✫ ✫ ✫
Then inthet wågar, han inthet windher.
☞ Swenske Ordsedher #1237
Eftersom stavningen varierar mycket i Swenske Ordsedher – någon rättstavningsnorm fanns inte att följa på denna tid – så kan ord stavas på olika sätt i ordspråkssamlingen, även ord som följer strax efter varandra som t. ex. ”ho”, ”hoo” (”vem”): ”ho” ☞ {460}, ”hoo” ☞ {461}, ”ho” ☞ {463}, ”hoo” ☞ {464}; den som undrar huruvida ett inskrivningsfel föreligger eller ej har därför möjlighet att själv verifiera inskrivningen här direkt: 1604 / 1636. Även äldre kasusformer kan väcka misstanke om inskrivningsfel, som t. ex. den äldre genitivformen ”annars” (= ”annans”) till ”annan” ☞ {136}
Vid ordhänvisning till SAOB måste underavdelningarna + Ordformer och + Etymologi öppnas manuellt för att man skall kunna finna relevant(a) ordform(er): se t. ex. ”vem” → SAOB ⇒ + Ordformer som anger (ho (‑oo)) 1522 osv., dvs. ho / hoo, som gamla ordformer från 1522 och så vidare.
För förklaringar till olikheter i ordformer, felaktigheter och egendomligheter i de latinska texterna se Axel Kock: Östnordiska och latinska medeltidsordspråk. Peder Låles ordspråk och en motsvarande svensk samling. 2. Kommentar. Köpenhamn 1891-92.
____________________________________________________________________________
Senaste korrekturläsning/revidering: 2025-07-31
____________________________________________________________________________
Besök också gärna: Ur Penu proverbiale (1665) och Svenska ordstäv
=============================================================
A –B – C – D [se även T]–E – F – G – H – I / J – K [se även Q] – L – M – N – O – P – Q [K] – R – S – T –U se: V / W – Y Ä –
— A2 a —
A
{1} Aff een lithen gnista kommer en stoor eldh.
Låle (1300-talet) #350: Aff lidhen gnijsth wordher offthe stoor ildh
ex minima magnus scintilla nascitur ignis
Låle (1300-talet) #1051: Offthe ger lidhen gnisth angherligh ildh
Sepe dat attrocem scintilla minuscula torem
YFSv (ca. 1450) #924: opta gør litin gnista anghir fwl eldh
Sepe dat atrocem sintilla minuscula torrem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 196 #4:
Ett Kohl tänder dhet andra.
i. e. Aff lijten gnista kommer offta en stoor Eld.
En wreeder man reetar dhen andra.
wreeder → SAOB VRED, ursinnig; arg
{2} Aff skadan bliffuer man wijs, och icke rijk.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 7 #1:
Aff skadan blijr man wijs, men icke rijk.
i. e. Som man elliest säger:
Brändt Barn flyyr Eelden. ☞ 58 #4
{3} Aff thet stoora nöthet lärer vngnöt dragha.
Låle (1300-talet) #85: Aff thet sthore nødh nømmer thet mijndræ at drawe
A boue maiore discat arare minor
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 4 #5:
Aff gambla Oxen lärer then vnga draga.
i. e. Fadrens dygd gör Sonen lijk.
Grymtar så Grijs som gammalt Swijn.
{4} Aff lithet och lithet, sankar fattig kona sigh barn.
≈ En fattig kvinna skaffar sig så småningom barn undan för undan. ≈
aff lithet och lithet (från fsv. smam ok smam): småningom, litet i sänder, efterhand
sankar […] sigh: skaffar sig → SAOB SAMKA 1) = SAMLA 1) e) förvärva / skaffa sig / få en undan för undan ökad mängd av (något)
kona: kvinna → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #147: Aff lidhet oc lidhet sancker fattigh kone sith barn
Colligit infantem pauper mulier peditentim
YFSv (ca. 1450) #137: smam ok smam sankar fatigh kuna sik barn saman
Colligit infantem mulier pauper pedetentim
smam ok smam → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 439: smar, smam (pl. dat.): smam ok smam, adv. i små delar el. stycken; småningom
{5} Aff fete fläsk drypa fete droppar.
Låle (1300-talet) #243: Aff then feedhe stegh dropper thee feedhe draaber
De pingui massa manant stillarnina crassa
Låle (1300-talet) #785: Aff then fædhe steghe drybæ the fædhe draabæ
Pingue venire puto pingui stillante veruto
YFSv (ca. 1450) #235: aff feete steek drypa føte drupa
de pingui massa stillant stillamina crassa
YFSv (ca. 1450) #725: aff feete steek drypa ffeete dropa
pingue venire puto pingui stillante veruto
Grubb – Penu proverbiale (1665), 208 #1:
Feet Steek giör feeta dropar.
i. e. Dhet är en maager Steek, dher intet dryper aff.
Som man wille säya: Dher något gott är, dher faller något aff.
Dhen blinde haar fördhenskul sagt:
Leed mig dijt något är, så får iagh något medh.
dropar: droppar → SAOB DROPPE
{6} Aff siste begare, kommer först kinpusten.
Jfr. {440} Hoo som bidar effter ytersta bägaret han får först kinpusten.
begare: bägaren → SAOB BÄGARE
först: första → SAOB FÖRSTE
kinpusten: örfilen → SAOB KIND- | -PUST, slag på kinden, örfil
Låle (1300-talet) #451: Aff then sijsthe bæghere kommer gernæ then førsthe pwsth
Haustus a fine surgit origo mine
Låle (1300-talet) #452: Thet sijsthe begheræ faar then førsth kijndhest
Haste flet victu primo ciphus vltimus ictu
YFSv (ca. 1450) #394: æptærsta bikarin giwir vth førsta huggit
haustus a fine surgit origo mine
æptærsta → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1142: äptre adj. komp. och äfster el. äptarster (‑erster), adj. superl. B) superl. 2) sist, senast.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 6 #2:
Aff sidsta Bäkaren kommer första Kinpusten.
i. e. Den som will wara then sijdsta i Laget, han får stundom thet första slaget.
bäkaren ändrat från bäkanen enl. Grubbs rättelser s. 916 (saknar paginering)
bäkaren: bägaren → SAOB BÄGARE
{7} Aff käte skall katta mws bijta.
käte → SAOB KÄTTJA, sbst., 1) (†) (övermått av) livskraft, ysterhet, yrhet; uppsluppenhet; munterhet, lustighet; livslust
Låle (1300-talet) #787: Aff kædhe scal katt mwss bijdhe
pilax exosus mures solet esse iocosus
YFSv (ca. 1450) #726: aff kæte skal kat æta musin
pilax exosos mures solet esse jocosus
kæte → Söderwall Ordbok, 1, s. 714: käte, f. och n. 1) ysterhet, yrhet. 2) glädje, munterhet. 3) lättsinne, själfsvåld.
{8} Aflat godz, är snart förtärdh.
aflat: anskaffat, förvärvat → SAOB AFLA, egentligen: med arbete bringa till stånd, (för)skaffa, skaffa sig; 1) förvärfva. a) (numera blott arkaistiskt kvarstående jur. och i ordspråk) förvärfva / skaffa sig (gods, egendom och dyl.)
{9} Aff illa fångit godz, glädher sigh neplig then tridie man.
neplig → SAOB NÄPPELIGEN, adv., 1) (†) i inskränkande anv.: nästan icke, närapå icke;
även: knappast ens; även närmande sig / övergående i betydelse: rentav icke, faktiskt icke, icke
{10} Aff ruggosta folarne blifwe beste hestarne.
ruggosta (superl. till ruggot): lurvigaste → SAOB RUGGOT, raggig; lurvig; som har borstig / tovig hårbeklädnad
{11} Affton sång medh dryck, morgon sång medh hosto.
hosto (oblik, ”böjd”, form av hosta) → SAOB HOSTA
{12} Aghan giffuer förståndh.
{13} Aghelös lefwer ärlös döör.
≈ Den som lever tygellöst dör utan heder och aktning. ≈
Jfr. {455} Hoo som aghalös leffuer han ärelös döör.
aghelös: tygellös → SAOB AGELÖS utan tukt / (nödig) aga; tygellös
ärlös: utan aktning / heder / anseende → SAOB ÄRA Ssgr: D: -LÖS. 2) (numera blott något ålderdomligt, i synnerhet om äldre förhållanden), om person: som saknar aktning för vad plikten / anseendet / hedern fordrar (och (återkommande) handlar på ett gement / skamligt sätt); moraliskt klandervärd / förkastlig; […]
Låle (1300-talet) #876: Hoo som worløøss leffwer han æreløøss døør
Quem mos non rexit vitam non inclitus exit
YFSv (ca. 1450) #799: hwa som dør ægholøs han dør æroløs
quem mons non rexit vitam non inclitus exit
ægholøs → Söderwall Ordbok, 2,2, s. 1093: ägha – ägholös, adj. egendomslös, utan egen dom. hwa som dör ägholös (utan tvifvel uppkommet af ett ursprungligt aghalös) han dör ärolös (quem mons (för mos) non rexit vitam non inclitus exit) GO 799. Jfr. aghalös.
aghalös → Söderwall Ordbok, 1, s. 18: aghe – agha lös, adj. utan tukt el. ordning, tygellös.
Läs i YFSv-texten 799 mos i st. f. mons. (Kock [II], s. 340)
Kock [II], s. 340:
”I vår fsv. text »hwa som dør ægholøs han dør æroløs» har skrivaren
säkerligen med ægholøs menat »utan egendom», men det är väl otvivelaktigt,
att det är förvanskat från agholøs »utan tukt».”
Hälsingelagen (ca. 1320): Hwa som agha löös lewer ok lagha. han heþerlös döör
☞ Fornsvenska textbanken, Hälsingelagen, Praefatio, r. 12-13
Grubb – Penu proverbiale (1665), 10 #2:
Agelös lefwer, ährelös döör.
i. e. Den som förachtar straff och tuchtan, honom gåår sällan wäl.
{14} Agan är godh, när motto är medh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 10 #1:
Agan är godh när mått är medh.
i. e. Altförskarp tuchtan gör blödigt Barn.
altförskarp (hopskrivet): alltför skarp
blödigt → SAOB BLÖDIG, lättrörd, ömsint, öm, medlidsam
{15} Alt främmande, och nytt är wällkommet.
Jfr. {805} Ny kommit är altidh wälkommit.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 571 #3:
Nykommet, är altijdh wälkommet.
i. e. En Menniskia inclinerar i gemeen til dhet som nytt är.
inclinerar → SAOB INKLINERA, vara böjd / benägen / fallen (för något / att göra något)
i gemeen → SAOB GEMEN, i stort sett, i allmänhet
{16} Alle rädhes thet som ondt är.
{17} Almosen dömer1) icke peningen och messan förkortar icke daghzledhen.
1) dömer: troligtvis tryckfel för tömer (tömmer): tömer → SAOB TÖMMA
Låle (1300-talet) #710: Almøssæ tømmær eij pwngh oc eij messæ dags færdh
non eloys bursam minuit nec missa dietam
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{18} Allestädhes framme, sällan wälkommin.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 17 #3:
Allestädz framme, sällan wällkommen.
i. e. Dhen som will wara medh i all Laag,
han blifwer icke allestädes lijka wälkommen.
{19} Allestädes framme, ingestädhz wälkommin.
{20} Allestädes framme, ingestädhes wäl.
{21} Alle wilia wäl hugga til, men ingen wil hålla j skaffte.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 13 #5:
Alle hugga gärna til, men ingen wil hålla om skafftet.
i. e. Mången seer giärna ens annars olycka och skada,
men ingen will heetas ther til wållandes.
{22} Alle kämpar falla sägherlösa.
sägherlösa → SAOB SEGER- | -LÖS, som icke vunnit seger, som blivit utan seger; övervunnen, besegrad
Låle (1300-talet) #102: Kemper fallæ alle seyer løsæ
Belliger atleta victrice cadit sine meta
Låle (1300-talet) #790: Kæmppæ falle allæ seyær løsæ
pompa gigantea perdit sub strage trophea
YFSv (ca. 1450) #86: alle falla kæmpa sighir løse
belliger at leta victrice cadit sine meta
YFSv (ca. 1450) #729: kæmpa falla alle sighir løse
pompa gigantea perdit sub strage trophea
Grubb – Penu proverbiale (1665), 13 #4:
Alla Kämpar falla segerlösa.
i. e. Mood hielper intet moot Döden.
Döden låter intet skrämma sigh.
{23} Alle ord låta wäl tala sigh, men icke alle gärningar göra sigh.
tala sigh → SAOB TALA 2) uttala språkljud / ord / sats / dyl.;
förr även: uttala (språkljud osv.)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 13 #1:
Alla Ord låta säya sigh.
i. e. En förwijtelse emoot stoortaligt Folck.
Der vppå plägar man och säya:
Ord äre inga Qwarnesteenar, the kunna fulle hämptas tillbaka.
fulle (adv.): ju → SAOB FULLER
{24} Ära, är at lära.
Jfr. {67} Ära är at lära.
≈ Lärdom ger högt anseende. ≈
ära: högt anseende, berömmelse → SAOB ÄRA 1) om aktning / högt anseende / hög värdering (som någon (eller något) åtnjuter, t. ex. för berömliga handlingar / utmärkta egenskaper / hög samhällsställning); även dels om (bibehållet) fullgott / oklanderligt anseende / rykte (utan tadel), dels om berömmelse / ryktbarhet […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 903 #3:
Ähra lockar lähra.
i. e. När man för lärdom och skickeligheet blijr ährad och framsatt,
så lockas och andra til dygd och Studier.
{25} Al tingh medh rådh.
≈ Tänk efter först! ≈
rådh: övervägande → SAOB RÅD 17) (†) handlingen att i tankarna pröva något / att tänka sig för, prövning, övervägande, betänkande och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 18 #5:
All tingh medh Rådh.
i. e. Dhet som giörs medh moget Rådh och betänckiande,
winner gemeenligh ett gott vthslag.
gemeenligh (adv.) → SAOB GEMENLIG, vanligen, allmänt
{26} Alle äro barn j böriande.
Alla Barn i börian.
i. e. All begynnelse är swår.
Man måste fördhenskull krypa til thesz man lärer gåå.
{27} Ålder hielper för ingen Dårskap.
Jfr. {572} Iu äldher Iw werre.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 886 #2:
Ålder hindrar intet dårskapen.
i. e. Man finner och fulle gambla narrar.
Item: Bis pueri senes. (”Två gånger är de gamla barn.”) Erasmus
i. e. Dhe blij Barn på nytt.
»Ty såsom vngfolck haffua sina laster emoot Gudz bodh, så haffua ock
all annor stand sina laster, och wel arghare än the vnge,
Såsom man säya pläghar, Iw äldre iw werre.
Item, Ålder hielper för ingen dårskap.»
(ur ”Förspråck på Salomos Böker” (Ordspråksboken) @ Gustav Vasas bibel 1541)
{28} Al tingh skall man hoppas til thet besta.
Jfr. {722} Man skal altidh hoppas til thet besta.
Låle (1300-talet) #228: Tw scalt altijdh hobes tijl thet bæsthe
Debet pendere meliori spes tua de re
YFSv (ca. 1450) #200: man skal hopas æ thæth bæsta
debet pendere meliori spes tua de re
Grubb – Penu proverbiale (1665), 518 #2:
Man måste altijdh hoppas dhet bästa, och wänta dhet onda.
i. e. När wäl går, måste man och wänta dhet som wärre är.
{29} Alle ord skall man icke giffua brödh.
Låle (1300-talet) #355: Man scal eij alle ordh ædæ giffue
faminibus cunctis non inuigiles male iunctis
YFSv (ca. 1450) #313: thw skalt ey allom ordhom æta giffua
faminibus cunctis non inuigiles male iunctis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 518 #2:
All ord geer man intet Bröd.
i. e. Man får intet troo alt som sägz, thet liugz offta Stugor emällan.
{30} Alle bedlere ähre rijke, alle pijgor trifne och alle fongar fattige.
bedlere → Söderwall Ordbok, 1, s. 110: biþil (bedhil), m. 1) den som beder ifrigt. 2) friare
bedlere → SAOB BEDLARE (†) friare
trifne: flitiga → SAOB TREVEN 1) driftig, flitig; ihärdig; duktig
Låle (1300-talet) #254: Alle ære bædle rijghe oc fangher fattigæ
Dis procus est vere vir captus pauper in ere
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 125:
”Man bör […] tänka sig att ordspråket vill säga: »liksom alla friare låtsa sig vara rika
för att få sin älskade, så låtsa alla fångar sig vara fattiga för att slippa med så billig lösepänning som möjligt».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #3:
Alla Bedela rijka, alla Fångar fattiga.
i. e. Ehuru fattigh en är, så låtz han doch wara rijk mädan han frijar.
bedela (pl. bedlar (bedela Grubb 15 (1665)) → SAOB BEDEL (†) friare
{31} All öffuerdådigheet fångar en ond enda.
≈ All övermakt får ett ont slut! ≈
öffuerdådigheet: våld; övermakt → SAOB ÖVERDÅD Avledn.: ÖVERDÅDIGHET, 1) (†) våld / våldsamhet; även konkretare; någon gång även liktydigt med: (över)makt
fångar: får → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla. […]
enda: slut → SAOB ÄNDE 1) f) η) (numera blott tillfälligt) om livets slut / någons död; […]
— A2 b —
{32} All öfuermechtigher kan icke haffua stadigheet.
öfuermechtigher [fsv. ivirmäktogher]: övermäktig → SAOB ÖVER- | -MÄKTIG, alltför mäktig (och därmed svår / omöjlig att besegra / hävda sig mot / komma till rätta med / motstå); […]
stadigheet: varaktighet → SAOB STADIG Avledn.: STADIGHET 2) (numera mindre brukligt) (säker) beständighet / varaktighet / varaktigt bestånd och dyl. […]; 5) a) liktydigt med: sinnesro / sinneslugn. […]
{33} Alle foglar, äro icke hökar.
Låle (1300-talet) #674: Ey ære allæ fwglæ høghe
non alacres nisus gerit omnis au is quasi nisus
YFSv (ca. 1450) #605: ey æra alle fughla høka
non alacres visus gerit omnis auis quasi nisus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 20 #2:
Alla Foglar äre icke Höökar.
i. e. All Diuur äre icke Kloodiur.
Dhe fromme måste och wara til, och boo hoos dhe onda.
{34} Alth förgånger men icke Gudz ordh.
Låle (1300-talet) #732: Alth forgaar vdhen gwdz naadhe
Orbis enigma perit gracia plastis erit
YFSv (ca. 1450) #670: alt forgaar wtan gudz miskundh
Orbis enigma perit gracia plastis erit
{35} Alle böther hielpa.
böther → SAOB BOT 3) (†) konkret: läkemedel, medicin, medikament
Låle (1300-talet) #806: Allæ baadhe hiælppe
Promotiua puta lucra quamuis merce minuta
YFSv (ca. 1450) #767: all baatan hiælpir
promotiua puta lucra quamuis merce minuta
baatan → Söderwall Ordbok, 1, s. 81: batan (baatan), f. 1) vinning. all baatan hiälpir GO 767
{36} Alle willie dåran haffua, men ingen will födan.
födan (kontr.) = föda’n: föda den
Låle (1300-talet) #1026: Allæ wille fool findhe oc inghen fødhæ
Stultum nutrire nemo wlt sed reperire
YFSv (ca. 1450) #953: alle wilia fool finna ok ængin hema fødha
Stultum nutrire nemo wlt sed reperire
Grubb – Penu proverbiale (1665), 13 #6:
Alla wilia Narren hafwa, men ingen will födan.
i. e. Lust vthan kostnadt. Spela vthan vpsatt. Lära vthan Löhn.
födan (kontr.) = föda’n: föda dhen
vpsatt: insats → SAOB SPELA 7) a)
{37} Alle kenne apan, hon kenner ingen.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 14 #1:
Alla kiänna Apa, Apa kiänner ingen.
i. e. Narren blijr snart kiänder för sin Dårskap.
{38} Alle få böör som bijdha gitte.
Jfr. {1055} Then bijder som wäder will haffue.
böör: medvind → SAOB BÖR, förlig vind, god vind, medvind
bijdha → SAOB BIDA, vänta
gitte: kan → SAOB GITTA 1) förmå, kunna, vara i stånd; orka
Låle (1300-talet) #1072: Bydhennæ man fongher fæær bøør
Temperies venti datur exspectare potenti
YFSv (ca. 1450) #1004: thæn ffaar bør thet bidhan gethir
temperies venti datur expectare volenti
Läs thær i st. f. thet i YFSv-texten 1004; i samma text står bidhan
i st. f. bidha’n »invänta honom». (Kock [1892], s. 389)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 97 #4:
Dhen får fulle Böör som bijda gitter.
i. e. Tholamodh öfwerwinner alt.
{39} Alle willie gamble wara, men ingen will gammal heta.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #1182: Allæ willæ længhe leffwe oc enghen gammel hedhe
vult antiquari nec anilis quisque vocari
YFSv (ca. 1450) #1087: alle wilia gamble wardha ok ængin gamal heta
wlt antiquari nec anilis quisque vocari
Alla wele gamble wara, men ingen heeta.
i. e. The gamble blifwa giärna förachtade för ålder och swagheet skull,
och sky fördenskull Nampnet.
wele (pres. ind. pl.; ordformen saknas i SAOB): vill → SAOB VILJA
{40} Aldrigh är dagen så long, at thet bliffuer quelder omsider.
omsider: till slut → SAOB OMSIDER I., adv., 1) äntligen, till slut; efter hand, småningom, med tiden
Grubb – Penu proverbiale (1665), 11 #1:
Aldrigh är Dagen så lång, thet kommer ju Qwäller en gång.
i. e. Krukan går så länge til Bruns, hon får omsijder en knäck.
{41} Alle Nycklar hengia icke widh itt bältte.
Jfr. {76} Alle nycklar hengia icke widh ett belte.
Låle (1300-talet) #1197: Eij ære allæ nøglæ bwndnæ wedh een qwinne artz
vnica non claues matrona repagulat omnes
YFSv (ca. 1450) #1093: ey æru alle nykla widh eenna kunu bælte
vnica non claues matrona repagulat omnes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #1:
Alle nycklar hängia icke wijd ett bälte.
i. e. Alla äre icke bundne til ett medell.
Item: Alla Skoor giöras icke öfwer en Läst.
Hwar söker sina wägar.
medell → SAOB MEDEL 2) (†) krets (av personer), skara, grupp, klass, stånd och dyl.
{42} Allom äro förbudet bryte, men ingen bättras.
allom (arkais.; dat. pl. till all): [för] alla → SAOB ALL
Grubb – Penu proverbiale (1665), 20 #3:
Allom är förbudet bryta, män ingen at bättra sigh.
i. e. Som man wille säya:
Bättring giör Syndaren frij.
Dhen Rättferdige faller 7. Reesor, och ståår åther vpp igen.
allom är förbudet […]: för alla är det förbjudet […]
bryta → SAOB BRYTA, begå brott, handla brottsligt; förbryta sig, fela
{43} Aldrigh är nogot så lithet, att thet är bettre som inthet.
{44} Alle willia råde, men få rätt göra.
{45} Alle willia Herrar wara, men ingen will secken bära.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #2:
Alla wilia Herrar wara, ingen wil säcken bära.
i. e. Ondt i Hwse ther ingen är Kuuse, hälfften wärre, ther hwar är Herre.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
i hwse (arkais. dat. sg. n. obest./best. efter prep.): i hus[et] → SAOB HUS
kuuse: husbonde → SAOB KUSE 3) myndig och mäktig person, husbonde, herre
{46} Aldrig är fienden så godh, han behåller iw skadan som han får.
Jfr. {284} Fienden är aldrig så god …
iw (adv.): att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall
Aldrig är fienden så godh, han behåller iw skadan… = Aldrig är fienden så god, att han inte behåller skadan…
Den ursprungliga, fornsvenska formuleringen av detta ordspråk har förvanskats i Swenske Ordsedher,
jfr. Låle & YFSv:
Låle (1300-talet) #766: Freedhen ær eij saa godh at ee hoo skadhen faar
han beholler hanum eij
pax non est tanta quin lesus habet nocumenta
YFSv (ca. 1450) #706: fridhin ær ey swa godh at han hawir æ skadhan ther han faar
pax non est tanta quin lesus habet nocumenta
”Ordspråket vill säga: »skada (stryk?) är alltid behållen vara» […]
(Kock [1892], s. 308-309.)
{47} Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen.
Jfr. {272} Flesket henger aldrig så högt, at hunden wenter sigh iw benen.
iw (adv.): att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen. = Aldrig sitter fläsket så högt, att hunden inte väntar sig benen.
Låle (1300-talet) #82: Flycket henger ey saa høgt at hwnnen wenther seg ey bened
Alcius appense canis os sperat sibi perne
Låle (1300-talet) #740: Flycketh hængher eij saa høgt at hwndhen wenther segh ee
beeneth
Ossa canis speret perne licet hec procul heret
YFSv (ca. 1450) #71: flykkit hængir ey swa høgth at hundin væntir sik ey benith
alcius appense canis os sperat sibi perne
YFSv (ca. 1450) #679: flykkit hængir ey swa hogth æ vænthir hundin sik beenith
Ossa canis sperat perne licet alcius heret
Kock [1892], s. 49:
”Läs […] i S655 [= YFSv 679] høgth. Den svenska texten (æ vænthir …) i S655 [= YFSv 679]
är möjlig: man behöver blott tänka sig ett större skiljetecken efter høgth;
»skinkan hänger ej så högt – alltid väntar hunden sig benet».
I D 740 måste at utgå eller ee ändras till ey; väl snarast det senare […].”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 212 #1:
Fläsket hänger aldrigh så högt, Hunden wänter jw Beenen.
i. e. Som man wille säya: Ämbete gieer kappa.
Aldrig är kallet så ringa, dher föllier jw födhan medh.
kallet → SAOB KALL, livsuppgift; värksamhet; yrke, ämbete
{48} Allt watn will j haffuet.
Jfr. {205} Enn will watn till strande.
Låle (1300-talet) #141: Ee wil wan tijl strandhe
Certant intrare cuncta fluenta mare
YFSv (ca. 1450) #121: alth watneth vil til haff flyta
Certant intrare cuncta fluenta mare
Kock [1892], s. 75:
”Strand synes här (liksom förhållandet ännu kan vara i nyd., se Molbechs ordb.) användas om »den kysten eller strandbredden nærmeste deel af havet».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 22 #2:
Allt Watn will i Hafwet.
i. e. Dher mycket är, dijt will altijdh meehr.
{49} Altidh är frusin iord för lath swin.
Låle (1300-talet) #186: Joordh ær altijdh froosen for vtreffnæ swijn
Cum sus lenta piget ops illi sedulo friget
Låle (1300-talet) #727: Ee ær iord froosen fore vdtreffwen swijn
Ops sibi frigescit cum sus torpore pigescit
YFSv (ca. 1450) #171: æ ær frwsin jordh for othriffnom swinom
Cum sus lenta piget ops illi sedulo friget
YFSv (ca. 1450) #654: æ ær frusin jordh for otrhiffnom swinom
Ops sibi frigescit cum sus torpore pigescit
Läs vtreffwen i Låle-texten 727 i st. f. vdtreffwen (se Kock [1892], s. 97).
Läs othriffnom i den YFSv-texten 654 i st. f. otrhiffnom (se Kock [1892], s. 97).
othriffnom (dat. pl. styrd av prep. for ) → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 186: othrivin (pl. nom. m. oträffne, dat. othriffnom), adj. lat.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 222 #2:
Frusen Jord för laath Swijn.
i. e. Som man sade:
Han haar altijdh något at förebära, som intet gott wil göra.
förebära → SAOB FÖRE- | -BÄRA, anföra / åberopa något såsom skäl / ursäkt
{50} All högfärdh får en ondh ända.
≈ All högfärd får ett ont slut. ≈
ända: slut → SAOB ÄNDE 1) f) i sg., i bildlig användning, om slut på förhållande / händelse och dyl. / tid / någons / någots förefintlighet / existens och dyl.; särskilt dels i motsatsställning till begynnelse […]
Låle (1300-talet) #381: All hoffærdighet fangher oond ændhe
Finem dampnosum capit omne superciliosum
YFSv (ca. 1450) #334: aal høghfærdh fa ondan ænda
finem dampnosum capit omne superciliosum
{51} Ålder och siukdom kreke till by, och geste sorgh och grelle1) så äro the try.
≈ Ålder och Sjukdom kryper fram till byn och gästar Sorg framåt kvällen, så är de [nu] syskon tre. ≈
1) I stället för det uppenbarligen korrupta ”och grelle” läs med Låle och YFSv nedan ”at qwelle” (framåt kvällen)
kreke → SAOB KRÄKA, v.1, 1) kräla, krypa
try (räkneord) → SAOB TRE
Låle (1300-talet) #515: Aldher oc sywgdom kræghe til by
oc gæstæ sorgh at qwellæ
saa ære the try
Juncta petunt tecta pestis dolor atqui senecta
YFSv (ca. 1450) #452: siwkdom ok allir kraka til by
gesta sorgh at qwælle
ok æru syszkene thry
juncta petunt tecta pestis dolor atque senecta
allir → Söderwall Ordbok, 1, s. 22: alder (aller), m. 6) ålder
kraka → Söderwall Ordbok, 1, s. 699: kräka (kraka), v. 6) krypa — krypa fram, smyga sig
at → Söderwall Ordbok, 1, s. 53: at, A) prep. med dat., som dock stundom utbytes mot ack. 4) vid tidsbestämningar för att beteckna tiden el. tillfället när något sker: a) om, på.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 888 #3:
Ålderdom och siukdom, dhe ginge sigh om By: Fattigdomen möter, så wore dhe syskon try.
i. e. Dhet äre 3. onda giäster. Gudh tröste dhen dhe finna Härberge hoos.
wore (impf. ind. pl.): var → SAOB VARA
try (räkneord) → SAOB TRE
{52} Aldrig faller äplet aff, förre än thet är mogit.
äplet: äpplet → SAOB ÄPPLE
förre än → SAOB FÖRR 2) e) β) motsvarar FÖRRÄN 1) b) innan
Låle (1300-talet) #789: Mowdhæ æblæ ære faldh i wonæ
pomis vicinam maturis nosce ruinam
YFSv (ca. 1450) #728: fultmoen æple falla gerna
pomis vicinam maturis nosce ruinam
Grubb – Penu proverbiale (1665), 531 #4:
Mooget Äpple faller aff träät.
i. e. Aldrig är Daghen så långh, dhet kommer jw qwäller en gång.
Item: Krukan går så länge til Bruns, hon fåår omsijder en knäck.
träät: trädet → SAOB TRÄD
{53} Aldrigh skall frusin eld göre, ey heller hungrogh till kiättils tage.
{54} Alle leffue widh en Gudh, och icke widh een lycke.
lycke → SAOB LYCKA, sbst.2, åker / svedjemark / äng (omgiven av skog); åkerlapp, (litet) gärde; täppa
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #4:
Alla lefwa wijd en Gudh, men icke wijd en Lycka.
i. e. Then Fattiga måste boo hoos then Rijka, Gudh haar giordt them båda.
{55} Alle hafwa en Gudh, men icke eensz natur.
eensz (adj. oböjl.) → SAOB ENSE, en och samma, samma, identisk
Grubb – Penu proverbiale (1665), 26 #1:
Alla haa en Gudh, men icke en natur.
i. e. Så mång Hufwud, så mång sinne. Quot capita, tot sensus.
Och sannas sådant aldrasnarast i Öölstugun; Dher dhen ena wed rwset roopar;
Dhen andra sompnar; Dhen 3. leer; Dhen 4. gråter.
{56} Alle ordh äro icke konungz ordh.
≈ Alla ord är inte att lita på. ≈
konungz ordh: kungsord → SAOB KONUNG- | -ORD, en konungs ord / yttrande; i synnerhet bildligt / oegentligt, om pålitligt / auktoritativt ord / yttrandeb
{57} All wrongwisa igenstoppar sin egin mun.
≈ All orättvisa tystar ens egen mun. ≈
wrongwisa → SAOB VRÅNG- | -VISA (numera blott någon gång, ålderdomligt / arkaiserande) orätt / orättfärdighet / orättvisa / ohederlighet; förr särskilt (i fråga om dom): partiskhet / mannamån
igenstoppar → SAOB IGEN- | -STOPPA, a) α) γ’) stoppa munnen till på någon, så att han tiger; bringa någon till tystnad
{58} Alt thet som önskas kommer icke j secken.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 550 #1
Många önskor gå i en lång Säck.
i. e. Bättre haa, än önska.
Item: Alla önskar komma intet i Säcken.
Man får länge önska förr än något föllier. Mången önskar sigh och onyttig ting.
önskor: önskningar → SAOB ÖNSKA, v., Avledn.: ÖNSKA, r. / f. (†) önskan […] någon gång även dels om föremål för önskan […]
önskar: plural variant av önskor (f.) ⇑ SAOB ÖNSKA
{59} Alla goda gerningar warde snart förgätna.
warde (pres. ind. pl. 3:e pers.): blir → SAOB VARDA, 1) uppkomma / uppstå / komma till stånd / bli till, bli
förgätna (perf. part. pl. till förgäta): glömda → SAOB FÖRGÄTA, 1) glömma, förlora / tappa minnet av (något / någon)
warde snart förgätna: blir snart glömda, glöms snart
{60} Alltijdh till en tijdh, tankar äro tullfrij.
Jfr. {1007} Tankar ähre tulfry.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 794 #2
Tankar löpa tullfrij.
i. e. För Menniskior: Men Gudh allena seer i Hiärtat, och taxerar tankarna.
Juristerna säya: Cogitationum paenam nemo luit. (”Ingen straffas för sina tankar.”)
{61} Altijdh skall man stempne, såsom han wil empne.
≈ Man skall alltid ställa kosan dit man vill bege sig. ≈
stempne → SAOB STÄMMA, v.4, (†) 2) i fråga om annan rörelse / förflyttning än ett fartygs rörelse osv. till sjöss: ställa kosan / färden och dyl. (åt ett håll / mot / till en plats och dyl.); gå / fara och dyl. (åt ett håll osv.)
empne → SAOB ÄMNA 5) ha för avsikt / tänka sig att åstadkomma / få till stånd (ngt); avse / planera […]
såsom: som: dit → SAOB SOM 16) i betydelse kongruent med determinativet; dels med syftning på adverb betecknande befintlighet (särsk. här, där): varest, där, dels med syftning på adverb betecknande riktning (särsk. dit): varåt, varthän, dit
han: man → SAOB HAN I. 1) a) i allm. α’) (†) med syftning på de obest. pron. man och en, motsv. ett nutida man resp. en, ens
Låle (1300-talet) #1143: Thw scalt steeffnæ effther eeffnæ
Viuas frugalis vt res est materialis
YFSv (ca. 1450) #1055: thu skalt stæmpna æpthir æmpne
≈ Du skall anpassa dig efter situtationen. ≈
viuas frugalis vt res est materialis
stæmpna → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 539: stämna (stämpna. stempna. stäfnä). v. 1) eg. vända el. rikta ett fartygs ramstam (åt ngt håll); styra, rikta ett fartygs kurs, styra kosan. – bildligt rikta el. rätta sin sträfvan, ställa sig, inrätta sig.
æmpne → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1109: ämne (ämpne. emne. empne. äfni ). n. och f. (el. m.?) 8) tillfälle, läglighet, utväg, möjlighet. 9) tillfälle, råd; förmåga; tillgång, förråd; ofta svårt att skilja från 8.
{62} Äplett smakar iw aff rothen ehuart som thet triller.
äplett: äpplet → SAOB ÄPPLE
iw (adv.): alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt
ehuart: varthelst → SAOB EVART I. adv., 1) allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats: varthän än, varthelst
Låle (1300-talet) #89: Thu trijller ey æbleth saa langt at thet smagher ey aff rooden
A radice sapit pomum quocumque rotatur
Låle (1300-talet) #1023: Man kastær eij æbleth so langt at thet smager eij aff roodhen
Stirpe saporatur pomum quocumque rotatur
YFSv (ca. 1450) #949: thu kastar ey æplæt swa langth fra træth
thet kænnis æ hwadhan thet ær komith
A radice sapit pomum quocumque rotatur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 352 #4:
Hwart Äpplet trillar, så smakar dhet aff sin Rooth.
i. e. Ehwart skalcken taar wägen, så blijr han doch wedh sin art.
skalcken → SAOB SKALK, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman
{63} Arme mågar göre slechtene lågher.
mågar: svärsöner → SAOB MÅG 2) dotters man, svärson
lågher [fsv. lagher]: → SAOB LÅG, 8) a) i fråga om samhällsställning, rang och dyl.: långt nere på rangskalan, icke tillhörande samhällets högre lager; som har ringa makt / anseende
Grubb – Penu proverbiale (1665), 35 #2:
Arma Mågar, giör slächten ringa.
i. e. Fattigdomen är altijdh i föracht.
— A3 a —
{64} Armt snack är thet som inthet alfuar medh fölger.
Jfr. {95} Bemerk stundom alfwar medh skemptan.
Jfr. {1121} Thet är armt snack som inthet alwar medh fölger.
Låle (1300-talet) #608: Alffwære oc gammen kwnnæ bæsth sammen
Mixtim phas resera cum iocundis sere vera
YFSv (ca. 1450) #538: alwara ok gaman fallir væl saman
Mixtim fas resera cum jocundis sere vera
Grubb – Penu proverbiale (1665), 232 #1:
Föga skiämpt, som icke haar något alfwar medh.
i. e. Vnder skiämptzord löper mycket alfwar.
{65} Arm är then slechten som ingen skökia eller tiuff är vtij.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 688 #2:
Ringa slächt, som icke är en Hora eller Tiuff ibland.
i. e. Som man wille säya: Man finner söndriga pottor öfwer alt.
… som icke är: … som det inte finns
{66} Äran förtappas aldrigh.
äran: anseendet, berömmelsen → SAOB ÄRA 1) om aktning / högt anseende / hög värdering (som någon (eller något) åtnjuter, t. ex. för berömliga handlingar / utmärkta egenskaper / hög samhällsställning); även dels om (bibehållet) fullgott / oklanderligt anseende / rykte (utan tadel), dels om berömmelse / ryktbarhet […]
förtappas: gå förlorad → SAOB FÖRTAPPA 3) låta gå (evigt) förlorad; förr även i pass. (och såsom refl.): gå (evigt) förlorad, bliva fördömd
{67} Ära är at lära.
Jfr. {24} Ära, är at lära.
≈ Lärdom ger högt anseende. ≈
ära: högt anseende, berömmelse → SAOB ÄRA 1) om aktning / högt anseende / hög värdering (som någon (eller något) åtnjuter, t. ex. för berömliga handlingar / utmärkta egenskaper / hög samhällsställning); även dels om (bibehållet) fullgott / oklanderligt anseende / rykte (utan tadel), dels om berömmelse / ryktbarhet […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 903 #3:
Ähra lockar lähra.
i. e. När man för lärdom och skickeligheet blijr ährad och framsatt,
så lockas och andra til dygd och Studier.
{68} Acht kommer ey allom i pungh.
≈ Alla får inte sina planer förverkligade. / Alla får inte sina förväntningar uppfyllda. ≈
acht: → SAOB AKT 8) avsikt, syfte, uppsåt, plan, ändamål
acht: → SAOB AKT 9) c) (†) mera konkret: det man väntar / tror
allom (arkais.; dat. pl. till all): alla → SAOB ALL
Grubb – Penu proverbiale (1665), 3 #1:
Acht kommer intet allom i Pungen.
i. e. Alla Tanckar komma intet i Säcken.
Item: All Anslagh lyckas intet.
anslagh → SAOB ANSLAG 12) a) plan, avsikt, uppsåt, rådslut, rådslag, beslut
{69} Affuunden gnager ther hon är.
1604: affuunden med uu i.st.f w; 1636: affwunden
Grubb – Penu proverbiale (1665), 526 #2:
Miszundt Brödh blijr snarast äthet.
i. e. Dhet man mäst affwunnas wedh, dhet lyckas offta bäst.
Och heeter fördhenskul som man pläghar säya:
Deo dante, quid invidia? (”Då det ju är Gud som ger, varför då avundsjuka?”)
Man säger och: Jw större afwundh, jw bättre treffnad.
Item: Afwund fräther dher hon boor.
{70} Altijdh leker tungon på hiertans tankar.
leker: fladdrar → SAOB LEKA 6) med saksubj.: röra sig i hastiga, växlande och oregelbundna rörelser (av och an); fladdra; dallra
tungon (tungo, nominativ 1604–1647, här best. form): tungan → SAOB TUNGA
hiertans: hjärtats → SAOB HJÄRTA, hjärtan (2Mack. 15:27 (Bib. 1541)). — Anm. Formen hjärtans kvarstår ännu i vissa användningar. VI. HJÄRTANS. 1) attributivt, såsom mer / mindre ren genitiv (ofta föregånget av gen. / poss. pron.) i förbindelse i vilka ordets ursprungliga betydelse mer / mindre klart framträder
{71} All tungh bördo är läth när man henne toligh lijdher.
{72} Adam war förste adels man.
{73} Awundzman bör icke wittna.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #3:
Affwundzman skal icke witna.
{74} Armt trä, som faller j första huget.
{75} Alle foglar flyga bort tå bliffer kråkan quar.
Jfr. {779} När alla foglar flyga bort, så är kråkan qwar.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #5:
Alla Foglar flyga bort, Kråkan blifwer altijdh qwar.
i. e. Snyltegästen låter intet länge nödga sigh.
Han blifwer giärna then sijdste i Laaget.
nödga → SAOB NÖDGA, enträget bedja / krusa / truga / söka övertala (någon)
låter intet länge nödga sigh: behöver inte låta sig krusas länge
{76} Alle nycklar hengia icke widh ett belte.
Jfr. {41} Alle Nycklar hengia icke widh itt bältte.
Låle (1300-talet) #1197: Eij ære allæ nøglæ bwndnæ wedh een qwinne artz
vnica non claues matrona repagulat omnes
YFSv (ca. 1450) #1093: ey æru alle nykla widh eenna kunu bælte
vnica non claues matrona repagulat omnes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #1:
Alle nycklar hängia icke wijd ett bälte.
i. e. Alla äre icke bundne til ett medell.
Item: Alla Skoor giöras icke öfwer en Läst.
Hwar söker sina wägar.
medell → SAOB MEDEL 2) (†) krets (av personer), skara, grupp, klass, stånd och dyl.
{77} All lycke gånge som suin fötter.
{78} All suin suart j mörkret.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 234 #5:
För lust skul kysser mången en Koo.
i. e. Ond lusta giör dårskap. Man plägar fördenskul säya:
Mycket den siuka lyster.
Item: All Swijn swart i mörkret.
{79} Ähr han icke så snut fager, så är han när så gagne godh.
≈ Även om han inte ser så bra ut, så är han väl så bra på att arbeta. ≈
snut fager → SAOB SNUT- | -FAGER (numera blott vardagligt) som har vackert ansikte; numera nästan blott: snarfager, tvålfager; även i utvidgad / bildlig användning (om sak): (tvål)fager
gagne godh: god för arbete → SAOB GAGN 2) (†) närmande sig / övergående i betydelse: (nyttigt) arbete, (nyttig) sysselsättning
B
{80} Barne magan är blinder.
Låle (1300-talet) #135: Blijndher ær barne mawæ
Cecuciens pueri stomacus censetur haberi
YFSv (ca. 1450) #115: blindhir ær barns maghi
Cecuciens pueri stomacus censetur haberi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 40 #3:
Barnamagen är blind.
i. e. Han taar wedh allehanda spijs. Och lijknas wedh en formans taska,
som taar emoot allehanda mynt.
Hwar vnder och förstås dhen girigas begärelse.
taar wedh: tar emot → SAOB TAGA ⇒ TAGA VID 1) c), mottaga, ta emot
forman → SAOB FORMAN, körsven, kusk; person som kör en fora, forkarl
{81} Barne gömor ära arme gömor.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 39 #5:
Barnagiömmor, arma giömmor.
barnagiömmor → SAOB BARNAGÖMMA, ställe där barn förvarar sina dyrbarheter
{82} Barnet gör j byn som thet är hemme want.
Låle (1300-talet) #279: Saa gør barn i by som hime ær læret
Ede quod indigena puer efficit hoc aliena
Låle (1300-talet) #333: Saa ær barn i by bærth som hiemme ær lærth
Exterius talis puer est vt erat cameralis
Låle (1300-talet) #995: Saa gør barn i by som hijemmæ ær lærdh
Sic facit allofili puer vt solet ede tribuli
YFSv (ca. 1450) #242: swa gør barn i by som hema ær want
Ede quod indigena puer efficit hoc aliena
YFSv (ca. 1450) #306: swa gør barn i by som thet ær heema want
exterius talis puer est vt erat cameralis
YFSv (ca. 1450) #937: swa gør barn ij by som thet ær hema want
Sic facit allophili puer vt solet ede tribuli
Grubb – Penu proverbiale (1665), 40 #2:
Barn giör så i Byy, som dhet är hemma waant.
i. e. Waanan är dryger. Onder at kasta i wråå.
Naturam furca expellas, tamen usque recurrit.
(”Du må driva ut naturen med en hötjuga – den kommer ändå tillbaks!”)
dryger → SAOB DRYG, svår att få bukt med / övervinna
onder at: svår att → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
{83} Barn skal haffue drijcke som hök, och hugg som åsen,
math som nöth, och kläde som wädur.
åsen: (en) åsna → SAOB ÅSNA
Låle (1300-talet) #94: Barn scal haffue dricke som een falk hwg som een asen
Fødhe som nødh oc klædher som een wædher
Baci restrictu falco brunellus in ictu
Bos erit in victu puer vt veruex in amictu
YFSv (ca. 1450) #79: Man skal smaswen drikka gewa som høkø ok næpsa som aasna
oc fødha som vxa ok kledha som wædhur
Bachi restrictu falco brunellus in ictu
bos erit in victu puer et veruex in amictu
{84} Barn säger gefft fåuiska [scil. ting], som drukna och galna.
