragher ildh at sijn kaghe
                                         Quilibet ad propriam tortellam confouet ignem
YFSv (ca. 1450) #830: hwar rakar eldh til sinna kaku
                                      quilibet ad propriam tortellam confouet ignem
Det ursprungliga kaghe / kaku (tortella) har här bytts ut mot gryta
men med samma andemening: ”hwar rakar eld aat sinne kaku ok
hwar vil sik siælfwom bædhst” (jfr. Kock [II], s. 349)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 347 #3:
Hwar skrapar Eeld vnder sin Grytha.
i. e. Hwar är sigh fielfwan hullast; Och söker giärna sitt egit bästa.
hullast (superl. till hull / huld): huldast → SAOB HULD, trogen, trofast; pålitlig

{473} Huar man haffuer icke höck på handh.
≈ Alla har inte en jakthök till hands att ge sig ut och jaga med för att skaffa föda. ≈
höck: jakthök → SAOB HÖK 1) a) (i fråga om äldre förhållannden) om ”höken” såsom jaktfågel; i denna användning sannolikt ofta betecknande jaktfalken.
Låle (1300-talet) #74: Hwær man haffwer ey høgh paa handhe
                                      Accipitris gerulus manibus non est homo quiuis
YFSv (ca. 1450) #18: egh bær hwar man høøk aa hænde
                                    accipitris gerulus manibus non est homo quiuis
høøk → Söderwall Ordbok, 1, s. 573: höker, m. 1) hök. falke oc alzskyns höka kön. — hök ss jagtfogel.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 355 #1:
Hwar man rijder icke medh Höök på Handh.
i. e. Som man wille säya: Fattigh man är icke Grefwe.
Hwar måste blifwa wedh sitt ståndh.

{474} Huar fanen är icke sielff ther haffuer han sit budh.
Låle (1300-talet) #245: Hwar diæffuelen kan eij sælffwer wære
                                         ther hawer han syne sendhe budh
                                         Demon vbi deerit ibi seruum mittere querit
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 353 #2:
Hwar dhen Onde icke är sielff, dher haar han sitt vmbodh.
i. e. Dhet hin håle sielff synligen icke beställer, dhet vthrättar han genom
sin wärcktyg, i. e. Onda Menniskior.

{475} Huarest skal obudin sittia.
huarest: var? → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 1) (numera mindre brukligt) såsom interr. adv.: var
obudin (participiellt adj.) [fsv. obuþin]: objuden → SAOB O– ⇒ OBJUDEN 1) som icke erhållit inbjudan / kallelse att infinna sig (någonstädes); som infinner / infunnit sig (någonstädes) utan att erhålla kallelse / inbjudan
sittia → SAOB SITTA (sittia)
Låle (1300-talet) #250: Hwaar scal vbwdhen siddhe
                                         Deuiat a sede non inuitatus in ede
YFSv (ca. 1450) #216: hwar skal obudhin sithia
                                      deviat a sede non invitatus in ede
Grubb – Penu proverbiale (1665), 348 #1:
Hwar skal obedin sittia?
i. e. Resp: På Tryskelen; Så blijr han budin vth eller inn.
resp: responsio: svar 

{476} Huar man är sin gåwo lijck ware sigh mer fattigh eller rijk.
lijck → SAOB LIK 2) k) (†) i uttrycket var och en är sin gåva lik och dyl., var och en skänker efter sitt sinnelag / sin förmåga
Låle (1300-talet) #252: Hwer ær syn gawe lijgh wære seg ænthen fattigh eller rijgh
                                         Dis vel inops poni perhibetur par dationi
Låle (1300-talet) #297: Hwer ær sijn gaffwæ lijgh baade fattigh oc rijgh
                                         Est proprij doni parilis vir condicioni
Låle (1300-talet) #895: Hwer ær sijn gaffwæ lijgh
                                         Quisque sui doni similatur conditioni
YFSv (ca. 1450) #217: hwar ær sinnæ gawo liik badhe fatigh ok riik
                                     dis vel inops poni perhibetur par dacioni
YFSv (ca. 1450) #259: hwar ær sinne gawo likeer badhe fatikir ok riikir
                                     est propri doni parilis vir condicioni
YFSv (ca. 1450) #819: hwar ær sinom gawom likir
                                     quisque sue dorn similatur condicioni
Grubb – Penu proverbiale (1665), 348 #6:
Hwar är sin gåfwa lijk, sade Käringen, gaff Hoffmannen en spijk.
i. e. Ingen gieer bättre än han haar.

{477} Huar man är så hedder som han är klädder.
hedder (perf. part. till häda) → SAOB HÄDA b) γ) bedömd, ansedd
klädder (perf. part. till kläda) → SAOB KLÄDA
Jfr. {966} Så är huar man häffder, som han är klädder.
Låle (1300-talet) #358: Hwer ær saa hædh som han ær klædh
                                         fascibus excolitur vt amictu quis redimitur
YFSv (ca. 1450) #315: hwar ær swa hædhir som han ær klæddir
                                      fascibus excolitur vt amictu quis redemitur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 349 #2:
Hwar är så hädder, som han är klädder.
i. e. Mycken heeder står i Kläderna.
Dherföre pläghar man och säya:
Penningen giör mood, och kläder biuda framgå.

{478} Huar är sin synd söth, och sitt ånger lett.
söth → SAOB SÖT, B. 4) som medför / ger / väcker känsla av välbefinnande / tillfredsställelse
lett (adjektivet led i neutr.) → SAOB LED, adj., 1) som väcker avsky / motvilja, avskyvärd, vederstygglig, motbjudande, otäck, otrevlig
Låle (1300-talet) #690: Hwær ær sijn syndh sødh oc sith angrum leedh
                                         nona caries lenit plaga dolenti venit
YFSv (ca. 1450) #623: hwariom ær sin sør søth ok sin angir ledh
                                      Non caries lenit plaga dolenda venit
sør → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 606: sör. m. smuts. bildl. om det som i sedligt afseende är smutsigt el. orent, orenhet, synd.
angir → Söderwall Ordbok, 1, s. 38: anger. m. och n. 1) trångmål, betryck, vedermöda, nöd. 2) ångest, ängslan, bekymmer, smärta. 3) ånger.
ledh → Söderwall Ordbok, 1, s. 745: ledher. n. let. leth. leet. lith 1) vedervärdig, obehaglig, motbjudande, förhatlig.

{479} Huar man loffuar sitt egit.
loffuar: berömmer → SAOB LOVA, v. ³, berömma, prisa

{480} Huar man är sin egin smed.
Låle (1300-talet) #725: Hwer man ær sijn eghen smedh
                                         Omnis homo statui quit faber esse sui
YFSv (ca. 1450) #653: hwar man ær sin eghin smidh
                                      Omnis homo statui quit faber esse sui
{480} är en omformulering av den klassiska latinska devisen Faber est …
»Var och en är sin egen lyckas smed.»
☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Faber est…

{481} Huar man lärer sodant som han vmgådz medh.
vmgådz (1604 / 1636): troligtvis tryckfel för vmgåz
vmgåz medh (intr. med prep. med): ägnar sig åt → SAOB UMGÅS / UMGÅ 3) a) γ) ha i sinnet, tänka ut; ägna sig åt

{482} Huar dagh kommer medh sin födo.
Låle (1300-talet) #872: Ee kommer hwar dagh meth sijn fødhe
                                         Qualibet esca die fit reditura pie
YFSv (ca. 1450) #796: æ kombir hwar dagh medh sinne fødho
                                      qualibet esca die fit reditura pie
Grubb – Penu proverbiale (1665), 356 #6:
Hwar Dagh får sin födha.
i. e. Gudh gieer hwariom och enom sitt dagliga Brödh.

{483} Huar köpman är sin egin falkare.
falkare: talesman → SAOB FALKA 1) bjuda (på) / göra ett köpeanbud (på en vara); köpslå (om något)
sin egin falkare: som berömmer sin egen vara / gör ett gott köpeanbud på den (SAOB)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 354 #1:
Hwar Kiöpman roosar sina waaror.
i. e. Han är galen som lastar sitt egit.

{484} Huar och en plågare, finner sin plåga mestare.
plågare: förtryckare → SAOB PLÅGA (sbst.) ⇒ PLÅGARE 1) person som vållar någon lidanden / förorsakar svåra levnadsvillkor; förtryckare, tyrann
plåga mestare: bödel, plågoande → SAOB PLÅGA (v.) – | -MÄSTARE (†) person som torterar någon, bödel; även i utvidgad / bildlig användning, om person / förhållande som vållar någon lidanden: plåga(re)

{485} Huar och een är sin weeldz wen, thet är thet man gerna seer
          thet wittnar och håller man gärna med.
huar och een är sin weeldz wen …: var och en står sig själv närmast …
Grubb tolkar uttrycket så i Penu proverbiale, 346 #3:
Hwar är sin egen weldewän.
Sigh sielfwan hullast. (”Sig själv närmast.”) 
→ SAOB VÄLD
2) (†) vänlig inställning / önskan om någons / någots bästa, välvilja; gunst;
4) i (det i domarreglerna förekommande) ordspr. var och en är sin välds vän […] i fråga om förhoppning om att bli behandlad med välvilja, ibland även tolkat såsom att var och en är sin egen vän / gynnare.
C (†): (4) VÄLDE- | -VÄN  i sådana uttryck som var och en är sin väldevän, var och en är sin välds vän.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #13:
Hwar ock en är sin weeldes wen.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #14:
Thet man gerna seer, thet witnar man gerna medh.
Laurentius Petri: Een Christeligh Predican (1561), A 5 a:
[…] alla menniskior äro aff naturen onda, så at hwar ock ensöker sitt eghit,
och är (såsom man säya plägar) sinne weelda wen. 
Konungastyrelsen (ca. 1330):
Hwar är sina wilda win.
 ☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #8:2

{486} Hunden skal icke löpe effter huars mans huszan eller huiszan.
huars mans (kongruensböjning): var mans → SAOB VAR
huszan (verbalsubst. till hussa): hussande → SAOB HUSSA 1) (†) med avs. på hundar: hetsa, tussa
huiszan (verbalsubst. till vissa): visslande → SAOB VISSA (†) väsa / vissla / fräsa
Låle (1300-talet) 309: Hwndhen scal eij løbæ effther hwers mandz hwitzell
                                      Est canis ignari post sibila queque vagari
YFSv (ca. 1450) #275: onth ær at wara hwars manz hundh som hwizsla
                                      est canis ignari post sibila queque vagari

{487} Huar dagh är icke bake dagh.
{1074} Thet är icke huar dagh baku dagh.
Låle (1300-talet) #788: Thet ær eij hwar dagh baghe dagh
                                         pinsere coleridas non cotidie tibi fidas
YFSv (ca. 1450) #722: ække ær hwar dagh kaku dagh
                                      pinsere colliridas non cotidie tibi fidas
Grubb tolkar uttrycket så i Penu proverbiale, 346 #1:
Hwar Dagh är icke baakedagh.
Som man elliest plägar säya:
Dhet wanckar intet altijdh Fläsk för hoffdrängen.

{488} Huad som Gudh haffuer beskärt thet kan icke S. Peder affuende.
affuende: hindra → SAOB AVVÄNDA 2) avböja, avlägsna, avvärja, förhindra

{489} Huar man kenner sig sade meesshatten ner han full wid ijsen.
meesshatten: kärrmesen → SAOB MES- | -HATT 1) (†) kärrmes
full (impf. ind. sg.): föll → SAOB FALLA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 416 #3:
Kiänner hwar sigh, sade Meshatten föll emoot ijsen.
Hwar kiänner bäst sielff, hwar Skoon trycker.

{490} Huar och en som medh suerd slos skal med suerd förgås.
suerd: svärd → SAOB SVÄRD
slos (dep.): slåss → SAOB SLÅ

{491} Huad Gudh will fram haffue, thet kan ingen förtage.
fram haffue: frambringa → SAOB FRAM- | -HAVA 7) (†) skapa, frambringa
förtage: förhindra → SAOB FÖRTAGA, v. ², 2) (†) fråntaga (någon) möjligheten att göra (något), hindra, förhindra; vanligtvis med indirekt obj. och direkt sakobj.: hindra (någon / något från något / från att göra något), hindra (någon) att värkställa / utföra (något)

{492} Huarest aset är ther är korpen.
huarest: där → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
Jfr. {1179} Ther som aset är tit församblar sigh örnenar.

{493} Han seer suart vth som koo på en kötmångar.
suart (1604) tryckfel för surt (1636)
kötmångar: köttmånglare → SAOB KÖTT- | -MÅNGLARE, slaktare, kötthandlare
se på någon som en ko på en köttmånglare: se misstänksamt på någon

{494} Hunder löper om brödet och haren och löffuet.
≈ Hundar springer för brödet och haren för livet. ≈ 
… och haren och löffuet (1604) är uppenbarligen korrupt och torde ändras till
… och haren om liffuet(?) enl. YFsv #177 ⇓.
Låle (1300-talet) #210: Hwndhen løber om brødhet oc haren om liffwedh
                                         Currunt dispare re canis ob panem lepus ob se
YFSv (ca. 1450) #177: hundhir løpir om brødheth ok harin vm liwith
                                      Currunt dispare re canis ob panem lepus ob se

{495} Högferdh och lijthen macht thet haffuer fanen samman satt.

{496} Huijff och wijn göre wise rasande sinn.
huijff: kvinna → SAOB VIV 1) hustru; förr även dels (och urspr.) allmännare, om (ogift) kvinna, dels i oegentlig eller mer eller mindre bildlig användning
Grubb – Penu proverbiale (1665), 855 #2:
Wijn och Qwinnor giöra mannen galen.
Dhe fördärfwa mången ährligh man.

{497} Hött, skall betalas medh ofödt.
hött (perf. part.): hotat → SAOB HYTTA 1) (†) hot
Jfr. {302} För ogiord gerning, böther man ofödt fää.

                                            — B2 b —
{498} Hötth är snart bööth, medh ingo.
hötth (perf. part.): hotat → SAOB HYTTA 1) (†) hota
bööth (perf. part.): bötat → SAOB BÖTA 4) a) gottgöra, sona, försona (synd, brott och dyl.)
ingo (arkais. dat. sg. n. till ingen): inget → SAOB INGEN
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540), s. 304:
Hött är medh ingo bött.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 370 #3:
Hött är medh ingo bött.
För ogiord giärning böthes ofödt fää.
Item: Ogiordt blijr ospordt.

{499} Hegren straffar watnet ty han kan icke semma.
hegren: hägern → SAOB HÄGER
straffar: fördömer → SAOB STRAFFA 1) mer / mindre strängt (muntligen / skriftligen) tillrättavisa / klandra / kritisera / fördöma / näpsa (någon / något)
semma → SAOB SIMMA
Låle (1300-talet) #68: Heyren straffer wanneth forthi han kan ey sømmæ
                                       Ardea culpat aquas quia nescit nare per illas
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 41:
”Ehuru detta ordspråk ej upptages i S, har det dock varit gängse i Sverge
under medeltiden. Det förekommer nämligen i en av L. Daae i
(Sv.) Historisk tidskrift för 1888 s. 168 ff. publicerad handskr. från början av 1500-talet,
i hvilken det (s. 168 r. 6 nfr. ff.) heter:
»Hæghren, som ey symmer, wathnith straffar.»”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 360 #1:
Hägeren lastar Wattnet, effter han intet kan simma.
Som man wille säya: Mången lastar dhen Fohlan han giärna åtte.
Räfwen kallade och Ronnebähren swra, effter dhe hängde honom för högt,
och kunde intet få dhem.

{500} Högborne fattige herre är lithet j hendher.

{501} Högt är herre budh j: drygt thet drotten biuder.
j: = i. e.; dvs.
drygt: betungande → SAOB DRYG 4) om sak: som kräver / fordrar / behöver jämförelsevis mycket av något; […] svår, betungande, tung 
drotten: stormannen → SAOB DROTT 1) konung, hövding, härskare; förr även allmännare: storman, herreman
Låle (1300-talet) #521: Høyt ær herræ bwdh
                                         Jussio sueuit heri celsi sublimis haberi
YFSv (ca. 1450) #461: høgth ær herra bwdh
                                      jussio sweuit heri celsi sublimus haberi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 159 #4:
Drygt som Drotten biuder.
i. e. Herrebodh skiämptar intet.
Dheraff sägher och Skrifften:
Konungens wrede är Dödsens sändebodh. (Prov. 20:2)

{502} Huar dagh kommer med sin sysle.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 356 #7:
Hwar dagh haar sin sysla.
i. e. Arbeta, är hwardagz wärck.

{503} Hoo som är från sitt gagn, han är ner sin skada.
från sitt gagn: utan sysselsättning → SAOB GAGN 2) (†) närmande sig / övergående i betydelse: (nyttigt) arbete, (nyttig) sysselsättning

{504} Huad man gör thet är best han tenker på endan.

{505} Hålda enom som höök på handh.
≈ Att ha full kontroll över någon som kan nyttjas. =
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN
höök: jakthök → SAOB HÖK 1) a) (i fråga om äldre förhållannden) om ”höken” såsom jaktfågel; i denna användning sannolikt ofta betecknande jaktfalken.

{506} Huar lagh ey wore, huar toge som finge.
≈ Där lag ej fanns skulle var och en taga som så kunde. ≈
wore (impf. konj. till vara) → SAOB VARA
toge (impf. konj. till taga) → SAOB TAGA
finge (impf. konj. till få) → SAOB FÅ 15) a) (†) övergående i betydelse: kunna; hinna; lyckas

{507} Han är wäll kommen som watn j nytt skep.
≈ Han är högst ovälkommen! ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 877 #1:
Wälkommen, som Salt i swrt öga, och Watn i nytt Skipp.
i. e. En obehageligh giäst. Lijka som Saltet swijder i Ögat,
och Watnet giör intet gagn på Skipzkiölen;
Altså är och medh en giäst, som intet är wälkommen.

{508} Han haffuer lithet fett som en annars haffuer.
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN

{509} Haff tan för tunga.
≈ Var försiktig med vad du säger! ≈
haff (imper. sg. till haffua): hav! → SAOB HAVA (haffua)
tan → SAOB TAND
Jfr. {1005} Than för tungo, thet haffuer helbrögda lungo.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 286 #3:
Hafwa Tand för Tunga, står wäl hoos gambla och vnga.
i. e. Styra sin munn är en berömeligh dygd. Gudh haar förvth sedt,
huru mycket ondt Tungan skulle åstadkomma;
Dherföre haar han giordt lijka som Wall och Bohlwärkie för henne,
som äre Tänder och Läppar, til at hålla henne innom sine skrankor:
Men henne hiälper (dy wärr) hwarken Muhr eller Wall, hon bryter genom dhem båda.

{510} Hundrade tiene för ens lyko.
tiene: arbetar → SAOB TJÄNA
ens (gen. sg. m. till en (räkneord)) → SAOB EN
lyko (arkais.; var. av fsv. lykko): lycka → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
Jfr. {1222} Tije tiena til hoffua för ens mans lykka.

{511} Herre gunst är icke arffue godz.
≈ Överhetsbeskydd går inte i arv / är obständigt. ≈ 
herre gunst: överhetsbeskydd → SAOB HERRE- | -GUNST, ynnest som någon åtnjuter av sin härskare / av någon förnäm och mäktig herre
arffue godz: arvgods → SAOB ARVGODS 2) i allmännare betydelse: ärvd / ärftlig egendom / förmögenhet […] (dvs. ingen stadig besittning / ingenting att lita på)
Jfr. {425} Herre hyllest är icke arffue godz.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 320 #2:
Herrehyllest är intet arfwegodz.
i. e. Dhet är intet at lijta på. Dherföre säger man i en gammal Vers:
Gratia regalis, non est perpetualis. (”Kunglig ynnest är inte beständig.”)

{512} Huar skal med sin lyke danssa.

{513} Han är födder och icke gödder.
≈ Han är välfödd men inte övergödd. ≈
födder (perf. part. med adjektivisk bet. till föda): född → SAOB FÖDA I. 1) förse (en människa / ett djur) med livsmedel, underhålla, nära
gödder (perf. part. med adjektivisk bet. till göda): gödd → SAOB GÖDA 1) α’) om person: som har överflödig fetma, alltför fet, övernärd

{514} Hunden är dierff på sine sopor.

{515} Han kan mer än supa och settia nidh.
supa → SAOB SUPA 3) dricka (något) genom att (girigt / sörplande) suga in det i munnen; särskilt (och numera blott, mindre brukligt och med ålderdomlig prägel) i fråga om att på så sätt förtära något (företrädesvis soppa) med hjälp av sked / direkt ur kopp / fat och dyl.; även utan obj.
settia nidh: sätta i sig, få ner → SAOB SÄTTA (settia), v.³, 5) (numera nästan blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sätta i sig (mat / dryck); särskilt abs.: sätta i sig mat, sätta i sig
nidh [fsv. niþ, nedh, niþer, nedher]: ned/ner → SAOB NED 3) a) pregnant, i uttryck som beteckna förtärande / sväljande av något
Grubb – Penu proverbiale (1665), 310 #4:
Han kan wist mehr än swpa och sättia neder.
i. e. Han kan något mehr än hwar man;
Förståendes swartekonst eller trulldom.

{516} Han löper j ogiort wäder.
≈ Han är alltför kvick att vilja hjälpa till utan anledning. ≈
ogiort väder: osäkert väder → SAOB VÄDER 1) vind, luft i rörelse; särskilt i fråga om förhållanden på sjön; även dels i pregnant användning, om kraftig blåst / storm / oväder; g) i sådana uttryck som vara ute i ogjort väder
ogiort → SAOB O- ⇒ GJORD 2) ogjort, ostadigt, i förbindelsen i ogjort väder, eg.: väder (vind) som icke är färdigt / säkert?; numera blott i uttrycket (vara ute i / löpa (åstad) i / springa i ogjort väder) som ange att någon (beställsamt och beskäftigt) gör något varför situationen icke är lämpad / vartill han icke har tillräckliga skäl
Jfr. {1095} Thet är icke gott segla j ogiort wäder.

{517} Han är icke flater som fletian biuder.
flater → Söderwall Ordbok, 1, s. 258: flater, adj. 4) dum, enfaldig (vanligen med bibegreppet: som låter behandla sig huru som hälst).
flater → SAOB FLAT 4) (†) enfaldig, inskränkt, dum; slö
fletian → Söderwall Ordbok, 1, s. 263: flätia (flättya), f. 2) fåfängt prat, osanning.
fletian → SAOB FLÄTTJA 2) b) lättsinne, lättsinnighet, brist på allvar och stadga, tanklöshet, ostadighet och dyl.; lättsinnigt / otillständigt / obetänksamt tal / uppträdande
{518} Han är flater som weder tager.
weder tager → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 960: viþertaka 1) mottaga
 (ngt som framräckes, erbjudes, lämnas ss gåfva, öfverlåtes, anförtros o. s. v.), 4) mottaga, anamma, taga till efterrättelse.
weder tager → SAOB VID B: –TAGA 1) (se taga vid 2) ⇒TAGA / TA VID SIG, uppfatta (något), (känslomässigt) förhålla sig till; vara / bli berörd (av något) a) förr även allmännare: bli påverkad av (något)
Jfr. Grubbs tolkning och kommentar i Penu proverbiale, 298 #2: 
Han är intet flaater som flättian biuder,
mycket meer dhen henne lyder.
i. e. Dhen som taar emoot skamlig tilbudh,
han haar meer skuld än dhen som tilbiuder.

{519} Han kan bode fyre och hola.
≈ Han kan både hissa upp och ned på en gång. ≈
fyre: fira, hissa (upp) → SAOB FIRA, v.², i synnerhet sjöt. småningom släppa efter på (ett spänt tåg och dyl. utan att helt och hållet lossa det); ofta absolut eller i förbindelse med prep. på; även med obj. betecknande något som är fastsatt vid ena ändan av ett spänt tåg och dyl.; särskilt: fira ned; i icke fackmässigt språk stundom: hissa (upp)
hola: hala, hissa ned → SAOB HÅLA 2) = HALA 2) i synnerhet sjöt. successivt draga till sig del efter del av resp. sträcka / ”styvhala” (en lina, tross / kätting och dyl.); motsatt: fira, släcka
Jfr. {149} Blåsa både kalt och warmt medh en mund.
Enl. Grubbs version i Penu proverbiale:
51 #4 Blåsa warmt och kalt vhr en Munn.
i. e. Annat tala och annat meena.
Item: Lofwa och lasta vhr en munn.

⇑

I / J
{520} Jagh tager alle gåffuor för vthan klubbe slagh.
Låle (1300-talet) #611: Jegh loffwer allæ gawer vdhen kølffwehugh
                                         munera cuncta cano sed claue flagra prophano
YFSv (ca. 1450) #541: alla gawor æru godha wtan køluo hwg
                                      Munera cuncta cano sed claue flagra prophano

{521} Iagh kenner well krutit, sade käringn när hon åth odyrthen.
käringn tryckfel för käringen (1636)
Låle (1300-talet) #1116: Jeg kenner wel karssæ sadhe bondhen han aadh skarntywdæ
                                           Vescens elleboro vir ait narstucia noro
YFSv (ca. 1450) #1028: jak kænne wæl krassan sagdhe bondin han aat odhyrtena
                                        vescens elleboro vir ait narstucia noro
Grubb – Penu proverbiale (1665), 372 #4:
Jagh kiänner kryddet, sade hin om Nätzlan.
i. e. Som man wille säya: Dhen som kiänner paddan, han kiöper henne intet. 

{522} Jagh giffuer tigh sancte Peder sade käringen när hon flög till skogz.

{523} Jagh åker sade gåsen tå reffuen lop med henne til skox.
reffuen: räven → SAOB RÄV
lop (impf. ind. sg.): löpte, sprang → SAOB LÖPA
til skox: till skogs, i skogen → SAOB SKOG 1) f) i förbindelsen till skogs […] i synnerhet förr även i uttryck som beteckna enbart befintlighet: (inne / uppe) i skogen
Låle (1300-talet) #90: Pædher sagde gaasen iegh ager
                                       ther reffwen løb tijl skowen meth henne
                                       Ancer ait petre modo plaustro vulpe retentus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 52:
”Ordspråket lär ha brukats när någon var i fara men ändå icke kunde låta bli att skryta. Syv anser anf. st. ordspr. vara underligt och upptar det såsom ej längre brukligt; dock lär det ännu användas i Sverge.”

{524} Iagh går all ärender rå reth j werldenne.
rå reth: särskrivning av rårätt → SAOB RÅ- | -RÄTT, efter fastställda råmärken, helt enligt bestämmelserna

{525} Ille strijdher huffuth lösz häär.
huffuth → SAOB HUVUD
lösz → SAOB LÖS
huffuth lösz (1604) särskrikvning av hufwudtlös (1636)
häär → SAOB HÄR
Låle (1300-talet) #597: Jllæ striddher hoffweth løss hærr
                                         militat acephala sine ductu principis ala
YFSv (ca. 1450) #527: howdh løøs hær wardhir ey radh fore
                                      Militet acephala sine dictu consulis ala
Grubb – Penu proverbiale (1665), 381 #2:
Illa strijder Hufwudlös häär.
i. e. Dher intet förstyre är, dher går illa til.

                                            — B3 a —
{526} Icke så mykit j heluetit som titt will.
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
titt → SAOB DIT
Jfr. {584} Inthet alt j heluetit som in will.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 374 #4:
Icke alt i Helfwetet som in wil.
i. e. Icke alt i dhen girigas taska: som wäl kan lijknas wedh Helfwetet,
dädan ingen förloszning är; Altså är och swårt, at locka Penningen
vhr dhen girigas pung.
Ty man sägher elliest: Dhen som något wil haa aff dhen girigas swett,
han måste wäl höllia på honom.

{527} I huad finger som helst man skär så är thet likuel sortt effter.
sortt: sårat; sårigt → [1] SAOB SKÄRA 7) γ) (numera föga brukligt) intr.: ofrivilligt tillfoga sig skärsår (i kroppsdel), skära sig. I huad finger som helst man skär så är thet likuel sortt (dvs. sårat) effter.
sortt: sårat; sårigt → [2] SAOB SÅR (sor), adj., (†) som har sår; sårig, sårad; särskilt i uttrycket vara / bli sår
a) om kroppsdel: skadad av sår
Grubb – Penu proverbiale (1665), 379 #5:
I hwilken finger man skiär sigh, så blöder dhet.
i. e. Til förståendes om Barn, förwanter, eller elliest goda wänner,
som råka medh hwar andra i trätor och olägenheet,
och äre på bådha sijdor lijka kiära,
så at man ingendera giärna seer taga någon skada.
Då brukar man dhetta: I hwilken finger man skiäär sigh, så giöret ondt.
Ty man är giärna ömm om goda wänner, mycket meer om Barn och förwanter.  

{528} Jag giffuer icke mitt hop för monge peningar.
Låle (1300-talet) #720: Jegh giffwer eij mith hob fore hwndrede marck
                                         Ob dragmas centum non linquo spei monimentum
Låle (1300-talet) #742: Jegh giffwer eij mith hob fore hwndrede marck
                                         Ob nas centenas spem non truncabo serenas
YFSv (ca. 1450) #648: jak giwir mith hoph ey for hundradha mark
                                     ob dragmas centum non linquo spei molumentum
YFSv (ca. 1450) #682: jak giwir mith hoph ey for hundradha mark
                                     Ob mnas centenas spem non truncabo serenas

{529} Jagh wånder icke huadh hunden skeller först han biter migh icke.
≈ Jag bryr mig inte om hunden skäller bara han inte biter mig. ≈
wånder → SAOB VÅNNA 1) i nekande / därmed jämförlig sats: (inte) bry sig / bekymra sig om (något); (inte) akta / respektera (något)
först: blott → SAOB FÖRSTE II. adv. FÖRST 2) n) i konjunktionell anv. γ) (†) inledande villkorssats: om blott, om bara, blott, bara
Låle (1300-talet) 897: Jegh wrdher eij hwad hwndhen gør bijdher han meg eij
                                       Quid canis oblatrat tolero dum nil michi patrat
YFSv (ca. 1450) #821: hwat giwir jak vm at hundin gøør ok bithir han mik ey
                                      quod canis ablatret tolero dum nil mihi patret
gør / gøør: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 441: göia, v. skälla.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 454 #3:
Lijka hwad Hunden skiäller när han bijtz intet.
i. e. Som dhet tredksa legefolcket plägar säya:
Bannor bijta intet til Beens.

{530} I Gudz wisthus är mykin math.
mykin: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #342: Møghen ær madh i gudz kælleræ
                                         est penus vranicum dapis vbertate repletum
YFSv (ca. 1450) #273: mykyn ær mathir i gudz kællara
                                      est penus vranicum dapis vbertate repletum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 379 #4:
I Gudz wisthws är mycket sofwel.
i. e. Han är en rijk Hwsfader. Han gieer alla munnar maath.
Man säger fördenskul: Omnia dat Dominus, non habet ergo minus.
(”Herren ger allt men har inte desto mindre [kvar].”)

{531} Ilskin hundh får gäfft rijffuit skijn.
gäfft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt

{532} Illa kranker osmord wagn.
kranker (1604) troligtvis tryckfel för knarkar (1636)
knarkar: knarrar → SAOB KNARKA 1) (numera blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) giva ifrån sig / frambringa ett knarrande ljud, knarra, knäppa, gnälla, gnissla
Grubb – Penu proverbiale (1665), 381 #1:
Illa knarrar osmord Wagn.
i. e. Dhen wäl smörier, han åker lätt.
Elliest heeter dhet:
Currus illinitus stridet. Eras. (”Osmord vagn gnisslar.”)
Gåfwor winna gunst.

{533} Ille skurit håår är tuende manz skam.
tuende: tvenne, två → SAOB TVENNE
tuende manz skam: två mäns skam
Låle (1300-talet) #772: Jllæ skoredh haar ær twænnæ mændz skam
                                         Personis binis pudor est tonsus male crinis
YFSv (ca. 1450) #712: illa skwrith haar ær twæggia kompona skam
                                      personis binis pudor est tonsus male crinis

{534} Ilt skal moth ilt och bakstacken moth norden weder.
ilt (substantiverat adj. n. sg.): ont → SAOB OND 12)
bakstacken → SAOB BAK- | -STACK (†), bakstycke av kjol / kjortel
norden weder → SAOB NORDAN- | -VÄDER, oväder med nordlig vind
Låle (1300-talet) 1077: Jlt scal emodh ilth oc bagstack modh østhen syndhen wædher
                                        Terga notho prebes prebere malis mala debes
Kock [1892], s. 391: [… ] genom misstag har en senare avskrivare
upptagit både østhen och syndhen.
YFSv (ca. 1450) #1002: jlt skal moth ondo ok bakstaak moth wædhir
                                        terga notho prebes prebere malis mala debes

{535} Ilt är hualpen ath lecke medh biörn vngar.
≈ Det är olycksbringande att valpen leker med björnungar. ≈
ilt (adv.): olycksbringande → SAOB ILL 3) ond, svår, skadlig, olycklig, olycksbringande
lecke: leka → SAOB LEKA
Låle (1300-talet) #1194: Jlt ær racke at leeghe meth biørnæ hwalppæ
                                           vrsini fetus ioca torua mouent catulascis
YFSv (ca. 1450) #1074: jlt ær rakka leka medh biorna hwælpe
                                        vrsini fetus joca torua manent catulastris

{536} Ingen seer then andre lenger än till tenderne.
lenger (adv.) (komp. till länge): längre → SAOB LÅNG
”… lenger än till tenderne.” → SAOB TAND 1) o) ε) i sådana uttryck som inte se någon längre än till tänderna, inte kunna utröna någons tankar / (dolda) avsikter  
Låle (1300-talet) #672: Man kan eij see een man lengher æn tijl tændherne
                                         non infra dentes hominum sumus ora videntes
YFSv (ca. 1450) #601: man seer ængen man længir æn til tannanna
                                      non infra dentes hominum sumus ora videntes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #1:
Ingen seer dhen andra länger än til tänderna.
i. e. Ingen weet dhens andras tankar.

{537} Ingen är så long at han moste iw reckia sigh.
{538} Ingen är så stackot han moste sig iw bucka.
iw: att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall 
Ingen är så long at han moste iw reckia sigh. = Ingen är så lång, att han inte måste sträcka sig.
Ingen är så stackot han moste sig iw bucka. = Ingen är så kort, att han inte måste bocka sig.
reckia sigh: sträcka sig → SAOB RÄCKA 3)
stackot: kort → SAOB STACKIG 1) b) i fråga om kroppslängd, kort; liten
bucka: bocka sig → SAOB BOCKA I. intr. och refl. 3) böja sig (ned); i synnerhet om en böjning framåt nedåt av människans huvud och bål
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #5:
Ingen är så lång, han måste jw räckia sig;
Ingen är så lijten, han måste jw bocka sigh.
i. e. Ingen är så fulkomligh, at han icke stundom behöfwer annars hielp.

{539} Ingen giffuer dumbe lamb.
dumbe: dumma → SAOB DUM; förr även, numera blott arkaiserande DUMB i betydelse 2) i fråga om talförmåga: stum; tyst
dumbe lamb: stumma, tysta lamm → SAOB LAMM c) δ) (†) i uttrycket ingen giver dumba lamm och dyl., för att beteckna att man icke får en önskan uppfylld, om man icke framställer den.
Låle (1300-talet) #26: Hoo giffwer dwmme laam
                                       Agni raro puto quemquam dare munera muto
YFSv (ca. 1450) #26: ffaa giwa dumba lamb
                                    agnj raro puto quemquam dare munera muto
Grubb – Penu proverbiale (1665), 386 #1:
Ingen gieer dumbe Lamb.
i. e. Dhen något wil haa, han måste öpna munnen dherom.

{540} Ingen födes konst rijker.
konst rijker: mästare → SAOB KONST- | -RIK a) om person (eller om någons hand och dyl.): mycket konstfärdig / konstskicklig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 386 #5:
Ingen föddes mästare.
i. e. Alla Barn i börian.
Item: Man måste krypa til dhes man lährer gåå.

{541} Ingen flyge högre än wingarna bära.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 210 #3:
Flyg intet högre än wingarna bähra.
i. e. Som man wille säya: Dhen högt klijfwer, faller diupt.

{542} Ingen kan tiäne tuå herrer till lijke.
till lijke: lika mycket → SAOB TILLIKA, adv., 1) (†) på samma sätt, likadant; även övergående i betydelse: lika mycket / i lika hög grad / med samma styrka och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 642 #2:
Ondt tiähna 2. Herrar til tacka.
i. e. Dhe som äre aff åthskilligh humeur och sinne.
Dherföre haar och Christus sielff sagt: Man kan intet tiähna Gudh och Mammon.

{543} Ingen döör aff hooth.
Låle (1300-talet) #645: Jnghen døør aff høtzell
                                         Nemo solarum moritur terrore minarum
YFSv (ca. 1450) #568: ængin dør aff høzslom
                                      Nemo solarum moritur terrore minarum
høtzell / høzslom: hotelse → Söderwall Ordbok, 1, s. 512: hozl (hoozll), f. hot.
Jfr. {438} Hoo döör aff hoot honom skal man ringa effter medh morghon kruth.

{544} Ingen wardher skemdh medh mindre han gör sigh sielff skam.
wardher skemdh: blir utskämd → SAOB SKÄMMA 1) dra skam över / vanära (någon / något), skämma ut; även i part. perf. i mer / mindre adjektivisk användning: utskämd, vanärad

{545} Ingen gör sigh trull megh mindre han är trull.
megh tryckfel för medh (=1636)
Låle (1300-talet) #699: Jnghen gør segh tijl troldh vdhen han ær een daare
                                         ni labat ignarus fit monstriparus sibi nullus
YFSv (ca. 1450) #583: ængin gør sik til trwl wtan han ær een dare
                                       nil labat ignarus fit monstriparus tibi nullus

{546} Ingen winner vtan han will wåga.
Jfr. {1237} Then inthet wågar, han inthet windher.
Jfr. {1299} Wåge winne wåghe tappa.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 387 #1:
Ingen winner vthan wågande.
i. e. Den något wågar, han något winner, dhen rädde haar altijdh wärst.

{547} Ingen j wärlden säger sigh haffua nogh.

{548} Ingen är så god at han ey warder modh.
god: bra, duktig → SAOB GOD 2) om person. a) i allm.: sådan som han (hon) bör vara, präktig, ”bra”
modh (adj.): trött → SAOB MOD, adj., (†) trött; utmattad
Låle (1300-talet) #1065: Enghen ær saa godh at hanum wordher eij modh
                                           Tam vegetus quis scit quod non in fine fatiscit
YFSv (ca. 1450) #982: ængin ær swa godh at han wardhir ey møtthir
                                      Tam vegetus quis scit quod non in fine fatescit

{549} Ingen olycke är allena.

{550} Ingen weth huadh j secken är för än han löser bandet.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Grubb – Penu proverbiale (1665), 387 #2:
Ingen weet hwad i säcken är, förr än han blijr vplöst.
i. e. Dhet weet ingen hwad i folcket boor, förr än dhet yttrar sigh.

{551} Ingen skal sleckia sin lust medh en annars skade eller fare.
sleckia → SAOB SLÄCKA
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN

{552} Ingen haffuer wän för än om trenger.
≈ I nöden prövas vännen. ≈
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
om trenger: fara föreligger → SAOB OM ⇒ OMTRÄNGA 2) a) opers., intr. / dep.: det föreligger fara / trångmål och dyl.; det behövs / erfordras / är av nöden; särskilt i uttrycket när / om / då / ifall (det) så omtränger / omtränges
Grubb – Penu proverbiale (1665), 551 #5:
Många Wänner, när minst tränger.
i. e. Wänner finnas nogh när dhe intet behöfwas.

{553} Ingen haffuer lengre fred än som hans granne will.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 504 #2:
Man niuther intet länger fredh, än ens Granne wil.
i. e. Dhen träta wil, han får fulle orsak, skulle hon och brytas aff Giärdszgården.
Dherföre än ondt at boo bland orooliga grannar.

{554} Ingen bör thet medh glädie åga som han wil med sine wänner täre.
åga (inf.): äga → Dahlgren Glossarium, s. 1004: Åga, tr. Ega
täre: förtära → SAOB TÄRA 1) c) äta; förr även: dricka; förtära

{555} Ingen weth huart lyckon huelffuer,
           welisz them som nogot haffuer sielffuer.
lyckon (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
huelffuer: leder → SAOB VÄLVA 4) c) (†) om öde / lycka / förhållande / situation / läge och dyl.; vanligvis i förbindelse med riktningsangivande adv.; särskilt i sådana uttryck som (e)vart / vartåt / vartut något välver, dels: vart något (än) leder / för, dels: hur något (än) avlöper / vilket resultatet (än) blir
welisz (interj.): lycklig den → SAOB VÄLES i sådana uttryck som väles den som osv., den är lycklig som osv.

                                            — B3 b —
{556} Ingen skal haffue sin frende fule faal.
≈ Ingen skall behandla sin vän som värdelös. ≈
≈ Man skall sätta stort värde på sin vän. ≈
haffue: behandla → SAOB HAVA 10) (†) anse, hålla (någon / något för något), betrakta (någon / något såsom något); även övergående i betydelse: behandla (någon / något såsom något)
fule faal: av ringa värde → Dahlgren Glossarium, s. 236: Fulfal, adj. Till lågt pris; af ringa värde.
fule faal: värdelös → SAOB FUL- | -FAL egentligen: värdelös som en rutten vara och dyl. och därför billig; som kan fås / som säljes för en spottstyver, mycket billig, värdelös; även bildligt

{557} Ingen tror på helgon förre the göre iertecken.
förre → SAOB FÖRR 2) e) β) motsvarar FÖRRÄN 1) b) innan
iertecken → SAOB JÄRTECKEN 2) a) α) i uttrycket göra järtecken, göra undervärk

{558} Ingen wett hoo then andre ärffuer.
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
hoo → SAOB VEM
Grubb – Penu proverbiale (1665), 397 #3:
Ingen weeet hwem dhen andra ärfwer.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Han måste läggia wäl i maatsäcken, som wil lefwa dhen andra vth.

{559} Ingen ondh stijge j båthen.
Jfr. {439} Hoo som tagher fanen j båthen han måste föra honom öffuer sundh.

{560} Ingen siunger olerdh.
olerdh (participialadj.) → SAOB O– ⇒ OLÄRD 1) a) (mera tillfälligt) icke utbildad, outbildad

{561} Inthet är så ont at thet är iu till nogot goth.
≈ Inget är så ont, att det inte är till något gott. ≈
iu: att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall 

{562} Inthet doger oförsöcht.
doger: duger → SAOB DUGA
oförsöcht (participialadj.) → SAOB  O– ⇒ OFÖRSÖKT 2) om sak: icke försökt, oprövad
Grubb – Penu proverbiale (1665), 398 #2:
Intet duger oförsökt.
i. e. Man kan illa judicera om dhet man intet haar försökt.
judicera → SAOB JUDICERA, bedöma (något), döma

{563} Iu nemere Room Iu nemere heluetit.
nemere (adv.) → SAOB NÄRMARE
Jfr. {576} Iu nämare Rom iu werre Christen.

{564} Iu högre en är besetter Iu större är hans fall.
besetter (perf. part till besätta): uppsatt → SAOB BESÄTTA I. (†) sätta. 1) sätta / placera (någon på en viss plats / i en viss ställning)
1) a) i part. perf. i adjektivisk användning i uttrycket högt besatt och dyl., högt uppsatt, som intager en hög samhällsställning och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 402 #1:
Jw högre kall, jw större fall.
i. e. Som man elliest sägher: Högt på pall, giör diupa fall.
Jw högre en är satter, jw swårare fall han giör, när dhet ramblar öfwerända.