≈ Barn säger jämt oförståndiga saker, precis som onyktra och galna. ≈
gefft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
fåuiska: oförståndiga → SAOB FÅVITSK 1) som har (eller röjer) föga vett, oförståndig, oförnuftig, dåraktig
drukna: druckna, onyktra
{85} Barn klagar sin nödh och tijger sin skuldh.
tijger: förtiger → SAOB TIGA 2) a) (†) tr.; (medvetet) förtiga
Låle (1300-talet) #392: Barn kærer hwat thet faar oc syer eij hwat thet gør
Flendo puer queritur ob verbera causa tacetur
YFSv (ca. 1450) #361: barn kærær siik gratande ok thighir hwat thet hawir brutith
flendo puer queritur obuerbera causa tacetur
kærer: klagar, beklagar sig → Söderwall Ordbok, 1, s. 711: kära, v. 1)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 40 #1:
Barn klaga wäl öfwer Rijset: Men tijga dheres broth.
i. e. Hwar färgar giärna sitt feel, och skyler sin brist,
när straffet är förhanden.
broth → SAOB BROTT
{86} Barn1) är broderlösz mann.
≈ Utan skydd1) är broderlös man. ≈
1) barn (1604 och 1636): tryckfel för bar
1) bar → Söderwall Ordbok, 1, s. 78: bar (baar), adj. 2) obetäckt, utan skydd
Kock [II], s. 174: ”I Sw. Ordsedher (A 3 s. 1) är ordspråket förvanskat till
»Barn är broderlöss mann».”
Låle (1300-talet) #395: Bar ær brodherløss man
Fratribus orbatus est pro nudo reputatus
YFSv (ca. 1450) #356: baar ær brodhorløs man
fratribus orbatus est pro nudo reputatus
baar → Söderwall Ordbok, 1, s. 78: bar (baar), adj. 2) obetäckt, utan skydd
{87} Barn skal krype så lenge thet lärer gå.
Låle (1300-talet) #438: Barn scal krybæ tijl thet nymer at gaa
girat rependo prius infans quam gradiendo
YFSv (ca. 1450) #379: barn skal krypa til thet nimbir gaa
giret rependo prius infans quam gradiendo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 507 #2:
Man måste krypa til dhes man lährer gåå.
i. e. Som man sade: Alle Barn i börian.
{88} Barn gör barne gärningh.
Låle (1300-talet) #599: Thet ær sedh at barn ger barne gærningh
mos vetus emergit puer ad puerilia vergit
YFSv (ca. 1450) #529: thet ær gamal sidh barn gør barns gerninga
Mos vetus emergit puer ad puerilia vergit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 39 #4:
Barn giör Barns giärning.
i. e. Effter Förståndet.
{89} Barn wexer en doch thet drijcker watn.
en doch (1604) särskrivning av ändock (1636)
en doch: ändock, även om → SAOB ÄNDOCK II. (numera mindre brukligt) såsom koncessiv konj.: trots att, fastän; även: likgiltigt om, även om; […]
Låle (1300-talet) #180: Ee woxe børn togh at the wan dricke
Crescunt decliui licet hijs fit potio riui
YFSv (ca. 1450) #129: æ væxæ vællinga barn tho at the watn drikka
Crescant decliui licet hiis fit pocio riui
{90} Barn är modrens beste lekare och speleman.
Låle (1300-talet) #726: Barn ær modherens bæsthe legheræ
Optimus altrici solet infans hijstrio dici
YFSv (ca. 1450) #653: modhor ær bæst lækiare til sith barn
Optimus altrici solet infans hystrio dici
Grubb – Penu proverbiale (1665), 41 #3:
Barn är Modrens bästa speleman.
i. e. Lust och tijdfördriff. Ty Moderen kan altijd bäst
delectera sigh aff Barnetz leek.
delectera sigh aff: glädja sig åt. (Ordet saknas i SAOB)
{91} Barn gonger gerne tijt som thet finner sin lijkee.
gonger (pres. ind. sg. 3:e pers. till gonga): går → SAOB GÅ (gonga)
Låle (1300-talet) #1204: Barn gaar gernæ tijl thet hwss som thet findher syn lighe
Zetam qua reperit solacia pusio querit
YFSv (ca. 1450) #1110: til thet hws gaar barn som værnas
Zetam qua reperit solacia pusio querit
{92} Barn glädz widh nya kläder.
Låle (1300-talet) #176: Ee glædhes barn gheen baaldhe klædher
Cui vestem renouat sutio pusus ouat
YFSv (ca. 1450) #162: æ fægnar barn bøttom klute
Cui vestem renouat sutio pusus ouat
bøttom: bättra, förbättra; laga → Söderwall Ordbok, 1, s. 177
”Jag antar att man i överensstämmelse med B en gång i fsv. havt:
»æ fægnar barn baldom kiurtle». […] Utbytet av baldom [baaldhe] mot bøttom
har föranletts därav, att man uppfattade renovat såsom »renovera, reparera»
= fsv. böta.” (Kock [1892], s. 92.)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 572 #2:
Nya Kläder fägna Barn.
i. e. Lijtet kan fägna ett Barn.
Dheraff säger man och: Barnahänder äre snart fylta.
fägna → SAOB FÄGNA, glädja, fröjda; roa
fylta (perf. part. pl.): fyllda → SAOB FYLLA (fyla)
{93} Barn äter hwad thet får, och tijger huadh thet giör.
tijger: förtiger → SAOB TIGA 2) a) (†) tr.; (medvetet) förtiga
— A3 b —
{94} Bedröffuat hierta behöffuer godh rådh.
{95} Bemerk1) stundom alfwar medh skemptan.
≈ Blanda då och då allvar med skämt. ≈
Jfr. {64} Armt snack är thet som inthet alfuar medh fölger.
Jfr. {1121} Thet är armt snack som inthet alwar medh fölger.
1) bemerk: troligtvis tryckfel för bemeng.
bemeng: blanda → SAOB BEMÄNGA 1) blanda / uppblanda / försätta (något med något)
stundom: då och då → SAOB STUNDOM 1) ibland / emellanåt; då och då; vid vissa tillfällen (av sådan / sådan karaktär / förekomst / varaktighet och dyl.); även: vid enstaka tillfälle(n), någon gång
Jfr. Konungastyrelsen (ca. 1330):
Ok blanda stundom skämtan medh aluore tinne, […]
☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #24
Låle (1300-talet) #608: Alffwære oc gammen kwnnæ bæsth sammen
Mixtim phas resera cum iocundis sere vera
YFSv (ca. 1450) #538: alwara ok gaman fallir væl saman
Mixtim fas resera cum jocundis sere vera
Grubb – Penu proverbiale (1665), 232 #1:
Föga skiämpt, som icke haar något alfwar medh.
i. e. Vnder skiämptzord löper mycket alfwar.
{96} Bättre är it got rychte än monge rijckedomar.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 65 #4:
Bättre gott rychte, än stoora håfwor.
i. e. Som man wille säya:
Godz och Ägor förgåås, men ett gott nampn och rychte blijr effter Dödhen.
ägor: ägodelar → SAOB ÄGA, sbst., r. / f.; best. an; pl. -or, 2) konkret: egendom / ägodel, i synnerhet i pl.
{97} Bättre ähr döö än illa Leffua.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 65 #5:
Bättre wäl Döö, än illa Lefwa.
i. e. Man måtte häller önska sigh Döden, än föhra ett neesligit Lefwerne.
{98} Bettre är ryma, en illa fächta.
en (1604) / än (1636)
Låle (1300-talet) #442: Bædræ ær ath fly æn ildhe at fyckthe
gracius est fieri profugum quam lite moueri
Låle (1300-talet) #1085: Bædræ ær at fly æn illæ at fijckthe
Tucius est fugere quam peruiciosa videre
YFSv (ca. 1450) #383: bætra ær fly æn illa fæctas
gracius est fieri profugum quam lite moueri
YFSv (ca. 1450) #994: bætra ær fly æn illa fæctas
tucius est fugere quam perniciosa videre
Grubb – Penu proverbiale (1665), 66 #1:
Bättre fly, än illa fächta.
i. e. Bättre wijka, än illa för skadan ståå.
{99} Bettre är fly än illa för skadan stå.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 66 #1:
Bättre fly, än illa fächta.
i. e. Bättre wijka, än illa för skadan ståå.
{100} Bettre är twå resor mätit, än en gongh förgätit.
≈ Det är bättre att ha mätt två gånger än att ha glömt att mäta en gång. ≈
resor: gånger → SAOB RESA II. = GÅNG II. 1) β) (numera blott med starkt ålderdomlig prägel, i synnerhet arkaiserande) i pl.; numera i synnerhet i uttrycket sju (eller sjuttio sinom sju / sju och sjuttio) resor
förgätit → SAOB FÖRGÄTA, glömma, förlora / tappa minnet av (något / någon)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 66 #3:
Bättre 2. gånger määtet, än en gångh förgiätet.
i. e. Dhet är bättre 2. reesor fråga, än en gångh fara will.
{101} Bettre är en fogel j handen, än tuå j skogen.
Låle (1300-talet) #301: Bædher ær at haffwe een fwgll i hendher æn fijr i skowen
Est auis in dextra melior quam quatuor extra
YFSv (ca. 1450) #263: bætræ ær een fughil ij hænde æn fyre i skoghe
est auis in dextra melior quam quatuor extra
Grubb – Penu proverbiale (1665), 66 #4:
Bättre en Fogel i handen, än twå i skogen.
i. e. Dhet wissa tagz altijd för dhet owissa.
{102} Bettre är små fiskar, än tome diskar.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 66 #5:
Bättre småå fiskar, än thomma diskar.
i. e. Bättre något än intet.
diskar → SAOB DISK, fat, tallrik
{103} Bettre är nogot än inthet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 66 #5:
Bättre småå fiskar, än thomma diskar.
i. e. Bättre något än intet.
{104} Bettre är äplet giffuit, än ätit.
äplet: äpplet → SAOB ÄPPLE
ätit (äldre participform till äta; saknas i SAOB): ätet → SAOB ÄTA
Låle (1300-talet) #577: Bædræ ær æbleth giffweth æn ædhet
Malum malo dari quam fauce tenace vorari
YFSv (ca. 1450) #499: bætra ær æplit giwit æn ætith
Malum malo dari quam fauce tenace vorari
{105} Bettre är rådeligit, än brodzligit.
rådeligit: laglydigt → SAOB RÅDLIG 2) (†) rättskaffens, laglydig, laglig eller dyl.?
brodzligit: brottsligt → SAOB BROTTSLIG
{106} Bettre är stemma j beck än j åå.
Låle (1300-talet) #39: Thet ær bædre at stemme bæck en aa
Ampne potest riuus potius fieri domitiuus
YFSv (ca. 1450) #38: bætra ær stæmma bæk en aa
ampne potest riuus pocius fieri domitiuus
stæmma → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 539: stämma (stämna. stämpna. stempna.). v. stämma, hejda, stanna, komma (ngt) att stanna.
— om rinnande vatten: stämma, dämma.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #7:
Bättre stämma i Bäcken, än i Åån.
i. e. Bäst stilla dhet onda, förr än dhet blijr halfwa wärre.
Ty Ondt måste tijdigt dämpas.
halfwa wärre: dubbelt så ont → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
{107} Bettre är thet trä som bågnar än thet som brister.
bågna → SAOB BÅGNA I. intr. 1) […] böja sig, svikta, giva efter, ”giva sig”
Låle (1300-talet) #48: Thet træ ær bædre ther bøyes æn thet ther brysther
Arbor lente stat potius quam fracta grauescat
YFSv (ca. 1450) #45: bætra ær thet thræ som bøghis æn thet som bristir
arbor lentescat pocius quam fracta grauescat
{108} Bättre är tunt ööll än toom kaar.
ööll → SAOB ÖL
toom → SAOB TOM
kaar: ölstop → SAOB KAR 1) a) om dryckeskärl
Låle (1300-talet) #92: Bædre ær tynt øøl en tomt kar
Bacus quam ciatus siccus prestat tenuatus
YFSv (ca. 1450) #78: bætræ ær thwnth øl æn tompt kaar
Bachus quam ciatus siccus prestat tenuatus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #1:
Bättre tunnt Ööl, än tomma Kaar.
Idem ut superius. (= 66 #5: Bättre småå fiskar, än thomma diskar.
i. e. Bättre något än intet.)
{109} Bettre är gamul geld, än ny saak.
≈ Det är bättre att ha en gammal fordran än att få en ny rättstvist. ≈
Jfr. {1245} Thet är bettre gamul geldh än ny sak.
gamul → SAOB GAMMAL
geld: skuld → SAOB GÄLD 2) penning)skuld 3) (†) fordran
saak → SAOB SAK 1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särskilt om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta
1587: ”Gammell gieldh … er altid bettre än ny saach.” citerat i → SAOB GÄLD 2) a)
Låle (1300-talet) #226: Bædræ ær gammel gældh æn gammel sagh
Debita sunt vetera veteri causa meliora
YFSv (ca. 1450) #198: bætra æro gamwl giæl en gamwl saak
debita sunt vetera veteri causa meliora
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #8:
Bättre gammal giäld, än ny saak.
i. e. gammal skulld är bättre at infordra, än at förswara nytt broth.
{110} Bettre är suag hest, än tom grijma.
suag: svag → SAOB SVAG 16) […] klen; dålig, usel; även i överförd användning, om någots tillstånd och dyl.: dålig, usel
grijma: grimma → SO grimma, remanordning som omsluter huvudet på häst eller liknande djur och som man t.ex. kan fästa en rem (grimskaft) i när man vill leda djuret
Låle (1300-talet) #346: Bædræ ær swongh hæsth æn thom grimæ
exhaustum polidrum malo quam vile capistrum
Låle (1300-talet) #860: Bædræ ær swangh hæsth æn thom grijmæ
Quam camus cassus equus est melior mala passus
YFSv (ca. 1450) #296: bætra ær swltin hæstir æn toom gryma
exhaustum polidrum malo quam vile capistrum
YFSv (ca. 1450) #786: bætra ær swangh hæst æn toom grima
Quam camus cassus equs est melior male passus
swangh → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 562: svanger, adj. tunn, smal, smärt. — mager, utsvulten.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #2:
Bättre swulten häst, än tomm grimma.
Idem ut superius. (= 66 #5: Bättre småå fiskar, än thomma diskar.
i. e. Bättre något än intet.)
{111} Bettre är sielff åga, än bedes til låns aff syster.
≈ Det är bättre att själv äga än att be sin syster om ett lån. ≈
åga (inf.): äga → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA
bedes [fsv. beþas] (dep.; inf.): bedja → SAOB BEDAS 1) bedja, anhålla om, begära
Låle (1300-talet) #579: Bædræ ær sielff at haffwe æn søsther at bedhe
Malo frui proprijs quam rebus egere sororis
Låle (1300-talet) #910: Bædræ ær selffwer at haffwe cen søsther at bedhe
Quam prece victa soror propria me plus ope solor
YFSv (ca. 1450) #501: bætra ær siæluir hawa æn systor vidhirthorffua
malo frui propriis quam rebus egere sororis
YFSv (ca. 1450) #789: bætra ær siælff at hawa æn systor bidhia
quam prece victa soror propria me plus ope solor
{112} Bettre är wara skälgh än blindh.
skälgh → SAOB SKÄLG 5) skelögd
Låle (1300-talet) #584: Bædræ ær at wære skælier æn blindher
malo strabo stare quam cecuciens titubare
Låle (1300-talet) #914: Bædræ ær at væræ skæIl æn blindh
quam visus orbatum orbum magis expedit esse strabatum
YFSv (ca. 1450) #507: bætre ær skælgh æn blindh
Malo strabo stare quam cecuciens titubare
YFSv (ca. 1450) #831: bætra ær wara skælgh æn blindh
quam visus orbum magis expedit esse strabutum
skælgh → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 384: skiälgher (skyalglier. skyalger. skielgher. skälgher), adj. skelande, skelögd
strabutum: skelögd – strabo (lat.) / στραβών (grek.): en skelögd man; strabus: skelögd
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #10:
Bättre eenögd, än blind.
i. e. Bland onda wilkor haar man giärna dhet bästa.
{113} Bättre semmer skäre osten, än skårpan.
≈ Det passar sig bättre att skära själva osten än skorpan. ≈
semmer: lämpar sig → SAOB SÄMJAS 3) vara lämplig, lämpa sig; i förbindelse med indir. obj. även: vara förenligt med någons önskan, behaga någon. 4) (i synnerhet i formen säma) vara förenligt med; passa, anstå; även med indir. obj.; även opers.
skårpan: ostskorpan → SAOB SKORPA 1) d) om det jämförelsevis hårda / sega ytlagret kring en ost; även om avskuren, av skorpa bestående kant på ostskiva och dyl.
Låle (1300-talet) #624: Thet qwæmmer bædher at skrabæ osthen æn skrædhen
mavult quam cedi formella peripsima radi
YFSv (ca. 1450) #513: bæthir quæmmir skrapa osten æn skrædha
Mawlt quam cedi formella perisima radi
quæmmir → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 233: qväma (quämma. qwemma. pres. qwemmir), v. 1) opersonl. passa, vara tillbörligt.
skrædha → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 898: skrädha, v. 1) skära el. bortskära kanten el. skorpan af. 2) afskilja sådorna från (mjöl), skräda. 3) (i tal) afskilja det som är stötande el. olämpligt, skräda (ord).
{114} Bettre är halft brödh, än alt mista.
Låle (1300-talet) #637: Bædræ ær halff brødh æn inthet
Ne grauer absque cibo semesso gaudeo libo
YFSv (ca. 1450) #552: bætra ær halfft brødh æn alth mista
Ne grauar absque cibo semeso gaudeo libo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #4:
Bättre halfft Bröd, än alt mista.
Idem ut superius. (= 66 #5: Bättre småå fiskar, än thomma diskar.
i. e. Bättre något än intet.)
{115} Bättre är een koo medh roo, än tuå med oroo.
tuå: två → SAOB TVÅ
Låle (1300-talet) #750: Bædræ ær een koo meth roo en syw meth vroo
Pace pecus lene septem preit insita pene
YFSv (ca. 1450) #685: bætre ær een koo medh ro æn twa medh oroo
pace pecus lene septem preit insita pene
Grubb – Penu proverbiale (1665), 68 #6:
Bättre en Kaka med Roo, än twåå medh Oroo.
{116} Bettre är ware död, än medh sorgh leffue.
Låle (1300-talet) #813: Bædræ ær at wære død æn meth sorgh at leffwæ
Plus valet oppetere quam vite tedia flere
Låle (1300-talet) #845: Bædræ ær at døø æn meth sorgh at leffwæ
plus valet oppetere lugubre quam tempus habere
YFSv (ca. 1450) #745: bætra ær wæl dødh æn medh sorgh at lifwa
plus valet oppetere quam vite tedia flere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 68 #6:
Bättre död, än i sorgen lefwa.
i. e. Sorg giör swrt lefwerne.
Democritus skal fördenskull hafwa sagt:
Vita sine festivitate, est longum iter sine diversorijs.
(”Ett liv utan festligheter är [som] en lång resa utan tavernor.”)
i. e. En långh reesa vthan Härbergen.
swrt lefwerne: dystert liv → SAOB SVÅR, tung, 5) a) β) plågsam / svåruthärdlig; 10) mörk / hopplös / dyster
{117} Bettre är trälåsz för huset, än inthz.
inthz: inget → SAOB INGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #3:
Bättre Träälåås, än öpen Dörr.
Idem ut superius. (= 66 #5: Bättre småå fiskar, än thomma diskar.
i. e. Bättre något än intet.)
{118} Bettre tror iagh tin hedna pant, än tin Christelige tro.
Låle (1300-talet) #836: Bædræ troor iegh tijl heednæ pant æn thin cristnæ troo
plus vadio ciste fidei quam crebro sophiste
YFSv (ca. 1450) #770: jak tror bæthir hedhnom pant æn cristne tro
plus vadio ciste fidei quam credo sophiste
Läs i Låle-texten 836 tijt i st. f. tijl och credo i st. för crebro. (Kock [1892], s. 330)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 68 #7:
Bättre hedna pannt, än Christna Troo.
i. e. Som man wille säya:
Lofwen kan ryggias: Men pant bär penningar heem.
lofwen → SAOB LOVEN, kredit; löfte, utfästelse, förbindelse
ryggia → SAOB RYGGA, bryta; låta gå tillbaka, omintetgöra
{119} Bettre draga tuå foglar til boo än een.
draga: bära → SAOB DRAGA II. bära och i därav utvecklade betydelser och användningar
Låle (1300-talet) #847: Bædræ draghe two fwglæ tijl reedhe æn een
par parat alitiuum solo magis alite nidum
YFSv (ca. 1450) #693: bæthir dragha twe fughla redhir æn een
par parat alituum solo magis alite nidum
{120} Bettre är tija, än tarff lösz tale.
tija → SAOB TIGA
tarff lösz: meningslöst, onödigt → SAOB TARV ⇒ TARV- | -LÖS, som saknar skäl eller anledning; såsom adv. även dels: utan anledning, opåkallat, dels övergående i betydelse: meningslöst, gagnlöst
Låle (1300-talet) #857: Bædræ ær tawt æn tarweløsth mælt
Quam temere fandum magis arbitror esse silendum
Låle (1300-talet) #915: Bædræ ær tawth æn tarwæløsth sawth
Quam temere fandum magis arbitror esse scilendum
YFSv (ca. 1450) #782: bætra ær tighia æ tharffløst mælt
quam temere fandaum magis arbitror esse silendum
æ: också ed. Kock & af Petersens 1889-94!
Grubb – Penu proverbiale (1665), 69 #1:
Bättre tijga, än tarflöst tala.
i. e. Med stillatijgande kan mycket förswaras.
Heeter fördenskull:
Praestat tacere, quam male loqui.
(”Att tiga är bättre än att illa tala.”)
{121} Bettre är snell tungo, än kryllot håår.
snell: klok → SAOB SNÄLL 3) (numera blott arkaiserande, mindre brukligt) klok / förståndig / begåvad; även om något sakligt, särskilt om förstånd / huvud och dyl.: god
a) i ordspr.
tungo (tungo, nominativ 1604–1647): tunga → SAOB TUNGA
kryllot: krulligt → SAOB KRYLLA, v.2, Avledn.: KRYLLIG, adj.2, förr även KRYLLOT, adj., krullig, krusig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 69 #2:
Bättre snäll Tunga, än krwsat Håår.
i. e. Dhen som haar ett gott Läder, han går dher medh:
Men krusat Håår giör ingen wältaligh.
{122} Bettre är wara könligh, än konungligh.
könligh (adj.): modig → SAOB KÖN, adj., ⇒ KÖNLIG, adj., djärv, modig
konungligh: praktfull → SAOB KUNGLIG 3) storslagen, magnifik; praktfull, ståtlig
Låle (1300-talet) #1029: Bædræ ær at wære køn ligh æn koningh
Stirpi malo pari quam regibus assimulari
YFSv (ca. 1450) #935: bætræ ær wara kønlik æn konunghxlik
Stirpi mala pari quam regibus assimilari
{123} Bettre är godh lycka, än högh byrdh.
byrdh: börd → SAOB BÖRD B. 10) härstamning, härkomst
Låle (1300-talet) #1025: Bædræ ær godh lycke æn høw byrdh
Stemata celsigena superat fortuna serena
YFSv (ca. 1450) #951: bætræ ær godh lykka æn høgh byrdh
Stemata celsigena superat fortuna serena
Grubb – Penu proverbiale (1665), 69 #3:
Bättre godh lycka, än högh börd.
i. e. Lyckan föllier intet altijdh herkomsten.
Man säger fördhenskull:
Dhen Lyckan råkar, han föhrer Brwden heem.
{124} Bettre är ware såår, än siuk.
såår (adj.) → SAOB SÅR, adj., (†) som har sår; sårig, sårad; särskilt i uttrycket vara / bli sår
a) om kroppsdel: skadad av sår
Låle (1300-talet) #1030: bædræ ær at wære saar æn sywgh
Stigma sinam stare respectu pestis amare
YFSv (ca. 1450) #962: baetre aer dwl aen siwk
Stigma sinam stare respectu pestis amare
dwl → Söderwall Ordbok, 1, s. 206: dul, f.? [Mnt. dulle, blåmärke, genom slag tillfogad knuta] blåmärke? skråma? […] Möjligen är ordet att fatta ss adj.: sårad; el. snarare: slagen så att man fått blåmärke.
{125} Bettre är en kranck dotter, än en vphengh1) son.
kranck → SAOB KRANK, sjuk, icke riktigt ”kry”, krasslig, opasslig
1) vphengh: tryckfel för vphängd (= 1636)
vphängd: hängd, avrättad → SAOB HÄNGA, mista livet genom hängning
Låle (1300-talet) #1042: Bædræ ær hoosleyen dotther æn vphængdher søn
Suspenso nata nato prestat violata
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
hoosleyen dotther (nata violata): forført / våldtagen dotther
vphængdher søn (suspenso nato [dativ p.g.a praestat]): som forbryder hængt søn.
☞ A. Hansen: Om Peder Laales danske ordsprog. Copenhagen 1991, s. 119:
Om søn og datter hedder det: Bædræ ær hoosleyen (dvs.: forført) dotther æn vphængdher (dvs. som forbryder hængt) søn 1042.
vphængdher → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 845: uphängia, v. [Fdan. uphængiæ] — upphänga i galge, på kors el. på annat sätt för aflifvande el. pinande.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 69 #4:
Bättre en siuk Dotter, än en uphängd Son.
i. e. Om dhen lefwande är altijdh något hopp til bättring, ehuru swagh en är;
Men om dhen döda är hoppet vthe.
{126} Bettre är koo molcka, än slå j huuffuth.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 69 #5:
Bättre molcka Kohna, än slåna för Hufwud.
i. e. Bättre är lijtet länge nyttia, än alt på en gång ödha.
molcka → SAOB MJÖLKA / MOLKA
slåna (kontr.) = slå’na = slå henne
slåna för Hufwud → SAOB SLÅ 1) d) δ) med avseende på djur: bedöva genom slag i samband med slakt (stundom övergående i 24 b β: bedöva genom slag och slakta)
{127} Bettre är förspöria sigh, än förgiöra sigh.
förspöria sigh → SAOB FÖRSPÖRJA 2), refl.: höra sig för, förfråga sig
förgiöra sigh → SAOB FÖRGÖRA 1) a) (†) refl.: ofrivilligt ljuta döden
Grubb – Penu proverbiale (1665), 73 #3:
Bättre fråga, än fara will.
i. e. Bättre förspöria sigh, än förgiöra sigh.
— A4 a —
{128} Bettre är haffua halff skadan, än heel.
{129} Bettre är see wid ord, än widh hugg.
see wid → SAOB SE ⇒ SE VID (†) dra lärdom / ta sig i akt
Låle (1300-talet) #138: Thet ær bædre at sie wedh ordh æn wedh hwgh
Cede magis verbis ferulis quam deris acerbis
YFSv (ca. 1450) #119: bætra ær væia vidh ordh æn vidh hugh
Cede magis verbis ferulis quam deris acerbis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #2:
Bättre see wedh Ord, än hugg.
i. e. Bättre lyda warnig, än taga skada aff sin giärning.
Dherföre haar och Erasmus sagt:
Verba praestant verberibus. (”Det är bättre med ord än med hurringar.”)
{130} Bettre är dyrt köpa, än illa suelta.
Låle (1300-talet) #356: Bædræ ær dyrt at købe æn illæ at swelthæ
far plus prosit emi quam famis ense premi
YFSv (ca. 1450) #318: bætra ær dyrth køpa æn swælta
far plus prosit emi quam famis ense premi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 70 #1:
Bättre dyrt kiöpa, än illa swälta.
i. e. Han swälter intet som dyrt kiöper.
{131} Bettre är köra, än draga.
Låle (1300-talet) #460: Bædræ ær at køræ æn at draffwæ
Hijs quam colla dare iuga letius est agitare
YFSv (ca. 1450) #400: bætra ær køra æn dragha
hiis quam colla dare juga lecius est agitare
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #4:
Bättre drijfwa öken, än draga laszet.
i. e. Bättre sachta kiöra, än slääpa Laszet til bysz.
bysz (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till bys, till byn → SAOB BY
{132} Bettre är skära aff, än sköta widh.
sköta widh: skarva → SAOB SKÖTA, v.3, ⇒ SKÖTA VID, skarva vid; särskilt abs.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 70 #2:
Bättre skiära aff än öka til.
i. e. Som man wille säya: Stoort ämbne kan altijd minskas.
Item: Bättre för wid Mantel, än skarfwad.
ämbne ändrat från ämbete enl. Grubbs rättelser s. 916 (saknar paginering)
ämbne: (deg-)stycke → SAOB ÄMNE 4) a) β) α’) om stycke av större deg avskilt för vidare bearbetning för sig
ämbne: stycke → SAOB ÄMNE B. 8) godtyckligt delbar och såsom del med helheten till sitt väsen överensstämmande materiell företeelse som utgör det varav föremål helt / delvis består / är sammansatt / tillverkat
{133} Bettre är sompt nöt, än alt rött.
≈ Det är bättre att en del förtärs än att allt ruttnar. ≈
sompt (pron. i n. sg.): somligt → SAOB SOMT 2) i substantivisk användning: somligt, en del, något
nöt: nött (perf. part. till nöta): förtärt → SAOB NÖTA, v.2, 1) (†) med avseende på matvaror och dyl.: förtära, förbruka, konsumera
rött (perf. part. till röta): ruttet → SAOB RÖTA, v.3, 4) i particip perf. i mer / mindre adjektivisk anv.: angripen / fördärvad av röta; utsatt för förruttnelse-/jäsningsprocesser; ruttnad, rutten; murknad, murken
Grubb – Penu proverbiale (1665), 66 #5:
Bättre något nött, än alt förödt.
Idem ut superius. (= 66 #5: Bättre småå fiskar, än thomma diskar.
i. e. Bättre något än intet.)
{134} Bettre är nogot herskt, än alt ferskt.
herskt: ankommet → SAOB HÄRSKEN 1) om fett (födo)ämne (t. ex. smör och fläsk samt vissa fisksorter och oljor): som har frän (skarp, sträv) / bitter smak / lukt; ankommen, något skämd
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #5:
Bättre något härskt, än alt färskt.
i. e. Dhe gambla haa häller hafft något hängiandes wed Krokarna i wisthwset,
än hwar dagh gått til Torgs.
häller … än: hellre … än → SAOB HELLER
hängiandes [fsv. hängia] (s-particip med adverbiell funktion): hängande, som hängde
→ Söderwall Ordbok, 1, s. 554: hängia v. 2) hänga (intr.)
wisthws → SAOB VIST– | -HUS, matförråd
{135} Bettre är äga, än önska.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 70 #3:
Bättre åga än önska.
i. e. Dhet är altijd bättre haa, än fåå.
Dhet wissa för dhet owissa.
Man säger och dher om skiämtzwijs:
Bättre Harekiött, än Fåhrekiött.
åga (inf.): äga → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA
skiämptzwijs → SAOB SKÄMT– | -VIS, på skämtsamt sätt; skämtsamt, på skämt
{136} Bettre är blifua vis af ens annars skada, än af sin egin.
ens (gen. sg. m. till en) → SAOB EN
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
ens annars (kongruensböjning): en annans
Låle (1300-talet) #411: Saligh ær then ther kan see wedh annen mandz skadhe
felix quem faciunt aliena pericula cautum
YFSv (ca. 1450) #325: bætræ ær see widh annars skadha æn widh sin eghin
felix quem faciunt aliena pericula cautum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 28 #1:
Andras Feel Lära bäst.
i. e. Bäst lära aff annars Skadha.
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
{137} Biörn och biörnekaren tenkia icke alt itt.
biörnekaren: björnföraren → SAOB BJÖRN ⇒ –KARL 1) (numera knappast brukligt) björnförare
björnförare → SAOB BJÖRN ⇒ –FÖRARE 1) person som för omkring till dans och varjehanda konster dresserad(e) björn(ar) för att mot betalning förevisa honom (dem) för allmänheten
Grubb – Penu proverbiale (1665), 46 #5:
Biörnen och Biörnekarlen dhe haa icke een tancka.
i. e. List emoot List.
tancka → SAOB TANKE
{138} Blomstret är fructenes fäste peningh.
fructenes (arkais. gen. sg. m. best. till frukt): fruktens → SAOB FRUKT
Obs.: gen.-formen fructenes saknas under ”Ordformer” i SAOB → FRUKT
fästepenningh: ”pant” → SAOB FÄSTA | ⇒ PÄNNING 1) värdeföremål som utbetalas såsom tecken till att ett avtal slutits, handpänning
☞ Wahlund [1990] Osed och ordsed, s. 179: »Blomster är fruktens fästepenning. (Av blommen sluter man sig till
vilken fruktskörd som kan väntas, och av en människas anlag till hennes framtida utveckling.) Med
fästepenning avsågs det belopp som gavs ”på hand”, när ett köpekontrakt slöts eller ett tjänstehjon
anställdes; men ordet kunde också beteckna den gåva som överlämnades i samband med en trolovning.»
Låle (1300-talet) #417: Blomsther ær fruckthens fæsthe penningh
flos est presaga sperandi germinis arra
YFSv (ca. 1450) #362: blomsthir ær fructsins fæste gift
flos est presaga sperandi germinis arra
Grubb – Penu proverbiale (1665), 49 #5:
Blomster är Fruchtenes fästepenningh.
i. e. När Blomstret brister vth på Träädh, så är hopp om Fruchten.
{139} Boande män är Landzens vppehälle.
boande: som sätter bo → SAOB BOA (i bygdemålsfärgat språk i vissa delar av Sverige) göra / bygga bo
landzens (arkais. gen. sg. n. best. till land): landets → SAOB LAND
vppehälle: grundval → SAOB UPPEHÄLLE 1) (†) bibehållande, bevarande, vidmakthållande; upprätthållande; även om någon / något som håller (någon / något) uppe, stundom liktydigt med: stöd / grundval
Jfr. Konungastyrelsen (ca. 1330): Boande män äru landz vppehälde.
☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #65
Grubb – Penu proverbiale (1665), 52 #3:
Boande man, är Landzens macht.
i. e. Rijka Vndersåthare äre Kongens Skatt-Cammar.
boande → SAOB BOA, göra / bygga bo
{140} Bogan moste bändas, för än han brister.
bogan: [pil-]bågen → SAOB BÅGE
bändas: spännas → SAOB BÄNDA I. 1) (numera föga brukligt) med avseende på något spänstigt föremål, såsom båge, metallfjäder: spänna, böja
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Grubb – Penu proverbiale (1665), 52 #2:
Bogan för hårdt bänder, brister snart.
i. e. När en Saak för hårdt skärpes, så faller hon snarast i skarnet.
snarast → SAOB SNARARE, tidigast, först; i första hand; oftast
skarn → SAOB SKARN, smuts, orenlighet; avfall, avskräde
{141} Beede män, äre altidh beste.
≈ Friare låtsas alltid vara bäst. ≈
beede män: friare → SAOB BEDJA ⇒ Ssgr: B (†): BEDE-MAN. böneman? friare? person som framför inbjudning?
Låle (1300-talet) #254: Alle ære bædle rijghe oc fangher fattigæ
Dis procus est vere vir captus pauper in ere
bedlere → Söderwall Ordbok, 1, s. 110: biþil (bedhil), m. 1) den som beder, friare
Kock [1892], s. 125:
”Man bör […] tänka sig att ordspråket vill säga: »liksom alla friare låtsa sig vara rika
för att få sin älskade, så låtsa alla fångar sig vara fattiga för att slippa med så billig lösepänning som möjligt».”
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – – –
{142} Bodskap må iag bäre, anslag1) kan iagh icke kunne2).
≈ Budskap kan jag frambära men svar1) kan jag inte råda över2). ≈
”I Sw. Ordsedher (A 4 s. I) har ordspr. förvanskats till »Bodskap må jag bäre, anslag kan jag icke kunna»”. (Kock, s. 217)
anslag: beslut → SAOB ANSLAG 12) a) (numera föga brukligt) i allmänhet: plan, avsikt, uppsåt, rådslut, rådslag, beslut
1) anslag troligvis feltryck för antswar / answar
ansvar: svar → SAOB ANSVAR II. (†) svar, genmäle
kunne: förkunna → SAOB KUNNA, v.2, (†) göra (något) känt, förkunna
2) kunne: läs här med Låle #525/YFSv #464: woldæ / walda
walda → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 904: valda, v. 3) råda öfver, bestämma, ansvara för.
Enligt Kock, s. 217, är ordspråket en förvanskning av Låle #525/YFSv #464 ⇓
Låle (1300-talet) #525: Bwdskab maa iegh bæræ antswar kan ieg eij woldæ
Jussa queo fari responsis nec dominari
YFSv (ca. 1450) #464: budhskap ma jak frambæra answar kan jak ey walda
jussa queo fari responsis nec dominari
answar → Söderwall Ordbok, 1, s. 37: andsvar (ansvar. änzsvar. anzuar. antsvar. antzswar), n. svar.
walda → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 904: valda, v. 3) råda öfver, bestämma, ansvara för.
{143} Bren icke hussene för än fadderna komme.
≈ Gör inte husen bredare förrän faddrarna kommer [till barndop]! ≈
bren (kontr.) = bre’n: breden
breden (imp. pl. till breda): breden! → SAOB BREDA 1) göra (något) bredt / bredare; bredda
hussene: husen → SAOB HUS – Ordformer huss 1521—1734.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
{144} Brune nötter haffue söt kärne.
Låle (1300-talet) #72: Then brwne nydh haffuer then sødhe kærne
Abscondit nucleum nux foris atra bonum
Låle (1300-talet) #409: Then brwnæ nødh hawer then sødhe kærne
fusca nuceIla foris nucIeum tenet intro saporis
YFSv (ca. 1450) #12: thy bruna nothen hawir thæn søta kærnan
abscondit nucleum nux foris atra bonum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 56 #3:
Bruna Nötter haa sööta kiärnar.
i. e. Mooget Rådh winner godh Frucht.
Heeter fördhenskull effter Ordspråket:
All ting medh Rådh.
kiärnar: kärnor → SAOB KÄRNA
{145} Bygångande höna får antingen korn j kräfue eller knep j nakan.
bygångande: bygående → SAOB BY- | -GÅENDE (†) som brukar gå ute i byn
gångande (pres. part.): gående → SAOB GÅ (gånga)
kräfue → SAOB KRÄVA 1) hos många fågelarter: utvidgning av matstrupen, som tjänar till övergående förvaring, ofta även till uppmjukning av den intagna födan
knep → SAOB KNÄPP 2) c) hårt / svårt slag; även övergående i betydelse: svår / obotlig skada, ”knäck”; ”dödsstöt”
nakan: nacken → SAOB NACKE
Låle (1300-talet) #970: Nærganghen hønæ faar ænthen knæp eller korn
Sepe vagans victum reperit gallina vel ictum
YFSv (ca. 1450) #883: bygangol høna faar antigia korn ælla knæk i nakka
Sepe vagans victum reperit gallina vel ictum
bygangol → Söderwall Ordbok, 1, s. 164: bygangol, adj. som är van att gå ut i byn.
knæk → Söderwall Ordbok, 1, s. 670: knäkker? m.? [N. knekk] knäck, slag, hugg.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 60 #1:
Bygående Höna får antingen Korn i kräfwa eller knäpp i nacke.
i. e. Som man wille säya:
Allestädz framme får offta näsewäder.
{146} Byg så boo, at tu skadar icke en annan.
Låle (1300-talet) #1005: Bødh saa eeth hwss at tw skadher eij annedh
Sis faber vnius laris vt non lesor alius
YFSv (ca. 1450) #917: bygh swa boo at thu skadhar ey annat
Sis faber vnius laris vt non lesor alius
{147} Bettre är seent, än obetänckt hempnas.
hempnas → SAOB HÄMNA| HÄMNAS, v. dep.
obetänckt (adv.): förhastat → SAOB O- ⇒ OBETÄNKT I. om yttrande / handling och dyl.: icke (väl) överlagd, oöverlagd; mindre / föga välbetänkt; oförsiktig; förhastad, överilad
{148} Betala råått för illa sudit.
Jfr. {698} Man skal wenta rådt, för illa sudit.
råått: rått → SAOB RÅ
sudit (perf. part.): sjudet → SAOB SJUDA 5) koka, tillreda / laga mat
betala råått för illa sudit → SAOB RÅ 2) a) α’) (†) betala någon rått för illa sudet, vänta att få lika gott / värre igen / betalt med samma mynt eller dyl.
Låle (1300-talet) #1098: Man scal gælle raath foræ illæ saadh1)
Talia sunt licita dare crudum pro male cocto
YFSv (ca. 1450) #980: man skal giwa raadh for illa sudhit
Talia sunt licita dare crvdum pro male cocto
Läs raath i YFSv-texten 980 i st. f. raadh.
1) saadh: troligtvis tryckfel för saadhet. (Kock [1892], s. 396)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 249 #3:
Gifwa rådt för illa sudit.
i. e. Bethala ondt medh halfwa wärre.
Par pari referre. Bethala medh lijka mynnt
Men en gammal Scribent rådher contrarium, som haar sagt:
Non vindicandum scelere, si possis, scelus.
(”Ett brott bör inte bestraffas med ett brott, om det är möjligt för dig.”)
Heeter altså: Ondt måste intet medh ondt bethalas.
{149} Blåsa både kalt och warmt medh en mund.
Jfr. {519} Han kan bode fyre och hola.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 51 #4:
Blåsa warmt och kalt vhr en Munn.
i. e. Annat tala och annat meena.
Item: Lofwa och lasta vhr en munn.
lasta → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
{150} Böte medh krop, ey haffuer koo.
Jfr. {1041} Then som icke haffuer grijz, han måtte betala medh kroppen.
Jfr. {1120} Then icke haffuer fää böte medh krop.
Låle (1300-talet) #987: Han scal gælle meth kropp eij haffwer koo
Si boue cassus eris corpus lue debitor eris
YFSv (ca. 1450) #900: han gælle krop thær ey hawir koo
Si boue cassus eris corpus lue debitor eris
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #15:
Then icke haffuer fää, han böte medh krop.
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 78 #6:
Böthe medh Kropp, dhen ey haar Koo.
i. e. Dhen som intet haar wärde, han lijde på Kroppen.
Qui non habet in aere, luat in corpore.
(”Den som inte har kopparmynt må gottgöra med kroppen [kroppsarbete].”)
lijde (pres. konj. sg.): må lita → SAOB LITA (lijda)
C
{151} Christus är thet nampn som lycke är til godhe hampn.
Låle (1300-talet) #1199: Crist ær thet naffen ther lycken ær tijl godh haffen
Xpūs id est nomen quo portus proficit omen
YFSv (ca. 1450) #1105: krist ær thet nampn ther lykka ær til godha hampn
xpc idest nomen quo portus prosicit omen
Kock [1892], s. 425:
”[…] prosicit, skrivfel för proficit […] det latinska ordspråket bör så översättas:
»Kristus är det namn, genom hvilket tillönskan om [god] hamn (portus är gen.) gör framsteg» (Du Cange anmärker, att perficere kan stå i st. f. proficere).”
{152} Claffare och rijddare rödh före monge menlöse vti stor nödh.
claffare (ordformen saknas i SAOB) → SAOB KLAFFARE, person som (gärna) förtalar andra, bakdantare, belackare
rijddare rödh → SAOB RIDDARE 2) f) med syftning på sagofigurer som hade rött hår och skägg (eller voro klädda i röd dräkt), vilket ansågs som ett tecken på trolöshet] (†) i det bildliga uttrycket riddar röd (även sammanskrivet) / riddaren röd / röd riddare, falsk / bedräglig / förrädisk person
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 284: »Genom onda människors förtal och ondska bringas många oskyldiga i olycka.»
{153} Clåå icke altidh thet som klyiar.
clåå: klå! klia! Ordformen saknas som variant i SAOB KLÅ ⇒ Ordformer
klyiar: kliar → SAOB KLIA
Låle (1300-talet) #691: Man scal eij klaa ther som man eij kleer
nullus membra fricet vbi pruritus nichili stet
Låle (1300-talet) #966: Man scal eij klaa segh som man eij kløør
Se quis non scalpet vbi non pruricio palpet
YFSv (ca. 1450) #625: man skal ey klaa ther som ey kleyar
nullus membra fricet vbi pruritus nichilli sit
YFSv (ca. 1450) #975: hwar skal thær kla som ey kleiar
Se quis non scalpet vbi non pruricio palpet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 419 #1:
Klåå intet alt som klijar.
i. e. Som man elliest sägher: Swed intet alt som ludit är.
Man får intet wara alt för grannräknande;
eller skiäffta hwart Ord wänner emillan.
Ty man säger: Allt för nooga minskar wänskapen.
ludit: ludet → SAOB LUDEN, beklädd med hår
skiäffta → SAOB SKÄFTA, föra till sin spets
emillan → SAOB EMELLAN
{154} Clappe bonden, så snappar han tigh igen.
clappe: klappa! Ordformen saknas som variant i SAOB KLAPPA ⇒ Ordformer
snappar → SAOB SNAPPA 3) om djur (eller person): med tänderna nafsa / hugga / bita (någon / något i avsikt att sarga och dyl.)
Låle (1300-talet) #1155: Klappæ bondhen thaa napper han teg Et econtra
Vngentem pungit pungentem rusticus vngit
YFSv (ca. 1450) #1090: klappar thu bondan tha nappar han thik
slaar thu honum tha smør han thik
vngentem pungit pungentem rusticus vngit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 417 #1:
Klappa paddan, så snappar hon digh igen.
i. e. Stryker man Kattan, så klöser hon igen.
Gieer man en tiähnare sielffzwåld, så klijwer han snart på Hufwud.
{155} Clage för sin högre hand, bör ingen göra j nogon stund.
clage: klaga; ordformen saknas som variant i SAOB KLAGA ⇒ Ordformer
— A4 b —
⇑
D
{156} Dett är ont at köpe then såpan man twettar ögon vth medh.
dett → SAOB DET
{157} Dagarne blidke sorgen.
blidke → SAOB BLIDKA 3) (†) mildra, lindra
Grubb – Penu proverbiale (1665), 79 #1:
Dagar minska sorger.
i. e. Medh tijden förgår mycket bekymmer.
{158} Dagh haffuer ögon, och skogh haffuer öron.
Låle (1300-talet) #63: Skow haffwer øren oc mark øwen
Aures sunt nemoris oculi campestribus oris
YFSv (ca. 1450) #69: skogh hawir øron ok mark hawir øghon
aures sunt nemoris oculi campestribus horis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 725 #3:
Skogen haar Ögon, och marken Öron.
i. e. En förwijtelse emoot dhem som begå något ondt i skogh och mark,
meenandes at dhet ingen hörer eller seer.
{159} Dagum och dagen warder werre så sade Christus wår herre.
≈ För varje dag blir dagen värre, sade Christus vår herre. ≈
dagum → SAOB DAGOM (†) 1) i förbindelse med ett komparativt uttryck: dag för dag, dag från dag, för varje dag
{160} Dande quinde hädare och Jungfru skendere och preste fiende,
få aldrigh en godh ände.
dande quinde → SAOB DANNEKVINNA 1) (numera nästan blott arkaiserande) förträfflig, duktig, präktig, hederlig, ärbar, rättskaffens, aktad, ansedd (i synnerhet gift) kvinna
jungfru skendere → SAOB JUNGFRU- (3) -SKÄNDARE. (†) mökränkare
preste fiende → SAOB PRÄST- | -FIENDE (numera blott tillfälligt) prästhatare
ände: slut → SAOB ÄNDE 1) f) η) (numera blott tillfälligt) om livets slut / någons död; […]
{161} Deglig är fructen, ter dygden är trädh.
deglig → SAOB DEJLIG 3) b) vacker, skön, fager; ståtlig
Låle (1300-talet) #868: Theligh ær fruckthen som dygdhen ær i træædh
Quale sit arbustum talem dant arbuta gustum
YFSv (ca. 1450) #792: thoIik ær fructh som træsins dygdh ær
quale sit arbustum talem dant arbuta fructum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 161 #3:
Dygdenes Trää, bär däyeligh Frucht.
i. e. Dhen Dygd älskar, han winner Ähra.
dygdenes: äldre genitivform för dygdens
trää → SAOB TRÄD
däyeligh → SAOB DEJLIG 3) b) vacker, skön, fager; ståtlig
{162} Deglig1) är kona, som kålen giorde.
1) deglig: uppenbarligen tryckfel för dylik: sådan (tholik; talis)
kona → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #1097: Theligh ær konæn som kaalen hwn giordhe
Talis erat mulier quale coquebat olus
YFSv (ca. 1450) #979: tholik war quinna som kaal giordhe
Talis erat mulier quale coquebat olus
{163} Diefuulen är j skrymterij, haf icke lust af Absolons hår.
≈ Djävulen spökar – gläd dig inte åt ett hår som Absaloms! ≈
(Absalom förlorade sin sköna hustru till kung David genom dennes försåt! ☞ {1263})
skrymterij → SAOB ⇒ SKRYMTA, v.2, 1) genom sitt uppträdande ge sken av att man (i synnerhet i religiöst / moraliskt avseende) har ett annat sinnelag / en annan inställning än det resp. den man verkligen har / (numera vanl.) att man är (ur någons synvinkel) bättre än man verkligen är, hyckla
skrymterij → SAOB ⇒ SKRYMTA, v.1, spöka; ge varsel
diefuulen är j skrymterij: djävulen spökar
lust → SAOB LUST 3) b) ε) (numera blott i högre stil) hava (sin) lust av, förr även med / åt / över någon / något, hava sin glädje av någon / något
Absolon: Absalom; om Absaloms skönhet och praktfulla hår ☞ Andra Samuelsboken 14:25-26:
»I hela Israel fanns ingen som var så beundrad för sitt utseende som Absalom: han var fulländad från huvud till fot. När han klippte håret – och det gjorde han en gång varje år, han klippte det för att det blev för tungt – då brukade han väga det, och det vägde tre kilo.»
{164} Dottren far gerne j modrens särck.
far → SAOB FARA 1) färdas
särck → SAOB SÄRK 1) skjortliknande mer / mindre långt klädesplagg
Låle (1300-talet) #377: Dotther farer gernæ i modhers særck
filia de sistro gaudet matris que teristro
Låle (1300-talet) #1174: Dotther faar gærne i modhers særck
vt vetus est dictum wlt filia matris amictum
YFSv (ca. 1450) #346: dotthir faar gerna i modhors særk
filia de sistro gaudet matrisque teristro
YFSv (ca. 1450) #1101: dotter faar gerna i modher særk
vt vetus est dictum wlt filia matris amictum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 154 #5:
Dotteren tråder giärna i Moderens särck.
i. e. Som man elliest plägar säya: Katt brår på Kiön.
Art blijr giärna wedh art, antingen hon är ond eller godh.
Ty en trifwen Moor föder offta vpp en laat Dotter:
Men elliest säger man i gemeen: Ondt föder ondt.
tråder: går → SAOB TRÅDA II. tr. 1) a) gå / vandra på / längs (väg och dyl.), gå / vandra i (någons spår)
särck → SAOB SÄRK 1) skjortliknande mer / mindre långt klädesplagg
kiön → SAOB KÖN, släkt; släkte; ras, art
trifwen → SAOB TREVEN, driftig, flitig; ihärdig
i gemeen → SAOB GEMEN, i stort sett, i allmänhet
{165} Domen är honom ey kär, som weth sigh brosligh wara
brosligh → SAOB BROTTSLIG
Låle (1300-talet) #523: Dommen ær then ey kær som segh weedh vskær
Judicium sordet illi quem culpa remordet
YFSv (ca. 1450) #463: domin ær ey kær them sik weth wara oskær
judicium sordet illi quem culpa remordet
{166} Döm vtan personers anseende.
≈ Döm utan hänsyn till person! ≈
anseende: hänsyn → SAOB ANSEENDE II. 1) (†) hänsynstagande, hänsyn, avseende
{167} Dårer warde med annars skade än nu wise.
≈ Oförståndiga må genom någon annans skada ändå bli förståndiga . ≈
dårar → SAOB DÅRE 1) person som tänker / talar / handlar enfaldigt / oöverlagt / tanklöst, eller vars ord / gärningar vittna om bristande förstånd / eftertanke
warde (pres. konj.): må bli → SAOB VARDA 1) uppkomma / uppstå / komma till stånd / bli till, bli
med: av, genom → SAOB MED 18 f) övergående i kausal betydelse: med (något) såsom orsak, på grund av, till följd av, tack vare; ofta motsvarande konstruktion med annan prep., i synnerhet genom, av, över
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
än nu: särskrivning av ännu (1604)
ännu: ändå → SAOB ÄNNU 4) (†) med mer / mindre utpräglad adversativ betydelse: likväl / ändå; […]
{168} Dän wäcker waken som törstig är.
≈ Den gör hål i isen som är törstig. ≈
Jfr. {390} Han wäcker ijs som törstigh är.
dän → SAOB DEN
wäcker waken: gör hål i isen → SAOB VÄCKA, v.2, 1) med avseende på is: ta upp vak(ar) / ränna i; även med avseende på dels tillfrusen vattensamling, dels hål
Låle (1300-talet) #264: Han wæcker ijss som tørsther
Duriciem frangit glacialem quem sitio angit
YFSv (ca. 1450) #228: han vækkir iis ther thyrstoghir ær
duriciem frangit glacialem quem sitis angit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 293 #3:
Han wäcker altijdh waken som torstiger är.
i. e. Hwar talar giärna om sin egen tarff. Frijare begynna giärna Älskogz snack.
Man säger och wed samma meening: Soon drömmer om draaff.
torstiger → SAOB TÖRSTIG
draaff → SAOB DRAF, drav, kreaturs- / grismat
{169} Dett är ingen annars bror j haffuet.
dett → SAOB DET
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 388 #1:
Ingen annars Broor i Hafwet.
i. e. Fåå wänner när mäst tränger.
Gullproff i Glödh; wäneproff i Nödh.
Item: Wänner i Nöd, nöyas medh lijtet Brödh.
i. e. Dhe äre så fåå.
Ty hwem skulle fulle träda i någor Lijffzfahra för en annan?
fulle (adv.): väl → SAOB FULLER
{170} Dett är en slem fiäder i hatten.
dett → SAOB DET
slem → SAOB SLEM 1) dålig, underhaltig, undermålig
{171} Dett är gott gå till dukat bordh.
dett → SAOB DET
Grubb – Penu proverbiale (1665), 272 #6:
Gott såå i reddan Åker.
i. e. Som man wille säya: Gott komma til dukat Bordh.
reddan (perf. part.): redd, bearbetad → SAOB REDA, bearbeta
{172} Dett tör en blind man settia sitt öga widh.
≈ Det kan även en blind se! ≈
dett → SAOB DET
tör (pres. ind. sg.): kan → SAOB TÖR 2) b) (†) α) för att uttrycka förmåga att utföra en handling och dyl.: förmå, vara i stånd (att); kunna
settia sitt öga widh: lägg märke till → SAOB SÄTTA, v.3, (settia) 13) γ’), sätta sitt öga vid något, fästa sitt öga vid något, lägga märke till något
{173} Dårer låter gå ingenom annat örat ordet in och annat vth.1)
1) ordföljden har här kastats om och raden bör läsas som:
”Dårar låter ordet gå in genom ena örat och ut genom det andra.”
(1636: Dårer låta gå igenom annat örat ordet in och annat vth.)
{174} Dårens knif är först j smöret.
Låle (1300-talet) #79: Falsk mandz kniff ær førsth i smøreth
artauus stolidi fit primitus ambio butiri
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 566 #6:
Narreknijfwen är först i smöret.
i. e. Han är intet dhen sijdsta i faatet. Han låter intet länge nödga sigh.
Han achtar ingen höfligheet.
nödga → SAOB NÖDGA, enträget bedja / krusa / truga / söka övertala (någon)
låter intet länge nödga sigh: behöver inte låta sig krusas länge
{175} Dårer taga hugh för ordh.
{176} Dårar giffua ordh och taga hugg igen.
{177} Dager gör arbete.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 79 #2:
Dagar giöra arbete.
i. e. Långlig tijdh vthrättar swår ting.
{178} Drick wäl lenge om aftonen vtaf en huite skål,
och soff lenge om morgonen.
{179} Dårar tala fulle een resa sant.
≈ Dårar talar nog någon gång sant. ≈
fulle (adv.): sannerligen; nog → SAOB FULLER 2) stundom närmande sig ett bedyrande: sannerligen. — särskilt i sats som innehåller ett medgivande / erkännande åtföljt av en reservation / ett förbehåll / dyl.: visserligen, nog, väl (men, dock och dyl.)
een resa: någon gång → SAOB RESA II. = GÅNG II.
{180} Drick och äth, men then arma icke förgäth.
{181} Drucken skiel, fastande han henger.
skiel: stjäl → SAOB STJÄLA
fastande: nykter → SAOB FASTA 2) b) (†) som icke förtärt några starka drycker, nykter; i synnerhet predikativt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 158 #1:
Drucken stiäl, nöchter hänger.
i. e. Rwset hiälper intet moot Galgen;
Dhet endskyllar ingen miszgiärning.
{182} Drompte gest haffuer huas knif och toman buck.
≈ En snyltgäst har vass kniv och tom mage. ≈
drompte gest: snyltgäst → SAOB DRUNTA, v.1, ⇒ DRUNTE-GÄST (†) person som flackar omkring och förstår att nästla sig in och snylta hos än den ene än den andre; snyltgäst, parasit
buck: buk, mage → SAOB BUK
Låle (1300-talet) #213: Dryllegæsth haffwer gerne hwass kniff oc thom bwgh
Culter acutus edax gula mensipitam commitatur
Låle (1300-talet) #627: Kringeldriffwer bær ey vdhen thom bwgh oc hwass kniff
mensipite comites gula sunt caua culter acutus
YFSv (ca. 1450) #132: æ kombir frazsare medh toom bwkh ok hwassan kniiff
Culter acutus edax gula mensipetam comitantur
YFSv (ca. 1450) #508: æ kombir kringildriff medh hwas kniiff ok toom bwk
Mancipite comites gula sunt caua culter acutus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 746 #3:
Snyltegiäst haar altijd skarpan Knijff.
i. e. Smorotzer achtar flijtigt på andras mååltijdh.
Han låter intet längie nödga sigh. Han taar giärna wedh första bodet.
smorotzer → SAOB SMOROTSER, snyltgäst, parasit
nödga → SAOB NÖDGA, enträget bedja / krusa / truga / söka övertala (någon)
låter intet längie nödga sigh: behöver inte låta sig krusas länge
taar wedh: tar emot → SAOB TAGA ⇒ TAGA VID 1) c), mottaga, ta emot; antaga
bodet → SAOB BUD, inbjudning
{183} Drucken manz mun talar geftz af hiertans grund.
geftz (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 156 #5:
Drucken Munn, talar aff hiertans grund.
i. e. Drucken mans Tunga talar giärna dhet som Hiärtat är fult aff.
Heeter fördhenskul: In Vino veritas. (”I vin[et] [finns] sanning [en].”)
fult aff: fullt av → SAOB FULL
{184} Drucken mans ord äre drömen lijke.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 157 #1:
Drucken mans Ord äre drömmar lijkast.
i. e. Barnsligit snack. Ty en drucken är såsom han ginge i sömpnen.
ginge (impf. konj. sg.): gick → SAOB GÅ
sömpnen: sömnen → SAOB SÖMN
— A5 a —
{185} Drucken man är om aftonen som en biörn, om morgonen som en örn.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 157 #1:
Drucken, om Afftonen som en Biörn,
Om Morgonen som en skuten Örn.
i. e. Rusig modigh, nöchter blödig.
skuten (perf. part.): skjuten → SAOB SKJUTA
blödig → SAOB BLÖDIG, lättrörd, ömsint, öm, medlidsam
{186} Dwal1) kommer gäfft vdhi quall.
≈ Håglöshet följer vanligtvis vid besvärligheter. ≈
1) dwal: troligvis dwala med bortfall av a för rimmets skull: dwal’…quall
dwala: håglöshet → SAOB DVALA 7) […] overksamhet, håglöshet, försoffning, kraftlöshet
Se även SAOB DVAL 1) (†) sömnaktighet, försoffning
gäfft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
vdhi: under, vid → SAOB UTI 4) a) i uttryck som anger omständigheter / situation / tillstånd vari någon befinner sig / varunder något sker och dyl.
quall → SAOB KVAL 2) (†) bryderi; trångmål; krångel, besvärligheter, besvär, obehag
{187} Dyrck then Gudh gerne, som giffuer korn och kerne.
Låle (1300-talet) #512: Dyrck then gwdh gernæ! som baade giffwer koorn oc kærne
Jd celebres numen quod dat tibi fruge ligumen
YFSv (ca. 1450) #449: dyrka thet nampn gerna som korn giwir ok kærna
id celebres numen quod dat cum fruge legumen
{188} Dygden gör enom adell1).
≈ Duglighet skapar en ädel person. ≈
dygden: dugligheten → SAOB DYGD 2) (†) beskaffenhet hos en person som gör att han ”duger” och håller måttet, duglighet, förträfflighet, kraft; stundom: manlighet, tapperhet.
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN
1) adell troligvis feltryck för ädell
ädell: ädel, upphöjd → SAOB ÄDEL 2) som är osjälviskt höjd över småaktighet och uppvisar förfining och hög moral, upphöjd / högsinnad / storsint; […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 162 #5:
Dygd giör Ädel.
i. e. Hon sätter til Ähra. Virtus nobilitat. Dygd gör Ädel. (”Dygd förädlar.”)
{189} Dyre klenodier göre ofte lustig til syne.
≈ Dyrbara klenoder är ofta angenäma att se. ≈
dyre: dyrbara → SAOB DYR II. 1) dyrbar, värdefull
klenodier (pl. till klenodium): klenoder → SAOB KLENOD | KLENODIUM 1) mindre, dyrbart och fint arbetat föremål, dyrbarhet, ”dyrgrip”; i synnerhet om guldsmeds- / juvelerararbete; särsk. om smycke / dylika prydnadsföremål
lustig → SAOB LUSTIG 3) (†) till som väcker välbehag / (djup) tillfredsställelse, ljuvlig, härlig; behaglig, angenäm
til syne: att se → SAOB SYNE 1) handlingen att se; beskådande / påseende
Låle (1300-talet) #968: Dyrth clenodh gør offthe lijstigh tijl sijn
Sepius aspectum confert emblema refectum
YFSv (ca. 1450) #881: dyrt klenat gør lustogh syn
Sepius aspectum confert emblema refectum
klenat → Söderwall Ordbok, 1, s. 661: klenat, n. fint arbetadt föremål, smycke, dyrbarhet, klenod.
lustogh → Söderwall Ordbok, 1, s. 785: lustogher, adj. 4) ljuflig, behaglig, angenäm.
syn → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 577: syn, f. 1) seende, syn. — åsyn, anblick.
{190} Dyr ting skal man grant göme.
≈ Dyrbara ting skall man nogrant vårda. ≈
grant: noggrant → SAOB GRANN II. 1) (†) noggrann, omsorgsfull, samvetsgrann; skrupulös; i allmänhet om handling och dyl., någon gång även om person; åsom. adv.: noga, noggrant, väl
göme: gömma → SAOB GÖMMA 1) (†) bevara (någon / något) oförkränkt; beskydda, skydda, hålla sin skyddande hand över (någon / något); vårda, hava vård om, sköta (något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 167 #3:
Dyra håfwor giömmas grant.
i. e. Man låter intet Gulklimpen ogiömd.
Kostbara Clenodier kastar man intet vnder Bäncken.
gulklimpen [fsv. gulklimper]: guldklimpen → SAOB GULD- | -KLIMP
låter: lämnar → SAOB LÅTA 7) (†) (kvar)lämna (någon / något) i visst tillstånd
{191} Döfuer hörer nogot, men blinder seer alzinthet.
Låle (1300-talet) #136: Then døwæ hører noghet then blindhe seer intheth
Cecum lux linquit surdum sonus instruit inquid
Låle (1300-talet) #200: Then døffwæ hører noghet then blijndhe seer inthe
Cecus nil haurit aliquid surdaster at audit
YFSv (ca. 1450) #117: døwir hørir nakath ok blindhir seer inthæ
Cecus nil haurit aliquod surdaster at audit
{192} Döden är wisz, men stunden är owisz.
wisz (adj.): viss → SAOB VISS I. 2) obestridlig / ovedersäglig / odisputabel
owisz (adj.): oviss → SAOB OVISS 4) som man icke med bestämdhet vet / icke säkert känner till; icke säkert fastslagen, osäker
Låle (1300-talet) #199: Dødhen ær wiss æn dogh tijmen ær eij wiss
Carpsit iter lachesis licet anceps hora fit eius
YFSv (ca. 1450) #104: dødhrin ær os vis ok hans time ær o vis
Carpit iter lachisis licet anceps hora fit eius
Grubb – Penu proverbiale (1665), 168 #4:
Döden är wisz, men stunden owisz.
i. e. Döden sänder ingen härhåld för sigh.
härhåld → SAOB HÄROLD, utropare; sändebud, budbärare
{193} Döden blåser icke j horn för sigh.
Låle (1300-talet) #675: Dødhen blæss eij lywdh fore segh
non clangunt lituo tempore fata suo
Låle (1300-talet) #1006: Dødhen blæss eij i lywdh fore segh
Sistrum non reboat mors vbi presto meat
YFSv (ca. 1450) #604: dødhrin blæse ey i ludh for sik
non clangunt lituo tempore fata suo
YFSv (ca. 1450) #919: dødhrin blæse ey i lwdh for sik
Sistrum non reboat mors vbi presto meat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 169 #2:
Dödhen blåås intet i Horn.
i. e. Han låter intet bodha för sigh.
blåås (pres. ind. sg.): blåser → SAOB BLÅSA
bodha → SAOB BÅDA ⇒ båda för sig, anmäla sin ankomst
{194} Döden är yterste ändelyckt.
yterste (superl. till yttre): yttersta, sista → SAOB YTTRE 2) i superl., i fråga om ordningsföljd: som kommer efter alla andra / allt annat, sist
ändelyckt: slut → SAOB ÄNDALYKT (numera i synnerhet arkaiserande / skämtsamt) (allt avslutande) slut / ände […]. — särskilt a) om (omständigheter vid) livets slut / någons död
Grubb – Penu proverbiale (1665), 172 #2:
Döden är sidsta Rätten.
i. e. Dhenna Werldennes Valete.
rätten → SAOB RÄTT, sbst. 1, 1) b) mer / mindre bildligt; i synnerhet om något som någon bereder / ”serverar” någon
[…] sidsta rätten: ”Döden är det sista det bjuds på i denna världen, innan man tar farväl.”
werldennes (arkais. gen. sg. f. best. efter fsv. världinna / wärldenna / werldinna): världens → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1060-1062: väruld, f.
Valete: faren väl! → SAOB VALETE, om avsked på dödsbädden
{195} Dett är icke dagh för dett att en fogel siunger.
dett → SAOB DET
{196} Dett är en arm fola, som icke skenar et par skaklar sunder.
dett → SAOB DET
fola → SAOB FÅLE, unghäst
et: ett → SAOB EN
skenar … sunder: → SAOB SKENA ⇒ SKENA SÖNDER 2) genom att skena bryta sönder (något)
skaklar → SAOB SKAKEL 1) i anordning för anspännande av dragdjur för fordon / redskap: stång / skalm
sunder → SAOB SÖNDER I. såsom adv.: i delar, i bitar, i stycken
Grubb – Penu proverbiale (1665), 181 #1:
Elack Fohla som icke skeenar en skakla sönder.
i. e. Dhen blijr icke mycket affhållen, som i Vngdommen icke haar något raasat:
Och håls fördhenskul i gemeen dherföre, at dhet ändå måste skee
vppå ålderdommen, som wärre wore.
Brukas aff goda wänner, som giärna enskylla något Vngdoms förseende.
elack: usel → SAOB ELAK 8) b) om djur: ondsint, ond; ilsken
i gemeen → SAOB GEMEN, i stort sett, i allmänhet
enskylla → SAOB ENTSKYLLA, urskulda, ursäkta, beklaga
{197} Dett skal komma tigh wäll, som hunden gräset.
dett → SAOB DET
komma: bekomma → SAOB KOMMA 14) […] bekomma någon (så / så)
bekomma → SAOB BEKOMMA 5) b) i fråga om någons hälsotillstånd / allmänna kroppsliga befinnande: inverka på, hava (gott / dåligt) inflytande på (någon)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 80 #4:
Dhet bekommer honom, som Hunden gräset.
i. e. Dhet löper honom illa aff. Lijka som när Hunden äther grääs,
så blijr han dheraff siuker.
E
{198} Ehuru monge barnen äro, doch är iw fadren älst.
iw (adv.): alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt
älst: äldst → SAOB ÄLDRE, adj.; komp.; superl. ÄLDST
Grubb – Penu proverbiale (1665), 198 #4:
Fadren är altijd äldst, fast Barnen wore fyra och tiugu.
i. e. Som man plägar säya: Ähra dhen som ähra böör.
Fader och Moder, Herrar och Hwszbönder,
böra haa heeder och förträdet för dheres Barn och tiähnare.
böör → SAOB BÖRA, tillkomma
dhen ähra böör: som ära tillkommer, som bör äras
{199} Ehuru lefnaden är, doch harth åthskilnanden.
{200} Ehuart hegren flyger iw haffuer han stierten med sigh.
≈ Varthelst hägern flyger så följer ju stjärten med. ≈
ehuart: varthelst → SAOB EVART I. adv., 1) allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats: varthän än, varthelst
iw (adv.): förvisso → SAOB JU 5) a) (†) med försäkrande / bekräftande / förstärkande betydelse: förvisso, säkert, i sanning, sannerligen
Låle (1300-talet) #67: Hwart heyren han flyer tha fører han halen meth segh
Ardea fert secum quocumque volauerit anum
YFSv (ca. 1450) #50: æ hwarth hæghrin flyghir tha følghir honum stiærtin
ardea fert secum quocumque volauerit anum
{201} Enn huilas oxen medan annan drager.
≈ Alltid vilar sig den ena oxen medan den andra oxen drar. ≈
enn: än en gång, varje gång, alltid → SAOB ÄN, adv., 1) e) (†) åter, än en gång; […]
huilas: vilar sig → SAOB VILA; förr även VILAS, v. dep., 1) a) refl.; förr även såsom dep.; numera i synnerhet i fråga om att ta igen sig efter föregående aktivitet / ansträngning och dyl. och dyl.
Låle (1300-talet) #23: Ee hwilæs oxe mæn andhen aaghes
Ad iuga vexatur bos alter dum recreatur
Låle (1300-talet) #115: Ee hwiles oxe mæn andhen aaghes
Bos etenim breuiter pausat iuga dum subit alter
YFSv (ca. 1450) #22: æ hwilas oxe mædhan annar draghir
ad iuga vexatur bos alter dum recreatur
æ: alltid, varje gång → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1083: ä, adv. 1) alltid, ständigt, städse; för alltid; hvarje gång, vid alla tillfällen.
hwilas: vila sig → Söderwall Ordbok, 1, s. 538: hvila, v. 2) — refl. hvilas, hvila sig, hvila
{202} En åstundar huart, tit han är buren.
≈ Man längtar dit, där man är född. ≈
Jfr. {1182} Titt stundar belgh som han båren ähr.
en: man → SAOB EN, räkn, V. 3) […] med syftning på en person vilken som helst, människan / människorna såsom släkte och dyl.: man
huart: dit → SAOB VART 2) (†) såsom rel. adv.: dit; även dels motsvarande vart hän (även sammanskrivet), dels övergående i betydelse: där, dels närmande sig / övergående i definit användning
tit: dit, där → SAOB DIT B. I. 1) angifvande slutpunkten / målet för en rörelse (eller för något som kan uppfattas i analogi med en rörelse) / angifvande riktning: till det där stället (motsatt HIT, till det här stället, dvs. där jag är)
buren: född → SAOB BÄRA 13) föda, bringa till världen
Låle (1300-talet) #144: Ee stwndher hwar tijt som han ær baaren
Cespite natali quilibet optat ali
YFSv (ca. 1450) #124: thit stundar hwar som børin ær
Cespite natali quilibet optat ali
Grubb – Penu proverbiale (1665), 314 #4:
Haren är giärna dher han är bwren.
i. e. Heemfödingen går intet långt frå sooporna.
Fosterlandet är altijdh kiärt.
bwren (perf. part.): buren, född → SAOB BÄRA 13), föda, bringa till världen
heemfödingen → SAOB HEM- | -FÖDING, vuxet barn som är kvar hemma hos föräldrarna
frå → SAOB FRÅN
{203} Emedan en är onemd, så är han oskemdh.
≈ Så länge man inte är omnämnd har man inte dragit skam över sig. ≈
Jfr. {1050} Ther en är onempt ther är han oskemd.
emedan: så länge som → SAOB EMEDAN II. konj. 1) (†) temporal konj.: medan, under det att; medan ännu; så länge som
onemd: onämnd→ SAOB O- ⇒ ONÄMND 4) icke omtalad / omnämnd / berörd och dyl.
oskemdh: okränkt → SAOB O- ⇒ OSKÄMD 1) som man icke dragit skam över / som icke dragit skam över sig; icke vanärad / kränkt
Låle (1300-talet) #354: Ee men een man ær vnæffndh thaa ær han vskændh
fama fit absque luto sordis sub nomine muto
YFSv (ca. 1450) #312: æ mæn mannen ær onæmdhir tha ær han ooskændhir
fama fit absque luto sontis sub nomine muto
Grubb – Penu proverbiale (1665), 647 #4:
Onämpnder blijr oskiämder.
i. e. Så länge en ährlig man intet nämpnes, så blijr han och wedh sin heeder.
{204} Enn glädies man åth wenners tilkommelse.
≈ Man blir alltid glad när det kommer vänner. ≈
enn: än en gång, varje gång, alltid → SAOB ÄN, adv., 1) e) (†) åter, än en gång; […]
tilkommelse: ankomst → SAOB TILLKOMMA Avledn.: TILLKOMMELSE, 1) (†) ankomst
{205} Enn will watn till strande.
≈ Vattnet vill alltid till stranden. ≈
Jfr. {48} Allt watn will j haffuet.
enn: ännu, alltjämt → SAOB ÄN, adv., 1) i tidslig betydelse; särskilt för att ange att ett visst förhållande fortsatt råder / äger bestånd vid en viss tidpunkt (och att detta är mer / mindre anmärkningsvärt): fortfarande, ännu, alltjämt; […]
till strande (arkais. dat. sg. obest. efter prep. till): till strand[en] → SAOB STRAND
Låle (1300-talet) #141: Ee wil wan tijl strandhe
Certant intrare cuncta fluenta mare
YFSv (ca. 1450) #121: alth watneth vil til haff flyta
Certant intrare cuncta fluenta mare
Kock [1892], s. 75:
”Strand synes här (liksom förhållandet ännu kan vara i nyd., se Molbechs ordb.) användas om »den kysten eller strandbredden nærmeste deel af havet».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 22 #3:
Allt Watn will i Hafwet.
i. e. Dher mycket är, dijt will altijdh meehr.
{206} Enn spör then rijke huru then fattige bergar sigh.
≈ Den rike undrar alltid hur den fattige klarar sig. ≈
enn: än en gång, varje gång, alltid → SAOB ÄN, adv., 1) e) (†) åter, än en gång; […]
spör: spörjer → SAOB SPÖRJA 2) genom en fråga / frågor begära upplysning(ar) / besked, framställa en fråga / frågor, fråga; även: undra […]
bergar sigh: klarar sig → SAOB BÄRGA 11) refl.: ekonomiskt reda sig, hava sin bärgning / sin (nödtorftiga) utkomstt
Låle (1300-talet) #164: Ee spør then righe hwor then fattighe sigh fødher
Cops percontatur homo quomodo pauper alatur
Låle (1300-talet) #403: Ee spør then rijghe hwaar then fattighe segh biæricæ
Fruge stupet plenus se quomodo pascit egenus
YFSv (ca. 1450) #148: æ spør thæn rike hurw thæn fateghe fødhir sik
Cops percunctatur homo quomodo pauper alatur
YFSv (ca. 1450) #365: thæn rike spør hwru thæn fateghe sik nærær
fruge stupet plenus se quomodo pascit egenus
{207} Enn lepier hualpen, medan gammal hund will.
≈ Valpen diar alltid så länge som den gamla hunden vill det. ≈
enn: än en gång, varje gång, alltid → SAOB ÄN, adv., 1) e) (†) åter, än en gång; […]
lepier: läppjar, diar → SAOB LÄPPJA 1) lapa a) (numera knappast brukligt) om djur
medan: så länge som → SAOB MEDAN II. konj. 1) c) med särskild tanke på att den överordnade satsens handling osv. pågår oavbrutet / upprepas ständigt, resp. (i negerad sats) inställes / uteblir, ända till den tidpunkt då den underordnade satsens handling osv. upphör: under hela tiden som, så länge som
Grubb – Penu proverbiale (1665), 345 #4:
Hwalpen läpiar intet länger än gammal Hund wil.
i. e. Han måste altijdh wijka, som mindre förmår.
Dhen fattiga måste altijdh krypa til krysse.
til krysse: till kors(et) → SAOB KRYSS / KRYSSE, kors
{208} Enn minskas thet ther aff tax.
≈ Det minskar alltid som det tags av. ≈
enn: än en gång, varje gång, alltid → SAOB ÄN, adv., 1) e) (†) åter, än en gång; […]
minskas: minskar → SAOB MINSKA 1) […] även i pass. med intr. betydelse och (numera blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) refl.: bli mindre (till storlek / mängd osv.), förminskas, avtaga
tax (pres. pass. ind. sg.): tags → SAOB TAGA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 484 #3:
Länge öst, blijr snart förslöst.
i. e. Dhet minskas altijdh som afftages.
{209} En drömer soo om draff, och käringen om sin staff.
≈ Son drömmer alltid om sin mat och käringen om sin käpp. ≈
en: än en gång, varje gång, alltid → SAOB ÄN, adv., 1) e) (†) åter, än en gång; […]
draff: kreaturs- / grismat → SAOB DRAF 1) av utlakad malt bestående avfallsprodukt vid ölbrygd, mäsk, om används till utfodring av kreatur
staff: käpp → SAOB STAV A. 1) […] ofta liktydigt med: käpp / (smal) stång / stake
Låle (1300-talet) #1033: Ee drømmmer saa om draff
Och kærlingh om sijn krogstaff
Succula dum stertit siliquas per sompnia vertit
Sompniat atque manus quod baculo det anus
YFSv (ca. 1450) #915: æ drømir so vm draff
Succula dum stertit siliquas per sompnia vertit
En fullständig latinsk version av YFSv-texten 953, motsvarande Låle-texten 1033,
torde även ha funnits i Sverige, vilket, förutom Swenska Ordsedher #209, även
Grubb indirekt vittnar om.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 748 #2:
Soon drömmer om Draaff, och Käringen om sin Staaff.
i. e. Dher man mäst vmgår medh, dhet ligger mäst i sinnet.
{210} Emedan gåfwor reckia, tå är moder och dotter wenner.
emedan: så länge som → SAOB EMEDAN II. konj. 1) (†) temporal konj.: medan, under det att; medan ännu; så länge som
Låle (1300-talet) #1115: Ee mæn gaffwer wijnnæ tha ær modher oc dotter wænnæ
Versa dando vice sunt filia mater amice
YFSv (ca. 1450) #1035: æ mæn gawo winna æru dottor ok modhor vini
versa dando vice fit filia matris amice
{211} Ehuart werden huelfuer, sell är then som nogot haffuer sielffuer.
≈ Hur det än går här i världen, så är den lyckligt lottad som äger något själv. ≈
ehuart: varthelst, åt vilket håll än → SAOB EVART I. adv., 1) allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats: varthän än, varthelst
werden: världen → SAOB VÄRLD
huelfuer: leder → SAOB VÄLVA 4) c) (†) om öde / lycka / förhållande / situation / läge och dyl.; vanligvis i förbindelse med riktningsangivande adv.; särskilt i sådana uttryck som (e)vart / vartåt / vartut något välver, dels: vart något (än) leder / för, dels: hur något (än) avlöper / vilket resultatet (än) blir
sell → SAOB SÄLL 1) […] lyckligt lottad, lycklig
{212} Efter råd så goth som inthet rådh.
≈ Ett råd i efterhand är så gott som inget råd. ≈
efter råd: särskrivning av efterråd
efterråd: råd i efterhand → SAOB EFTERRÅD, råd som kommer bakefter / utväg som påhittas för sent
Grubb – Penu proverbiale (1665), 70 #4:
Bättre förewaar, än effter snaar.
i. e. Effterråd är intet rådh.
Och kallas fördenskull aff Erasmo:
Post factum sapere. (”Att vara klok efter det att något är gjort.”)
— A5 b —
{213} Efter sööt klåde kommer gäft såår.
Jfr. {820} Offta kommer swede effter sööt klåda.
sööt: tillfredsställande → SAOB SÖT B. 4) med sakligt huvudord: som medför / ger / väcker känsla av (allmänt) välbefinnande / tillfredsställelse, särsk. dels: angenäm / ljuv(lig), dels: (väl)behaglig / rofylld och dyl.
gäft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 175 #1:
Effter sööt klåda, kommer swr sweda.
i. e. Som man wille säya: Mången gråter i åhr, dhet han loog i fiool.
Elliest haa och dhe gambla sagt: Lusta leek, giör Qwinnehweek.
{214} Egget lärer hönan tala.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 893 #1:
Ägget wil lähra Hönan wärpa.
i. e. När en Idiot wil lähra dhen som bättre weet och kan.
{215} Ey suelter han som dyrt köper.
Jfr. {402} Han dör icke som dyrt köper.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 288 #1:
Han swälter intet som dyrt kiöper.
i. e. Bättre dyrt kiöpa, än illa swälta.
{216} Eldh j sköte, orm i barm, och musen j taskon, the äre tre onde gester.
taskon: taskan → SAOB TASKA 1) påse, mindre säck, väska
orm i barm → SAOB ORM 2) b) i sådana uttryck som nära / föda / bära en orm i / vid sin barm och dyl., vara vänlig och hjälpsam mot någon som visar sig grovt otacksam och som lönar gott med ont.
Låle (1300-talet) #529: Ildh i skøth oorm i barm oc mwss i taskæ
The ære tree ondhe gæsther
Jgnis serpentis muris dispendia sentis
dum dant hospicium pera sinus gremium
YFSv (ca. 1450) #468: eld i skøt orm i barm mws i æskio ærw onde gæste
ignis serpentis muris dispendia sentis
dum dant hospicium pera sinus gremium
{217} Emot Gudh är icke got at kämpe.
{218} Enn kommer tit watn som watn warit haffuer.
≈ Vatten kommer alltid tillbaks dit, där det har funnits vatten. ≈
Jfr. {1236} Ther komber watn som wattn haffuer warit.
enn: än en gång, varje gång, alltid → SAOB ÄN, adv., 1) e) (†) åter, än en gång; […]
Låle (1300-talet) #393: Ee kommer watn som wæreth haffwer
Fluxerunt vnde repetunt loca iugiter vnde
YFSv (ca. 1450) #364: thit kombir watn som warith hawir
fluxerunt vnde reputent loca jugiter vnde
Läs repetunt i den YFSv-texten 364 i st. f. reputent (se Kock [1892], s. 173).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 896 #4:
Ähn kommer dijt watn, som waret haar.
i. e. Som man plägar säya:
Dhet blijr ännu en gångh så gott, at Hustrun gieer Bonden maat.
i. e. Så gott som förr haar waret.
Man säger och wed dhen meeningen: Dhen gamble Guden lefwer än.
{219} Een olycka är sielden all.
≈ En olycka kommer sällan ensam. ≈
all: förbi, slut → SAOB ALL, adj., IX. såsom predikativ i sg. och (föga brukligt) i pl.: slut, förbi;
f) (†) med ett ej på något bestämt föremål syftande det ss. subj.: slut
{220} Een olycke faller öffuer then andre.
≈ En olycka följer på en annan. ≈
{221} En god krock skal bijtida krökias.
≈ En bra krok skall böjas i tid. ≈
Jfr. {421} Han skal bittida krökias som en god krok skal wara.
krock: krok → SAOB KROK
bijtida → SAOB BITTIDA I., adv., 1) (†) tillräckligt tidigt, i tid
krökias: krökas → SAOB KRÖKA
Se även: {421} Han skal bittida krökias som en god krok skal wara.
Låle (1300-talet) #187: Thet scal aarle krøghes goth krogh scal wordhe
Curuum se prebet quod ad vncum crescere debet
YFSv (ca. 1450) #179: thæn krokis arla som godhir krokir skal wardha
Curwm se prebet quod ad vncum crescere debet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 259 #4:
Godh krook måste krökias i tijdh.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Dhet som artar sigh til nätzla, dhet bränner tijdigt.
{222} Enn kommer then dagh ath kooen tarffar sin rompa widher.
≈ Än kommer den dag då kon behöver sin svans. ≈
Jfr. {1234} Then tijden komber at koon tarffuer sin rumpa widh.
enn: ännu, alltjämt → SAOB ÄN, adv., 1) i tidslig betydelse; särskilt för att ange att ett visst förhållande fortsatt råder / äger bestånd vid en viss tidpunkt (och att detta är mer / mindre anmärkningsvärt): fortfarande, ännu, alltjämt; […]
tarffar … widher → SAOB TORVA | VID: ha behov av något
rompa: svans → SAOB RUMPA 1) svans (på djur)
widher = widh → SAOB VID
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 180: »En vacker dag behöver man det som man har föraktat.»
Låle (1300-talet) #130: En kommer then dagh koon thør sijn hale wedh
Cauda bos iterum quod eget redit illa dierum
YFSv (ca. 1450) #112: æn kombir thæn daghir koon thorff sin stiærth vidhir
Cauda bos iterum quod egit redit illa dierum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 425 #4:
Koon torff en gång sin rumpa wedh.
i. e. Såsom Koon i heeta tijden wäl behöfwer sina rumpa,
til at affwäria Brömsar och Flugor; Så haar och en trångstadd Menniskia hiälp
och vndsättning behooff i nödenne.
{223} En oret pening drager bort andre tyo.
oret: orätt anskaffad → SAOB ORÄTT, adj., 4) d) (†) om egendom / pängar och dyl.: orättfången
tyo (räkneord): tio → SAOB TIO
Låle (1300-talet) #295: Een vræth fanghen penning draffwer bort andre thij
Es partum scelere solet era decem remouere
YFSv (ca. 1450) #256: een oræthir fangin pæningir han draghir wth adhra tiio
Es partum scelere solet era decem remouere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 184 #3:
En orätt Penning draar 10 andra medh sigh vth.
i. e. Illa fånget, är snart förgånget.
{224} En annan såår, en annan vpskär.
≈ En sår, en annan skördar. ≈
Jfr. {1142} Then lithet såår han lithet skär vpp.
vpskär: skördar → SAOB UPP- | -SKÄRA 4) (†) med avseende på säd / annan gröda: meja (och sätta upp), skörda; även med avseende på åker; även dels abs., dels (i synnerhet i religiöst / bibelpåverkat språk) mer / mindre bildligt
{225} En god skreddare skal haffua en god sömare.
≈ En duktig tillskärare måste ha en duktig sömmare. ≈
god: duktig → SAOB GOD 6) såsom förstärkning av huvudordets innebörd, motsv. allt efter dettas betydelse olika adj.: duktig, ”ordentlig”, kraftig, intensiv, grundlig, fullkomlig, stor, betydande och dyl.
skreddare → SAOB SKRÄDDARE 1) person (oftast manlig) som (yrkesmässigt) skär till och syr (samt lagar) kläder (särsk. herrkläder); stundom med tanke huvudsakligen / enbart på person som utför tillskärning
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
sömare → SAOB SÖMMA, v.2, Avledn. : SÖMMARE, (mans)person som sömmar / syr; särskilt: person som yrkesmässigt arbetar med sömnad
{226} Efter en god aflare, kommer en god slösare.
≈ Efter en som är duktig på att spara kommer en som är duktig på att slösa. ≈
{227} Een skitin soo, söler gerne en annan medh sigh.
Jfr. {254} En skitin soo vil gerna göra en annan oren medh sigh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 185 #1:
En oreen Sugga skittnar giärna andra medh sigh.
i. e. Paddan haar giärna sälskap.
{228} En wälklok kan mest rådh vtgiffe til bolerij.
en wälklok (hopskrivning av wäl klok): en alltför klok
wäl: alltför → SAOB VÄL 2) c) angivande att något är för handen / föreligger i (lite / något) högre grad / större utsträckning / myckenhet än vad som är förväntat / önskvärt / behövligt: (lite) för, alltför
bolerij: otukt → SAOB BOLERI 1) olofligt könsumgänge, särskilt mellan ogifta personer; otuktigt lefverne, otukt
{229} En drucken karll och en galen, skil inthet mer åt enn sömpnen.
≈ Inte mer än en natts sömn skiljer en berusad man från en galning. ≈
karll → SAOB KARL
skil (pres. ind. sg.): skiljer → SAOB SKILJA
sömpnen: sömnen → SAOB SÖMN
Låle (1300-talet) #655: Een drucken man oc een galen skilies eij at vdhen meth een søffn
Ni sopor accedat frenesi temulencia se dat
YFSv (ca. 1450) #579: drukkin man ok galin skil ey meer at æn een søfn
ne sopor accedat frenesi temulencia se dat
Kock [1892], s. 264:
”Ordspråket vill säga, att en drucken är som en galen man; först när han sovit ruset av sig, blir han klok.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 183 #4:
En drucken och galen skillias åth wedh sömpnen.
i. e. När dhen druckne haar sofwet vth rwset, kommer han til sitt weet igen.
Men tooker blijr aldrigh klooker.
{230} En hungrog mage, warder icke metter af faghrom ordom.
≈ En hungrig mage blir inte mätt av vackra ord. ≈
hungrog → SAOB HUNGRIG
metter → SAOB MÄTT
faghrom (arkais. dat. pl.): vackra → SAOB FAGER 2) b) i förb. fagra ord, fagert tal / snack, fagra löften och dyl., vanligen satiriskt om ord, löften osv. som visserligen låta vackert men ej just äro så allvarligt menade / att bygga på / som direkt avse att locka den tilltalade (till något) / föra honom bakom ljuset
af fagrom ordom (arkais. dat. pl. styrd av prep. af): av vackra ord
Grubb – Penu proverbiale (1665), 266 #3:
Godh Ordh mätta intet Magen.
i. e. Hungrig maga achtar intet sött snack.
{231} En skal hielpe til Gudz hielp.
≈ Man måste själv hjälpa till när Gud hjälper en. ≈
Jfr. {429} Hielp tigh sielf så hielper tigh Gudh medh.
»Hjälp dig själv, så hjälper Gud dig.» 1)
en: man → SAOB EN, räkn, V. 3) […] med syftning på en person vilken som helst, människan / människorna såsom släkte och dyl.: man
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
Låle (1300-talet) #151: Och scal hiælp tijl gutz hiælp
Commenti fit opus ad deitatis opus
YFSv (ca. 1450) #122: ok skal hiælp til gudhz hiælph
Commenti fit opus ad deitatis opus
1) YFSv (ca. 1450) #983: hiælph til [! (= thik?)] siælff tha hiælpir thik gudh
Te suffragante saluaris ab altitonante
{232} En skalck skal icke wetha huru en godh man bärgar sig.
≈ En skurk vet inte hur en god man klarar sig. ≈
skalck → SAOB SKALK, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman
skal icke: kan inte → SAOB SKOLA 8) a) (†) i uttrycket jag skall icke säga / veta, jag kan icke säga, jag vet icke
bärgar sig: klarar sig → SAOB BÄRGA 11) refl.: ekonomiskt reda sig, hafva sin bärgning / sin (nödtorftiga) utkomst
{233} En ond gömare giör monga tiufuar.