{565} Iu mer man rörer j träcken iu mere luchtar han.
träcken: dyngan → SAOB TRÄCK
Grubb – Penu proverbiale (1665), 401 #5:
Jw meer man rörer i skarnet, jw wärre dhet luchtar.
i. e. Jw meer man ifrar sqwaller, och förtaal, jw meer blijret kunnigt.
Jw meer man blås på Elden, jw mehr han brinner.

{566} I Storm skall man dyrt godz kasta.
Låle (1300-talet) #1013: J sthorm scal man kært kasthe
                                           Sorti succurre ratis il minuendo saburre
YFSv (ca. 1450) #929: J storm skal man kærast kasta
                                     Sorti succurre ratis il minuendo saburre

{567} I Babel och härodias äre frome ternor.

{568} Itt gott ord finner wäll fultt rum.

{569} Itt gott modh är halfft lijff.

{570} I trong skal man wenner öffue.
trong (subst.): trångmål → SAOB TRÅNG, sbst., 2) (†) nöd(situation) / nödlidande; trångmål

{571} Itt gott ord är stundom bettre än monge peninger.

{572} Iu äldher Iw werre.

{573} Iw kommer sorg och slecker then andre.
iw: ständigt → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt

{574} Iu större skalk iw större lycko.
≈ Ju större skojare desto större tur. ≈
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
lycko (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.

{575} Itt lithet grand spiller ofta gott öga.
Låle (1300-talet) #386: Eeth lidhet grandh spijllder offthe got øwæ
                                         Fit de puluillo languens pupiIla pusillo
YFSv (ca. 1450) #340: eth litin grandh spillir opta eth goth øgha
                                      fit de puluillo languens puppilla pusillo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 197 #2:
Ett lijtet grand skiämmer ett heelt Öga.
i. e. En lijten skamfläck fördärfwar en heel Menniskia.

{576} Iu nämare Rom iu werre Christen.
nämare (adv.) → SAOB NÄRMARE
Jfr. {563} Iu nemere Room Iu nemere heluetit.

{577} Ingen må wara domare j sinne sak.
sinne (oblik (”böjd”) form i dat. / ack. av sin) → SAOB SIN
sak → SAOB SAK 1) rättstvist, rättssak, rättegångssak; mål
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #7:
Jngen kan wara Domare vthi sijn eghen saak.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #21:
Jngen må heller witna j sijn eghen saak […]

{578} J stillesta watnet är mest fiskarna.*
stillesta (superl. till stilla): stillaste → SAOB STILLA 1) b) som inte har någon vågrörelse / som inte rör sig / strömmar, stillastående. 
α) särskilt i ordspr. i stillaste vattnet går de största fiskarna och dyl., i det lugnaste vattnet går de största fiskarna.
mest: störst(a) → SAOB MEST I. adj. 1) i fråga om storlek / omfattning / mängd och dyl.: störst
*Jfr. Törning, Veterum et novum proverbiorum… (1677):
»I tystaste watnet går störste fiskarna.
i. e. Uthi dhet tystlåtigste folcket, finnes största skalckheeten.
Man plägar och säya:
Quo minime credis gurgite piscis erit.
(”I de vatten, där du minst tror det, kommer det att finnas fisk.”)»
tystlåtigste (superl. till tystlåtig): fåordigaste → SAOB TYST ⇒ (1) TYST-LÅTIG. (†) tystlåten
skalckheeten: bedrägligheten → SAOB SKALKHET 1) = skalkaktighet 1) skurkaktighet, gemenhet, ondska; gemen brottslighet, illvillig slughet / falskhet, benägenhet att bedra / luras / spela någon fula spratt; arglistighet; bedräglighet
Låle (1300-talet) #445: Man tagher eij sthore fiskæ i grwnd want
                                         grossis fecunda vix piscibus arta fit vnda
Låle (1300-talet) #1152: Man tagher eij sthoore fiskæ i grwnt watn
                                           Vix pisces grandes de paruo gurgite prendes
YFSv (ca. 1450) #387: man takir ey stora fiska i grunth watn
                                      grossis fecunda vix piscibus arta fit vnda
YFSv (ca. 1450) #1063: thu takir ey stora fiska w litlo watne
                                       vix pisces grandes de paruo gurgite prandes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 401 #1:
I stilla Watn gå stoora Fiskar.
i. e. Dhet tysta folket haar skalcken baak Örat.
Man säger fördhenskul: Stilla Watn haa diup grund.

{579} Icke alle på min buk ändog han är blöter.

{580} Iu meer man stryker kattan på ryggin iu högre setter hon vp rumpan.
ryggin (1604) / ryggen (1636); ryggin → SAOB RYGG 1) a) 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 583 #2:
När man stryker Kattan på ryggen, så sätter hon vpp rumpan.
i. e. När Paddan får medhåld, så yfwes hon.

{581} Ingen kan sin skäpnadh lycka vndfly.
I ordet sk*pnadh har vokaliseringstecknet för a efter sk förtjockats och blivit svårläst men skall troligtvis läsas som tecknet för ä, dvs. skäpnadh.
skäpnadh → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde; dels om öde som en människa (eller ett kollektiv av människor) får / fått i enlighet med en högre makts bestämmande, dels om händelse som inträffar i enlighet med en sådan makts bestämmande […]
A (†): (1) SKEPNA-LYCKA i ordspråket ingen kan / skall sin skepnalycka undfly, ingen kan / skall undfly sitt öde
Grubb – Penu proverbiale (1665), 391 #3:
Ingen kan sin skäpna fly.
i. e. Sin förestående Olycka.

{582} Iag will icke stickat vnder en stol medh tigh.
stickat (kontr.) = sticka’t: sticka dhet
→ SAOB STICKA, v.¹, 9) q) ε) i uttrycket sticka under stol (även stolen) med något, även sticka något under stol(en), undvika att tala öppet om något, försöka dölja / undanhålla / hemlighålla något; förr även dels i uttrycket sticka (något) under (en) stol med någon, undvika att omtala något för någon, (försöka) hemlighålla / dölja något för någon

{583} Ila kommer aldrig till huila.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 380 #1:
Iila kommer aldrig til hwijla.
i. e. Dhet som först begynner at komma på dragbäncken,
eller råkar i drögzmål, pläghar seent eller aldrigh komma til ändskap.
iila (dubbelskrivning av i), (stavning ej belagd i SAOB); jfr. 407 #3: ihla

{584} Inthet alt j heluetit som in will.
Jfr. {526} Icke så mykit j heluetit som titt will.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 374 #4:
Icke alt i Helfwetet som in wil.
i. e. Icke alt i dhen girigas taska: som wäl kan lijknas wedh Helfwetet,
dädan ingen förloszning är; Altså är och swårt, at locka Penningen
vhr dhen girigas pung.
Ty man sägher elliest: Dhen som något wil haa aff dhen girigas swett,
han måste wäl höllia på honom.

⇑

K
{585} Kakun finner wäll sinn maka.
kakun (1604) / kakan (1636); kakun → SAOB KAKA; kaku, nom. 1604 (: Kakun)
Låle (1300-talet) #22: En fijnner kaghe sijne maghe
                                       Ad commensales se confert torta sodales
YFSv (ca. 1450) #20: æ findhir kaka sin maka
                                    ad commensales se confert torta sodales
Grubb – Penu proverbiale (1665), 411 #1:
Kaka finner fulle maaka.
i. e. Aldrig är någon så ond, han finner jw sin lijke.

                                            — B4 a —
{586} Kalfskin hengia så monge på weggene som nöth hudar.
Låle (1300-talet) #769: Saa manghe sæliæs faar skindh som lam skindh
                                         Pellis anguine venales sunt vt ouine
YFSv (ca. 1450) #709: swa findhir man lamskin faal som faarskin
                                      pelles agnine venales sunt vt ouine
Läs i Låle-texten 769 agnine och »Saa manghe sæliæs lam skindh som faar skindh»
(Kock [1892], s. 310).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 411 #2:
Kalffskinn komma så wäl på wäggien som Oxehwdar.
i. e. Som man wille säya: Döden seer intet effter åhren.
En vngh kan så snart döö som en gammal.

{587} Kald somar gör warmt lade golff.
Låle (1300-talet) #33: Kaaldh sommer gør warmth ladegwlff
                                       Algus in estate messi calet ede locate
YFSv (ca. 1450) #32: kaldhir somar gør heta ladhu
                                    algus in estate messi calet ede locate

{588} Kalt är quinne rådh.
kalt: illasinnat → SAOB KALL 2) β) övergående i betydelse: ovänligt stämd, ovänlig, fientlig; illasinnad; numera blott någon gång (i övers. från isl.) om råd(slag)
Låle (1300-talet) #153: Kalth ær qwinner raadh
                                         Consilium rere fore frigens in muliere
YFSv (ca. 1450) #139: kalt ær qwinno radh
                                      Consilium rere fore frigens in muliere
kalt: fientligt → Söderwall Ordbok, 1, s. 640: kalder, adj. 1) kall. 2) kall, kallsinnig, likgiltig, slapp. 3) fientlig, ond, förderflig.

{589} Kan tu icke öffuer komma så kryp vnder.
Låle (1300-talet) #281: Kan tw eij offwer komme thaa kryb vndher
                                         Edita sit nequeas per loca subtus eas
YFSv (ca. 1450) #244: kan thu ey koma owan in thu gak nidhan in
                                      Edita si neuqas per loca subtus eas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 412 #1:
Kan tu intet springa öfwer, så kryp vnder.
i. e. Man måste skicka sigh i tijden: Taga lägenheten som hon faller.
springa: hoppa → SAOB SPRINGA 1)

{590} Kast vth kroken grijpe om thet will.
Låle (1300-talet) #198: Kasth paa krogh oc holth om tw kanth
                                         Casus vbique valet semper tibi pendeat hamus
Låle (1300-talet) #450: Kasthe paa kroogh oc holt om thw kanth thij offthe ær løkæ nær
                                         Hamo vicina sors sepe subest inopina
YFSv (ca. 1450) #108: kasta a krook ok halt vm thu githir
                                      Casus vbique valet semper tibi pendeat hamus
YFSv (ca. 1450) #393: kasta aa krook ok halt vm thu gitir
                                      Hamum vicina sors sepe subest inopina
Läs hamo i den YFSv-texten 393 i st. f. hamum (se Kock [1892], s. 102).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 413 #3:
Kasta vth Kroken, dhet nappar jw någorstädz.
i. e. Trägen winner. Man måste försökia Lykkan på allehanda sätt.

{591} Kaste migh huart tu wilt sade åtren, vtan j Vatnet.
åtren: uttern → SAOB UTTER
vtan: utom → SAOB UTAN 2) (†) a) med undantag av, bortsett från, förutom
Låle (1300-talet) #566: Kasth megh hwart thw wilt sade odheren vdhen i wannet
                                         luter ait iace me quo vis sed aquas peto deme
YFSv (ca. 1450) #493: kasta mik hwart thu wilt ok ey i vatnen sagdhe wthern
                                      luter ait iace me quouis sed aquas peto deme

{592} Kasta krock j brok och halt om tu kan.
brok (fornengelska brōc, av okänt ursprung; besläktat med holländska broek): bäck, litet vattendrag (ordet saknas i SAOB)
Jfr. {590} Kast vth kroken grijpe om thet will.

{593} Kattan äther gerne fisk men hon wil icke wäta fötterne sin.
Låle (1300-talet) #784: Katthen wil wæl haffue fisken men han wil eij vædhæ kloen
                                         pisci cattus hiat non wlt quod pes madefiat
YFSv (ca. 1450) #724: kath wil hawa fisk ok wil ey wæta klona
                                      pisci catus hiat nec wlt quod pes madefiat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 415 #1:
Katten hade giärna Fisk: men wil intet wääta footen.
i. e. Dhen laate hadhe giärna maaten, men ijdz intet sökian.

{594} Kattan knorrer icke för än hon fåår mysz.
knorrer: spinner → SAOB KNORRA 1) a) (numera knappast brukligt) om katt: ”spinna”
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
mysz (1604) / mös (1636): möss → SAOB MUS

{595} Kattan wett wäll huars skegh hon skall slekia.
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
skegh (1604) troligtvis felryck för skedh (1636); ordformen skegh saknas i SAOB SKÄGG ⇒ Ordformer
slekia → SAOB SLEKA 1) slicka
Grubb – Penu proverbiale (1665), 415 #4:
Katten weet fulle hwem han sleeker.
i. e. Han håller sigh giärna til dhen som maaten gieer.

{596} Keeppen driffuer hunden j bandet.
keeppen (1604) / käppen (1636)

{597} Käringen will iw haffua sin trete trådh fram.
iw: alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt
Låle (1300-talet) #519: Ee wil kærling haffwe sijn trætthe traadh
                                         Jussa minus facere plus gestis anuscula nere
YFSv (ca. 1450) #457: kærlingh skal æ hawa sina thrætto fram
                                      jussa minus facere plus gestit anuscula vere
thrætto → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 739: þrätta, f. 1) (envist) yrkande, (egensinnigt el.
hårdnackadt) påstående.
 kärlingh skal ä hawa sina thrätto fram. 2) (envist) motsägande el. bestridande; träta, 
tvist.
Käringen wil altijdh haa sin trätetrådh fram.
i. e. Dhen eenwetne wil altijd haa rätt at påstååb

{598} Käringen lärer sin son drage kläder vppå när dagen är som blidast.
Låle (1300-talet) #1123: Kærlingh kændher sijn søn at taghe klædher
                                           naar daghen ær blijdesth
                                           Vestit anus puerum spirante calore dierum
YFSv (ca. 1450) #1031: kærlingh kænde sin son taka klædhe
                                        tha daghen ær clarast
                                        vestit anus puerum spirante calore dierum

{599} Klo för biörn skijn.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 417 #2:
Kloo för Biörnskinn.
i. e. Som man wille säya: Han haar skinn på näsan.
Onder at wedfåås. Han rijfwer ifrån sigh.

{600} Korpen hugger icke gerne ögat vthur then andra.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 184 #1:
Ena Korpen hugger intet giärna Ögat vth på dhen andra.
i. e. Dhen ena paddan bijter intet dhen andra.
En Warg bijter intet dhen andra.

{601} Konsten gåår åfta för machten.
åfta → SAOB OFTA
för (prep.): före → SAOB FÖRE 10) i fråga om företräde, överlägsenhet och dyl.: framför, framom, över; även: mera än
Jfr. {657} Machten går offta för konsten.
Låle (1300-talet) #57: Mackthen gaar offthe foræ konsthen
                                       artem cassando precedit vis aliquando
Låle (1300-talet) #799: Konsthen gaar offthe fore mackthen
                                         Publica vox fatur vis turgens arte domatur
YFSv (ca. 1450) #56: opta gaar makten offuir konstena
                                    artem cassando precedit vis aliquando
YFSv (ca. 1450) #741: makten gaar opta for konstena
                                      publica vox fatur vix turgens arte domatur 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 423 #1:
Konst winner macht.
i. e. Klookheet öfwergår starckheet.

{602} Konsten går nu om bröd, men bröder skall åter gå effter henne
          och inthet finna henne.
bröder (1604) / brödher (1636) tryckfel för brödet / brödhet

{603} Konungz äre, äre rijke vndersåther.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 425 #2:
Kongens heeder äre rijka vndersåter.
i. e. Som man wille säya: Aff dhen fattigha är ljtet at hämpta.

{604} Kom stundom medh twijffue ey altidh medh kroken.
twijffue: tjuga, högaffel → SAOB TJUGA 1) gaffelformigt redskap varmed hö/ halm / säd och dyl. (vid bärgning) lyfts / förflyttas och dyl., högaffel
Låle (1300-talet) #371: Kom stwndom meth tiwffuen oc eij altijd meth rijwen
                                         fer furcam frugi non rastrum tempore iugi
Låle (1300-talet) #414: Thu scalt stwndom komme meth tiwffuen oc eij altijt meth rijffuen
                                         furca suscepta venias semper neque rastro
YFSv (ca. 1450) #331: thu skalt stundom koma medh tiwgho ok ey aJtidh medh riwo
                                      fer furcam frugi non rastrum tempore iugi
                                      furca suscepta venias semper neque rastro 

{605} Kommer tu widh en dåre så skär aff kläder itt stycke och lät honom fare.
kommer tu widh …: kommer du i beröring med… → SAOB KOMMA ⇒ KOMMA VID 2) komma i beröring med (någon / något)
lät (imper. sg. till läta): låt! → SAOB LÅTA (läta)
Låle (1300-talet) #379: Kommer tw wedh een daare thaa skeer aff stycket
                                         och ladh hannum fare
                                         Fimbria scindatur dum stulto quis teneatur
Låle (1300-talet) #1075: Kommer tw wedh een daare tha skær aff stycket
                                           oc ladh hanum fare
                                           Tentus ab amente vestem prescinde repente
YFSv (ca. 1450) #335: kombir thu til een daara skær aff stykkith
                                      ok gak fran honum
                                      fimbria scindatur stulto dum quis teneatur
YFSv (ca. 1450) #1007: kombir thu wid een dara skær aff stykkit
                                        ok skil thik wiidh han
                                       Tentus ab amente vestem prescinde repente

{606} Konst är en selsyn arth, som kommer mongan vppå god farth.
selsyn → SAOB SÄLLSYNT
mongan → SAOB MÅNGEN

{607} Konunge ord reknas högt.

{608} Korpen är aldrigh thes huitare at han sig ofta tuettar.
≈ Korpen blir aldrig vitare för att han tvättar sig ofta. ≈
thes (adv.): desto → SAOB DESS, bestämning till en komparativ
at (konj.): för att → SAOB ATT 20) inledande en kausal sats utan något föregående determinativt ord i den styrande satsen. a) därför att, emedan, för det att
Låle (1300-talet) #563: Kraaghen ær eij diss hwidere at hwn tijt twor seg
                                         lota licet cornix tamen eminet albidior vix
YFSv (ca. 1450) #490: krakan ær ey thy hwitare at hon opta badhar
                                      lota licet cornix tamen ominet albidior uix
Grubb – Penu proverbiale (1665), 426 #3:
Korpen blijr intet deste hwijtare fast han offta twättas.
i. e. Fåfängt arbete.

{609} Kråkan är förty ond ath hon seger saningen.
≈ Kråkan är ond därför att hon säger sanninngen. ≈
förty → SAOB FÖRTY 2) (†) med syftning på en efterföljande att– sats och skilt från denna genom andra satsdelar: därför, av det skälet
ath (konj.): för att → SAOB ATT 20) inledande en kausal sats utan något föregående determinativt ord i den styrande satsen. a) därför att, emedan, för det att
Låle (1300-talet) #165: Kraaghen ær forthi ondh at hwn siær sandhedh
                                         Cornix censeri solet impia garula veri
YFSv (ca. 1450) #151: krakan ær thy ondh at hoon gaal opta sandh
                                      Cornix censeri solet impia garrula veri

{610} Kärleken drager lasset till bysz.
till bysz (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till bys, till byn → SAOB BY

{611} Kötzligh tunga affhuggee been halsz.
affhuggee tryckfel för affhugger (=1636)
been halsz troligtvis omkastning av halsz been, dvs. halskota
≈ Köttslig tunga hugger av halskotan. / Tungan, om än köttslig (dvs. mjuk), kan också halshugga.
Jfr. C. Marin: Ordspråk och talesätt… Sthlm 1867, s. 26: ”Tungan har inga ben, dock knäcker hon stundom ryggkotan.”
(Källhänvising saknas, men Swenske Ordsedher tycks ligga närmast.)
Låle (1300-talet) #741: Twnghen ær eij been togh brydher hwn stwndom been
                                         Ossa caret glossa quandoque tamen terit ossa
Kock [1892], s. 300: ”Brydher stwndom (D) synes vara en bättre läsart än bithir vm (S).”
YFSv (ca. 1450) #680: thunga ær ey been tho at hon bithir vm been
                                      ossa caret glossa quandoque tamen terit ossa

{612} Kiend sak så godh som witnat.
kiend: erkänd → SAOB KÄNNA 17) (†) erkänna, medgiva, bekänna
sak → SAOB SAK 3), om brott / brottslighet / förseelse och dyl. som utgör anledning / orsak till anklagelse / beskyllning / åtal / fällande dom
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #17:
Kend saak är så godh som witnat.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 442 #2:
Känd saak är nogh wittnad.
i. e. Egen bekennelse går för all wittne.

{613} Kommer dagh så kommer rådh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 420 #2:
Kommer dagh, så kommer rådh.
i. e. Man sörier intet för dhen dagh man aldrigh sågh.

{614} Kättilen talar til gryton. 
Själva citatet saknas eller är underförståt 1604 & 1636 men har troligtvis utgjorts av:
{1269} Wee tigh så suart tu är sade gryton till kätilen.
Låle (1300-talet) #1079: Wee wordhe teg so sort tw æst sagde grydhen til kædhelen
                                           Teter es ecce lebes ait olla pudescere debes
YFSv (ca. 1450) #1008: grytan lastadhe kætilin we ær thik tha swart thu æst
                                        Teter es o lebes ait olla pudescere debes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 338 #1:
Huru swarter ästu, sadhe Kiättilen til Grytan.
i. e. Dhen ena Paddan förbrår offta dhen andra, och äre både lijka goda.
ästu (pres. ind. sg. 2:a pers. {äst} <är> + {[t]u} <du>: du är → SAOB VARA

⇑

L                                            — B4 b —
{615} Lagh är sompt, och sompt lagaklokar.
lagaklokar → SAOB LAG ⇒ B LAGA– (†) –KLOK , sbst. m.; pl. –ar., lagkunnig man, lagtolkare

{616} Lagh ligger j spiutzens ända.
Låle (1300-talet) #5: Nw liggher laaw i spydstaghes ændhe
                                     A conti fine legum versantur agine
Låle (1300-talet) #549: Nw liggher laaw i spywstaghes ændhæ
                                         legum commenta gerit hasta frequens violenta
YFSv (ca. 1450) #5: nu liggia lagh j spyutstangx ænda
                                  a conti fine legum versantur agine
YFSv (ca. 1450) #477: nw ligia lagh i spiutstangs ænda
                                      legum commenta gerit hasta modo violenta
Grubb – Penu proverbiale (1665), 444 #1:
Lagen sitter stundom i spiwtändan.
i. e. Som man wille säya:
När wåld går för rätt, är bättre wara Herre än Knecht.

{617} Lagh är rättens stödh, och rättens förbundh¹⁾.
¹⁾ rättens förbundh tryckfel för orättens förbudh (jfr. Låle #71: … vrætthens forbwdh)
Låle (1300-talet) #71: Laaw ær rætthens stwdh och vrætthens forbwdh
                                      Assistens verum vetat vncum regula legum
YFSv (ca. 1450) #6: lagh æru rætsins budh ok kroka forbudh
                                 Assistens vero vetat vncum regula legum

{618} Lathe Herrer haffuer tröghe drängher.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 447 #5:
Laata Herrar, tröge Drängiar.
i. e. Som Herren är, så blijr och tiähnaren.

{619} Läth hund til honingz trogh, så springer han vthi medh bådha fötter.
läth (imper. sg. till lätha): släpp! → SAOB LÅTA (lätha) I. A. 1) a) tillåta osv. att (någon / något) förflyttar sig / går / ger sig i väg (till en plats och dyl.), släppa i väg
Jfr. {996} Släp icke hunden j smörtroget.
Låle (1300-talet) #630: Ladh hwndh til honings trow tha springher han i
                                         meth baadhe been
                                         mergit vtrosque pedes canis inueniendo faui vas
YFSv (ca. 1450) #524: læt hundh til hunax kaar han springir j medh badhom fotom
                                      Mergit utrosque pedes canis inueniendo faui vas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 733 #2:
Släpper man Hunden i smörtroget, så klijfwer han i medh bådha fötterna.
i. e. När man gieer Paddan en spann, så taar hon sielff en aln.

{620} Läth then gamble rådha.
läth (imper. sg. till lätha): låt! → SAOB LÅTA (lätha)
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #413: ælsth raadh ær bæsth
                                         fertur consultus archani pectoris vsus
Låle (1300-talet) #728: Ladh thæn aaldhe raadhe
                                         Oportuna senis series mandatur habenis
YFSv (ca. 1450) #329: bryst raadh ær hwariom manne bæzst
                                      fertur consultus archano pectoris vsus
YFSv (ca. 1450) #665: læt thæn gambla radha
                                     Opportuna senis series mandatur habenis
Jfr. {640} Lönligh brist, rådh är bäst.
Se mer ☞ Kock, s. 181.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 64 #1:
Bäst föllia dhe gamblas Rådh.
i. e. Man Praesumerar mästedels dhe gambla för klooke och rådige.

{621} Läth vp säcken medhan grijsen bindes.
läth (imper. sg. till lätha): öppna! → SAOB LÅTA (lätha)
Jfr. {781} När grijsen är til bodz, så skal man öpna säcken.

{622} Lath dräng och warm säng the skilias icke gerna åth.
Låle (1300-talet) #962: Then warm sængh oc ladhe dræng kunnæ eij wel skilies ath
                                          Se piger a fultro lecti non segregat vltro
YFSv (ca. 1450) #874: warm sængh ok latir dræng the skilias nødhogh aat
                                      Se piger a fulcro lecti non segregat vltro
Grubb – Penu proverbiale (1665), 448 #3:
Laat Dräng, och warm Säng, skillias nödigt åth.
i. e. Dhen laate står intet giärna vpp i kiölden.
När lättia och stuguwarmen råka ihoop, så giöra dhe elacke proff.

{623} Lathe oxar, äre icke hwilone werde.
hwilone (oblik (”böjd”) form av vila i best. form): vilan → SAOB VILA
Låle (1300-talet) #960: Ladher oxæ ær eij hwijlæ wærdh
                                         Segnis bos agoli subdatur cedulo moli
YFSv (ca. 1450) #960: latan skal man fast køra
                                      Segnis bos agoli subdatur sedulo moli
Grubb – Penu proverbiale (1665), 623 #4:
Laater Oxe är icke hwijlan wärdh.
i. e. Dhen laates arbete är icke wärdt beetesmål.
beetesmål → SAOB BETES– | –MÅL, måltid vid rast, särskilt aftonvard

{624} Lath man är länghe vsell.
vsell: beklagansvärd → SAOB USEL 1) beklagansvärd / ömkansvärd 
Låle (1300-talet) #1071: Ladh man ær længhe vsell
                                           Tedet cum miseri mora continuatur haberi
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 446 #4:
Laater man, är länge arm.
i. e. Dhen ey arbetar, effter maath han leetar.

{625} Lägh paddan på hyiende, hon springer wel sielff vthaff.
hyiende: dyna, kudde → SAOB HYENDE, kudde, ofta: huvudkudde; även mer / mindre bildligt / i överförd användning; utom i vitter stil numera blott (om äldre förhållanden / hemslöjd) i inskränktare användning: långsträckt dyna avsedd att anbringas på säte av bänk / stol / i åkdon och dyl. för att tjäna såsom ett mjukt underlag för någon / något
springer … vthaff: hoppar … ned → SAOB SPRINGA ⇒ SPRINGA UTAV 1) med ett (par tre) språng förflytta sig (bort / ned) från något, hoppa av

{626} Läkaren dantzer för penning.
läkaren: lekaren, gycklaren → SAOB LEKARE 1) spelman, gycklare, jonglör, komediant
Låle (1300-talet) #306: Legeren dantzer gerne fore windinghen
                                         Est mimi motus propter lucra propria totus
YFSv (ca. 1450) #271: lekarin lekir alt vm vinningena
                                      est mimi motus propter lucra propria totus

{627} Lenge ligger saak j saltet, om sokaren doger nogot.
sak → SAOB SAK 1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särskilt om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta
j saltet → SAOB SALT, ligga i salt(et), om synd / brott och dyl.: vänta på sitt straff / icke bli
bortglömd; länge ligger sak i salt(et): betecknande att brottslig gärning och dyl. kan
bli åtalad och få sitt straff långt efteråt / att något icke blir glömt, även om lång tid går
sokaren: sökaren → SAOB SÖKA ⇒ Ordformer: sok-
[sak-]sokaren [fsv. saksökiare]: åklagaren → SAOB SAK- | -SÖKARE, (†) målsägande / åklagare / kärande
Låle (1300-talet) #430: Længhe ligger sagh i salthe
                                         Gentes fantur ita iacet in sale causa salita
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 189:
”Ordspr. har varit ganska spritt i Norden. […] Ordspråkets mening framgår härav till fullo: »ett mål kan alltid upptagas och brottet straffas, även om det är länge, sedan det begicks».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 486 #1:
Länge ligger saak i salte.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 128 #4:
Dhen saaker faar bortt, kommer saaker igen.
i. e. Som man sade: Länge ligger saak i salte.
Och heeter fördhenskull:
Quod differtur, non aufertur. (”Det som skjuts upp, upphävs inte.”)

{628} Läkaren gör aldrig så goth plaster, at the kunna läkia all såår.
plaster → SAOB PLÅSTER
Grubb – Penu proverbiale (1665), 483 #2:
Läkiarens Plåster heelar intet all Såår.
i. e. En Mästare kan icke alt.

{629} Lijthet godt skal man högt vpsettia.
högt vpsettia → SAOB SÄTTA, v.³, (settia) 39) b), sätta något högt, prissätta / värdera något högt
Låle (1300-talet) #215: Lidhet goth scal man høgth setthæ
                                         Debet in arce throni spuma sedere boni
YFSv (ca. 1450) #201: lithit goth skal man høghth sætia
                                      debet in arce troni spuma sedere boni
Grubb – Penu proverbiale (1665), 458 #6:
Lijtet gott skal man högt sättia.
i. e. Man måste stundom giöra Paddan ähra:
fast man intet meenar dher medh.

{630} Lijka om lijka, fijsaren fick fiertarens dotter.
Låle (1300-talet) #114: Lighe om lighe fijs fick fierthens dotther
                                         Bundi fit nata lerule coeunt similata
YFSv (ca. 1450) #96: lika foro ok like funnos fiis fik fiærtins dotthir
                                    bombi fit nata lerule coeunt similata
Kock [1892], s. 62:
”Meningen av (det nordiska) ordspråket angives nämligen utan tvivel riktigt av Törning*, som s. 103 upptar: »Lijka om lijka, fijsaren fick fiärtarens dotter. i. e. Jämbnlijkar tiäna bäst ihoop … Bäst medh sin lijke dantza ».”
*Törning = L. D. Törning (d. 1685): Veterum et novum proverbiorum sueo-gothicorum. Stockholm 1677.

{631} Lithin hund är lenge racke.
Låle (1300-talet) #343: Lidhen hwndh ær langhe rackæ
                                         est longe iuuenis catulaster mole pusillus
YFSv (ca. 1450) #274: litin hundir ær længe vnghir
                                     est longe iuuenis catulaster more pussillus
Läs mole i den YFSv-texten 274 i st. f. more (se Kock [1892], s. 151).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 462 #3:
Lijten Hundh är längie Hwalp.
i. e. Småwuxet Folck synes länge Barn.

{632} Lithen tuffua stielper offta stoor las.
Låle (1300-talet) #439: Lidhen thowæ wælther offthe stort læss
                                         grandis carruca modico fit colle caduca
Låle (1300-talet) #1102: Lidhen twæ welther offthe sthoort læss
                                           terra tumens modicum plaustrum resupinat onustum
YFSv (ca. 1450) #380: lithin thwua vælthir opta storth las
                                      grandis corruca modico fit calle caduca
YFSv (ca. 1450) #1003: litin thwa wælthir opta stort las
                                        terra tumens modicum plaustrum resupinat onustum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 459 #3:
Lijten tufwa, stiälper offta stoort lasz.
i. e. En ringa man får offta en stooran nogh at skaffa.
Elliest förstås och här medh at ett ringa feel,
kastar offta omkul ett stoort anseende.

{633} Lithen Herre skall haffua lijka swenner.

{634} Lithen bördo, är long wägh tungh.
Låle (1300-talet) #623: Lidhen byrdhe ær langh wey twngh
                                         mantica mole leuis fit longo tramite grandis
Låle (1300-talet) #841: Lidhen byrdhe ær langh wey twng
                                         per callem grandem pondus leue fit graue tandem
YFSv (ca. 1450) #502: lithin byrdhe ær langh vægh thungh
                                      mantica mole leuis fit langa tempore grandis
YFSv (ca. 1450) #765: læth byrdh ær lang wægh thung
                                      per callem grandem pondus leue fit graue tandem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 459 #4:
Lijten börda giör längden tung.
i. e. Ett ringa ämbete kan giöra mannen trottan:
Serdeles när åhren komma, och man hinner intet mehr trääla.
Man säger elliest: Gammal Oxe trampar tungt.
trottan → SAOB TRÖTT

{635} Lithet är om een nött, och än fastmindre om kärnen är borta.
Låle (1300-talet) #929: Lidhet ær om nødden oc æn mijnnæ om kærnen ær borthe
                                         Recula nux cure leuis est nuclei sine pure
Låle (1300-talet) #1142: Lidhet ær om een nødh oc æn mijnne om kærnen ær borthe
                                           Vis nucis est hassa minor et nuclei summassa
YFSv (ca. 1450) #861: litith ær vm een noth ok æn minna æn kærnin ær w
                                      Recula nux cure minus est nuclei sine pure
YFSv (ca. 1450) #1103: litith ær vm nøth ok æn minna æn kærnen ær w
                                        vis nucis est bassa minor est nuclei sine massa

{636} Lithen hest gör stackott dagxledh.
stackott: kort → SAOB STACKIG 1) c) om avstånd, väg(längd) och dyl. / förflyttning: icke lång
dagxledh → SAOB DAGSLED 1) färd / marsch / vandring som räcker en dag / företages (eller företagits) på en dag / som tager en dag i anspråk, en dags färd
Låle (1300-talet) #286: Lidhen hæsth gør stacket dags reyssæ
                                         Emptus equus leuiter segne dietat iter
YFSv (ca. 1450) #248: litin hæstir gør stakkota dax leedh
                                     emptus equs leuiter segne dietat iter
Grubb – Penu proverbiale (1665), 459 #1:
Lijten Häst giör kortt Dagzleed.
i. e. Hwar giör effter machten.

{637} Lithen hest är wånda mest.
wånda: förvanskning av wandhe i den fda. versionen till wånda i Swenske Ordsedher.
Låle (1300-talet) #626: Lidhen hæsth ær i wandhe mæsth
                                         mayor eundo vadis minor est qui cornipes aruis
YFSv (ca. 1450) #515: litin hæest ær i vadhi mæst
                                      Maior eundo vadis minor est quam cornipes aruis
Kock [1892], s. 256: ”Det fsv. »litin hæst ær i vadhi mæst» med vadhi (av vadh »vadställe»), 
motsvarande lat. vadis, meddelar ordspråkets ursprungliga form,
och det betyder »liten häst är mest i (dvs. kommer mest i, sjunker djupast i) vadet [vadstället]».”

{638} Låån skal ledandhes heem gåå.
Låle (1300-talet) #12: Laan scal gaa lackeløsth hiem
                                       absque nota satire debent concessa redire
lackeløsth: utan lakkare → Söderwall Ordbok, 1, s. 727: lakkare, m. rättstjenare, exekutor?
YFSv (ca. 1450) #10: lænth thingh skulu olastadh heem gaa
                                      absque nota satire debent concessa redire
olastadh: ”ordet har insatts i YFSv efter latinet, emedan man missförstod
den ursprungliga meningen av det danska ordspr.” (Kock [1892], s. 9.)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 479 #2:
Låhn bör ledandes heemgå.
i. e. Vthan låhnarens skada och omaak bäras heem igen.
man kan och säya: Leandes heemgå.
i. e. willigt, och lijka som medh leandes munn, bethala dhet som låånt är.

{639} Långh sooth är wis dödh.
sooth → SAOB SOT 1) sjukdom; särskilt om smittosam sjukdom
wis (adj.): viss, säker → SAOB VISS I. 2) som man med bestämdhet vet, säker
Låle (1300-talet) #282: Langh siwghe ær wiss døødh
                                         Egrum prolixe manet expiracio fixe
YFSv (ca. 1450) #245: langhir siwkdombir ær wiss dødhir
                                      egrum prolixe manet expiracio fixe
Grubb – Penu proverbiale (1665), 480 #1:
Långlig soot är wisza Döden.
i. e. Långsamma och swåra siukdomar
pläga skynda en Menniskia åth Graffbacken.

{640} Lönligh brist, rådh är bäst.
Jfr. {620} Läth then gamble rådha.
Låle (1300-talet) #413: ælsth raadh ær bæsth
                                         fertur consultus archani pectoris vsus
Låle (1300-talet) #728: Ladh thæn aaldhe raadhe
                                         Oportuna senis series mandatur habenis
YFSv (ca. 1450) #329: bryst raadh ær hwariom manne bæzst
                                      fertur consultus archano pectoris vsus
YFSv (ca. 1450) #665: læt thæn gambla radha
                                      Opportuna senis series mandatur habenis
Kock [1892], s. 181: ”Vårt ordspr. möter illa förvanskat i senare tid, och närmast under den av B meddelade formen. Swenske Ordsedher (1604) har nämligen: »Lönligh brist rådh är bäst» (B 4 s. 2), och härmed synes det isl. i Stockh.-hskr. nr 35 4:0
anförda »Leyndum brest laglegt rád er best» vara nära besläktat.”

{641} Långo bleff han dödh som lastade sitt egit.
långo (adv.) → SAOB LÅNG adj. 7) ε’) (†) såsom adv. långo / långe, (för) längesedan
långo bleff han dödh …: för länge sedan dog han …
lastade → SAOB LASTA, v.¹, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)

{642} Lwsen kommer wäl j skinfällen.

{643} Lugnet är stillon bäst.
stillon: tryckfel för stillom (1604 & 1636)
stillom (arkais. dat. pl. till stilla): [för] stillsamma → SAOB STILLA 3) a) som inte för oväsen / stojar / bråkar / åstadkommer uppträden / tvister / stridigheter och dyl., (tystlåten och) stillsam
Grubb – Penu proverbiale (1665), 469 #1:
Lugnet är Spaakom liufft.
i. e. Stilla wäsende är frommom behageligast.
Som man wille säya: Fromt folck lefwer giärna i roo.

{644} Läre vlfuen Pater noster, han ropar wäl Lamb Lamb.
läre (imper.): lär! (jfr. fsv. kæn: lär! nedan); ordformen saknas som variant i SAOB LÄRA ⇒ Ordformer.
vlfuen (fsv. sg. ulver): ulven, vargen → SAOB ULV (v‐, w‐, ‐ll‐, ‐f, ‐ff) 
Pater noster: ”Fader vår”
Låle (1300-talet) #999: Kænd wlff pater noster
                                         han syer alth lam lam
                                         Si lupus instruitur in numen credere magnum
                                         Semper dirigitur ab eo respectus ad agnum
Låle (1300-talet) #1162: Kænd wlff pater noster han syer lam lam
                                           vota dei discens lupus est agni reminiscens
YFSv (ca. 1450) #969: kæn wlff pater noster
                                      han bedhis æ lamb
                                      Si lupus instruitur in numen credere magnum
                                      Semper dirigitur ab eo respectus ad agnum
YFSv (ca. 1450) #1082: kæn wlff pater noster han bedhis æ lamb
                                        vota dei discens lupus est agni reminiscens
kæn: lär! → Söderwall Ordbok, 1, s. 708: känna (imperat. kän). v. 1) låta veta el. känna, visa, undervisa, lära. med dat. (el. i dess ställe ack.) och ack.
wlff → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 791: ulver (-ar). m. ulf, varg. [wlff]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 486 #4:
Lähre Vlfwen, Pater noster, han roopar ändå Lamb.
i. e. Som man wille säya: Paddan låter intet sin onda nyck:
Heeter fördhenskul: Naturam furca expellas, tamen usque recurrit. Catull.*
(”Du må driva ut naturen med en hötjuga – den kommer ändå tillbaks!”)

{645} Läkiare läk tigh sielff.
läkiare → SAOB LÄKARE
Grubb – Penu proverbiale (1665), 483 #5:
Läkiare lääk digh sielff.
i. e. När man wil gifwa androm rådh emoot dhen siukan,
som han sielff drags medh, då sägher man medh Erasmo:
Medice cura teipsum. (”Läkare! Bota dig själv!”)

                                            — B5 a —
{646} Lån tin wän, och kreff tin owen.
lån (imper. sg.): låna! → SAOB LÅNA
kreff (imper. sg. till kreffua): kräv! → SAOB KRÄVA (kreffua)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 479 #1:
Låhna sin wän, och kräfia sin owän.
i. e. Paddan bethalar mäst medh otack.
Dheraff säger man och: Låhnt Gull, wändes i Bly. Man låhnar offta medh sin stoora skada.
Som man wille säya: Dhen som låhnar sitt vth, han sällier dher medh offta en wän, och kiöper sigh en owän.

{647} Lärdomen är icke tunger at bära, men hård vppå gåå.
≈ Lärdomen är inte tung att bära men svår att gripa sig an med. ≈
hård: svår, besvärlig → SAOB HÅRD 5) svår (att handskas med / få bukt med), besvärlig
vppå gåå: gripa sig an med → SAOB GÅ ⇒ GÅ PÅ / UPPÅ 4) gripa sig an med, taga fatt på / itu med (något); ge sig i färd / i dust med (något)

{648} Löp icke genom muren medh huffuut.

{649} Lönligh tingh skal man lönlighe bära.
lönligh: hemlig → SAOB LÖNNLIG 1)
lönlighe (adv.): i hemlighet → SAOB LÖNNLIG 1)
Låle (1300-talet) #78: Lønligh tingh scal man lønlighe bære
                                       archanis rebus differre silenter habemus
YFSv (ca. 1450) #48: lønlikin thingh skal man lønlika bæra
                                    archanis rebus differre silenter habemus

{650} Läth the döda begraffua the döda.
läth (imper. sg. till lätha): låt! → SAOB LÅTA (lätha)
»Lät the dödha begraffua sina dödha […]»
(Lukas 9:60 @ Gustav Vasas bibel 1541)

{651} Longt lijff är een gerigh menniskios pina.
≈ Ett långt liv är en girig människas plåga. ≈
gerigh → SAOB GIRIG 1) som har alltför stark(t) / livlig(t) begär / åtrå att komma i besittning av / vinna / ernå något, lysten, begärlig, fiken
pina: plåga → SAOB PINA 3) psykiskt lidande, kval, plåga; även med försvagad betydelse, om något höggradigt irriterande / om intensivt obehag och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 480 #2:
Långt lijff är dhen girigas qwaal.
i. e. Jw längre dhen giriga lefwer,
jw meer han plågas aff begärelse til rijkedom.

{652} Lycko råkar man, pijl råkar iernhatt.
lycko (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
iernhatt → SAOB JÄRN- | -HATT 1) ett slags enkel hjälm av utsmidt järn med brätte rundt omkring, men utan visir och nackskärm, kittelhatt; även: stormhatt, pott
Grubb – Penu proverbiale (1665), 472 #2:
Lycka råkar man, Pijl råkar Järnhatt.
i. e. Lyckan drabbar owist, som Pijlen om Stormhatten.

{653} Landh medh rätt, och lagh skall bygges.
Jfr. Upplandslagen (ca. 1296): Land skulu mæþ laghum byggiæs
☞ Fornsvenska textbanken, Upplandslagen: Hær byriæs wiþærbo balkær .XI. I.
Jfr. {729} Med lag skall man land bygga.