≈ En ond hälare gör att det blir många tjuvar. ≈
ond → SAOB OND J. 17) som är inställd på att skada, fientlig, illvillig, illasinnad, elak, ondsint; ondskefull
gömare: tjuvgömmare, hälare → SAOBGÖMMA ⇒ GÖMMARE 4) person som undangömmer / undandöljer något; tillfälligt utom om tjuvgömmare
Jfr. {255} En ond gömare gör monge tiuffuar, som i stort sett är en kopia av {233} och som tagits bort i 1636 års utgåva; {255} skiljer sig endast obetydligt i staving från {233}.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 618 #1:
Ond giömmare, giör många Tiufwar.
i. e. Som man elliest sägher: Tilfälle giör tiufwen.
{234} En gerigh låter sigh icke åt nöya medh lithet.
≈ En hagalen person låter inte nöja sig med lite. ≈
åt nöya (1604) särskrivning av åtnöya (åthnöya 1636)
gerigh: hagalen → SAOB GIRIG 1) som har alltför stark(t) / livlig(t) begär / åtrå att komma i besittning av / vinna / ernå något, lysten, begärlig, fiken
{235} En godh Prophete, gör monge Propheter.
{236} En god scholemestare gör god diekner.
dieknar: elever → SAOB DJÄKNE 2) lärjunge vid en lärdomsskola; skolyngling
{237} En tienar ofta för månge medh lycka.
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
{238} En wijse quedes mongeledhes.
≈ En visa sjungs på många olika sätt. ≈
Jfr. {261} Falske wijse warder margelund quedin.
quedes: sjungs → SAOB KVÄDA 2) sjunga
mongeledhes: på många [olika] sätt → SAOB MÅNGEN SSGR B. (MÅNG-) -LEDES, på många(handa) sätt
{239} En förståndig konung är stor Gudz gåffua,
men een oförståndig landzens plåga.
landzens (arkais. gen. sg. n. best. till land): landets → SAOB LAND
{240} Efter ont warder goth, Halffthen bätter.
≈ Efter ont kommer gott, dubbelt så gott. ≈
warder → SAOB VARDA 1) uppkomma / uppstå / komma till stånd / bli till, bli
bätter → SAOB BÄTTRE | BÄTTER, gradförhöjningsformer till GOD, resp. adv. GOTT, VÄL, BRA
halffthen bätter: dubbelt så bra → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
— A6 a —
{241} Ett håår och annat gör gubben huffuut skallot. (1604)
Ett håår och annat gör gubben hufwudet skallot. (1636)
≈ Ett och annat hår gör att huvudet på gubben blir skalligt. ≈
skallot → SAOB SKALLOT, skallig
Låle (1300-talet) #117: Eet haar oc annet gør bondhen skalleth
Caluum deciduus crinis facit vnus et vnus
YFSv (ca. 1450) #98: aff eth haar ok eth wardhir man skalloth
Caluum deciduus crinis facit vnus et vnus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 196 #3:
Ett Håår och annat giör bonden skallot.
i. e. Dhet minskas altijdh som tages aff.
Dhen som småningom och offta mister, han blijr omsijder fattigh.
{242} Ett hungroth måål henger then andre I håreth.
≈ Ett otillräckligt mål mat leder strax till ett nytt mål mat. ≈
Låle (1300-talet) #221: Eeth hwngredh maal dragher annet i haar
Dapsilis esca parum victum protelat auarum
YFSv (ca. 1450) #193: Eth hungroght (*) Maal draghir annath fram
daps semel esa parum victum protelat auarum
Kock [1892], s. 115-116:
”Det fd. ordspråkets mening är tydligen: »Om man går hungrig från en måltid,
behöver man snart en ny».
(*) I det fsv. ordspråket har det väsentliga ordet hungroght framför maal uteglömts.”
{243} Ett trull kyszer icke gerna thet andra.
Låle (1300-talet) #667: Eeth troldh kyws eij annet
Non sibi monstrigena conformia mactat hyena
YFSv (ca. 1450) #595: eth trwl bithir ey thet andra
non sibi monstrigena conformia mactat hyena
kyws har förvanskats till bithir i YFSv (Kock [1894], s. 111)
{244} Thet ena goda kastar icke thet andra borth.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 83 #4:
Dhet ena goda kastar intet bort dhet andra.
i. e. Man neekar intet giärna til Dhet som gott är,
fast man haar mycket förr.
{245} Ett är rätt och annat är sätt.
rätt → SAOB RÄTT 1) om (sammanfattningen av allt handlande och tänkande som ger uttryck åt / grundar sig på begrepp om / känsla för) vad som är (från moralisk / juridisk synpunkt) rätt / rättvist
sätt → SAOB SÄTT 5) (numera mindre brukligt) sed, sedvänja, bruk; vana; allmänt accepterad norm; förr även mer / mindre liktydigt med: trossätt, religiös tro
Låle (1300-talet) #520: Eeth ær ræth oc eeth andhet ær sæth
Jus habet et pactum diuersis mensibus actum
YFSv (ca. 1450) #459: eth ær ræth ok annath ær slæth
jus habet et pactum diuersis vsibus actum
Kock [1892], s. 216:
”Eftersom i S slæth står i motsats till ræth, har man väl uppfattat slæth som »dåligt».”
{246} En hastig wrede är een begynelse til myckit ont.
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
{247} En kan betala sin giäld med bast och blaggarn.
en: man → SAOB EN, räkn, V. 3) […] med syftning på en person vilken som helst, människan / människorna såsom släkte och dyl.: man
giäld: skuld → SAOB GÄLD 2) (penning)skuld 3) (†) fordran
bast → SAOB BAST 1) i allmänhet betraktat såsom barkens inre del: innerbark, trädbast;
även om från trädet osv. avskilt bast använt till varjehanda ändamål, i synnerhet om lindbast
blaggarn → SAOB BLAGGARN, blångarn (av blånor spunnet, grövre och simplare, garn); mycket grovt, i allmänhet tvåskaftat tyg av blångarn
bast och blaggarn → SAOB BAST 1) a) (fordom) såsom betalningsmedel. — särskilt (†) i förbindelsen bast och blaggarn, i allmännare användning, om varjehanda naturaprestationer
Grubb – Penu proverbiale (1665), 772 #4:
Swart Salt aff ond giäldernär.
i. e. Aff tröge och onda bethalare, måste man taga Bast och Blaggarn.
i. e. Dhet man kan få, elliest får man intet.
swart salt → SAOB SALT 1) a) svart salt, ämne erhållet genom urlakning av tångaska
{248} Een gamal katta är icke god draga strå före.
≈ En gammal katt är inte lätt att lura. ≈
gamal → SAOB GAMMAL
katta: katt → SAOB KATTA 1) hondjur av katt; i synnerhet förr även i allmännare användning, om katt utan hänsyn till kön
draga strå före → SAOB STRÅ 3) c) (numera föga brukligt) draga strå för katten och dyl., draga ett strå förbi nosen på en katt för att lura denna att jaga strået
Grubb – Penu proverbiale (1665), 241 #4:
Gammal Räff går intet giärna på Nätet.
i. e. Som man elliest plägar säya: Ondt draa stråå för gammal Katta.
{249} Efter eens mans tal bör ingen dömas.
≈ Efter en persons talan bör ingen dömas. ≈
eens (gen. sg. m. till een (räkneord)) → SAOB EN
☞ Bestämningsorden till huvudordet står i samma kasus (genitiv):
eens mans tal, dvs. ”en mans/persons talan”.
tal: talan → SAOB TAL, sbst.2, 7) (†) i fråga om muntligt / skriftligt framställt rättsligt anspråk; i synnerhet om en inför domstol framställd talan om sådant anspråk; även om annan utsaga inför rätta
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #8:
Effter ens mandz taal skal ingen dömas.
{250} En ährlös bör icke wittna.
≈ En som är utan heder och aktning bör inte vittna. ≈
ährlös: utan aktning / heder / anseende → SAOB ÄRA Ssgr: D: -LÖS. 2) (numera blott något ålderdomligt, i synnerhet om äldre förhållanden), om person: som saknar aktning för vad plikten / anseendet / hedern fordrar (och (återkommande) handlar på ett gement / skamligt sätt); moraliskt klandervärd / förkastlig; […]
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #9:
En ährelöös man bör icke witna.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 905 #3:
Ährelös giffz inga witzordh.
i. e. Honom betroos intet wittneszmål.
{251} En tienar så länge herrarrom kläderne henga j spierrar rom.
en: man → SAOB EN, räkn, V. 3) […] med syftning på en person vilken som helst, människan / människorna såsom släkte och dyl.: man
spierrar rom → SAOB SPJÄRR?, f.,eller SPJÄRRE?, m. (†) i pl.: trasor. En tienar så länge herrarrom kläderne henga j spierrar rom (sannol. felaktigt för spierrar om) (1604). Anm. 1:o Möjl. är herrarrom felaktigt för herranom (jfr anm. 2:o) och spierrar rom felaktigt för spierranom.
{252} Een gifuin häst skal man icke j munnen see.
≈ En häst man fått till skänks skall man inte titta i munnen
[för att därmed avslöja dess ålder genom att inspektera tänderna]. ≈
Jfr. {318} Giffuen hest skal man icke j munen see.
Låle (1300-talet) #172: Man scal ey skwæ giffwen hesth i mwnnæ
Cui polidrus detur cauet vt non os speculetur
Låle (1300-talet) #277: Man scal eij skudhe giffwen hæst i mwn
Debet in os polidri nemo videre dati
YFSv (ca. 1450) #157: man skal ey giffnom hæste i mun see
Cui polidrus detur decet vt non os speculetur
Se mer ☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Equi donati
Grubb – Penu proverbiale (1665), 248 #1:
Gifwen Häst skal man intet i munnen sij.
i. e. Gifwit bör wara omähtit. Dheraff plägar man och säya:
Man får intet tiggia och läggia före.
Man måste intet lasta en wälmeent skiänck.
sij (inf.): se → SAOB SE (sij)
omähtit → SAOB O- ⇒ OMÄTT, som icke (upp)mätts, o-uppmätt
läggia före → SAOB LÄGGA ⇒ LÄGGA FÖRE, bestämma (något) för (någon)
lasta → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
skiänck → SAOB SKÄNK 2) gåva / present
{253} En god wilie drager lasz til bys.
≈ En god vilja drar hem lasset. ≈
Jfr. {1274} Wilian drager lasset till bysz.
lasz → SAOB LASS
til bys (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till byn → SAOB BY, sbst.2, 2) e) i uttrycket till by / bys, stundom byss, till byn / en by; allmännare, liktydigt dels med: hem, tillbaka (hem), till platsen (där något försiggår / där någon uppehåller sig), till sin bestämmelseort, till rätta, dels med: tillsammans, i ärenden
Låle (1300-talet) #86: Godh wiliæ draffwer gerne stoort læss tij by
Ad villam bona magna trahit plaustrata voluntas
Låle (1300-talet) #441: Goth wiliæ draffwer stoort læss til by
grande ferunt edi plaustrum bona vota veredi
YFSv (ca. 1450) #382: godhir wili draghir halfft las til by
grande ferunt edi plaustrum bona vota veredi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 259 #2:
Godh willia draar laszet til bysz.
i. e. Lust och flijt giör bördan lätt.
{254} En skitin soo vil gerna göra en annan oren medh sigh.
Jfr. {227} Een skitin soo, söler gerne en annan medh sigh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 185 #1:
En oreen Sugga skittnar giärna andra medh sigh.
i. e. Paddan haar giärna sälskap.
{255} En ond gömare gör monge tiuffuar. [1604; saknas 1636]
≈ En ond hälare gör att det blir många tjuvar. ≈
ond: ondsint → SAOB OND J. 17) som är inställd på att skada, fientlig, illvillig, illasinnad, elak, ondsint; ondskefull
gömare: tjuvgömmare, hälare → SAOB GÖMMA ⇒ GÖMMARE 4) person som undangömmer / undandöljer något; tillfälligt utom om tjuvgömmare
Anm.: {255} är en dubblett till {233} En ond gömare giör monga tiufuar. {255} skiljer sig endast obetydligt i staving från {233}. I 1636 års utgåva har {255} utgått.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 618 #1:
Ond giömmare, giör många Tiufwar.
i. e. Som man elliest sägher: Tilfälle giör tiufwen.
{256} En half quädin wisa är god förstå.
≈ En halvväden visa är lätt att förstå. ≈
half quädin (perf. part.): halvkväden → SAOB KVÄDA, yttra, säga, tala; sjunga
half quädin: halvkväden → SAOB HALV– | -KVÄDEN, blott till hälften uttalad, blott antydd
god → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
Låle (1300-talet) #502: Man maa oc forstaa halffqwædhæn wijsæ
Jn cantore scia poterit fore semilogia
Låle (1300-talet) #528: Man maa oc vndher staa halqwædhen wijsæ
Jnterdum semi vox intellecta fit emi
YFSv (ca. 1450) #440: man ma ok forsta halft sakt ordh
jnterdum semi vox intellecta fit emi
jn cantore scia poterit fore semilogia
Grubb – Penu proverbiale (1665), 272 #3:
Gott förstå en halffqwäden Wijsa.
i. e. Gott Predika för dhe lärde.
{257} En ape gör många apar.
ape → SAOB APA 2) (†) APE, m.; best. -en; pl. -ar
F
{258} Flakra icke för herranom.
≈ Fjäska inte för de höga herrarna. ≈
flakra: fjäska → SAOB FLACKRA 2) (†) om person: visa sig inställsam
herranom (arkais.; dat. pl. till herre): för herrarna → SAOB HERRE 2) om medlem av den i samhället härskande klassen; förnäm och mäktig man, högt uppsatt person, potentat, magnat, aristokrat; i synnerhet i senare tid även allmännare: ståndsperson, herreman, överklassperson
{259} Fager ord frögde wäl en dåre.
≈ Vackra ord gläder väl en dåre. ≈
fager ord: vackra ord → SAOB FAGER 2) b) i förb. fagra ord, fagert tal / snack, fagra löften och dyl., vanligen satiriskt om ord, löften osv. som visserligen låta vackert men ej just äro så allvarligt menade / att bygga på / som direkt avse att locka den tilltalade (till något) / föra honom bakom ljuset
Låle (1300-talet) #569: Fawræ ordh frygdhe een daaræ
Letificat stultum qui scit promittere multum
Låle (1300-talet) #610: Fawræ ordh frygde een daare
mulcent delirum verba polita virum
YFSv (ca. 1450) #240: faghir ordh frøgdha een dara
demulcet multum dulcis promissio stultum
YFSv (ca. 1450) #540: faghir ordh frøgdha æn dara
Mulcenit delirium verba polita virum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 788 #4:
Sööt ordh frögda en dåra.
sööt: fagra, vackra → SAOB SÖT 2) om ord / tal och dyl., särskilt: fager
frögda: fröjdar → SAOB FRÖJDA 2) glädja
dåra: dåre; ordformen saknas som variant i SAOB ⇒ DÅRE,
men förekommer t.ex. i Ordspråksboken 23:9, GVB 1541:
”Tala icke för en dåras öron, ty han förachtar tins taals klookheet.”
{260} Fager ord fylla icke säcken.
≈ Vackra ord räcker inte. ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 266 #4:
Godh Ord fylla intet säcken.
i. e. Som man wille säya: Dhe bära intet i Kiöket.
{261} Falske wijse warder margelund quedin.
≈ Falsk visa sjungs på många olika sätt. ≈
Jfr. {238} En wijse quedes mongeledhes.
warder: blir → SAOB VARDA 5) såsom hjälpverb i förbindelse med huvudverb i p. pf. (förr även i (neutr. sg. motsv.) sup.) för att bilda omskrivet pass.: bli
margelund: på många [olika] sätt → SAOB MARG ⇒ B: MARGA- | -LUNDA, adv., på många sätt
quedin (perf. part. till kväda): kväden, framförd, sjungen → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga
{262} Farer sachta med möen hon går med harrans barn.
≈ Var försiktig med flickan! Hon är havande med Herrens barn! ≈
farer (pres. ind. sg. akt. (1593)) → SAOB FARA, v.2, 5) b) α) i förbindelsen fara (så / så) med (någon / något), behandla, hantera, handskas med
sachta → SAOB SAKTA 3) a) α) fara sakta med någon / något, behandla någon / något milt / skonsamt / varligt / varsamt
möen: flickan → SAOB MÖ 1) ung (giftasvuxen, men) ogift kvinna; flicka
går med: är havande med → SAOB GÅ A) I. 2) p) β) i uttrycket gå havande / dräktig (med barn resp. ungar) / gå med barn (något vard.), med föl, kalv och dyl., vara havande resp. dräktig
harrans (1604) / Herrans (1636): Herrens
{263} Fattig mans tarf kommer icke alle j sender.
≈ En fattig man får inte ihop allt det han behöver på en gång. ≈
tarf → SAOB TARV, behov
alle j sänder: alla på en gång → SAOB SÄNDER 1) (†) i uttrycket i sänder, på en gång, samtidigt
Låle (1300-talet) #704: Fattig mandz tingh kommer eij all paa een tijd til bys
non inopis votum subit vna summula rerum
YFSv (ca. 1450) #599: fatighx manz thingh koma ey aal sændir
non inopis votum subit vnica sumula rerum
Läs vnica i st. f. vna i Låle-texten 704 (Kock [1892], s. 286).
YFSv 599: fatighx manz: kongruensböjning, där bestämningsordet står i samma kasus som huvudordet, dvs. i genitiv
Grubb – Penu proverbiale (1665), 202 #4:
Fattigh mans tarff, kommer intet alt i sänder.
i. e. Dhet är så mycket dhen fattige tarfwer,
han får intet alt på en gång tilhopa.
Dhe gambla haa fördenskul sagt: At för sombliga menniskior måste wara
smått skuret, och wijda strödt.
{264} Fattig mans färdt är allom okend.
≈ En fattig mans väl och ve är känt för alla. ≈
färdt → SAOB FÄRD 7) (numera blott någon gång arkaiserande i högre stil) motsvarande FARA, v.2 6: vad som händer någon / något; särskilt: ofärd, olycksöde (som drabbar någon)
allom (arkais.; dat. pl. till all): [för] alla → SAOB ALL
Låle (1300-talet) #763: Fattigh mandz færdhe ære alle ødhkænne
Pauperie miserum decet esse peripsima rerum
YFSv (ca. 1450) #703: fatigh mans fora ær ful wæl kændh
pauperie miserum docet esse perisima rerum
fora → Söderwall Ordbok, 1, s. 271: fora, f. 4) ställning, omständigheter.
{265} Fattig mans käti haffuer monge olati.
≈ En fattig mans uppsluppenhet åtföljs av många gräl. ≈
käti → SAOB KÄTTJA 1) (†) (övermått av) livskraft, ysterhet, yrhet; uppsluppenhet; munterhet, lustighet; livslust
olati (1604) / oläti (1636): gräl
→ SAOB OLÄTE 1) (†) otillbörligt beteende / sätt att skicka sig, oskick, ofog, oseder
→ SAOB OLÄTE 4) (†) gräl, träta, kiv; även abstrakt: osämja
Låle (1300-talet) #762: Fattigh mandz kædhe hawer mange vlædhe
Pauper stultizat lasciuia cui modulizat
Låle (1300-talet) #878: Naar fattigh man faar kæædhe thaa faar han vlædhe
Quem sors titillat pauper perinepta vacillat
YFSv (ca. 1450) #702: naar fatigh man faar kæte tha faar han mangh wlæte
pauper stultizat lasciuia cui modolizat
YFSv (ca. 1450) #802: naar fatigh man faar kæte tha faar han mykin vlæte
quem sors titillat pauper per inepta vacillat
{266} Fattig man haffuer och hierta.
Låle (1300-talet) #383: Fattigh man haffwer oc hiærthe
Fit vir cordatus opibus licet euacuatus
YFSv (ca. 1450) #336: fatigh man hawir ok hiærta
fit vir cordatus opibus licet euacuatus
{267} Fattig man haffuer inthet vtan aff hand och j mun.
≈ En fattig man har inget utom det han har för dagen. ≈
aff hand och j mun → SAOB HAND 5) j) i uttrycket ur (förr även av) hand i mun (förr även ur handen i munnen), även från hand till mun och dyl., för att beteckna att någon icke äger / kan anskaffa mera än som omedelbart åtgår för hans uppehälle
Låle (1300-talet) #913: Fattig man haffwær eij vdhen aff haand oc i mwndh
Quod dat sors inopi manus officiosa dat ori
YFSv (ca. 1450) #824: fatiks man ød ær aff hand ok i mun
quod dat sors inopi manus officiosa dat ori
Läs i YFSv-texten 824 manz i st. f. man. (Kock [1892], s. 349)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 203 #2:
Fattigh mans maath är snart äthen.
i. e. Ringa förråd är snart förtärdt.
Stackot wijsa är snart qwäden.
Dhen fattigha haar intet meer, än vhr Handh och i Munn.
— A6 b —
{268} Fattig man skall icke hafue fager kona eller fethan hest.
≈ En fattig man skall inte ha en vacker hustru eller en fet häst. ≈
fager: vacker → SAOB FAGER 1) som gör ett behagligt intryck på synsinnet, skön, vacker, intagande, ”dejlig”
kona: hustru → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #942: Fattigh man scal eij haffwe fawer konæ oc eij fedher oxe
res non sint inopis bos crassus femina communis
YFSv (ca. 1450) #847: fatigh man skal ey hawa faghra kono ok ey fætan uxa
Res non fit inopis bos crassus femina comis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 203 #1:
Fattigh man blijr altijdh miszvndt fager Kohna och feet Häst.
i. e. Om dhen fattiga haar något som dhen rijka behagar,
så afwunnas han strax dher wed, och hadet giärna ifrå honom.
{269} Fattig man är icke greffue.
Jfr. {304} Fattig man är icke grefwe.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 204 #1:
Fattigh man är icke grefwe.
i. e. Staten effter ståndet.
Och brukas när någon äskar aff en annan större expenser,
än medlen tilräckia; Då sägher man och wedh lijka meening:
Här äre intet så rijke Herrar döde.
Staten → SAOB STAT 3) b), hus, hushållning, representation
ståndet → SAOB STÅND 11) b), social ställning / rang / värdighet
äskar: begär → SAOB ÄSKA, v., begära / kräva / (bestämt) anhålla / anmoda om / göra anspråk på (något); särskilt i förbindelse med bestämning inledd av prep. av, med styrt led angivande den av vilken något begärs osv. […]
{270} Fattig manz maatt är snart äthin.
Låle (1300-talet) #336: Faalsk mandz madh ær snaresth ædhen
Esca solet stolidi prima consumpta videri
YFSv (ca. 1450) #253: folz mans mathir ær først æthin
esca solet stolidi primum consumpta videri
Grubb – Penu proverbiale (1665), 203 #2:
Fattigh mans maath är snart äthen.
i. e. Ringa förråd är snart förtärdt.
Stackot wijsa är snart qwäden.
Dhen fattigha haar intet meer, än vhr Handh och i Munn.
{271} Feth oxe haffuer godh sack.
≈ En fet oxe är en förträfflig anledning till tvistemål. ≈
sack → SAOB SAK 3) om brott / brottslighet / förseelse och dyl. som utgör anledning / orsak till anklagelse / beskyllning / åtal / fällande dom; även: skuld; även övergående i betydelse: (anledning till) anklagelse / beskyllning / åtal
Låle (1300-talet) #133: Feeth swijn ær snarth sagh giffweth
Causa necis verri pingui solet illico ferri
YFSv (ca. 1450) #114: feeto swine ær rat saak giwin
Causa necis verri pingui solet illico ferri
Kock [1892], s. 72:
”Ordspr:s mening är troligen: »man får alltid någon anledning till träta,
när man vill åt en välbärgad mans egendom»…”.
i A (= Låle) vore giffwen en korrektare form än giffweth.
{272} Flesket henger aldrig så högt, at hunden wenter sigh iw benen.
≈ Fläsket hänger aldrig så högt att hunden inte väntar sig få benen. ≈
Jfr. {47} Aldrig sitter flesket så högt hunden wenter iw beenen.
iw (adv.): att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall
Flesket henger aldrig så högt, at hunden wenter sigh iw benen. = Fläsket hänger aldrig så högt, att hunden inte väntar sig benen.
Låle (1300-talet) #82: Flycket henger ey saa høgt at hwnnen wenther seg ey bened
Alcius appense canis os sperat sibi perne
Låle (1300-talet) #740: Flycketh hængher eij saa høgt at hwndhen wenther segh ee beeneth
Ossa canis speret perne licet hec procul heret
YFSv (ca. 1450) #71: flykkit hængir ey swa høgth at hundin væntir sik ey benith
alcius appense canis os sperat sibi perne
YFSv (ca. 1450) #679: flykkit hængir ey swa hogth æ vænthir hundin sik beenith
Ossa canis sperat perne licet alcius heret
Kock [1892], s. 49:
”Läs […] i S655 [= YFSv 679] høgth. Den svenska texten (æ vænthir …) i S655 [= YFSv 679]
är möjlig: man behöver blott tänka sig ett större skiljetecken efter høgth;
»skinkan hänger ej så högt – alltid väntar hunden sig benet».
I D 740 måste at utgå eller ee ändras till ey; väl snarast det senare […].”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 212 #1:
Fläsket hänger aldrigh så högt, Hunden wänter jw Beenen.
i. e. Som man wille säya: Ämbete gieer kappa.
Aldrig är kallet så ringa, dher föllier jw födhan medh.
kallet → SAOB KALL, livsuppgift; värksamhet; yrke, ämbete
{273} Flere äre dagarne, än kårffuarne.
kårffuarne: korvarna → SAOB KORV
Låle (1300-talet) #266: Flere ær daffwe en traffwe
Docte dies cures faraginibus fore plures
Låle (1300-talet) #291: Flæræ ære daffwe æn traffwe
Esse dies plures gelimis attendere cures
YFSv (ca. 1450) #238: flere æru dagha en thrawa
docte dies cures farraginibus fore plures
YFSv (ca. 1450) #251: thænk at flere æru dagha æn trawa
esse dies plures gelimis attendere cures
Grubb – Penu proverbiale (1665), 209 #3:
Fleer måål än Korfwar.
i. e. Som man wille säya: Måålen äre fleer än stycken.
Man får intet öda alt på en gång.
Dheraff plägar man och säya: Sompt i sänder.
stycken → SAOB STYCKE, om del av något som utgör / är avsett till föda
{274} Flere dräpa sualg, än suärdet.
≈ Dryckenskap dödar fler än svärdet. ≈
sualg → SAOB SVALG 1) i fråga om omåttligt ätande och drickande / slukande av något; 1) a) (numera blott arkaiserande / skämtsamt) frosseri; dryckenskap
Låle (1300-talet) #1179: Flære folk dræbes aff natwordh æn aff swerdh
vulgus plus maceris occant obcenia diris
YFSv (ca. 1450) #1076: flere folk dræpas aff naatwardh æn aff swærdh
wlgus plus macheris occant obsenia diris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 209 #2:
Fleer dräper swalg, än Swärd.
i. e. Genom dryck kortar mången sitt Lijff.
{275} Få först och flå sedhan.
Låle (1300-talet) #824: Faa førsth oc flaa sidhen
prendens ante reum quam cruciabis eum
YFSv (ca. 1450) #755: ffa først ok fla sidhan
prendes ante reum quam crvciabis eum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 225 #1:
Få först, och flåå sedan.
i. e. En förwijtelse emoot förmätenheet om owisz ting;
Lijka som dhen dher sålde Biörnskinnet förr än Biörnen bleff skuten.
owisz → SAOB OVISS, som man icke med bestämdhet vet, osäker
förr än (alltid särskrivet i Penu) → SAOB FÖRRÄN, innan
skuten (perf. part.): skjuten → SAOB SKJUTA
{276} Få ord medh herranom.
herranom (arkais.; dat. pl. till herre): med [de höga] herrarna → SAOB HERRE
{277} Fåwisk manz math är först äthin.
≈ En oförståndig man äter upp all sin mat på en gång och sparar inte lite till morgondagen. ≈
fåwisk: oförståndig → SAOB FÅVITSK 1) som har (eller röjer) föga vett, oförståndig, oförnuftig, dåraktig
{278} Få haffua lyckan, men alle haffue döden.
Låle (1300-talet) #765: Faa haffwæ løckæ oc alle haffwe døden
Paucis fortuna fauet est mors omnibus vna
YFSv (ca. 1450) #705: ffaa hawa ødhen alla hawa dødhin
paucis fortuna fauet est mors omnibus vna
{279} Få wette huar tijonde1) manz tarf.
Texten bör rättas till: Få wette tijgande1) manz tarf.
≈ Få vet något om en tigande mans behov. ≈
1) tijonde (tionde) missuppfattning av Låles thijendhe ”tigande”.
☞ Kock [II], s. 414:
”I Sw. Ordsedher (A 6 s. 2) har ordspr. på ett underligt sätt förvanskats:
»Få wette huar tijonde manz tarf» beroende därpå, att da. tiende har missuppfattats
såsom räkneordet.”
wette (pres. ind. pl. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
tarf → SAOB TARV, behov
Låle (1300-talet) #1161: Faa widhe thijendhe mandz tørff
vocis suppresse pauci nouere necesse
YFSv (ca. 1450) #1080: faa wita thiiandis mans tharff
vocis supresse pauci nouere necesse
thijendhe: tigande
☞ Kock [1889-94], s. 110: ”Det da. thijendhe »tigande» har missuppfattats
såsom räkneordet och därför försvenskats med (huar) tijonde…”.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 225 #5:
Få weeta annars tarff.
i. e. Som man sade:
Ingen sitter dhen siuka så när, han kiänner hwadh honom lijkar.
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
tarff → SAOB TARV, behov
honom lijkar → SAOB LIKA (refl.), lämpa sig / passa sig för någon
{280} Frambudin tienst är altidh försmådh.
frambudin (budin perf. part. till buda) → SAOB FRAM- | –BJUDA (buda) 2) (†) erbjuda, (erbjuda sig att) framlägga / framlämna (något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 805 #1:
Tilbuden tiänst blijr offta försmådd.
i. e. Dhen som går obedin til, han går otackad ifrå.
obedin (participiellt adj.) [fsv. obiþin]: obedd → SAOB O- ⇒ OBEDD, oombedd; objuden
{281} Fram talende tungor hafua få wenner.
≈ Frispråkiga tungor har få vänner. ≈
fram talende (1604) särskrivning av framtalende; 1636: framtalande
fram talende: frispråkiga → SAOB FRAM- | –TALA 2) (†) framföra förhastat / alltför djärvt tal; anträffat blott i presens particip i adjektivisk användning
{282} Frände är frände werst.
≈ Släkten är värst. ≈
Jfr. {285} Frende är vslom werst …
Jfr. {1295} Vslom är vslom wärst.
Låle (1300-talet) #557: Frændher ære wslæ wærsth
Linea plebiculis miseris est torua tribulis
Låle (1300-talet) #1181: Frændher ære wslæ wærst sagdhe ræffwen til røde hwnnen
Vulpes fert catulis pare pelle sibi rubicundis
vir ferus est tribui que sit egena sui
YFSv (ca. 1450) #484: frændir æru wslom wærst
linea plebiculis miseris est torua tribulis
YFSv (ca. 1450) #1086: frændhir æru wslum wærst saghdhe ræff til rødha hunda
wlpes fert catulis pare pelle sibi rubicundis
vir ferus est tribui que sit egena sui
Grubb – Penu proverbiale (1665), 832 #3:
Vlfwen är stundom Hundalijk.
i. e. Som man plägar säya: Frände är Frände wärst.
{283} Fremande göre mer än the skyldige.
≈ Icke anhöriga gör mer än de anhöriga. ≈
fremande → SAOB FRÄMMANDE 4) som tillhör en annan stam / släkt / familj / ett annat hus och dyl.; om person och sak; även i substantivisk användning; ofta: oskyld, icke anhörig, som icke hör till huset
skyldige: släktingar → SAOB SKYLDIG, adj.2, (†) besläktad; även i substantivisk användning
{284} Fienden är aldrig så god, at han beholler iw skadan som han haffuer fongit.
≈ Fienden är aldrig så bra att han inte behåller den skada han fått. ≈
Jfr. {46} Aldrig är fienden så godh…
iw (adv.): att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall
fongit: fått → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla
{285} Frende är vslom werst, sade räfwen åt rödhunden.
≈ Släkten är värst för en stackare, sade räven till hunden med den rävlika pälsen. ≈
Jfr. {282} Frände är frände werst.
Jfr. {1295} Vslom är vslom wärst.
frende: anhörig → SAOB FRÄNDE 1) person med vilken någon räknar sig i släkt (på grund av blodsband / giftermålsförbindelse), anförvant, anhörig, skyldeman
vslom (dat. m. sg.): usel → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 866: usal, adj. 3) arm, fattig, nödställd. 4) ömklig, jämmerlig.
rödhunden: den rödaktig hunden → SAOB RÖD- | – HUND, (†) hund med röd(aktig) päls
Låle (1300-talet) #557: Frændher ære wslæ wærsth
Linea plebiculis miseris est torua tribulis
Låle (1300-talet) #1181: Frændher ære wslæ wærst sagdhe ræffwen til røde hwnnen
Vulpes fert catulis pare pelle sibi rubicundis
YFSv (ca. 1450) #484: frændir æru wslom wærst
vir ferus est tribui que sit egena sui
YFSv (ca. 1450) #1086: frændir æru wslum wærst saghdhe ræff til rødha hunda
Opportuna senis series mandatur habenis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 223 #3:
Frände är frände wärst, sadhe Räfwen om röda Hunden.
i. e. Skylskap är intet altijd at lijta på. Räfwen är offta Hundelijk.
skylskap → SAOB SKYLDSKAP, släktskap
{286} Frij är frelses framgångh.
Låle (1300-talet) #607: Frommer ær frælss mandz framgangh
mitis ades pueris si libertate frueris
YFSv (ca. 1450) #537: fro ær frælsis framgang
Mitis adest pueris si libertate foueris
{287} Frije weger ligger till by ingen kan sin skepno fly.
skepno: skepnad, öde → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde
{288} Fyser wil allene vara wijser.
≈ En nybörjare vill gärna själv vara förståsigpåare. ≈
fyser: ”gröngöling”, nybörjare → SAOB FYSER (†) askfis, ”gröngöling”
askfis → SAOB ASKFIS 1) (numera bott vardagligt i drastiskt bygdemålsfärgat språk) om det yngsta barnet av flera syskon (som sitter hemma och gräver i askan); 2) (numera föga brukligt, i drastiskt bygdemålsfärgat språk) såsom speord om vuxen person för att beteckna honom såsom en stackare som ingenting gör och ingenting duger till annat än att sitta hemma bakom ugnen
wijser: ”förståsigpåare” → SAOB VIS 1) (†) som har / tror sig ha vetskap / kunskap / kännedom om något / är införstådd / bekant med något
{289} Förord bryta lagen.
≈ Undantag upphäver lag. ≈
förord → SAOB FÖRORD 3) a) undantag; föregående avtal resp. gjort förbehåll (vid en
transaktion) omintetgör tillämpningen av lagbestämmelser på den punkt avtalet / förbehållet gäller.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #4:
Förord bryta lagh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 235 #4:
Förord bryta Laag.
i. e. Bättre ett ord före, än tije effter.
Item: Bättre före waar, än effter snaar.
före waar → SAOB FÖRE- | -VAR, adj. förtänksam, försiktig
effter snaar → SAOB EFTERSNAR, adj. snabb / rask (i beslut / handling) efteråt, sedan det redan är för sent; efterklok
{290} För konsten skal man mestaren ähra.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 234 #4:
För Konsten ähras Mästaren.
i. e. Han blijr giärna ährad, som något gott haar lärdt.
Ty Konst och lähra, sätter mannen til ähra.
{291} Förståndigh och flijtigh folck plägar man wäll bruke
men the lathe äre icke brödh wärde.
{292} För itt öga mister bonden sin koo1).
≈ På grund av en enda prick på tärningen förlorar bonden sin kappa. ≈
1) koo skrivfel för kaabæ: kappa, kåpa
öga → SAOB ÖGA 5) b) α) på tärning / spelbricka och dyl.: prick; förr även i fråga om spelkort (även med särskild tanke på poängvärdet); […]
Låle (1300-talet) #271 (A): Fore eth øwæ misther bondhen sijn kaabæ1)
dilapidare togam decij facit as ydeotam
Låle (1300-talet) #271 (B): Fore eth øwæ misther bondhen sijn ko
dilapidare togam decij facit as ydeotam
Låle (1300-talet) #389: For eet øwe mysther bondhen sijn kaabæ
Fit toga rurali pro puncto perdita tali
YFSv (ca. 1450) #222: for eth øgha miste bondin sina kaapo
dilapidare togam decii facit as ydeotam
Kock [1892], s. 132:
1) Latinet lär oss att kaabæ [toga] (ej ko) är den äldre läsarten.”
{293} Födh migh j åår iagh föder tigh åt åreth.
≈ Ge mig mat i år, så ger jag dig mat nästa år. / Hjälp mig i år, så hjälper jag dig nästa år. ≈
åt åhreth: (under) nästa år → SAOB ÅT I. såsom prep. C. 6) (†) i uttrycket åt åre / året, efter / inom ett år, även allmännare: under nästa år
Låle (1300-talet) #586: Føødh megh i aar iegh fødher tegh at aaræ
Me coales horno pascam te vero secundo
Låle (1300-talet) #620: Føødh megh i aar ieg fødher tegh at aaræ
me pater hoc anno dapinas ego te reuoluto
YFSv (ca. 1450) #510: fødh mik i aar jak fødhir thik at are
Me coales anno pascam te vero secundo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 234 #4:
Födh migh i åhr, så föder iagh digh åth åhre.
i. e. Man taar giärna dhet wissa för dhet owissa.
{294} Förmåål gör fruur fager mäth.
förmåål → SAOB FÖR- | -MÅL: före huvudmåltid intagen måltid
fruur: fruar, kvinnor → SAOB FRU 1) om förnäm kvinna, utan tanke på om hon är gift / ogift
fager mäth → SAOB FAGER- | -MÄTT: som av önskan att visa fina / goda seder
äter endast litet / låtsar sig vara mätt
Låle (1300-talet) #755: Faare aadhe gør fawæ effther aadhe
Pandox gentatur vt pransio pulcra sequatur
Låle (1300-talet) #811: Faare aadhe gør fawer effther aadhe
Pulcre prandere faciunt gentacula vere
YFSv (ca. 1450) #691: foreata gør faghir ætantiidh
pandox gentatur vt pransio pulcra sequatur
YFSv (ca. 1450) #773: foreata gør faghir æptir ata
pulcre prandere faciunt gentacula vere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 235 #1:
Förmål, giör Brwden fagermätt.
i. e. När man haar hafft en godh dagwal,
så kan man wäl sittia granner wedh middagsmål.
Ty dhet som tags vhr Grytan, behöfwes intet på Faatet.
dagwal → SAOB DAGVARD, benämning på den första måltiden på dagen: frukost
{295} För icke refwerompan til marknas medh tigh.
≈ Gör dig inte till när du är på marknad! ≈
för icke refwerompan …: smickra inte → SAOB RÄV– | -RUMPA 2) α) (†) i uttrycket föra rävrumpan till marknads med sig, smickra och dyl.
til marknas: arkaiserande i analogi med til bys
til marknas: till/på marknad (marknas: gen. sg. 1524—1640.) → SAOB MARKNAD
{296} Först må wäll som iagh wil, så gör iagh som iag är till. *
* Första ledet i denna text tycks korrupt i jämförelse med såväl de fornnordiska förlagorna, som med Vedels återgivning från 1576 och med Grubbs tolkning från 1665, och torde bäst läsas så:
Först1) iagh må som iagh wil, så gör iagh som iag är till.
≈ Så snart som jag förmår göra som jag vill, så gör jag det som jag är skapt till. ≈
först: så snart som → SAOB FÖRSTE, adj., II. adv. FÖRST, 2) n) i konjunktionell anv. β) (†) så snart som
1) Jfr. Låle #1169: førstæ: så snart som ☞ Gammeldansk Ordbog: fyrste konj. 1 så snart som 2 når
må: förmår → SAOB MÅ, v.1, 1) (†) vara i stånd / ha möjligheter / tillfälle (att), förmå, kunna
är till → SAOB VARA, v.1, ⇒ VARA TILL, v.1, 2) (†) vara (så / så) beskaffad; 3) finnas till, existera
Låle (1300-talet) #1169: Førstæ ieg maa som ieg wijl tha gør ieg som ieg ær tijl
vt bonus exsisto molimina dum queo sisto
YFSv (ca. 1450) #1096: tha jak ma som jak wil tha gør jak som jak ær til
vt bonus existo molimento dum queo sisto
YFSv (ca. 1450) #239: tha jak ma som jak wil tha gør jak som jak ær til
dum volo pro posse meo facio veluti sum
Enl. Kock1) : dum pro velle meo possum, facio veluti sum
Läs molimina i st. f. molimento i YFSv-texten 1096 (Kock [1892], s. 417)
Førstæ: ☞ Gammeldansk Ordbog: fyrste konj. 1 så snart som 2 når
tha: då → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 697: þa, adv. och konj., B) konj. 1) då, när, vid den tid el. det tillfälle då.
1) Kock [1892], s. 417: ”Den lat. texten i S 240 (»dum volo pro posse meo facio veluti sum») kan ej vara riktig, eftersom den dels ej motsvarar den fsv. texten, dels innehåller meterfel. Jag föreslår att läsa: »dum pro velle meo possum, facio veluti sum». Förvanskningen har så uppstått, att när man skulle nedskriva orden »vilja» och »kunna», det ena i infinitivus det andra i presens ind., man av misstag ombytte verbens former. Velle har man här brukat substantiviskt, liksom man i mlat. använde posse substantiviskt. […] Det fd. ordspr. återfinnes i Vedels översättning av Saxo s. LXXXIV.”
Vedels översätttning (1575) av Saxos Gesta Danorum:
Naar huer maa som hand vil, Da giör mand som mand er til.
☞ Gesta Danorum, s. LXXXIIII
Grubb – Penu proverbiale (1665), 579 #4:
När hwar giör som han wil, så giör han som han är til.
i. e. Giör han wäl, så lyser hans Dygd; Giör han illa, så skijn hans Odygd.
Dheraff plägar man och säya Egen willie, är hwars och ens Himmelrijke.
skijn (pres. ind. sg.): skiner → SAOB SKINA (skijna)
hwars och ens (kongruensböjning): var och ens → SAOB VAR II. a) ϑ) α’) i gen. i uttrycket vars och ens; särskilt i uttycket var och ens
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 365: »Då jag får som jag vill, då gör jag som jag är till (då röjer jag min verkliga natur).»
{297} Förrädare skal man med förräderij winne.
≈ Förrädare skall besegras med förräderi. ≈
{298} För glömske dricker1) man withe.
≈ För försummelse betalar man böter. ≈
1) dricker: tryckfel för geldar / gellar / geller (?)
withe → SAOB VITE, straff, bot
Låle (1300-talet) #823: Foræ forsømelssæ geller man widhe
plectatur multa quem protrahit orbita stulta
YFSv (ca. 1450) #753: fore glømsko gallir man wite
plectatur multa quem protheat orbita stulta
Kock [1892], s. 328:
”Läs S protrahit och gællir.”
{299} För ty är wärlden widh, at ther boor monger skalk vti.
för ty: särskrivning av förty
förty → SAOB FÖRTY 2) (†) med syftning på en efterföljande att- sats och skilt från denna genom andra satsdelar: därför, av det skälet
monger: mången → SAOB MÅNGEN
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
— A7 a —
{300} Fåfängt är kasta näth för foglernes ögon.
fåfängt: onödigt → SAOB FÅFÄNG 2) som icke leder till åsyftat resultat, utan resultat, resultatlös, fruktlös, lönlös, gagnlös; förgäves
Ordspråksboken 1:17 @ Gustav Vasas bibel 1541:
Ty thet är fåfengt vthkasta näät för foghlanars öghon.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 227 #5:
Fåfängt gildra för Fogelens ögon.
i. e. Kunnig list giäller intet.
Dhen som täncker til at bedraga någon, han får intet gå brystgiänges.
gildra → SAOB GILLRA, gillra en (nät-)fälla
brystgiänges → SAOB BRÖSTGÄNGES, rakt på sak, öppet, direkt
{301} Freden är wäl werd at köpas, när man honom ey annars få kan.
annars (adv.) → SAOB ANNARS II. 1) i annat fall, i motsatt fall, för / i annan händelse, var om icke, om så icke är / vore / varit / sker / skedde / skett
{302} För ogiord gerning, böther man ofödt fää.
≈ För ogjord gärning böter man med ofött fä, med ingenting. ≈
Jfr. {497} Hött, skall betalas medh ofödt.
ogiord → SAOB O– ⇒ OGJORD 3) om något abstrakt: (ännu) icke gjord / utförd / åstadkommen
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 165: »… dvs inte alls.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 235 #2:
För ogiord giärning bötes ofödt Fää.
i. e. Som man älliest sägher: Hött är medh ingo bött.
hött (perf. part. till hytta): hotat → SAOB HYTTA, v. , 1) (†) hota
ingo (arkais. dat. sg. n. till ingen): inget → SAOB INGEN
bött (perf. part. till böta): bötat → SAOB BÖTA 4) a) gottgöra, sona, försona (synd, brott och dyl.)
{303} Fölg iorden effter ty hon är gammull.
≈ Håll dig på jorden, för hon är stadig! ≈
fölg iorden effter… → SAOB JORD 4) c) i vissa bildliga uttryck: […] hålla sig vid / på jorden, förr även följa jorden efter, hålla sig till värkligheten; icke sträva / ”flyga” för högt
gammull → SAOB GAMMAL 5) för att framhålla att någon / något länge varit något: som länge varit med, som länge varit bekant såsom något; oftast med tanken på de egenskaper som förvärvas genom att länge vara något; kan ofta ersättas av sådana adj. som: erfaren, beprövad, durkdriven; välbekant
Grubb – Penu proverbiale (1665), 232 #2:
Fölg Jorden effter, hon är gammal.
i. e. Som man wille säya: Flyg intet högre, än wingarna kunna bära.