{654} Lagha munen effter matsäcken. 
lagha munnen: rätta munnen → SAOB LAGA 2) b) (†) i förbindelse med prep. efter: rätta / avpassa / jämka (något) efter (något)  — särskilt i uttrycket laga munnen efter (mat)säcken, rätta munnen efter matsäcken.
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book. 
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 19-20:
»[…] man skal komma ihug, at så snart man hafwer skutit Båten ifrån Landet, så är man ock skild ifrån Wisthuuset,
och tå får man laga Munnen effter Maatsäcken, och tänckia ther uppå, at Tijden och Wägen kan blifwa honom längre, förrän han kan komma heem igen, än han kan sielff weta uthaff.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 511 #3:
Man måste ställa Munnen effter Maatsäcken.
i. e. Thära effter förrådet.
tähra → SAOB TÄRA, förtära

{655} Lätt migh få both, på min döde frände.
≈ Låt mig få gottgörelse för min döde släkting! ≈
lätt (imper. sg.): låt! → SAOB LÅTA (lätta)
both → SAOB BOT 6) i synnerhet jur. gottgörelse
frände: släkting → SAOB FRÄNDE 1) anförvant, anhörig

{656} Lägg j tålemodz possan.
≈ Bär det med tålamod! ≈
tålemodz possan → SAOB TÅLAMOD- | -PÅSE, om någons förråd av tålamod; särskilt i uttrycket stoppa / lägga / kasta och dyl. något i tålamodspåsen, bära något med tålamod
Grubb i Penu proverbiale, 481 #3:
Lägg i Tholamodzposan.
i. e. Dhen fromme taar vpp medh tholamodh hwadh honom wederfahrs;
Och lägger dhet bland tholamodz krammet. Dherföre dhen som kan lijda och bijda,
och kasta alt i Tholamodzposan, han öfwerwinner mycket ondt.

⇑

M
{657} Machten går offta för konsten.
machten: makten → SAOB MAKT
för (prep.): före → SAOB FÖRE 10) i fråga om företräde, överlägsenhet och dyl.: framför, framom, över; även: mera än
Jfr. {601} Konsten gåår åfta för machten.
Låle (1300-talet) #57: Mackthen gaar offthe foræ konsthen
                                       artem cassando precedit vis aliquando
Låle (1300-talet) #799: Konsthen gaar offthe fore mackthen
                                         Publica vox fatur vis turgens arte domatur
YFSv (ca. 1450) #56: opta gaar makten offuir konstena
                                    artem cassando precedit vis aliquando
YFSv (ca. 1450) #741: makten gaar opta for konstena
                                      publica vox fatur vix turgens arte domatur
Grubb i Penu proverbiale, 497 #5:
Machten går för Konsten.
i. e. När wälde får rådha, så hielper ingen Konst.
Som man wille säya: Man måste stadna när man intet meer kan.
Och heeter då: Ultra posse nemo obligatur. (”Ingen förpliktas utöver sin förmåga.”)

{658} Macht brythe berget.
Låle (1300-talet) #590: Mackt brydher offthe stooræ planther
                                         Menia pomposa confringit vis numerosa
Enl. Kock [1892] s. 244 är Planther i Låle #590 fel för plankher; pl. planker har betytt »bålvärk, pallisader».
YFSv (ca. 1450) #516: mange bryta borghir
                                      Menia pomposa confringit vis numerosa
borghir: befästningar → Söderwall Ordbok, 1, s. 136: borgh (pl. borghir), f. 1) borg, genom vall el. mur befäst plats, fäste, slott.
Grubb i Penu proverbiale, 498 #1:
Macht bryter Bärgh.
i. e. Dhen mächtige vthrättar stoor ting.

{659} Man seer offta grandet vthi wår nästes ögon,
          och icke biälken vthi wårt egit ögha.
»Huru seer tu itt grand j tins brodhers ögha, 
och warder icke warse en bielcka j titt ögha?»
(Matteus 7:3 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Grubb i Penu proverbiale, 27 #4:
Andras feel määta, sitt egit förgäta.
i. e. Wij kunna see grandet i wår nästas Öga,
män biälcken i wårt egit blij wij intet warsze.

{660} Man kysser offta then handen, som man såge gerna wore aff.
såge gerna (impf. konj. sg.): gärna såg / gärna hade sett / gärna skulle se → SAOB SE
Låle (1300-talet) #98: Man kysser offthe then haand han willæ aff wore
                                       Basio sepe volam cui glisco luem fore solam
YFSv (ca. 1450) #82: Man kyssir opta the hand man saghe gerna vth aff ware
                                    basio sepe volam cui plagam diligo solam
Grubb i Penu proverbiale, 500 #1:
Man kysser offta dhen Hand, man såge giärna wore aff.
i. e. Man giör mången ähra, och meenar dher intet medh.

{661} Man skal icke kasta bort thet skitna watne, förr än man får thet rena.
watne (oblik (”böjd”) form 1541–1668): vattnet → SAOB VATTEN
förr än särskrivning av förrän:
förr än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Jfr. {939} Slå icke vth thet skittna watnet, för än tu får thet rena.
Låle (1300-talet) #669: Man scal eij slaa thet skidnæ watn wd
                                         fore æn man faar thet reenæ indh
                                         non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
Låle (1300-talet) #1089: Slaa eij vdh thet vreenæ watn før æn thw faar thet rene
                                           Turbida seruetur aqua donec vitria detur
YFSv (ca. 1450) #597: jak slaar ey wth thet fula watn før æn jak faar thet rena
                                      non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
YFSv (ca. 1450) #991: sla ey wt thet wrena watn før æn thu hawir thet rena
                                     Turbida seruetur aqua donec vitrea detur
Grubb i Penu proverbiale, 412 #3:
Kasta intet bortt dhet oreena Wattnet, förr än du haar dhet reena.
i. e. Som man wille säya: Pröfwa först dhe nyia wännerna,
förr än du förlåter dhe gambla. Ty nyia wänner, är som nytt Wijn.

{662} Mädan gräset groor, medhan dör märren.
≈ Under tiden som gräset gror under tiden dör hästen. ≈
≈ Medan gräset växer dör hästen. ≈
mädan: medan → SAOB MEDAN II. konj. 1) a) under tiden som, under det att
medhan: under tiden → SAOB MEDAN I. adv. 1) såsom tidsadverbial för att ange att handlingen i den sats som innehåller adverbet är samtidig med en annan förut omtalad handling: under tiden, därunder
märren: ston, hästen (utan avseende på kön) → SAOB MÄRR 1) hona av häst, sto; stundom (skämtsamt / nedsättande) om häst utan avseende på könet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 559 #4:
Mädan Gräset groor, dör Märren.
i. e. Man dröyer offta medh hielpen, til dhes hon kommer för seent.
Och heeter då effter Ordspråket: Komma med Miölcken, sedan föhlet är dödt.

{663} Man tager icke gerna rent smör, j bänckehalmen.
bänckehalmen → SAOB BÄNK– | –HALM, (förr) om halm som utgör underlag (bädd) i (väggfast) liggbänk
Grubb – Penu proverbiale (1665), 500 #1:
Man taar intet giärna reent Smör i Bänckehalmen.
i. e. Som man pläghar säya: Ondt taga ähran vth, dher ingen är.
Man twättar intet reent byke i Dyngebrunnen.

{664} Medh lagom skal man Städher byggia.
lagom (arkais. dat. pl. obest. styrd av prep. medh): (med) lagar 
Jfr. Upplandslagen (ca. 1296): Land skulu mæþ laghum byggiæs
☞ Fornsvenska textbanken, Upplandslagen: Hær byriæs wiþærbo balkær .XI. I.
Jfr. {653} Landh medh rätt, och lagh skall bygges.

{665} Mans ordh mans ähra.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 501 #1:
Mans Ord mans Ähra.
i. e. Ingen lofwen, vthan han håls.
Hålla Ord och affsked, står en ährligh man wäl ahn.

{666} Man behöffuer icke draga kniff åth suran wällingh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 509 #4:
Man draar intet Knijff åth swran Wälling.
i. e. Man glädz intet mycket åth dhet som intet duger.
Ty swr Wälling gieer lijten matelust.

{667} Man tagher aldrig ähro, ther ingen är.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 787 #1:
Sökia Wattn i Klååstenen.
i. e. Fåfäng möda. Sökia dhet som intet är til at finna.
Dheraff sägz och wedh lijka meening:
Man taar aldrig ähran vth dher ingen är.

{668} Man skal så wäl byta span som alin.
≈ Man skall dela både smått och stort vid skifte. ≈
byta → SAOB BYTA 1) (†) dela, skifta; fördela, uppdela; göra / hålla skifte
span → SAOB SPANN, om avståndet mellan topparna av tummen och ettdera av
lillfingret / långfingret / pekfingret, som uppkommer när fingrarna är utspärrade
till maximal vinkel mellan tummen och det andra fingret
alin → SAOB ALN, längdenhet på 0,593802 meter

{669} Man skal tagha suart salt aff onda gellenärer.
suart salt: svart salt → SAOB SALT 1) a) svart salt, ämne erhållet genom urlakning av tångaska
gellenärer → SAOB GÄLDENÄR 1) a) person som är skyldig någon pänningar
Låle (1300-talet) #10: Tagh soorth salth aff ondhe gællere
                                        a soluente pigri tibi mnas salis elige nigri
Låle (1300-talet) #233: Thw scalt taghe soorth salth aff onde geldere
                                         De male soluente sal nigrum suscipe gente
Låle (1300-talet) #949: Tagh soort salt aff ondhe gælleræ
                                         Sal nigrum poscas a quo solui male noscas
YFSv (ca. 1450) #14: Thu skalt taka swarth salt aff ondom gyællara
                                    Ab soluente pigre tibi mnas salis elige nigri
YFSv (ca. 1450) #205: thu skalt taka swarth salt aff ondom giællara
                                      de male soluente sal nigrum suscipe gente
YFSv (ca. 1450) #864: tak swart salt aff ondom gællara
                                      Sal nigrum poscas a quo solui male noscas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 8 #3:
Aff ond gälldenär tager man swart Salt.
i. e. Det man kan fåå.

{670} Man gör icke en godh Erckebiskop aff en fråssare.
fråssare: frossare → SAOB FROSSA 2) intr.: äta (och dricka) glupskt / omåttligt; lidelsefullt hängiva sig åt ätande (och drickande); kalasa / festa (på något); leva kräsligt
Låle (1300-talet) #50: Man gør ey godh erchebisp aff een frotzer
                                       Archimandrita non plebe fit ex parisita
Låle (1300-talet) #330: Man gør eij godh erchebiscop aff een scalck
                                         Ex nebulone bonum rara creat ordo patronum
YFSv (ca. 1450) #47: man gør egh godhan ærkæbiscoph aff een skalk
                                    archimandrita non plebe fit ex parasita
YFSv (ca. 1450) #301: aff een skalk wardhir ey godh ærkebiscop
                                      ex nebulone bonum rara creat ordo patronum

{671} Man skal ey gylda thet som ey gull är.
gylda: förgylla → SAOB GYLLA, överdraga med guld, förgylla
Låle (1300-talet) #62: Man scall ey gølle thet ey ær gwldh werth
                                       auro vestire caueas indigna polire
YFSv (ca. 1450) #68: thet dughir ey at gylla som ey ær gul wært
                                    auro vestire caueas indigna polire

                                            — B5 b —
{672} Man sörger offta för en annars gagn.
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
Låle (1300-talet) #88: Man sørgher offthe foræ anner mandz gaffn
                                      Alterius lucra dolet inuidus vt sua dampna
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{673} Man skal ey haffua tuå tungor j en mun.
Låle (1300-talet) #95: Man scal eij haffwe two twngher i een høss
                                       Baiula linguarum non sit faus vna duarum
YFSv (ca. 1450) #83: Man skal egh haua twa tunggor i een mun
                                    baiula linguarum non fit faux vna duarum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 508 #1:
Man måste intet haa twå tungor i munnen.
i. e. Som man elliest säger: Mans Ord, mans ähra.

{674} Man kan wäl ledhe oxan till wattn, men icke truga honom til at dricka.
Låle (1300-talet) #110: Man maa ledhe oxen til wanneth
                                         man kan ey nøde hanum at dricke
                                         Bos ad aquam tractus non vult potare coactus
YFSv (ca. 1450) #97: Man ma ledha vxan til watn
                                    ok ey nødha han til at drikka
                                    bos ad aquam tractus non wlt potare coactus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 500 #5:
Man kan fulle leeda Oxen til Bruns, men icke trugan til dricka.
i. e. Ondt truga dhen tredska. Ondt jaga medh tröga Hundar.
Wedh sådan meeningh plägar man och säya:
Man kan twinga en til blunda, men icke til sofwa.

{675} Man kan ey bådhe blåsa, och haffua miöl j munen.
Låle (1300-talet) #113: Man kan eij baade blæsæ oc haffwe meel i mwnne
                                         Bucca facem vento vix pascit polline tento
YFSv (ca. 1450) #95: thæn blæs ey væl at eelde som myøl hawir i munne
                                    bucca facit vento non poscit poline tento

{676} Man seer på beenet huarest hussen är sönder.
huarest: där / var → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
hussen: strumpan → SAOB HOSA
Låle (1300-talet) #303: Thet kenner paa beeneth hwar hoossen ær brwddhen
                                         Est vbi scissura calige patet indice sura
Låle (1300-talet) #491: Thet kenner paa hoosen hwar been ær saare
                                         Jn passo claret foris angor vt intus amaret
YFSv (ca. 1450) #267: thet ær synth aa hwsune hwar beenith ær sundhir
                                      est vbi scissura calige dat cemere sura
YFSv (ca. 1450) #428: thet skiin wtan hwar innan krystir
                                     jn passo claret foris angor vt intus amaret
Kock [1892], s. 138 om YFSv #428:
”Orden betyda »det synes utanpå, hvar det klämmer innantill»…”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 501 #2:
Man kan snart see på strumpan, hwar Beenet är sunder.
i. e. Aff Mansens actioner pröfwas snart hwar han duger til.
mansens (arkais. gen. sg. m. best. till man): mannens → SAOB MAN

{677} Man söker offte effter thet han icke finner.
Jfr.:
Låle (1300-talet) #158: Man ledher offthe at thet man wil ey haffwe
                                         Contingit queri forsan quod tedet haberi
YFSv (ca. 1450) #145: man letar opta æptir thy man vil ey finna
                                      Contingit queri forsan quod tedet haberi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 556 #2:
Mången söker dhet man intet wil haa.
i. e. Som man wille säya: Vthi en Biörnejagt sökes fulle Biörnen:
Men för fahran skul, gås han giärna förbij.

{678} Man gör icke gieft deicker hoorn, aff een hunderompa.
gieft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
deicker hoorn (1604) ändrat till drickehorn (1636): dryckeshorn
Låle (1300-talet) #206: Man gør eij godh dricke horn aff hwnde halæ
                                         Cornu de cauda non fit potale canina
YFSv (ca. 1450) #149: aff hundz stiærth wardhir ey got drykke horn
                                      Cornu de cauda non fit potale canina

{679} Man skal slå iernet medhan thet är heet.
≈ Man skall smida medan järnet är varmt. ≈
slå iernet: smida → SAOB SLÅ 5) β) smida; i fråga om nutida förhållande blott i fråga om smidning som innebär formning i sänke / genom stukning
Jfr. {937} Slåå Jernet medhan thet är hett.
Låle (1300-talet) #272: Man scal slaa iærneth naar thet ær heedh
                                         Dum candet ferrum velocius est feriendum
YFSv (ca. 1450) #225: man skal sla jærnith tha thet ær heeth
                                      dum candet ferrum velocius est feriendum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 735 #3:
Smijd mädan Järnet är warmt.
i. e. Nyttia lyckan mädan hon är blijdh.
Bruka lägenheeten mädan hon giffz. Tagh tijdh i acht.

{680} Man skal sigh för kaka, omaka.
sigh … omaka → SAOB OMAK ⇒ OMAKA 1) d) refl. α) i uttrycket omaka sig för något / någon, göra sig besvär / anstränga sig för något / någon; även övergående i betydelse: taga sig an / göra något för något / någon

{681} Man får ledhe aff enahanda math.
ledhe → SAOB LEDA, motvilja, vedervilja; avsmak, avsky
enahanda → SAOB ENAHANDA 4) enformig
Låle (1300-talet) #385: Man wordher oc keedh aff een haande madh
                                         Fit fastiditus cibus idem sepe petitus
YFSv (ca. 1450) #339: manne ledhis rat widh een math
                                      fit fastiditus cibus idem sepe petitus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 351 #1:
Hwardagz maath blijr man snart ledze wedh.
i. e. Dhet som dagligen wankar, achtar man intet.

{682} Man skal icke kasta dyrbarsteen för swin.
dyrbarsteen: sammanskrivning av dyrbar steen → SAOB DYRBAR ⇒ DYRBAR-STEN (†) dyrbar sten, ädelsten; troligen att fatta såsom två ord
»[…] idhra perlor skolen j icke kasta för swijn.»
(Matteus 7:6 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Låle (1300-talet) #453: Man scal eij kasthe dyrebar stheen fore swijn
                                         Haud debet tribui splendida gemma sui
Låle (1300-talet) #657: Thet dwær eij at kasthe dyrbar steen fore swijn
                                         Nil suis ad rostrum gemma iuuat esse vel ostrum
Låle (1300-talet) #843: Man scal eij kasthe dyrbar stheen fore swijn
                                         porco prona iaci non debet gemma rapaci
YFSv (ca. 1450) #581: ey dughir kasta dyra stena for swin
                                      nil suis ad rostrum gemmam juuat esse vel ostrum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 412 #4:
Kasta intet Pärlor för Swijn.
i. e. See wäl til hwem du gieer dina gåfwor:
Om och dhen är gåfwan wärdh.
Man måste intet gifwa Hunden aff Helgedomen.

{683} Man må och förstå halffquädin wijsa.
halffquädin (perf. part.): halvkväden → SAOB KVÄDA, yttra, säga, tala; sjunga
halffquädin: halvkväden → SAOB HALV- | -KVÄDEN, blott till hälften uttalad, blott antydd
Grubb – Penu proverbiale (1665), 271 #2:
Gott Predika för dhe lärde.
i. e. Dhe förstå snart en halffqwäden Wijsa.

{684} Man må och så länge wenias widh ondt, at man sägher thet är gott.
Låle (1300-talet) #555: Man ma so længæ væniess wedh ont at man tycker ont wære got
                                         Lente plaga dolet que fore crebra solet
YFSv (ca. 1450) #482: man ma swa vænias vidh ilt at onth ær fulgoth
                                      lente plaga dolet que fore crebra solet

{685} Månge bäckiar små, göra een stor åå.
≈ Många bäckar små blir en stor å. ≈
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #38: Monghe becke oc smaa gøre een stoor aa
                                       Ampnem paruorum facit vnda frequens fluuiorum
YFSv (ca. 1450) #37: mange bækkia ok sma gøra stora aa
                                    ampnem paruorum facit vnda frequens fluuiorum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 546 #3:
Många Bäckiar småå, giöra en stoor Åå.
i. e. Lijtet och offta fyller snart Säcken.

{686} Måtton är j allo tingom bäst.
måtton: måttan → SAOB MÅTTA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 558 #4:
Måttan är i all ting bäst.
i. e. Medelwägen är altijdh säkrast.

{687} Man ridher en hest är blackot, och tänckier longt, och kommer stackot.
blackot → SAOB BLACKOT / BLACK 1) matt / blekt rödgul; blond, isabellfärgad
stackot (adv.): en kort bit → SAOB STACKIG 1) c) om avstånd, väg(längd) och dyl. / förflyttning: icke lång; även såsom adv.: icke långt, ett kort stycke
Grubb – Penu proverbiale (1665), 502 #2:
Man rijder en Häst är blackot, täncker långt, och blifwer stackot.
i. e. Man haar intet snöre på Lijffztijden.
Och brukas dhetta, när man hörer giöras långt facit på Liffztijden,
och wil myckit vthrätta;
Och händer så i medler tijdh ett oförmodeligit Dödzfall.

{688} Musen dör icke gerna vnder hölasset.
icke gerna: knappast → SAOB GÄRNA 5) uttryckande något såsom med hänsyn till omständigheterna mycket möjligt / sannolikt / sannolikast resp. (i nekad sats) föga möjligt, föga sannolikt; ofta i satser med kunna eller därmed likvärdigt uttryck: rätt väl, med lätthet, lätt, utan svårighet, godt, rimligtvis; tillsammans med negation ofta: knappast, knappt, näppeligen, svårligen
Grubb – Penu proverbiale (1665), 534 #4:
Mwsen döör intet vnder Höölaszet.
i. e. Hon kan wäl skicka sigh dher trångt är.

{689} Man skal icke flygha höger än wingarne bära.
höger (komp. (†) till hög): högre → SAOB HÖG
Grubb – Penu proverbiale (1665), 210 #3:
Flyg intet högre än wingarna bähra.
i. e. Som man wille säya: Dhen högt klijfwer, faller diupt.

{690} Man hööl ey wäl gul vnder gethetungo.
hööl (pres. ind. sg.): höljer, gömmer → SAOB HÖLJA 2) (†) (undan)gömma, undandölja
gul: guld → SAOB GULD
gethetungo: en gets tunga, gettunga; ordet saknas i SAOB
Låle (1300-talet) #556: Man gømmer eij wel gwldh vndher geddæ twnghe
                                         Lingula caprina bona non est aurifodina
YFSv (ca. 1450) #483: man gømir ey væl gul vndir geta tungo
                                      lingula caprina bona non est aurifodina
Grubb – Penu proverbiale (1665), 254 #7:
Giömma Gull vnder Gieterumpan.
i. e. Låta Sqwaldran weeta dhet man wil haa löhnt.
sqwaldran: skvallerbyttan → SAOB SKVALLRA, sbst. skvalleraktig kvinna / flicka; skvallerbytta

{691} Man skal ey binda bielror på en skalk,
          han låther wäll höra sigh huarest han är.
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
bielror: bjällror → SAOB BJÄLLRA
huarest: där → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
Låle (1300-talet) #662: Man tørff eij henghe klockæ vppaa een skalck
                                         Non opus est follo suspendere timpana collo
YFSv (ca. 1450) #589: man thorff ey binda klokko a een skalk
                                      non opus est follo suspendere timpana collo

{692} Man skal ey stinga handen emellan barcken och trädh.
stinga: sticka, stoppa → SAOB STINGA 8) (†) b) i fråga om att föra / skjuta / sätta (in) / placera något på en (härför avsedd / avpassad) plats (i synneryhet en öppning), sticka / stoppa (något någonstädes)
Låle (1300-talet) #680: Thet ær ont at stinghe handhen mellom barcken oc trææeth
                                          non vola claudatur vbi libro stirps sociatur
YFSv (ca. 1450) #611: ey ær goth stinga hand mællom træ ok barken
                                      Non vola claudatur vbi libro stirps sociatur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 142 #3:
Dhen som kryper millan Barcken och Träät, han blijr klämder.
i. e. Dhen som förer ondt emillan goda wänner, han faar omsijder illa.

{693} Man skal warligha bära fult kaar.
wahrliga (adv.): försiktigt → SAOB VARLIG försiktig / aktsam / varsam (och omtänksam); även om något som är / sker / utförs utan häftighet / (större) intensitet och dyl.
fult: fullt → SAOB FULL
Låle (1300-talet) #775: Man scal warlighe bære fwlt kar
                                         perfusum plene vas leuitate tene
YFSv (ca. 1450) #715: fult kaar skal man warlika bæra
                                      perfusum plene vas leuitate tene

{694} Man skal näpsa gott barn at thet bliffuer icke ont,
          och ont barn at thet bliffuer ey werre.
Låle (1300-talet) #805: Man scal ræffzæ eet barn at thet wordher [B: icke ont]
                                         (A: Blijff ont oc ær ont) [B: Oc ont barn] at thet wordher eij wærre
                                         Pusio plectetur ignauus vt edificetur
                                         Ne peyoretur probus equo iure dometur
YFSv (ca. 1450) #747: man skal næpsa onth barn at thet wardhir goth
                                      ok goth barn at thet wardir ey onth
                                      pusio plectetur ignauus vt edificetur
                                      ne peioretur probus equo iure dometur
Kock [1892], s. 322: ”Den fd. texten är fördärvad i A; S innehåller ordspr. i den form,
                                      som närmast överensstämmer med lat.”

{695} Man driffuer letteligh thet vth, som gånga wil.
letteligh (adv.): lätt → SAOB LÄTTELIGEN 4) utan svårighet / besvär, lätt
gånga (inf.): gå → SAOB GÅ (gånga)

{696} Man vndrar ther på som seldan skeer.
seldan (adv.): → SAOB SÄLLAN
Låle (1300-talet) #932: Man wndrer thet mæsth som siællen skeer
                                         Res est difficilis ir spoliare pilis
YFSv (ca. 1450) #846: man vndrar thet mæst man seer siællast
                                      Res rari moris plus est motiua stuporis

{697} Man kan fulle roo när man torffuar ingen wedh.
≈ Man kan väl ge råd när det inte behövs. ≈
fulle (adv.): nog → SAOB FULLER 2) förvisso, säkerligen, visserligen, helt visst, utan tvivel; direkt bekräftande / för att uttrycka att någon känner sig ganska viss på / äger förhoppning om något; stundom närmande sig ett bedyrande: sannerligen. —särskilt i sats som innehåller ett medgivande / erkännande åtföljt av en reservation / ett förbehåll / dyl.: visserligen, nog, väl (men, dock och dyl.)
roo / rå (äldre inf. för råda): råda, ge råd → SAOB RÅDA 25) giva råd / det / det rådet; såsom ett råd föreslå / anbefalla / rekommendera
torffuar … wedh → SAOB TORVA ⇒ TORVA VID: ha behov av (något / någon)
Låle (1300-talet) #415: Naar man wondhes tha wildhes hanum raadh
                                         fit frenesi separ infestat quem dolor asper
Låle (1300-talet) #981: Man kan manghe raad naar man tørff inghe wedh
                                         Separ angorum fit compos consiliorum
YFSv (ca. 1450) #338: tha mannin wandas tha villis honum snildin
                                      fit frenesi separ inuistat quem dolor asper
YFSv (ca. 1450) #895: karl kan aal raadh tha honum wandas ække
                                      Separ angorum fit compos consiliorum

{698} Man skal wenta rådt, för illa sudit.
sudit (perf. part.): sjudet → SAOB SJUDA 5) koka, tillreda / laga mat
wenta rådt för illa sudit → SAOB RÅ 2) a) α’) (†) vänta rått för illa sudet, vänta att få lika gott / värre igen / betalt med samma mynt eller dyl.
Jfr. {148} Betala råått för illa sudit.

{699} Man skal fylle snarest öghe på en skalk en magan.
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
snarest (adv. superl.): snarast, främst → SAOB SNARARE 3) (i superl.) i bet.: närmast / först och främst / i första hand / framför allt / företrädesvis / i synnerhet och dyl.
en magan: än magen
Låle (1300-talet) #1099: Man scal fyllæ paa een skalk førre owedh æn mawen
                                           Talmo quam stomacho saciari wlt prius ambro
YFSv (ca. 1450) #981: man skal enom skalk fylla før øghon æn maghan
                                     Talmo quam stomaco saciari wlt prius ambro

{700} Man är mest kargh tå man ey haffuer.
mest kargh: snålast → SAOB KARG 1) om person: snål, sparsam, njugg, icke frikostig
tå → SAOB DÅ

{701} Man warder myckit warse j månge daghar.
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN

{702} Man tagher ther dygden som hon är.
Låle (1300-talet) #1132: Man tagher ther dygdhen som hwn ær
                                            Virtus in titulis proprij sit habenda curulis
YFSv (ca. 1450) #1045: ther takir man dygdh som hon ær
                                         virtus intitulis proprii fit habenda curulis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 500 #2:
Man söker Dygden dher hon är.
i. e. Som man wille säya: Dhen Elden wil haa, han sökien i Askan.
i. e. Dher han är til at finna. Ty elliest sägher man:
Man taar aldrigh ähran vth, dher ingen är.

                                            — B6 a —
{703} Man äther icke osalt, tå man better nogot weth.

{704} Man måste plöye medh sådan oxar som man haffuer.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 176 #3:
Egen äga är altijd bäst.
i. e. Som man plägar säya: Gott plöya medh egne Oxar.
Siälfägan är altijdh godh.

{705} Man tror mer ögonen än öronen.

{706} Man skal äthe at han leffua må, och icke leffua at man ätha må.

{707} Man skal så leffua som j landet är tijdher.
≈ Man skall leva så som tidsförhållandena är i landet. ≈
tijdher: tidsförhållanden, konjunktur → SAOB TID 5) om tidsperiod som kännetecknas av vissa omständigheter / tillstånd, ofta med karaktäriserande bestämning; särskilt dels om sådan period i någons liv, dels (ofta i pl.) om sådan period med tanke på de (skiftande) förhållanden / omständigheter som människor lever under; stundom närmande sig / övergående i bet.: konjunktur
Låle (1300-talet) #8: Man scal saa leffwe som paa landh ær tijd
                                     Ad terre morem vite decet esse tenorem
YFSv (ca. 1450) #8: Man skal a lande liua som ther ær sidhir
                                  ad terre morem vite decet esse tenorem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 503 #1:
Man måste så lefwa, som i Landet är seeder.
i. e. Man får intet föra någon Laag eller Sedwänia medh sigh til en främmande Orth.
Vthan dhet heeter som Versen lyder:
Si fueris Romae, Romano vivito more.
(”Om du är i Rom skall du leva enligt romersk sed!”)

{708} Man skal icke kasta suart hustru til sängia fiäll.
suart → SAOB SVART 4) b) som avviker från / strider mot det (moraliskt) rätta; som har samband / samröre / förknippas med djävulen / annat ont väsen och dyl. / något onaturligt / trolldom / magi ocg dyl.; om person: ond eller illasinnad
sängia fiäll → SAOB SÄNG- | -FJÄLL, (†) fotbräde / fotställning på säng
Låle (1300-talet) #24: Man scal eij kasthe soorth kone tijl sænghæ fiæll
                                       Ad spondam pulla non vxor pellitur vlla
YFSv (ca. 1450) #23: man skal ey wræka swarta hustru til sænga stook
                                   ad spondam pulla non vxor pellitur vlla

{709} Man må thämia itt wildiur, och icke een onda menniskio.
Låle (1300-talet) #104: Man maa themme wilt diwr oc ey ondh qwinne
                                         Bestia fit domita verna nec asper ita
YFSv (ca. 1450) #87: man githir tampth eth wilt diwr ok egh een ondhan swen
                                    bestia fil domita verna nec asper ita

{710} Man kan ey alt medh skålar wegha.
≈ Allt kan man inte väga med en våg. ≈
skålar: vågskålar → SAOB SKÅL 1) b) till våg hörande mindre, kupigt kärl i vilket vikt(er) / det som skall vägas placeras; även i utvidgad användning, om annorlunda utformat till våg hörande underlag för vikt(er) / det som skall vägas
Låle (1300-talet) #190: Man kan ey alth i skaale wæyæ
                                         Cuncta gerenda nequis metiri lancibus equis
YFSv (ca. 1450) #176: man kan ey alth i skaalom wægha
                                      Cuncta geranda nequis metiri lancibus equis

{711} Månge hender göra lätt arbete.
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #621: Manghe hendher gøre snar gerningh
                                        multorum manibus alleuiatur onus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 546 #4:
Många Händer giöra lätt arbete.
i. e. Som man elliest säger: Macht bryter berg.
Man sägher och aff Swänskan: Många skuldror draga bördan lätt.

{712} Man såge gerna yxan såto vthi, ändoch han wil inthet hålla j skafftet.
såge gerna (impf. konj. sg.): såg gärna / hade gerna sett / skulle gärna se → SAOB SE
såto  (impf. konj. sg.): satt, sutte, skulle sitta → SAOB SITTA ⇒ SITTA I, UTI 2) till 13: vara anbringad / fäst / instucken / inhuggen / finnas på sin plats / sitta fast

{713} Man kan liuga sigh igenom land och icke stiäla.

{714} Man tagher offta tårnet whr en annars foot, och lätter honom j sin egen.
tårnet: tornen, taggen → SAOB TORN 1) om hårt och spetsigt utskott på växt, uppkommet genom ombildning av del (t. ex. blad, stam / rot) av växten i fråga; tagg
whr (1604) / vhr (1636): ur
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
lätter (pres. ind. till lätta): lämnar kvar → SAOB LÅTA (lätta) 6) kvarlämna (någon / något på en plats), låta vara kvar
Låle (1300-talet) #191: Hwij scal iegh tagæ thornæn aff anners mandz fodh och sætte i mijn
                                         Cur mihi dem sentes alleno calce manentes
YFSv (ca. 1450) #178: hwi skal jak taka thorn w annars footh ok sætia i min
                                      Cur mihi dem sentes alieno calce manentes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 503 #2:
Man taar offta Thornen vhr annars Foot, och sticker honom i sin egen.
i. e. som man plägar säya:
Taga annars Foot vhr Elden, och sättia sin egen i stället.
i. e. Träda i fahran för en annan.
Ty mången täncker undertijden at hielpa sin wän vhr nödhen,
och bringar sigh sielff dher medh på Olycka.

{715} Man skal blädia, och icke ryckia vp medh rötter.
blädia → SAOB BLÄDA, avplocka / avbryta / avbeta / dyl. blad(en) av (växter), avblada
Låle (1300-talet) #288: Me scal blædhæ kaalen oc eij oprøcke hanum meth rooden
                                         Eradicandum non est olus ast mutilandum
Låle (1300-talet) #1176: Blædh saa kaalstocken at han maa andhet sindhz groo
                                           vtere sic olere queat vt rursum subolere
YFSv (ca. 1450) #249: man skal blædhia kaalen ok ey skæra opp medh rotum
                                      Eradicandum non est olus ast mutilandum
YFSv (ca. 1450) #1069: blæd swa kaal at han ii geen waxir
                                        vtere sic olere queat vt rursum subolere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #8:
Bättre blädia, än ryckia rooth.
i. e. Bättre molcka Koona, än slåna för Hufwud. (☞ Penu… 69 #5)
i. e. Bättre är lijtet länge nyttia, än alt på en gång ödha.
Dhen som rycker vpp Rooten, han haar inga blad at wänta.

{716} Man må så lenge fyra en skalk, at han menar sigh wara en Herre.
fyra: fira → SAOB FIRA 3) göra (någon) till föremål för en ärofull / smickrande uppmärksamhet; bringa (någon) sin hyllning
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.

{717} Man må bådhe lee och gråta, och haffua fagran mun.
Låle (1300-talet) #360: Man maa baade lee oc haffwe een fawer mwndh
                                         Fas est ridere necnon decus oris habere
YFSv (ca. 1450) #317: man maa badhe lee ok hawa een faghir mun
                                      fas est ridere necnon decus oris habere

{718} Man skal först driffua vth bijn, och sedan taga honogh.
bijn (pl.): bin → SAOB BI
honogh → SAOB HONUNG

{719} Man will icke heta gerigh, vthan wara begärigh.
≈ Man vill inte kallas girig om man inte är sniken. ≈
heta: kallas → SAOB HETA II. ha ett visst namn; benämnas; kallas
gerigh → SAOB GIRIG 2) som har en överdriven åtrå att förvärva och hopa ägodelar och härmed förenar en ytterlig sparsamhet; vinningslysten och snål, pänningkär
begärigh → SAOB BEGÄRIG (†) begärlig, lysten, fiken, ivrig
vthan wara: utan att vara, om man inte är → SAOB UTAN 2) c) i det konjunktionella uttrycket utan att inledande konditional bisats: om inte, med mindre att

{720} Man skal icke låtha gapet wara öptt, när gårdhen är giordat.
≈ Man skall inte låta gårdsporten vara öppen när gården är inhägnad. ≈
gapet: ingången → SAOB GAP 3) öppning (i mur / gärdsgård och dyl.)
öptt (1604) tryckfel för öpit (1636): öppet 
giordat är troligtvis feltryck för giärdat: omgärdad, inhägnad → SAOB GÄRDA 1) intr.: uppsätta stängsel / hägnad / gärdsgård
Grubb – Penu proverbiale (1665), 226 #4:
Fåfängt hägna Giärdzgården när Grinden står öpen.
i. e. Som man wille säya: Stängia dören på en söndrig foglebwr.

{721} Man skal icke seya alt för sin granne, thet man wil haffua lönt.
seya → SAOB SÄGA
lönt: hemligt → SAOB LÖNA, (†) dölja, hemlighålla

{722} Man skal altidh hoppas til thet besta. 
Jfr. {28} Al tingh skall man hoppas til thet besta.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 518 #2:
Man måste altijdh hoppas dhet bästa, och wänta dhet onda.
i. e. När wäl går, måste man och wänta dhet som wärre är.

{723} Man skal klaga sigh til retta, och icke slåå sigh til rätta.
klaga sigh til retta: gå till domstol → SAOB RÄTTA 1) e) (†) i uttrycket klaga / slå sig till rätta, genom att klaga (inför domstol) resp. genom att gripa till våld (söka) få rättvisa skipad / sin rätt tillgodosedd och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 443 #2:
Laag giäller, och icke slaag.
i. e. Dhen som slåår han bryter. Man får intet slåå sigh til rätta.

{724} Man skal icke alt troo som säghs.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 807 #1:
Til hofwa, måste mycket tholas och lijtet troos.
i. e. Wedh Hofwet får man intet troo alt som sägz.

{725} Månger får loff för lithet, och skam för altzinthet.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #426: Offthe faar stoorth loff lidhen æræ
                                         Garritus laudis meritis fit cedulo claudis
Låle (1300-talet) #548: Man fonger offthe loff fore lidhet
                                         Och lasth fore halffwe mijnne
                                          laudi solent claudis pulsari cimbala laudis
                                          lesio sepe leuis salibus fit subdita seuis
YFSv (ca. 1450) #392: man faar oppta loff for litith
                                      garritus laudis meretis fit sedulo claudis
YFSv (ca. 1450) #475: opta faar man loff for litith ok last for alzænkte
                                      laude solent claudis pulsari cimbola laudis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 545 #5:
Mången får loff för lijtet, och skam för alzintet.
i. e. Som man sade: Mången blijr roosad för ringa, och lastad för inga.
Mången lijder för ingen sin broth.
(Om oförtjänt beröm och oförtjänt klander.)
Jfr. {816} Offta fånger stor loff, lithen ära.

{726} Medh godz wexer höghmogh.
godz: rikedomar → SAOB GODS 1) egendom, ägodelar; i synnerhet förr ofta övergående i betydelse: rikedom(ar), skatter och dyl.
höghmogh tryckfel för höghmodh (=1636)
högmodh: stolthet; högfärd (superciliosus: högfärdig) → SAOB HÖGMOD 1) stolthet över eget (verkligt / förmenat) värde i förening med förakt för andra (vilket visar sig i sinnelag, ord och handling); dryghet, högdragenhet, stormodighet; förmätenhet, inbilskhet; stundom (i synnerhet förr) svårt att skilja från: högfärd 
Jfr. {1139} Ther godzet wexer ther wexer högmodh.
Låle (1300-talet) #188: Naar megh woxer gots thaa woxer megh hoomodh
                                         Cum cluo lucrosus fluo mente superciliosus
Låle (1300-talet) #591: Naar megh woxer gotz tha woxer megh hoffmodh
                                         mente tumens letor nummismate cum locupletor
YFSv (ca. 1450) #173: naar mik væxe godz tha væxe mik moodh
                                      Cum cluo lucrosus fluo mente superciliosus
YFSv (ca. 1450) #519: jak ær i hughin gladh tha hawir pæninga i min pungh
                                      Mente tumens lator numismate dum locupletor
Grubb – Penu proverbiale (1665), 522 #4:
Medhgång föder höghmodh.
i. e. När Lyckan löper medh så yfwes man giärna, och blijr stålt.

{727} Medh ålder wexer weth.
weth → SAOB VETT 2) förnuft / förstånd, tanke- / fattnings- / omdömesförmåga; själsförmögenheter; förr även liktydigt med: medvetande
Grubb – Penu proverbiale (1665), 521 #5:
Medh tijden wäxa Rooser.
i. e. Tijden gifwer alt.
Man plägar och säya: Med åhren wäxer wettet.

{728} Man skal icke betra ont medh halffua werre.
≈ Man skall inte avhjälpa ont med dubbelt så ont. ≈
betra → SAOB BÄTTRA I. tr. 1) göra bättre, förbättra, korrigera, rätta; bota, avhjälpa
halffua werre: dubbelt så ont → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #6:
Man skal icke bättra ondt medh halffuo werre.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #7:
Bättra ondt med halfwa wärre.
i. e. Som man elliest säger: Gifwa rådt för illa sudet.

{729} Medh lagh skal man land byggia.
Låle (1300-talet) #1: meth laaw scal man landh bygghæ
                                     A methodo legis terre status heret et egis
YFSv (ca. 1450) #1: Medh lagh skal man land byggia
                                  A methodo legis terre status heret et egis
Jfr. Upplandslagen (ca. 1296): Land skulu mæþ laghum byggiæs
 ☞ Fornsvenska textbanken, Upplandslagen: Hær byriæs wiþærbo balkær .XI. I.
Jfr. {653} Landh medh rätt, och lagh skall bygges.

{730} Medh lithet watn må en man tuå sigh.
tuå sigh: tvätta sig → SAOB TVÅ, medelst vatten göra (något / någon, i synnerhet sig) fri från smuts / orenhet, tvätta; i synnerhet med avseende på kropp(sdel)

{731} Medh litzle kan man wilian röna, ware thet ey vthan en gång.
litzle: litet → SAOB LITEN

{732} Meer wil meer haffua.
Låle (1300-talet) #435: Meer wil meer so wil oc mæth konæ aff grødh
                                         Gestit anus satura pultes wlt plus ita plura
YFSv (ca. 1450) #374: meer wil æ meer swa wil mæt kærlingh grøth
                                      gestit anus satura pultes wlt plus ita plura

                                            — B6 b —
{733} Mångt snack medh alwar.
mångt: månget, mycket → SAOB MÅNGEN

{734} Mer må tuå, än en.
≈ Två kan mer än en. ≈

{735} Mång swin bryta gård, men vsält är thet som widher tags.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 547 #1:
Mång Swijn bryta hol, men vselt dhet som tags i holet.
i. e. Dhet brytes offta längie, förr än straffet kommer;
Och faller offta ojämpnt, så at största skalcken slipper snarast onäffster,
och dhen minst bryter får mästa huggen.

{736} Man kenner huar skon tränger.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 348 #1: 
Kiänner hwar sigh, sade Meshatten föll emoot ijsen.
i. e. Hwar kiänner bäst sielff, hwar Skoon trycker.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 384 #1:
Ingen sitter dhen siuke så när, han kiänner hwadh honom lijkar.
i. e. Hwar kiänner bäst sin egen brist.
Item: Ingen weet hwar skoon  trycker,
vthan dhen som haar honom på footen.  

{737} Man skal icke tro hundatannen.
hundatannen: hundtanden → SAOB HUND- | -TAND
Man ska inte tro hundtanden: arga hundar / människor kan man inte lita på, de hugger gärna.
Låle (1300-talet) #1156: Thw scalt eij troo hæsthe how oc eij barnæ artz
                                            Och eij hwndhe tændh
                                             Vngula quadrupedis infantis posteriora
                                             Dens canis hec suspecta solent fore qualibet hora
YFSv (ca. 1450) #1070: thu skalt ey tro hæsta foth ey barns bakloth ey hundatan
                                        vngula quadrupedis infantis posteriora
                                        dens canis hec suspecta solent fore qualibet hora
bakloth: bakdel → Söderwall Ordbok, 1, s. 75: bakluter (bakloth), m. bakdel (på menniskor och djur).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 336 #2:
Hundetanden och Hästefooten äre intet troendes.
i. e. Dhe äre liumske och småfalske: Dhe hålla intet streck.

{738} Månger loffuer för sin nödh, thet han håller icke för sin dödh.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 547 #2:
Mången lofwar i Nöd, och håller icke för sin Död.
i. e. Vthi nödh och fahra, lofwar mången mehr än han kan hålla.
Såsom en skippare i siöönöden lofwade gifwa wår Herre sin heela Skuta,
om han måtte komma behållen i hambn: Men när han var in salvo,
fick icke wår HErre en spildra dheer aff. Och heeter då effter gambla Ordspråket:
Lofwa rundt, och hålla tunnt.
in salvo : i säkerhet

{739} Månger man gör rijs åt sijn egin rygg.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 552 #3:
Mången smijder sielff sin Olycka.
i. e. Mången giör rijs åth egen rumpa. Är sielff dher til wållande.