Item: Bliff wedh enfaldigheeten.
enfaldigheeten → SAOB ENFALDIG, enkel, konstlös, simpel, utan prål;
det som är enkelt / okonstlat
{304} Fattig man är icke grefwe.
Jfr. {269} Fattig man är icke greffue.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 204 #1:
Fattigh man är icke grefwe.
i. e. Staten effter ståndet.
Och brukas när någon äskar aff en annan större expenser,
än medlen tilräckia; Då sägher man och wedh lijka meening:
Här äre intet så rijke Herrar döde.
Staten → SAOB STAT 3) b), hus, hushållning, representation
ståndet → SAOB STÅND 11) b), social ställning / rang / värdighet
äskar: begär → SAOB ÄSKA, v., begära / kräva / (bestämt) anhålla / anmoda om / göra anspråk på (något); särskilt i förbindelse med bestämning inledd av prep. av, med styrt led angivande den av vilken något begärs osv. […]
G
{305} Gack icke godhe wenner för när.
≈ Träng dig inte på hos dina goda vänner! ≈
gack (imper.) [fsv. gak]: gå! → SAOB GÅ (ga / gangha)
för när → SAOB NÄR, adv.2, b) (†) i uttrycket gå / vara någon när (särskilt för när), gå när på någon / någon när på livet, gå någon (tätt) ”inpå livet”, gå hårt åt / hårt ansätta någon och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 239 #4:
Gack icke godha wänner för när.
i. e. Miszbruka icke god wänskap. Kom icke för offta,
at man icke ledz wedh din trägenheet.
trägenheet → SAOB TRÄGEN ⇒ TRÄGENHET, efterhängsenhet / envetenhet
{306} Gammul katta leppier och miölk.
≈ En gammal katt lapar också mjölk. ≈
Jfr. {1249} Thet lepier så wäl en gamul katta miölck som en vngh.
gammul → SAOB GAMMAL
katta: katt → SAOB KATTA 1) hondjur av katt; i synnerhet förr även i allmännare användning, om katt utan hänsyn till kön
leppier: lapar → SAOB LÄPPJA 1) lapa. a) (numera knappast brukligt) om djur; om människa: dricka genom att doppa munnen i vätskan
Låle (1300-talet) #542: Gammel kat labær och melck
Lambere lac cattus satagit licet inueteratus
YFSv (ca. 1450) #469: gamal kathir lapar ok miølk
Lambere lac cathus satagit licet inueteratus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 241 #1:
Gammal Katta läpiar och sööt Miölck.
i. e. Gammalt Folck haar och giärna godh skiötzel:
Ätha och giärna en läcker bischen.
{307} Gamble wägar och gamble wenner the suika icke.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #646: Man scal eij forsmaa gamblæ wenner eller gamblæ wæye
Nemo viam veterem nec amici spernit amorem
YFSv (ca. 1450) #573: man skal ey forsma gambla vini ok egh gambla vægha
nemo viam veterem nec amici spernat amorem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 240 #6:
Gambla Wänner och gambla Wägar swijka intet giärna.
i. e. Gammal wänskap håller man för tryggast.
Amici veterrimi optimi. (”Det äldsta vännerna är de bästa.”)
{308} Gamble wenner äre beste wenner.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
{309} Gammul synd gör ny skam.
gammul → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #242: Gammel syndh gør gernæ ny skam
De veteri scelere noua probra solent inolere
YFSv (ca. 1450) #213: gamul syndh gør nya skam
de veteri scelere noua probra solent inolere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 240 #5:
Gammal Synd giör ny skam.
i. e. När hon blijr vppenbaar, och kommer i Dagzliwset.
{310} Gammal wane är tung j wrå kasta.
≈ Det är svårt att göra sig av med en gammal vana. ≈
Jfr. {842} Ondt är wane bort kasta.
Jfr. {1229} Thet är ont kasta wana j wrå.
kasta → SAOB KASTA 2) a) β) […] särskilt (†) i uttryck med betydelsen: visa från sig, icke bry sig om / taga hänsyn till, låta falla i glömska, slå ur hågen och dyl.; även: lämna bakom sig, avlägga, bortlägga och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 844 #1:
Wahnan är onder at kasta i wråå.
i. e. Han är swår at öfwergifwa.
Man plägar och säya:
Får Musen waana på Osten, hon blijr intet giärna dher ifrå.
onder at: svår att → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
ifrå → SAOB FRÅN
{311} Gammal mans gråter, marz månandz grödhe.
gråter → SAOB GRÅT
månandz: månads → SAOB MÅNAD
grödhe → SAOB GRÖDA
{312} Gestar komma til gårdz och göra sigh grefwar.
gestar: gäster → SAOB GÄST; pl. -er, (†) -ar
Låle (1300-talet) #183: Gesth kommer offthe tijl gaardh oc ger segh tijl grewe
Cum facit hospes herum lare se stat abusio rerum
YFSv (ca. 1450) #166: gæsthir kombir til gardz ok gør sik tiI hosponda
Cum facit hospes herum lare se stat abusio rerum
Kock [1892], s. 96:
”I uttrycket »att göra sig till greve» kan mycket väl ligga »göra sig till herre (husbonde)»: uppföra sig hersklystet som en greve.”
{313} Gethen gnager ther hon bunden är.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 247 #4:
Geeten gnager dher hon är bunden.
i. e. Hwar söker giärna födhan dher hon är närmast.
Ty ingen går giärna öfwer Åån effter Watn.
{314} Genslag är icke aflagt.
≈ Att ge igen är inte förbjudet. ≈
Jfr. {458} Hoo som igen slår han ypper kijff.
genslag: motslag, ”att ge igen” → SAOB GEN- | -SLAG (†) slag framkallat av (givet i gengäld för) ett tidigare slag; motslag, återslag
aflagt: avskaffat; här: förbjudet → SAOB AFLÄGGA 11) b) (†) avskaffa, upphäva, avlysa
Låle (1300-talet) #676: Geenslaw ær eij afflawdh
non interdictum fit verber post prius ictum
YFSv (ca. 1450) #606: geenslagh ær ey forbwdhit
non interdictum post verber sit prius ictum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 732 #3:
Slå igen är intet förbudet.
i. e. Ondt stå stilla och låta slå sigh.
Ty elliest säger man: Dhen som slår han bryter.
Och på Swänska: Wäria biuder landzfred.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
bryter → SAOB BRYTA, begå brott, handla brottsligt; förbryta sig, felar
{315} Gestens hustru achtar grant.
≈ Gästens hustru håller ett vakande öga [på sin man (?)]. ≈
achtar → SAOB AKTA I. A) 1) giva akt på, hava sin uppmärksamhet riktad på, ägna uppmärksamhet åt, lägga märke till, iakttaga, observera, (be)märka, beakta
grant: noggrant → SAOB GRANN II. 1) (†) noggrann, omsorgsfull, samvetsgrann; skrupulös; i allmänhet om handling och dyl., någon gång även om person; såsom adv.: noga, noggrant, väl
{316} Gerna plägar så wara medh Herre tienst,
at then best förtient haffuer han warder wärst lönt.
{317} Giff en skalk en span han tager wäl sielff en aln.
skalk: skurk → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
span → SAOB SPANN, om avståndet mellan topparna av tummen och ettdera av
lillfingret / långfingret / pekfingret, som uppkommer när fingrarna är utspärrade
till maximal vinkel mellan tummen och det andra fingret
Låle (1300-talet) #1050: Gijff een skalck een spand han tagher een allen
Si seruo nequam palmus datur accipit vlnam
YFSv (ca. 1450) #897: giff skalk een span han takir sik siælff een aln
Si seruo nequam palmus datur accipit vlnam
Giff Paddan en spann, hon taar fulle sielff en aln.
i. e. Som man wille säya:
Slipper dhen Onde i Kyrkian, så wil han strax på Altaret.
Item: Släpp intet Hunden i Smörtråget, han klifwer strax i
medh bådha fötterna.
fulle (adv.): säkerligen → SAOB FULLER
slipper: kommer → SAOB SLIPPA C. lyckas / få tillfälle / möjlighet att komma (någonstädes)
{318} Giffuen hest skal man icke j munen see.
≈ En häst man fått till skänks skall man inte titta i munnen
[för att därmed avslöja dess ålder genom att inspektera tänderna]. ≈
Jfr. {252} Een gifuin häst skal man icke j munnen see.
Låle (1300-talet) #172: Man scal ey skwæ giffwen hesth i mwnnæ
Cui polidrus detur cauet vt non os speculetur
Låle (1300-talet) #277: Man scal eij skudhe giffwen hæst i mwn
Debet in os polidri nemo videre dati
YFSv (ca. 1450) #157: man skal ey giffnom hæste i mun see
Cui polidrus detur decet vt non os speculetur
Se mer ☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Equi donati
Grubb – Penu proverbiale (1665), 248 #1:
Gifwen Häst skal man intet i munnen sij.
i. e. Gifwit bör wara omähtit. Dheraff plägar man och säya:
Man får intet tiggia och läggia före.
Man måste intet lasta en wälmeent skiänck.
sij (inf.): se → SAOB SE (sij)
omähtit → SAOB O- ⇒ OMÄTT, som icke (upp)mätts, o-uppmätt
läggia före → SAOB LÄGGA ⇒ LÄGGA FÖRE, bestämma (något) för (någon)
lasta → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
skiänck → SAOB SKÄNK 2) gåva / present
{319} Giff ey hunden medan han wrijdar rompon.
Och ey heller barnet så oftha thet bedes.
bedes [fsv. beþas] (dep.; pres. ind.): beder → SAOB BEDAS 1) bedja, anhålla om, begära
Låle (1300-talet) #660: Gijff ey hwnd mæn halen røres
Non catulo detur quociens sua cauda mouetur
Låle (1300-talet) #641: Gijff eij barn saa tijth som thet bedher
Nec dabis infanti panem te sepe roganti
YFSv (ca. 1450) #585: thu skalt ey giffua barne mæn thet bedhis
ok ey hund swa tiith han sin stiærth rørir
non catulo detur quociens sua cauda mouetur
nec dabis infanti panem te sepe roganti
Se kommentaren av Kock [1892], s. 266-267.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 248 #3:
Giff icke Barn så offta dhet beedz.
i. e. Som man wille säya: Man får intet giee Hunden
hwar gång han wiskar rumpan. Här vnder förstås och
snååla Sollicitanter, som aldrigh blij nögda.
Ty man säger fördenskul: Snåler är altijd snijken.
beedz [fsv. beþas] (dep.; pres. ind.): beder → SAOB BEDAS, bedja, anhålla om, begära
sollicitanter → SAOB SOLLICITANT, person som ansökt om
att bli delaktig av förmån / hjälp
wiskar rumpan: viftar på svansen → SAOB VISKA 2) (†) svänga / vifta med
nögda: nöjda → SAOB NÖJD, förnöjd, belåten
{320} Giffmild skal geldas om wenskap skal hollas.
≈ Givmildhet måste återgäldas om vänskap skall bevaras. ≈
giffmild → SAOB GIVMILD Avledn.: GIVMILD, f. (†) givmildhet
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
geldas → SAOB GÄLDA 1) betala; 1) c) återgälda; vedergälla; giva (någon) ersättning för (något)
hollas: bevaras → SAOB HÅLLA E. bibehålla, bevara; uppehålla, upprätthålla; bibehållas l. bibehålla sig oförändrad och dyl.
Låle (1300-talet) #1022: Gijffweth scal gælles om wænskab scal holles
Strena resoluatur vt amico fedus alatur
YFSv (ca. 1450) #947: giwith skal giællas vm vinskap skal haldas
Strena resoluatur vt amico fedus alatur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 249 #1:
Giffmild skal giäldas, om wänskap skal hållas.
i. e. Gåfwor och geengåfwor hålla wänner längst.
om wänskap ändrat från en wänskap enl. Grubbs rättelser s. 917 (saknar paginering)
{321} Gilia effter dygd, deielighet och godz, bedrager mongen man.
gilia: fria → SAOB GILJA 1) söka vinna någons kärlek, söka få någon till äkta, uppträda såsom friare
dygd: ärbarhet → SAOB DYGD 5) om renhet / ärbarhet i könsligt hänseende, kyskhet; ofta eufemistiskt för: jungfrulighet
deielighet: skönhet → SAOB DEJLIGHET a) abstr.: skönhet, fägring, täckhet osv.; b) (†) mer / mindre konkret, stundom liktydigt med: något skönt osv.; i pl. ofta närmande sig bet.: (en kvinnas) behag
{322} Gerigheten haffuer aldrigh nogh.
≈ Habegäret får aldrig nog. ≈
gerigheten: habegäret → SAOB GIRIG- | -HET 2) överdrivet begär efter att samla ägodelar (såsom självändamål), förenat med överdriven sparsamhet; vinningslystnad och snålhet, snikenhet, pänningbegär
Låle (1300-talet) #651: All offwerwætths tingh fangher gernæ ondh ændhe
Nescit habere situm stabilem nimis omne cupitum
YFSv (ca. 1450) #572: aldhre faar gyri nogh
nescit habere scitum stabilem nimis omne cupitum
Kock [1892], s. 264:
”I S [= YFSv #572]] har insatts ett ordspr., som urspr. ej hört tillsamman med detta lat.
Scitum står f. situm, liksom ofta annars i mlat. sc skrives för s.”
{323} Gerug quarn mall allehande korn.
≈ En glupsk kvarn mal alla slags säd. ≈
gerug: girig; glupsk → SAOB GIRIG 1) […] glupsk; förr även i överförd användning: som vittnar om / är förbunden med glupskhet
allehande → SAOB ALLAHANDA | ALLEHANDA I. 1) allt (eller alla) slags, vad slags som helst
Låle (1300-talet) #207: Gerigh qwern maler alle haande koorn
Communis generis far mola frangit auens
YFSv (ca. 1450) #154: gryn kwærn maal alla handa korn
Communis generis far mola frangit auens
I den YFSv-texten 154 står gryn kwærn för grym kwærn.
Fsv. grymber även »ursinnigt åstundande». (Kock [1892], s. 110)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 252 #1:
Girigh Qwarn mahl all Sädh.
i. e. Dhen girigas taska är indifferent;
Hon taar emoot allehanda Mynnt, som en foormans pung.
taska → SAOB TASKA, påse, mindre säck, väska; penningpung
mynnt: mynt → SAOB MYNT
foormans → SAOB FORMAN, körsven, kusk; person som kör en fora, forkarl
— A7 b —
{324} Gör wel wid en skalk, och bid till Gudh at han lönar tig aldrigh.
gör wel wid …: gör väl mot… → SAOB VID, prep., D. 6) [utvecklat ur en äldre rumslig betydelse: (e)mot] (†) i fråga om fientlig (någon gång även gynnsam) handling / omständighet / företeelse som riktas mot och drabbar (resp. gynnar) den / det som betecknas med rektionen: (e)mot
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
Låle (1300-talet) #753: Gør wel modh een skalck oc bedh til gudh han løner teg eij
Pande benigna noto tibi nil reddat pete voto
Låle (1300-talet) #1203: Gør een skalk tijl gode oc beedh til gud han løner tegh
zelans versutum pete ne tibi det retributum
YFSv (ca. 1450) #688: gør ondhom goth ok bidh til gudh at han løne thik thet ey
pande benigna nota tibi nil reddat pete voto
YFSv (ca. 1450) #1109: gør wæl widh ondan ok bidh til gudh at han løne thik thet ey
Zzelans versutum pete ne tibi dat retributum
Läs i Låle-texten 1203 tegh ey, och i YFSv-texten 1109 det. (Kock [1892], s. 304)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 256 #4:
Giör wäl moot Paddan, men bedh Gudh at hon icke löhner digh.
i. e. Dhen otacksamme löhner altijd gott medh ondt.
Ty dhen som beder för en tiuff, han får skam til tacka.
{325} Gerughet förråder wisdom.
≈ Snålheten bedrar visheten. ≈
gerughet: snålhet → SAOB GIRIG Avledn.: GIRIGHET 2) överdrivet begär efter att samla ägodelar (såsom självändamål), förenat med överdriven sparsamhet; vinningslystnad och snålhet, snikenhet, pänningbegär
förråder: bedrager → SAOB FÖRRÅDA 1) (†) (genom falska råd) vilseleda, förföra (någon); även allmännare: bedraga, lura, narra (någon)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 252 #3:
Girigheet bedrager Wijszheet.
i. e. Hon förblindar all klookheet.
{326} Giord gierning haffuer ingen wenning.
≈ Gjort är gjort och kan inte göras ogjort. ≈
wenning → SAOB VÄNDA VI. såsom verbalsbst. 1) g) ε) (†) återvändo / uppehåll
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #18:
Giord gerning haffuer ingen wendning.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 251 #1:
Giord giärning, haar ingen wändning.
i. e. Som man wille säya: Seent ångra, när skadan är skedd.
{327} Godh redskap gör halffue gerningen.
≈ Bra redskap är halva jobbet. ≈
gerningen: arbetet, jobbet → SAOB GÄRNING 3) arbete, sysselsättning; syssla / sysslor, göromål
Grubb – Penu proverbiale (1665), 260 #4:
Godh redskap giör lätt arbete.
i. e. Som man elliest säger:
Gott giöra medh god reeda.
giöra (substantivering av göra) → SAOB GÖRA, arbete, sysselsättning, syssla, göromål
{328} God fogel beklecker icke sitt boo.
beklecker: smutsar ner → SAOB BEKLÄCKA (†) a) (med träck) orena, besmutsa
Jfr. {1045} Thet är ond fogel som beklecker sit boo.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 120 #3:
Dhen som skiämmer sigh sielff, han ährar ingen annan.
i. e. Elack Fogel, som oreenar sitt egit näste.
elack: usel → SAOB ELAK 8) b) om djur: ondsint, ond; ilsken
{329} Godhe ord äre bättre än gull.
gull → SAOB GULD
Texten i 1604 är korrupt [Goo …] och har korrigerats enl. 1636: godhe.
Låle (1300-talet) #61: Godhe ordh ære bædre en gwldh
aurum fulgorum superat fauus eloquiorum
YFSv (ca. 1450) #60: godh ordh æro gulle bætra
aurum fulgorum superat fauor eloquiorum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 120 #3:
Gott råd i Nöd, är bättre än Gullet röd.
i. e. När Nöden tränger, är gott haa en god rådsäck at grijpa til.
{330} Gode stalbröder före månge j ångest.
≈ Duktiga arbetskamrater sätter skräck i många. ≈
stalbröder: arbetskamrater, kollegor → SAOB STALLBRODER 1) om mansperson i förhållande till en annan person / andra personer med vilken resp. vilka han är väsentligen likställd och har viss gemenskap, såsom gemensam verksamhet, yrkesgemenskap […]
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
ångest: skräck → SAOB ÅNGEST, om sinnestillstånd av stark rädsla / skräck / panik […]
{331} Gåffuor och igengåffuor, hålle lengst wenskapen.
≈ Gåvor och gengåvor bevarar vänskapen längst. ≈
hålle (1604) / hålla (1636): bevarar → SAOB HÅLLA E) 13) bibehålla, bevara
Grubb – Penu proverbiale (1665), 284 #4:
Gåfwor och gengåfwor hålla Wänner längst.
i. e. Som man sadhe: Giffmild skal giäldas, om wänskap skal hållas.
{332} Gott är simma när annan håller huffuudet vp.
≈ Det är lätt att simma när någon annan håller upp huvudet. ≈
gott (adv.): lätt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
Låle (1300-talet) #32: Thet ær got at sømme nar een andhen holler howedet oppæ
Alter maxille cui substat nat leuis ille
YFSv (ca. 1450) #31: thet ær goth at simma tha annar haldhir huwdhit vppe
alter maxille cui substat nat leuis ille
Grubb – Penu proverbiale (1665), 268 #3:
Gott simma, när en annan håller vp Hufwud.
i. e. Dhet är intet ondt at wara kostfrij, när en annan släpper pungen til.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
kostfrij → SAOB KOST- | -FRI, frikostig, generös
pungen → SAOB PUNG, portmonnä, börs
{333} Gott är om heelt finger binda.
≈ Det är lätt att förbinda ett oskadat finger. ≈
gott (adv.): lätt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
heelt: oskadat → SAOB HEL 2) om levande varelse (i synnerhet person) / om kroppsdel och dyl.: oskadad, osårad, utan sår / sjukdom; frisk, sund; botad; om sår: läkt
binda: förbinda → SAOB BINDA 3) β’) (†) förbinda (en sårad / ett sår)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 267 #4:
Gott binda om en heel finger.
i. e. Gott plåstra dhet intet är sargat.
Item: Gott wara glader, när intet skader.
{334} Gott är skere breede remar aff ens annars huudh.
≈ Det är angenämt att skinna någon annan. ≈
Jfr. {1242} Thet är got skäre brede remar aff annars mans hudh.
gott (adv.): angenämt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
remar: remmar → SAOB REM, sbst.1, 1) i) α) i uttryck som ange att någon är / visar sig frikostig (eller förser / ”skor” sig) på någon annans / andras bekostnad och dyl.; vanligen i uttrycket skära breda (även grova) remmar av (en) annans hud / skinn / läder / rygg
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
ens annars (kongruensböjning): en annans
huudh → SAOB HUD
Låle (1300-talet) #236: Man skær offthe breedh reep aff anners hwdh
De cute non propria scinditur absque bria
YFSv (ca. 1450) #208: man skær langa reem aff annars skinne
de cute non propria scinditur absque bria
Grubb – Penu proverbiale (1665), 268 #4:
Gott skära breeda remmar aff annars Hwdh.
Idem. De alieno ludere corio. Eras.*
(”Att göra sig lustig på någon annans bekostnad.”)
Aus ander leut leder, ist guht breite riemen schneiden.
(”Det är gott att skinna andra människor.”)
*Adagia #1188 (= Apuleius: Metamorphoses, VII:11)
{335} Gott är sittia j rörwassen och göra pijpor.
≈ Det är behagligt att sitta i vassen och snida flöjter. ≈
gott (adv.): behagligt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
sittia → SAOB SITTA (sittia)
rörwassen → SAOB RÖR- | -VASS b) kollektivt, om vegetation av vass; även om område bevuxet med vass / där vass kan skördas
pijpor: flöjter → SAOB PIPA, sbst.2, 1) […] förr särskilt liktydigt med: flöjt(instrument)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 269 #1:
Gott sittia i Waszen och giöra pijpor.
i. e. Gott må wäl när taskan är full.
Item: Gott dantza, när Lyckan wil speela.
taskan → SAOB TASKA, påse, mindre säck, väska; penningpung
{336} Gott är drijcka och swrt betala.
≈ Det är angenämt att dricka men surt att betala. ≈
gott (adv.): angenämt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
swrt → SAOB SUR 3) b) svår / besvärlig / mödosam / ”jobbig” / hård / tung och dyl.
Låle (1300-talet) #107: Thet ær søth at dricke oc swrdh at betale
blanda gule prendi fit pocio seua rependi
YFSv (ca. 1450) #90: søth ær at drykka ok surth athir gyælla
blanda gule prendi fit pocio seua rependi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 790 #2:
Sött dricka, swrt bethala.
i. e. Som man sägher: Vppätit Brödh blijr nödigt betalt.
Dhet smakar fulle wäl at dricka; Men går så trögt, när bethalas skal.
swrt bethala: ”jobbigt” att betala → SAOB SUR 3) b) svår, besvärlig, mödosam, tung, ”jobbig”
nödigt (adv.): motvilligt → SAOB NÖDIG 1) (†) tvungen; nödtvungen; nödd och tvungen; även: som endast med svårighet kan förmås till något, som endast ogärna / motsträvigt gör något, motvillig, ovillig
fulle (adv.): sannerligen → SAOB FULLER
{337} Gott är sigh j rent watn skölia.
≈ Det är skönt att tvätta sig i rent vatten. ≈
gott (adv.): skönt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
sigh…skölia: tvätta sig → SAOB SKÖLJA 6) b) med avseende på person / djur / kroppsdel / kroppsorgan; även övergående i betydelse: bada/ tvätta; även refl.
Låle (1300-talet) #239 (A): Meth lidhet watn maa reen man segh thoo
(B): Got er sig i rent vand at skølie
De facili munda mundus mundatur in vnda
YFSv (ca. 1450) #210: thet ær goth i skæro wathne skylias
de facili munda mundus mundatur in vnda
Grubb – Penu proverbiale (1665), 267 #5:
Gott twätta sigh i reent Watn.
{338} Gott är haffue trådt sine barne skoor.
≈ Det är skönt att ha trampat ur sina barnskor. ≈
gott (adv.): skönt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
trådt: gått i → SAOB TRÅDA II. tr. 1) b) i uttrycket ha trått barnskorna, se BARNSKO a α
barnsko → SAOB BARNSKO a) α) […] hava trampat (eller slitit / nött) ut barnskorna, hava vuxit ur / ifrån barnskorna och dyl., fordom även hafva trådt / slitit barnskorna, hava trädt (ut)ur / stigit (ut)ur barnskorna / sina barnskor och dyl., icke längre begagna barnskor, dvs. icke längre vara (ett) barn
trådt: trampat ur → SAOB TRAMPA ⇒ TRAMPA UR 1) särskilt i det bildliga uttrycket trampa ur barnskorna, egentligen: kliva / stiga ur (och därmed sluta begagna) barnskorna, dvs. bli vuxen
Låle (1300-talet) #299: Got ær at haffwe traadh sijne barnæ skoo
Est pupillares calcasse bonum sotulares
YFSv (ca. 1450) #262: thet ær goth at hawa trudhit sina barna sko
est puppillares calcasse bonum sotulares
Grubb – Penu proverbiale (1665), 304 #2:
Han haar wäl trådt sina Barneskoor.
i. e. Han haar medh heeder gådt sin vngdom igenom.
{339} Gott är leke när tärning will bäre.
≈ Det är roligt att spela när det går bra. ≈
gott (adv.): roligt → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
Låle (1300-talet) #568: Goth ær at leeghe naar tærninghen wil bære
Ludere quisquis auet alea quando fauet
YFSv (ca. 1450) #496: goth ær at leka nar [tærning1) ] wæl fallir
ludere quisquis auet alea quandoque fauet
leka → Söderwall Ordbok, 1, s. 748: leka, v. 8) spela (sällskapsspel). goth är at leka när wäl fallir GO 496
wæl fallir → Reuterdahl Gamla ordspråk på latin och swenska. Lund 1840, s. 134: ”Falla. Inträffa, falla fig. 496. nær wæl fallir, när allt går wäl. 1) Efter D. skall ordet tärning ingå i ordspråket.”
{340} Godh barn quädhe godh wise.
≈ Ett snällt barn sjunger en ”snäll” visa. ≈
Jfr. {847} Ondt barn quäder onde wijsor.
godh → SAOB GOD 16) b) om barn: snäll, beskedlig
quädhe: sjunger → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga
{341} Gott är finne weghen vppå wegh.
≈ Det är skönt att hitta vägen när man är på väg någonstans. ≈
gott (adv.): bra → SAOB GOD E) 12) b) opers., med efterföljande inf. inledd av att (förr även utan att), stundom med inf. underförstådd från det föregående satssammanhanget: det är angenämt / behagligt / lätt (att)
vppå wegh → SAOB VÄG 1) b) α) i förbindelse med på (förr även (upp)å), även i; särskilt i uttrycket dels (vara) stadd på väg (någonstans), dels vara på väg (förr även (p)å / i vägen / väga) (någonstans)
{342} Gott arbeth giffuer årlig lön, och förståndzens rådh försuinner icke.
{343} Gott modh letter alt ont.
≈ Ett gott humör lindrar allt ont. ≈
modh: humör → SAOB MOD 6) livsmod; levnadslust; gott lynne, gott humör
letter: lättar, lindrar → SAOB LÄTTA (†) pr. ind. sg. -er; 1) ζ) åstadkomma att något som tynger / trycker och dyl. blir mindre tungt / svårt; lindra
Grubb – Penu proverbiale (1665), 268 #1:
Gott modh lättar Hiertat.
{344} Grannar är grannar werst.
≈ Grannar är värst [för varandra]. ≈
{345} Granne iagh weth wäll huad tu steker.
Låle (1300-talet) #124: Jegh døn wel hwat thw stegher
Care scias gnare quod frigis sentio nare
YFSv (ca. 1450) #107: Jak dønyr væl hwath thu steekir
Care scias gnare quod frigis sencio nare
{346} Gråå håår ähro dödzens blomster.
dödzens (arkais. gen. sg. m. best. till död): dödens → SAOB DÖD
Låle (1300-talet) #410: Graa haar ær døtzens blomsther
florem canicies vir necis esse scies
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 278 #2:
Grå Håår äre Dödzens blomster.
i. e. Lijka som blomstret vthbrister emoot Sommaren;
Altså yppas och gråå Håren emoot Döden.
Dheraff kallas och gråå Håår dödzens liberij och hoffärga.
yppas: visar sig → SAOB YPPA II. refl. 2) om något sakligt: visa sig / framträda / komma till synes; uppträda / komma till uttryck
liberij → SAOB LIVRÉ, särskild dräkt / uniform som bäres av manlig tjänare
hoffärga → SAOB HOV- | -FÄRG / -FÄRGA, om färg på hovdräkt
{347} Gudh giffuer allom nogh han haffuer icke tes mindre sielffuer.
≈ Gud ger alla tillräckligt, men han har inte desto mindre själv. ≈
allom (arkais.; dat. pl. till all): alla → SAOB ALL
tes: desto → SAOB DESS, adv., bestämning till en komparativ 1) (i synnerhet i skriftspråk) för att beteckna att den genom komparativen angivna stegringen står i (ett mer / mindre starkt framträdande) orsaksförhållande till något som omtalas i det föregående / efterföljande; […]
sielffuer → SAOB SJÄLV
Låle (1300-talet) #345: Gwdh ær hwer godh oc segh sælffwer bæsth
eucharis est cunctis deus et hilaris sibi plus hijs
YFSv (ca. 1450) #294: gudh ær allom godhir ok sik siælwom bæst
eucharis est cunctis deus est hylaris sibi plus hiis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 279 #2:
Gudh gieer alla nogh, och haar icke deste minder.
i. e. Hans hand är intet förkortadh.
deste → SAOB DESTO
minder → SAOB MINDRE
{348} Gudh föder så wäl bij, som biörn.
bij → SAOB BI
Låle (1300-talet) #253 (A): Saa fødes byer som biørne men tag aff vlijghe bijd
(B): Saa fødes bi som biørn men dog aff vlijghe bijd
Dispare sed morsu pascuntur apes velud vrsi
YFSv (ca. 1450) #223: swa fødhir gudh by som biørna
dispare sed morsu pascentur apes velud vrsi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 279 #3:
Gudh föder så wäl Bij som Biörnar.
i. e. Dhen fattige så wäl som dhen rijke.
Ty, Hönan lefwer så wäl aff sitt kraffz, som Leyonet aff sitt rooff.
{349} Gudh giffuer, lyckon och lotten falle huart han will.
≈ Gud ger turen, och lotten faller vart den vill. ≈
lyckon (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 279 #4:
Gudh gieer både Lycka och loth.
i. e. Hwars och ens beskedda deel.
loth → SAOB LOTT
hwars och ens (kongruensböjning): var och ens → SAOB VAR II. a) ϑ) α’) i gen. i uttrycket vars och ens; särskilt i uttycket var och ens
beskedda (perf. part.): beskedd, beskärd → SAOB BESKEDA, tilldela, bestämma (åt någon), beskära
{350} Gudh giffuer nogh alenast far icke förhögt.
≈ Gud ger tillräckligt men sväva inte ut för mycket! ≈
nogh: tillräckligt → SAOB NOG I. såsom adj.; vanligen i substantivisk funktion. 1) så mycket (av något som uttryckligen anges / som framgår av sammanhanget / situationen / är till sin art obestämt) som behöves / som någon behöver / vill ha / önskar och dyl.; tillräcklig mängd / myckenhet; tillräckligt mycket (av något); tillräckligt
far icke…: sväva inte → SAOB FARA ⇒ FARA UT 4) (†) sväva ut (i ord / åthävor, levnadssätt och dyl.)
förhögt sammanskrivet 1604 men särskrivet 1636: för högt
{351} Gudh wet wel huilken best pelegrijm är.
Låle (1300-talet) #162: Gudh wedh hoo bæsth pelgrim ær
Clarescit domino cui laus cedit peregrino
YFSv (ca. 1450) #160: gudh weeth hwar bæsthir pilegrimeer ær
Clarescit domino cui laus cedat peregrino
{352} Gudh giffuer alt got, men doch icke oxen medh hornom.
≈ Man får ta oxen vid hornen och själv klara av sådant som är tungt och besvärligt. ≈
hornom (arkais.; dat. pl. till horn styrd av prep. medh): med hornen
Låle (1300-talet) #215: Gwdh giffwer alt got men icke oxen om hornith
Dat deus omne bonum sed non per cornua taurum
YFSv (ca. 1450) #186: gudh giwir alt goth ok ey ledhir han vxa medh horn i gardh
Dat deus omne bonum sed non per cornua thaurum
Jfr. Alexandersagan (ca. 1380): gudh gifwer allom som bedhis korn
tho binder han thz ey oxan a horn
☞ utg. [G. E. Klemming] / J. A. Ahlstrand. Sthlm 1862, sid. 61, rad 1811-1812.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 279 #5:
Gudh gifwer alt gott, men icke strax Oxen om Hornen.
i. e. Hwar och en måste effter Gudz förordning,
draga skiäligh omsorgh dherföre; Sökia födhan i sin kallelses wärck,
och bedia om wälsignelse. Ty elliest flyga inga stekta Starar i munnen.
Och heeter som Versen lyder:
Dat Deus omne bonum, sed non per cornua taurum.
(”Gud ger allt gott, men inte oxen vid hornen.”)
{353} Gudh giffuer allom matt som han giffuer mun.
allom (arkais.; dat. pl. till all): alla → SAOB ALL
matt → SAOB MAT
Låle (1300-talet) #387: Gwdh giffwer them alle madh som han giffwer mwndh
Fit sunt ora quibus dante tonante cibus
Låle (1300-talet) #731: Gudh gijffwer them allæ madh som han gijffwer mwndh
Ora quibus tradit deus escas omnibus addit
YFSv (ca. 1450) #341: gudh giwir allom thøm math han skapadhe mun
fit sunt ora quibus dante tonante cibus
YFSv (ca. 1450) #668: gudh giwir allom math them han gaff mwn
Ora quibus tradit deus escas omnibus addit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 280 #2:
Gudh gieer alla munnar maath.
i. e. Han föder all sin skapade Creatur.
Dherföre, När man i en godh troo kastar sin omsorgh på honom,
så behöfwes intet söria för morgondagen.
maath → SAOB MAT
{354} Gudh sitter öffuerst, och seer nederst.
≈ Gud sitter överst och ser längt ned. ≈
nederst: längst ned → SAOB NEDRE, adj. och adv., såsom adv. i superlativ liktydigt med och ofta ersatt av: längst ned
Låle (1300-talet) #1015: Wor herre siddher offwerlighe oc seer nødherlighe
Spectat ab arce troni deus ima crepuscula coni
YFSv (ca. 1450) #964: gudh sithir offwarla ok seer fult nidharla
Spectat ab arce tronj deus yma crepuscula conj
{355} Gudh kreffuer aff ingom mer än han förmår.
≈ Gud kräver inte av någon mer än vad han klarar av. ≈
ingom (arkais.; dat. sg. m. till ingen styrd av prep. aff): av ingen → SAOB INGEN
Låle (1300-talet) #1163: Gwdh kræffwer enghen man mere æn han faar hanum
vltra posse viri non wlt deus vlla requiri
YFSv (ca. 1450) #1085: gudh kræwir ængin meer æ han formaa
vltra posse viri non wlt deus vlla requiri
Detta är en medeltida formulering av en gammal romersk rättsprincip:
☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Ultra posse…
— A8 a —
{356} Gudh giffuer sine huldh1) som kläder.
≈ Gud ger de sina beskydd såväl som kläder. / Gud ger de sina såväl köld1) som kläder. ≈
1) huldh (1604) / hwld (1636) är troligtvis feltryck för kwldh ”köld” från Låle #1172 och latinets algoris acumen ”köldens udd”.
sine: de sina → SAOB SIN 3) i substantivisk användning, i pl. de sina, i synnerhet förr även (utan best. art.) sina
huldh: beskydd → SAOB HULD 1) vänlig omvårdnad, vänlig omsorg, beskydd, hägn
som: såväl som → SAOB SOM 5) a) icke inledande utförd bisats. α) utan korrelat i det motsatta ledet: liksom, såväl som, likaväl som
Låle (1300-talet) #1172: Gwdh gijffwer hwer saa kwldh som klædher
vt deus indumen sic algoris dat acumen
YFSv (ca. 1450) #1099: gudh giwir klædhe som kyld
vt deus indumen sic algoris dat acumen
{357} Gudh straffar ten ene skalcken med then andre.
≈ Gud straffar den ena skurken med hjälp av den andra. ≈
ten / then → SAOB DEN
skalcken → SAOB SKALK, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman
{358} Gudh skop ingen hastigheet.
≈ Gud skapade ingen brådska. ≈
skop (impf. ind. sg.): skapade → SAOB SKAPA
hastighet: brådska → SAOB HASTIGHET 1) (numera knappast brukligt) skyndsamhet i handlande och dyl. på grund av brådska, förhållandet att det är / att man har brådt, brådska
Grubb – Penu proverbiale (1665), 280 #4:
Gudh skoop ingen hastigheet.
i. e. Som man wille säya: Han kommer och fram, som Oxarna drifwer.
{359} Gudz barmhertighet är mitt j werldenne.
werldenne (arkais. sg. f. best. efter fsv. världinna / wärldenna / werldinna): världen → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1060-1062: väruld, f.
{360} Gudh wil icke tin almosa aff en anars handh.
≈ Gud vill inte ta emot din allmosa ur någon annans hand. ≈
wil → SAOB VILJA I. såsom självständigt verb. 1) a) (†) (vilja) godta / ta emot (något)
tin → SAOB DIN
anars (1604) / annars (1636)
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 280 #3:
Fåfängt giee almosa aff annars hand.
i. e. Som man wille säya: Gott wara kostfrij aff annars Pung.
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
kostfrij → SAOB KOST- | -FRI, frikostig
{361} Gudh besörger sine vnderligh.
≈ Gud sörjer för de sina på ett mirakulöst sätt. ≈
besörger: sörjer för → SAOB BESÖRJA 4) a) med personligt / såsom personligt tänkt obj.: försörja, sörja för, draga försorg om (någons) behov
sine: de sina → SAOB SIN 3) i substantivisk anv. i pl. de sina, i synnerhet förr även (utan best. art.) sina
vnderligh (här adv. (†)): på ett mirakulöst sätt → SAOB UNDERLIG 1) förr även närmande sig / övergående i betydelse: som sker genom ett under / som innebär / liknar ett under, mirakulös
{362} Gudh giffuer herranom land och folck.
≈ Gud ger åt härskarna land och folk. ≈
herranom (arkais.; dat. pl. till herre): härskarna → SAOB HERRE A) 1) person som härskar / råder / befaller (över någon / något); härskare
{363} Gudh kan förskaffe vnderligh orsaker.
≈ Gud kan åstadkomma svårförklarliga orsaker. ≈
förskaffe: åstadkomma → SAOB FÖRSKAFFA 3) (†) åvägabringa (något), styra om / draga försorg om (att något sker), laga (det så eller så)
vnderligh (här adj. pl.): svårförklarliga → SAOB UNDERLIG 2) svår att förstå / förklara, besynnerlig, egendomlig, märklig, konstig
{364} Gull är icke alt som glimmar.
≈ Allt är inte guld som glittrar. ≈
Jfr. {1230} Thet är icke alt Gul som glijmar.
gull → SAOB GULD
glimmar → SAOB GLIMMA 2) (numera i synnerhet i vitter stil) i fråga om (starkare / svagare) ljusreflexer å metall, glas, vatten, snö och dyl.: glittra, glänsa, lysa, blänka
Laurentius Petri (1555): ”Thet är icke alt guld som glimmar.” citerat i → SAOB GULD 2) a)
Låle (1300-talet) #706: Thet ær eij alt guld som glemmer oc eij alt fijls ben som skijn
Non quod candet ebur nec quod rubet omne fit aurum
YFSv (ca. 1450) #609: thet ær ey alt gwl som glimar ok ey alt fiilsbeen som hwit ær
Non quod candet ebur nec quod rubet omne fit aurum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 377 #2:
Icke alt Gull som glimmar.
i. e. Som man wille säya: Blänkiande Mäszing är Gullet lijk.
Dhet är icke allt sannt, som sanning är lijkt.
Mäszingen står intet i profwet; Altså när sant kommer fram, så får lögnen skam.
Man förstår och här medh dhet skeenheeliga folcket, som altijdh præferera
en vthwärtes glänszande fromheet, och haa lijkwäl Etter och Galla i Hiertat.
Om sådana säger man fördenskul:
Han är intet all dher han synes.
præferera→ SAOB PREFERERA, föredraga (någon / något framför någon annan / något annat)
{365} Gull är aldrig så rödt, at thet går j nödh1) vti före brödh.
1) Förutom att j nödh har lagts till har negationen eij / ey fallit bort vid överföringen av det fornnord. ordspråket till Swenske ordsedher; texten torde därför bäst läsas så:
Gull är aldrig så rödt, at thet ei j nödh går vti före brödh.
≈ Guld är aldrig så värdefullt att det ej i nödh betalas ut för bröd. ≈
gull → SAOB GULD 1) e) ζ’) i uttryck som beteckna att man icke bör överskatta guldet (pänningen) / att guldet trots sin värdefullhet är en förgänglig / timlig sak / kan förvärvas till för högt pris
rödt → SAOB RÖD 1) b) (i synnerhet i poetiskt / arkaiserande språk) om (föremål av) guld: som skimrar / glänser rött / rödaktigt; i synnerhet såsom prydande epitet
går vti: betalas ut → gaar […] wth: utbetalas, se Söderwall Ordbok, 1, s. 387 nedan ⇓
före → SAOB FÖRE, prep., Anm. I den äldre nysvenskan hade före en mycket vidsträcktare användning än nu och synes överhuvud hava brukats omväxlande med för i de flesta fall (om ej alla) där det senare är det enda av det moderna språkbruket medgivna.
före: för, i utbyte mot → SAOB FÖR, prep., 20) c) styrande ord som angiver vara / arbetsprestation som erhålles i utbyte mot något eller till ett visst pris
Låle (1300-talet) #855: Gwldh ær eij saa rødh at thet gaar eij vdh fore brødh
Quamuis sit rutilum pro pane librabitur aurum
Låle (1300-talet) #909: Goth ær gwld æn ær kaghen bædræ
Quamuis obriso tortella magis valet auro
YFSv (ca. 1450) #779: ey ær gwl swa røth at thet gaar ey wth for brødh
Quamuis sit rutilum pro pane librabitur aurum
gaar ey wth: utbetalas ej → Söderwall Ordbok, 1, s. 384: ganga, v. 6) gå, utgå, betalas. s. 387: ganga ut, 3) gå ut, utbetalas, ey är gwl swa röth at thz gaar ey wth for brödh GO 779.
for: för, i utbyte mot → Söderwall Ordbok, 1, s. 268: A) prep.; s. 270 II. med ack. 7) för, i stället för 8) för, i utbyte mot
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 126: »Guld är ej så röd (rött) att det ej går ut för bröd (livets nödtorft går före annat).»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 283 #2:
Gullet aldrigh så rödh, dhet går jw vth för Brödh.
i. e. Som man wille säya: Nödhen öpnar fulle taskan.
{366} Gör inthet ont then1) weerlöszom.
≈ Gör inget ont mot de hjälplösa. ≈
1) then (1604): troligtvis tryckfel för them (1636)
them (dat. pl.): de → SAOB DE Anmärkningar om formerna. I dat.-ack. pl. förekommer them såsom pron. sällsynt
them weerlöszom (arkais. dat. pl.): mot de hjälplösa → SAOB VÄRLÖS, (†) om person (i synnerhet kvinna / barn): hjälplös / utlämnad, värnlös
weerlöszom (arkais. dat. pl.): (mot de) hjälplösa → SAOB VÄRLÖS, (†) om person (i synnerhet kvinna / barn): hjälplös / utlämnad, värnlös
{367} Gör först rent för thin dör.
dör → SAOB DÖRR
{368} Göm en hest skoo nagel j try åår.
Kommer han inthet thes emellan till motto, så kasta honom borth.
hest skoo nagel: hästskospik (ordet saknas i SAOB)
nagel: spik → SAOB NAGEL, sbst.2, spik, nitnagel
try: tre → SAOB TRE, räkn.
till motto: till nytta → SAOB MÅTTA, sbst.2, 3) (†) i förbindelsen till måtta / måtto / måtte, till pass, lägligt, till nytta / fördel / gagn / behag
{369} Galne hundar få riffuit skin.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 32 #2:
Arga Hundar få rifwit Skinn.
i. e. Dhen altijdh will slåsz, får något at plåstra.
H
{370} Haffua och fåå är icke lijcke eens.
≈ Att ha och få är inte alls lika. ≈
lijcke → SAOB LIKA
eens (adv.1): alls→ SAOB ENS 6) […] (icke) en gång, (icke) så mycket som
Låle (1300-talet) #538: At haffwæ oc maa faa thet ær eij alt eens
Judicio plebis non fallit habes sed habebis
YFSv (ca. 1450) #466: man faar ok redho i handom thet ær ey lika
judicio plebis non fallit habe sed habebis
Läs habes i den YFSv-texten 466 i st. f. habe (se Kock [1892], s. 220).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 286 #2:
Haa och fåå, är intet lijka.
i. e. Bättre en Fogel i Handen, än twå i skogen.
Man säger dheraff skiämptzwijs: Harekiött är bättre, än Fåårekiött.
i. e. Dhet man haar, är wiszare än dhet man får.
wiszare (adj., komp. till viss): vissare, säkrare → SAOB VISS I. 2) som man med bestämdhet vet, säker
{371} Haff heller wenskap medh månan en med stiernonar.
Låle (1300-talet) #837: Wey heller maanen æn allæ stiærner
plus astris phebes vi conquiniscere debes
Låle (1300-talet) #867: Haff hæller wenskaff meth maanen æn meth alle andræ stiærner
Quam pliadum quere plus phebes fedus habere
YFSv (ca. 1450) #791: dragh hallir sompt medh manan æn medh stiærnom
quam pleiadum quere plus phebes fedus habere
{372} Halffue gerningen skal man huarken lofua eller lasta.
≈ Den ofullständig gärningen skall man varken berömma eller klandra. ≈
halffue → SAOB HALV 4) a) betecknande något såsom utgörande (blott) en del av något / såson icke fullständigt / fullgodt; icke hel / full(ständig)
lofua → SAOB LOVA, v.3, berömma, prisa
lasta → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
Låle (1300-talet) #956: Halff giordh gerning scal man hwerken loffwe eller lasthe
Scema notamque date non praxi dimidiate
YFSv (ca. 1450) #966: halffgiordh gerningh skal man hwaske lowa ælla lasta
Scema notamque date non praxi dimidiate
hwaske…ælla → Söderwall Ordbok, 1, s. 535: hvarte ([…] hwaske […]), pron. 1) hvarken…eller.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 287 #1:
Halffgiord giärning bör hwarken lofwas eller lastas.
i. e. Man bör intet dömma om halffgiordt arbete. Man säger fördenskul:
Narren bör intet see halffgiordt arbete.
lastas → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
dömma: döma → SAOB DÖMA
{373} Han är dansker widh landet.
≈ Han är dansk och trolös mot landet. ≈
dansker widh landet: falsk, trolös → SAOB DANSK, adj.1, g) [användningen har sin utgångspunkt i den misstro och fientlighet som av ålder rått mellan svenskar och danskar; jfr liknande betydelse av svensk i d.] (†) i överförd användning om sinnelag och dyl., närmande sig betydelsen: falsk, trolös
widh: mot → SAOB VID, prep., 6) (†) i fråga om fientlig (någon gång även gynnsam) handling / omständighet / företeelse som riktas mot och drabbar (resp. gynnar) den / det som betecknas med rektionen: (e)mot
{374} Halth wenskap med kellersuenen och kocken.
≈ Håll dig vän med kyparen och kocken! ≈
halth (imper. sg. till hålla): håll! → SAOB HÅLLA
kellersuenen: kyparen → SAOB KÄLLARE | -SVEN, vinskänk, kypare
{375} Han thör wäll see huarest solen skin j vatnet.
thör (pres. ind. sg.): vågar → SAOB TÖR 1) (†) ha mod att (göra något), våga, töras; vanligtvis i förbindelse med ett handlingsverb i inf. och vanligtvis utan inf.-märke
thör (pres. ind. sg.): kan → SAOB TÖR 2) b) (†) α) för att uttrycka förmåga att utföra en handling och dyl.: förmå, vara i stånd (att); kunna
huarest: där → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
skin (pres. ind. sg.): skiner → SAOB SKINA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 299 #1:
Han thol icke at Soolen skijn i Wattnet.
i. e. Han är heeter och hastigh til sinnes.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 761 #2:
Sticken thol icke at Solen skijn i wattnet.
i. e. Heeta Hufwud thola intet skiämpt.
sticken → SAOB STICKEN I. 2) stucken, uppretad / förargad / sårad / stött / (i fråga om starkare affekt) arg / vred / ilsken och dyl.
{376} Han danssar som nödig danssar.
≈ Han dansar som en som ogärna dansar ≈
nödig: ogärna → SAOB NÖDIG 1) d) såsom adv.: av (nöd)tvång; (endast) nödtvunget;
även allmännare: ogärna / motvilligt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 97 #1:
Dhen dantzar och, som nödigt dantzar.
i. e. Twunget Wärck går altijdh trögt.
Är fördenskull bäst lijda, dhet man intet kan wrijda.
wärck: arbete → SAOB VERK 1) a) syssla, göromål, arbete
lijda → SAOB LIDA, utstå; bära
wrijda → SAOB VRIDA, förändra, omforma, omvandla
{377} Hara ögat j kortet medh.
≈ Ha ögonen öppna också i kortspel! ≈
hara ögat: särskrivning av harögat → SAOB HARE | –ÖGA
a) (†) med tanke på harens vaksamhet, i följande talesätt:
Hara ögat j kortet medh. (dvs. man måste ha ögonen öppna också vid kortspel)
kortet: kortspelet → SAOB KORT 2) b) närmande sig / övergående i betydelse: kortspel
{378} Han haffuer icke bettre som effter gråter än then som före gråther.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 288 #2:
Han haar intet bättre som förelåter, än dhen som efftergråter.
i. e. Som man wille säya:
Sorgen är altidjh ond, antingen hon kommer före eller effter.
förelåter → SAOB FÖRE- | -LÅTA, klaga förut / i förväg
{379} Han är wan wid ekeluthen.
≈ Han är härdad. ≈
wan wid ekeluthen: härdad → SAOB EK- | -LUT a) i uttrycket han är van vid ekluten / dyl., han har prövat på, han känner krutet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 304 #1:
Han haar ståt för Lwth och kalt Watn.
i. e. Som man elliest plägar säya: Han är waan wedh Ekelwten.
Han haar slijtit ondt.
lwth → SAOB LUT
{380} Han haffuer ståt för lutt och kalt watn.
≈ Han har slitit ont. ≈
ståt (supin. till stå): stått → SAOB STÅ
lutt → SAOB LUT, sbst.2, 2) bildligt; särskilt i uttryck som beteckna luttring / prövning / bestraffning och dyl.; a) (†) i uttrycket stå för lut och kallt vatten, vara utsatt för vedermödor och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 304 #1:
Han haar ståt för Lwth och kalt Watn.
i. e. Som man elliest plägar säya: Han är waan wedh Ekelwten.
Han haar slijtit ondt.
lwth → SAOB LUT
{381} Han skal hafua myckit mööl som skal igenstoppa huars manz mundh.
≈ Han måste ha mycket mjöl som skall mätta allas munnar. ≈
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
lutha: böja sig → SAOB LUTA, v.3, I. intr. 6) (numera mindre brukligt) böja sig, luta sig
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
mööl: mjöl → SAOB MJÖL
igenstoppa → SAOB IGEN- | -STOPPA b) α) igenstoppa någons mun / munnen av någon. α’) giva någon vad han behöver för att stilla sin hunger
huars manz (kongruensböjning): var mans → SAOB VAR
— A8 b —
{382} Han är god, som för Gudhi är godher.
≈ Han är god som är god i Guds ögon. ≈
(dvs.: Det är Gud som avgör vem som skall anses vara god.)
för: inför → SAOB FÖR 1) d) inför (Gud, en myndighet / överordnad, domare / domstol, åskådare / åhörare, någons iakttagande / prövande blickar och dyl.)
gudhi (arkais. dat. sg. till gud styrd av prep. för) → SAOB GUD
godher (goþer): fornsv. formen för god
Låle (1300-talet) #514: Then ær goodh foræ gwdh ær goodh
Js bonus est atqui bonus ante deum rutilat qui
YFSv (ca. 1450) #61: han ær godhir som for gudh ær godhir
is bonus est at qui bonus ante deum rutilat qui
YFSv (ca. 1450) #451: thæn ær godh som for gudh ær godhir
is bonus est at qui bonus ante deum rutilat qui
{383} Hand fyller hand, så är frid j alle landh.
≈ När man hjälper varandra är det frid och fröjd i hela landet. ≈
alle: hela → SAOB ALL I. 1) i omedelbar förbindelse med sitt huvudord: hel(a)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 575 #5:
När hand fyller hand, så trijffz både Folck och Landh.
i. e. När hwar hielper effter ämbne til dhet gemeene bästa,
så går wäl til i Landet.
ämbne: förmåga → SAOB ÄMNE 1) a) om ekonomisk förmåga / möjlighet; även allmännare, om (sociala och) ekonomiska förhållanden
gemeene → SAOB GEMEN, allmän, vida spridd
{384} Han kommer och fram som medh oxan åker,
såsom then medh hestar körer.
≈ Han kommer också fram som tar sig fram med oxen så väl som den som rider med hästar. ≈
Jfr. {1239} Then komber så snart fram som medh oxerna åcker …
oxan (oblik, ”böjd”, form av oxa) → SAOB OXE
åker: tar sig fram → SAOB ÅKA 3) […] framföra / köra; i synnerhet förr även med avseende på vagn / släde och dyl.: genom styrande av förspänd(a) dragare framdriva; förr även med avseende på djur som är spänt för fordon: medelst tömmar styra / leda […]
Låle (1300-talet) #103: Han komer och fræm meth øxne wogn agher
Biga licet lente boue fit progressa trahente
YFSv (ca. 1450) #88: han kombir ok fram medh vxom akir
biga licet lente boue fit progressa trahente
akir: kör → Söderwall Ordbok, 1, s. 18: aka, v. 1) köra.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 114 #2:
Dhen kommer och fram, som Oxarna Drifwer.
i. e. Dhen sachta faar, kommer och til Härberget.
{385} Han går icke miste om säthe och huile, som på steen sitter.
huile (oblik,”böjd”, form av huila) → SAOB VILA
Sittia på steen, är och en hwijla.
i. e. Aldrigh så ondt, dhet är jw til något gott.
Som man wille säya: Tråtter hwilar fulle vthan Hyende.
Elliest säger man och: Dhen som sätter sigh nedher på en steen,
blijr twå gånger glad förr än han står vp igen.
i. e. En gångh när han sätter sigh tråtter nedh til hwijla;
Dhen andra gången, när han märker steenen wara hårdh,
glädz han åther, at han blijr steenen qwitt.
tråtter → SAOB TRÖTT, försagd, klenmodig, ängslig, rädd
fulle (adv.): säkerligen → SAOB FULLER
hyende → SAOB HYENDE, kudde, dyna
{386} Han skal lutha som låga dörar haffuer.
≈ Han måste böja sig som har låga dörrar. ≈
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
lutha: böja sig → SAOB LUTA, v.3, I. intr. 6) (numera mindre brukligt) böja sig, luta sig
Låle (1300-talet) #142: Han scal lwde ther lawæ haffwer dørre
Cernuus incedat cui bassam ianua se dat
YFSv (ca. 1450) #123: thæn skal luta som lagha hawir dør
Cernuus incedat cui bassam janua se dat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 288 #6:
Han måste altijdh lwta, som låga Dörrar haar.
i. e. Dhen fattiga måste altijdh krypa til krysse.
Han måste altijdh wijka, som mindre förmår.
til krysse: till kors(et) → SAOB KRYSS / KRYSSE, kors
{387} Han är icke så halter som han ille lincker.
≈ Han är inte alls så halt som han haltar. ≈
halter (fsv. halter): halt → SAOB HALT 1) som haltar, haltande
lincker: haltar → SAOB LINKA gå med vacklande gång; gå med en lätt haltande gång; halta
Grubb – Penu proverbiale (1665), 289 #1:
Han är intet så halter som han linckar til.
i. e. Som man sade: Han är intet all dher han synes.
Han haar skalcken baak Örat.
skalcken → SAOB SKALK, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman
{388} Han skal sig sielf loffue som onde granar haffuer.
{389} Han fonger ofta fall som en annan fella will.
≈ Han faller ofta som vill bringa en annan på fall. ≈
fonger: fångar → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla
fall → SAOB FALL II. 1) omkullfallande, kullstörtande; a) bildligt
fonger ofta fall: faller ofta
fella: fälla → SAOB FÄLLA 17) b) (numera mindre brukligt) bildligt: bringa på fall, störta, ruinera
{390} Han wäcker ijs som törstigh är.
≈ Den gör hål i isen som är törstig. ≈
Jfr. {168} Dän wäcker waken som törstig är.
wäcker ijs: gör hål i isen → SAOB IS, sbst.1, 3) β) väcka is(en), slå is, hugga upp vakar / rännor i isen, väcka
Låle (1300-talet) #264: Han wæcker ijss som tørsther
Duriciem frangit glacialem quem sitio angit
YFSv (ca. 1450) #228: han vækkir iis ther thyrstoghir ær
duriciem frangit glacialem quem sitis angit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 293 #3:
Han wäcker altijdh waken som torstiger är.
i. e. Hwar talar giärna om sin egen tarff. Frijare begynna giärna Älskogz snack.
Man säger och wed samma meening: Soon drömmer om draaff.
torstiger → SAOB TÖRSTIG
draaff → SAOB DRAF, drav, kreaturs- / grismat
{391} Han haffuer ätit skate ägg som inthet kan tija.
≈ Den som inte kan tiga har fått i sig skatägg och kraxar därför som en skata. ≈
tija → SAOB TIGA
Låle (1300-talet) #269: Then haffwer ædhet skade egh ey kan thiæ
detegit archana qui pice deuorat oua
YFSv (ca. 1450) #241: han hawir æthit skatu ægh som ey kan løna
detegit archana qui pice deuorat oua
Grubb – Penu proverbiale (1665), 294 #5:
Han haar äthet Skaatägg.
i. e. Han kan intet tijga. Skaatan blijr för sin skrickelååt
altijdh lijknat wedh sqwaldror, som mycket snacka, och intet kunna tijga.
Dheraff säger man, at dhe som mycket sqwaldra, haa äthet skaatägg.
äthet (supin.): ätit
sqwaldror: skvallerbyttor → SAOB SKVALLRA, sbst., skvalleraktig kvinna / flicka; skvallerbytta
sqwaldra: skvallra → SAOB SKVALLRA, v.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 298: »Den har ätit skatägg som inte kan hålla något hemligt [l. som inte kan tiga] (liksom skatan ständigt kraxar).»
{392} Han är vsel som icke kan flyy en dåre.
≈ Han är beklagansvärd som inte kan undvika en dåre. ≈
vsel: beklagansvärd → SAOB USEL 1) (numera i synnerhet ålderdomligt / arkaiserande) om person / någons liv / tillvaro och dyl.: fattig / nödställd / arm; även (uttryckande medkänsla för den / det fattiga osv.): olycklig / beklagansvärd / ömkansvärd
flyy: undvika → SAOB FLY 2), v.1, med uppsåt / frivilligt lämna / hålla sig borta från (något / någon som man anser innebära en fara / ett obehag / dyl.), undvika, söka undgå; sky; vika från; ofta med lokal betoning
{393} Han täncker swijk som yster leffuer smör.
≈ Den som brer fett på en redan fet brödkaka har svek i bakhuvudet. ≈
Kock [II], s. 174: »den som giver den rike något, har alltid en baktanke.»
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 309: »… den som överöser med smicker har ohederliga avsikter.»
swijk → SAOB SVEK
yster: ister, fett, flott → SAOB ISTER, sbst.1, djurfett; allmännare: fett
leffuer [fsv. lever, kaka] → SAOB LEV, sbst.1, bröd, kaka; särskilt om avlång bulle / mindre limpa och dyl.
yster leffuer: isterkaka, se Kock nedan ⇓
smör (pres. sg. till smöra): breder fett på → SAOB SMÖRJA (smöra) 1) a) (numera föga brukligt) breda / stryka (smör / annat matfett / honung och dyl. på bröd)
Låle (1300-talet) #397: Han tencker swigh som isther leewen smør
Fraude quid emungit quicunque popisma perungit
YFSv (ca. 1450) #359: han thænkir swiik som smør ystirløff
fraude quid emungit quicunque popisma perungit
ystirløff → Söderwall Ordbok, 1, s. 611: isterlever (ystir lover: ystir løff ), m., [Fdan. isterlev] i ister bakad el. med ister smord brödkaka?
Kock [II], s. 174:
”Då isterlef betyder isterkaka (en kaka, besmord med ister, eller bakad i ister),
alltså en fet kaka, har ordspr. möjligen brukats i betydelsen:
»den som giver den rike något, har alltid en baktanke.» (jmf. Vid. selsk. ordb. under isterlev).”
{394} Hoot är medh ringa booth.
booth: vokal-/rimharmonisering med hoot eller vokalglidning –oo– mot –ö– eller tryckfel för bööth? Jfr. ”Hött är medh ingo bött.” (Olavus Petri Domareregler (ca. 1540), s. 304)
ringa: litet → SAOB RINGA 9) i nominativ sg. i substantivisk användning a) (numera föga brukligt) i positiv / komp. utan föregående pron. / art.: litet, föga
booth: bött (supin. till böta): bött/bötat → SAOB BÖTA (bötta) 4) i fråga om godtgörelse / straff för förseelse / brott och dyl. a) (numera knappast brukligt) gottgöra, sona, försona (synd, brott och dyl.)
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #2:
Hött är medh ingo bött.
{395} Han öser watn med såld som lärer vtan book.
≈ Att studera utan böcker är som att ösa vatten med ett såll. ≈
Låle (1300-talet) #454: Han øzer watn meth saaldh som nymmer forvdhen bogh
Haurit aquas cribro qui discere vult sine libro
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Detta ordspråk saknas i YFSv-texten men den latinska versen har varit känd i Sverige.
(Kock [1892], s. 194)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 226 #3:
Fåfängt lära läsa vthan Book, och meeta vthan Krook.
i. e. Vthan medel låter ingen ting wäl giöra sigh.
Lijka som man wille ösa Watn medh ett Såll.
Man pläghar dherföre säya vthi en gammal Scholevers:
Haurit aquam cribro, qui discere vult sine libro.
(”Han öser vatten med ett såll som vill lära sig något utan en bok.”)
{396} Han är nest j händer haffuer.
Jfr. {413} Han är skadan näst som j händer haffuer.
nest (superl.): närmast → SAOB NÄST, adv. och adj. superl, 3) (†) motsv. NÄRA, adv. och adj. 3: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 4); i adverbiell resp. predikativ / attributiv (eller substantivisk) användning
[…] nest j händer haffuer. (med utelämnat korrelat): […] nest som i händer haffuer.
Låle (1300-talet) #461: Then ær næsth i hendhe haffwer
Herois badius mancipis est proprius
Låle (1300-talet) #472: Then ær næsth i hændhe haffwer
Hinc perscribetur res cui manualis habetur
YFSv (ca. 1450) #415: thæn ær næst i handom hawir
huic prescribetur res cui manualis habetur
Kock [1892], s. 197: ”[…] »den som har något i handom,
har presumtionen för sig att vara dess rätte egare.»”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 290 #1:
Han är närmast som i handom haar.
i. e. Han är wissast på sitt som haret innanbordz.
handom (arkais. dat. pl. best. efter prep. i): i händerna → SAOB HAND
haret (kontr.) = har’et: har dhet
innanbordz → SAOB INNAN- | -BORDS inom sig; i någons / sitt inre; inombords
{397} Han ledes ath leffua som reknar thet han haffuer ätit.
≈ Den som håller räkning på det han ätit upp känner leda vid att leva. ≈
ledes → SAOB LEDAS, v. dep., 1) vara / bliva led / känna leda (vid någon / något), vara / bliva ledsen / trött (på någon / något). a) i abs. användning: ha ledsamt, finna tiden lång. b) (†) i förb. ledas att göra ngt
Låle (1300-talet) #477: Then lædies at leffwe som regner alth thet han ædher
Huic vite tedet qui cuncta comesta recenset
YFSv (ca. 1450) #408: honwm træghar thet han lewir som ræknar thet han æthir
hunc vite tedet qui cuncta comesta recenset
træghar → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 677: trägha . v. 1) vålla (ngn) sorg, bedröfva, gräma – vålla (ngn) bekymmer, bekymra, väcka leda. honwm träghar thz han lewir (hunc vite tedet) som räknar thz han äthir GO 408.
Kock [1892], s. 202: ”Ordspr. syftar nog på girigbuken, som knappt unnar sig mat.”
{398} Han slår inthet sin begare j bänckin.
≈ Han gömmer/undanhåller inget. ≈
slår → SAOB SLÅ 1) c) […] även (i synnerhet såsom senare led i sammansättningar och i särskilda förbindelser): fälla / vika / vända och dyl.; […] Han slår inthet sin begare j bänckin. SvOrds. A 8 b (1604) […]
begare: bägare → SAOB BÄGARE 1) (i synnerhet förr) ett slags för vatten, vin, öl och dyl. avsett, vanligen handtag (och fot) saknande dryckeskärl med (behållare av) trattliknande / skålliknande / (väsentligen) cylindrisk form; […]
bänckin: bänken → SAOB BÄNK II. a) ζ) […] i åtskilliga numera obrukliga uttryck, för att utmärka döljande / hemlighållande / åsidosättande / försummande och dyl. […]
{399} Han kan både ååka och wända.
≈ Han kan både köra och vända. ≈
Jfr. {1044} Then kan icke åka som icke kan wenda.
ååka: köra → SAOB ÅKA 1) köra; 5) a) a) (†) i sådana uttryck som åka och vända, på ett mer / mindre lättsinnigt / förslaget sätt anpassa / förhålla sig (till en situation
Grubb – Penu proverbiale (1665), 302 #1:
Han hugger på bådha händer.
i. e. Han kan åka och wända. Han är klook och förslagen.
Låle (1300-talet) #230: Han kan ildhæ køræ eij kan wendhe
Dedecet aurigam nescire reflectere bigam
YFSv (ca. 1450) #202: thæn kan illa køra som ey kan wænda
dedecet aurigam nescire reflectere bigam
{400} Han gömer til ny ijsz1) som gömer til morgons.
≈ Han sparar till mössen som sparar till morgondagen. ≈
1) ny ijsz (1604) | ny ijs (1636): tryckfel för mysz / mys ”möss” → SAOB MUS
gömer: sparar → SAOB GÖMMA 2) […] spara (något) till ett senare tillfälle
til morgons: till i morgon → SAOB MORGON 5) γ’) b) (†) i uttrycket till (någon gång intill) morgons, någon gång även till i morgons, till i morgon (eg.: till morgondagens morgon)
Låle (1300-talet) #603: Then gømmer til møøss til mørghen gømmer
muribus id dapinat quod crastina cura reclinat
YFSv (ca. 1450) #533: han giwir mws maat som til morghons gømir
Muribus id dapinat quod crastina cura reclinat
{401} Han liuger offta som myckit talar.
≈ Han ljuger ofta som pratar mycket. ≈
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #629: Then lyffwer offthe ther møghet maa thaalæ
multum lingua loquax quandoque solet fore mendax
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 257: ”Ehuru ordspr. saknas i S, har det dock använts i Sverge.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 112 #2:
Den mycket snackar, han mycket liuger.
i. e. Dhen mycket haar aff Munnen, honom räcker icke altijdh Sanning til.
Mendacium saepius in multiloquio. (”Lögnaktighet ligger ofta i pratsamhet.”)
{402} Han dör icke som dyrt köper.
Jfr. {215} Ey suelter han som dyrt köper.
Låle (1300-talet) #659: Han døør ee aff hwngher dywrt køber
Non famis ense perit qui care far sibi querit
YFSv (ca. 1450) #586: han dør ey aff hungir som dyrth køpir
non famis ense perit qui care far sibi querit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 288 #1:
Han swälter intet som dyrt kiöper.
i. e. Bättre dyrt kiöpa, än illa swälta.
{403} Han täckes icke sin slecht som j askan ligger.
≈ En odugling är inte till behag för sin släkt. ≈
täckes (dep.) → SAOB TÄCKAS v. dep. 1) c) (†) intr. med indirekt obj.: vara till behag för (någon, även något), behaga
som i askan ligger → SAOB ASKA 1) f) α) […] (†) i uttrycket ligga i askan, blåsa i askan, dåsa bort sitt liv (framför härden); tillbringa sitt liv i overksamhet
Låle (1300-talet) #663: Han tæckes eij sijn slæckt som liggher i asken
Non placeat ex genere qui iacet in cinere
YFSv (ca. 1450) #588: ther ær litith at køni tha knæn liggia i askonne
non pIacet ex genere qui jacet in cinere
Kock, s. 268: ”Det fsv. »thær ær litith at køni tha knæn liggia i askonne» betyder:
»det är icke mycket med släktskapen (släktskapen har föga att betyda; man frågar ej efter släktingarna), då knäna ligga i askan». […] »Att ligga i askan» vill säga att vara en odugling; […] Då knæ betyder ej blott »knä» utan även »släktled», har möjligen denna senare betydelse även i viss man föresvävat vid användningen av detta på släktingar syftande ordspräk. Det fd. ordspr. torde vara en yngre omskrivning för ordspråkets ursprungligare, i S bevarade form.”
{404} Han skal haffua iern naglar som fanen skal klåå eller flåå.
≈ Han måste ha naglar av järn som skall klå eller flå fan. ≈
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
iern naglar: naglar av järn → SAOB JÄRN- | -NAGEL, nagel av järn
Låle (1300-talet) #793: Han scal haffwe fingræ aff iærn fændhen scal flaa
pollex ferretur quo pluto decorietur
YFSv (ca. 1450) #732: thæn skal hawa thwma aff iærn som ondan man skal fla
pollex ferretur quo pluto decorietur
{405} Högfärden är en drottning till alle laster.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 368 #1:
Höghfärdh är alla Lasters Drottning.
i. e. En springbrunn aff all Odygd.
{406} Han skal icke gå til skox som alle buskar rädes.
til skox: till skogs, i skogen → SAOB SKOG 1) f) i förbindelsen till skogs […] i synnerhet förr även i uttryck som beteckna enbart befintlighet: (inne / uppe) i skogen
rädes (dep.): är rädd för → SAOB RÄDA v. dep. III. 1) (numera i synnerhet i vitter stil) vara rädd, frukta, hysa fruktan / skräck / oro / ängslan / farhågor
Låle (1300-talet) #892: Hwad scal han i skow ther hwer bwsk ræd
Quid nemus intramus quos territat vndique ramus
Låle (1300-talet) #1131: Han kommer eij tijl skow ther hwer bwsk rædz
Vir nemus euitet quem quisque frutex metui det
YFSv (ca. 1450) #816: han thorff ey ga til skogx som rædhis hwan buskan
quid nemus intramus quos territat vndique ramus
YFSv (ca. 1450) #1044: thæn thorff ey gaa i skogh alla buska rædhis
vir nemus euitet quem quisque frutex metui det
Grubb – Penu proverbiale (1665), 290 #3:
Han duger intet til Skogz, som rädz för hwar buska.
i. e. Som man wille säya:
Han tiänar illa i fält, som intet kan thola krwtröken.
Item: Han duger intet til Siöös, som rädz för hwar wäderijling.
buska: buske → SAOB BUSKE
siöös: sjöss → SAOB SJÖ
{407} Han gömer dyrt godz, sin fredh gömer.
≈ Han bevarar en dyrbar skatt som bevarar sin sinnesro. ≈
1636: … dyrt godz som …
gömer: bevarar → SAOB GÖMMA 1) (†) bevara (någon / något) oförkränkt
dyrt: dyrbar → SAOB DYR II. 1) dyrbar, värdefull
godz: rikedom → SAOB GODS 1) (numera utom i juridiskt fackspr. nästan blott i högre stil, något ålderdomligt) koll.: egendom, ägodelar; i synnerhet förr ofta övergående i betydelse: rikedom(ar), skatter och dyl.
fredh: sinnesro → SAOB FRED 6) c) (i högre stil) (känsla / tillstånd av) fullkomligt sinneslugn / fullständig sinnesro / harmoni (med den yttre världen / med sin egen inre värld av känslor och tankar och dyl.)
{408} Han skal haffue starcke been, som god dagar drage skal.
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
drage → SAOB DRAGA I. A. 1) a) ζ) i uttrycket draga sitt liv, sina dagar, framsläpa sitt liv osv.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 258 #5:
God dagar behöfwa starcka Been.
i. e. Mången leedz wedh goda dagar, och kan intet bära dhem.
leedz wedh (dep.; pres. ind. sg.): leds vid / åt → SAOB LEDAS, bli ledsen / trött på, tröttna på
{409} Han är icke god att see j munnen.
Kanske ett förkortat uttryck för att man inte skall se en häst i munnen?
Jfr. {252} Een gifuin häst skal man icke j munnen see.
Jfr. {318} Giffuen hest skal man icke j munen see.
{410} Hand skal hand få, eller mund meenedh swerie.
mund → SAOB MUN
meenedh → SAOB MENED 1) falsk ed, medvetet falsk utsaga / försäkran
swerie → SAOB SVÄRA
{411} Han warder thes wer1) huilt som på steen sitter.
≈ Han blir desto1) mer utvilad som sitter på en sten. ≈
≈ Han blir två gånger2) utvilad / glad som sitter på en sten. ≈
1) thes wer: kan ses som tryckfel av thes mer (= 1636), men kan också, och mer troligt,
2) ses som en förvanskning av fda. tøsswer ”två gånger”.
jfr. ⇓Grubb 718 #5 som följer texten i YFSv #91 med ”gladhir” i stället för Låle #106 ”hwilt”; samma latinska text ligger till grund för både Låle #106 och i YFSv #91 med
ouet: jubla, glädjas, glädja sig ☞ A Latin Dictionary ovo. Grubbs version verkar vara den som bäst motsvarar tanken bakom texten.
tysvar [fsv. tysvar, tösswar] → SAOB TYSVAR, adv., (†) två gånger
huilt: utvilad → SAOB VILA 1) g) (†) i p. pf. i mer / mindre adjektivisk användning: som har vilat (ut), utvilad
thes (adv.): desto → SAOB DESS, bestämning till en komparativ
thes mer: desto mer
Låle (1300-talet) #106: Han wordher tøsswer hwilt paa stheen siddher
bis quasi sessor ouet quem petra sede fouet
YFSv (ca. 1450) #91: thæn wardhir tysswa gladhir som a stenen sythir
bis quasi sessor ouet quem petra sede fouet
tøsswer / tysswa → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 689: tysvar (tysswa. tösswar.), (räkn. adv.) två gånger.
Kock [1892], s. 59: ”Meningen är tydligen att den som sitter på (en) sten blir uthvilt,
först när han suttit en liten stund, och sedan ånyo, när han rest sig upp,
eftersom den hårda sittplatsen i längden tröttar.”
Pelle Holms tolkning (1975) av forndanska Låle #106 är något friare än Kocks men kanske väl så träffande:
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 321: »Det är skönt både när man sätter sig och när man stiger upp; Låle.»
Grubbs tolkning motsvarar bäst texten i fornsvenska YFSv #91:
Grubb – Penu proverbiale (1665), 718 #5:
Dhen som sätter sigh nedher på en steen,
blijr twå gånger glad förr än han står vp igen.
i. e. En gångh när han sätter sigh tråtter nedh til hwijla;
Dhen andra gången, när han märker steenen wara hårdh,
glädz han åther, at han blijr steenen qwitt.
{412} Han är wärd köth som kålen äther.
≈ Han är värd köttet som äter upp kålen. ≈
Låle (1300-talet) #123: Han ær werdh sith køth som sijn kaal wel ædher
Carnibus vtatur qui caulibus ante cibatur
YFSv (ca. 1450) #106: han ær væl værdhir sith køth som supir væl sin kaal
Carnibus vtatur qui caulibus ante cibatur
Kock [1892], s. 65-66: ”Ordspr:s mening är, som bekant, att man först bör uthärda
det obehagliga, innan man uppnår det angenäma.”
— B1 a —
{413} Han är skadan näst som j händer haffuer.
Jfr. {396} Han är nest j händer haffuer.
näst (superl.): närmast → SAOB NÄST, adv. och adj. superl, 3) (†) motsv. NÄRA, adv. och adj. 3: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 4); i adverbiell resp. predikativ / attributiv (eller substantivisk) användning
{414} Han är ond som om talar.
≈ Den som förtalar är ond. ≈
Jfr. {863} Onder är then som godher omtalar.
om talar: särskrivning av omtalar
omtalar: förtalar → SAOB OM ⇒ OMTALA 1) b) (†) pregnant: tala illa om (någon)
{415} Han skal haffua myckit bakat bröd som skal bijda effter annars dödh.
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
bijda → SAOB BIDA 1) a) giva sig till tåls, tåligt vänta
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
{416} Han är galin som inthet wett.
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
{417} Han achtar föga sitt beste som öffuergiffuer sitt näste.
≈ Den som överger sin boning bryr sig föga om sitt bästa. ≈
achtar föga: bryr sig föga om → SAOB AKTA 2) fästa vikt / avseende vid, taga hänsyn till, bekymra sig om, bry sig om, fråga efter; i synnerhet i uttryck av negativt innehåll
näste: hem → SAOB NÄSTE 2) a) om någons bostad / boning / hem
{418} Harm gör helffuetit.
≈ Förbittring skapar helvete. ≈
harm: förbittring → SAOB HARM 2) vrede, förbittring, förargelse; numera nästan blott om med förakt blandad vrede, förtrytelse / indignation över något som strider mot lag o. rätt / mot hederns / billighetens krav, över en skymf / orättvisa, ett (i synnerhet självförvållat) misslyckande och dyl
Låle (1300-talet) #390: Harm gør offthe helwedhe
Flama frequens ire facit ad trenas stigis ire
Låle (1300-talet) #518: Harm wollær helffwedhe
Jrascens hominis rabies penam dat herinis
YFSv (ca. 1450) #456: harm gør hæluite
jrascens hominis rabies penam dat herinis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 315 #1:
Harm giör Helfwete.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Mången hämpnas så sin harm, at han blijr både vsel och arm.
{419} Hemma är best huilas.
≈ Det är bäst att vila sig hemma. ≈
huilas (inf.; dep.): (att) vila → SAOB VILA / VILAS v. dep.
Låle (1300-talet) #497: Hiemmæ ær bæsth at hwilæ
Jn propria tegite capitur pausatio lete
YFSv (ca. 1450) #435: hema ær bæst at sofua
jn propria tegete capitur pausacio lete
Grubb – Penu proverbiale (1665), 318 #1:
Hemma är hwilan bäst.
i. e. Som man elliest säger: Ehwart man går til giäst,
så tyckes altijdh hemma bäst.
Ty hemma är man altijdh frijare, och råder om sigh sielff.
ehwart: varthelst → SAOB EVART I. adv., 1) allmänt relativt adv., inledande en allmän relativsats: varthän än, varthelst
{420} Hema är hunden dierffuast.
Jfr. {514} Hunden är dierff på sine sopor.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 149: »… hemma känner man sig alltid säker.»
dierffuast (ordformen saknas i SAOB): djärvast, modigast → SAOB DJÄRF
Låle (1300-talet) #60: Hiemme ær hwndh diærffwesth
ausus maiores fert canis ante fores
Låle (1300-talet) #280: Hwndhen ær diærffwest fore sijn eghen dør
Edis apud postes canis est magis asper in hostes
Låle (1300-talet) #540: Hwndh ær diærffwesth fore sijne eghen dør
Jn proprijs foribus canis est audatior omnis
YFSv (ca. 1450) #59: hundhir ær hema diærwastir
ausus maiores fert canis ante foras
YFSv (ca. 1450) #243: hema ær hundir rikast
Edis apud postes canis est magis acer in hostes
YFSv (ca. 1450) #370: hani ær heema diærwast
gallo molimen animosius est proprie limen
Grubb – Penu proverbiale (1665), 336 #4:
Hunden är hemma diärfwast.
i. e. Haanen på sina soopor.
haanen: tuppen → SAOB HANE 1) (vuxen) tupp av tamhöns, Gallus gallus (Lin.)
sopor → SAOB SOPA, subst. 2, a) i ordspråk och ordspråksliknande talesätt; […] även i uttryck betecknande att man är dryg / självsäker i hemmet / i sin egen trånga sfär och dyl.
{421} Han skal bittida krökias som en god krok skal wara.
Jfr. {221} En god krock skal bijtida krökias.
bittida → SAOB BITTIDA I., adv., 1) (†) tillräckligt tidigt, i tid
Låle (1300-talet) #192: Thet scal aarle krøghes goth krogh scal wordhe
Curuum se prebet quod ad vncum crescere debet
YFSv (ca. 1450) #179: thæn krokis arla som godhir krokir skal wardha
Curwm se prebet quod ad vncum crescere debet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 259 #4:
Godh krook måste krökias i tijdh.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Dhet som artar sigh til nätzla, dhet bränner tijdigt.
{422} Hemlig herrer gör förtrottne suenner.
hemlig: förtrolig → SAOB HEMLIG ➔ Etymologi [fsv. hemeliker … som hör till huset / hemmet, inre, förborgad, förtrogen, förtrolig]
Betydelserna förborgad, förtrogen, förtrolig saknas dock i SAOB 1) – 6)
Se även: Söderwall Ordbok, 1, s. 484: hemeliker, adj. 3) förtrogen, förtrolig
förtrottne: tröga → SAOB FÖRTRUTEN 1) (†) ovillig, trög; som icke håller ut (med något), som låter sig förtröttas
förtrottne: övermodiga → Söderwall Ordbok, 1, s. 312: forthrutin (forthrotin. förtrothin), adj. uppblåst, öfvermodig, trotsig, uppstudsig
suenner: tjänare → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab)
Låle (1300-talet) #483: Hemmeligh herre haffwer fortrudnæ swænæ
Jgnauus seruos rector facit esse proteruos
Låle (1300-talet) #1117: Hemmeligh herre gøre fortrodnæ swænnæ
Vernas morigeros non efficit improbus heros
YFSv (ca. 1450) #421: hemelikin herra gør otroin hioon
jgnauus seruos rector facit esse proteruos
YFSv (ca. 1450) #1037: hemol herra gør otroen hioon
vernas morigeros non efficit improbus heros
hemelikin: förtrolig → Söderwall Ordbok, 1, s. 484: hemeliker (hemelikin), adj. 3) förtrolig, förtrogen
hemol: förtrolig → Söderwall Ordbok, 1, s. 485: hemol, adj. 2) förtrolig, förtrogen
otroin / otroen: otrogen → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 184: otroin (otroen), adj. 1) otrogen, trolös.
hioon: tjänare → Söderwall Ordbok, 1, s. 493: hion (hioon), n. 3) tjenstehjon, tjenare, underhqfvande.
Kock [1892], s. 204: […] mycket möjligt, att vårt ordspråk betytt:
»en förtrolig (familjär) herre gör lata (eller otrogna) tjenare».
{423} Hästen faller på fyre been, än sädan man på ene tungo.
≈ En man snubblar så mycket lättare på sin tunga än en häst på sina fyra ben. ≈
sädan: sedan → SAOB SEDAN
än sädan: än sedan, så mycket mer → SAOB SEDAN 6) b) i uttrycket än sedan, såsom adverbial inuti en sats: så mycket mer
ene (svag böjning av en i mask.): en → SAOB EN
tungo (oblik, ”böjd”, form av tunga 1526–1835): tunga → SAOB TUNGA
Kock [II], s. 97: ”Ordspråket har troligen […] använts såsom ett slags ursäkt vid ett misstag.”
Låle (1300-talet) #187: Ther faller een hæst paa fijre been hwi eij man paa tw
Cum titubat quadrupes labitur ergo bipes
YFSv (ca. 1450) #172: thet faaldir æn hæsthir a fyra been æn haltir een aa
Cum tytubat quadrupes labitur ergo bipes
Enl. Kock [1892], s. 97 bör den YFSv-texten läsas: ”… æn hallir (hællir) en man aa tw.”
hællir → Söderwall Ordbok, 1, s. 548: hälder, hällir, hellir adv. komp. 2) med mera skäl, snarare, mera. thz faaldir än hästher a fyra been än haller een [man] aa [twa].
Grubb – Penu proverbiale (1665), 362 #4:
Hästen snafwar offta på 4. Been, så snart som en man på en Tunga.
i. e. Dhet kan snart komma, at man försnappar sigh medh ett Ord.
{424} Helbrögder vett inthet huadh then siuka lijdher.
≈ Den friske vet inte hur mycket den sjuke lider. ≈
Jfr. {1084} Then helbrögda wett icke huru then siuke lijkar.
helbrögder → SAOB HELBRÄGDA, frisk, som brukar vara frisk
vett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
huadh: vad, hur mycket → SAOB VAD, pron., I. 1) c) α) för att ange såsom okänt / oavgjort (och efterfråga) numeriskt värde: hur mycket
Låle (1300-talet) #701: Then helbredhe weedh eij hwore then siwghe lidher
non sapit in columis triste quod eger habet
Låle (1300-talet) #950: Then helbrædhe wedh eij hwad then sywghe lidher
Sano non paret dolor egro quantus amaret
YFSv (ca. 1450) #591: thæn heelbrogdhe weth ey huru thøm siwka edhir
non sapit incolumis triste quod eger habet
YFSv (ca. 1450) #875: thæn helbrogdhe wet ey hurw thøm siwka edhir
Sano non paret dolor egro quantus amaret
Grubb – Penu proverbiale (1665), 384 #1:
Ingen sitter dhen siuke så när, han kiänner hwadh honom lijkar.
i. e. Hwar kiänner bäst sin egen brist.
Item: Ingen weet hwar skoon trycker,
vthan dhen som haar honom på footen.
lijkar → SAOB LIKA, v.3, 1) d) (†) i uttrycket hur / vad någon likar, hur någon känner sig / befinner sig / är till mods
{425} Herre hyllest, är icke arffue godz.
≈ Furstlig gunst ärvs inte. ≈
fr. {511} Herre gunst är icke arffue godz.
herre hyllest särskrivning av herrehyllest
herrehyllest → SAOB HERRE- | -HYLLEST, gunst
arffue godz särskrivning av arffuegodz
arffuegodz → SAOB ARVGODS 1) ärvd / ärftlig jordegendom, arvjord, arvgård
Låle (1300-talet) #443: Herre hyllesth ær eij fattigh mandz arffwæ
gracia magnatum nescit habere statum
YFSv (ca. 1450) #384: herra hyllist ær ey halla langh
gracia magnatum nescit habere statum
halla: mycket, ganska, högeligen; särskilt → Söderwall Ordbok, 1, s. 456: halla, adv. mycket, ganska, högeligen
langh: lång, långvarig → Söderwall Ordbok, 1, s. 734: langer, adj. 3) lång, långvarig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 320 #2:
Herrehyllest är intet arfwegodz.
i. e. Dhet är intet at lijta på. Dherföre säger man i en gammal Vers:
Gratia regalis, non est perpetualis. (”Kunglig ynnest är inte beständig.”)
{426} Herrens ögon göra fetha hestar.
≈ Ägarens uppmärksamhet ser till att hästarna blir feta. ≈
herrens: ägarens → SAOB HERRE 1) b) δ) i fråga om förhållandet till djur / livlösa ting, övergående i bet.: ägare (av något)
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 78:
»…Herrans öga gör Oxan Feet.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 321 #2:
Herrens Öga giör Hästen feeth.
i. e. Hwszbondens flijt och vpsicht främiar gagnet.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 154: »Husbondens [l. herrens] öga gör hästen [l. oxen] fet
(när husbonden ser till att boskapen får foder och rykt).»
{427} Herre dören plägar wara geft wijdh in och trong vt.
≈ Den stora porten brukar vara bred att gå in genom men snäv att gå ut genom. ≈
herre dören → SAOB HERRE- | -DÖRR, dörr(en) till en hög / förnäm herres hus
geft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 139: »… angenäm att gå in genom men smärtsam att gå ut genom, rikedom är rolig att få men tråkig att mista.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 320 #3:
Herredören är wijdh in, och trång vth.
i. e. Som man wille säya:
Til hoofwa är sööth ingång: Men swr vthgång.
til hoofwa: till hovet → SAOB HOV 1) c) β), sbst.4, vid hovet; särskilt i uttrycket tjäna till hovs / hova, göra tjänst vid hovet, tjäna i konungens följe
sööth: angenäm → SAOB SÖT B. 4) med sakligt huvudord: som medför / ger / väcker känsla av (allmänt) välbefinnande / tillfredsställelse, särsk. dels: angenäm / ljuv(lig), dels: (väl)behaglig / rofylld o. d.
swr → SAOB SUR 3) b) obehaglig / motbjudande / svår / besvärlig / mödosam / ”jobbig” / hård / tung och dyl.
{428} Herrens flijt gör åkren feet.
≈ Husbondens flit gör åkern bördig. ≈
herrens: husbondens → SAOB HERRE 1) b) husbonde, överordnad
åkren: åkern → SAOB ÅKER, best. åkren (NT 1526)
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 75:
»Ingen Gödzeel är åkren bätter, än then som Hwsbonden
bär sielff medh under sina egne Fötter.»
bätter: bättre → SAOB BÄTTRE, adj. och adv. komp.; såsom adv. någon gång BÄTTER
…är åkren bätter…(dativkonstuktion): … är bättre för åkern…”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 321 #3:
Herrens fiäät giör Åkeren bördigh.
i. e. Flijtigt brwk giör droszan stoor.
Som man wille säya: Bondens fiäät är bästa giödzlen.
fiäät → SAOB FJÄT, spår, steg
droszan → SAOB DRÅSE, hög av tröskad säd
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 154: »Husbondens fot [l. fjät] gör åkern fet
(när han ser till arbetet där.»
{429} Hielp tigh sielf så hielper tigh Gudh medh.
≈ Hjälp dig själv så hjälper Gud dig också. ≈
Jfr. {231} En skal hielpe til Gudz hielp.
Låle (1300-talet) #151: Och scal hiælp tijl gutz hiælp
Commenti fit opus ad deitatis opus
YFSv (ca. 1450) #122: ok skal hiælp til gudhz hiælph
Commenti fit opus ad deitatis opus
YFSv (ca. 1450) #983: hiælph til [! (= thik?)] siælff tha hiælpir thik gudh
Te suffragante saluaris ab altitonante
Grubb – Penu proverbiale (1665), 325 #2:
Hielp digh sielff, så hiälper wår HErre medh.
i. e. Giör flijt i din Kallelse, så hielper Gudh vnder.
Man får intet stå fåfäng, och sticka Händerna i barmen,
om man wil få födhan.