{740} Måtteligh tingh är bäst.

{741} Månge möösz bijta offta een katta j hiel.
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
möösz: möss → SAOB MUS
Låle (1300-talet) #601: The sculle wære manghe møss een kat sculle bijdhe
                                          murilegum mures nexuri sint’ sibi plures
YFSv (ca. 1450) #531: Manga mys skulu en kat binda
                                      Muriligum mures nexuri sint tibi plures

{742} Månger goffue sitt ögha til att then andre miste.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Jfr. {853} Ond man mister gerna sitt ene ögha.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #1:
Mången gåfwe giärna ett sitt egit Öga til, at en annan miste båda.
i. e. Om dhen harmgirige kunde förderfwa sin Owän, han skonte sigh intet sielff,
så stoor är Werldennes ondska.

{743} Mordh kan aldrigh dölias.
Låle (1300-talet) #119: Mordh maa eij dølies
                                         Clam mors illata nequit obcludi similata
YFSv (ca. 1450) #182: mordh maa ey lønas
                                      Clam mors illata nequit obcludi simulata
Grubb – Penu proverbiale (1665), 532 #4:
Moord blijr sällan dölgt.
i. e. Som man elliest plägar säya: Dhet som giömmes i Snöö, dhet kommer vp i Thöö.
Item: Länge ligger Saak i Salte.

{744} Många kunna hielpa enom.
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #2:
Många kunna hielpa en.
i. e. Som man wille säya: Hielpen är altijdh godh. Om willian är godh,
så är en Menniskia snart hulpen, när hwar lägger sitt dher til.

{745} Mwsz giffuer lort för welgiort.
mwsz → SAOB MUS
Grubb – Penu proverbiale (1665), 535 #2:
Mwsen gieer Loort för Peperkaka.
i. e. Otack får wälgiort. Dheraff plägar man och säya:
Dhen som spijsar en Fogel, får skarnet för mödan.

{746} Mång ting yppas, och sanhz rönes.
sanhz (1604) ändrat till sanheet (1636)
Låle (1300-talet) #285: Manghe tingh øppes oc sandhedh rønes
                                         Emergit verum licet exstant sismata rerum
YFSv (ca. 1450) #292: mangh thingh øppas ok sanninden rønis
                                      emergit verum licet extent cismata rerum

{747} Månge äre the som köre wel, en then som draga skal.
≈ Många är de som vill köra, ve den som skall draga! ≈
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
wel (pres. ind. sg./pl.): vill → SAOB VILJA
en then som …: läs med Låle #604 … wee then som …: … ve then som …
Låle (1300-talet) #604: Mange æræ the som køræ men wee then som dræwæ scall
                                         multi lora ferent sed per pessi iuga merent
YFSv (ca. 1450) #534: Mange æro køre swena værst ær honum draghir
                                      Multi frena tenent sed perpessi iuga merent

{748} Månger man iaghar til sin egin skada.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #3:
Mången taar sigh sielff til skada.
i. e. Man står sigh offta sielff i Liwset. Meenar giöra sigh gagn,
och får skadhan i händerna.

{749} Månger talar til sitt egit gangn.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN

{750} Månghe äre wenner, men få trogne.
månghe (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN

{751} Mångher klåår en annars qwäsa, när hans egin klyar.
mångher (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
klåår: kliar → SAOB KLÅ, klia
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
qwäsa → SAOB KVÄSA, sbst.², (†) krossår, skrubbsår
klyar: kliar → SAOB KLIA

{752} Mitt är mitt, mitt är migh icke leet.
≈ Mitt är mitt, och det som är mitt känns inte som något obehagligt för mig. ≈
är migh (migh: dat. ethicus = för mig): för mig
leet: lett → SAOB LED 1) b) i förbindelsen vara / bliva någon led, kännas resp. komma att kännas såsom något ont och obehagligt för någon

{753} Mångt är medh mångom.
mångt: månget, mycket → SAOB MÅNGEN
mångom (dat. sg. till mångt efter prep. medh): månget → SAOB MÅNGEN
Jfr. {759} Myket är i mångom.

{754} Musen finner äntå itt hool, än werden wore full medh räffuer.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 535 #1:
Mwsen finner fulle hol, fast stugun wore full medh Kattor.
i. e. Som man sade: List leetar sigh fulle fram.
Arm rotta, som weet sigh icke meehr än ett hol.

{755} Mykit watn löper, medhan mölnaren soffuer.
≈ Det rinner mycket vatten medan mjölnaren sover. ≈
löper: rinner → SAOB LÖPA VI. 1) om vätska och dyl.: flyta, rinna
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
mölnaren: mjölnaren → SAOB MJÖLNARE
☞ Holm Ordspråk, s. 362: »Mycket förfares, når husbonden försummar arbetet eller
inte övar tillsyn utan litar på tjänstefolket.»
Jfr. {1231} Thet löper mykit watn medan molnaren soffuer.
Låle (1300-talet) #1074: Møghet løber watn men mølleren soffwer
                                           Tento multore multum fluit vnda sopore
YFSv (ca. 1450) #1005: mykith løpir watn mæn mølnarin soffwir
                                        tento multore multum fluit vnda sopore
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book. 
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 66:
»Förty, medan mölnaren sofwer, löper myckit Watn fåfängt.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 538 #3:
Mycket Watn rinner mädan Mölnaren sofwer.
i. e. Dhet skeer mycket i Hwshållet, som Hwszbonden intet får weeta aff.
Heeter fördhenskul: Dhen Pijga och Dräng lijter på, får skam och skada i hwarie wråå.

{756} Mykit är som siuker åth lyster.
Låle (1300-talet) #1116: Manckth ær thet then sywghe at løsther
                                           Versilis ad plura manet egri nimia cura
YFSv (ca. 1450) #1036: mykith ær thet siwkom at lystir
                                        versilis ad plura manet egri monia cura
Kock [1892], s. 403:
”Monia i S [= YFSv 1036] är den bästa läsarten. Mlat. mūnium (i klassiska språket pl. munia),
även någon gång skrivet monium (enligt Diefenbach: Novum Gloss.), betyder bland
annat »dienst, gabe» (Diefenbach: Gloss.).
I urtexten har stått munia, som i S [= YFSv 1036] utbytts mot monia och […]
i A [= Låle 1116] förvanskats till nimia. Lat. bör således konstrueras:
»egri cura manet versilis ad plura munia (monia)».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 537 #1:
Mycket dhen siuka lyster.
i. e. Dhen som plågas aff ond begärelse, honom infalla många lustar.

{757} Mykit är j hunden som inthet doger ätha.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 540 #1:
Mycket i Märren som intet duger.
i. e. Skittin saak haar elack stanck.

{758} Mykit behöffues til en godh kåål.

{759} Myket är j mångom.
myket: mycket → SAOB MYCKEN
mångom (dat. sg. till mångt efter prep. i): månget → SAOB MÅNGEN
Jfr. {753} Mångt är medh mångom.

{760} Mothgång, haffuer många mistanckar.

{761} Man skal icke förachta itt lithet sår, ey heller fattighe wenner.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 735 #6:
Små Såår och fattigha Fränder, bör man intet förachta.
i. e. Som man elliest wille säya: Aff ett ringa sargande, som intet blijr wårdat,
sätter mången Lijfwet til. Små och fattiga förwanter kunna och stundom
komma vpp på bänken, och hiälpa andra medh sigh;
Och måste fördhenskul intet försmåås.

{762} Man seer ingen länger än til tenderna.
länger ((†) komp. till lång): längre → SAOB LÅNG
”… länger än til tenderna.” → SAOB TAND 1) o) ε) i sådana uttryck som inte se någon längre än till tänderna, inte kunna utröna någons tankar / (dolda) avsikter
Låle (1300-talet) #672: Man kan eij see een man lengher æn tijl tændherne
                                         non infra dentes hominum sumus ora videntes
YFSv (ca. 1450) #601: man seer ængen man længir æn til tannanna
                                      non infra dentes hominum sumus ora videntes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #1:
Ingen seer dhen andra länger än til tänderna.
i. e. Ingen weet dhens andras tankar.

⇑

N                                            — B7 a —
{763} Naken quinna driffuer nöden til at spinna.
Låle (1300-talet) #649: Nøødh kænner nøghen koone at spinne
                                         Nere status miseri tribuunt nude mulieri
YFSv (ca. 1450) #569: nødh kænnir nakoth kona at spinna
                                      nere status miseri tribuunt nude mulieri
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #1:
Naken Qwinna drifwer nöden til spinna.
i. e. Nödh söker Brödh.
Item: Nödh drifwer Hunden i bandh.

{764} Ney och Ja gör een långh träta.
Låle (1300-talet) #661: Ney och ia ær langh trætthe
                                         non ita prolixam poterunt consistere rixam
YFSv (ca. 1450) #596: ne ok ja æru lang trhæta
                                      non ita prolixam poterint consistere rixam
Läs thræta och poterunt i den YFSv-texten 596 (Kock [1892], s. 270).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 568 #3:
Ney och jaa, giör en lång trääta.
i. e. Som man wille säya: Fåfängt gå til rätta vthan bewijs.
Ty dher intet document är, dher är Swarandens ney så gott som Kärandens jaa.

{765} Näpper spaar greymer nöther.
≈ Snål spar, fan tar. ≈
näpper: snål → SAOB NÄPP 3) (†) sparsam, njugg, snål 
greymer: den lede, djävulen, fan → SAOB GRYM 4) hårdhjärtad, obarmhärtig, skoningslös, omänsklig, blodtörstig – särskilt (†) i ordspråket njugger (eller näpper) spar, grymmer nöter, där grymmer antagligen närmast motsvarar ”den hårde” / ”den lede”, jfr den senare versionen: ”snål spar och hin tar” (Granlund Ordspr. (c. 1880)) (⇒ SAOB SNÅL 2) b))
nöther: förbrukar → SAOB NÖTA 1) (†) med avseende på matvaror och dyl.: förtära, förbruka, konsumera; även i absolut användning, närmande sig betydelse: få sitt uppehälle; även med avseende på förbrukningsartiklar / bruksföremål och dyl.: använda, begagna, förbruka
Jfr. {803} Niugger spar grömer nöther.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 569 #4:
Niugger spaar, grymmer nöhter.
i. e. En spaarsam Aflare får gemeenligh en slösig Ödare. Ty dhet skeer som offtast,
at dhet som en kariger filtz dragher ihoop medh skinn- och skafwande,
dhet förslösa hans Barn och Arfwingar, medh Horor och Bofwar, och wetha icke Aflaren en tack dherföre; Och kommer altså sällan til tredie Arfwingen.

{766} Näpsa tin wen j löön, och prisa honom öffuerludh.
näpsa: tillrättavisa → SAOB NÄPSA, (numera nästan blott på ett mer eller mindre skarpt sätt) tillrättavisa 
tin → SAOB DIN
j löön: i hemlighet → SAOB LÖNN a) i uttrycket i lönn, i hemlighet; i smyg
öffuerludh: högt, ljudligt → Dahlgren Glossarium, s. 1030: Öfverljudt, adv. Högt, ljudeligen
Grubb – Penu proverbiale (1665), 766 #2:
Straffa din wän, men osmädt.
i. e. Man må fulle warna sin wän medh godha,
men vthan försmädelse:
Elliest sätter dhet ingen godh wänskap.
osmädt (adv.; participiellt adj.) → SAOB O– ⇒ OSMÄDAD / OSMÄDD, icke smädad; (adv.) utan att smäda

{767} Nåden är bättre än rätten.
Låle (1300-talet) #526: Bædræ ær naade æn ræth
                                         Jus superat venia parcere docta quia
YFSv (ca. 1450) #465: bætre ær nadh æn ræthir
                                      jus superat venia parcere docta quia
Grubb – Penu proverbiale (1665), 575 #1:
Nådh är bättre än rätt.
i. e. Dhetta brukas til beweekelse wedh affbediande,
eller intercession effter begånget förseende, eller fallen domb,
när dhen brotzlige faller til böön om förskooning.
Elliest säger man och: Nådh böör wara hoos Rätten.
Ty elliest är offta högsta rätt högsta orätt.
intercession → SAOB INTER– | –CESSION, förbön, anbefallning, förord, rekommendation

{768} Nätzla brenner så wenn som owenn.
Låle (1300-talet) #747: Nædlæ brændher saa snart wæn som vwæn
                                         Omnibus vrtica palpantibus est inimica
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
”Fastän ordspråket saknas i S [dvs. som YFSv-text], har det ändå brukats i Sverige.” (Kock [1892], s. 301)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 598 #2:
Nätzlan bränner bådhe wän och owän.
i. e. Hon haar intet anseende til Personen.
Hwar wed alla Domare billigt kunna lijknas,
som böre låta affecterna i Domen wara affsijdes satte:
Och taga dhet gemeena Ordspråket i acht:
Wed böön och gåfwa, bör en Domare sofwa.
i. e. Han bör wara opassionered och indifferent.

{769} Nådhelöst Herskap är Gudh leedt.
≈ Överhet utan nåd är motbjudande i Guds ögon. ≈ 
herskap → SAOB HERRSKAP 3) (†) om sammanfattningen av de personer som ha att befalla / råda (över någon / något), härskare, ”herrar”, överhet, överordnade, myndighet
… är Gudh leedt (”Gudh” står här i dat. ethicus styrd av leedt): … motbjudande för Gud
leedt (adjektivet led i neutr.) → SAOB LED, adj., 1) som väcker avsky / motvilja, avskyvärd, vederstygglig, motbjudande, otäck, otrevlig
Låle (1300-talet) #170: Naadeløsth herskab ær skijlth fraa gwdh
                                         Cordis heres acharis non est deus auxiliaris
YFSv (ca. 1450) #155: nadhaløsth hærskap ær skilth fraan gudz hiælp
                                      Cordis heris acharis non est deus auxiliaris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 575 #2:
Nådelöst Härskap är Gudh ledt.
i. e. Dhet är ondt at lefwa vnder dhen Öfwerheet, som ingen nådh anseer.

{770} Något för något, inthet för inthet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 574 #2:
Något för något, intet för intet.
i. e. För intet får man intet.
Heeter fördhenskull: Quid pro quo. (”Något för något.”)
Sade Krähmaren som gaff en Synåål för en Mååltijdh.

{771} När vsel kommer til welde, så kan han inthet återhälle.
≈ När en usling kommer till makten kan han inte hejda sig. ≈
welde → SAOB VÄLDE 1) b) i allmännare användning, i fråga om (att ha befogenhet) att bestämma / råda över någon / något: makt / myndighet; inflytande
återhälle → SAOB ÅTER- | -HÄLLE (†) återhållsamhet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 583 #1:
När Paddan kommer til wälle, så weet hon intet återhälle.
i. e. När en skratte kommer vpp vhr skarnet til något förnämdt ämbete och Ähra,
weet han inget mått på högfärd.
skratte → SAOB SKRATTE 3) inbilsk narr / tok / dumbom; även narr / gycklare

{772} Ny glädie, är flygande medh sorgh.
Låle (1300-talet) #428: Ny glædher ære aff slidendhæ meth sorgh
                                         Gaudia pennata sunt mesta dolore fugata
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 571 #3:
Ny glädie haar sorgen i föllie.
i. e. När glädien är i Stugun, så är sorgen i Farstugun.
stugun → SAOB STUGA
farstugun → SAOB FÖRSTUGA, närmast innanför ytterdörr beläget rum, farstu

{773} När tuå tiuffuar begynna trätta, så får bonden sin koo igen.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 586 #1:
När Tiufwar träta, så får Bonden sin Koo igen.
i. e. Aldrig så ondt dhet är jw til något gott.

{774} När sanningn kommer til röna, så är lögn icke werd een böna.
≈ När sanningen kommer fram är lögnen inte värd ett dyft. ≈
sanningn: tryckfel för sanningen (1636)
kommer til röna: blir känd → SAOB RÖN 2) γ) i uttrycket komma till röna, betecknande att något blir föremål för erfarenhet / omsättes i handling och dyl.: bli uppenbarad / komma fram / förvärkligas / ”komma till kritan” och dyl.
böna → SAOB BÖNA 1) c) i uttryck som beteckna en saks obetydlighet / ringa värde; särskilt (numera något vardagligt) i uttrycket icke värd en böna, fullständigt värdelös
Låle (1300-talet) #352: Naar sandhen oc løgen komme samen tha hawer løgn tabeth
                                         Falsa recluduntur vere dum res oriuntur
YFSv (ca. 1450) #310: førsta sannind møte tha hawir scrok skam fore
                                      falsa pedes retrahunt quibus obuia vera recurrunt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 586 #1:
När sannt kommer fram, så får lögnen skam.
i. e. Lögnen står intet i profwet.
Dheraff man och plägar säya:
Sanning består, när Lögn förgår.
står … i profwet → SAOB PROV: stå i provet, bestå provet

{775} När hunden är dödh, så kan han inthet mere skella.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 168 #3:
Döder Hundh bijtz intet.
i. e. Dhen Gåås som Halsen är aff, hon roopar intet meer.
är aff: är av på

{776} När gåsen är dödh, så ropar hon icke kakak.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 131 #2:
Dhen Gåås som Halsen är aff, hon roopar intet meer.
i. e. Döder Hund bijtz intet.
Mortui non mordent. (”Döda bits inte.”)

{777} När thet är som wärst, så bliffuer thet som bäst.

{778} När klok kommer til klokare, så måste kloker wijka.
Låle (1300-talet) #118: Naar kyndegh kommer tijl klogh tha hawer klogh tabeth
                                         Callidus opprimitur dum callidior reperitur
YFSv (ca. 1450) #99: klokir hawir tappath tha owirklokir kombir
                                    Callidus opprimitur dum callidior reperitur

{779} När alla foglar flyga bort, så är kråkan qwar.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #5:
Alla Foglar flyga bort, Kråkan blifwer altijdh qwar.
i. e. Snyltegästen låter intet länge nödga sigh.
Han blifwer giärna then sijdste i Laaget. 

{780} När barnet får thet som thet gråter efter, så tijgher tet.
Jfr. {1197} Tå barnet haffuer sin wilia så gråter thet inthet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 578 #4:
När Barnet får sin willia, så gråteret intet.
i. e. När man får rådha sielff, så haar man ingen at trääta medh.
gråteret (kontr.) = gråter’et: gråter dhet  

{781} När grijsen är til bodz, så skal man öpna säcken.
≈ När grisen erbjuds skall man öppna säcken. ≈
til bodz: ges (lat.: detur), erbjuds → SAOB BUD 3) a) i uttrycket stå, någon gång vara / ligga (någon) till buds, förr även till bud, stå / vara till (någons) förfogande, vara tillgänglig (för någon), vara att få / uppbringa.
Jfr. {621} Läth vp säcken medhan grijsen bindes.
Låle (1300-talet) #947: Ladh vpp sæcken men grijssen gijffwes
                                         Saccus adaptetur porcellus cum tibi detur
YFSv (ca. 1450) #862: Man skal lata vp sækkin tha grisen ær giwin
                                       Saccus adaptetur porcellus cum tibi detur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 913 #1:
Öpna säcken när Grijsen är gifwen,
du får honom intet när han blijr swiden.
i. e. Tagh emoot dhet goda som biudz.

{782} När leeken står som bäst, så skal man wenda igen.
≈ När leken är som bäst skall man sluta. ≈
står som bäst: är som bäst → SAOB STÅ 3) försiggå; pågå; hålla i sig, vara; även (och numera företrädesvis) i fråga om just aktuellt skeende: hända och dyl.
wenda igen: sluta → SAOB VÄNDA ⇒ VÄNDA IGEN 3) (†) sluta upp / upphöra; även tr.: upphöra med / avsluta (något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 63 #5:
Bäst leeka, bäst åtherwända.
i. e. Bäst hålla vp medan leeken är godh.

{783} När godzet gånger på grund, så bliffuer man inthet rundh.
gånger (pres. ind. sg. till gånga): går → SAOB GÅ (gånga)
Låle (1300-talet) #178: Naar gotz ghangher paa grundh tha wordher wenskabeth thynt
                                         Cui stips disparet benefactum dapsile raret
Låle (1300-talet) #220: Naar gotz gaar paa grwnd tha word mentsken tynth
                                         Dapsilitas aret cum rerum copia raret
Låle (1300-talet) #1104: Naar gotz gaar paa grwndhe tha wordher man kargh
                                           tunc manus est parca minus est dum panis in archa
YFSv (ca. 1450) #174: naar godz gaar aa grundh tha wardhir maaluardh tyndh
                                      Cum stips disparet beneficum dapsile raret
YFSv (ca. 1450) #194: fførsta goz gaar a grwn tha vaxir fatighdom
                                     dapsilitas aret cui rerum copia caret

{784} När strengen är stinnast, så brister han snarast.
≈ När strängen är som mest spänd brister den lättast. ≈
stinnast: styvast → SAOB A. STINN 1) (ut)spänd / (upp)-svälld / svällande och styv; helt / hårt / till bristningsgränsen (ut)spänd; även (numera i synnerhet i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mer / mindre liktydigt med: styv (i fråga om något icke ledat som är böjbart).
snarast: lättast → SAOB SNARAST 1) […] i allmännare användning även närmande sig / övergående i betydelse: lättare resp. lättast […].
Låle (1300-talet) #189: Naar strenghen ær stijndhest tha brøsther han snaresth
                                         Cum distendatur fidis vltra vim laceratur
YFSv (ca. 1450) #175: førsta strængin ær stinnasth tha bristhir han hælst
                                      Cum distendatur fidis ultra vim laceratur

{785} När tuå tretta, så seya the icke båden ith.
≈ När två tvistar säger de inte båda ett och samma. ≈
tretta: tvistar → SAOB TRÄTA 1) (mer / mindre grälande) ge uttryck åt oenighet / skiljaktighet(er) / tvista (om något sinsemellan); gräla, kiva(s)
seya → SAOB SÄGA
båden (pronom. räkneord) → SAOB BÅDA
ith (räkneord): ett → SAOB EN
Jfr. {1141} The seya ej både itt som trätha.
Låle (1300-talet) #251: Naar two the trætthes the syæ icke baade eth
                                         Dissona dictorum lis est rixosa duorum
YFSv (ca. 1450) #217: førsta twe trætta tha sigha the ey bade eeth
                                      dissona dictorum lis est rixosa duorum

{786} När huffuudet werker, så äre alle lemmar siuke.
Jfr. {1198} Tå huffuuet är krankt bedröffuas all lemmarna.
Låle (1300-talet) #259: Naar hoffwedhet wærcker thaa wærcke alle lemmer
                                         Dum caput infestat dolor omnia membra molestat
Låle (1300-talet) #618: Naar hoffwedhet wercker thaa bedrøffwes allæ lijmmer
                                         membratim scaturit cum cephalea furit
YFSv (ca. 1450) #226: førsta howdhit wærkhir tha drøuas alle limine
                                      dum caput infestat dolor omnia membra molestat
YFSv (ca. 1450) #526: førsta howdæt wærkir tha sørghæ alle limine
                                      Membratim scaturit cum cephalea furit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #5:
När Hufwudet wärcker, så är Kroppen siwk.
i. e. När Öfwerheeten miszgår, så bedröfwas Vndersåterna.

{787} När quinnan är drucken, så kan hon icke skyla sijn skam.
Låle (1300-talet) #246: Naar konen ær drucken thaa ær kwssen galen
                                         Demens bubenta [B: pubenta] cum sit mulier temulenta
kwssen: vulvan (= bubenta / pubenta / pubenda) ☞ Gammeldansk Ordbog
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 156 #8:
Drucken Qwinna, är en oläst Kista.
i. e. Hon prostituerar sin Odygd: Kan intet skyla sin blygd.

{788} När gåffuorne reknas, så äre wennerne fåå.

{789} När herden och vlffen the ära öffuer ens, så haffuer hiorden tappat.
vlffen: ulven, vargen → SAOB ULV
ära (pr. ind. pl. till vara, 1604) / äre (pr. ind. pl. till vara, 1636) → SAOB VARA
öffuer ens (adv.) särskrivning av öffuerens: överens
tappat: förlorat → SAOB TAPPA, v.², 5) i fråga om att förlora något / lida nederlag, bli besegrad i något / i något avseende komma till korta
Låle (1300-talet) #444: Naar hyrden oc wlffwen gøre baade eeth
                                         tha hawer hiordhen tabeth
                                         grex substat fato pastore lupo sociato
YFSv (ca. 1450) #386: nær herdhin ok wlwin dragha ens
                                      tha hawir hiordhin tappat
                                      grex substat fato pastore lupo sociato
Grubb – Penu proverbiale (1665), 586 #6:
När Vlfwen och Heerden siunga ett, så gåret öfwer Fåren vth.
i. e. När twå owänner blåsa i ett Horn, så gåret öfwer dhen tredie vth.
gåret (kontr.) = går’et: går dhet

{790} När en ond suen må rådha, tå är hans Herre j wåda.
≈ När en ond tjänare får råda är hans herre i fara. ≈
suen: tjänare → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab)
må: får → SAOB MÅ 2) (†) ha / få lov / rättighet (att), komma / vara i besittning av (en förmån), få (något); även med saksubj., för att beteckna att något är tillåtet
tå: då → SAOB DÅ
wåda: fara → SAOB WÅDA
Låle (1300-talet) #832: Naar een snødigh swæn maa radhe tha ær hans herre i woodhe
                                         princeps vnde cadet simmista furens mala swadet
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 581 #3:
När en ond Swän får råda, så står hans Herre i wådha.
i. e. Dhet är fahrligit för en Herre, at alt för mycket
förtroo en tiähnare sitt Lijff i händer.

{791:1} När man haffuer hwijt håår, så wil man haffua golt håår.
{791:2} När man har golt så wil man haffua krusat.
golt: gult → SAOB GUL
Grubb – Penu proverbiale (1665), 581 #2:
När man får gult Håår, så wil man haa krwsat.
i. e. Hwem kan giöra Paddan i laag? Paddan är aldrig nögd.

{792} När buken är mätt, så är huffuut glath.
huffuut: huvudet → SAOB HUVUD
glath: glatt → SAOB GLAD
Låle (1300-talet) #278: Naar bwghen ær mæth tha ær howedet glath
                                         Dum satur est venter letum caput est mihi semper
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{793} När steekarena trätta, så warder kolen feet.
steekarena: de som steker, kockarna → SAOB STEKA ⇒ STEKARE 1) (i synnerhet i skildring av äldre förhållanden) person som (yrkesmässigt) sysslar med stekning
trätta: träter, grälar → SAOB TRÄTA 1) ge uttryck åt oenighet / skiljaktighet(er) / tvista (om något sinsemellan / med någon; gräla, kiva(s)
Låle (1300-talet) #464: Naar stæghernæ ære wredhe tha wordher koolen feed
                                         Hinc nat adeps olerum dum pullulat ira cocorum
YFSv (ca. 1450) #413: tha stekaren kiwar tha wardhir kalin føthir
                                      hinc nat adeps olerum quod pollulat ira coquorum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 589 #4:
När Kockarna träta, blijr Kålen feet.
i. e. Dhen ena kastar stundom fett i Kålen dhen andra til förtreet. 

                                            — B7 b —
{794} Nöden bryter laghen.
Låle (1300-talet) #4: Nødh brydher ræth
                                     Anxia pressura compellit frangere iura
Låle (1300-talet) #70: Nøødh brydher ræth
                                       Angarie causa fit legis abenula laxa
YFSv (ca. 1450) #4: nødh brythir lagh
                                  angarie causa fit legis habenula laxa
YFSv (ca. 1450) #75: nødh brythir lagh
                                    anxia pressura compellit frangere iura
Grubb – Penu proverbiale (1665), 598 #5:
Nödh bryter Laag.
i. e. När nöden tilslår, så giäller ingen Lagbook.
Och aff Swänskan: Dhen som tränger, han stiäl til han hänger.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 603 #2:
Nödh bryter lofwen.
i. e. Mången lofwar i nödh, och håller icke för sin dödh.

{795} Nöden är koolsuarth.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 599 #4:
Nöden är kohl swart.
i. e. Hon lijder inga färgor.

{796} Nödh gör näsa dierffuan.
Låle (1300-talet) #216: Nødh gør næsæ diærff
                                         Dat miser occasus solet effrons quod fore nasus
Låle (1300-talet) #287: Nødh gør næsæ diærff
                                         Erumpne causa nasus vice ducitur ausa
YFSv (ca. 1450) #189: nødh gør næsa diærua
                                      dat miser occasus solet effrons quod fore nasus
YFSv (ca. 1450) #247: nødh gør næsa diærua
                                      erumpne causa nasus vice dicitur ausa
I YFSv-texten 247 står dicitur men läs ducitur. (Kock [1892], s. 114)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 600 #3:
Nödh giör näsewijs.
i. e. Oförskämd.

{797} Nödhen är vthan håld. 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 600 #1:
Nöden låter intet hålla sigh.
i. e. Fast man sluter henne i boyor, så tränger hon sigh ändå igenom.

{798} Nödhen bepröffuar trofaste wenner.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 601 #2:
Nödh pröfwar wänner.
i. e. Som man elliest säger:
Gullproff i glödh, wäneproff i nödh.

{799} Nööth är iw nööth, ändoch thet kommer j kyrkio.
iw: alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt

{800} Nöchter skal man wara, som rätt skal styre.

{801} När gåsen går j danz medh stoodh merren, så får hon brutit been.
stoodh merren / stodhästen → SAOB SNYFFEL, hingst som hålles hos ston för att väcka deras brunst.
»En Hingst eller Bescheler är för Aflelsen, men en Stodhäst eller Snyffel är för at reta til lust och åtrå.» (Salander, 1758)

{802} När alle spotta på en sten, så bliffuer han wåter om sider.
om sider: omsider, till slut → SAOB OMSIDER I., adv., 1) äntligen, till slut; efter hand, småningom, med tiden
Jfr. {1052} Then stenen bliffuer fulle wåth, som alle spotta på.
Låle (1300-talet) #402: Then stheen wordher waadh hwer man spijtther vppaa
                                         Forte lapis madeat plebs vbi multa spuat
Låle (1300-talet) #622: Then stheen wordher om syær wodh
                                         som hwer man spytther vppaa
                                         multorum sputum tandem lapidem facit vdum
Låle (1300-talet) #782: Then steen wordher oc waad hwer man spytther vppaa
                                         Petra madere queat plebs vbi multa screat
YFSv (ca. 1450) #366: thæn stæn wardhir ok wathir som marghe sputta vppa
                                     forte lapis madeat quo labra multa screant
YFSv (ca. 1450) #545: thæn steen wardhir ok wath som mange spotta aa
                                      Multorum sputum tandem lapidem facit vdum
YFSv (ca. 1450) #721: thæn steen wardhir ok wath som alle spwtta aa
                                     petra madere queat plebs vbi multa screat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #1:
När många spotta på en Steen, så blijr han snart wååter.
i. e. Som man sade: Hwars mans haat är ondt at vthstå.
Ty många Hundar, är Haarens dödh.

{803} Niugger spar grömer nöther.
≈ Snål spar, fan tar. ≈
niugger: snål → SAOB NJUGG 1) icke givmild / generös; icke slösaktig; sparsam; numera vanligen klandrande och mer / mindre klart övergående i betydelse: alltför sparsam, knusslig, snål; stundom: sniken, girig
grömer: den lede, djävulen, fan → SAOB GRYM 4) hårdhjärtad, obarmhärtig, skoningslös, omänsklig, blodtörstig – särskilt (†) i ordspråket njugger (eller näpper) spar, grymmer nöter, där grymmer antagligen närmast motsvarar ”den hårde” / ”den lede”, jfr den senare versionen: ”snål spar och hin tar” (Granlund Ordspr. (c. 1880)) (⇒ SAOB SNÅL 2) b))
nöther: konsumerar → SAOB NÖTA 1) (†) med avseende på matvaror och dyl.: förtära, förbruka, konsumera; även i absolut användning, närmande sig betydelse: få sitt uppehälle; även med avseende på förbrukningsartiklar / bruksföremål och dyl.: använda, begagna, förbruka
Jfr. {765} Näpper spaar greymer nöther.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 569 #4:
Niugger spaar, grymmer nöhter.
i. e. En spaarsam Aflare får gemeenligh en slösig Ödare. Ty dhet skeer som offtast,
at dhet som en kariger filtz dragher ihoop medh skinn- och skafwande,
dhet förslösa hans Barn och Arfwingar, medh Horor och Bofwar, och wetha icke Aflaren en tack dherföre; Och kommer altså sällan til tredie Arfwingen.

{804} Nödhen tuingar hunden j bandet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 604 #1:
Nödh drifwer Hunden i bandh.
i. e. Naken Qwinna, drifwer nödhen til spinna.
Item: Nödh lährer plöya.

{805} Ny kommit är altidh wälkommit.
≈ Nytt är alltid välkommet. ≈
ny kommit: nykommet, nytt → SAOB NY- | -KOMMEN 2) (föga brukligt) övergående i betydelse: ny, som icke förekommit förr; även: ovanlig, oväntad; […] särskilt (i vissa trakter) övergående i betydelse: som har nyhetens behag; ny och angenäm
Grubb – Penu proverbiale (1665), 671 #3:
Nykommet, är altijdh wälkommet.
i. e. En Menniskia inclinerar i gemeen til dhet som nytt är.
inclinerar → SAOB INKLINERA, vara böjd / benägen / fallen (för något / att göra något)  

{806} När man stiäl drucken, så skal man hengia fastande.
≈ När man stjäl då man är drucken skall man hängas på tom mage. ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 158 #1:
Drucken stiäl, nöchter hänger.
i. e. Rwset hiälper intet moot Galgen;
Dhet endskyllar ingen miszgiärning.

⇑

O
{807} Offtha kommer spee öffuer spottarens dör.
spee: vanära → SAOB SPE 1) förödmjukelse / nesa / smälek / vanära
spottarens → SAOB SPOTTA, v.², Avledn. till 1) person som smädar / hånfullt gycklar, bespottare
Låle (1300-talet) #276: Hwo andhen spotther han bliffwer eij vspottheth
                                         Deridens alium non inderisus abibit
YFSv (ca. 1450) #471: ok kombir skadhi for sputtarans dør
                                      lar deridentis quandoque subest nocumentis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 755 #4:
Spee kommer för Spottarens dörr.
i. e. Dhen som spottar en annan, han blijr och försmädder igen.
Som man låhnar vth, så blijr man och bethalt.

{808} Offta spottar man then folan, som man gerna sielff vppå såthe.
≈ Ofta förlöjligar man den häst man gärna själv skulle vilja ha. ≈
folan: fålen, hästen → SAOB FÅLE 1) unghäst (innan den börjat tagas i arbete; vanligen i åldern 1—3 år, mindre ofta om yngre), föl; stundom särskilt om unghäst av manligt kön; även om ungdjur av åsna, zebra och dylika hästen närstående djur; i de äldre bibelöversättningarna vanligen om ung åsna
spottar: hånar → SAOB SPOTTA, v.², 1) (†) håna / smäda / i ord skymfa (någon / något)
såthe (impf. konj. sg.): satt, sutte, skulle sitta → SAOB SITTA
☞ Holm, s. 318: Ofta spottar (hånar) man den fåle (häst) som man gärna själv sutte på
(den som man egentligen gärna skulle vilja ha).

{809} Offta merker ögat huad j hiertat är.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 910 #3:
Ögat wijsar Hiertat vth.
i. e. Man kan offta märkia aff ens ögon, hwadh honom ligger på hiärtat.
Cicero haar dherföre sagdt: Oculus est animi index. (”Ögat är själens pekfinger.”)

{810} Offta kommer gråt effter skricke lååt.
skricke lååt: stoj → SAOB SKRICKA ⇒ SKRICKELÅT, skrik eller stojande av glädje
Grubb – Penu proverbiale (1665), 726 #4:
Skrickelååt får efftergrååt.
i. e. Alt för stoor brååglädie, haar sorgen baak om sigh.
brååglädie → SAOB BRÅD– | –GLÄDJE, hastig / plötslig glädje

{811} Offta giffuer man mås egg för gåås ägg.
≈ Ofta ger man för att få bättre tillbaks. ≈
Låle (1300-talet) #746: Fattigh qwinne giffwer hønssæ ægh
                                         at hwn wil haffwæ gaasæ ægh i gheen
                                         Ouum galline fert pauper vt auferat auce
YFSv (ca. 1450) #681: fatigh kona føre høna æg at hon ma ffa gaas ægh
                                      Owm galline fert pauper vt auferat auce
☞ Holm Ordspråk, s. 128: »Man ger för att få bättre igen.»

{812} Offta¹⁾ så mykit til Cappalet, at kyrkan får nogot medh.
¹⁾ offta (1604) tryckfel för offra (1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #5:
Offra så i Capellet, at Kyrkian får något medh.
i. e. Lägg icke alt på dhe små Altaren, at dhet stoora får något medh.
Man får intet så mycket spendera på en, at andra få intet.

{813} Offer lärer achta på ordenn.
ordenn (1604) tryckfel för orden (1636)

{814} Offta är wåde när, saligh är then som wäl är signat.
wåde: fara → SAOB WÅDA
när (adv.): nära → SAOB NÄR 1) nära
signat: signad → SAOB SIGNA 3) nedkalla Guds (eller gudoms / gudars) välsignelse och skydd över eller (om Gud osv.) välsigna och skydda / bevara (någon / något); även med sakligt subj.; även. abs.
Låle (1300-talet) #209: Offthe ær wodhe nær wel ær then welsigneth ær
                                         Cum prope fraus sedit felix cui crux benedicit
YFSv (ca. 1450) #169: opta ær wadhin nær sæl ær thæn wælsignadhir ær
                                      Cum prope fraus cedit felix cui crux benedicit
Kock [1892], s. 340: ”Ordspråket syftar väl på tron om korstecknets skyddande förmåga.”

{815} Offta förgånger thet som man nekar sin wän.
förgånger: förgår → SAOB FÖRGÅ / FÖRGÅNGA 1) gå bort / ända, gå sin kos; upphöra, taga slut; försvinna; stundom: förflyktigas

{816} Offta fånger stor loff, lithen ära.
Låle (1300-talet) #426: Offthe faar stoorth loff lidhen æræ
                                         Garritus laudis meritis fit cedulo claudis
Låle (1300-talet) #548: Man fonger offthe loff fore lidhet
                                         Och lasth fore halffwe mijnne
                                         laudi solent claudis pulsari cimbala laudis
                                         lesio sepe leuis salibus fit subdita seuis
YFSv (ca. 1450) #392: man faar oppta loff for litith
                                      garritus laudis meretis fit sedulo claudis
YFSv (ca. 1450) #475: opta faar man loff for litith ok last for alzænkte
                                     laude solent claudis pulsari cimbola laudis
Om oförtjänt beröm ☞ Kock [1892], s. 186:
”Syv I,358 fattar den avvikande fd. texten i D426 sålunda:
»Ofte fanger stoor lof (hoos skarn) liden Ære (hos gode)».
Är denna tolkning riktig, talar den fd. texten i D426
liksom den fsv. i S393 [= # 392] om oförtjent beröm.”
Jfr. {725} Månger får loff för lithet, och skam för altzinthet.

{817} Offta äre ormar vnder blomster busker.
Låle (1300-talet) #509: Oormæ æræ offthe vndher blomstræde bwskæ
                                          Jnficiat preceps hominem sub flore rubri ceps
YFSv (ca. 1450) #445: orm ær opta vndhir blomstrande buska
                                      Jnficiat preceps hominem de flore rubri ceps
Grubb – Penu proverbiale (1665), 607 #2:
Offta ligger ormen vnder blomsterbusken.
i. e. Ondskan giömmes offta vnder skönheet. Dheraff plägar man och säya:
Äpplet är rödt, men matken är dher inne;
Pijgan är skiön, men haar ett elakt sinne.
Item: Trollen boo offta i heligom Hwsom.

{818} Offta kommer eld, j sotarens hws.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 607 #3:
Offta kommer Eld i Sootharens hws.
i. e. Som man elliest plägar säya: Smeeden haar offta elack Yxa.

{819} Offta wexer klinthen efter huete är sådt.
klinthen: ogräset → SAOB KLINT III. benämning på (frön av) olika växter. 3) bot. nejlikväxten Agrostemma Githago Lin. (som förekommer såsom ogräs i höstsäd); klätt
Låle (1300-talet) #798: Offthe woxer klijnthe effther hwedhe sædh
                                         Post frumenta sata fit sepe nigella renata
YFSv (ca. 1450) #740: klint wæxir opta æpte hwete sædh
                                      post frvmenta sata fit sepe nigella renata
Grubb – Penu proverbiale (1665), 607 #5:
Offta wäxer Klinnt, dher Hweetet war såådt.
i. e. Ogrääs wäxer fulle oplantadt.
Item: Ondt kommer fulle okalladt.

{820} Offta kommer swede effter sööt klåda.
Jfr. {213} Efter sööt klåde kommer gäft såår.
Låle (1300-talet) #849: Offthe kommer swedhe eftther sødher klaadhe
                                         post ioca pruritus vredo sepe fit acris
YFSv (ca. 1450) #739: opta kombir swidhi æpte søtan kladha
                                      post ioca prvritus vredo sepe fit intus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 175 #1:
Effter sööt klåda, kommer swr sweda.
i. e. Som man wille säya: Mången gråter i åhr, dhet han loog i fiool.
Elliest haa och dhe gambla sagt: Lusta leek, giör Qwinnehweek.

{821} Offta önskas thet igen som tilförende bortkastes.
tilförende (adv.): tidigare → SAOB TILLFÖRNE 2) tidigare; vid en tidigare (bestämd) tidpunkt / ett tidigare (bestämt) tillfälle; dessförinnan, innan dess

                                            — B8 a —
{822} Offta är stor ord små j gerningh.
Låle (1300-talet) #1060: Stoore ordh gøræ siældhen from gerningh
                                           Sepe minus faciunt homines qui magna loquntur
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{823} Offta geller grijsz thet som gamble suin bryte sönder.
geller: gottgör → SAOB GÄLDA 1) a) α) gottgöra, sona (ett brott och dyl.); sota / plikta för (något)
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
bryte sönder: fördärvar → SAOB BRYTA ⇒ BRYTA SÖNDER, bryta i två / flera delar, sönderbryta; även mer / mindre bildligt, därvid ofta närmande sig / övergående i betydelse: sönderspränga, sönderdela, söndersplittra och dyl.: nedbryta, fördärva och dyl.
Låle (1300-talet) #1049: Offthe gæller grijss thet gammel swijn giordhe
                                           Sepe luet porci facinus procellus adulti
YFSv (ca. 1450) #894: opta giællir griis thet gamal swin haffua til giorth
                                      Sepe luet porci facinus porcellus adulti
Grubb – Penu proverbiale (1665), 86 #6:
Dhet Soon bryter måste Grijsen betala.
i. e. Barnet måste offta vndgiälla Faderens broth.
Man säger och: Dhen ena rööter, dhen andra bööter.

{824} Offta gör lijthen saak, stor nådhe¹⁾ .
≈ Ofta orsakar liten tvist stort lidande. ≈
¹⁾ nådhe (1604 & 1636) troligtvis tryckfel för wåndhe ”lidande”, ”plåga”; jfr. fda. rætzell (”stærk angst eller frygt” och lat. metus (”fruktan”, ”rädsla”; här i ack. pl. magnos metus !)
saak → SAOB SAK 1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särskilt om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta; jfr. lat. causa pusilla ”litet tvisteämne”
wåndhe: lidande, plåga → SAOB VÅNDA, trångmål / nöd; (svårt) lidande / (svår) plåga / pina (särskilt om sådant lidande osv. av själslig / psykisk art); i synnerhet förr även mer / mindre liktydigt med dels: möda / besvär / svårighet(er), dels: fara
Låle (1300-talet) #1061: Offthe gør lidhen sagh sthoor rætzell
                                            Sepe gerit magnos causa pusilla metus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{825} Offta är räffue händer vnder räfwe kååpa.
Låle (1300-talet) #1112: Offthe ære treeffnæ hendher vndher reeffnen kaabæ
                                           velat sepe proba membra vetusta roba
YFSv (ca. 1450) #1026: opta æru thriffna hændir vndir riffne kapo
                                        velat sepe proba membra vetusta toga

{826} Ofegh man färdas tryggeligha om landh. 
ofegh: orädd → SAOB O- ⇒ OFEG 1) icke bestämd att snart dö, icke hemfallen åt döden; numera blott (arkaiserande) i ordspråket ofeg man reser trygg genom land (numera vanligen uppfattat i betydelsen 2) (föga brukligt) icke feg, orädd, oförfärad, oförskräckt
tryggeligha (adv.): tryggt → SAOB TRYGG ⇒ TRYGGELIG 2) utan fara, utan risk för våld / hot / fördärv / skada / lidande och dyl.