{430} Hijtbalken och tiuffue balken the fölias bådhe åth.
hijtbalen: hittebalken → SAOB HITTA ⇒ HITTE- | -BALK [skämtsam bildning i anslutning till lagbalkarnas namn] (†) i ordspråket hittebalken och tjuvabalken följas båda åt och dyl., dvs. vad någon säger sig hava hittat är ofta stulet
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 142: »… vad någon har hittat och inte anmält är så gott som stulet och bör dömas efter tjuvabalken i lagen.»
{431} Hoo som haffuer werd, han får wäl swerdh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 98 #1:
Dhen som haar wärdh, han fåår fulle Swärd.
i. e. Dhen som haar penningar i pungen, han får fulle maath i Munnen.
Item: Haar man dhet som klinger, man fåår fulle dhen som springer.
wärdh → SAOB VÄRDE, rang, värdighet
fulle (adv.): säkerligen → SAOB FULLER
klinger → SAOB KLINGA: i uttryck som betecknar pänningar / mutor / bestickning eller att det finnes pänningar att förtjäna
{432} Hoo som wijd far, han warder mykit war.
≈ Den som färdas vida omkring blir mycket varse. ≈
Jfr. {1133} Then ther wida faar han bliffuer mykit war.
war: varse → SAOB VAR 1) varse / uppmärksam på / medveten om (någon / något)
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
{433} Hoo som giffuer sitt så at han tigger, honom skal man slå så at han ligger.
Låle (1300-talet) #684: Giff eij saa ænglæ at tw gaar selff vppaa træben
non superes ita des quod calopedum base vades
YFSv (ca. 1450) #616: giff ey swa ængle at thu gaar siælwir aa gænglo
Non superis ita des quod calopedum vase vades
Ordspråket tycks vilja säga att man ej skall bedriva välgörenhet (giff ey ængle /
non superis ita des) till den grad att man inte längre kan stå på egna ben
utan får gå på träben (træben) eller på styltor (gænglo).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 22 #2, tolkar ordspråket så här:
Allt för runn (”frikostig”), giör Wällingen tunn.
i. e. Dhen som geer så han tigger, skal man slåå så han ligger.
Man sägher derföre: Liberalitas liberalitate perit. (”Frikostigheten omintetgör sig själv.”) […]
runn → SAOB RUND, frikostig, givmild, rundhänt; slösande
{434} Hoo som kiöper alt thet han seer, han skal sälia alt thet han ågher.
≈ Den som köper allt han ser måste sälja allt han äger. ≈
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
ågher (pres. ind. sg.): äger → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 98 #4:
Dhen som wil kiöpa alt dhet han seer, han måste sällia alt dhet han åger.
i. e. Förwete giör galna Kiöpmän.
Derföre haar Cato wäl rådt, som säger:
Emas non quod opus, sed quod necesse est.
(”Du skall inte köpa det som kan behövas utan det som är nödvändigt!”)
åger (pres. ind. sg.): äger → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA, v. -er
förwete→ SAOB FÖRVETE, nyfikenhet
{435} Hoo som wore förwijs han fore aldrig illa.
≈ Den som kunde vara tillräckligt förutseende skulle aldrig fara illa. ≈
förwijs: framsynt → SAOB FÖR- | -VIS 1) som på förhand anar kommande händelser / inser vad som bör göras, förutseende
Grubb – Penu proverbiale (1665), 130 #1:
Dhen som wiste han wunne.
i. e. Förewijs faar intet illa.
När man spelar, och weet ens annars Kortt, så kan han så mycket lättare winna.
förewijs → SAOB FÖRE- | -VIS 2) (†) som på förhand vet vad som skall inträffa / när någto skall inträffa; framsynt; utrustad med siarförmåga
{436} Hoo som haffuer mykit smör, han kaste sompt j grannans kåål.
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
grannans: grannens → SAOB GRANNE (granna, nom. c.1600—1615)
Låle (1300-talet) #208: Hoo møghet haffwer aff smøredh han kasther somt i kaalen
Cui butiri satis est imbuterabit olus
YFSv (ca. 1450) #164: hwa som ympnith hawir smør han kastar sompt i sin kaal
Cui butiri satis est inbuterabit oIus
Kock [1892], s. 110: ”Kanske har där i vårt ordspr. urspr. stått kasthe (pr. konj.)
liksom hos Grubb, hvilket även bättre stämmer med latinet.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 119 #1, tolkar ordspråket så här:
Dhen meer fett haar, än man behöfwer, han kaste sompt i Kåålen.
i. e. Dhen mycket haar, han deele medh dhen som tarfwer.
Cui multum est piperis, oleribus immisceat.
(”Må den som har gott om peppar blanda in den i kålen.”)
kaste (pres. konj. sg.): må kasta → SAOB KASTA
deele (pres. konj. sg.): må dela → SAOB DELA
{437} Hoo som medh vlffuar boor han måste medh vlffuar tiutha.
≈ Den som bor tillsammans med vargar måste yla med vargar. ≈
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 361: »Man får tjuta med de vargar som man är samman med.»
vlffuar: ulvar, vargar → SAOB ULV
tiutha: yla → SAOB TJUTA 1) yla […] i uttrycket tjuta med vargarna, anpassa sig till sin omgivning även om man tycker annorlunda och dyl.
Låle (1300-talet) #160: Hoo som wmgaas meth wlffwe han nymmer at tydhe
Consonus esto lupis cum quibus esse cupis
YFSv (ca. 1450) #147: kombir thu til wlua tha thiwth som the
Consonus esto lupis cum quibus esse cupis
{438} Hoo döör aff hoot honom skal man ringa effter medh morghon kruth.
Jfr. {543} Ingen döör aff hooth.
ringa effter: klockringning för begravning → SAOB RINGA 1) α) i fråga om klockringning […] i samband med dödsfall och begravning; särskilt i uttrycket ringa efter
Grubb – Penu proverbiale (1665), 98 #5:
Dhen som döör aff hoot, skal man boota igen medh morgonkrydder.
i. e. Som man elliest säger:
Hött är medh ingo Bött. Hoot dräper ingen.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 146: »Den som dör av hot … han är inte värd någon annan begravningsringning än en morgonfjärt.»
☞ Wahlund [1990] Osed och ordsed, s. 27: »Det försmädliga ordspråket [= Grubb 98 #5] finns också belagt i en annan 1600-talsform [= Sw. ords. #438]: ”Ho dör av hot, honom skall man ringa efter med morgonkrut.” Båda orden [dvs. morgonkrydder och morghon kruth] syftar på den sant folkliga vanan att släppa väder innan man steg upp på morgonen; den som tog för illa vid sig av en hotelse ansågs alltså inte värd mer än en fjärt.»
{439} Hoo som tagher fanen j båthen han måste föra honom öffuer sundh.
≈ Den som tar fan i båten måste föra honom över sundet. ≈
Jfr. {559} Ingen ondh stijge j båthen.
tagher fanen j båthen… → SAOB BÅT, sbst.1, 1) a) ε) i vissa talesätt: […] — den som tagit hin / fan osv. i båten, får ro / föra honom i land (förr över sund / sundet) och dyl., när man en gång har inlåtit sig på ett svårt / obehagligt företag / dyl., får man också bringa det till slut.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 52: »… ger man sig i lag med en obehaglig människa, så får man dras med honom; har man åtagit sig något svårt eller obehagligt, så får man reda upp det.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 99 #1:
Dhen som taar Biörnen i Bååten, han måste föhran öfwer Sundet.
i. e. Dhen som inlåter sigh medh Paddan, han blijr henne illa qwitt.
föhran (kontr.) = föhra’n: föhra honom
illa: svårligen→ SAOB ILLA: såsom förstärkningsord
{440} Hoo som bidar effter ytersta bägaret1) han får först kinpusten.
Jfr. {6} Aff siste begare, kommer först kinpusten.
bidar effter → SAOB BIDA 1) e) β) med prep. efter. […] — särskilt närmande sig betydelsen: längta efter
ytersta (superl. till yttre): sista → SAOB YTTRE 2) i superl., i fråga om ordningsföljd: som kommer efter alla andra / allt annat, sist
1) bägaret (1604) tryckfel för bägaren (=1636)
först: första → SAOB FÖRSTE
kinpusten: örfilen → SAOB KIND- | -PUST, slag på kinden, örfil
Grubb – Penu proverbiale (1665), 6 #2:
Aff sidsta Bäkaren kommer första Kinpusten.
i. e. Den som will wara then sijdsta i Laget, han får stundom thet första slaget.
bäkaren: bägaren → SAOB BÄGARE
— B1 b —
{441} Hoo som kooen ågher han måste taga j rumpon.
Jfr. {1106} Then skal til rompon gåå som koon ågher.
ågher (pres. ind. sg.): äger → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA, v. -er
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 180: »… när kon sjunker ner i träsket ska ägaren ta i svansen och dra upp den; den som har nyttan ska också själv ha det största besväret.»
Låle (1300-talet) #112: Han scal tijl halen ther koen eyer
Buccula fit cuius ad caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #530: Then scal tijl hallen som koon eyær
Js bos est cuius caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #1186: Then scal tijl halen ther koon eyær
vir bos est cuius ad caudam se gerit huius
YFSv (ca. 1450) #94: thæn skal til rumpona som kona æghir
bucula fit cuius ad caudam se gerit huius
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #1:
Han måste til rumpan som Koon äger.
i. e. Dhen som råkar wedh någon skada, han grijper giärna först sielff til at hielpa.
När ingen annan är wedh handen, så måste fulle Bonden sielff hålla i skafftet.
{442} Harffua tu effter som iagh haffuer plogat före.
harffua → SAOB HARVA 2) a) i sådana ordspråksliknande uttryck som harva vad en annan plöjt, följa någon i spåren, gå igenom samma vedermödor som någon annan och dyl.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 135: »Harva det efter som han har plöjt (försök att uträtta lika mycket som han).»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 314 #3:
Harfwa dhet effter, som han haar plögt.
i. e. När ens ährligh mans bekända meriter blifwa förringade,
då plägar man swara medh en sådan förwijtelse; Som man wille säya:
Giöre en annan effter, dhet han haar giordt före.
ens [ährligh] mans (kongruensböjning): en [ährligh] mans → SAOB EN
{443} Hoo som något wil wåga han får nogot åga.
≈ Den som vill satsa något måste äga något att satsa. ≈
wåga: satsa → SAOB VÅGA 1) a) med avs. på pengar / kapital (eller annan insats), särsk. dels i fråga om vadslagning / spel och dyl.: satsa, dels: placera / investera
får: måste → SAOB FÅ 17) vara/ bliva tvungen / nödsakad att (göra något), måste, nödgas
åga (inf.): äga → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 99 #2:
Dhen något wil wåga, han får något åga.
i. e. Dhen något wågar, han något winner, dhen rädde haar wärst.
Man säger elliest aff Swänskan: Dhen dristige föllier Lyckan effter.
{444} Hoo länge soffuer på sijn beddo, han får lithet för sin nebbe.
beddo (oblik, ”böjd”, form av bedd) → SAOB BÄDD 1) säng
nebbe (oblik, ”böjd”, form av nebb) → SAOB NÄBB 2) i utvidgad / bildlig användning, om mun / näsa på människa; särskilt om munnen såsom organ varmed mat / dryck intages / avsmakas
Låle (1300-talet) #179: Ho lenghe sower paa syn bædh han faar lidhet fore sijn næb
Cui sopor est tractim nec edenda lucrabitur auct
Låle (1300-talet) #764: Hoo længe liggher aff sijn bæd han fangher lidhet fore syt næb
Pausa morosa thori modicum dapis impetrat ori
YFSv (ca. 1450) #184: hwa længe sowir aa sin bæd han faar litit for sith næff
Cui sopor est tractim nec edenda lucrabitur auctim
YFSv (ca. 1450) #704: hwa længe liggir a sin bæd han ffar litith for sin næb
pausa morosa thori modicum dapis impetrat ori
{445} Hoo som träder ormen på rumpan, han wänder honom huffuudet igen.
≈ Om någon trampar ormen på stjärten vänder den huvudet mot honom. ≈
Låle (1300-talet) #214: Hoo oormen traader paa halen
han wendher hannum howedhet i geen
Caudam qui colubri calcat caput obijcit illi
Låle (1300-talet) #470: Hwo ormen tradher poo halen han wendher hoffwedhet i geen
Hinc caput impingit seps qui caudam pede stringit
YFSv (ca. 1450) #412: hwar ormen trædhir a stiærtin han wændhir æ howdhit in geen
hinc caput inpingit ceps qui caudam pede stringit
{446} Hoo som wäl äther han skal och wäl dricke.
≈ Den som äter rejält skall också dricka rejält. ≈
wäl: rejält → SAOB VÄL, adv., I. 1) k) α) angivande stor myckenhet / kvantitet / stort mått, liktydigt med: rejält / ordentligt
Låle (1300-talet) #248: Hoo som wel ædher han scal wel drijcke
Digne potisset escas bene qui sapuisset
YFSv (ca. 1450) #219: hwa wæl æthir han skal wæl drikka
digne potisset escas bene qui sapuisset
{447} Hoo lithet såår han lithet får.
≈ Den som sår lite han får lite. ≈
Jfr. {1142} Then lithet såår han lithet skär vpp.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 99 #3:
Dhen lijtet såår, han lijtet fåår.
i. e. Lijtet Brwk giör lijten Drosza.
Dhen fattigas loth är altijdh minst.
brwk → SAOB BRUK, odling / bearbetning (av jorden)
drosza→ SAOB DRÅSE, hög av tröskad säd
{448} Hoo kiärt wil haffua han skal liufft låtha.
≈ Den som vill ha något dyrbart måste avstå något för det. ≈
kiärt: dyrbart → SAOB KÄR 2) b) (numera blott i vitter stil) i uttr. ha / hålla (något) kärt, anse (något) såsom värdefullt / dyrbart, högt värdera / skatta (något), sätta högt, älska
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
liufft: trevligt → SAOB LJUV 2) d) (†) = LJUVLIG 2 a. → SAOB LJUVLIG 2) a) (numera blott arkaiserande i vitter stil) om tal och dyl.: som gör ett behagligt intryck, som ljuder väl i någons öron, angenäm; förr även närmande sig / övergående dels i betydelsen: trevlig, nöjsam, underhållande, dels i betydelsen: smickrande, ”söt”
låtha: bete sig → SAOB LÅTA I. 10) (†) lämna (något) ifrån sig, överlämna (något) åt (någon); avstå (något) åt (någon), lämna / ge (någon något)
Låle (1300-talet) #256: Hwo kært wil haffwe han scal lywfft ladhe
Donet amorosa qui vult desiderosa
Låle (1300-talet) #905: Hoo kært wil haffwe han scal lijwfft ladhe
Qui cupit optatum debet dimittere gratum
YFSv (ca. 1450) #221: hwilkin kærth vil hawa han skal liwffth lata
donet amorosa qui wlt desideriosa
lata → Söderwall Ordbok, 1, s. 739: lata, v. 11) släppa, lemna från sig, gifva. hwilkin kärth vil hawa han skal liwffth lata (donet amorosa qui wlt desideriosa) GO 221.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 100 #1:
Dhen kiärt wil haa, han måste och kiärt låta.
i. e. Som man wille säya:
Man får intet räkna hwadh en feet Kåål kostar.
Och heeter fördhenskull:
Något för något; Intet för intet, sade han som gaff en Synåål för en Mååltijd.
Kock [1892], s. 126:
”[…] »vill man förvärva något kärt, så måste man ock göra motsvarande uppoffringar».”
{449} Hoo som haffuer penning j pungen, han får väl math j munnen.
≈ Den som har pengar i pungen får väl mat i munnen. ≈
Låle (1300-talet) #296: Haffwer iegh penning i mijn pwng
tha haffwer iegh madh i mijn mwndh
Es mihi quando gero ventre refectus ero
Låle (1300-talet) #364: Naar iegh haffwer pennigæ i mijn pwng
tha hawer ieg madh i mijn mwndh
Faus dape mulcetur obulis dum pera repletur
Låle (1300-talet) #738: Naar iegh haffwer penningh penningh i mijn pwngh
tha haffuer iegh madh i mijn mwnd
Os reficit cena nummismam gerente crumena
YFSv (ca. 1450) #257: hawir jak pæning i punge tha hawir jak math in munne
Es mihi quando gero ventre refectus ero
YFSv (ca. 1450) #322: hawir jak paning i punge tha hawir jak math i munne
faus dape mulcetur obelis cum pera repletur
YFSv (ca. 1450) #675: hawir jak pæning i punge tha hawir jak math i mwnne
Os reficit cena nummisma gerente crvmena
{450} Hoo måoge1) brunnar lethar han finner ether j somblighe.
≈ Den som undersöker många brunnar finner gift i en del. ≈
1) måoge: tryckfel för månge → SAOB MÅNGEN
lethar: undersöker → SAOB LETA 3) (†) genomsöka, söka igenom, undersöka
ether: etter → SAOB ETTER 1) giftig vätska, gift
somblighe: en del → SAOB SOMLIG I. 1) i pl.: en del, vissa, några
Låle (1300-talet) #401: Hwo som ledher manghe watn han findher edher i somm
Forte venena capit qui vada multa sapit
Låle (1300-talet) #1137: Hoo manghe brønæ ledher han faar edher i sommæ
Virus homo reperit laticum loca qui vaga querit
YFSv (ca. 1450) #367: thæn smakar ethir som maknt watn drikkir
forte venena capit qui vada multa sapit
YFSv (ca. 1450) #1050: hwa margha søkir brunna han findhir ethir i soma
virus homo reperit laticum loca qui vaga querit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 101 #4:
Dhen många Brunnar gräfwer, får intet gott Watn i alla.
i. e. Mång anslagh tillijka, gå intet alla för sigh.
anslagh → SAOB ANSLAG 12) a) plan, avsikt, uppsåt, rådslut, rådslag, beslut
tillijka → SAOB TILLIKA, betecknande att något sker samlat / samtidigt
{451} Hoo som tager watnet öffuer huffuudt, så löper thet gerna j ermen.
≈ Åtag dig inte mer än du klarar av! ≈
Jfr. {1253} Tag icke watn öffuer huffut.
huffuudt (n.; best. form till HUVU i talspr.) → SAOB HUVUD
löper: rinner → SAOB LÖPA VI. 1) om vätska och dyl.: flyta, rinna
ermen: ärmen → SAOB ÄRM
Låle (1300-talet) #408: Ho som ladher vatn offwer howeth thet løber snarth i ærmen
fusa latex capiti solet ad manicas cito niti
YFSv (ca. 1450) #353: tagh watn offwir howdh thet løpir gærna i ærma
fusa latex capiti solet ad manicas cito niti
Grubb – Penu proverbiale (1665), 109 #4:
Dhen som taar Watn öfwer Hufwudh, så löperet honom i armen.
i. e. Dhen meer taar sigh vppå, än han kan vthföra, han får meer omaak,
än han kan vtstå.
{452} Hon är modher som mathen giffuer.
Låle (1300-talet) #600: Then ær modher som madh giffwer
mos est matris ei que subuenit esuriei
YFSv (ca. 1450) #530: hon ær modhir som math giwir
Mos est matris ei que subuenit esuriei
{453} Hoo selskap legger medh Gudh han skilies icke widh honom.
≈ Den som gör sällskap med Gud lämnar inte honom. ≈
selskap legger medh: gör sällskap med → SAOB LÄGGA 12) γ) (†) i uttrycket lägga sällskap (eller följe / lag), göra följe / sällskap (med någon)
skilies icke widh: skiljs inte åt → SAOB SKILJA IV. såsom deponens A. 10) i uttrycket någon skiljes från (förr även vid) någon / några skiljas (från varandra / åt) och dyl.
{454} Hoo som elden wil haffua han skal letha j asko.
≈ Den som vill få [ny] eld måste söka i askan. ≈
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
asko (oblik, ”böjd”, form av aska) → SAOB ASKA
Låle (1300-talet) #484: Hwo ildh wil hawe han scal leedhe i asken
Jgnis scintillam qui gestis verte fauillam
Låle (1300-talet) #875: Hoo ijldhen wil haffwe han scal leedhe i asken
Queritat in cinere qui wlt opus ignis habere
YFSv (ca. 1450) #422: wilt thu haua eldin tha leta i askonne
jgnis scintillam qui gestis verre fauillam
YFSv (ca. 1450) #800: hwa eldhin vil hawa han skal leta i askonne
queritet in cinere qui wlt opus ignis habere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 101 #1:
Dhen Eelden wil haa, han söken i Askan.
i. e. Dhen något gott wil haa, han måste sökiat dher dhet är til finna.
söken (kontr.) = sök’en: söke dhen
sökiat (kontr.) = sökia’t: sökia dhet
{455} Hoo som aghalös leffuer han ärelös döör.
≈ Den som lever tygellöst dör utan heder och aktning. ≈
Jfr. {13} Aghelös lefwer ärlös döör.
aghalös: tygellös → SAOB AGELÖS, utan tukt / (nödig) aga; tygellös
ärelös: utan aktning / heder / anseende → SAOB ÄRA Ssgr: D: -LÖS. 2) (numera blott något ålderdomligt, i synnerhet om äldre förhållanden), om person: som saknar aktning för vad plikten / anseendet / hedern fordrar (och (återkommande) handlar på ett gement / skamligt sätt); moraliskt klandervärd / förkastlig; […]
Låle (1300-talet) #876: Hoo som worløøss leffwer han æreløøss døør
Quem mos non rexit vitam non inclitus exit
YFSv (ca. 1450) #799: hwa som dør ægholøs han dør æroløs
quem mons non rexit vitam non inclitus exit
ægholøs → Söderwall Ordbok, 2,2, s. 1093: ägha – ägholös, adj. egendomslös, utan egen dom. hwa som dör ägholös (utan tvifvel uppkommet af ett ursprungligt aghalös) han dör ärolös (quem mons (för mos) non rexit vitam non inclitus exit) GO 799. Jfr. aghalös.
aghalös → Söderwall Ordbok, 1, s. 18: aghe – agha lös, adj. utan tukt el. ordning, tygellös.
Läs i YFSv-texten 799 mos i st. f. mons. (Kock [II], s. 340)
Kock [II], s. 340:
”I vår fsv. text »hwa som dør ægholøs han dør æroløs» har skrivaren
säkerligen med ægholøs menat »utan egendom», men det är väl otvivelaktigt,
att det är förvanskat från agholøs »utan tukt».”
Hälsingelagen (ca. 1320): Hwa som agha löös lewer ok lagha. han heþerlös döör
☞ Fornsvenska textbanken, Hälsingelagen, Praefatio, r. 12-13
Grubb – Penu proverbiale (1665), 10 #2:
Agelöös lefwer, Ährelöös döör.
i. e. Den som förachtar straff och tuchtan, honom går sällan wäl.
{456} Hoo wil blinde thet öga som Gudh vnner see.
≈ Vem vill göra det öga blint som Gud låter få ha synen kvar? ≈
blinde → SAOB BLINDA I. göra blind, blända, förblinda
Låle (1300-talet) #877: Hoo scal lyckæ thet øwæ ther gudh andh at see
Quem clarere placet domino visus quis opacet
YFSv (ca. 1450) #801: man skal ey lykkia the øghon som gudh vil see
quem clarere placet domino visum quis opacet
{457} Hoo som slår enom på halsen han slår honom icke longt ifrå huffuut.
≈ Den som slår någon i nacken slår inte långt från hans huvud. ≈
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN
halsen: nacken → SAOB HALS 1) i) i oegentlig och bildlig användning med tanke (åtminstone i regeln) närmast på halsens baksida (nacken)
Låle (1300-talet) #880: Hoo then annen slaa po halss han slaar icke langt fraa howeth
Qui collum cedit capitis confinia ledit
YFSv (ca. 1450) #804: hwa mik slaar a halzsen han slaar mik ey langt fran howdh
qui collum cedit capitis confinia ledit
Läs slaar i st. f. slaa i Låle-texten 880
och howdhit i st. f. howdh i YFSv-texten 804. (Kock [1892], s. 341)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 102 #1:
Dhen som slår en på Halsen, han slår intet långt frå Hufwud.
i. e. När någon förtaalar, eller elliest förtreetar ens godhe wän eller frände,
tyckes dhet wara honom sielff skedt.
Ty Hufwudet och Halsen äre intet fiärran skylde.
frå → SAOB FRÅN
skylde (adj.) → SAOB SKYLD 2) besläktad, släkt
{458} Hoo som igen slår han ypper kijff.
≈ Den som slår tillbaka börjar bråk. ≈
Jfr. {314} Genslag är icke aflagt.
ypper: börjar → SAOB YPPA 2) (numera mindre brukligt) framkalla / ge upphov till / sätta i gång / ställa till med (något); (på)börja
kiff: bråk → SAOB KIV, tvistande, tvist, strid, split, oenighet
Låle (1300-talet) #884: Hoo som i geen slaar han rører kijffwen
Qui percussorcm referit mouet ilIe furorem
YFSv (ca. 1450) #808: hwa i geen sla han bryggir kiwith
qui percussorem referit mouet ille furorem
{459} Hoo är så wis, at han icke rädes skadan.
≈ Vem är så vis att han inte är rädd för att bli skadad? ≈
rädes (dep.): är rädd för → SAOB RÄDA v. dep. III. 1) (numera i synnerhet i vitter stil) vara rädd, frukta, hysa fruktan / skräck / oro / ängslan / farhågor
Låle (1300-talet) #1066: Hoo ær saa wijss at han rædz eij syn skade
Tam quis inops mentis quod non timet a nocumentis
YFSv (ca. 1450) #987: hwa ær swa viis at han rædhis ey sin skadha
Tam quis inops mentis quod non timet a nocumentis
{460} Ho minnes ätin math eller slithin kläder.
≈ Vem minns uppäten mat eller slitna kläder? ≈
Låle (1300-talet) #1119: Hoo mynnes ædhen madh eller slijdne klædher
Vestis et escarum memor est quis preteritarum
YFSv (ca. 1450) #1027: hwa minnis æthin math ok riwin klædhe
vestis et escarum memor est quis preteritarum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 646 #4:
Ondt minnas vppäthen Maath.
i. e. Fåfängt tänckia på dhet som framfahret är.
Dheraff man och plägar säya: Seent tala om dhen Snöön som i fiool föll.
Item: Framfaren Snöö är snart glömder.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
framfahret → SAOB FRAM ⇒ -FAREN, har varit (men icke mera är), forn; förfluten, förliden
{461} Hoo som hiertelig nijusz han sanger1) gode [skepno].
≈ Den som nyser hjärtligt får ett gott öde. ≈
1) sanger gode […] tryckfel för fanger gode […]
nijusz (pres. ind. sg.): nyser → SAOB NYSA
fanger → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla
skepno [ordet tycks ha fallit bort vid sättningen]: skepnad, öde → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde
Låle (1300-talet) #1129: Hoo som hordelighe nys han faar godh skæffnæ
Vi qui sternutat sors illum leta salutat
YFSv (ca. 1450) #1042: hwa som harth niws han faar godha skæpno
vir qui sternutat sors illum leta salutat
skæpno → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 413: skäpna, f. [Fdan. skæbne] 2) det som är beskärdt el. förelagdt, öde.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 245: »Den som hårt nyser, han får ett gott öde.»
{462} Honom är ont wara wred som ingen rädhes.
≈ Det är svårt för honom att vara arg som ingen är rädd för. ≈
ont (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
honom är ont… (honom: dat. ethicus = för honom): det är svårt för honom…
{463} Ho något wil giffue han skal ey länge dröije.
≈ Den som vill ge något får inte dröja länge. ≈
skal ey: får ej → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
{464} Hoo som äter j otijd han skal fasta j tijdh.
≈ Den som äter i otid måste fasta när det är tid att äta. ≈
otijd → SAOB OTID 1) a) i uttr. i otid, på orätt tid; vanligen liktydigt med: i förtid, för tidigt
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
Låle (1300-talet) #534: Hwo som ædher i wtijd han scal fasthe i tijdh
]ntempestatus edax cum faus iubet esse famescat
YFSv (ca. 1450) #434: hwa som i otidh athir han skal fasta ætande tiidh
jntempestus edax cum fas jubet esse famescat
{465} Hofman häst kommer och til harffuen.
≈ En ridhäst blir också en arbetshäst [till slut]. ≈
hofman häst: ridhäst → SAOB HOVMAN ⇒ -HÄST, (förr) om häst tillhörig en ryttare, ridhäst
Låle (1300-talet) #578: Hoffmandz hæsth kommer oc til harffwen
Mannis aularum superest vectura traharum
YFSv (ca. 1450) #500: hoffhmanna hæsta vilia alle til harff
mannis aularum superest vectura traharum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 327 #1:
Hoffmanshästen kommer och för Harfwen.
i. e. När Hästen intet meer duger i fält, eller til hofwa,
så slås han vth på ströö, och giörs til en wärckhäst;
Altså går och offta medh gambla betiänta,
när dhe blij trotte och vtharbetade, wräkas dhe affsijdes,
och Brödkorgen vndertijden minskad.
Och går då effter gambla Ordspråket;
När enom miszgår, så miszbiudz och.
{466} Hoo som icke tror han tage pant.
≈ Den som ej hyser tillit, han må ta pant. ≈
icke tror: ej hyser tillit → SAOB TRO 1) ha tillit / tilltro till / förtroende för (någon)
tage (pres. konj. till taga): må taga → SAOB TAGA
pant: säkerhet, garanti → SAOB PANT 1) värdeföremål / egendom och dyl. som utgör säkerhet för ett lån / en skuld / för fullgörande av ett åtagande / en förpliktelse och dyl. (och som fordringsägaren kan låta avyttra, om lånet icke inlöses / betalas resp. åtagandet osv. icke infrias)
{467} Hoo som altidh slecker sin harm han bliffuer offte vsell och arm.
≈ Den som alltid ger utlopp för sin förbittring blir ofta eländig och fattig. ≈
slecker → SAOB SLÄCKA, v.2, 1) η) med avseende på harm / vrede och dyl.: (fördriva genom att) ge fritt lopp åt / låta få fritt lopp; i synnerhet i uttrycket släcka sin harm / harmen och dyl. på någon / något, låta sin harm osv. få fritt lopp mot någon / något
harm: förbittring → SAOB HARM 2) vrede, förbittring, förargelse; numera nästan blott om med förakt blandad vrede, förtrytelse / indignation över något som strider mot lag och rätt / mot hederns / billighetens krav, över en skymf / orättvisa, ett (i synnerhet självförvållat) misslyckande och dyl.
Låle (1300-talet) #390: Harm gør offthe helwedhe
Flama frequens ire facit ad trenas stigis ire
Låle (1300-talet) #518: Harm wollær helffwedhe
Jrascens hominis rabies penam dat herinis
YFSv (ca. 1450) #456: harm gør hæluite
jrascens hominis rabies penam dat herinis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 549 #5:
Mången släcker så sin harm, at han blijr både vsel och arm.
i. e. Som man elliest pläghar säya: Harm giör Helfwetet.
Otijdigh wreede giör intet gott.
Mången kan icke thola ett Ordh, förr än Handh är i Håår, och Knijff i Strupe,
som man pläghar säya. Om sådhana heeta Hufwudh sägher man:
Han thol icke at Solen skijn i wattnet.
Och plägar i gemeen på såda hämpnd föllia stoora Olyckor.
otijdigh → SAOB OTIDIG 4), som sker / inträffar / kommer / göres vid / är förlagd till en tidpunkt
som icke är den för något visst fastställda / rätta / normala / lämpliga / passande / lägliga
förr än (alltid särskrivet i Penu) → SAOB FÖRRÄN, innan
skijn (pres. ind. sg.): skiner → SAOB SKINA (skijna)
i gemeen → SAOB GEMEN, i stort sett, i allmänhet
{468} Hualpen leker icke länger än gamal hund will.
länger (adv.) (komp. till länge): längre → SAOB LÅNG
Låle (1300-talet) #224: Ee legher racke men gammel hwnd wil
Dampno se trudit catulus qui cum cane ludit
Låle (1300-talet) #1189: Ee leegher rackæ men gammell hwnd wil
veltre sinente sene sunt ludicra salua catello
YFSv (ca. 1450) #197: thet skadha rakkan thet han leekir medh hundum
dampno se trudit catulus qui cum cane ludit
YFSv (ca. 1450) #1025: æ lekir rakke medh gamal hund wil
veltre sinente sene sunt ludicra salua catello
Grubb – Penu proverbiale (1665), 345 #4:
Hwalpen läpiar intet länger än gammal Hund wil.
i. e. Han måste altijdh wijka, som mindre förmår.
Dhen fattiga måste altijdh krypa til krysse.
{469} Huar fogel siunger effter sijn nebb.
Jfr. {1225} Thet siunger huar fogel effter sin neb.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 100: »… var och en gör så gott han kan och följer sin natur.»
Låle (1300-talet) #203: Hwær fwgel sywngher som hans næb ær woxeth
Cantat quiuis auis sicut rostrum sibi creuit
Låle (1300-talet) #326: Hwer fwgell siwngher aff sith næb
Euentus quales prenoscitat oscitat ales
Låle (1300-talet) #722: Ee gijsper hwer fwgel aff sith næb
Oscitat ad tales res quas prenoscitat ales
Låle (1300-talet) #1170: Saa sywnghær fwgel som næbbet ær woxet tijl
vt rostrum creuit garrire volatile sueuit
YFSv (ca. 1450) #293: æ geespa fughil aa sith gæth
euentus quales prenoscitat oscitat ales
YFSv (ca. 1450) #650: æ gespar fughil a sit gæte
oscitat ad tales quas res prenosticat ales
YFSv (ca. 1450) #1097: swa sionghir fughil som han hawir næff til
vt rostrum creuit garrire volatile sueuit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 347 #4:
Hwar Fogel siunger effter sin näbb.
i. e. Ingen giör bättre, än han haar lährt.
— B2 a —
{470} Huadh tu wil sielffuer lijdhe thet gör tinom grannom.
≈ Gör inte mer mot din grannar än vad du själv kan uthärda! ≈
wil: förmår, kan → SAOB VILJA 3) med tanken särskilt riktad på huruvida förutsättningarna för ett visst handlande / förhållningssätt föreligger, särskilt mer / mindre liktydigt med: förmå / kunna / vara i stånd att (göra / utföra något)
lijdhe: uthärda → SAOB LIDA 6) (†) hava förmåga att uthärda (något), uthärda, tåla
tinom (arkais. dat. pl. m.): dina → SAOB DIN | Dat. pl. [fsv. þinom, thinom, thynom, dhinom] sammanfaller till formen med dat. sg. m., men uppträder mycket mindre ofta än denna och har (sannolikt dock beroende på en tillfällighet) ej anträffats från senare tid än c. 1600.
grannom: (arkais. dat. pl. m.): grannar; ordformen saknas i SAOB
tinom grannom (arkais. dat. sg. m.): mot dina grannar
{471} Huad ögat icke seer, thet kan hierta icke gråta.
gråta: gråta över → SAOB GRÅTA 2) (i vitter stil) begråta (någon / något), under tårar sörja över / beklaga (något)
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 388: »… vad man inte känner till har man inte ont av.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 84 #4:
Dhet Ögat intet seer, gråter intet Hiertat.
i. e. Fåfängt söria dhet man aldrig sågh.
{472} Huar karar eld vnder sijn gryta.
≈ Var och en söker sitt eget bästa. ≈
Jfr. {1232} Thet karar huar eld vnder sin gryta.
huar … sijn: var och en … sin → SAOB VAR II. a) γ’) i uttrycket var sin (även sammanskrivet, någon gång även vars sin), närmande sig / övergående i anv. såsom poss.-attribut med distributiv betydelse, angivande att en förekomst av det som anges med attributets huvudord tillkommer var och en av dem som anges med korrelatet (med pluralt huvudord numera vanligen angivande tilldelning av flera än en (och ofta olika många) vardera); i synnerhet med satsens subj. såsom korrelat
karar: rakar, skrapar → SAOB KARA, föra / skjuta / skrapa (något, i synnerhet något som är mer / mindre finfördelat / består av smärre stycken, t. ex. eldkol, aska, malmstycken, åt något håll), raka
karar eld vnder sijn gryta: söker sittt eget bästa → SAOB ELD 4) a) (†) kara / skrapa eld under sin gryta, vara betänkt på sin egen fördel, söka sitt eget bästa
Låle (1300-talet) #912: Hwær ragher ildh at sijn kaghe
Quilibet ad propriam tortellam confouet ignem
YFSv (ca. 1450) #830: hwar rakar eldh til sinna kaku
quilibet ad propriam tortellam confouet ignem
Det ursprungliga kaghe / kaku (tortella) har här bytts ut mot gryta
men med samma andemening: ”hwar rakar eld aat sinne kaku ok
hwar vil sik siælfwom bædhst” (jfr. Kock [II], s. 349)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 347 #3:
Hwar skrapar Eeld vnder sin Grytha.
i. e. Hwar är sigh fielfwan hullast; Och söker giärna sitt egit bästa.
hullast (superl. till hull / huld): huldast → SAOB HULD, trogen, trofast; pålitlig
{473} Huar man haffuer icke höck på handh.
≈ Alla har inte en jakthök till hands att ge sig ut och jaga med för att skaffa föda. ≈
höck: jakthök → SAOB HÖK 1) a) (i fråga om äldre förhållannden) om ”höken” såsom jaktfågel; i denna användning sannolikt ofta betecknande jaktfalken.
Låle (1300-talet) #74: Hwær man haffwer ey høgh paa handhe
Accipitris gerulus manibus non est homo quiuis
YFSv (ca. 1450) #18: egh bær hwar man høøk aa hænde
accipitris gerulus manibus non est homo quiuis
høøk → Söderwall Ordbok, 1, s. 573: höker, m. 1) hök. falke oc alzskyns höka kön. — hök ss jagtfogel.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 355 #1:
Hwar man rijder icke medh Höök på Handh.
i. e. Som man wille säya: Fattigh man är icke Grefwe.
Hwar måste blifwa wedh sitt ståndh.
{474} Huar fanen är icke sielff ther haffuer han sit budh.
≈ Där fan inte är själv, där har han sitt ombud. ≈
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 83: »… han uppträder under förklädnad.»
Låle (1300-talet) #245: Hwar diæffuelen kan eij sælffwer wære
ther hawer han syne sendhe budh
Demon vbi deerit ibi seruum mittere querit
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 353 #2:
Hwar dhen Onde icke är sielff, dher haar han sitt vmbodh.
i. e. Dhet hin håle sielff synligen icke beställer, dhet vthrättar han genom
sin wärcktyg, i. e. Onda Menniskior.
{475} Huarest skal obudin sittia.
≈ Var skall en objuden sitta? ≈
huarest: var? → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 1) (numera mindre brukligt) såsom interr. adv.: vars
obudin (participiellt adj.) [fsv. obuþin]: objuden → SAOB O– ⇒ OBJUDEN 1) som icke erhållit inbjudan / kallelse att infinna sig (någonstädes); som infinner / infunnit sig (någonstädes) utan att erhålla kallelse / inbjudan
sittia → SAOB SITTA (sittia)
Låle (1300-talet) #250: Hwaar scal vbwdhen siddhe
Deuiat a sede non inuitatus in ede
YFSv (ca. 1450) #216: hwar skal obudhin sithia
deviat a sede non invitatus in ede
Grubb – Penu proverbiale (1665), 348 #1:
Hwar skal obedin sittia?
i. e. Resp: På Tryskelen; Så blijr han budin vth eller inn.
resp: responsio: svar
Kock [1892], s. 124: ”… nu säger man i södra Sverge, att objuden gäst skall sitta under bordet, i Norrland, att han skall sitta på sopkvasten.”
{476} Huar man är sin gåwo lijck ware sigh mer fattigh eller rijk.
≈ Var och en ger efter sitt sinnelag och sin förmåga. ≈
lijck → SAOB LIK 2) k) (†) i uttrycket var och en är sin gåva lik och dyl., var och en skänker efter sitt sinnelag / sin förmåga
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 129: »… man ger efter råd och lägenhet, gåvan röjer givarens sinnelag.»
Låle (1300-talet) #252: Hwer ær syn gawe lijgh wære seg ænthen fattigh eller rijgh
Dis vel inops poni perhibetur par dationi
Låle (1300-talet) #297: Hwer ær sijn gaffwæ lijgh baade fattigh oc rijgh
Est proprij doni parilis vir condicioni
Låle (1300-talet) #895: Hwer ær sijn gaffwæ lijgh
Quisque sui doni similatur conditioni
YFSv (ca. 1450) #217: hwar ær sinnæ gawo liik badhe fatigh ok riik
dis vel inops poni perhibetur par dacioni
YFSv (ca. 1450) #259: hwar ær sinne gawo likeer badhe fatikir ok riikir
est propri doni parilis vir condicioni
YFSv (ca. 1450) #819: hwar ær sinom gawom likir
quisque sue dorn similatur condicioni
Grubb – Penu proverbiale (1665), 348 #6:
Hwar är sin gåfwa lijk, sade Käringen, gaff Hoffmannen en spijk.
i. e. Ingen gieer bättre än han haar.
{477} Huar man är så hedder som han är klädder.
≈ Som man är klädd blir man sedd och bedömd. ≈
Jfr. {966} Så är huar man häffder, som han är klädder.
hedder (perf. part. till häda): bedömd → SAOB HÄDA b) γ) i p. pf. med förbleknad betydelse, närmande sig / övergående i betydelse: bedömd, ansedd
klädder (perf. part. till kläda) → SAOB KLÄDA
Låle (1300-talet) #358: Hwer ær saa hædh som han ær klædh
fascibus excolitur vt amictu quis redimitur
YFSv (ca. 1450) #315: hwar ær swa hædhir som han ær klæddir
fascibus excolitur vt amictu quis redemitur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 349 #2:
Hwar är så hädder, som han är klädder.
i. e. Mycken heeder står i Kläderna.
Dherföre pläghar man och säya:
Penningen giör mood, och kläder biuda framgå.
{478} Huar är sin synd söth, och sitt ånger lett.
huar → SAOB VAR, pron., II. såsom indefinit pron., med distributiv bet. ϑ) sam- / sidoordnat med en, tillsammans liktydigt med ensamt var, särskilt (och numera i synnerhet) i uttrycket var och en
söth → SAOB SÖT, B. 4) som medför / ger / väcker känsla av välbefinnande / tillfredsställelse
ånger → SAOB ÅNGER, om sinnestillstånd av nedstämdhet / sorg / samvetskval / grämelse / bitterhet över egen (klandervärd / förkastlig) handling / underlåtenhet att handla; förr särskilt i (de pleonastiska) uttrycken visa ånger och ruelse, göra ånger och ruelse; förr även allmännare, dels: sorg / bedrövelse / ängslan, dels (någon gång): vrede / harm / förtret
lett (adjektivet led i neutr.) → SAOB LED, adj., 1) som väcker avsky / motvilja, avskyvärd, vederstygglig, motbjudande, otäck, otrevlig
Låle (1300-talet) #690: Hwær ær sijn syndh sødh oc sith angrum leedh
nona caries lenit plaga dolenti venit
YFSv (ca. 1450) #623: hwariom ær sin sør søth ok sin angir ledh
Non caries lenit plaga dolenda venit
sør → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 606: sör. m. smuts. bildl. om det som i sedligt afseende är smutsigt el. orent, orenhet, synd.
angir → Söderwall Ordbok, 1, s. 38: anger. m. och n. 1) trångmål, betryck, vedermöda, nöd. 2) ångest, ängslan, bekymmer, smärta. 3) ånger.
ledh → Söderwall Ordbok, 1, s. 745: ledher. n. let. leth. leet. lith 1) vedervärdig, obehaglig, motbjudande, förhatlig.
{479} Huar man loffuar sitt egit.
≈ Envar prisar sitt eget. ≈
huar man: envar → SAOB MAN, sbst.2, 7) c) i förbindelsen var man (förr även all man), varje människa, var och en (som är att räkna med), envar, (praktiskt taget) alla
loffuar → SAOB LOVA, v.3, berömma, prisa
{480} Huar man är sin egin smed.
≈ Var och en är sin egen [lyckas]1) smed. ≈
1) se kommentar nedan till de fornnordiska texterna.
Låle (1300-talet) #725: Hwer man ær sijn eghen smedh
Omnis homo statui quit faber esse sui
YFSv (ca. 1450) #653: hwar man ær sin eghin smidh
Omnis homo statui quit faber esse sui
”Varje människa kan vara smed för sin egen ställning.”
Detta är en avkortad version av det klassiska latinska ordspråket
Faber est suae quisque fortunae. (”Var och en är sin egen lyckas smed.”).
I latinet till de fornnordiska texterna har emellertid latinets fortunae (genitiv av fortuna) ersatts med status, ”ställning”,
i dativ (statui) i stället för med den förväntade genitivformen status (dvs. statūs).
Kock [II], s. 294 kommenterar detta förhållande så:
”I rimnöden har man tillåtit sig att använda dativus av status (statui) i st. f. genitivus
samt gen. sui av pron. reflex. i st. f. pron. poss.”.
I de fornnordiska texterna har därtill ”lyckas” (fortunae) fallit bort och avkortats till
”sijn eghen smedh” resp. ”sin eghin smidh”, vilket också är fallet i {480} med ”sin egin smed”.
☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Faber est…
{481} Huar man lärer sodant som han vmgådz1) medh.
≈ Var och en lär sig sådant som han ägnar sig åt. ≈
sodant: sådant → SAOB SÅDAN
1) vmgådz (1604 / 1636): troligtvis tryckfel för vmgåz
vmgåz medh (intr. med prep. med): ägnar sig åt → SAOB UMGÅS / UMGÅ 3) a) γ) ha i sinnet, tänka ut; ägna sig åt
{482} Huar dagh kommer medh sin födo.
födo (oblik, ”böjd”, form av föda); ordformen saknas i SAOB FÖDA
Låle (1300-talet) #872: Ee kommer hwar dagh meth sijn fødhe
Qualibet esca die fit reditura pie
YFSv (ca. 1450) #796: æ kombir hwar dagh medh sinne fødho
qualibet esca die fit reditura pie
Grubb – Penu proverbiale (1665), 356 #6:
Hwar Dagh får sin födha.
i. e. Gudh gieer hwariom och enom sitt dagliga Brödh.
hwariom (arkais.; dat. sg. m. till fsv. hvarin): varjom, varje → SAOB VAR
enom (dat. sg. m. till en): en → SAOB EN
hwariom och enom: [åt] var och en
{483} Huar köpman är sin egin falkare.