{827} Offta grijpes itt stort diur aff en liten hund.
Låle (1300-talet) #87: Offthæ grijbes stoor wilbassæ aff een lidhen hwn
                                       A cane non magno sepe tenetur aper
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #1:
Offta fångas stoort Diwr aff en lijten Hundh.
i. e. Achta ingen fiende för ringa. Derom haar fördenskul Poëten sagt:
A cane non magno saepe tenetur aper. 
(”Ett vildsvin kan ofta hejdas av en inte särskilt stor hund.”)

{828} Offta är itt gått hierta vnder een räffue kåpa.
Låle (1300-talet) #412: Offthe ær skarlaghens hiærthe vndher reeffwen kaabæ
                                         ferre toge squalor solet intus purpureum cor
YFSv (ca. 1450) #327: opta ær skarlakans hirærta vndhir wadhmals kapo
                                      ferre toge squalor solet intus purpureum cor
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #2:
Offta finnes gott Hierta vnder Räfwekappan.
i. e. List och vprichtigheet, sämias fulle vnder en Peltz, när båda tijdigt brukas.

{829} Offta tiger man sin egin skada.
tiger: förtiger → SAOB TIGA 2) a) (†) tr.; (medvetet) förtiga
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #3:
Offta tijger man til sin egen skada.
i. e. Ingen gieer Dumbe Lamb. Man blyes offta at tala i sin egen saak,
och tager dheraff skada.

{830} Om morgonen skal man leggia rådh,
           och om afftonen j gestebudh gåå.
leggia (inf.): lägga → SAOB LÄGGA 12) d) α) med avseende på plan och dyl.: (i detalj) uppgöra, uttänka; ofta i fråga om plan som uppgöres av flera personer i gemenskap; särskilt i uttrycket lägga råd (om något)

{831} Om icke tordon dundrade,
           så förgiorde små trull werdenne.
tordon: åska → SAOB TORDÖN, åska; i synnerhet om det dunder / muller som följer efter blixt 
werdenne (arkais. sg. f. best. efter fsv. världinna / wärldenna / werldinna): världen → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1060-1062: väruld, f.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 613 #3:
Om Åskian intet wore, så hade man ingen fredh för småtroll.
i. e. Som man wille säya: Straffet skrämmer skalken.
Om straff icke wore, så förderfwades mången aff Paddor.

{832} Om fiendena skulle lära oss stridha,
           så wil wårt kinbeen suidha.

{833} Olagha fång är ofång.
fång: förvärvningssätt → SAOB FÅNG C. 9) b) (fullt brukligt) jur. förvärv(ningssätt), åtkomst; särskilt i uttrycket laga fång och dyl., lagligen erkänt sätt att förvärva rättighet, i synnerhet äganderätt (oftast till fast egendom)
ofång: olaga åtkomst → SAOB O- ⇒ OFÅNG 1) intet fång; olaga åtkomst; även konkret, om olagligt åtkommen egendom 
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #5:
Olagha fång är ofång.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 611 #3:
Olaga fång, är ofång.
i. e. Dhet som fåås vthan Laag, dhet går medh Laag tilbaakar.

{834} Okiändom munne¹⁾ giffs icke witz ordh.
≈ En okänd person ges inte trovärdighet. ≈
okiändom (dat. sg. obest. till okänd styrd av verbet giffs (icke)): okänd mun
¹⁾ munne (dat. sg. obest. till mun): mun → SAOB MUN 4) s) (numera blott någon gång i ålderdomligt språk) i utvidgad användning, om person.
Men munne (1604 & 1636) kan också vara tryckfel för manne (dat. sg. obest. till man).
witz ordh: vitsord → SAOB VITSORD 2) jur. bevisvärde / beviskraft; förr även (särskilt i fråga om dels person, dels utsaga / skriftlig framställning och dyl.): trovärdighet / tillförlitlighet
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #20:
Okendom manne giffs icke witzord.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 611 #1:
Okiänd man giffz inga witzord.
i. e. Man troor intet lätteligen dhen man intet kiänner, serdeles i wittneszmåål.

{835} Ondt öga skal inthet gåt see.
≈ Den illasinnade ser inget gott hos andra. ≈
gåt: gott → SAOB GOD
Låle (1300-talet) #717: Onth øwæ sculle aldrigh got see
                                         Obliquum talmum digne lateat decus almum
YFSv (ca. 1450) #636: Onth øgha skulde aldre goth see
                                      obliqum talmum digne lateat decus almum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 621 #3:
Ondt Öga skal intet gott see.
i. e. Man får intet låta hwar man see, dhet man intet giärna wil mista.
Dawid fick see Uriae Hustrw, som kostade Uriae Lijff.

{836} Ont är draga håret aff then skallotta.
Jfr. {848} Ondt är plocka håår aff löffuet.
Jfr. {1078} Thet är hårdare än iern, tage ther inthet är.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 623 #1:
Ondt ryskia dhen skallotta.
i. e. Som man sade:
Dher intet är, dher haar och Keysaren sin rätt förlohrat.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
ryskia → SAOB RYSKA, rycka / avlägsna, särskilt hår / ull
skallotta: skalliga → SAOB SKALLOT, skallig

{837} Ondt rådh giffuer ond fracht¹⁾.
¹⁾ fracht (1604): tryckfel för frucht (1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 621 #4:
Ondt rådh är rådaren wärst.
i. e. Dhet går gemeenligh öfwer honom sielff vth, och faller på hans egen Jäsza.
Ondt rådh giör ondt Samweet.

{838} Ondt ögha förderffuer korn och kärna.

{839} Ondt är wachta then höna som j byen wil warpa.
≈ Det är svårt att vakta den höna som vill värpa i byn. ≈
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
☞ Holm Ordspråk, s. 163: »Svårt att vaka över otrogna tjänare och giftaslystna döttrar.»
Jfr. {1235} Thet är ont wacte then hönan som wil gå j by.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 630 #2:
Ondt wachta dhen Hönan som bortta wil wärpa.
i. e. Dhet är något swårt at wachta dhen som giärna löper vthangårdz,
och noosar effter främmande maath.

{840} Ondt är göra aff gamble hestar gångare.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL

{841} Ondt är toom hand fram reckia.
Låle (1300-talet) #315: Thet ær onth thom haandh vd at ræckæ
                                         Est omnino manum vacuam displodere vanum
YFSv (ca. 1450) #281: jlth ær tome hand at tee
                                      est omnino manum vacuam distendere vanum
tee: räcka fram → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 620: tea, v. 1) visa, låta se, förete. 5) framräcka

{842} Ondt är wane bort kasta.
≈ Det är svårt att göra sig av med en vana. ≈ 
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
Jfr. {1229} Thet är ont kasta wana j wrå.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 844 #1:
Wahnan är onder at kasta i wråå.
i. e. Han är swår at öfwergifwa.
Man plägar och säya:
Får Musen waana på Osten, hon blijr intet giärna dher ifrå.

{843} Onda örter skal man vpryckia.
Låle (1300-talet) #457: Ondhe yrther scal man opp rycke
                                         Herbas explantes ab amenis degenerantes
YFSv (ca. 1450) #396: onda yrthir skal man aff yrtagardh lykkia
                                      herbas explantes ab amenis degenerantes

{844} Onder är icke godh, för än annan halfwerre kommer.
≈ En ond är inte god förrän en annan dubbelt så ond kommer. ≈
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
halfwerre: dubbelt så ond → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
Låle (1300-talet) #541: Effther onth wordher goth halffwe bædher
                                         Karius est carum si pregustatur amarum
Låle (1300-talet) #1094: Ondher foghet ær ey godh føre ær halffwæ wærræ kommer
                                           Trux exactore bonus est habito trvciore
YFSv (ca. 1450) #185: Jlt ær ey goth for æn wærra kombir
                                      Carius est carum si pregustatur amarum
YFSv (ca. 1450) #996: ond ær ey godh før æn annar kombir wærre
                                       Trux exactore bonus est habito trvciore
Grubb – Penu proverbiale (1665), 627 #3:
Ondt blijr intet gott, förr än halfwa wärre kommer.
i. e. Man saknar intet dhet onda, förr än man får ett wärre.
Dheraff plägar man och säya: Altijd wärre som effterkommer.

{845} Ondt skal man rädas, gott är icke alt för mykit.
mykit: mycket → SAOB MYCKEN

{846} Onde örter wexa mäst.

{847} Ondt barn quäder onde wijsor.
quäder: sjunger → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga
Jfr. {340} Godh barn quädhe godh wise. 
Låle (1300-talet) #810: Onth barn qwædher fwll wijsæ
                                         Proles obscenam modulatur spurca camenam
YFSv (ca. 1450) #772: onth barn quædhir onda wiso
                                      proles obscenam modulatur spurca camenam
Grubb – Penu proverbiale (1665), 623 #4:
Ondt Barn qwäder elacka Wijsor.
i. e. Onder giör ondt proff. Ond root, elack frucht.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Jfr.: 
Låle (1300-talet) #1024: Goth barn qwædher gærne fawer wijsæ
                                            Stirps canit ingenua carmina pulcra sua
YFSv (ca. 1450) #950: goth barn quædhir godha wisor
                                       Stirps canit ingenua carmina pulcra sua

{848} Ondt är plocka håår aff löffuet. 
löffuet tryckfel för loffuen → SAOB PLOCKA 1) b) löffuet (felaktigt för loffue / loffuen, dvs. handens insida)
loffuen: handloven → SAOB LOVE, sbst.², 1) (numera knappast brukligt) om handens insida
Jfr. {836} Ont är draga håret aff then skallotta.
Jfr. {1078} Thet är hårdare än iern, tage ther inthet är.
Låle (1300-talet) #933: Ont ær at plockæ haar aff lowæ
                                         Res est difficilis ir spoliare pilis
YFSv (ca. 1450) #848: onth ær at plukka haar aff loffwa
                                      Res est difficilis ir spoliare pilis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 103 #3:
Dhen intet haar, den kan man intet taga ifrå.
i. e. Ondt ryskia den skallotta
ifrå → SAOB FRÅN
ryskia → SAOB RYSKA, rycka / avlägsna, särskilt hår / ull
skallotta: skalliga → SAOB SKALLOT, skallig

{849} Ondt är wara seent född och årligh nödh.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
årligh: årligen → SAOB ÅRLIG 3) som äger rum / förekommer / uppträder / återkommer (vid (ungefär) samma tid) varje år
nödh (1604 & 1636): troligtvis tryckfel för mödh
mödh: trött → SAOB MÖDAD / MÖD 3) (numera blott, i formen mödd, i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) trött, utmattad
Låle (1300-talet) #984: Thet ær ont at wære sillæ føødh oc aarligh møødh
                                         Sero piget natum fore maneque fasce grauatum
YFSv (ca. 1450) #896: thet ær onth wara syrla føddhir ok arla møddhir
                                      Sero piget natum fore mane fasce grauatum

{850} Ondt är driffua suart suin j mörkret.
Låle (1300-talet) #1056: Ont ær at drijffwe soort swijn j mørkæ
                                           ower sweednæ hedhe
                                           Sus nigra pertesqua noctu vix ducitur atra
YFSv (ca. 1450) #968: thet ær onth køra swarth swin owir swidhna ængia
                                      Sus nigra per tesqua noctu vix ducitur atra

{851} Ond quinna är helwitz döranagel.
≈ En ond kvinna öppnar dörren till helvetet. ≈
döranagel: spik att öppna dörren med, nyckel → SAOB NAGEL 1) d) (†) om redskap att öppna och stänga dörr med; (†) i utvidgad användning såsom beteckning för dörren
Låle (1300-talet) #1067: Onth qwinne ær helwedz dørs nafflæ
                                           Tartarie clauus foris est nonaria prauus
YFSv (ca. 1450) #984: ondh quinna ær diæwlsins dura naghil
                                      Tartaree clauus foris est nonaria prauus
dura naghil → Söderwall Ordbok, 1, s. 209-210: dyr — dura naghl
(-naghel), m. 1) dörrnagel, spik med hvars tillhjälp en dörr öppnas el. stänges. 
Kock [1892], s. 388:
”Då alltså en dura naghl användes till att stänga dörren,
har den tydligen även brukats vid dess öppnande,
och det är därför fullkomligt på sin plats, att den onda kvinnan
liknas vid hälvetets dørs nafflæ.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 617 #2:
Ond Qwinna är Helfwetes portnagel.
i. e. En försmaak aff Helfwetes plåga. Man säger fördhenskul om dhem som
i dheres ächtenskap illa förlijkas, slås och rifwas. etc. At dhe här byggia Hälfwetet;
Dhet är, dhe giöra dher til beredelse här i Werlden, och få här en känsla dheraff.

{852} Ondt är wenia suin aff som är in wan.
Jfr. {858} Ondt är stengia thet swijn vthe, som inne är want.
Låle (1300-talet) #27: Ont ær at wænyæ thet swijn aff wong som i ær want
                                       Agris vix gliscit disuescere sus quibus iscit
Låle (1300-talet) #794: Thet ær ont at wæniæ thet swijn aff wong i ær wondh
                                         Porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
YFSv (ca. 1450) #27: thet ær onth at wænia the swiin v aker som i æro want
                                    agris vix gliscit disswesceresus quibus hiscit
YFSv (ca. 1450) #733: jlt ær wænia thet swin w akir som i ær want
                                     porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 624 #4:
Ondt hålla dhet Swijnet vthe, som inne är waant.
i. e. Waanen är onder at kasta i wråå.

{853} Ond man mister gerna sitt ene ögha.
(dvs. om hans ovän / granne mister båda sina.)
{742} Månger goffue sitt ögha til att then andre miste.
Swenske Ordsedher {853} och {742} har troligen utgjort en enhet ursprungligen;
jfr. Låle och YFSv:
Låle (1300-talet) #1139: Ont man mysther gernæ sijth eenæ øwæ
                                           Ath hans naaboo mijsther baadhe sijnæ
                                           vir gaudet vanus solo fore lumine clarens
                                           vt conuillanus plangat vtroque carens
YFSv (ca. 1450) #1052: sombir man miste gerna eth sith øgha
                                        vppa thet at hans granne miste siin badhin
                                         vir gaudet vanus solo fore lumine clarus
                                         vt conuillanus plangat vtroque carens
sombir: några → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 548: sumber (sombir), pron. någon 1) pl. några, somliga.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #1:
Mången gåfwe giärna ett sitt egit Öga til, at en annan miste båda.
i. e. Om dhen harmgirige kunde förderfwa sin Owän, han skonte sigh intet sielff,
så stoor är Werldennes ondska.

                                            — B8 b —
{854} Ondt är flyga för än wingerna wilie bära.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Låle (1300-talet) #673: Thet ær ont at flwæ førre æn han wordher fiædreth
                                          non volat incolumis auis auctis non bene plumis
YFSv (ca. 1450) #603: thet ær ey goth at flygha for æn man hawir fiædhir
                                      non volat incolumis auis auctis non bene plumis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 210 #3:
Flyg intet högre än wingarna bähra.
i. e. Som man wille säya: Dhen högt klijfwer, faller diupt.

{855} Ondt rådh betalar sigh sielfft.
betalar: gäldar, straffar → SAOB BETALA 5) a) om vedergällning med något ont; straffa; hämnas (något), hämnas på (någon)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 621 #4:
Ondt rådh är rådaren wärst.
i. e. Dhet går gemeenligh öfwer honom sielff vth, och faller på hans egen Jäsza.
Ondt rådh giör ondt Samweet.

{856} Ond pandt är ond göma.
≈ En dålig säkerhet är svår att gömma. ≈
ond → SAOB OND B. 2) (†) om sak: av dålig kvalitet; som dåligt motsvarar sin uppgift / de krav man ställer, som icke är bra / ändamålsenlig, dålig; undermålig, underhaltig; även: onyttig, oduglig; stundom även: otillräcklig, otillfredsställande
pandt: säkerhet → SAOB PANT 1) värdeföremål / egendom och dyl. som utgör säkerhet för ett lån / en skuld / för fullgörande av ett åtagande / en förpliktelse och dyl. (och som fordringsägaren kan låta avyttra, om lånet icke inlöses / betalas resp. åtagandet osv. icke infrias)
göma → SAOB GÖMMA
[…] ond göma: […] svår att gömma

{857} Ondt är lära gammal hundh kyffua.
kyffua: ligga → SAOB KYVA, v.², (†) om hund: kuscha
kuscha: ligga → SAOB KUSCHA 1) jäg. om hund: göra ”kusch”, (lägga sig ner och) ligga stilla
kyva, v.², jfr. SAOB KUVA, v.³, (†) intr. / dep.: sitta hopkrupen / nedhukad, huka, kura
kura: ligga → SAOB KURA a) om djur: vila i hopkrupen / hukande ställning — särskilt om hund: ligga ned, ”kuscha”
Låle (1300-talet) #697: Ther ær ont at kennæ gammel hwnd at kwræ
                                          nulla cani veteri poterunt vrbana doceri
Låle (1300-talet) #1149: Thet ær ont at kendhe gammel hwnd at kwræ
                                            Vix canis aptetur vetus vt residendo iocetur
YFSv (ca. 1450) #1061: thet ær ilt at kænna gamblom hundh at rwka
                                         vix canis aptetur vetus vt residendo jocetur
I YFSv-texten 1061 kan rwka emenderas antingen till kwra ”kura” eller till hwka ”huka”
(enl. Kock [1892], s. 284). 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 624 #3:
Ondt lähra gammal Hund kuhra.
i. e. lähra konster.

{858} Ondt är stengia thet swijn vthe som inne är want.
Jfr. {852} Ondt är wenia suin aff som är in wan.
Låle (1300-talet) #27: Ont ær at wænyæ thet swijn aff wong som i ær want
                                       Agris vix gliscit disuescere sus quibus iscit
Låle (1300-talet) #794: Thet ær ont at wæniæ thet swijn aff wong i ær wondh
                                         Porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
YFSv (ca. 1450) #27: thet ær onth at wænia the swiin v aker som i æro want
                                    agris vix gliscit disswesceresus quibus hiscit
YFSv (ca. 1450) #733: jlt ær wænia thet swin w akir som i ær want
                                     porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 624 #4:
Ondt hålla dhet Swijnet vthe, som inne är waant.
i. e. Waanen är onder at kasta i wråå.

{859} Ondt är binda tranon j kassa.
tranon (sg. best. form till trano): tranan → SAOB TRANA
kassa → SAOB KASSA 1) a) (†) låda, kista, koffert
Låle (1300-talet) #51: Thet ær onth at komme heyræ i meess
                                       Ardea transire nequit in sportam facili re
YFSv (ca. 1450) #49: thet ær onth at binda hæghir i mees
                                    ardea transire nequit in sportam facili re
Grubb – Penu proverbiale (1665), 647 #2:
Ondt stoppa Traanan i mees.
i. e. Som man sade: Til en tiuck Rumpa wil en wijdh brook. Staten effter ståndet.
Lijka som en Traana illa kan stoppas vthi en lijten Kassa;

{860} Ondt är strida emoot lyckone.
≈ Det är svårt att strida mot ödet. ≈
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
thett (pron. n. sg.): det → SAOB DEN
emoot (prep.) → SAOB EMOT
lyckona (arkais., fsv. oblik (”böjd”) form (dat.) av lycka) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f. 1) fatum, fortuna, öde,
 lycka.
Jfr. {1060} Thett är ondt strida mott lyckona.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 625 #1:
Ondt strijda moot Olyckan.
i. e. När mootgången haar fått öfwerhanden, är han ond at fördrifwa.
Ondt spjärna moot vdden.

{861} Ondt är tit wenda sit huffuut, som en annan wender sin baak.
tit → SAOB DIT
baak: rygg → SAOB BAK 1) rygg; egentligen och i synnerhet i fråga om upprättgående varelser, särskilt människor; med tanke på ryggen dels såsom bak- / avigsida, dels såsom bärande en börda och dyl.; även.: bakdel, akter, ända, stuss

{862} Ondt är bäre watn j brunnen.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 180 #4:
Elack Brunn, som man måste bära Watn vthi.
i. e. Ondt taga Ähran vth dher ingen är.
elack: usel → SAOB ELAK 1) (†) dålig med avseende på beskaffenhet (kvalitet)

{863} Onder är then som godher omtalar.
≈ Ond är den den som förtalar en god. ≈
omtalar: förtalar → SAOB OM ⇒ OMTALA 1) b) (†) pregnant: tala illa om (någon)

{864} Ond anslagh gör Gudh til inhtet.
≈ Gud tillintetgör ett ond plan. ≈ 
anslagh: plan → SAOB ANSLAG 12) a) (numera föga brukligt) i allmänhet: plan, avsikt, uppsåt, rådslut, rådslag, beslut

{865} Ondt leffuerne omstörther the weldigas säthe.

{866} Oppenbart straff är bettre än en fördold wenskap.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 647 #5:
Oppenbart straff är bättre än skrymtad wenskap.
i. e. Som man wille säya: Dhen giör bättre, som vprichtigt säger sin wän
dhet han meenar, än dhen som talar enom alt effter munnen.
enom (dat. sg. m. till en, styrd av uttrycket tala någon efter munnen) → SAOB EN
effter munnen → SAOB TALA: tala någon efter munnen, säga vad man hoppas / väntar sig kommer att behaga någon

{867} Orkelös skall iw något på slå¹⁾.
≈ Sysslolös skall ju slå sig på något. ≈
orkelös: sysslolös → SAOB ORKESLÖS 1) (numera föga brukligt) som icke företager sig något, som icke har någon sysselsättning, sysslolös, ovärksam, oföretagsam
¹⁾ något på slå: syssla med något → SAOB SLÅ ⇒ SLÅ PÅ 12) […] börja handla / tänka på ett annat sätt respektive på det eller det sättet, börja syssla med något annat respektive med det eller det
Grubb – Penu proverbiale (1665), 100 #5:
Dhen intet haar at giöra, måste taa sigh något at giöra.
i. e. Som man elliest sägher: Lättia lärer Laster.
När någon går laat och orkeslös, och taar sigh omsijder någor fåfängia före,
så förwijtes honom härmed.

{868} Oreen handh gör feetan mun.
☞ Holm Ordspråk, s. 134: »Genom arbete som smutsar ner händerna förtjänar man sitt livsuppehälle.»
Låle (1300-talet) #730: Then vrenæ haandh gør then fæædhe mwndh
                                          Ora sagenata facit esse manus maculata
YFSv (ca. 1450) #667: Oreen hand gør fetan mwn
                                      Ora saginata facit esse manus maculata
Kock [1892], s. 295: »Nyerup (nr 726) och Mau (nr 3375) förmoda däremot, att det [ordspråket] syftar på »den, som fever flot af uretfærdig vinding eller beriges paa ulovlig maade», men denna tolkning torde ej vara riktig. Kristensen: Ordsprog nr 7574 anför: »En skiden hand gjör en fed mund. (Händen må være sit arbejde lig, det er den, der skaffer føden)», och då han upptar endast ännu gängse ordspråk, så torde av hans tillfogade förklaring framgå, att ordspr. ännu användes i den av honom angivna meningen, hvilken också är den naturligaste: »den genom arbete smutsiga handen skaffar riklig kost».
Grubb – Penu proverbiale (1665), 649 #1:
Oreen Handh giör en feet Muhle.
i. e. Sölot Handtwärk gieer ymnig föda.
sölot → SAOB SÖLOT, sölig, smutsig
muhle → SAOB MULE 2) (vardagligt) nedsättande / skämtsamt, om munnen / munpartiet på en människa

{869} Orådh kommer för bittida.
≈ Ett förhastad handling kommer allför tidigt (och vore bättre ogjord). ≈
orådh: oförstånd → SAOB ORÅD 1) olämpligt (skadligt, farligt, olyckligt, oklokt) beslut / påhitt / tilltag / handlande, olycklig / farlig idé / tanke, ”galenskap”, missgrepp; ond gärning, fördömligt / förbjudet företag, brott
bittida → SAOB BITTIDA I., adv., 2) tidigt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 653 #4:
Orådh kommer tijdh nogh.
i. e. Galen giärning kommer intet förseent; vthan wore bättre ogiord.
tijdh nogh: tidigt nog / tillräckligt tidigt → SAOB NOG II. 1)

{870} Oroo bliffuer än nu allestädz.

{871} Orene händer göre sura been.
≈ Smutsiga händer orsakar öppna bensår. ≈
sure: såriga → SAOB SUR 1) c) (ålderdomligt / vardagligt) om ben: som har öppet / öppna och rinnande / vätskande sår

{872} Oräth wisa förråder all lagh.
≈ Orättvisa fördärvar all lag. ≈
oräth wisa särskrivning av oräthwisa ”orättvisa”
förråder: fördärvar → SAOB FÖRRÅDA 2) (†) förgöra (någon / någons liv och dyl.); fördärva, tillintetgöra (någon / något)

{873} Ogudhachtijghe Herrar, haffua Ogudhachtige embetzmän.

{874} Ostadugt ögnalått, ostadigt sinne.
≈ En irrande blick, ett ostadigt sinnelag. ≈
ostadugt: irrande → SAOB OSTADIG 2) b) irrande, flackande
ögnalått: blick → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1169: öghna lat (-laat), n. pl. ögonkast, blickar.
sinne: sinnelag → SAOB OSTADIG 7) om någons allmänna konstitutionella läggning / natur med avseende på hans själsförmögenheter och det sätt varpå dessa reagera, själsläggning, sinnelag, psyke, (inre) karaktär, skaplynne, mentalitet; i vissa fall liktydigt med dels: tänkesätt, dels: temperament, humör

{875} Ordh haffuer icke rumpa.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 650 #4:
Ord haa ingen rumpa.
i. e. Dhe låta intet wäl hålla sigh fast. Dhe löpa offta oförwarandes vhr Munnen,
och kunna intet ryckias tilbakar.
oförwarandes (s-particip med adverbiell funktion): utan förvarning → SAOB O– ⇒ OFÖRVARANDES, överraskande, oförberett, plötsligt
tilbakar → SAOB TILLBAKA

{876} Oxen får icke alt thet han dragher.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 661 #3:
Oxen får intet alt dhet han draar.
i. e. En tiähnare får intet tilägna sigh alt dhet han för sin Herre aflar
och wärfwar i wahrande sin tiänst. Man säger fördhenskul wed lijkan meening:
Fåhret bär intet Vllen åth sigh sielff.

⇑

P
{877} Pant dragher penningar heem.
☞ Holm Ordspråk, s. 260: »Har man fått pant för en fordran, får man säkrare betalt.»
pandt: säkerhet → SAOB PANT 1) värdeföremål / egendom och dyl. som utgör säkerhet för ett lån / en skuld / för fullgörande av ett åtagande / en förpliktelse och dyl. (och som fordringsägaren kan låta avyttra, om lånet icke inlöses / betalas resp. åtagandet osv. icke infrias)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 663 #6:
Pannt bär penningar heem.
i. e. Pannt giör säkran credit.
Medh godh pannt är man bäst försäkrad om sitt.

{878} Penningar sittia icke för rätthen.
≈ Pengar dömer inte. ≈
sittia → SAOB SITTA (sittia)
sittia för rätthen → SAOB RÄTT 3) d) i uttrycket sitta (med) i rätten (även i en rätt och dyl.), förr även sitta (för) rätt(en), (jämte annan / andra) fungera såsom domare / ledamot av domstol, sitta (med) till doms

{879} Penningar låta komma en man för henda.

{880} Penningar äro kommande, och farande.
≈ Pengar kommer och går. ≈
Låle (1300-talet) #992: Penninghe ære baadhe kommendæ oc farendæ
                                         Sicut adauctiua sic era fluunt fugitiua
YFSv (ca. 1450) #905: pæning ær badhe farande ok komande
                                      Sicut adauctiua sic era fluunt fugitiua
Grubb – Penu proverbiale (1665), 665 #2:
Penningen är kommande och gångande.
i. e. Han blijr intet länge stilla på ett ställe.

{881} Penningar göra köpet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 665 #3:
Penningen giör kiöpet.
i. e. För reeda Penningar får man altijdh bättre kiöp, än på borgande.

{882} Präst ware präst, häst ware häst.

                                            — C1 a —
{883} Prijsa warligha och lasta sparligha.
≈ Rosa försiktigt och risa sparsamt! ≈
prisa (imper.) → SAOB PRISA, v.³, 1) i tal / skrift yttra sig (mycket) uppskattande / fördelaktigt om (någon / något); framställa (någon / något) såsom (synnerligen) utmärkt / förträfflig(t) och dyl.; berömma (någon / något); sjunga (någons / någots) lov; förhärliga (någon / något) s
warligha (adv.): försiktigt → SAOB VARLIG, adj., försiktig, aktsam, varsam
lasta (imper.) → SAOB LASTA, v.¹, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
sparligha (adv.): sparsamt → SAOB SPARLIG, adj., 2) sparsam
Grubb – Penu proverbiale (1665), 672 #3:
Prijsa waahrligh, lasta spaarligh.
i. e. Man måste hålla mått i roos och lastande.

{884} Pigha är blyg som brudh, springer j sängh medh dräng medh bådhe skoo.
skoo (”skoo”, här pl. best. form): skorna → SAOB SKO (: skoo, pl.)
Låle (1300-talet) #21: Møø ær blij som brwdh hwn sprangh i sæng
                                      Tijl drængh meth baade skoo
                                       A sponse more fuit vsa puella pudore
                                       Ad lectum gresse que nudipes abnuit esse
YFSv (ca. 1450) #21: mø war blygh som brudh hon sprangh i sængh til drængh
                                    a sponse more fuit vsa puella pudore
                                    ad lectum gresse que nudipes abnuit esse

{885} Prästen siunger icke thesmere, at Kiyrkian är stoor.
thesmere: desto mer(a) → SAOB DESTO / DESS, adv.
Låle (1300-talet) #380: Kircken ær wijdh tog siwngher præsthen i then eene ændhe
                                         Fine sacrista tonat licet ampla chorus loca donat
YFSv (ca. 1450) #333: tho at kyrkian ær stoor tha sionghir prestrin ey
                                      vtan i eenom ændha                         
                                      fine sacrista tonat licet ampla chorus loca donat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 674 #3:
Presten mäszar intet deste meer, at Kyrkian är hög.
i. e. Som man elliest pläghar säya:
Koon molckar intet deste meer, at Byttan är stoor.
Och brukas när något lijtet blijr gifwet vthi ett stoort käril.

⇑

Q / [K]
{886} Quar satt ridder är icke tro vnder baner.
quar satt: kvarsatt → SAOB KVAR- | -SÄTTA 4) (†) i uttrycket kvarsatt riddare, riddare som slagit sig till ro, uttjänt riddare. (?)
tro (adj.): betrodd → SAOB TRO, adj., 2) (†) trogen, som man (till följd av ådagalagd trohet) har förtroende för, (högt) betrodd
vnder baner → SAOB BANER 1) β) α‘) under någons baner, under någons befäl
Låle (1300-talet) #284: Quer siddendhe ridder ær ey hwldh vndher baner
                                         Emeritus tiro derimit tentoria giro
YFSv (ca. 1450) #291: quarsæta riddar ær ey¹⁾ raskir vndhir banyel
                                      emeritus tyro dirimit tentoria giro
¹⁾ey tycks ha fallit bort i den fornsvenska texten
quarsæta riddar → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 227: qvarsäta, f. — qvarsätu riddare (qvarsäta riddar), m. riddare som sitter stilla el. som slagit sig till ro, uttjent riddare?
raskir → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 243: rasker, adj. 1) rask, duglig, käck, hurtig.
Se även Kock [1892], s. 134.

{887} Quicker man får koo, döder man får aldrigh liffuet sitt.
quicker → SAOB KVICK 2) (†) levande, som har liv / är vid liv
Grubb – Penu proverbiale (1665), 676 #1:
Qwicker man får fulle Koo, men döder får intet Lijff.
i. e. Så länge en Menniskia skal lefwa, så får hon fulle födhan.

{888} Quinna tagher thet som hon icke weet.

{889} Quinno taal lijknas widh kråkegaal.
kråkegaal: kråkljud → SAOB KRÅKA B. KRÅKE- | -GAL, kråkas läte
Låle (1300-talet) #166: Qwinnæ tale ær alt som krage galæ
                                        Cornicum numerum fouet improba vox mulierum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 680 #3:
Qwinnetaal, är Kråkegaal.
i. e. Dhet är intet stoort achtandes. En part Qwinfolks snack wäger intet mycket.

{890} Quinna kysser offta suennen för herran.
≈ En kvinna kysser ofta hellre tjänaren än husbonden. ≈
för (prep.): framför, i stället för → SAOB FÖRE 10) i fråga om företräde, överlägsenhet och dyl.: framför, framom, över; även: mera än
suennen: tjänaren → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab)
herran (oblik (”böjd”) best. form ack.) → SAOB HERRE A) 1) b) (förr) husbonde, överordnad
Grubb – Penu proverbiale (1665), 676 #6:
Qwinnan kyszer stundom Swänen för Herren.
i. e. Som man wille säya: Mycket dhen siuka lyster.
Låle (1300-talet) #100: Qwinner kysser offthe swennen fore herren
                                         Basiat armigerum femina propter herum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

⇑

R
{891} Raska gåffua tiäner dubbelt tack.
≈ En snabb gåva förtjänar dubbelt tack. ≈
raska: snabb → SAOB RASK 1) b) β) om något mer / mindre abstrakt: som försiggår / sker snabbt / som utmärkes av snabbhet; hastig; skyndsam; även: som göres / sker och dyl. utan tidsutdräkt, snar
tiäner: förtjänar → SAOB TJÄNA 5) b) (numera föga brukligt) ha gjort sig / vara förtjänt av / värd (något, särskilt tack / angivet av infinitiv­förbindelse), förtjäna
Grubb – Penu proverbiale (1665), 799 #1:
Tijdigh gåfwa får dubbel tack.
i. e. Den som gieer snart, han gieer dubbelt.
Och heeter fördhenskul: Lofwa icke länge, dhet du straxt kant gifwa.

{892} Redh hunndarna för än haren löper.
redh (imper. sg.): gör i ordning! → SAOB REDA 1) med avs. på person / djur: göra i ordning, göra färdig / beredd, utrusta och dyl.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Kock [1892], s. 27: ”Ordspr:s mening är: »begagna det lägliga tillfållet».”
Låle (1300-talet) #43: Reed hwndenæ før æn haren løber
                                       Ante fugam leporis cummulare canes tibi noris
Låle (1300-talet) #825: Thet ær seent tijl hwndhe naar dywren løbæ
                                         pretereunte fera catuli fit mencio sera
YFSv (ca. 1450) #40: sanka før hunda æn hari løpir ginom by
                                   Ante fugam leporis cumulare canes tibi noris
YFSv (ca. 1450) #756: thet ær seent at taka hunda sidhan hiortin ær lupin gynom by
                                     pretereunte fera catuli fit mencio sera

{893} Reck foothen så witt at skinfelden recker til.
reck: sträck! → SAOB RÄCKA 1) (†) räta ut / räta på / sträcka på (något); sträcka ut (något) så att det blir längre / större, tänja ut / töja ut (något)
så witt at: så långt som → SAOB VID 1) (†) h) β’) i uttrycket så vitt; även i mer / mindre bildlig användning, i fråga om (med hänvisning till i sammanhanget angiven) grad / utsträckning / omfattning och dyl. av något, ofta ungefär liktydigt med: så långt
Låle (1300-talet) #492: Ræck fodhen saa at skindfælIen maa owergaa
                                         Jnfra mensuram lodicis porrige suram
Låle (1300-talet) #1164: Ræck eij foddhen længher æn skijndfellen ræcker
                                           vltra mensuram lodicis non trahe suram
YFSv (ca. 1450) #429: man skal ey rækia foten længre æn skinfældin rækkir
                                      Jnfra mensuram lodicis non rege suram
YFSv (ca. 1450) #738: ræk ey fotin vndan skinfældin
                                      pes sic tendatur ne lodex pretereatur

{894} Rädder är han som icke toor skelffua.
≈ Rädd är den som inte vågar darra. ≈ 
rädder (fsv. mask. sg. rädder): rädd → SAOB RÄDD I sg. obest. förekommer (den ursprungligen maskulina) böjningsformen rädder stundom fortfarande, i synnerhet i uttrycket ingen rädder.
toor (pres. ind. sg.): tör, vågar → SAOB TÖR v. pr. (inf. tora) 1) (†) ha mod att (göra något), våga, töras
skelffua: skälva, darra → SAOB SKÄLVA
Låle (1300-talet) #513: Han ær ræddher ther eij tørff skælwæ
                                         Js pauet arta re qui non audet trepidare
Låle (1300-talet) #882: Han ær moghet rædh ther eij tørff skælffwæ
                                         Qui metuit tremere didicit nimis ilIe timere
YFSv (ca. 1450) #450: thæn ær mykith ræddir som ey thorff skælwa
                                       js pauet arta re qui non audet trepidare
YFSv (ca. 1450) #806: thæn ær mykith ræd ey thor skælwa
                                      qui metuit temere didicit minus ille timere

{895} Reed til spetet, Gudh giffuer wäl steken.
≈ Gör i ordning stekspättet! Gud ger kanske steken. ≈ 
reed til (imper. sg.): gör i ordning! → SAOB REDA 2)  göra (något) i ordning; iordningställa (något); laga till / tillreda (något); även utan (direkt) obj.: göra / ställa i ordning, stundom övergående i betydelsen: träffa anstalter, göra förberedelser
spetet: (stek-)spättet → SAOB SPÄTT 1) a) α) om en (i handen hållen eller) på stativ och dyl. vilande stång osv. varpå kött stekes (eller annan fast föda värmes) över öppen eld (eller i ugn) under stångens osv. kringvridning
wäl (adv.): nog, kanske → SAOB VÄL, adv., 6) för att uttrycka (mer / mindre hög grad av) sannolikhet, ungefär liktydigt med: som man kan förmoda, sannolikt / antagligen / förmodligen; nog / kanske; ofta med bibegrepp av dels förväntan / förhoppning (ibland ungefär liktydigt med: förhoppningsvis), dels medgivande / bekräftelse

{896} Rijdh icke alt för sijth.
sijth (adv.): sent → SAOB SID, adj.², II. adv.: sent och dyl.

{897} Ropa icke håy för än tu kommer öffuer bäcken.
≈ Ropa inte ”hej!” förrän du mommer över bäcken! ≈
håy: ordformen håy saknas som variant i SAOB HEJ ⇒ Ordformer
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Grubb – Penu proverbiale (1665), 690 #2:
Roopa intet wunnet, förr än du äst öfwer sunnet.  
i. e. Som man sade: Rosa intet aff leeken förr än han är hållen.
Man plägar och elliest säya på Swänska aff samma meening:
Alla Dagars affton är icke än kommen.
äst (pres. ind. sg. 2:a pers.): är → SAOB VARA
sunnet: sundet → SAOB SUND
Grubb – Penu proverbiale (1665), 691 #1:
Roopa intet häy förr än du äst öfwer Bäcken.

{898} Röök går geft aff brande. 
≈ Ingen rök utan eld. ≈
geft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Låle (1300-talet) #134: Røghen kommer gerne aff brandene
                                         Causa vaporare fumum facit ex aliqua re
YFSv (ca. 1450) #135: æ gaar røkir aff nakro
                                      Causa vaporare fumum facit ex aliqua re
æ: alltid → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1083: ä, adv. 1) alltid, ständigt, städse;
för alltid; hvarje gång, vid alla tillfällen
aff nakro (nakro dat. till nakor ”något”) / ex aliqua re: från något
Grubb – Penu proverbiale (1665), 704 #1:
Röök går giärna aff bränder.
i. e. Som man elliest plägar säya: Sällan rychte vthan rooth.

{899} Rådh är icke rådh, vthan thet doger j tijdh.
≈ Ett råd är inte ett råd om det inte duger i tid. ≈
doger: duger → SAOB DUGA
Låle (1300-talet) #52: Raad ær eij bædre æn vraadh vdhen the tages i tijdh
                                       Arent consilia temporis absque bria
Låle (1300-talet) #154: Raad ær ey bædher æn vraad vdhen thet taghes i thide
                                         Consilium tabet ni bene tempus habet
YFSv (ca. 1450) #51: radh ær ey bætra æn oradh wtan thet taks i tidh
                                    arent consilia temporis absque bria
YFSv (ca. 1450) #140: radh ær ey bætra æn oradh vtan thet tax i tidh
                                      Consilium tabet ni bene tempus habet
Läs thet i st. f. the i Låle-texten 52 (se Kock [1892], s. 32).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 697 #2:
Rådh är intet rådh, vthan dhet tijdigt brukas.
i. e. Som man sade: Effterrådh är intet rådh.
Seent rådha när skadhan är skedd.

{900} Room bleff icke bygd alt på en dagh.
Room (1604) / Rom (1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 690 #1:
Rom bleff intet alt bygdt på en Dagh.
i. e. Som man wille säya: All godh giärning wil haa tijdh.
Item: Gudh skoop ingen hastigheet.
Elliest sägher man aff Erasmo:
Festina lente. Hasta med maak. (”Skynda långsamt!”)
Och på Swänska: Dhen kommer och fram som Oxerna drifwer.
skoop (impf. ind. sg.): skapade → SAOB SKAPA

{901} Röör hand och foot så hielper tigh Gudh.
Låle (1300-talet) #185: Røør haandh oc fodh saa hielper tegh gwdh
                                         Cum furor est scille tibi brachia cruraque cilIe
YFSv (ca. 1450) #170: rør handh ok footh tha hiælpir thik gudh
                                      Cum furor est cille tibi brachia vraque cille

{902} Röön gör godh drängh.
röön → SAOB RÖN 2) erfarenhet
Låle (1300-talet) #582: Røøn ær goodh drængh
                                         Mancipium verum probat experientia rerum
YFSv (ca. 1450) #505: rrøn ær godh drængh
                                      mancipium verum probat experiencia rerum

{903} Råka lyka mannen

{904} Rutit är snart brutit.
rutit: ruttet → SAOB RUTTEN
brutit (perf. part.): brutet → SAOB BRYTA
Låle (1300-talet) #399: Raadhet ær snarth brodhet
                                         Frangere quod putruit absque labore fuit
YFSv (ca. 1450) #358: rothit ær ødbrwtith
                                      frangere quod putrvit absque labore fuit
rothit: ruttet → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 269: rutin, adj., rutten, stinkande.
ødbrwtith: lättbrutet → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1162: ödhbrutin, adj., lätt eller snart bruten, lätt att bryta.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 694 #3:
Rutet är snart brutet.
i. e. Dhet som för intet duger, dhet är snart förderfwat.
Medh sådan meening säger man och: Ruten rooth är snart oprycht.

{905} Rijset gör gott barn.
Låle (1300-talet) #73: Rijss gør goth barn
                                       Acredo puerum virge meliora ineptum
Låle (1300-talet) #839: Rijss gør goth barn
                                         presto bonis rebus ope virge fiet ephebus
YFSv (ca. 1450) #16: lime gør goth barn
                                    acredo puerum virge meliorat ineptum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 689 #2:
Rijs giör gott Barn.
i. e. Vthan straff och tuchtan blijr intet Barn wäl vpfödt.

{906} Reen hand går genom alle landh.
reen hand: oklanderlig person → SAOB REN 3) g) α) (i vitter stil) ren hand / rena händer och dyl., symboliserande moralisk renhet / oförvitlighet / rent samvete och dyl.; särskilt i uttrycket ha rena händer, vara oskyldig / utan fläck och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 682 #1:
Reen hand går säkert genom Land.
i. e. Dhen oskyldige är altijdh trygger, ehwad som påkommer.

{907} Rijs gör barnen wijs.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 689 #1:
Rijs, giör Narren wijs.
i. e. Tijdigt straff gieer förståndh.
Som man wille säya: Agan är god när mått är med.

{908} Redder är icke frij.

{909} Reedh tigh på spiutet när Gudh giffuer maath.
≈ Var beredd på jakt när Gud ordnar fram bytet. ≈
reedh tigh: förbered dig → SAOB REDA 1) a) ε) (†) i uttrycket reda sig (up)på något / (up)på (att) göra något, göra sig beredd / bereda sig på något resp. att göra något; även (i uttrycket reda sig på / uppå något): göra sig beredd att använda / erlägga något, även övergående i betydelse: skaffa sig något

{910} Rijff icke sunder digh, hin tagher digh likwäl.
≈ Slit inte ut dig – fan tar dig ändå! ≈
rijff icke sunder digh: förta dig inte! → SAOB RIVA ⇒ RIVA SÖNDER 2) b) såsom beteckning för att någon förstör sig genom alltför stora ansträngningar; särskilt liktydigt med: överanstränga sig, förta sig; anträffat bland annat i nekande sats
hin: fan → SAOB HIN 3) III. [betydelsen har uppkommit genom ellips av uttrycket hin onde, hin håle och dyl.; (vardagligt) såsom sbst.: hin onde, fan, djävulen

⇑

S                                            — C1 b —
{911} Sanningen haffuer en fastan botn.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 708 #3:
Sanning haar en fast bottn.
i. e. Hon består i all proff.

{912} Sanningen bryther huffuut.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 708 #1:
Sanning bär altijdh feegt hufwud.
i. e. Hon får många owänner.

{913} Saligh är then som kan see widh annars ofärdh.
≈ Lycklig är den som kan dra lärdom av andras olyckor! ≈
saligh: lycklig, säll → SAOB SALIG 1) om person: som (allmänt / i ett visst avseende) befinner sig i en lycklig / förmånlig ställning och har anledning att känna sig lycklig och glad, lyckligt lottad, lycklig, säll; avundsvärd
see widh: ta varning av → SAOB SE 3) n) ι) (†) se vid något, fästa sig vid något / bry sig om något / dra lärdom av något / ta varning av något
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
ofärd: olycka → SAOB OFÄRD 2) (i synnerhet i högre / vitter stil) förhållandet att det går någon illa; olycka, olycksöde; undergång, fördärv; (svår / obotlig) skada; motsatt: välfärd
Låle (1300-talet) #411: Saligh ær then ther kan see wedh annen mandz skadhe
                                          felix quem faciunt aliena pericula cautum
YFSv (ca. 1450) #325: bætræ ær see widh annars skadha æn widh sin eghin
                                      felix quem faciunt aliena pericula cautum

{914} Sax gör barneklut¹⁾, och kniff enögat.
¹⁾ barneklut tryckfel för barn blint eller liknande
Låle (1300-talet) #416: Sax gør barn blint oc kniff eenøweth
                                         forfice fit cecus puer ex cultro monatalmus
YFSv (ca. 1450) #350: faa barne sax vm thu wil thet blinth hawa ok kniiff eenøgkth
                                      forfice fit cecus puer ex cultro monotalmus

{915} Sachta kommer thet til at en drukenman dandzar.
≈ Det händer lätt att en berusad man dansar. ≈
drukenman 1604 ändrat till drucken man 1636.
sachta → SAOB SAKTA 7) (†) lätt, lätteligen; utan svårighet; stundom svårt att skilja från 8) (†) helt visst; utan tvivel; säkerligen; nog
kommer det till: händer det → SAOB KOMMA ⇒ KOMMA TILL I. intr. 6) opers.: hända (sig), komma sig
Jfr. {1247} Thet komber snart till at en drucken man dandzar. 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 80 #5:
Dhet kommer snart til, at en drucken man dantzar. 
i. e. När man wedh lust begår något forseende, så swaras her medh
såsom til enskyllan: Lijka som en drucken icke är obenägen til en dantz.
enskyllan: entskyllan, ursäkt → SAOB ENTSKYLLAN, undskyllan; ursäkt

{916} Skalckar är ibland danne män.
≈ Det finns skojare även bland hedersmän. ≈
skalckar: skurkar, skojare → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
danne män: hedersmän → SAOB DANNEMAN 1) (numera föga brukligt utom i arkaiserande framställning) förträfflig, duglig, hederlig, ärlig, redbar, rättrådig, rättskaffens, aktad, ansedd man / medborgare (med undantag för den äldsta tiden i synnerhet om person ur borgar- och bondeklasserna); en man sådan han bör vara; hedersman
Grubb – Penu proverbiale (1665), 610 #3:
Ogrääs wäxer bland Hweetet.
i. e. Skalkar finnas bland Dannemän.

{917} Skam är bära longt skägh och hara hierta.
≈ Det är en skam att ha långt skägg och vara feg. ≈
hara hierta → SAOB HARE ⇒ HARHJÄRTA 1) hjärta hos / av hare, bildligt i uttryck som beteckna någon såsom rädd(hågad) / feg; 2) (vardagligt, mindre brukligt) rädd / feg stackare, pultron, kruka
Låle (1300-talet) #97: Thet ær skam skæggheth haghe at dandzæ
                                       Barbe pendenti pudor est tremulencia menti
YFSv (ca. 1450) #85: skam ær skæggiothom man ath skælwa
                                    barbe pendenti pudor est tremulencia menti

{918} Skadan kommer icke ensam til bysz.
til bysz (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till byn → SAOB BY, sbst. ², 2) e) i uttrycket till by / bys, stundom byss, till byn / en by; allmännare, liktydigt dels med: hem, tillbaka (hem), till platsen (där något försiggår / där någon uppehåller sig), till sin bestämmelseort, till rätta, dels med: tillsammans, i ärenden
Låle (1300-talet) #923: Skadhen kommer eij gernæ ene tijl hws
                                         Dampnum soliuagum non sueuit viscere pagum
YFSv (ca. 1450) #196: ey kombir skadhi een til by
                                      dampnum soliuagum non sweuit visere pagum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 383 #3:
Ingen sorg vthan syster.
i. e. Sällan kommer skadhan ensam til bys.

{919} Skam är wara Prest, och olärdh.

{920} Skam är stiela, wärre åtherbära.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 393 #2:
Ingen skam at stiäla, men större hembära.
i. e. När någon stiäl, så sijr dhet ingen, och kan fördhenskul
tiufwen intet skiämmas: Men när tiuffnaden bärs heem igen,
blijr skammen så mycket större, som hon blijr hwar man kunnig.

{921} Skadhan är honom näst som j händer haffuer.
≈ Skadan ligger honom närmast som har den. ≈
näst (superl.): närmast → SAOB NÄST, adv. o ch adj. superl, 3) (†) motsv. NÄRA, adv. och adj. 3: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 4); i adverbiell resp. predikativ / attributiv (eller substantivisk) användning
j händer: i handen → SAOB HAND 3) b) i många uttryck med prep. i, numera sällan på. Ha, hålla, bära, taga något i handen (eller sin hand, även i hand) / händerna (eller sina händer, förr även i händer)

{922} Säth stenen för järnnagel.
Låle (1300-talet) #270: Ladh steen eij modh¹⁾ emodh iærn nafflæ
                                         Debet vim silicis fero retrotundere cuspis
YFSv (ca. 1450) #214: læt saman steen ok jærnstangh
                                      debet vim silicis ferri retrotundere cuspis
¹⁾ I stället för eij modh läs emodh med Kock [1892], s. 132: ”Hvarken S, B eller H har någon negation, och detta överensstämmer med latinet. Jag antar därför, att eij modh i A genom missförstånd uppstått ur emodh (imodh). […] Ordspråkets mening är: »man skall sätta hårt mot hårt».”

{923} Sielsint är see på hwitan kropp¹⁾.
¹⁾ kropp (1604 & 1636) är uppenbarligen tryckfel för korp (raffn / rampn / corvina)
sielsint → SAOB SÄLLSYNT
Låle (1300-talet) #36: Thet ær siælsywnt at see hwidh raffn
                                       Albida coruina tribus est mihi res peregrina
YFSv (ca. 1450) #35: thet ær siælsynth at se hwitan rampn
                                    albida coruina tribus est mihi res peregrina
rampn → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 242: ramn (rampn; raffn), m. korp.

{924} Sieldan wexer gräs på almanawägh.
sieldan → SAOB SÄLLAN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 279 #1:
Grääs wäxer sällan på Almennewägen.
i. e. Dher hwar man faar fram, dher kunna inga Örter groo.

{925} Sieldan riffues vlffuar, när the haffua icke kalffuar.
≈ Sällan river vargar varandra när de inte har ungar. ≈
sieldan → SAOB SÄLLAN
riffues (depon.): riva varandra → SAOB RIVA d) dep.: (hålla på med att) riva, (upprepade gånger) riva; ha för vana att riva; även reciprokt: (upprepade gånger) riva varandra; även bildligt
vlffuar: ulvar, vargar → SAOB ULV
kalffuar: kalvar→ SAOB KALV I. 1) g) γ) (†) oegentligt, i fråga om varg
YFSv (ca. 1450) #62: siælwe riwas vlua tha the ey haua kalua
                                      Ablatis vitulis fit lupus esca lupi
YFSv (ca. 1450) #146: siælua riuas wlua tha the hawa ey kalua
                                      Consumptis vitulis fit lupus esca lupi

{926} Siuk man lyster icke gerna stridhe.
≈ En sjuk man har inte gärna lust att strida. ≈
lyster: har lust → SAOB LYSTA, v. ², 1) a) (numera blott i vitter stil) i opers. användning: det lyster mig osv. (att göra något och dyl.), jag har lust (att göra något), det behagar / tilltalar / täckes mig, jag finner behag (i något)

{927} Siwårs barn äro quemd til embete.
≈ Ett sju år gammalt barn duger till att arbeta. ≈
siwårs: sju års (adj. oböjligt i attributiv användning), sjuårig → SAOB SJU
siwårs barn: sjuåringar
quemd: dugliga → SAOB KVÄMD (†) lämplig / duglig (till något)
embete: arbete → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1105: ämbite, n. 1) ämbite, tjenande, betjenande, tjenst, arbete.
Låle (1300-talet) #319: Syw aars gammelt barn ær qwæm tijll æmbede
                                         Est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
Låle (1300-talet) #979: Siw aars gammelæ barn ær snart at lockæ
                                         Septennem puerum flectunt bellaria rerum
YFSv (ca. 1450) #285: hwart siw vintra gamalt barn wil sik siæluo bæst
                                      est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
YFSv (ca. 1450) #938: hwar wil sik bæst som siw aara gamal ær
                                      Septennem puerum flectent bellaria rerum

{928} Siäldan är hastigh godh.
≈ Snabbt är sällan bra. ≈
siäldan → SAOB SÄLLAN
hastigh (adv.) → SAOB HASTIG
godh (adv.): bra → SAOB GOD A) i allmänhet: tillfredsställande, bra, förträfflig och dyl. samt i därmed närmast sammanhängande betydelse

{929} Sieldan gör [i stället för dör ¹⁾] hunden aff beenshugg.
≈ Sällan skäller hunden till följd av de slag han får av ben som kastas på honom. ≈
sieldan → SAOB SÄLLAN
¹⁾ dör är tryckfel för gör ”skäller”; gör, ett annat ord för ”skäller”, återfinns i Låle-handskrift B. 
gö → SAOB GÖ, om hund: skälla
beenshugg → SAOB BEN ⇒ –HUGG (†) hugg / slag som förorsakas av ett kastat ben
Se Kock [1892], s. 350.
Jfr. Grubbs kommentar i Penu proverbiale, 783 #1:
Sällan döör Hundh aff beenszhugg.
Man faar intet illa aff dhet man giärna wil haa.
Såsom man wille kasta ett styckie Bröd åth en hungrogan,
och ett Been åth en Hund, dhe skulle intet tyckiat wara illa giordt.
Låle (1300-talet) #919: Siællen gæller hwndh aff beens hwgh [enl. hs. A]
                                         Raro mouens rictus plangit canis ossibus ictus
gæller ”skallar”, ”skäller” i Låle-hs. A har i Låle-hs. B ersatts med gør, ett annat ord för ”skäller”
gæller: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 437: gälla (pres. gällir), v. gifva från sig ett genomträngande el. starkt ljud.
gør: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 437: göia (gö, göö, pres. göör), v. skälla
YFSv (ca. 1450) #837: siællan gællir hund vidh beenshugh
                                      Raro mouens rictus plangit canis ossibus ictus
siællan: sällan → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 344: siäldan, adv. sällan.
gællir: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 437: gälla (pres. gällir), v. gifva från sig ett genomträngande el. starkt ljud.
beenshugh → Söderwall Ordbok, 1, s. 93: benshug, n. [Fdan. benshug] hugg eller slag som förorsakas av ett kastat ben.

{930} Sieldan kommer math j liggiande mans mun.
≈ Sällan flyger stekta sparvar i munnen. ≈
sieldan → SAOB SÄLLAN
Jfr. Grubb – Penu proverbiale (1665), 211 #3:
Flygande Kråka får något til föda.
i. e. Man måste haa omaak för födhan.
[⋯]
Som man wille säya:
Inga steckta Starar Flyga enom i munnen.
enom (dat. sg. m. till en) → SAOB EN

{931} Seldan får kona godh skepna.
kona → SAOB KONA, kvinna; d) dålig, särskilt lättfärdig / sedeslös kvinna
seldan → SAOB SÄLLAN
skepna → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde; lott; 1) c) få / vederfaras ett så / så beskaffat öde / få en så / så beskaffad ändalykt 
Låle (1300-talet) #921: Siællen fangher spaa konæ goodh skæbnæ
                                         Raro solet fieri bona fatidice mulieri
YFSv (ca. 1450) #839: siællan fik spakona godha ændalykth
                                      Raro solet fieri bene fatidice mulieri
spakona: sierska, spåkvinna; häxa → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 461: spakona, f. [Isl. spákona] spåqvinna.
ændalykth: slut → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1120-1121: ändalykt, f. 1) i synnerhet om lifvets slut / sista tid. 

{932} Sieldan är grewen bettre än bolen.
≈ Sällan är grenen bättre än stammen. ≈
sieldan → SAOB SÄLLAN
grewen (1604 & 1636): tryckfel för grenen
bolen: stammen → SAOB BÅL 1) (†) stam på träd (växt / dyl.), i motsättning till grenarna och roten

{933} Siw års barn är snart lockat.
siw års: sju års (adj. oböjligt i attributiv användning), sjuårig → SAOB SJU
Se Kock [1892], s. 144-145 angående följande fyra texter:
Låle (1300-talet) #319: Syw aars gammelt barn ær qwæm tijll æmbede
                                         Est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
Låle (1300-talet) #979: Siw aars gammelæ barn ær snart at lockæ
                                        Septennem puerum flectunt bellaria rerum
YFSv (ca. 1450) #285: hwart siw vintra gamalt barn wil sik siæluo bæst
                                      est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
YFSv (ca. 1450) #938: hwar wil sik bæst som siw aara gamal ær
                                      Septennem puerum flectent bellaria rerum

{934} Sieldan äther rädder man åål, och soffuer när deieligh quinnor.
sieldan → SAOB SÄLLAN
när: nära → SAOB NÄR, adv.², A. i fråga om avstånd i rummet. 1) nära
deieligh → SAOB DEJLIG 3) a) vacker, skön, fager

{935} Skada göre wij, skada lijdhe wij Gudh är domare, ingen troor thet.
≈ Vi gör skada och vi lider skada. Gud är domare men ingen tror det. ≈

{936} Sker ett stycke aff tin kiortil, och skil tigh widh en skalk.
sker (imper. sg.): skär! → SAOB SKÄRA
skil (imper. sg.): skilj! → SAOB SKILJA
skalk: skurk → SAOB SKALK, sbst. ¹, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.

{937} Slåå Jernet medhan thet är hett.
≈ Man skall smida medan järnet är varmt. ≈
slåå jernet: smida → SAOB SLÅ 5) β) smida; i fråga om nutida förhållande blott i fråga om smidning som innebär formning i sänke / genom stukning
Jfr. {679} Man skal slå iernet medhan thet är heet.
Låle (1300-talet) #272: Man scal slaa iærneth naar thet ær heedh
                                         Dum candet ferrum velocius est feriendum
YFSv (ca. 1450) #225: man skal sla jærnith tha thet ær heeth
                                      dum candet ferrum velocius est feriendum

{938} Slåå vgla widh sten, och steen widh vgla been.
Låle (1300-talet) #700: Slaa steen wed wglæ oc wglæ wedh steen
                                         thet gæller vglæs ben
                                         noctua cesa petra vel cedens sauceat ossa
YFSv (ca. 1450) #584: sla wgglo widh steen ok steen widh vgglo
                                      thet gæller æ vgglo been
                                      noctua cesa petra vel cedens sauciat ossa
”Ordspråket uppfattas med rätta […] såsom en varning
mot att inlåta sig med sin överman.” (Kock [1892], s. 132.)

{939} Slå icke vth thet skittna watnet, för än tu får thet rena.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Jfr. {661} Man skal icke kasta bort thet skitna watne, förr än man får thet rena.
Låle (1300-talet) #669: Man scal eij slaa thet skidnæ watn wd
                                         fore æn man faar thet reenæ indh
                                         non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
Låle (1300-talet) #1089: Slaa eij vdh thet vreenæ watn før æn thw faar thet rene
                                           Turbida seruetur aqua donec vitria detur
YFSv (ca. 1450) #597: jak slaar ey wth thet fula watn før æn jak faar thet rena
                                      non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
YFSv (ca. 1450) #991: sla ey wt thet wrena watn før æn thu hawir thet rena
                                     Turbida seruetur aqua donec vitrea detur
Grubb i Penu proverbiale, 412 #3:
Kasta intet bortt dhet oreena Wattnet, förr än du haar dhet reena.
i. e. Som man wille säya: Pröfwa först dhe nyia wännerna,
förr än du förlåter dhe gambla. Ty nyia wänner, är som nytt Wijn. 

                                            — C2 a —
{940} Små foglar wärpa små ägg.

{941} Smeden haffuer ther medh tänger, at han wil icke brenna sine hender.
ther medh: därmed, därför → SAOB DÄRMED I. demonstr. adv. 3) a) (†) på grund därav, fördenskull, därför
Låle (1300-talet) #636: Smedhen haffwer forthi tænggher
                                         at han wil eij brændhe sijne hændher
                                         Ne digitos vrat faber ignem forcipe curat
YFSv (ca. 1450) #550: smiidh hawir thy tang at han vil sik ey brænna
                                      Ne digitos vrat faber ignem forcipe curat

{942} Små icke förra än tu får.
≈ Rata inte något innan du får det! ≈
små: försmå → SAOB SMÅ (†) = FÖRSMÅ
förra än …: förrän… → SAOB FÖRR / FÖRRA

{943} Snart löper tijdhen mädan måltidh görs.
≈ Tiden går fort medan man äter. ≈
snart: fort → SAOB SNART, adv., 2) b) ε) [… ] snabbt / fort / hastigt
löper → SAOB LÖPA, v. ¹, X. 1) om tid: förflyta, förrinna, gå och dyl.
mädan: medan → SAOB MEDAN II. konj. 1) a) under tiden som, under det att
måltidh görs: inta sin förtäring → SAOB MÅLTID 2) a) (†) i uttrycket göra (sin) måltid och dyl.: intaga sin förtäring, äta

{944} Snart är gagn giort.
Låle (1300-talet) #19: Skøth ær gaffn giorth
                                       Actio cara fore quit breuitate more
Låle (1300-talet) #274: Skøth ær gaffn giorth skær aff flycketh
                                         Dimembrando genam de perna presto fit vsus
YFSv (ca. 1450) #19: skøth ær gagn giorth
                                    accio cara fore quit breuitate more
YFSv (ca. 1450) #234: skyth ær gangn giorth skwrith af flykke kynben
                                      demebrando genam de perna presto fit vsus
skøth (adv.): snart → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 380: skiuter, adj. hastig, snar. — n. adv. hastigt, ögonblickligt. — snart, lätt.

{945} Snart är quinnor lockat.
Låle (1300-talet) #1040: Snart ære qwinnær lockedhe
                                            Suadent femelle prostrare preces modicelle
YFSv (ca. 1450) #943: quinna ær skøt lokkadh
                                      Suadent femelle prestare preces modicelle
skøth (adv.): snart; lätt → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 380: skiuter, adj. hastig, snar. — n. adv. hastigt, ögonblickligt. — snart, lätt.

{946} Snart är sadla medh een giordh.
≈ Det går snabbt att sadla med en sadelrem. ≈
snart: fort → SAOB SNART, adv., 2) b) ε) [… ] snabbt / fort / hastigt
giordh → SAOB GJORD 1) band / rem och dyl. som fästes omkring något / användes att uppbära / fasthålla något; särskilt om de breda starka band av hamp- / lingarn (eller läder) som spännas om buken på ett rid- / dragdjur för att fasthålla sadel / sele / täcke och dyl.

{947} Sonen går gerna j fadrens skoo.
≈ Sonen går gärna i faderns fotspår. ≈
skoo → SAOB SKO, sbst , 1) g) γ’) (numera blott tillfälligt) i uttrycket träda / stiga / komma / gå i någons skor, göra på samma sätt som någon / följa någons föredöme / gå i någons fotspår / efterträda någon.

{948} Såsom man gör så går thet.

{949} Sorgh är icke syster än tå hon ligger när.
när: nära → SAOB NÄR, adv.², A. i fråga om avstånd i rummet. 1) nära
Låle (1300-talet) #1008: Sorgh ær eij søsther thet hwn soffwær nær
                                            Sic licet abra thori non est par cura sorori
YFSv (ca. 1450) #923: sorgh ær ey systor hon sithir tho fult nær
                                      Sic licet abra thori non est par cura sorori
Kock [1892], s. 372: ”Jag kan ej giva någon tillfredsställande förklaring av ordspråket.”

{950} Sorgh gör månger man rådhlös.
≈ Sorg gör mången man villrådig. ≈
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
rådhlös: villrådig → SAOB RÅDLÖS 1) som icke vet någon råd / utväg, som icke vet vad han skall ta sig till, hjälplös, handfallen, ”ställd”; stundom dels: villrådig, obeslutsam, dels med bibet. av: förvirrad; även i utvidgad användning, om ansiktsuttryck och dyl.: som är kännetecknad av / vittnar om rådlöshet

{951} Så tiuta vnge vlfwar effter som gamble före.
≈ Unga vargar härmar gamla vargars ylande. ≈
vlfwar (fsv. sg. ulver): vargar → SAOB ULV
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Jfr. {993} Så grynte grijs som gamble swin.
≈ Unga grisar härmar gamla grisars grymtande. ≈

{952} Sorgofult hierta, fäller rosende färga.
≈ Ett sorgefullt ansikte förlorar sin rosa färg. ≈
sorgofult: sorgefullt → SAOB SORG- | -FULL (sorgo- 1604)
fäller: förlorar → SAOB FÄLLA 6) i uttrycket fälla färgen, förlora sin klara / friska färg, bliva blackig, (ur)blekas
rosende: rosenröd, rosa → SAOB ROSENDE I., adj., 2) som (i synnerhet i fråga om färgen) liknar en ros; rosenröd, rosenfärgad; även bildligt
färga → SAOB FÄRG; förr även FÄRGA, sbst.¹
Grubb – Penu proverbiale (1665), 752 #2:
Sorgen fäller snart rosenfärgan.
i. e. Hon giör snart röda kinder bleek.

{953} Sompt gälle Gudh, och sompt östan wäder.
sompt (pron. i n. sg.): somligt → SAOB SOMT 2) i substantivisk anv.: somligt, en del, något
Låle (1300-talet) #945: Somth gællæ gudh oc somt østhen wedher
                                         Refert rapta deo soluenda referre vel euro
YFSv (ca. 1450) #860: sompt giældir gudh ok sompt østan wædhir
                                      Refert rapta deo soluendo referre vel euro
Kock [1892], s. 356: ”Detta ordspråk är icke klart.”

{954} Så är bonde som by, vthan och iw vthi. 
≈ Sådan by, sådan bonde. ≈
☞ Holm Ordspråk, s. 43: »Samhället blir sådant som den enskilde.»
Jfr. {1227} Thet är by som bonde.
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 57-58:
»… och såsom man säga plägar, at thet är så By som Bonde.
Ther aff fölier, at thet är så Bonden som Fougten är till, förty man finner
flere orkeslöse och försummelige Bönder, än the som äre Arbetssamme och flijtige.»
✫ Bakgrunden till detta ordspråk är de gyttriga förhållanden som rådde i byarna fram till tiden före storskiftet 1749: alla bönder i en by var nämligen helt beroende av varandra, och byns ve och väl berodde på hur varje enskild bonde skötte sin gård, sina ägor och sina åligganden, eftersom många funktioner i en by delades, såsom underhåll av vägarna i byn och transportvägar ut till de vitt spridda jord- och skogsägorna. Vidare måste sådd och skörd, skogsavverkning, virkestransporter och nyplanteringar etc. samordnas, eftersom man t.ex. inte kunde köra över varandras nysåddda eller oskördade åkrar eller oavsiktligt blockera varandras virkestransporter.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 780 #4:
Så är By som Bonde.
i. e. Hästen är som han blijr hållen til.
☞ Holm Ordspråk, s. 43: »Samhället blir sådant som den enskilde.»

{955} Såffue [såghe] wij wår dödh, så wore wår gerning så södh.
≈ Om vi såg vår död skulle vårt handlande ej vara så uselt [som det är]. ≈
Andra hälften av texten är korrupt, läs med fsv.: … så wore wår gerning ej så snödh.
såffue tryckfel / missuppfattning av fda. soffue = fsv. saghom ”såge”
södh tryckfel för snödh
såghe (impf. konj.) → SAOB SE 5) a) ge akt på / tänka på / ta hänsyn till / fästa avseende vid någon / något; i uttrycket se (up)på något i synnerhet förr även övergående dels i betydelsen: överväga / undersöka något, dels i betydelsen: betänka / besinna något
gerning: handlande, agerande → SAOB GÄRNING 2) (i synnerhet i högre stil) i sg.: handlande, verkande, verksamhet; livsverk, livsgärning
snödh: ringa → SAOB SNÖD 5) ringa / värdelös / eländig / usel / ömklig / fåfänglig; 6) (numera blott i vitter stil) moraliskt förkastlig, ond(skefull) / skändlig / lumpen / gemen / nedrig
Låle (1300-talet) #998: Soffue wij til wore død tha wore wor gerningæ eij so snødh
                                         Si necis essemus silicerni phas ageremus
soffue av äldre saghe = fsv. saghom
YFSv (ca. 1450) #961: saghom wi til war dødh tha ware war gerning ey swa snødh
                                      Si necis essemus silicerni fas ageremus
saghom → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 319: sea (pl. 1 pers. saghom), v. 1) se, genom synen uppfatta.
gärning: verksamhet → Söderwall Ordbok, 1, s. 439: gärning, f. 4) arbete, verksamhet. — arbete, verk (som föreligger någon ss uppgift el. som utföres).
snødh: usel → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 451: snöþer, adj. 5) usel, dålig, ond, snöd.
Kock [1892], s. 369:
”Ordspråket säger alltså: »hade vi blicken riktad på vår död, så vore vår gärning icke så usel».”

{956} Så är stiuffmoder moot barn, som salt j såår ögon.
stiuffmoder: styvmor → SAOB STYV- | -MOR
såår ögon: inflammerade ögon → SAOB SÅR, adj.², om öga: (inflammerad och) fuktig, sur
Låle (1300-talet) #1052: Saa ær steffmodher wedh barn som salt i saare øghen
                                           Seua nouerca suis fit alumpnis vt sal ocellis
YFSv (ca. 1450) #939: swa ær stiwffmodhir widh sin barn som salt i saar øghon
                                      Seua nouerca suis sit allumpnis vt sal ocellis

{957} Sådane fijskar man metar, sådane fånger man.
≈ Som man agnar kroken, sådana fiskar får man.≈
metar: agnar → SAOB META, v.², (†) förse (krok) med agn, agna; anträffat blott bildligt

{958} Så är dåre ibland folk, som vglen ibland kråker.
vglen: ugglan → SAOB UGGLA 1) a) ϑ) (†) vara som ugglan bland kråkor och dyl., inte passa in / vara illa sedd (i ett sällskap)
Låle (1300-talet) #1088: Saa ær folsk man blant folk som wglæ blant kragher
                                           Turbant bubonem volucris wlgus nebulonem
YFSv (ca. 1450) #1012: swa ær skalk i bland folk som vggla i bland krako
                                        Turbant bubonem volucres wlgus nebulonem

{959} Så wäl leffuer hönan aff sit kraffs, som Leijonet aff sitt Rooff.
Låle (1300-talet) #1167: Saa læffwer høne aff sith skrab som løwæ aff sith roff
                                           vt leo predando viuit gallina sipando
Låle (1300-talet) #1192: Saa feffwer hønæ aff sith skrab som løffwen aff sith roff
                                            viuit gallina scalpro pedis vt leo preda
YFSv (ca. 1450) #1066: swa giwir høna aff sith scrap som leon aff sin bradh
                                        vt leo predando viuit gallina sipando
                                        viuit gallina scalptro pedis vt leo preda
Läs liwir i st. f. giwir i YFSv-texten 1066 (Kock [1892], s. 416)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 371 #1:
Hönan lefwer så wäl aff sitt kraffz, som Leyonet aff sitt rooff.
i. e. Gudh födher så wäl Bij, som Biörnar.
i. e. Dhen fattiga, så wäl som dhen rijka:
Ty Gudh haar giordt dhem båda.

{960} Så uphöies rijkt barn aff sin byrdh, som Jord aff sine tagge.
jord: hjort (ordformen jord saknas i SAOB) → SAOB HJORT
tagge: horn → SAOB TAGG / TAGGE 1) a) γ) om spetsigt utskott / spetsig gren på horn hos hjortdjur; i synnerhet i pl.
Låle (1300-talet) #1193: So ophøges rickt barn aff sijn byrd som hiort aff sine tagge
                                           vt ceruus cornu puer arrogat indolis ortu
YFSv (ca. 1450) #1067: swa styres barn aff byrdh som hiorth aff horn
                                        vt ceruus cornu puer arrogat indolis ortu

{961} Så gånger rätt, som man haffuer ätt.

{962} Så gott är liggia naken, som inthet haffua på sigh.
liggia (inf.): ligga → SAOB LIGGA (liggia)
☞ Wahlund Osed och ordsed, Sthlm 1990, s. 163: »Det är bättre att vara ogift än olyckligt gift.»

{963} Så gör lagh, som wenner ähro.

{964} Sunder skoo gör wåtha fötter.
sunder: söndrig → SAOB SÖNDER II. såsom adj.: i stycken; förstörd, trasig

{965} Så gåret, then ena mister, then andra fååreth.
≈ Så går det: en förlorar, en annan vinner. ≈
gåret (kontr.) = går’et: går dhet … fååreth (kontr.) = får’et: får dhet

{966} Så är huar man häffder, som han är klädder.
häffder (perf. part. till hävda) → SAOB HÄVDA 6) a) refl.: om person särskilt: göra sin personlighet / sina åsikter gällande, bevara sin individualitet
klädder (perf. part. till kläda) → SAOB KLÄDA
Jfr. {477} Huar man är så hedder som han är klädder.

{967} Söthe wenners trätha, thet är kärleeken.

{968} Spee och spott gör ingom gott.
spee: vanära → SAOB SPE 1) förödmjukelse / nesa / smälek / vanära
spott → SAOB SPOTT, sbst. ³, 1) hån, skymfande, smädelse
ingom (arkais. dat. sg. m. till ingen): ingen → SAOB INGEN

{969} Spott och skada fölges gerna åth.
spott → SAOB SPOTT, sbst. ³, 1) hån, skymfande, smädelse
Låle (1300-talet) #222: Spoth oc skade følges gernæ ath
                                         Dampno concinnus consueuerat esse cachinnus
YFSv (ca. 1450) #195: spoth ok skadhi følias gerna aath
                                      dampno concinus consweuerat esse cachinnus

{970} Spåmen haffuer tu welkor, antingen liuga eller säger sant.
tu (räkneord): två → SAOB TU, två
welkor: alternativ → SAOB VILLKOR 2) (†) valbar möjlighet, alternativ
Låle (1300-talet) #361: Hwoo som spaar han ænthen lywer eller syer sandhedh
                                         fatidicus verum fatur vel figmina rerum
YFSv (ca. 1450) #319: hwa som gæthir han antigia liughir allir sighir sant
                                    fatidicus verum fatur vel figmina rerum
gæthir: gissar, spår → Söderwall Ordbok, 1, s. 440: gäta, v. 3) gissa, spå.

{971} Stenen som offta röres, wexer icke gräsz vppå.
Låle (1300-talet) #661: Then stheen wordher eij mwssgroodh som offthæ røres
                                         Non lapis artatur musto qui sepe rotatur
YFSv (ca. 1450) #587: thæn steen som oppta røris han wardhir ey mosughir
                                      non lapis artatur musto qui sepe vagatur
I den YFSv-texten 587 är rotatur den bästa läsarten enl. Kock [1892], s. 267.

                                            — C2 b —
{972} Stoor ord sittia icke j halsen fast.
(Texten i 1604 är korrupt och har därför kompletterats med sittia från 1636 års utgåva.)
sittia → SAOB SITTA (sittia)

{973} Stryk aff gullringen och tagh til greepen.
≈ Tag av dig guldringen och fatta tag om grepen i stället! ≈
stryk aff (imper.): tag av! → SAOB STRYKA ⇒ STRYKA AV 4) ta av / dra av (något)
greepen: grepen → SAOB GREP 1) i synnerhet lant. gaffelformigt redskap med två / flera (vanligen 4—6) grova klor (”horn”) och träskaft
Låle (1300-talet) #46: Stryg aff gwlffyngheme oc tagh tijl græben
                                       Annulus abdatur vt inops opus aggrediatur
YFSv (ca. 1450) #57: strykh aff gulfingran ok arwodha for brødh
                                    annulus abdatur et inops opus aggrediatur

{974} Stackot är höne flycht.
≈ Kort är hönans flygsträcka. ≈
stackott: kort → SAOB STACKIG 1) c) om avstånd, väg(längd) och dyl. / förflyttning: icke lång
höne flycht → SAOB HÖNA ⇒ HÖNE-FLYKT 1) om hönas flykt
Låle (1300-talet) #302: Stacket ær hønæ flw
                                         Est gallinarum posse volare parum
YFSv (ca. 1450) #265: stakkuth ær høno flugh
                                      est gallinarum posse volare parum

{975} Styr häst medh bessel, och kona medh käpp.
bessel → SAOB BETSEL
kona: kvinna → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #508: Styr hæsth meth bætzell oc konæ meth kæppæ
                                         Jnferule penis sponsam sed equm rege frenis
YFSv (ca. 1450) #444: styr hæst medh belz ok kono medh kæp
                                      jn ferule penis sponsam sed equum rege frenis

{976} Stongh lärer hästen dragha.

{977} Stackot hund och kullot koo och lithen man, the äre geft högmodige.
stackot (1): liten → SAOB STACKIG 1) b) i fråga om kroppslängd, kort; liten
stackot (2): stubbad, svanslös → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 489: stakkotter, adj. 4) afstubbad, svanslös. stakkut hund (canis a cauda mutilus) …
kullot (1): hornlös → SAOB KULLIG 3) om boskapsdjur: hornlös, obehornad
kullot (2): utan horn → Söderwall Ordbok, 1, s. 701: kullotter, adj. 2) kullig, utan horn. kulloth koo (bos cornibus orba) …
geft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Låle (1300-talet) #1178: Stacketh hwnd oc kwllædh koo oc lidhen man
                                           The ære gærne beræffnæ
                                            vt canis a cauda mutilus bos cornibus orba
                                            vir breuis et turget iactancia quem leuis vrget
YFSv (ca. 1450) #1079: stakkut hund ok kulloth ko ok litin man
                                        æru høghfærgdogh
                                        vt canis a cauda mutilus bos cornibus orba
                                        vir breuis et turget jactantur quem leuis vrget

{978} Store Herrar vthan swenner, the äre lijthet wärdhe.
swenner: tjänare → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab) 
wärdhe: värda → SAOB VÄRD
Låle (1300-talet) #1183: Sthoor herre vdhen swænne ær lidhet wærdh
                                            vulgi sermo manet herus absque satellite vanet
YFSv (ca. 1450) #1088: stoor herra wtan swena ær litith wærdhir
                                        wlgi sermo manet herus absque satellite vanet

{979} Stackot wijsa är snart quädin. 
≈ En kort visa är snabbt sjungen. ≈
stackot: kort → SAOB STACKIG 1) kort; liten
snart: fort → SAOB SNART, adv., 2) b) ε) [… ] snabbt / fort / hastigt
quädin (perf. part.): kväden, framförd → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga
Grubb – Penu proverbiale (1665), 758 #4:
Stackot wijsa är snart qwäden.
i. e. Lijtet förråd är snart förtärdt.

{980} Stundom haffuer man språng, och stundom haffuer man swångh.
≈ Ibland är man övermätt och ibland utsvulten. ≈
språng → SAOB SPRÅNG III. om kraftig uttänjning (på gränsen / ända till bristning) av visst parti av kropp / kroppsdel; även konkret, om kraftigt uttänjt sådant parti
swångh → SAOB SVÅNG 1) om förhållandet att magen är insjunken av brist på föda, övergående i betydelse: hunger
Grubb – Penu proverbiale (1665), 770 #1:
Stundom swång och stundom språng.
i. e. Ahntingen för lijtet eller för mycket, sällan råkas måttan.

{981} Suik och falsk slår sin Herre på halssen.
suik: trolöshet → SAOB SVEK, sbst.
falsk: falskhet → SAOB FALSK, sbst., (†) falskhet
Låle (1300-talet) #398: Swigh och falsk slaar offthe sijn herre paa halss
                                         Fraus vt plebs dicit dominum collotenus icit
YFSv (ca. 1450) #360: swik ok fals slaar sin herra aa hals
                                      fraus vt plebs dicit dominum collatenus icit

{982} Suart koo giffuer huit mölk.
Låle (1300-talet) #826: Sworth koo gijffwer hwijdh mælck
                                         prebet candoris lac nigri vacca coloris
YFSv (ca. 1450) #758: the swarta ko molkar the hwito miolk
                                      prebet candoris lac nigri vacca coloris

{983} Sultin flugu bijter alla werst.
sultin: hungrig, ”sylten” → SAOB SVULTEN 1) b) hungrig
flugu (nom. 1597-1604) → SAOB FLUGA
alla werst: allra värst → SAOB ALLRA
Låle (1300-talet) #1125: Ee bydher swlthen flwæ wærsth
                                            Vi cinifes tenta famis est moderando cruenta
YFSv (ca. 1450) #1039: sarast bithir swlthin flugha
                                         vi ciniphes tenta famis est mordente crventa
I Låle-texten 1125 såväl som i YFSv-texten 1039 bör man läsa mordendo
i st. f. moderando resp. mordente. (Kock [1892], s. 405)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 499 #3:
Magra Muggor bijta wärst.
i. e. Hungrigh är altijdh snåål. När en torfftiger kommer til ett ämbete,
snåler han giärna åth sigh til dhesz han blijr wäl mätter,
och får något i Taskan.

{984} Syn är saghu rijkast.
≈ Att se med egna ögon är bättre än höra berättas. ≈
syn → SAOB SYN, sbst.², 1) b) i uttryck för att beteckna att självsyn / ögonen är bättre vittnesbörd än hörsägen / att någon eller något utgör synligt bevis för sanningen av / har ett utseende som bestyrker ett påstående / vad som sägs / sagts och dyl. / att någon får synligt bevis som bestyrker ett påstående osv.
saghu → SAOB SAGA 1) b) i uttrycket syn är saga / sagu / sagor rikast, såsom beteckning för att åsynen av något ger säkraste beskedet om dess beskaffenhet och dyl., särskilt liktydigt med: det är uppenbart
rijkast (superlativ som hos Låle #140 [rigesth ¹⁾], medan YFSv #120 har komparativ [rikare]) → SAOB RIK 2) anträffat blott dels i uttrycket syn är saga rikast, såsom beteckning för att åsynen av något ger säkraste beskedet om dess beskaffenhet / förlopp och dyl.
Låle (1300-talet) #140: Syn ær sawæ rigesth ¹⁾
                                         Cercius auditu quod fit visus scio scitu
YFSv (ca. 1450) #120: syyn ær saghu rikare
                                      Certius auditu fit quod visus scio scitu
saghu → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 296: sagha, f. 1) det som säges, yttrande, utsaga. […] syyn är saghu rikare (på det man ser kan man bättre lita än på det man hör)

¹⁾ Kock [1892], s. 75: ”Ehuru läsarten rigesth i D är möjlig, är väl dock komparativen rikare i S bättre […]”
Jfr. {992} Syn går för säghn.

{985} Syn går för senng, så by som bonde ¹⁾. 
≈ Det man ser går före hörsägen. ≈
syn: se ovan ⇑ {984}.
senng: hörsägen → SAOB SÄGEN 1) något som säges / sagts, yttrande, uttalande, påstående, utsaga; (muntlig) uppgift; även: hörsägen
¹⁾ Det andra ledet i detta ordspråk, »så by som bonde», har råkat hamna här
vid textsättningen men hör inte hit utan är ett brottstycke av {954} »Så är bonde som by…», alternativt {1227} »Thet är by som bonde».
Jfr. Grubb – Penu proverbiale (1665), 777 #3:
Syn går för sägn.
i. e. Som man wille säya: Ögat är ett troget wittne.
Item: Ögnasynen troos altijdh mehr än saghor.

{986} See til huem tu tager j hand förr en tu går j danzen.
≈ Se upp vem du tar i handen innan du går i dansen! ≈
förr en särskrivning av förren:
förr en → SAOB FÖRR 2) e) β) motsvarar FÖRRÄN 1) b) innan
see til [se ti´ll]: se upp! → SAOB SE ⇒ SE TILL 1) b) (†) övergående i betydelse: vara uppmärksam / se upp; särskilt i imperativ (även i utvidgad användning), dels: se upp / giv akt! och dyl.
Låle (1300-talet) #749: Gaar thw i dandz see hwem thw tagher om haandh
                                         Pacta manus videas cui das intrando coreas
YFSv (ca. 1450) #684: gaar thu j danz see hulikin thu ij hand takir
                                      Pacta manus videas cui des intrando coreas

{987} Slep icke lusen j skinfällen.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 46 #3:
Biudh intet Lwsen i Skinfällen.
i. e. Snylltegiästen kommer fulle obedin.
Man plägar fördenskull säya:
Dher Giästebudh hålsz, dhijt sanckas giärna slödredh.

{988} Sällan gespar glader man.

{989} Så födes bij som biörn doch aff olijka kattor.
födes: livnär sig → SAOB FÖDA I. 1) d) (†) i pass.: livnära sig
kattor troligtvis tryckfel för bettor
bettor: födoämnen → SAOB BETA, sbst.², ett mindre stycke mat, matbit, ”tugga”

{990} Sijla mygg och vpsluka hela kamelen.
≈ Sila mygg och svälja kameler. ≈
sijla → SAOB SILA
»I blinde ledhare, som sijlen myggior, och vpswälgen Kamelen.»
(Matteus 23:24 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 717 #3:
Sijla Muggor, och swälga Cameler.
i. e. Som man sade: Stocka flugor, och låta Bijen fara.
Straffa dhen fattiga, och låta dhen rijka löpa.

{991} Så lennge haffuer en fridh som hans granne wil.
≈ Man har fred/frid så länge som ens granne vill. ≈
lennge → SAOB LÄNGE
fridh [fsv. friþer, fredh(er), fred, frid] → SAOB FRED → Anmärkning rörande användning av formerna fred och frid. Formerna fred och frid användas i äldre tid utan åtskillnad i betydelse. […]

{992} Syn går för säghn.
≈ Det man ser går före hörsägen. ≈ 
Jfr. {985} Syn är saghu rijkast.

{993} Så grynte grijs som gamble swin.
≈ Unga grisar härmar gamla grisars grymtande. ≈
grijs: spädgris, ungsvin → SAOB GRIS 1) unge av svin, spädgris; ungt, icke fullvuxet svin, ungsvin
grynte: grymtar → SAOB GRYNTA, (†) 1) om svin (och andra djur): grymta
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Jfr. 951 Så tiuta vnge vlfwar effter som gamble före.
≈ Unga vargar härmar gamla vargars ylande. ≈
Låle (1300-talet) #447: Saa grynthe grijssæ effther som gamblæ swijn fore
                                         Grunit porcellus vt sus vetus ante tenellus
Låle (1300-talet) #448: Saa grynthe grijssæ som gamblæ swijn
                                         grunit sic fetus porcus vt ante vetus
YFSv (ca. 1450) #390: swa grympta grise æpte som gamwl swin fyri
                                      grunit porcellus vt sus vetus ante tenellus
                                      grunit sic fetus porcus vt ante vetus
YFSv (ca. 1450) #1073: swa grymptar griis som gamol swiin fore
                                        vrsini fetus grvnit vt ante vetus

{994} Säck håller sigh, possa löper om by.
≈ En säck blir liggandes kvar men en påse far runt i byn. ≈
håller sigh: förändras inte → SAOB HÅLLA E. 16) bibehållas / bibehålla sig oförändrad och dyl. d) refl.: bibehålla sin beskaffenhet / sitt tillstånd och dyl., icke förändras / fördärvas / förstöras, förbliva beständig / oföränderlig, ”stå sig”; även: bestå, bliva bestående / kvar (någonstädes) och dyl. 19) b) α) förbliva på, icke lämna / begiva sig från ett ställe och dyl.
possa → SAOB PÅSE, sbst.  
löper om: förändras → SAOB LÖPA ⇒ LÖPA OM 2) springa hit och dit; genomkorsa (ett område) i olika riktningar.
possa → SAOB PÅSE

{995} Så mång huffuut, så mång sinne.
≈ Så många människor som det finns, så många åsikter finns det också! ≈
huffuut: människa → SAOB HUVUD 3) b) β) om människa med särskild tanke på hennes tänkesätt, temperament, känslo- / viljeliv: ande, ”själ”
sinne → SAOB SINNE 10) (†), någons tanke / tankar om något, åsikt, mening, tycke, smak
Grubb – Penu proverbiale (1665), 781 #2:
Så mång Hufwud, så mång sinne.
i. e. Hwar föllier sin egen Hiärna.
Översättning av latinets Quot homines tot sententiae.
Se mer ☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Quot homines…

{996} Släp icke hunden j smörtroget.
smörtroget → SAOB SMÖR- | -TRÅG, tråg för ältning av smör
Jfr. {619} Läth hund til honingz trogh, så springer han vthi medh bådha fötter.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 733 #2:
Släpper man Hunden i smörtroget, så klijfwer han i medh bådha fötterna.
i. e. När man gieer Paddan en spann, så taar hon sielff en aln.
☞ Holm Ordspråk, s. 149: »Om man ger ohyfsat folk för stora friheter, så missbrukar de förtroendet.»

{997} Store foglar vpå stoore ägg.
≈ Stora fåglar ligger på stora ägg. ≈

{998} Stråå j en skoo och syl j en säck, och een hora j ett fönster
          the dölias icke gerna.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 777 #1:
Syl i en Säck, stråå i en Skoo, och Skiökian i Fönstret, dhe låta giärna see sigh.
i. e. Odygden yttrar sigh giärna.

{999} Skempta icke medh helgone, the göra iernteekn.
iernteekn → SAOB JÄRTECKEN 2) a) α) i uttrycket göra järtecken, göra undervärk

{1000} Staffuen kommer stodmären til gångs.
staffuen → SAOB STAV, sbst.², A. 1) b) käpp / (smal) stång / stake
stodmären → SAOB STO- | -MÄRR 1) om sto / om märr tillhörande en stogång; 2) brunstig märr (i stogång)
stogång → SAOB STO- | -GÅNG 2) flock av ston med tillhörande hingst (eller hingstar); särskilt om sådan flock / flera samhöriga sådana flockar för avel
til gångs: till att gå → SAOB GÅNG I. verbalabstraktum till GÅ, 1) a) (†) i förbindelsen till gångs, för att gå
Grubb – Penu proverbiale (1665), 759 #2:
Stafweren kommer Stodmärren til draga.
i. e. Som man elliest pläghar säya: En seeger kiäpp på en treeskan rygg.
stodmärren / stodhästen → SAOB SNYFFEL, sbst.², (†) hingst som hålles hos ston för att väcka deras brunst.
»En Hingst eller Bescheler är för Aflelsen, men en Stodhäst eller Snyffel är för at reta til lust och åtrå.» (Salander, 1758)

{1001} Skitit watn slecker och en brandh.
☞ Holm Ordspråk, s. 362: »Man får ta vad man kan få; enkel föda stillar också hunger.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 649 #2:
Oreent Wattn släcker och en brand.
i. e. Som man sade: Alt Wattn släcker Elden.
Hungrig Maga är intet Bröd för swart.

{1002} Smör wagnen, så knarckar hon inthet.
smör (imper. sg.): smörj! → SAOB SMÖRJA
knarckar: knarrar → SAOB KNARKA 1) (numera blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) giva ifrån sig / frambringa ett knarrande ljud, knarra, knäppa, gnälla, gnissla

{1003} Så gammal som godher.

{1004} Soo rörer gerna j skarne. 
skarne: skarnet, träcken → SAOB SKARN 1) exkrementer, träck; även allmännare, dels: smuts, orenlighet, dels om något odugligt / värdelöst / föraktligt (särskilt dels: avfall, avskräde, dels: skräp, smörja)

⇑

T                                            — C3 a —
{1005} Than för tungo, thet haffuer helbrögda lungo.
than → SAOB TAND
helbrögda → SAOB HELBRÄGDA 1) frisk, icke sjuk / sårad; förr även i fråga om hälsotillstånd av allmän och varaktig beskaffenhet: (av naturen) frisk, som brukar vara frisk (motsatt: sjuklig, svag och dyl.)
Jfr. {509} Haff tan för tunga. 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 286 #3:
Hafwa Tand för Tunga, står wäl hoos gambla och vnga.
i. e. Styra sin munn är en berömeligh dygd. Gudh haar förvth sedt,
huru mycket ondt Tungan skulle åstadkomma;
Dherföre haar han giordt lijka som Wall och Bohlwärkie för henne,
som äre Tänder och Läppar, til at hålla henne innom sine skrankor:
Men henne hiälper (dy wärr) hwarken Muhr eller Wall, hon bryter genom dhem båda.

{1006} Tappar mijn Herre så winner min Herre seger hans fryntligh.
tappar: förlorar → SAOB TAPPA, v.², B. förlora; tr. och intr.; motsatt: vinna
seger: säger → SAOB SÄGA
hans fryntligh: Hans Fryntligh (fiktivt namn (?))

{1007} Tankar ähre tulfry.
≈ För dina tankar behöver du inte betala tullavgift! ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 794 #2:
Tankar löpa tullfrij.
i. e. För Menniskior: Men Gudh allena seer i Hiärtat, och taxerar tankarna.
Juristerna säya: Cogitationum paenam nemo luit. (”Ingen straffas för sina tankar.”)

{1008} Tagh thet tu får och kräff thet åther står.
≈ Tag det du får och kräv det som återstår! ≈

{1009} Ther gården är lägst ther går man snarest öffuer.
≈ Där gärdsgården är lägst går man lättast över. ≈
gården: gärdsgården → SAOB GÅRD 1) gärdsgård, staket, mur
snarest: snarast, lättast → SAOB SNARAST 1) […] i allmännare användning även närmande sig / övergående i betydelse: lättare resp. lättast […].
Låle (1300-talet) #314: Man gaar gerne offwer gaardher ther som han ær lawesth
                                         Est libitum vare sepis loca suppeditare
YFSv (ca. 1450) #279: man trodhir ther gardhir som han ær laghast
                                      est libitum vare sepis loca suppeditare

{1010} Then är godh locka, som medh will hoppa.
Låle (1300-talet) #240: Then ær snarth drawen ther hompper meth
                                          De facili trahitur qui saliens sequitur
YFSv (ca. 1450) #211: han ær godhir lokka som siælwir wil medh hoppa
                                      de facili trahitur qui saliens sequitur

{1011} Thet är icke länge sedan kattan sam öffuer sundet, ty rompan ähr wååt än nu.

{1012} Thet är en arm steek som inthet dryper aff.
arm: ynklig → SAOB ARM 2) b) (numera föga brukligt) i vissa ordspråksartade talesätt: jämmerlig, erbarmlig, ynklig, skral, stackare till, strunt till
Grubb – Penu proverbiale (1665), 33 #6:
Arm Steek dher intet dryper aff.
i. e. Ringa ämbete som ingen nytta gifwer.
Ty elliest säger man: Ämbete gieer Kappa.

{1013} The suikas the suorne och icke the borne.
the (1604 & 1636) är tryckfel för ee ⇓
ee [fsv. e(e), ä(ä)] (adv.): alltid → SAOB E, adv., 1) a) alltid, städse, ständigt, hela tiden, alltjämt och dyl.
suikas (deponenentiell form av svika): svika → SAOB SVIKA, förr även SVIKAS, dep., II. tr. 2) bedraga, narra, lura III. (†) såsom dep.; anträffat blott [fsv. ä svikas the svorno ok ey the borno, efter lat. fallunt jurati non fallunt carne creati […] i ordspråket de svikas de svurna och icke de borna, de edsvurna sviker men inte de som är besläktade. 
Låle (1300-talet) #353: Ee swighes the sornæ oc icke the baarnæ
                                         fallunt iurati non eodem sanguine nati
YFSv (ca. 1450) #311: æ swikas the sworno ok ey the boorno
                                      fallunt jurati non fallet carne creati
Grubb – Penu proverbiale (1665), 774 #4:
Swijka dhe sworne, och icke dhe borne.
i. e. Blod är altijd tiuckare än watn. Frändskap håls för hullast.

{1014} Then getan som mäst bräker hon minst molkar. 
≈ Den geten som bräker mest mjölkar minst. ≈
getan ((†) best. form): geten → SAOB GET ((†) -an)
molkar → SAOB MJÖLKA / MOLKA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 247 #5:
Geeten som mäst bräcker, hon molckar minst.
i. e. Som man elliest wille säya:
Mycket aff Munnen, lijtet aff Vllen, sade han som klipte Soen.
Jw meer aff munnen, jw mindre aff giärningh.

{1015} Thet är ondt j huse som ingen är kwse.
≈ Det är svårt i hus[et] där ingen är herre. ≈
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
huse (arkais. dat. sg. n. obest./best. efter prep. j): i hus[et] → SAOB HUS
kwse: husbonde → SAOB KUSE 3) myndig och mäktig person, husbonde, herre
Låle (1300-talet) #116: Ther ær ont i hwsæ som enghen ær kusæ
                                         Bella gerunt mures vbi murilego caret edes
Låle (1300-talet) #300: Ther ær ont i hwsæ som inghen ær kwsæ
                                         Est domus ingrata ni dominante rata
Låle (1300-talet) #308: Ther ær ilt i hwsæ som inghen ær ræthsle
                                         Est laris ordo foris vbi non est larua timoris
YFSv (ca. 1450) #264: jlth ær i hwse som ængin ær kwse
                                     est domus ingrata nildominante rata
YFSv (ca. 1450) #297: ther ær ilth i hwse som ænghin ær kwse
                                     est laris ordo foris ubi non est larua timoris
{1016} Ther är halfften werre, ther alle äre Herre.
≈ Det är dubbelt så svårt där alla är herrar. ≈
halfften werre: dubbelt så svårt → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
Anm.: #1015 och #1016 har tryckts som två separata stycken både i ed. 1604 och i ed. 1636 men torde urspungligen ha utgjort ett enda stycke såsom i Alexandersagan rad 1887-1890.
Låle (1300-talet): – – – – – – – – –
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Alexandersagan (ca. 1380): thz ær ok ont ij thy hwse
                                                  ther ængin ær rætzl æller kwse
                                                  man sigher at ther ær æn wærra
                                                  ther ængin ær höffdhinge æller herra
☞ utg. [G. E. Klemming] / J. A. Ahlstrand. Sthlm 1862, sid. 64, rad 1887-1890.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 626 #4:
Ondt i Hwse, där ingen är Kwse;
Hälfften wärre, dher hwar man är Herre.
i. e. Dher ingen Öfwerheet är i Landet, dher går alt galet til:
Men wärre dher alla willia rådha.

{1017} The ära swra sadhe räffuen til rönbären.
≈ Surt, sa räven om rönnbären. ≈

{1018} Thet suarta suiker icke, thet huita går aff medh ångest.

{1019} Thet är aldrig så ondt, at thet är icke til nogot gott.
≈ Det är aldrig så illa att det inte är till något gott. ≈

{1020} Then som haffuer mång iern j elden, han brenner somligha aff them.
≈ Den som har många järn i elden fördärvar några av dem genom överhettning. ≈
brenner: smälter ned → SAOB BRÄNNA 5) g) γ) metall. genom för stark / långvarig upphettning framkalla en kristallinisk textur hos (järn / stål) (varigenom det blir skört). Brändt järn. Den värsta graden av bränning består .. deri, att järnet genom överdriven upphettning får så upplösa sig i kristaller, att det .. rasar sönder under hammaren.
Låle (1300-talet) #456: Hwo manghe iærn haffwer i ildhen brændher somme
                                         Hic minus insignit qui plura metalla coignit
YFSv (ca. 1450) #395: hwa margh jærn hawir i eldhin han kan thom ey allom skøta
                                      hic minus insignit qui plura metalla coignit

{1021} Thet är gott haffue gode wenner på knäht.
knäht (1604) / knäät (1636)

{1022} Thet är icke gott giffua bakare barn huetestrut.
≈ Det är onödigt att ge bagarebarn en vetestrut. ≈
är icke gott: inte lämpligt → SAOB GOD 8) e) […] det är / vore osv. nyttigt / fördelaktigt / lämpligt / ”bra” / ”väl” (att / om osv.)
huetestrut: vetestrut → SAOB VETE- | -STRUT, särskilt i uttrycket ge bagarebarn vetestrut, i fråga om att utföra onödig / överflödig välgärning

{1023} Thet är en arm musz som icke haffuer mer en itt holl.
≈ Det är en stackare till mus som inte har mer än en flyktväg. ≈
holl: hål → SAOB GOD 4) i) om hål som göres av djur (i synnerhet gnagare) för att tjäna såsom in- / utgång (till boet) / för att bereda möjlighet till flykt vid förföljande och dyl.; även bildligt, om väg till undanflykt (ur en kinkig belägenhet och dyl.): kryphål; förr även allmännare: möjlighet, utväg
Låle (1300-talet) #489: Thet ær een vsell mwss ther eij haffwer vdhen eeth hwl
                                         Jlle miser mus est cui non vno lare plus est
YFSv (ca. 1450) #426: thet ær een ond mws ey hawir meer æn eth hws
                                      jlle miser mus est cui non vno lare plus est
Grubb – Penu proverbiale (1665), 34 #2:
Arm Rotta, som icke weet meehr än ett hool.
i. e. Dhen listige weet många ränckior.
Man säger fördenskull:
Rottan finner fulle hool, fast stugun wore full medh Katter.

{1024} Then först sadlar han rijder först.

{1025} Thet är ont stiela när bonden är sielff en tiuff.
Låle (1300-talet) #325: Ther ær ont at stiælæ som bondhen ær selffwer tywf
                                          Est graue furari fure cauente lari
Låle (1300-talet) #685: Ther ær ont at stiælæ som bwndhen ær selff tywff
                                          non est securum furari de lare furum
YFSv (ca. 1450) #289: ther ær onth at stiæla som bondin ær siælwir thiwuir
                                      est graue furari fure cauente lari
YFSv (ca. 1450) #617: ey ær ther goth stiæla som bondin ær siælff thiwff
                                      Non est securum furari de lare furum

{1026} Then som bittida bliffuer herre han warer lenge staldrängh.
bittida → SAOB BITTIDA I., adv., 1) (†) tillräckligt tidigt, i tid
Låle (1300-talet) #65: Hoo aarl wil wære herre han bliwer lenghe swen
                                       Aret seruilis fore qui festinat herilis
Låle (1300-talet) #265: Hwo aarligh wil wordhe herre han wordher længe swæn
                                         Duret seruilis fore qui festinat herilis
Låle (1300-talet) #1118: Hoo aarligh wiI wære herre han scal længhe wære swæn
                                           Vernula proteler dum peta celsa celer
YFSv (ca. 1450) #229: hwa arla wil wardha herra han ær længe swen
                                      duret seruilis fore qui festinat herilis
YFSv (ca. 1450) #1038: hwa arla wardhir herra han bliwir længe swen
                                        vernula proteler dum peta celsa celer
Kock [1892] s. 39: ”[…] ordspråket är dunkelt…”

{1027} Then som blander sigh medh draff, han bliffuer aff suin vpäthin.
draff: kreaturs- / grismat → SAOB DRAF 1) av utlakad malt bestående avfallsprodukt vid ölbrygd, mäsk, om används till utfodring av kreatur
vpäthin (perf. part.): uppäten → SAOB UPP- | -ÄTA
Låle (1300-talet) #827: Hoo segh blandher meth saadher hanum ædher swijn
                                         preda suilla valet fore qui cum furfure squalet
YFSv (ca. 1450) #759: hwa sik blanda widh sadha honum æta swiin
                                      preda suilla valet fore qui cum furfure squalet

{1028} Then som wil iäga en annan, han måste sielff löpa.
≈ Den som vill jag en annan måste själv springa. ≈
iäga → SAOB JAGA
löpa: springa → SAOB I. LÖPA
Låle (1300-talet) #818: Hoo een annen wil iæyæ han scal selff redhe seg at løbæ
                                         Pellere si captes aliquem te cursibus aptes
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{1029} Then ther slår han bryter.
slår → SAOB SLÅ 1) […] särskilt i fråga om att misshandla / skada / bestraffa person / djur med slag
bryter → SAOB BRYTA 35) begå (ett) brott, göra sig skyldig till en förbrytelse, handla brottsligt, fela, synda, förbryta sig, försynda sig
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #10:
Then ther slår han bryter.

{1030} Then som icke wil lyda moder, så skal han lyda stiuffmoder.
stiuffmoder [fsv. stiupmodhir] → SAOB STYV- | -MOR / -MODER
Låle (1300-talet) #911: Hoo eij wil lydæ modher han scal lydæ steeffmodher
                                         Qui non wlt matri debet parere nouerce
YFSv (ca. 1450) #806: hwa ey wil lidha modhir han skal lydha stiwffmodhir
                                      qui non wlt matri debet parere nouerce

{1031} Thet räknas icke mong rätter på ett faat.
mong: många → SAOB MÅNGEN

                                            — C3 b —
{1032} Then är säl som Gudh wil wäll.
≈ Den är säll som Gud vill väl. ≈
säl → SAOB SÄLL 1) lyckligt lottad, lycklig

{1033} Then som går j borgan, han går och j betalan.
≈ Den som går i borgen blir också betalningsskyldig. ≈
borgan: borgen, säkerhet → SAOB BORGEN 1) (i synnerhet jur.) säkerhet för att en parts åliggande gentemot en annan skall fullgöras
betalan ((†) verbalsubst. till betala): betalning → SAOB BETALA
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #1:
Then ther går j borghan, han går j bettalan.

{1034} Thet är icke för godo giort at oxen åker j wagn.¹⁾
för godo → SAOB GOD 23) i uttrycket för godo, till någons / någots bästa
¹⁾ för att slaktas
Låle (1300-talet) #109: Thet ær ey forgode at oxe kommer i wogen
                                          Bos in lectica non omnia signat aprica
YFSv (ca. 1450) #93: thet ær ey for godho thet koon akir i waghne                                  
                                    bos in lectica non omnia signat aprica
Grubb – Penu proverbiale (1665), 374 #3:
Icke alt för gagne, at Koon åker i wagne.
i. e. Mången åker som häller ginge.
Man blijr offta ährad til sin skadha.
Oxen föhres offta medh Pijpor och Krantzar til slachtebäncken.
Och då heeter dhet: Dyr ähra, som fås medh skadha.

{1035} Then gamble skal man ära, then vnge skal man lära.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #121: Then gamlæ scal man ære then vnghe scal man lære
                                         Canus honoretur puer ad documenta citetur
YFSv (ca. 1450) #101: gamblan skal man æra ok thæn vnga læra
                                      Canus honoretur puer ad documenta citetur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 242 #5:
Gambla skal man ähra, dhe vnga skal man lähra.
i. e. Ålderdomen bör hållas i wördning, och vngdomen vnderwijsas.
Dhe gambla blij fördenskul kallade:
Veneranda canities. (”Grått hår / ålderdom bör hållas i vördnad.”)
Dheraff man och plägar säya:
Praecedant barbati. (”Må de skäggprydda gå före.”) Dhe gambla gå före.

{1036} Thet hörer hielp til Gudz hielp.

{1037} The äre alle glade som leffua vthan fare.
Låle (1300-talet) #168: The ære alle gladæ wel fares ath
                                         Cor gestant hilare quos vult fortuna beare
Låle (1300-talet) #552: Then ær gladh ther eij weedh aff waandhe
                                         Lecius incedit quem non perplexio ledit
Låle (1300-talet) #879: Then ær glath som lycken faress wæl ath
                                         Quem sors blanda tenet iocunda dieta serenet
YFSv (ca. 1450) #152: the æra alla glædhi som væl gaar i handh
                                      Cor gestant hilare quos wlt fortuna beare
YFSv (ca. 1450) #479: thæn ær gladh som ey weth aff wanda
                                      lecius incedit quem non perplexio ledit
YFSv (ca. 1450) #803: thæn ær gladhir som wæl faar ath
                                      quem sors blanda tenet jocunda dieta serenat

{1038} Thet kostar på benen at rijdha staff.
≈ Det frestar på benen att rida käpphäst. ≈
kostar på [kostar på´] → SAOB KOSTA, v. ¹, ⇒ KOSTA PÅ1) hårdt anstränga (en persons / ett djurs) krafter, utsätta (något) för stark påfrestning, ”fresta på”, ”pressa”; ofta utan obj.: vara ansträngande / prövande / ”pressande” / mödosam, ”ta på krafterna”
rijdha staff: rida käpphäst → SAOB RIDA 5) a) i sådana uttryck som rida (på) käpphäst, i synnerhet förr även rida (på) käpp / rida trähäst, förr även rida med käpp / rida stav, såsom beteckning för att någon (i synnerhet barn) vid lek använder en (vanligen med hästhuvud av trä försedd) käpp att rida på samt i bildlig användning härav
☞ Wahlund Osed och ordsed, Sthlm 1990, s. 89: »Trähästen ingick i tidens arsenal av tortyrredskap och bestod av en vasskantad trärygg, på vilken delinkventen sattes grensle, inte sällan – i och för ökad effekt – med tyngder fastbunda vid fötterna.»
Låle (1300-talet) #173: Thet kosther been at rijdhe paa staff
                                         Cui rudis est sonipes lassus erit sibi pes
Låle (1300-talet) #545: Thet kosther been ath rijdhe paa staff
                                         lasso pedes illo quod equester pergo bacillo
YFSv (ca. 1450) #159: thet kostar been at ridha aa staaff
                                      Cui rudis est sonipes lassus erit sibi pes
YFSv (ca. 1450) #472: thet kostar ok been at ridha aa staff
                                      lasso pedes illo quod equester pergo bacillo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 427 #1:
Kostar på beenen at rijda trähäst.
i. e. Som man wille säya: Dyra godha dagar, som haa träldom medh sigh.

{1039} Then är godh weria som ingen will härie.
weria: försvara → SAOB VÄRJA 1) (söka) avstyra / avvända / eliminera hot / fara / risk / obehag och dyl. riktat mot (något / någon); ta (något / någon) i försvar, försvara
härie → SAOB HÄRJA 1) (†) anfalla med härsmakt, anfalla, angripa
Låle (1300-talet) #175: Then ær godh at weryæ som inghen wil beryæ
                                         Cui procul est hostis bene se munire potest is
YFSv (ca. 1450) #163: Ther ær goth at væria som ængin vil hæria
                                      Cui procul est hostis bene se munire potest is
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #4:
Han är godh wäria, som ingen wil häria.
i. e. Dhen ingen wil skada behöfwer ingen hiälp til wärns.

{1040} Thet säger sielff til när danzes wil.
≈ Man känner själv när man vill dansa. ≈
thet säger sielff til → SAOB SÄGA ⇒ SÄGA TILL 1) c) (†) bildligt, i det opers. uttrycket säga själv till, ge sig till känna, visa sig

{1041} Then som icke haffuer grijz, han måtte betala medh kroppen.
grijz → SAOB GRIS
betala medh kroppen → SAOB BETALA 6) a) (mindre brukligt) i uttrycket betala med kroppen och dyl., plikta / umgälla med kroppen, umgälla med kroppsstraff.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #15:
Then icke haffuer fää, han böte medh krop.
Jfr. {150} Böte medh krop, ey haffuer koo.
Jfr. {1120} Then icke haffuer fää böte medh krop.
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt 
Låle (1300-talet) #195: Hoo eij haffwer grijss han scal bethalæ meth krop
                                         Cui non est porcus cogetur reddere corpus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 101: ”Ordspr:s mening är tydligen, att när en person blivit ådömd böter men saknade medel till deras betalande, han i stället måste underkasta sig kroppsligt straff (hudstrykning eller kanske till och med döden).”

{1042} The äre icke alle wenner som lee igen.
igen: tillbaka  → SAOB IGEN 3) c) för att beteckna ett återgäldande / besvarande av ett visst bemötande med samma / ett likvärdigt slag av bemötande: i gengäld, tillbaka
Låle (1300-talet) #217: Thee ære eij wene ther lee i geen
                                          Dant arrisores fidos non quique lepores
YFSv (ca. 1450) #188: the æru ey alle wini som lee i geen
                                      Dant arrisores fidos non quique lepores

{1043} Then penning är ond hålla som vth skal.
Låle (1300-talet) #227: Then penning ær ont at holde som vdh scal
                                          Debentem fugere quit nemo stipem retinere
YFSv (ca. 1450) #199: thæn pæningh ær ondhir innæ haaldha som wth skal
                                      debentem fugere quit nemo stipem retinere

{1044} Then kan icke åka som icke kan wenda.
≈ Den kan inte köra som inte kan vända. ≈
åka: köra → SAOB ÅKA 1) köra; 5) a) α) (†) i sådana uttryck som åka och vända, på ett mer / mindre lättsinnigt / förslaget sätt anpassa / förhålla sig (till en situation)
Låle (1300-talet) #230: Han kan ildhæ køræ eij kan wendhe
                                         Dedecet aurigam nescire reflectere bigam
YFSv (ca. 1450) #202: thæn kan illa køra som ey kan wænda
                                      dedecet aurigam nescire reflectere bigam
Jfr. {399} Han kan både ååka och wända.

{1045} Thet är ond fogel som beklecker sit boo.
≈ Det är en usel fågel som skitar ner sitt eget bo. ≈
ond: usel (utan ”moralisk” bedömning som i SAOB; SAOB saknar en definition av ”ond” för etologiska förhållanden.) → SAOB OND K. 20) i fråga om moraliska förhållanden: dålig, usel
beklecker: smutsar ner → SAOB BEKLÄCKA (†) a) (med träck) orena, besmutsa
Låle (1300-talet) #231: Thet ær een ont fwgell som skidher i sijn eghen rædhe
                                          Degenerans olidum facit ales stercore nidum
YFSv (ca. 1450) #204: thet ær een ondhir fughil som oreenth gør i sith redhir
                                      degenerans olidum facit ales stercore nidum
Jfr. {328} God fogel beklecker icke sitt boo.

{1046} Then fogel är snart hålden som skutin är.
≈ Det är lätt att hålla en skjuten fågel. ≈
snart (adv.): lätt → SAOB SNART 1) snabbt / hastigt / kvickt; i allmännare användning även närmande sig / övergående i betydelse: lätt
hålden (perf. part.): hållen → SAOB HÅLLA (hålda)
skutin (perf. part.): skjuten → SAOB SKJUTA (skuta)
Låle (1300-talet) #238: Then fwgell ær snarth krysth i haandhæ haffwes
                                          De facili premitur volucris que capta tenetur
YFSv (ca. 1450) #209: thæn fughil ær rath krysthir som i handom haffs
                                      de facili premitur volucris que capta tenetur
rath trolig felskrivning för snarth
snart, strax; lätt → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 446: snar, adv. 1)
krysthir (perf. part. till klämma): klämd → Söderwall Ordbok, 1, s. 693: krista (krysta), v. 1) trycka, klämma, krama

{1047} Thet barn som lijthet giffz så gnager thet sedan taldrikin.
≈ Det barn som får för lite mat gnager sedan på tallriken. ≈
taldrikin: tallriken (oftast av trä förr i tiden) → SAOB TALLRIK
Låle (1300-talet) #267: Thet barn giffwer lidhet sijn eghen brøødisk gnawer
                                         Dat puer ille parum proprium qui rodit obesum
YFSv (ca. 1450) #187: han giwir litith som siælwir gnaghir sin brødh disk
                                      Dat puer ille parum proprium qui rodit obesum

{1048} Thet kött är sötast som näst benen är.
näst (superl. till nära): närmast → SAOB NÄRA, adv.
Låle (1300-talet) #273: Thet kødh ær sødesth næsth beenen siddher
                                          Dulcior illa sapit caro que magis ossibus heret
YFSv (ca. 1450) #230: thet køtith ær søtast som næst ær beneno
                                      dulcius illa sapit caro que magis ossibus heret

{1049} Thet är en ond hand som icke wil weria sit huffuut.
weria: försvara → SAOB VÄRJA 1) (söka) avstyra / avvända / eliminera hot / fara / risk / obehag och dyl. riktat mot (något / någon); ta (något / någon) i försvar, försvara
Låle (1300-talet) #317: Thet ær een ondh haandh eij wil sith howeth wærijæ
                                          Est pugnus steriIis qui non caput armat asilis
YFSv (ca. 1450) #283: thet ær een ondh hand ey wær sit eghit howdh
                                      est pugnus sterilis qui non caput armat asilis

{1050} Ther en är onempt ther är han oskemd.
onempt → SAOB O- ⇒ ONÄMND 4) (numera blott tillfälligt) icke omtalad / omnämnd / berörd och dyl.
oskemd → SAOB O- ⇒ OSKÄMD 2) icke utskämd / smädad / tadlad / lastad; numera nästan blott i ordspråket onämnd blir oskämd
Låle (1300-talet) #354: Ee men een man ær vnæffndh thaa ær han vskændh
                                         fama fit absque luto sordis sub nomine muto
YFSv (ca. 1450) #312: æ mæn mannen ær onæmdhir tha ær han ooskændhir
                                      fama fit absque luto sontis sub nomine muto
Jfr. {203} Emedan en är onemd, så är han oskemdh.

{1051} Thet är itt armt får som icke gitter burijt sin vld.
≈ Det är ett ynkligt får som inte orkar bära sin ull. ≈
armt: ynkligt → SAOB ARM 2) b) (numera föga brukligt) i vissa ordspråksartade talesätt: jämmerlig, erbarmlig, ynklig, skral, stackare till, strunt till 
burijt (perf. part. n. till bära): buren → SAOB BÄRA
gitter → SAOB GITTA 1) förmå, kunna, vara i stånd; orka; b) (†) med p. pf. n.
vld (n.) → SAOB ULL
Jfr. {1109} Thet är en arm fogel som icke årkar bära sin wingar.
Jfr. {1110} Thet är en arm hiort som icke orkar bära sine horn.

Låle (1300-talet) #370: Thet ær eth ont faar ey gidher sijn fæth baareth
                                          fertur ovis vana quam mole grauat sua lana
YFSv (ca. 1450) #328: thet ær eeth onth faar ey gethir burit sina wl
                                      fertur ouis vana quam mole grauat sua lana
onth: uselt → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 163: onder, adj. 4) dålig, usel.
gethir burit: gitter bära → Söderwall Ordbok, 1, s. 404: gita, v. 1) lyckas, förmå, kunna. med part. pret. n. 2) i förening med part. pret. n. uttryckande en omskrifning af det verb, till hvilket participformen hör.

{1052} Then stenen bliffuer fulle wåth, som alle spotta på.
≈ Den stenen blir ju våt som alla spottar på. ≈
fulle (adv.): ju → SAOB FULLER
Jfr. {802} När alle spotta på en sten, så bliffuer han wåter om sider.
Låle (1300-talet) #402: Then stheen wordher waadh hwer man spijtther vppaa
                                         Forte lapis madeat plebs vbi multa spuat
Låle (1300-talet) #622: Then stheen wordher om syær wodh
                                         som hwer man spytther vppaa
                                         multorum sputum tandem lapidem facit vdum
Låle (1300-talet) #782: Then steen wordher oc waad hwer man spytther vppaa
                                         Petra madere queat plebs vbi multa screat
YFSv (ca. 1450) #366: thæn stæn wardhir ok wathir som marghe sputta vppa
                                     forte lapis madeat quo labra multa screant
YFSv (ca. 1450) #545: thæn steen wardhir ok wath som mange spotta aa
                                      Multorum sputum tandem lapidem facit vdum
YFSv (ca. 1450) #721: thæn steen wardhir ok wath som alle spwtta aa
                                     petra madere queat plebs vbi multa screat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #1:
När många spotta på en Steen, så blijr han snart wååter.
i. e. Som man sade: Hwars mans haat är ondt at vthstå.
Ty många Hundar, är Haarens dödh.

{1053} Then warder hulpen som Gudh will hielpa.
≈ Den Gud vill hjälpa blir hjälpt. ≈
hulpen (perf. part.): hjälpt → SAOB HJÄLPA
Låle (1300-talet) #450: Then wordher wel hwlppen gwdh wil hiælpe
                                         Gaudet opis messe cui iutor vult deus esse
YFSv (ca. 1450) #368: han wardhir hulpin som gudh vil hiælpa
                                      Gaudet opis messe cui iuoter wlt deus esse

{1054} Thet är wisz som j hand haffuer.
thet (1604 & 1636) troligtvis tryckfel för then
then (pron. m. sg.) → SAOB DEN
wisz → SAOB VISS, adj.², 1) säker / förvissad / övertygad
Låle (1300-talet) #490: Then ær wiss i hendhe haffwer
                                          Jllius est sciola quod tenet intro vola
YFSv (ca. 1450) #427: thæt veth hand som han hawir
                                      jllius est sciola quod tenet intro vola

{1055} Then bijder som wäder will haffue.
≈ Den som vill ha medvind väntar tålmodigt. ≈
bijder: bidar → SAOB BIDA 1) a) giva sig till tåls, tåligt vänta
wäder: bra väder, medvind → SAOB VÄDER 1) 
Jfr. {38} Alle få böör som bijdha gitte.
böör: medvind → SAOB BÖR 1) förlig vind, god vind, medvind

{1056} Thet feeta wil altidh flyta öffuerst.
Låle (1300-talet) #14: Thet fedhe wijl al tijd oppæ wæræ
                                        abdomen sursum presentat coctile cursum
Låle (1300-talet) #498: Thet feedhe wil gernæ oppæ wære
                                          Jnter lixata superemanant adipata
YFSv (ca. 1450) #28: thet fætha wil alth vppe flyta
                                    abdomen sursum presentat coctile cursum
YFSv (ca. 1450) #436: thet feta wil alt vppe flyta
                                      jnter lixata superemanant adiphata adipata
Grubb – Penu proverbiale (1665), 81 #3:
Dhet feeta wil giärna flyta ofwanpå.
i. e. Dhen stålte wil giärna sittia främst. Paddan wil åth höghsätet.
Dheraff plägar man och säya, när en owärdigh draghes fram:
Aldrigh är dagen så lång at Paddan icke kommer i höghsätet.
Doch pläga offta sådana främsta omsijder blij dhe yttersta.

{1057} Then som är födh til trij skärffuar han bliffuer aldrigh
             Herre öffuer twå peningar.
trij → SAOB TRE
skärffuar: småpengar, ”ören” → SAOB SKÄRV, sbst.¹, om mynt av låg valör (särskilt om mynt av lägsta valören i ett myntsystem)
Låle (1300-talet) #533: Then ther føddher ær tijl try skærff
                                         han wordher aldrigh two penningh herræ
                                         Jnfortunatus ad tres obulos homo natus
                                         Numquam nummorum dominus manet ille duorum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{1058} Then är godh som glugg fyller.
≈ Den är förträfflig som fyller en tom mage. ≈
godh: förträfflig → SAOB GOD A) i allmänhet: tillfredsställande, bra, förträfflig och dyl.
glugg: hål → SAOB GLUGG 1) c) (†) i allmännare användning: hål; gap
glugg: tom mage (Se Söderwall nedan)
Låle (1300-talet) #550: Then ær goodh som glwgh fyllær
                                         Laudatur patule qui replet antra gule
YFSv (ca. 1450) #476: thæn ær godhir som glug fyllir
                                      laudatur patule qui replet antra gule
glug → Söderwall Ordbok, 1, s. 412: glugger, m. 1) glugg, öppning, hål. — om tom mage. thän är godher som glug fyllir (laudatur patule qui replet antra gule) GO 476.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 288 #4:
Han är altijdh godh som glugg fyller.
i. e. Dhen altijdh kan spendera, han får fulle Wänner.

{1059} Then är gladh som icke weth aff wånde.
≈ Han är lycklig som inte vet av någon nöd. ≈
gladh: lycklig → SAOB GLAD 1), om person (eller djur): som känner sig fri från sorger och bekymmer, uppfylld av glädje, vid godt humör, ”lycklig”; även om hjärta / sinne / stämning och dyl.
weth aff (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet av → SAOB VETA, v.¹, ⇒ VETA AV, ha vetskap / kännedom om / känna till (existensen / förekomsten av) (någon / något)
wånde → SAOB VÅNDA, trångmål, nöd; (svårt) lidande, (svår) plåga / pina
Låle (1300-talet) #816: Han kan bæsth weedh harm inghen haffuer
                                         Plus compos sibi sit quem nulla calumpnia visit
YFSv (ca. 1450) #774: thæn kan best widh wandan som ængin hawir
                                      plus compos tibi sit quem nulla calumpnia visit

{1060} Thett är ondt strida mott lyckona.
≈ Det är svårt att strida mot ödet. ≈
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
thett (pron. n. sg.): det → SAOB DEN
mott (prep.) → SAOB MOT
lyckona (arkais., fsv. oblik (”böjd”) form (dat.) av lycka) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f. 1) fatum, fortuna, öde,
 lycka.
Jfr. {860} Ondt är strida emoot lyckone.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 625 #1:
Ondt strijda moot Olyckan.
i. e. När mootgången haar fått öfwerhanden, är han ond at fördrifwa.
Ondt spjärna moot vdden.

{1061} Then är man som gör mans gerningh.
Låle (1300-talet) #576: Then ær man ther gør mandz gærningh
                                          Mas fore laudatur qui quod maris est operatur
YFSv (ca. 1450) #498: han ær man som manz gerninga gør
                                      Mas fore laudatur qui quod maris est operatur

{1062} Then gråter aldrigh för Gull som aldrig fick äge Gull.
≈ Han sörjer aldrig över guld som aldrig fick äga guld. ≈ 
gråter: begråter, sörjer → SAOB GRÅTA 2) (i vitter stil) begråta (någon / något), under tårar sörja över / beklaga (något).
för: över, på grund av → SAOB FÖR, prep., E) 23) styrande ord / uttryck som angiver orsaken / anledningen / bevekelsegrunden till att något göres / sker: på grund av, med anledning av, till följd av, för .. skull
äge (1604) / äga (1636)
gull → SAOB GULD
Låle (1300-talet) #648: Then grædher ey fore guldh aldrigh fick guldh at eyæ
                                          Nemo flet ex crisea re nisi functus ea
YFSv (ca. 1450) #570: thæn grathir ey apte gul som thet fik ey ægha
                                      Nemo flet ex crisea re nisi functus ea
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #3:
Han gråter aldrigh Gull, som aldrigh åtte.
i. e. Man sörier intet för dhet man aldrigh sågh.
Owett hugnar intet.
åtte (impf. ind. sg.) [fsv. aatte]: ägde → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1090: ägha (äghä). impf. atte. aatte. 1) ega, hafva (såsom egendom)
owett → SAOB OVETT, okunnighet; ovetenhet
hugnar → SAOB HUGNA, bringa glädje och tillfredsställelse; trösta; behaga

{1063} Thet är icke rådeligit kasta perlor för suin.
≈ Det är dumt att kasta pärlor för svin. ≈
rådeligit: välbetänkt → SAOB RÅDLIG 1) lämplig / välbetänkt / klok
suin → SAOB SVIN
»[…] idhra perlor skolen j icke kasta för swijn.»
(Matteus 7:6 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Låle (1300-talet) #453: Man scal eij kasthe dyrebar stheen fore swijn
                                         Haud debet tribui splendida gemma sui
Låle (1300-talet) #657: Thet dwær eij at kasthe dyrbar steen fore swijn
                                         Nil suis ad rostrum gemma iuuat esse vel ostrum
Låle (1300-talet) #843: Man scal eij kasthe dyrbar stheen fore swijn
                                        porco prona iaci non debet gemma rapaci
YFSv (ca. 1450) #581: ey dughir kasta dyra stena for swin
                                       nil suis ad rostrum gemmam juuat esse vel ostrum

{1064} Thet är icke lijka låter, then ene leer then andre gråter.
≈ Det är inte samma som låter: den ene skrattar, den andre gråter. ≈
låter → SAOB LÅTA II. 5) ge ifrån sig ett (oartikulerat) ljud, ljuda; åstadkomma ett läte
le: skratta → SAOB LE 1) såsom gemensam beteckning för: skratta och le; numera blott någon gång arkaiserande / i av danskan / norskan påverkat språk
Låle (1300-talet) #664: Thet ær eij eens lighe leegh at en leer oc een andhen grædher
                                         Non iocus equatur hic ridet et hic lacrimatur
YFSv (ca. 1450) #592: thet ær olika laatir en leer ok annar gratir
                                      non jocus equatur hic ridet et hic lacrimatur
Jfr. Alexandersagan (ca. 1380): ther war margha handa later
                                                      then ene pipar then andre grater
☞ utg. [G. E. Klemming] / J. A. Ahlstrand. Sthlm 1862, sid. 174, rad 5299.
margha handa → Söderwall Ordbok, 1, s. 462: hand, f. 1) hand. 5) margra handa (margha-. mangra-. manga-, marghin-), många slags, af många slag.
later (pl.) → Söderwall Ordbok, 1, s. 738: lat, n. 5) beteende sådant det framträder äfven i ljud; i sht ss uttryck för sorg: låt, klagan, jämmer.
pipar → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 205: pipa, v. 1) pipa, blåsa i pipa.

                                            — C4 a —
{1065} Thet är icke alt för ögon som man skal äga.
Låle (1300-talet) #702: Thet ær eij alth fore øwæ som æyæs scal
                                         non capit aspectus quod quilibet est habiturus
YFSv (ca. 1450) #593: thet kombir ey alth foor øghon som man ægha faa
                                      non capit aspectus quod quilibet est habiturus

{1066} The äre icke alle iegare som blåsa j horn.
Låle (1300-talet) #705: The ære eij alle iæyeræ i hoorn blæsæ
                                         Non fore cornicenes venatores reor omnes
YFSv (ca. 1450) #602: the æru ey alle jæghara ther blæsa i horn
                                      non fore cornicines venatores reor omnes

{1067} Thet stonder icke til hundar ath hårsz döör.
≈ Det beror inte på hundar att hästar dör. ≈
ath → SAOB ATT
stonder icke til: beror inte på → SAOB STÅ 33) i förbindelse med prep.-uttryck, betecknande att något avgörs / bestäms / kan avgöras / bestämmas av någon / beror på någon / något och dyl.
c) i uttrycket något står till någon / något. α’) övergående i betydelse: någon är orsak till något
hårsz: häst(ar) → SAOB HORS, sbst.¹, häst; i synnerhet om sto
Låle (1300-talet) #362: Thet staar ey tijl hwndhe at horss døø
                                          Fata caballina non stant ad vota canina
Låle (1300-talet) #713: Thet staar eij tijl hwndhe at hoors døør
                                          non est in canibus quod morietur equs
YFSv (ca. 1450) #320: thet staar ey til hunda thet hors dø
                                      fata caballina non stant ad vota canina

{1068} Then mister icke som först fonger.
fonger: får → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla
Låle (1300-talet) #687: Han mysther eij som førsth faar
                                         non spe frustratur qui munere primiciatur
YFSv (ca. 1450) #619: thæn mistir ey som først faar
                                      Non spe frustratur qui munere primiciatur

{1069} Thet är icke alt gott j magan som j munnen är sött.
≈ Allt är inte bra i magen som är sött i munnen. ≈
magan: magen → SAOB MAGE / MAGA
Låle (1300-talet) #737: Thet ær eij alt i mawæ got i mwnd ær sødh
                                          Os dulcedo rigat tum vr famis exta fatigat
Låle (1300-talet) #808: Ther ær eij alt i mawæ goth i mwndh ær sødh
                                          Proderit haud stomacho quidquid sit dulce palato
YFSv (ca. 1450) #674: mwn søt magha grøte æ ær wamb ve som for war mwnne
                                      Os dulcedo rigat tamen hic fauus exta fatigat
YFSv (ca. 1450) #769: thet ær ey alt got i magha som i mwnne ær søt
                                      proderit haut stomaco quidquid fit dulce palato
I YFSv-texten 674 torde for vara skrivfel for søt (Kock [1892], s. 299).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 375 #1:
Icke alt gott i maagen, som smakar sött i Munnen.
i. e. Som man wille säya: Dödhen är offta i sockrad maath.
Sööth Ord är intet altijd at byggia på.

{1070} Then mykit hwiskar han mykit Liuger.
≈ Den som viskar mycket ljuger mycket. ≈
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #739: Hoo møghet maa hwijskæ han maa møghet lywæ
                                         Os mende soluit qui sepe susuria voluit
YFSv (ca. 1450) #677: hwa opta hwiskar han liwghir somth
                                      Os mende soluit qui sepe susurria voluit

{1071} Thet är stor nödh haffue monge barn och lithet brödh.
Låle (1300-talet) #754: Thet ær nøth at haffwe børn oc icke brødh
                                         Panis inops prolis locuples est incola molis
YFSv (ca. 1450) #690: Jlt ær at hawa mangh barn och litin mat
                                      panis inops prolis locuples est incola molis

{1072} Then illa födher hund eller katt han födher werre diur.
illa… werre: illa… sämre → SAOB ILLA 
Låle (1300-talet) #777: Hoo som eij føder hwnd eller kat han fødher wærre wæt [B: diwr]
                                         Peyus alit genimen sine ratio vel cane limen
YFSv (ca. 1450) #717: hwa ey fødhir kat alla hund han fødhir æn wæra wæte
                                      peius alit genimen sine catho vel cane limen
æn wæra: än(nu) värre/sämre → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1044: vär, adv. komp., 1) värre, sämre
wæte → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1044: vätter, f., 1) varelse, väsende; särskilt om ond varelse (djur, menniska, andeväsende o. s. v.) […]; ofta användt som skymford.

{1073} Thet är förtappat som man j hoffue lär.
≈ Det man lär sig vid hovet är inte till någon nytta. ≈
förtappat (perf. part.): förspillt → SAOB FÖRTAPPA 2) (†) bruka / använda (något) utan nytta, göra (något) förgäves / utan vinning / ”utan valuta”, förspilla (något); 4) (†) i p. pf., i förbindelsen vara (eller bliva) förtappad, bliva till intet, varda om intet
Låle (1300-talet) #776: Thet ær fortabeth thet som men tijl howæ bærer [B: lærer]
                                          Perdita narrantur aule lucra ni repetantur
YFSv (ca. 1450) #716: alt fortappas thet man til howa læthir
                                      perdita narrantur aule lucra ni repetantur
fortappa → Söderwall Ordbok, 1, s. 310: fortapa, vanl. fortappa. v., — refl. fortapas, 1) förloras, gå förlorad.

{1074} Thet är icke huar dagh baku dagh.
{487} Huar dagh är icke bake dagh.
Låle (1300-talet) #788: Thet ær eij hwar dagh baghe dagh
                                          pinsere coleridas non cotidie tibi fidas
YFSv (ca. 1450) #722: ække ær hwar dagh kaku dagh
                                      pinsere colliridas non cotidie tibi fidas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 346 #1:
Hwar Dagh är icke baakedagh.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Dhet wanckar intet altijdh Fläsk för hoffdrängen.
{1075} Thet är sompt snake dagh.¹⁾
sompt (adv.): också → SAOB SAMT 2) b) (†) därjämte, dessutom, vidare
snake dagh (av sv. dial. snaka, snylta och dyl.) → SAOB SNAKEDAG, (†) då man får sukta / leva knapert
¹⁾ Om bakgrunden till snake dagh se Kock [1892] s. 315-316. 
Låle (1300-talet): – – – – – – – – –
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{1076} Thet hörer mer fast til [scil. att köra] hest en ropa hoij.
≈ Det krävs mycket mer till att köra häst än att bara ropa hej! ≈
mer fast: troligtvis omkasting av fast mer som motsvarighet till fdan. alth mære → SAOB FASTMER 1) (†) ännu mera, mycket mera, långt mera
hörer til → SAOB HÖRA 10) e) i förbindelse med prep. till: krävas (för något), fordras; numera knappast brukligt
Låle (1300-talet) #814: Ther hører alth mære tijl hæsth æn sijæ hoo
                                          Plus vult constare mannus quam sibila flare
YFSv (ca. 1450) #775: thet skal meer til hæstin æn hwisla
                                      Plus vult constare mannus quam sibila flare
Kock [1892], s. 324: ”… texterna […] säga, att det skall (hör) mera till (att sköta) en häst än att hvissla (säga ho!).”
Jfr. {1228} Thet hörer mera till plogen än huiska.
huiska (1604) feltryck för huisla (1636: hwisla)

{1077} Then förste skade är best styra.
≈ Det är bäst att ta hand om den första skadan [innan en ny kommer]. ≈
styra → SAOB STYRA, v.¹, 4) ordna / ombestyra / sköta / ställa om / föranstalta; sörja för / ta hand om / dra försorg om
Låle (1300-talet) #831: Then førsthe skade ær bæsth at styræ
                                         primula jactura tolerancius est nocitura
YFSv (ca. 1450) #763: thæn første skadi ær bæzst
                                      primula jactura tolerancius est nocitura
Grubb – Penu proverbiale (1665), 237 #1:
Första skadan är bäst at styra.
i. e. Dhen första skadan warnar offta för en större. Aff skadan blijr man wijs.

{1078} Thet är hårdare än iern, tage ther inthet är.
≈ Det är hårdare än järn att ta där det inte finns något. ≈
Låle (1300-talet) #851: Thet ær haardhere een steen at taghe thet som eij ær tijl
                                          prendere quod desit vi durius est adamantis
YFSv (ca. 1450) #754: thet ær hardhare æn steen taka thet ey ær til
                                      prendere quod desit vi durius est adamantis
Jfr. {836} Ont är draga håret aff then skallotta.
skallotta: skalliga → SAOB SKALLOT, skallig
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Jfr. {848} Ondt är plocka håår aff löffuet.  
löffuet tryckfel för loffuen → SAOB PLOCKA 1) b) löffuet (felaktigt för loffue / loffuen, dvs. handens insida)
loffuen: handloven → SAOB LOVE, sbst.², 1) (numera knappast brukligt) om handens insida
Låle (1300-talet) #933: Ont ær at plockæ haar aff lowæ
                                         Res est difficilis ir spoliare pilis
YFSv (ca. 1450) #848: onth ær at plukka haar aff loffwa
                                      Res est difficilis ir spoliare pilis

{1079} Then lithet försmår han bliffuer siellan rijk.
≈ Den som föraktar det lilla blir sällan rik. ≈
försmår → SAOB FÖRSMÅ 1) förakta (något / någon), ringakta anse för (alltför) ringa / värdelös (för att eftersträva och dyl.); numera nästan alltid med bibegrepp av eller övergående i betydelse: (föraktfullt / stolt) avvisa, vägra att emottaga / antaga, visa ifrån sig, rata
Låle (1300-talet) #908: Hoo lidhet forsmaar han blijffwer siældhen rijgh
                                         Qui modicum spernit se ditem vix fore cernit
Låle (1300-talet) #1150: Hoo lidhet forsmaar han bIijwer siællen rijgh
                                           Vix locupletatur qui spernere parua probatur
YFSv (ca. 1450) #1062: hwa litith forsmaar han wardhir siællan riker
                                         vix locupletatur qui spernere parua probatur

{1080} Thet öpenbaras j töö som gömes j snöö.
≈ Det som göms i snö kommer upp i tö. ≈
Låle (1300-talet) #931: Thet kommer gærne opp i thøø som man fiælær i snøø
                                          Rem quam nix celat pulsa niue terra reuelat
YFSv (ca. 1450) #845: thet kombir ok op vndhir snio fiælas
                                      Rem quam nix celat pulsa niue terra reuelat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 80 #2:
Dhet som giömmes i Snöö, kommer vp i thöö.
i. e. Dhet onda som länge ligger löhnt, kommer omsijder i Dagzliwset.
löhnt → SAOB LÖNA, dölja, hemlighålla

{1081} Thet man medh synden fåår, thet medh sorgen förgååsz.
förgååsz (dep.): förgår, försvinner → SAOB FÖRGÅ, v.², I. intr. och dep.: gå bort (i oegentlig användning); gå till ända; försvinna; 1) gå bort, gå sin kos; upphöra, taga slut; försvinna; stundom: förflyktigas 
Låle (1300-talet) #934: Thet man meth syndh faar thet meth sorghen gaar
                                          Res male quesita sepe recedit ita
YFSv (ca. 1450) #849: thet man medh syndom ffaar thet medh sorghum forgaar
                                      Res male quesita sepe recedit ita 
Konungastyrelsen (ca. 1330): 
Alt thet man medh syndom få Thet skal medh sorghom förgå.
 ☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #30
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540), s. 302-303:
Och thet som orett fåås, thet medh sorghom förgåås.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 88 #2:
Dhet orätt fåås, medh Sorg förgås.
i. e. Illa fånget är snart förgånget.

{1082} Then wägen är ond wäge¹⁾ som skieppet löper j haffuet.
≈ Det är svårt att veta vilken väg skeppet färdas på havet. ≈
¹⁾ wäge är uppenbarligen feltryck 1604 & 1636 för wetha (jfr. Låle #946 ondh at widhe / res est scire grauis)
löper j haffuet: seglar på havet → SAOB LÖPA, v.¹, III. (numera knappast brukligt) om (personer som färdas på) fartyg: segla, färdas, gå, styra; stundom med obj. (betecknande väg / fart)
Låle (1300-talet) #946: Then wey ær ondh at widhe som skibed gaar i haffweth
                                         Res est scire grauis via que sit in equore nauis
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –

{1083} Then skyler sigh som wett sigh oren wara.
≈ Den som vet sig vara smittosam täcker över sig. ≈
skyler sigh: täcker över sig → SAOB SKYLA II. refl. 1) täcka över sig, (om)hölja sig; dölja sig; skaffa sig / ta betäckning (såsom skydd mot upptäckt / mot nederbörd, väder och vind och dyl.)
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
oren → SAOB OREN 4) (†) behäftad med svår / vanställande, i synnerhet smittosam sjukdom; smittad; även: smittosam, smittoförande
Låle (1300-talet) #958: Then skywles gærne som skijdhen ær
                                          Se solet occulere cariem quem constat habere
YFSv (ca. 1450) #871: thæn skyleer sik som oreen ær
                                      Se solet occulere cariem qui gestit habere

{1084} Then helbrögda wett icke huru then siuke lijkar.
≈ Den som är frisk vet inte hur den sjuke känner sig. ≈
helbrögda → SAOB HELBRÄGDA 1) frisk, icke sjuk / sårad; förr även i fråga om hälsotillstånd av allmän och varaktig beskaffenhet: (av naturen) frisk, som brukar vara frisk (motsatt: sjuklig, svag och dyl.)
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
lijkar → SAOB LIKA, v. 3, 1) d) (†) i uttrycket hur / vad någon likar, hur någon känner sig / befinner sig / är till mods
Låle (1300-talet) #701: Then helbredhe weedh eij hwore then siwghe lidher
                                          non sapit in columis triste quod eger habet
Låle (1300-talet) #950: Then helbrædhe wedh eij hwad then sywghe lidher
                                         Sano non paret dolor egro quantus amaret
YFSv (ca. 1450) #591: thæn heelbrogdhe weth ey huru thøm siwka edhir
                                      non sapit incolumis triste quod eger habet
YFSv (ca. 1450) #875: thæn helbrogdhe wet ey hurw thøm siwka edhir
                                      Sano non paret dolor egro quantus amaret
Jfr. {424} Helbrögder vett inthet huadh then siuka lijdher.

{1085} Then som j leken går han moste leken lijda.
≈ Den som ger sig in i leken får leken tåla. ≈
Låle (1300-talet) #985: Wil thw i leegh gaa thaa scal thw leegh oppæ holdhe
                                         Si ludum queris ludi legem pacieris
YFSv (ca. 1450) #898: wil thu i leek gaa tha skalt thu leek halda
                                      Si ludum queris ludi legem pacieris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 102 #2:
Dhen i leeken gåår, han måste leeken thola.
i. e. Ondt och gott måste hållas.

{1086} Then lenge will soffue han fånger lijthet til [scil. att] doffue.
≈ Den som vill sova länge får lite att doppa i grytan. ≈
doffue: doppa → SAOB DUFVA, v.², 1) (†) = DOPPA 1) b) om matens nedsänkning i sås, spad, mjölk osv. omedelbart före inmundigandet; ofta utan obj.; även övergående i betydelse: doppa och förtära
Låle (1300-talet) #1028: Hoo længhe wil soffwæ han faar lidhet got at dwæ
                                            Stertere cui carum macet huic bulligo poparum
YFSv (ca. 1450) #955: hwa længe wil sowa han faar litith at duffua
                                      Stertere cui carum macet huic buligo poparum

{1087} Then länge leffuer han bliffuer gamal om sider.
≈ Den som lever länge blir gammal till slut. ≈
om sider: omsider, till slut → SAOB OMSIDER I., adv., 1) äntligen, till slut; efter hand, småningom, med tiden 
Låle (1300-talet) #964: Hoo lenghe leeffwer han wordher gammel om syer
                                         Se senio pepegit qui tempora longa peregit
YFSv (ca. 1450) #963: hwa længe liffwir han wardhir gamal vm sidhir
                                      Se senio pepegit qui tempora longa peregit

{1088} Then skal haffue longe armar som allas mun skal igen stoppa.
Låle (1300-talet) #1062: Han scal haffwe lange armæ allæ mwnnæ wijl løckæ
                                            Supera longa gere si vis os omne tacere
YFSv (ca. 1450) #940: thu skalt hawa langa arma vm thu wil hwarz mans mwn halda
                                      Suppara longo gere si vis os omne tacere

{1089} Tärningh är ond bärningh.
≈ Hasardspel är en vansklig födkrok. ≈
tärningh: tärningspel, hasardspel
ond → SAOB OND A. svår, vansklig
bärningh: födkrok → SAOB BÄRGNING 7) (†), sätt att vinna sitt uppehälle / sin utkomst, näringsfång; stundom: arbete för uppehälle / utkomst
Låle (1300-talet) #1068: Tærningh ær onth wærningh
                                            Tasseris est fenus mercis inane genus
YFSv (ca. 1450) #1010: Tærningh ær ond wærningh
                                        Tesseris est fenus mercis inane genus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 426 #5:
Kortt och Thärning, är owisz bärgning.
i. e. Speel och dobbel, är en owis födekrok.

{1090} Thet är ondt sittia emellan twå elder.
≈ Det är svårt att sitta mellan två eldar. ≈
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
sittia → SAOB SITTA (sittia)
Låle (1300-talet) #1070: Thet ær ont at siddhe i mellom two ildhe
                                            Tedet binorum medio residere rogorum
YFSv (ca. 1450) #1001: thet ær ont sitia mællom twa eldha
                                        Tedet binorum medio residere rogorum
Jfr. här följande fda. & fsv. ordspråk som saknar motsvarighet i Swenske Ordsedher:
Låle (1300-talet) #493: Mellom thwo sthoolæ faller artz paa iordhe
                                         Jnter scamna duo labitur anus humo
artz: ändan, baken → Söderwall Ordbok, 1, s. 49: ars (ardz), m. bakdel, säte (på menniskior)
YFSv (ca. 1450) #430: mællom twa stola faldhir stiærtin i eldh
                                       jnter scampna duo labitur anus humo
Kock [1892], s. 208: ”Ordspråket förklaras riktigt i kommentaren i B:
»dicitur de ijs qui cum haberent duplicem occasionem bene faciendi:
cum neutram acceptarent frustrati sunt».” 
Grubb – Penu proverbiale (1665), 717 #4:
Sittia emillan 2. stolar.
i. e. Mista dhet ena, och få intet aff dhet andra.

{1091} Thet är gott ware präst om påska. Barn om fasta,
             bonde om Jwll, fööll om hööst.
Låle (1300-talet) #1096: Thet ær goth at waræ præsth om poskæ
                                            Och barn om fasthæ
                                            Och bondhe om iwll
                                            Och føll om høsth
                                            Tempus presbiteri gaudent pascale tueri
                                            Traduntur pueri ieiunia nulla vereri
                                            Titillat festis natalis lux cor agrestis
                                            Turget pullus eque messis vice viuere seque
YFSv (ca. 1450) #1014: goth ær wara prestir vm paascha
                                        barn vm fasto
                                        bonde vm jwl
                                        ok føl vm høst
                                        Tempus presbiteri gaudent pascale tueri
                                         traduntur pueri jeiunia nulla vereri
                                         titillat festis natalis lux cor agrestis
                                         turget pullus eque messis vice viuere seque

{1092} Then som leffuer som bäst, han spottar som aldra mest.
som bäst → SAOB BÄTTRE, adj., 3) särskild användning av superl. k) såsom. adv., i uttrycket som bäst (i poesi stundom blott bäst), för att beteckna att något just håller på att ske / göras osv.; oftast med bibegrepp av att något just kommit riktigt i gång / att någon är mitt uppe i något / ”är i farten” med något och dyl.
spottar: hånar → SAOB SPOTTA, v.², 1) (†) håna / smäda / i ord skymfa (någon / något); göra (någon / något) till föremål för (hånfullt / förlöjligande) gyckel, även (genom att säga något som man inte menar) driva gäck med (någon); även med avseende på något påbjudet: uttala / (i ord) visa sitt förakt för (anträffat blott närmande sig betydelse: icke fråga efter); även utan obj.

{1093} Then trul haffuer til skenk, han får söndrog kar.
≈ Den som har troll till munskänk får spräckta glas. ≈
trul → SAOB TROLL
skenk → SAOB SKÄNK, sbst.¹, munskänk, person med uppgift att servera drycker (i synnerhet öl, vin och andra rusdrycker)
söndrog: söndrig → SAOB SÖNDRIG 1) om sak: som har brustit / slagits och dyl. i mer / mindre stora stycken, med speciell tanke på att saken inte hänger ihop (utan är förstörd och inte längre kan användas så som avsetts), sönder
kar → SAOB KAR, sbst.¹, 1) a) om dryckeskärl
Låle (1300-talet) #1108: Hoo fondhen hawer tijl skænckeræ han faar brwdnæ kar
                                            Vasa capit lacera cui sit pincerna megera
YFSv (ca. 1450) #1020: hwa diæwl hawir til skiænkiara han faar brutna bikara
                                         vasa capit lacera cui sit pincerna megera

{1094} Thet är gott at haffua mykin mat, och monge helge dagar.
≈ Det är gott att ha mycket mat och många helgdagar. ≈
mykin: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #1109: Thet ær got at haffwe møghen mad oc mangæ hellige dagæ
                                            Vas dape massatum placet et tempus feriatum
YFSv (ca. 1450) #1021: goth ær haffwa mykin math ok manga hælghedagha
                                        vas dape massatum placet et tempus feriatum

{1095} Thet är icke gott segla j ogiort wäder.
≈ Det är inte bra att segla i ostadigt väder. ≈
ogiort väder: ostadigt väder → SAOB VÄDER 1) vind, luft i rörelse; särskilt i fråga om förhållanden på sjön; även dels i pregnant användning, om kraftig blåst / storm / oväder; g) i sådana uttryck som vara ute i ogjort väder
icke gott: inte bra → SAOB GOD 8) e) (numera i synnerhet något vardagligt) i uttrycket det är / vore, förr även det kan / tyckes vara godt (förr även väl och godt) och dyl. (med efterföljande, stundom föregående att-sats / villkorssats och dyl.), det är / vore osv. nyttigt / fördelaktigt / lämpligt / ”bra” / ”väl” (att / om osv.)
ogiort: ostadigt → SAOB O- ⇒ GJORD 2) ogjort, ostadigt, i förbindelsen i ogjort väder, egentligen: väder (vind) som icke är färdigt / säkert?
Kock [II], s. 402: ”För övrigt år det väl troligt, att man, såsom Törning [s. 56] säger, med »ogjort väder» åtminstone i något senare tid särskilt menat väderskifte.”
Törning: Veterum et novum proverbiorum… Sthm 1677, s. 56: ”Han kom i ogiordt wäder.
i. e. Han kom illa vth. Dhe gamble haa meent at dhet war mycket osundt komma i wäderskipte, eller i ogiordt wäder. […]”
skipte → SAOB SKIFTE
Låle (1300-talet) #1114: Thet dwær eij at seyglæ i vgiort wædher
                                            Venti stante mora non tendit carbasa prora
YFSv (ca. 1450) #1075: thet dughir ey at sighla i vgiorth wædhir
                                        venti stante mora non tendit carbasa prora
vgiorth → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 151: ogiorþer 3) som icke
 (genom magiska medel) blifvit beredd el. gjord lämplig? om vind
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Kock [II], s. 402-403: ”Rhodin upptar i sin år 1807 utgivna ordspråkssamling s. 93:
»Man bör icke spöka i ogjordt, rättare, ågjordt wäder», och han har väl därför känt ordspråket under båda formerna. Vid tolkningen av ågjordt bör man kanske erinra sig, dels att göra betyder »trolla» (jmf. beträffande denna betydelse flera i Rietz’ ordbok under gära anförda uttryck samt isl. gerning, fsv. gærning »trolldom»), dels att isl. gera á har betydelsen »foretage sig noget, hvorved en person eller ting lider skade eller overlast» (Fritzner²). Ågjordt wäder har därför kanske betytt eller uppfattats såsom »påtrollat väder» eller »genom trolldom fördärvat väder», och möjligen har en påvärkan av detta uttryck bidragit till, att ogjort väder kunde erhålla betydelsen »tempestas magicis artibus excitata». Då emellertid ågjordt wäder hittills endast påvisats hos Rhodin, således först så sent som från vårt århundrade, så är det väl troligast, att uttrycket utgör en senare ombildning av ogjort väder.”

{1096} Thet är icke alt sant som sanno likt är.
≈ Inte allt är sant som är sannolikt. ≈
sanno likt: sannolikt → SAOB SANNOLIK
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #12:
Thet är icke alt sant som är sanno lijkt.

                                            — C4 b —
{1097} Ther een bryther medh skal han ock böta medh.
≈ Det brott som någon begår, med det skall han ock böta. (Öga för öga, tand för tand.) ≈
bryther → SAOB BRYTA 35) begå (ett) brott, göra sig skyldig till en förbrytelse, handla brottsligt, fela, synda, förbryta sig, försynda sig
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #19:
Ther en bryter medh, ther skal han bättra medh.

{1098} Then fryhet misbrukar, han är wärd henne mista.
≈ Den som missbrukar friheten är värd att förlora den. ≈
fryhet → SAOB FRIHET

{1099} Then skal mykit siuda som månge wil biuda.
≈ Den som vill bjuda många får laga mycket mat. ≈
mykit: mycket → SAOB MYCKEN 
siuda → SAOB SJUDA 5) koka, tillreda / laga mat
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #1121: Han scal møghet sywdhe ther manghe wil bywdhe
                                           Vesca coquit plura cui pluribus est dare cura
YFSv (ca. 1450) #1029: thæn skal mykyt siwdha som manga wil biwdha
                                        vesca coquat plura cui pluribus est dare cura

{1100} Ther quälnas icke som quinnor drijcke.
≈ Där kvinnor berusar sig, där blir det inte kväll. ≈
ther → SAOB DÄR
quälnas: kvällnas → SAOB KVÄLL ⇒ KVÄLLNA, v., förr även KVÄLLNAS, v. dep., 1) opers., intr., förr även dep.: det lider mot aftonen
som: där → SAOB SOM, konj., 16) sådom rel. adv. med (egentlig / urspr.) rumsbetecknande användning a) i betydelse kongruent med determinativet; dels med syftning på adverb betecknande befintlighet (särskilt här, där)
drijcke: berusar sig → SAOB DRICKA 6) förtära alkoholhaltig(a) dryck(er), särskilt vid fest, gästabud, samkväm och dyl.; pokulera; även med klandrande innebörd; stundom: berusa sig, ”supa”, taga sig ett rus
Låle (1300-talet) #1122: Ther qwælles eij som qwinner drickæ
                                            Vespera femineum nescit finire lieum
YFSv (ca. 1450) #1030: ther quællas ey som quinnor drikka
                                        vespera femineum nescit finire lieum

{1101} The ähre icke alle möer som haffue degligit håår,
             och ey alle gode stekare som long kniffuer haffue.
degligit: dejligt → SAOB DEJLIG 3) b) vacker, skön, fager
Låle (1300-talet) #1138: The ære eij allæ møør som fawert haffwe haar
                                            Oc eij alle steghere langhe knijffwe bære
                                            virgo coma sciri nequit ars cultroque magiri
YFSv (ca. 1450) #1051: ey æru the alla mør som faghert hawa haar
                                        ok ey alt stekara som langa hawa kniiffua
                                        virgo coma sciri cultro nequit arsque magiri

{1102} Then är näst wärie som j handen håller.
näst (superl. till nära): närmast → SAOB NÄRA, adv.

{1103} Thet är ilt quicker man brenna.

{1104} Then är saligh medh lyckon må leffua.
≈ Salig är den som får leva med lycka och framgång. ≈
lyckon: (arkais., fsv. oblik (”böjd”) form av lycka) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
lycka: framgång → SAOBLYCKA, sbst.³, 3) förhållandet att gynnas av ödet / omständigheterna; goda livsvillkor / livsförhållanden som ett välvilligt öde skänkt någon, fördelaktig levnadslott; förhållandet att lyckas väl i sina förehavanden / i ett bestämt förehavande, framgång, medgång, (god) tur; även om enskild gynnsam / glädjande omständighe / om den makt (det högre väsen) som givit någon en fördelaktig levnadslott / framgång / tur; ofta i sg. best.: det välvilliga ödet, välgången, framgången, medgången, (den goda) turen
må: få → SAOB MÅ, v.¹, 1) (†) vara i stånd / ha möjligheter / tillfälle (att), förmå, kunna

{1105} Then sitter offta på domstool som icke kan sådhor byta emillan tuå hundar.
≈ Den sitter ofta på domarsäte som inte kan fördela spannmålsrester mellan två hundar. ≈
domstool: domarsäte → SAOB DOMSTOL 1) (numera föga brukligt) domarstol, domarsäte
sådhor: spannmålsrester → SAOB SÅDA, sbst.¹, 1) avfallsprodukt av till mjöl / gryn förmald spannmål
byta: fördela → SAOB BYTA 1) (†) dela, skifta; fördela, uppdela; göra / hålla skifte
Låle (1300-talet) #1147: Then siddher offthe paa domstooll eij kan skiffthe
                                            saadh i blandh hwndhe
                                             vix sciolus catulis dare ius sedet arce curulis
YFSv (ca. 1450) #1059: thæn sithir opta a doomstool ey kan skipta
                                         hundom swdh
                                         vix sciolus catulis dare ius sedet arce catulis
swdh → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 544: suþ, n. 2) vatten hvari ngt blifvit kokt, afkok, dekokt. — afkok på kött, vatten hvari kött blifvit kokt, spad, såd.

{1106} Then skal til rompon gåå som koon ågher.
ågher (pres. ind. sg.): äger → Dahlgren Glossarium, s. 1004: Åga, tr. Ega
Jfr. {441} Hoo som kooen ågher han måste taga j rumpon.
Låle (1300-talet) #112: Han scal tijl halen ther koen eyer
                                         Buccula fit cuius ad caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #530 Then scal tijl hallen som koon eyær
                                        Js bos est cuius ad caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #1186: Then scal tijl halen ther koon eyær
                                            vir bos est cuius ad caudam se gerit huius
YFSv (ca. 1450) #94: thæn skal til rumpona som kona æghir
                                    bucula fit cuius ad caudam se gerit huius
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #1:
Han måste til rumpan som Koon äger.
i. e. Dhen som råkar wedh någon skada, han grijper giärna först sielff til at hielpa.
När ingen annan är wedh handen, så måste fulle Bonden sielff hålla i skafftet.

{1107} Thet tiuter alt aff vlffuen kommit är.
≈ Allt tjuter som kommer från vargen. ≈
tiuter [fsv. þiuta] → SAOB TJUTA 1) om djur (i synnerhet varg / räv / hund (i synnerhet förr även uggla)): frambringa ihållande, entonigt, genomträngande (och relativt starkt) ljud (i högt tonläge), yla
vlffuen: ulven, vargen → SAOB ULV
kommit (perf. part.): kommet → SAOB KOMMA 4) b)  i fråga om släktskap: härstamma (från någon / viss släkt / familj och dyl.); numera nästan blott i fråga om härstamning i avlägsnare led från någon viss person / i fråga om tillhörighet till någon viss familj / släkt / samhällsklass och dyl.; förr även om barn i förhållande till sina föräldrar: vara född av någon, vara son / dotter till någon; förr även om avkomma av djur
Låle (1300-talet) #433: Saa tywdher vngher wlff effther som gamel fore
                                         germen patrizat lupus vt resonans vlulizat
Låle (1300-talet) #1196: Thet tywdher alt aff wlffwe ær kommendh
                                           vllulat vnisono clamore lupina propago
YFSv (ca. 1450) #391: thet thiwtir alt aff wluom ær komith
                                      germen patrizat lupus vt resonans vlulizat
YFSv (ca. 1450) #1084: thet thiwthir alt aff wlffwe kombir
                                        vllulat vnisono clamore lupina propago

{1108} Thet är got faste, som man må eld med watn bortkaste.
Låle (1300-talet) #1200: Got ær thet at fasthe som man maa ild meth watn bort kasthe
                                            Xerofagia faces per aquas facit esse fugaces
YFSv (ca. 1450) #1106: godh ær fasta tha hon ma eld slækkia
                                        xerofagia faces per aquas facit esse fugaces
Kock [1892], s. 426: ”Ordspråkets mening synes dunkel.”

{1109} Thet är en arm fogel som icke årkar bära sin wingar.
≈ Det är en ynklig fågel som inte orkar bära sina vingar. ≈
Jfr. {1051} Thet är itt armt får som icke gitter burijt sin vld.
Jfr. {1110} Thet är en arm hiort som icke orkar bära sine horn.

{1110} Thet är en arm hiort som icke orkar bära sine horn.
≈ Det är en ynklig hjort som inte orkar bära sina horn. ≈
arm: ynklig → SAOB ARM 2) b) (numera föga brukligt) i vissa ordspråksartade talesätt: jämmerlig, erbarmlig, ynklig, skral, stackare till, strunt till
Jfr. {1051} Thet är itt armt får som icke gitter burijt sin vld.
Jfr. {1109} Thet är en arm fogel som icke årkar bära sin wingar.

{1111} Ther lasse stielper ther bliffuer offta smolet.
≈ Där lasset välter blir det ofta fullt av smulor. ≈
lasse → SAOB LASS, sbst.²
stielper: välter → SAOB STJÄLPA, intr., 6) välta / köra omkull
smolet → SAOB SMULIG, som består / kännetecknas av smulor, (sönder)smulad, full av smulor

{1112} Ther man hugger trädh ther bliffuer spånar.
≈ Där man hugger träd blir det träspån. ≈
spånar (pl. att hänföra till sg. spåne) → SAOB SPÅN, sbst.¹, 1) om litet, oftast avlångt och tunt (samt böjt / hoprullat) stycke av något som frånskiljs (såsom avfall) med skärande (eller annat) redskap eller bildas vid söndersplittring); ofta i pl.; även med kollektiv betydelse; i synnerhet om stycke resp. (såsom kollektiv) stycken som frånskiljs vid täljande / huggande / hyvling / sågande i trä

{1113} Ther en är icke sielff, ther bliffuer icke hans huffut tuettat.
≈ Där man inte själv är, där blir inte ens huvud tvättat. ≈
huffut → SAOB HUVUD
tuettat (perf. part. till tuetta): tvättat → SAOB TVÄTTA

{1114} Then hund man drijfwer til skogz, han bijter icke mong diwr.
≈ Den hund man tvingar ut i skogen [för att jaga] biter inte många djur. ≈
mong: månget → SAOB MÅNGEN
mong diwr: månget djur / många djur

{1115} Tiuff täncker huar man stiel.
≈ Tjuven tror att var man stjäl. ≈
täncker: tror → SAOB TÄNKA 4) mena / anse / tycka (något); ana / förmoda / tro

{1116} Then lappen tienar bäst på kläden, som modren haffuer satt. 
≈ Den tyglapp som modern har satt dit gör bäst nytta på kläderna. ≈
lappen → SAOB LAPP, sbst.³, 1) a) (mindre) tygstycke använt / avsett att användas till lagning (eller förstärkning) av något (i synnerhet klädesplagg och dyl.)
tienar: är till nytta → SAOB TJÄNA, sbst.³, 3) i synnerhet om sak: vara till gagn / nytta / fördel för (någon), gagna, gynna 

{1117} Then som wil medh nijuta, han måste medh skiuta.
≈ Den som vill vara med och festa måste också bidraga. ≈
medh → SAOB MED, prep., adv., I. 4) b) såsom adv. i särskilda förbindelser […] för att utmärka deltagande i en handling / ett tillstånd
nijuta → SAOB NJUTA 4) (numera blott mera tillfälligt, något ålderdomligt) med avseende på mat / dryck: få, få till livs; förtära; intaga
medh: också → SAOB MED, prep., adv., II. för att beteckna att förutom de(n) / det nämnda (eller antydda) någon / något ytterligare tillkommer och dyl.: också, därjämte, därtill, dessutom, även, ävenledes, likaledes
skiuta → SAOB SKJUTA 8) i) α) med avseende på pengar och dyl.: lämna såsom bidrag / ge ut (till något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 117 #1:
Dhen som wil medh niuta, han måste och medh skiuta.
i. e. Dhen något wil haa, han måste och släppa omaaket til.
Elliest heeter dhet:
Qui non laborat, non manducet. (”Den som inte arbetar, han skall inte äta.”)

{1118} Then är icke mykit til wittet, som äter sin maat j spiki.
≈ Den är från vettet som äter sin mat rå. ≈
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
wittet: vettet → SAOB VETT 2) förnuft / förstånd, tanke- / fattnings- / omdömesförmåga; själsförmögenheter
j spiki: rå → SAOB SPICKE 1) i tillståndet att vara spicken, i spicket tillstånd
spicken → SAOB SPICKEN 1) om fisk, kött och dyl.: insaltad (och torkad / rökt) / torkad / rökt och avsedd att förtäras utan ytterligare beredning; med tanke på förtärandet; (insaltad osv. men) okokt och ostekt, rå

{1119} Tätting j een ladhu (twå personer j een kyrkia).
≈ En sparv i en lada är som två personer i en kyrka. ≈
tätting: sparv → SAOB TÄTTING, fågel tillhörande ordningen Passeriformes; särskilt om fågel tillhörande dels familjen Fringillidae, finkar, dels familjen Emberizidae, fältsparvar, dels familjen Passeridae, sparvfinkar (i synnerhet förr särskilt om fågeln Passer domesticus Lin., gråsparv)
ladhu (oblik (”böjd”) form av lada) → SAOB LADA, byggnad / del av byggnad för förvaring av otröskad säd, hö, halm och dyl., även ofta med plats för sädens tröskning och rensning

{1120} Then icke haffuer fää böte medh krop.
≈ Den som inte har boskapsdjur får plikta med kroppsligt straff. ≈
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt
krop → SAOB KROPP 1) b) (i fråga om äldre förhållanden) i uttryck angivande att någon får undergå kroppsstraff; särskilt i uttrycket böta / betala / plikta med kroppen, förr även med kropp, (i brist på pänningar till böter) umgälla ett brott med kroppsstraffOlavus Petri Domareregler (ca. 1540) #15:
Then icke haffuer fää, han böte medh krop.
Låle (1300-talet) #987: Han scal gælle meth kropp eij haffwer koo
                                         Si boue cassus eris corpus lue debitor eris
YFSv (ca. 1450) #900: han gælle krop thær ey hawir koo
                                      Si boue cassus eris corpus lue debitor eris

{1121} Thet är armt snack som inthet alwar medh fölger.
≈ Prat som inte åtföljs av något allvar är tomt prat. ≈
medh fölger: särskrivning av medföljer → SAOB MED- | -FÖLJA 2) b) för att beteckna att något åtföljes av / är förbundet med något annat, särskilt något som utgör en följdföreteelse: åtfölja, komma i ”släptåg” med (något) och dyl. […] (†) i sådana uttryck som allvar, sanning och dyl. medföljer något, det är allvar, sanning osv. med något
Jfr. {64} Armt snack är thet som inthet alfuar medh fölger.
Jfr. {95} Bemerk stundom alfwar medh skemptan.
Låle (1300-talet) #608: Alffwære oc gammen kwnnæ bæsth sammen
                                         Mixtim phas resera cum iocundis sere vera
YFSv (ca. 1450) #538: alwara ok gaman fallir væl saman
                                      Mixtim fas resera cum jocundis sere vera

{1122} Then som lyckon haffuer han får bonden hema.

{1123} Thet war tigh wel achtat, men thet war tigh icke ödhe.
achtat: aktat, ämnat → SAOB AKTA III. c) (†) med dubbelt obj.: ämna, tillämna, tilltänka (någon något), avse (något) för (någon / något)
ödhe (adj.) [fsv. ödhin]: förutbestämt → Dahlgren Glossarium, s. 1025: Öden, adj. Af ödet bestämd

{1124} Thet är icke got at äta kyrsbär medh Herrar.
kyrsbär → SAOB KÖRSBÄR
Låle (1300-talet) #429: Thw scalt eij ædhe kijrssæ bær meth herre børn
                                         Gentari cerusa procerum cum prole recusa
YFSv (ca. 1450) #375: onth ær æta kirsebær medh herra baarnom
                                      gentari cerusa procerum cum prole recusa

{1125} Then som haffuer korset medh sigh han signar sigh först.
≈ Den som bär på korset välsignar sig själv först. ≈
signar → SAOB SIGNA 3) välsigna (någon / något); skänka / ge (någon / något) välsignelse; även: nedkalla Guds (eller gudoms / gudars) välsignelse och skydd över / (om Gud osv.) välsigna och skydda / bevara (någon / något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 117 #2:
Dhen som haar Korszet i Handen, han signar sigh sielfwan först.
i. e. Hwar är sin egen weldewän; Eller sigh sielfwan hullast.
Heeter altså: Proximus egomet mihi. (”Jag är mig själv närmast.”)

{1126} Then store tiuffuen han slipper, then lillo går til hengeby.
≈ Den store tjuven slipper undan medan småtjuven blir hängd. ≈
lillo: lille [1636] → SAOB LILLA 4) a)
hengeby: fingerat egennamn → SAOB HÄNGA ⇒ B: HÄNGEBY (†) (såsom fingerat egennamn) i uttrycket gå / draga till Hängeby, bliva hängd

{1127} Then Gudh är lydig honom äre alle lydige.
≈ Alla lyder den som lyder Gud. ≈

                                            — C5 a —
{1128} Then är gerna redder som sigh weth brosligh wara.
≈ Den är oftast rädd som vet sig vara brottslig. ≈
gerna: ofta → SAOB GÄRNA 6) närmande sig till / övergående i betydelse: i regeln, oftast, vanligen, vanligtvis, merendels, gemenligen; ofta, esomoftast
redder → SAOB RÄDD
brosligh → SAOB BROTTSLIG

{1129} Thet är werdennes lop then ene nidh then andre vpp.
≈ Så är världens gång: en är på väg ned, en annan på väg upp. ≈
werdennes (arkais. gen. sg. f. best. efter fsv. världinna / wärldenna / werldinna): världens → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1060-1062: väruld, f. 
lop: förlopp, gång → SAOB LOPP 4) e) i uttrycket världens, naturens lopp och dyl., världens, naturens gång, förloppet / ordningen i världen resp. naturen; förr även (det) allmänna loppet, världens gång
nidh (adv.) → SAOB NED
Grubb – Penu proverbiale (1665), 882 #1:
Werldenes lopp, dhen ena neder, dhen andra opp.
i. e. När man hörer talas om några förandringar vthi ämbeten,
at dhen ena sätties til och dhen andra ifrå, så plägar man säya:
Det är så Werldenes lopp. etc.

{1130} Then fruchtar ingen illa göra, then som förtröstar sijn broth medh peningar lösa.
≈ Den är inte rädd att göra någon illa som lovar att gottgöra sitt brott med pengar. ≈
fruchtar → SAOB FRUKTA 2) befara, med ängslan / oro förutse / misstänka / vänta / ana / emotse, hysa farhågor, vara rädd / ängslig (för) att något obehagligt / olyckligt är för handen / skall inträffa
förtröstar → SAOB FÖRTRÖSTA 1) c) (†) övergående i betydelse: sulagera (någon för något), lova / giva (någon) ersättning (för något), ersätta (någon för något)
broth → SAOB BROTT
lösa → SAOB LÖSA 4) a) α) (†) med obj.-växling: på dylikt sätt friköpa sig / någon från (straff) / godtgöra (förseelse)

{1131} Thet är got rådh finna ther monge witnes män om wilie.

{1132} Thet är bettre ware förrewar, än effter snar.
≈ Det är bättre att vara försiktig än efterklok. ≈
förrewar: framsynt, försiktig → SAOB FÖRE- | -VAR, adj. förtänksam, försiktig
effter snar → SAOB EFTERSNAR, adj. snabb / rask (i beslut / handling) efteråt, sedan det redan är för sent; efterklok
Låle (1300-talet) #807: Bædræ ær føræ at wæræ æn effther at kæræ
                                         Prodest c