≈ Varje köpman saluför sina egna varor. ≈
falkare: talesman → SAOB FALKA 1) bjuda (på) / göra ett köpeanbud (på en vara); köpslå (om något)
… sin egin falkare: som berömmer sin egen vara / gör ett gott köpeanbud på den (SAOB)
falka → Söderwall Ordbok, 1, s. 234: falka, v. hålla fal, utbjuda.
fal → Söderwall Ordbok, 1, s. 234: fal, adj. fal, till salu.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 354 #1:
Hwar Kiöpman roosar sina waaror.
i. e. Han är galen som lastar sitt egit.
{484} Huar och en plågare, finner sin plåga mestare.
≈ Varje plågoande möter sin egen förtryckare. ≈
plågare: förtryckare, plågoande → SAOB PLÅGA, sbst., ⇒ PLÅGARE 1) person som vållar någon lidanden / förorsakar svåra levnadsvillkor; förtryckare, tyrann
plåga mestare: bödel, plågoande → SAOB PLÅGA, v., – | -MÄSTARE (†) person som torterar någon, bödel; även i utvidgad / bildlig användning, om person / förhållande som vållar någon lidanden: plåga(re); […] om person som uppfattas såsom överlägset skicklig i konsten att plåga
{485} Huar och een är sin weeldz wen, thet är thet man gerna seer
thet wittnar och håller man gärna med.1)
1) Här har Olavus Petri Domareregler #13 och #14 (se nedan) förts samman till ett enda ordspråk och bör därför delas upp och läsas som:
{485a} Huar och een är sin weeldz wen.
≈ Var och en står sig själv närmast. ≈
{485b} Thet [är thet] man gerna seer thet wittnar och håller man gärna med.
≈ Det man tycker om att se, det vittnar man gärna om och håller gärna med om. ≈
gerna → SAOB GÄRNA 3) b) i förbindelse med se, höra: tycka om att se / höra
huar och een är sin weeldz wen …: var och en står sig själv närmast …
Grubb tolkar uttrycket så i Penu proverbiale, 346 #3:
Hwar är sin egen weldewän.
Sigh sielfwan hullast. (”Sig själv närmast.”)
→ SAOB VÄLD
2) (†) vänlig inställning / önskan om någons / någots bästa, välvilja; gunst;
4) i (det i domarreglerna förekommande) ordspr. var och en är sin välds vän […] i fråga om förhoppning om att bli behandlad med välvilja, ibland även tolkat såsom att var och en är sin egen vän / gynnare.
C (†): (4) VÄLDE- | -VÄN i sådana uttryck som var och en är sin väldevän, var och en är sin välds vän.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #13:
Hwar ock en är sin weeldes wen.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #14:
Thet man gerna seer, thet witnar man gerna medh.
Laurentius Petri: Een Christeligh Predican (1561), A 5 a:
[…] alla menniskior äro aff naturen onda, så at hwar ock ensöker sitt eghit,
och är (såsom man säya plägar) sinne weelda wen.
Konungastyrelsen (ca. 1330):
Hwar är sina wilda win.
☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #8:2
{486} Hunden skal icke löpe effter huars mans huszan eller huiszan.
≈ Hunden skall inte springa efter var mans tussande eller visslande. ≈
huars mans (kongruensböjning): var mans → SAOB VAR
huszan (verbalsubst. till hussa): hussande → SAOB HUSSA 1) (†) med avs. på hundar: hetsa, tussa
huiszan (verbalsubst. till vissa): visslande → SAOB VISSA (†) väsa / vissla / fräsa
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 149: »… tjänaren ska bara lyda eget husbondfolk.»
Låle (1300-talet) 309: Hwndhen scal eij løbæ effther hwers mandz hwitzell
Est canis ignari post sibila queque vagari
YFSv (ca. 1450) #275: onth ær at wara hwars manz hundh som hwizsla
est canis ignari post sibila queque vagari
{487} Huar dagh är icke bake dagh.
≈ Var dag är inte bakdag. ≈
Jfr. {1074} Thet är icke huar dagh baku dagh.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 30: »… det vankas inte var dag färska bullar, godsaker och nöjen.»
Låle (1300-talet) #788: Thet ær eij hwar dagh baghe dagh
pinsere coleridas non cotidie tibi fidas
YFSv (ca. 1450) #722: ække ær hwar dagh kaku dagh
pinsere colliridas non cotidie tibi fidas
Grubb tolkar uttrycket så i Penu proverbiale, 346 #1:
Hwar Dagh är icke baakedagh.
Som man elliest plägar säya:
Dhet wanckar intet altijdh Fläsk för hoffdrängen.
{488} Huad som Gudh haffuer beskärt thet kan icke S. Peder affuende.
≈ Det Gud har bestämt kan ingen ändra på, inte ens Sankte Per. ≈
beskärt: bestämt → SAOB BESKÄRA 2) förutbestämma, bestämma, utse (åt)
affuende: hindra → SAOB AVVÄNDA 2) avböja, avlägsna, avvärja, förhindra
Grubb – Penu proverbiale (1665), 87 #1:
Dhet wår HErre beskärer, står intet S. Per emoot.
Dhet Gudh will hafwa fram, ståår intet til at hindra.
{489} Huar man kenner sig sade meesshatten ner han full wid ijsen.
meesshatten: kärrmesen → SAOB MES- | -HATT 1) (†) kärrmes
full (impf. ind. sg.): föll → SAOB FALLA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 416 #3:
Kiänner hwar sigh, sade Meshatten föll emoot ijsen.
Hwar kiänner bäst sielff, hwar Skoon trycker.
{490} Huar och en som medh suerd slos skal med suerd förgås.1)
suerd: svärd → SAOB SVÄRD
slos (dep.): slåss → SAOB SLÅ
1) parafras på Matteus 26:52
{491} Huad Gudh will fram haffue, thet kan ingen förtage.
≈ Det Gud vill skapa kan inten hindra. ≈
fram haffue: skapa → SAOB FRAM- | -HAVA 7) (†) skapa, frambringa
förtage: hindra → SAOB FÖRTAGA, v.2, 2) (†) fråntaga (någon) möjligheten att göra (något), hindra, förhindra; vanligen med indirekt obj. och direkt sakobj.: hindra (någon / något från något / från att göra något), hindra (någon) att värkställa / utföra (något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 87 #1:
Dhet wår HErre beskärer, står intet S. Per emoot.
Dhet Gudh will hafwa fram, ståår intet til at hindra.
{492} Huarest aset är ther är korpen.
≈ Där aset är, där är korpen. ≈
Jfr. {1179} Ther som aset är tit församblar sigh örnenar.
huarest: där → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
Grubb – Penu proverbiale (1665), 1 #1:
Aas lockar Örnen vth.
Id est. Ther Maat wanckar, tijt sanckas och Äthare.
Der Åthelen är, tijt försambla sigh och Örnarna.
{493} Han seer suart1) vth som koo på en kötmångar.
≈ Han blänger som en ko på en slaktare. ≈
1) suart (1604) tryckfel för surt (1636)
seer surt vth: ser surt på → SAOB SUR 3) a), γ) såsom adv.; […] särskilt (†) i uttrycket se surt ut, se sur ut; se surt ut på ngn, se surt på någon
kötmångar: köttmånglare → SAOB KÖTT– | -MÅNGLARE, slaktare, kötthandlare
se på någon som en ko på en köttmånglare: se misstänksamt på någon
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 180: »… han glor ursinnigt.»
{494} Hunder löper om brödet och haren och löffuet1).
≈ Hundar springer för brödet och haren för livet. ≈
1)… och haren och löffuet (1604) är uppenbarligen korrupt och torde ändras till
… och haren om liffuet(?) enl. YFsv #177 nedan.
hunder (pl. (†) -er): hundar → SAOB HUND
Låle (1300-talet) #210: Hwndhen løber om brødhet oc haren om liffwedh
Currunt dispare re canis ob panem lepus ob se
YFSv (ca. 1450) #177: hundhir løpir om brødheth ok harin vm liwith
Currunt dispare re canis ob panem lepus ob se
{495} Högferdh och lijthen macht thet haffuer fanen samman satt.
≈ Högfärd och ringa makt har djävulen satt samman. ≈
högferdh → SAOB HÖGFÄRD 1) stolthet över eget (värkligt / förmenat) värde i förening med begär att synas och bliva uppmärksammad (vilket ofta tar sig uttryck i det yttre framträdandet, levnadssätt, klädedräkt och dyl.); 2) (†) högmodigt och kränkande uppträdande
samman satt: förenat → SAOB SAMMANSÄTTA 5) f) (†) i fråga om förbindande / förening / hopkoppling av olika företeelser / tillstånd / egenskaper / någots förbindande med vissa omständigheter och dyl.: förena, förbinda, hopkoppla
fanen (arkaiserande; egentligen ordets ursprungliga, obestämda form, fsv. fänden, men uppfattad som bestämd form): fan → SAOB FAN 1) den onde, djävulen, hin
Grubb – Penu proverbiale (1665), 763 #3:
Stoor ordh och lijten macht, haar hin håle sammanbracht.
i. e. Som man wille säya: Ondt wara wreeder, när ingen är rädder.
{496} Huijff och wijn göre wise rasande sinn.
≈ Kvinnor och vin ger visa [män] ett rasande sinne. ≈
huijff (sg. och pl.): kvinna → SAOB VIV 1) hustru; förr även dels (och ursprungligen) allmännare, om (ogift) kvinna, dels i oegentlig eller mer eller mindre bildlig användning
göre: ger → SAOB GÖRA 18) c) (†) närmande sig / övergående i betydelse: giva, skänka, lämna (någon / något något)
rasande → SAOB RASANDE 7) a) (numera knappast brukligt) om person: som tänker / handlar såsom en dåre, dåraktig, galen, tokig, fjollig, dum / dyl. […] — särskilt (†) om någons sinne
sinn: sinne → SAOB SINNE; även […] SINN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 855 #2:
Wijn och Qwinnor giöra mannen galen.
Dhe fördärfwa mången ährligh man.
Jesu Syrachs Book 19:2 (GVB 1541):
Wijn och quinnor göra wijsa män galna […].
{497} Hött, skall betalas medh ofödt.
≈ Hotat skall betalas med ofött [fä], med ingenting. ≈
Jfr. {302} För ogiord gerning, böther man ofödt fää.
hött (perf. part. till hytta): hotat → SAOB HYTTA, v. , 1) (†) hota
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 165: »… dvs inte alls.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 235 #2:
För ogiord giärning bötes ofödt Fää.
i. e. Som man älliest sägher: Hött är medh ingo bött.
ogiord → SAOB O– ⇒ OGJORD 3) om något abstrakt: (ännu) icke gjord / utförd / åstadkommen
ingo (arkais. dat. sg. n. till ingen): inget → SAOB INGEN
bött (perf. part. till böta): bötat → SAOB BÖTA 4) a) gottgöra, sona, försona (synd, brott och dyl.)
— B2 b —
{498} Hötth är snart bööth, medh ingo.
≈ Hotat är snart bötat: med ingenting. ≈
hötth (perf. part. till hytta): hotat → SAOB HYTTA 1) (†) hota
bööth (perf. part. till böta): bötat → SAOB BÖTA 4) a) gottgöra, sona, försona (synd, brott och dyl.)
ingo (arkais. dat. sg. n. till ingen): inget → SAOB INGEN
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 164: »… hotat är med intet botat, enbart hot kräver intet straff,
för hotelser behöver man inte betala böter.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 370 #3:
Hött är medh ingo bött.
För ogiord giärning böthes ofödt fää.
Item: Ogiordt blijr ospordt.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540), s. 304:
Hött är medh ingo bött.
Jfr. Östgötalagen (ca. 1280-talet): I. §. 2.
Nu riþa þer hem at manne ok æn þo at þe uilia skaþa gæra ok gita þer egh,
ok þa, æn þe sla egh til bloþz ok egh hugga egh dræpa,
þa ær höttær mæþ ængu böttær.
☞ Fornsvenska textbanken, Östgötalagen: I. § 2.
{499} Hegren straffar watnet ty han kan icke semma.
≈ Hägern klandrar vattnet för att han inte kan simma. ≈
hegren: hägern → SAOB HÄGER
straffar: klandrar → SAOB STRAFFA 1) mer / mindre strängt (muntligen / skriftligen) tillrättavisa / klandra / kritisera / fördöma / näpsa (någon / något)
semma → SAOB SIMMA
Låle (1300-talet) #68: Heyren straffer wanneth forthi han kan ey sømmæ
Ardea culpat aquas quia nescit nare per illas
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 41:
”Ehuru detta ordspråk ej upptages i S, har det dock varit gängse i Sverge
under medeltiden. Det förekommer nämligen i en av L. Daae i
(Sv.) Historisk tidskrift för 1888 s. 168 ff. publicerad handskr. från början av 1500-talet,
i hvilken det (s. 168 r. 6 nfr. ff.) heter:
»Hæghren, som ey symmer, wathnith straffar.»”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 360 #1:
Hägeren lastar Wattnet, effter han intet kan simma.
Som man wille säya: Mången lastar dhen Fohlan han giärna åtte.
Räfwen kallade och Ronnebähren swra, effter dhe hängde honom för högt,
och kunde intet få dhem.
lastar → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
åtte (impf. ind. sg.) [fsv. aatte]: ägde → SAOB ÄGA; förr även ÅGA, v. – ipf. […] åtte
{500} Högborne fattige herre är lithet j hendher.
≈ En högättad, fattig herreman har inte mycket att komma med. ≈
högborne: högättade → SAOB HÖG- | -BOREN, (i synnerhet i högre stil) av hög börd; högättad; särskilt såsom epitet till furstliga personer (eller andra av mycket förnäm börd).
högborne fattige herre…: possessiv dativ (uttryckande ägande)
j hendher: i händer[na] → SAOB HAND 5) i bildlig användning, i fråga om innehav / besittning / ägande och dyl., någons förvar / vård / skötsel av något / omsorg om något och dyl.
{501} Högt är herre budh j: drygt thet drotten biuder.
≈ En befallning från högre ort är krävande, ty det stormannen befaller är betungande. =
högt → SAOB HÖG 15) g) β) om påbud / förbud, påstående / förnekande, klagomål, protest och dyl.: kraftig, sträng
herre budh → SAOB HERRE Sammansättningar. -BUD | -BÅD, befallning som någon giver / bud som någon sänder i sin egenskap av härskare; befallning / bud från regent / överordnad och dyl.; befallning / bud från högre ort
j: = i. e.; dvs.
drygt: betungande → SAOB DRYG 4) om sak: som kräver / fordrar / behöver jämförelsevis mycket av något; […] svår, betungande, tung
drotten: stormannen → SAOB DROTT 1) konung, hövding, härskare; förr även allmännare: storman, herreman
biuder: → SAOB BJUDA B 2) befalla / tillsäga (någon att göra något / att han skall göra något / att något skall göras), giva (någon) / utdela (åt någon) befallning / tillsägelse / föreskrift / order (att göra något / att han skall göra något / att något skall göras), påbjuda (något), ålägga (någon något / att göra något)
Låle (1300-talet) #521: Høyt ær herræ bwdh
Jussio sueuit heri celsi sublimis haberi
YFSv (ca. 1450) #461: høgth ær herra bwdh
jussio sweuit heri celsi sublimus haberi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 159 #4:
Drygt som Drotten biuder.
i. e. Herrebodh skiämptar intet.
Dheraff sägher och Skrifften:
Konungens wrede är Dödsens sändebodh. (Prov. 20:2)
{502} Huar dagh kommer med sin sysle.
≈ Var dag kommer med sina göromål. ≈
sysle (fda. syslæ) → SAOB SYSSLA 1) göromål / bestyr, numera företrädesvis av vardaglig / huslig / lantlig art
Grubb – Penu proverbiale (1665), 356 #7:
Hwar dagh haar sin sysla.
i. e. Arbeta, är hwardagz wärck.
{503} Hoo som är från sitt gagn, han är ner sin skada.
≈ Den som är utan sysselsättning är nära sitt fördärv. ≈
från sitt gagn: utan arbete/sysselsättning → SAOB GAGN 2) (†) närmande sig / övergående i betydelse: (nyttigt) arbete, (nyttig) sysselsättning
ner: nära → SAOB, adv.2, NÄR A. i fråga om avstånd i rummet. 1) nära; 3) övergående i betydelse av en vanlig lokalpreposition betecknande befintlighet i närheten av någon / något
{504} Huad man gör thet är best han tenker på endan.
≈ Vad man än gör så är det bäst att man tänker på slutet. ≈
han: man → SAOB HAN, pron., I. 1) a) α) α’) (†) med syftning på de obest. pron. man och en, motsvarande ett nutida man resp. en, ens. […]
endan: slutet → SAOB ÄNDE 1) f) η) (numera blott tillfälligt) om livets slut / någons död; […]
{505} Hålda enom som höök på handh.
≈ Att ha full kontroll över och användning av någon. ≈
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN
höök: jakthök → SAOB HÖK 1) a) (i fråga om äldre förhållannden) om ”höken” såsom jaktfågel; i denna användning sannolikt ofta betecknande jaktfalken.
{506} Huar lagh ey wore, huar toge som finge.
≈ Där lag ej funnes skulle var och en taga som kunde. ≈
wore (impf. konj. till vara) → SAOB VARA
toge (impf. konj. till taga) → SAOB TAGA
finge (impf. konj. till få) → SAOB FÅ 15) a) (†) övergående i betydelse: kunna; hinna; lyckas
{507} Han är wäll kommen som watn j nytt skep.
≈ Han är högst ovälkommen! ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 877 #1:
Wälkommen, som Salt i swrt öga, och Watn i nytt Skipp.
i. e. En obehageligh giäst. Lijka som Saltet swijder i Ögat,
och Watnet giör intet gagn på Skipzkiölen;
Altså är och medh en giäst, som intet är wälkommen.
{508} Han haffuer lithet fett som en annars haffuer.
≈ Han har det inte så fett som lånar av någon annan. ≈
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
{509} Haff tan för tunga.
≈ Var försiktig med vad säger! ≈
Jfr. {1005} Than för tungo, thet haffuer helbrögda lungo.
haff (imper. sg. till haffua): hav! → SAOB HAVA (haffua)
tan: tand → SAOB TAND 1) o) δ) med tanke på tänderna såsom något som hindrar passage ut ur munnen, i fråga om att hålla tillbaka / avstå från yttrande och dyl., särskilt i det allittererande uttrycket ha, även och numera nästan blott hålla tand för tunga, tiga med hemlighet(er), inte vara lösmynt; vara återhållsam i sina yttranden
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 335: »… var försiktig med vad du säger, var inte lösmynt.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 286 #3:
Hafwa Tand för Tunga, står wäl hoos gambla och vnga.
i. e. Styra sin munn är en berömeligh dygd. Gudh haar förvth sedt,
huru mycket ondt Tungan skulle åstadkomma;
Dherföre haar han giordt lijka som Wall och Bohlwärkie för henne,
som äre Tänder och Läppar, til at hålla henne innom sine skrankor:
Men henne hiälper (dy wärr) hwarken Muhr eller Wall, hon bryter genom dhem båda.
{510} Hundrade tiene för ens lyko.
≈ Hundratals människor arbetar för en persons lycka. ≈
Jfr. {1222} Tije tiena til hoffua för ens mans lykka.
tiene: arbetar → SAOB TJÄNA
ens (gen. sg. m. till en (räkneord)) → SAOB EN
lyko (oblik, ”böjd”, form av lycka i obest. form): lycka → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
{511} Herre gunst är icke arffue godz.
≈ Överhetsbeskydd går inte i arv. ≈
Jfr. {425} Herre hyllest är icke arffue godz.
herre gunst: överhetsbeskydd → SAOB HERRE- | -GUNST, ynnest som någon åtnjuter av sin härskare / av någon förnäm och mäktig herre
arffue godz: arvgods → SAOB ARVGODS 2) i allmännare betydelse: ärvd / ärftlig egendom / förmögenhet […] (dvs. ingen stadig besittning / ingenting att lita på)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 320 #2:
Herrehyllest är intet arfwegodz.
i. e. Dhet är intet at lijta på. Dherföre säger man i en gammal Vers:
Gratia regalis, non est perpetualis. (”Kunglig ynnest är inte beständig.”)
{512} Huar skal med sin lyke danssa.
≈ Man bör dansa med sin jämlike. ≈
huar: man, var och en → SAOB VAR, pron., II. såsom indefinit pron. b) δ) bestämmande allmänt syftande man, även människa / annat därmed likvärdigt uttryck, tillsammans med detta ofta liktydigt med användning enl. a: var och en
skal: bör → SAOB SKOLA, v.3, 1) e) för att beteckna att någon bör göra något / att något bör ske med hänsyn till vad som är riktigt (särskilt i moraliskt avseende) / tillbörligt / skäligt / (under föreliggande omständigheter) lämpligt och dyl.: böra
lyke: like, jämlike → SAOB LIKE 4) om någon / något som kan mäta sig med någon annan resp. jämställas med något annat i god / dåliga egenskaper: jämlike; make; motstycke
Grubb – Penu proverbiale (1665), 63 #2:
Bäst medh sin lijke dantza.
i. e. Lijka paar går bäst i dantz.
{513} Han är födder och icke gödder.
≈ Han är välfödd men inte övergödd. ≈
födder (perf. part. med adjektivisk bet. till föda): född → SAOB FÖDA I. 1) förse (en människa / ett djur) med livsmedel, underhålla, nära
gödder (perf. part. med adjektivisk bet. till göda): gödd → SAOB GÖDA 1) α’) om person: som har överflödig fetma, alltför fet, övernärd
{514} Hunden är dierff på sine sopor.
Jfr. {420} Hema är hunden dierffuast.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 149: »… hemma känner man sig alltid säker.»
dierff (ordformen saknas i SAOB): djärv, orädd → SAOB DJÄRF
sopor → SAOB SOPA, subst. 2, a) i ordspråk och ordspråksliknande talesätt; […] även i uttryck betecknande att man är dryg / självsäker i hemmet / i sin egen trånga sfär och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 336 #4:
Hunden är hemma diärfwast.
i. e. Haanen på sina soopor.
haanen: tuppen → SAOB HANE 1) (vuxen) tupp av tamhöns, Gallus gallus (Lin.)
{515} Han kan mer än supa och settia nidh.
≈ Han kan mer än bara sörpla och proppa i sig. ≈
supa → SAOB SUPA 3) dricka (något) genom att (girigt / sörplande) suga in det i munnen; särskilt (och numera blott, mindre brukligt och med ålderdomlig prägel) i fråga om att på så sätt förtära något (företrädesvis soppa) med hjälp av sked / direkt ur kopp / fat och dyl.; även utan obj.
settia nidh: sätta i sig, få ner → SAOB SÄTTA (settia), v.3, 5) (numera nästan blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sätta i sig (mat / dryck); särskilt abs.: sätta i sig mat, sätta i sig
nidh [fsv. niþ, nedh, niþer, nedher]: ned/ner → SAOB NED 3) a) pregnant, i uttryck som beteckna förtärande / sväljande av något
Grubb – Penu proverbiale (1665), 310 #4:
Han kan wist mehr än swpa och sättia neder.
i. e. Han kan något mehr än hwar man;
Förståendes swartekonst eller trulldom.
{516} Han löper j ogiort wäder.
≈ Han är alltför kvick att vilja hjälpa till utan anledning. ≈
Jfr. {1095} Thet är icke gott segla j ogiort wäder.
ogiort väder: osäkert väder → SAOB VÄDER 1) vind, luft i rörelse; särskilt i fråga om förhållanden på sjön; även dels i pregnant användning, om kraftig blåst / storm / oväder; g) i sådana uttryck som vara ute i ogjort väder
ogiort → SAOB O- ⇒ GJORD 2) ogjort, ostadigt, i förbindelsen i ogjort väder, eg.: väder (vind) som icke är färdigt / säkert?; numera blott i uttrycket (vara ute i / löpa (åstad) i / springa i ogjort väder) som ange att någon (beställsamt och beskäftigt) gör något varför situationen icke är lämpad / vartill han icke har tillräckliga skäl
{517}* Han är icke flater som fletian biuder.
≈ Han är inte dum som bjuder på tomt prat, …
* {517} och {518} har ursprungligen utgjort en enhet.
flater → Söderwall Ordbok, 1, s. 258: flater, adj. 4) dum, enfaldig (vanligen med bibegreppet: som låter behandla sig huru som hälst).
flater → SAOB FLAT 4) (†) enfaldig, inskränkt, dum; slö
fletian → Söderwall Ordbok, 1, s. 263: flätia (flättya), f. 2) fåfängt prat, osanning.
fletian → SAOB FLÄTTJA 2) b) lättsinne, lättsinnighet, brist på allvar och stadga, tanklöshet, ostadighet och dyl.; lättsinnigt / otillständigt / obetänksamt tal / uppträdande
{518}* Han är flater som weder tager.
… dum är han som lyssnar på det! ≈
weder tager → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 960: viþertaka 1) mottaga
(ngt som framräckes, erbjudes, lämnas ss gåfva, öfverlåtes, anförtros o. s. v.), 4) mottaga, anamma, taga till efterrättelse.
weder tager → SAOB VID B: –TAGA 1) (se taga vid 2) ⇒TAGA / TA VID SIG, uppfatta (något), (känslomässigt) förhålla sig till; vara / bli berörd (av något) a) förr även allmännare: bli påverkad av (något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 298 #2:
Han är intet flaater som flättian biuder,
mycket meer dhen henne lyder.
i. e. Dhen som taar emoot skamlig tilbudh,
han haar meer skuld än dhen som tilbiuder.
{519} Han kan bode fyre och hola.
≈ Han kan både hissa upp och ned på en gång. ≈
Jfr. {149} Blåsa både kalt och warmt medh en mund.
fyre: fira, hissa (upp) → SAOB FIRA, v.2, i synnerhet sjöt. småningom släppa efter på (ett spänt tåg och dyl. utan att helt och hållet lossa det); ofta absolut eller i förbindelse med prep. på; även med obj. betecknande något som är fastsatt vid ena ändan av ett spänt tåg och dyl.; särskilt: fira ned; i icke fackmässigt språk stundom: hissa (upp)
hola: hala, hissa ned → SAOB HÅLA 2) = HALA 2) i synnerhet sjöt. successivt draga till sig del efter del av resp. sträcka / ”styvhala” (en lina, tross / kätting och dyl.); motsatt: fira, släcka
Grubb – Penu proverbiale (1665), 51 #4:
Blåsa warmt och kalt vhr en Munn.
i. e. Annat tala och annat meena.
Item: Lofwa och lasta vhr en munn.
I / J
{520} Jagh tager alle gåffuor för vthan klubbe slagh.
≈ Jag tar emot alla gåvor men inga slag med klubba. ≈
Låle (1300-talet) #611: Jegh loffwer allæ gawer vdhen kølffwehugh
munera cuncta cano sed claue flagra prophano
YFSv (ca. 1450) #541: alla gawor æru godha wtan køluo hwg
Munera cuncta cano sed claue flagra prophano
køluo hwg → Söderwall Ordbok, 1, s. 704: kylva (kölwa. köluä), f. klubba. – kylvo hug (köluo hwg), n. slag med klubba.
Kock [1892], s. 251:
”Nyerup anmärker (nr 610) riktigt, att man kan kalla kølffwehugh för en »gåva», emedan man talar om »at give en hug, et ørefigen» etc.”
{521} Iagh kenner well krutit, sade käringn1) när hon åth odyrthen.
≈ Jag vet väl vad det är för växt, sa käringen när hon åt den giftiga odörten. ≈
1) käringn: tryckfel för käringen (= 1636)
krutit: örten → SAOB KRUT, subst. 1, ört; i synnerhet om ört som användes vid beredning av kryddor / läkemedel / dyl.; stundom närmande sig bet.: krydda, drog
odyrthen: odörten → SAOB ODÖRT, den mycket giftiga växten Conium maculatum Lin.; förr stundom även om den därmed nära besläktade giftiga växten Cicuta virosa Lin.
Låle (1300-talet) #1116: Jeg kenner wel karssæ sadhe bondhen han aadh skarntywdæ
Vescens elleboro vir ait narstucia noro
YFSv (ca. 1450) #1028: jak kænne wæl krassan sagdhe bondin han aat odhyrtena
vescens elleboro vir ait narstucia noro
Grubb – Penu proverbiale (1665), 372 #4:
Jagh kiänner kryddet, sade hin om Nätzlan.
i. e. Som man wille säya: Dhen som kiänner paddan, han kiöper henne intet.
{522} Jagh giffuer tigh sancte Peder sade käringen när hon flög till skogz.
≈ Jag ger fan i dig! sa käringen när hon flög till skogs. ≈
sancte Peder → SAOB SANKT 1), s) δ) η’) (†) i uttrycket giva någon Sankte Peder, strunta i någon, ”ge fan i någon” eller dyl.
{523} Jagh åker sade gåsen tå reffuen lop med henne til skox.
reffuen: räven → SAOB RÄV
tå: då, när → SAOB DÅ, adv. o. konj., II. (i synnerhet i skriftspr.) konj. 1) såsom temporal konj. […] vid det tillfälle / den tidpunkt / tid på / under vilken (vilket), den gång som, när
lop (impf. ind. sg.): löpte, sprang → SAOB LÖPA
til skox: till skogs; inne i skogen → SAOB SKOG 1) f) i förbindelsen till skogs […] i synnerhet förr även i uttryck som beteckna enbart befintlighet: (inne / uppe) i skogen
Låle (1300-talet) #90: Pædher sagde gaasen iegh ager
ther reffwen løb tijl skowen meth henne
Ancer ait petre modo plaustro vulpe retentus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 52:
”Ordspråket lär ha brukats när någon var i fara men ändå icke kunde låta bli att skryta.
Syv anser anf. st. ordspr. vara underligt och upptar det såsom ej längre brukligt;
dock lär det ännu användas i Sverge.” 1)
1) Se t.ex. Värmländska ordspråk, ordstäv ock talesätt samlade av E. H. Lind. i:
Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folkliv, XI. 2. Sthlm 1896, s. 47.
{524} Iagh går all ärender rå reth j werldenne.
≈ Jag utför alla uppdrag helt rätt här i världen. ≈
rå reth: särskrivning av rårätt → SAOB RÅ– | -RÄTT, efter fastställda råmärken; […] särskilt (†) bildligt: helt enligt bestämmelserna, rätt och riktigt och dyl.
ärender → SAOB ÄRENDE; (pl. -en […] -er). 1) (mer / mindre väl) specificerat / avgränsat (mindre / enklare) göromål / uppdrag och dyl. / sådan (arbets)uppgift som kräver / innebär förflyttning (någonstans hän) för att utföra det resp. den; […]
Jfr. Grubb – Penu proverbiale (1665), 392 #2:
Ingen kan giöra alt rårätt.
i. e. Hwem kan giöra alla paddor i laag?
{525} Ille strijdher huffuth lösz häär.
≈ En armé utan stridsledning strider dåligt. ≈
huffuth → SAOB HUVUD
lösz → SAOB LÖS
huffuth lösz (1604) särskrikvning av hufwudtlös (1636)
huffuthlösz → SAOB HUVUD- | -LÖS 3) som saknar överhuvud / ledare; […] förr även i överförd användning, om tillstånd och dyl.
häär: här, armé → SAOB HÄR
Låle (1300-talet) #597: Jllæ striddher hoffweth løss hærr
militat acephala sine ductu principis ala
YFSv (ca. 1450) #527: howdh løøs hær wardhir ey radh fore
Militet acephala sine dictu consulis ala
Grubb – Penu proverbiale (1665), 381 #2:
Illa strijder Hufwudlös häär.
i. e. Dher intet förstyre är, dher går illa til.
— B3 a —
{526} Icke så mykit j heluetit som titt will.
Jfr. {584} Inthet alt j heluetit som in will.
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
titt → SAOB DIT
Grubb – Penu proverbiale (1665), 374 #4:
Icke alt i Helfwetet som in wil.
i. e. Icke alt i dhen girigas taska: som wäl kan lijknas wedh Helfwetet,
dädan ingen förloszning är; Altså är och swårt, at locka Penningen
vhr dhen girigas pung.
Ty man sägher elliest: Dhen som något wil haa aff dhen girigas swett,
han måste wäl höllia på honom.
dädan → SAOB DÄDAN, II. såsom rel. adv., 1) varifrån
höllia på → SAOB HÖLJA ⇒ HÖLJA PÅ, utbreda (täcke och dylikt) över (någon / något)
{527} I huad finger som helst man skär så är thet likuel sortt effter.
≈ I vilket finger man än skär sig i blir det ändå sårigt efteråt. ≈
likuel → SAOB LIKVÄL, adv.2, 1) trots detta, icke dess mindre, i alla fall, dock
skär: skär sig → SAOB SKÄRA, v.2, 7) a) γ) (numera föga brukligt) intr.: ofrivilligt tillfoga sig skärsår (i kroppsdel), skära sig
sortt: sårat; sårigt → SAOB SÅR (sor), adj., (†) som har sår; sårig, sårad; särskilt i uttrycket vara / bli sår
a) om kroppsdel: skadad av sår
Grubb – Penu proverbiale (1665), 379 #5:
I hwilken finger man skiär sigh, så blöder dhet.
i. e. Til förståendes om Barn, förwanter, eller elliest goda wänner,
som råka medh hwar andra i trätor och olägenheet,
och äre på bådha sijdor lijka kiära,
så at man ingendera giärna seer taga någon skada.
Då brukar man dhetta: I hwilken finger man skiäär sigh, så giöret ondt.
Ty man är giärna ömm om goda wänner, mycket meer om Barn och förwanter.
{528} Jag giffuer icke mitt hop för monge peningar.
Låle (1300-talet) #720: Jegh giffwer eij mith hob fore hwndrede marck
Ob dragmas centum non linquo spei monimentum
Låle (1300-talet) #742: Jegh giffwer eij mith hob fore hwndrede marck
Ob nas centenas spem non truncabo serenas
YFSv (ca. 1450) #648: jak giwir mith hoph ey for hundradha mark
ob dragmas centum non linquo spei molumentum
YFSv (ca. 1450) #682: jak giwir mith hoph ey for hundradha mark
Ob mnas centenas spem non truncabo serenas
{529} Jagh wånder icke huadh hunden skeller först han biter migh icke.
≈ Jag bryr mig inte om hunden skäller bara han inte biter mig. ≈
wånder → SAOB VÅNNA 1) i nekande / därmed jämförlig sats: (inte) bry sig / bekymra sig om (något); (inte) akta / respektera (något)
först: blott → SAOB FÖRSTE II. adv. FÖRST 2) n) i konjunktionell anv. γ) (†) inledande villkorssats: om blott, om bara, blott, bara
Låle (1300-talet) 897: Jegh wrdher1) eij hwad hwndhen gør bijdher han meg eij
Quid canis oblatrat tolero dum nil michi patrat
YFSv (ca. 1450) #821: hwat giwir jak vm at hundin gøør ok bithir han mik ey
quod canis ablatret tolero dum nil mihi patret
1) ”r” tryckfel för ”n”?
gør / gøør: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 441: göia, v. skälla.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 454 #3:
Lijka hwad Hunden skiäller när han bijtz intet.
i. e. Som dhet tredksa legefolcket plägar säya:
Bannor bijta intet til Beens.
{530} I Gudz wisthus är mykin math.
wisthus [fsv. vist, mat]: matförråd → SAOB VIST- | -HUS, (rum / lokal i) (mindre) byggnad för förvaring av mat(varor); förr även med särskild tanke på den mat som (kan) förvaras i sådan byggnad; även oegentligt eller mer eller mindre bildligt, särsk. om (något i) naturen såsom matförråd
mykin: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #342: Møghen ær madh i gudz kælleræ
est penus vranicum dapis vbertate repletum
YFSv (ca. 1450) #273: mykyn ær mathir i gudz kællara
est penus vranicum dapis vbertate repletum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 379 #4:
I Gudz wisthws är mycket sofwel.
i. e. Han är en rijk Hwsfader. Han gieer alla munnar maath.
Man säger fördenskul: Omnia dat Dominus, non habet ergo minus.
(”Herren ger allt men har inte desto mindre [kvar].”)
sofwel → SAOB SOVEL 1), kollektivt / såsom ämnesnamn, om mat(vara) som äts (är avsedd att ätas) tillsammans med bröd / potatis; […] det bästa i en måltid, något i vardagslag sparsamt förekommande […]
{531} Ilskin hundh får gäfft rijffuit skijn.
≈ En ilsken hund får ständigt rivet skinn. ≈
gäfft (adv.): ständigt → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
{532} Illa kranker1) osmord wagn.
1) kranker: (1604) troligtvis tryckfel för knarkar (1636)
knarkar: knarrar → SAOB KNARKA 1) (numera blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) giva ifrån sig / frambringa ett knarrande ljud, knarra, knäppa, gnälla, gnissla
Grubb – Penu proverbiale (1665), 381 #1:
Illa knarrar osmord Wagn.
i. e. Dhen wäl smörier, han åker lätt.
Elliest heeter dhet:
Currus illinitus stridet. Eras. (”Osmord vagn gnisslar.”)
Gåfwor winna gunst.
{533} Ille skurit håår är tuende manz skam.
≈ Både den som klippt och den som blivit klippt får skämmas för en dålig klippning. ≈
tuende: tvenne, två → SAOB TVENNE
tuende manz skam: två mäns skam
Låle (1300-talet) #772: Jllæ skoredh haar ær twænnæ mændz skam
Personis binis pudor est tonsus male crinis
YFSv (ca. 1450) #712: illa skwrith haar ær twæggia kompona skam
personis binis pudor est tonsus male crinis
{534} Ilt skal moth ilt och bakstacken moth norden weder.
≈ Ont skall vändas mot ont och baken mot nordanvinden – det gäller att kämpa emot! ≈
ilt (substantiverat adj. n. sg.): ont → SAOB ILL, adj., 1) ond (i moralisk mening), ondskefull, elak, illasinnad; även i överförd användning om handling, beteende, sinnelag och dyl.; även substantiverat i n. sg.: ondt
bakstacken → SAOB BAK- | -STACK (†), bakstycke av kjol / kjortel
norden weder → SAOB NORDAN- | -VÄDER, oväder med nordlig vind
Låle (1300-talet) 1077: Jlt scal emodh ilth oc bagstack modh østhen syndhen wædher
Terga notho prebes prebere malis mala debes
Kock [1892], s. 391: [… ] genom misstag har en senare avskrivare
upptagit både østhen och syndhen.
YFSv (ca. 1450) #1002: jlt skal moth ondo ok bakstaak moth wædhir
terga notho prebes prebere malis mala debes
bakstaak → Söderwall Ordbok, 1, s. 75: bakstakker, m. 1) bakstycke af klädnad, bakdel.
{535} Ilt är hualpen ath lecke medh biörn vngar.
≈ Det är olycksbringande att valpen leker med björnungar. ≈
ilt (adv.): olycksbringande → SAOB ILL 3) ond, svår, skadlig, olycklig, olycksbringande
lecke: leka → SAOB LEKA
Låle (1300-talet) #1194: Jlt ær racke at leeghe meth biørnæ hwalppæ
vrsini fetus ioca torua mouent catulascis
YFSv (ca. 1450) #1074: jlt ær rakka leka medh biorna hwælpe
vrsini fetus joca torua manent catulastris
Kock [II], s. 424: ”Ordspr. varnar naturligtvis för att inlåta sig med sin överman.”
{536} Ingen seer then andre lenger än till tenderne.
≈ Ingen ser den andres tankar. ≈
lenger (adv.) (komp. till länge): längre → SAOB LÅNG
”… lenger än till tenderne.” → SAOB TAND 1) o) ε) i sådana uttryck som inte se någon längre än till tänderna, inte kunna utröna någons tankar / (dolda) avsikter
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 336: »[…] man kan inte läsa andras tankar.»
Låle (1300-talet) #672: Man kan eij see een man lengher æn tijl tændherne
non infra dentes hominum sumus ora videntes
YFSv (ca. 1450) #601: man seer ængen man længir æn til tannanna
non infra dentes hominum sumus ora videntes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #1:
Ingen seer dhen andra länger än til tänderna.
i. e. Ingen weet dhens andras tankar.
{537} Ingen är så long at han moste iw reckia sigh.
≈ Ingen är så lång att han inte behöver sträcka sig. ≈
{538} Ingen är så stackot han moste sig iw bucka.
≈ Ingen så kort att han inte behöver böja sig. ≈
iw (adv.): att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall
Ingen är så long at han moste iw reckia sigh. = Ingen är så lång, att han inte måste sträcka sig.
Ingen är så stackot han moste sig iw bucka. = Ingen är så kort, att han inte måste bocka sig.
reckia sigh: sträcka sig → SAOB RÄCKA 3) med avseende på del av subjektets kropp: sträcka ut / upp (mot / åt / till / över / efter något); även refl.: sträcka ut osv. en del av sin kropp, i synnerhet sin hand (för att ta något), sträcka sig (mot / över / efter något), sträcka sig för att nå (till något)
stackot: kort → SAOB STACKIG 1) b) i fråga om kroppslängd, kort; liten
bucka: bocka sig → SAOB BOCKA I. intr. och refl. 3) böja sig (ned); i synnerhet om en böjning framåt nedåt av människans huvud och bål
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #5:
Ingen är så lång, han måste jw räckia sig;
Ingen är så lijten, han måste jw bocka sigh.
i. e. Ingen är så fulkomligh, at han icke stundom behöfwer annars hielp.
{539} Ingen giffuer dumbe lamb.
≈ Du måste göra din röst hörd, om du vill ha något – ingen ger tysta lamm! ≈
dumbe: stumma, tysta → SAOB DUM; förr även, numera blott arkaiserande i betydelse 2), DUMB. 2) (numera blott arkaiserande) i fråga om talförmåga: stum. […] — bildligt även: tyst; ”död”
dumbe lamb: stumma, tysta lamm → SAOB LAMM c) δ) (†) i uttrycket ingen giver dumba lamm och dyl., för att beteckna att man icke får en önskan uppfylld, om man icke framställer den.
Låle (1300-talet) #26: Hoo giffwer dwmme laam
Agni raro puto quemquam dare munera muto
YFSv (ca. 1450) #26: ffaa giwa dumba lamb
agnj raro puto quemquam dare munera muto
Grubb – Penu proverbiale (1665), 386 #1:
Ingen gieer dumbe Lamb.
i. e. Dhen något wil haa, han måste öpna munnen dherom.
{540} Ingen födes konst rijker.
≈ Ingen föds mästare. ≈
födes: föds → SAOB FÖDA II. 1) […] i pass., om barnet osv.: komma till världen, se dagens ljus; […] j) i pass., med predikativ angivande egenskap och dyl. som någon har redan från födelsen
konst rijker: mästare → SAOB KONST- | -RIK a) om person (eller om någons hand och dyl.): mycket konstfärdig / konstskicklig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 386 #5:
Ingen föddes mästare.
i. e. Alla Barn i börian.
Item: Man måste krypa til dhes man lährer gåå.
{541} Ingen flyge högre än wingarna bära.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 210 #3:
Flyg intet högre än wingarna bähra.
i. e. Som man wille säya: Dhen högt klijfwer, faller diupt.
{542} Ingen kan tiäne tuå herrer till lijke.
≈ Ingen kan tjäna två herrar lika mycket. ≈
till lijke: lika mycket → SAOB TILLIKA, adv., 1) (†) på samma sätt, likadant; även övergående i betydelse: lika mycket / i lika hög grad / med samma styrka och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 642 #2:
Ondt tiähna 2. Herrar til tacka.
i. e. Dhe som äre aff åthskilligh humeur och sinne.
Dherföre haar och Christus sielff sagt: Man kan intet tiähna Gudh och Mammon.
til tacka → SAOB TACK 1) (†) behag; belåtenhet; tillfredsställelse […] a) i uttrycket göra / tjäna någon till tacka, vara någon till behag, vara / göra någon till lags
{543} Ingen döör aff hooth.
≈ Ingen dör av hot. ≈
Jfr. {438} Hoo döör aff hoot honom skal man ringa effter medh morghon kruth.
Låle (1300-talet) #645: Jnghen døør aff høtzell
Nemo solarum moritur terrore minarum
YFSv (ca. 1450) #568: ængin dør aff høzslom
Nemo solarum moritur terrore minarum
høtzell / høzslom: hotelse → Söderwall Ordbok, 1, s. 512: hozl (hoozll), f. hot.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 386 #4:
Ingen döör aff hoot.
i. e. Hoot dräper ingen.
{544} Ingen wardher skemdh medh mindre han gör sigh sielff skam.
≈ Ingen blir utskämd såvida han inte drar skam över sig själv. ≈
wardher skemdh: blir utskämd → SAOB SKÄMMA 1) dra skam över / vanära (någon / något), skämma ut; även i part. perf. i mer / mindre adjektivisk användning: utskämd, vanärad
medh mindre → SAOB MINDRE 5) i det konjunktionella uttrycket med mindre, någon gång med mindre än att, förr även enbart mindre […] a) inledande sats som innehåller ett villkor / en betingelse: om icke, därest icke, såvida icke, såframt icke; ofta övergående i betydelse: utan att
gör sigh sielff → SAOB GÖRA 12) med indirekt refl. obj.: […] vålla sig (något ont / obehagligt och dyl.)
{545} Ingen gör sigh trull megh1) mindre han är trull.
≈ Ingen gör sig till ett troll om han inte är ett troll. ≈
1) megh: tryckfel för medh (=1636)
Låle (1300-talet) #699: Jnghen gør segh tijl troldh vdhen han ær een daare
ni labat ignarus fit monstriparus sibi nullus
YFSv (ca. 1450) #583: ængin gør sik til trwl wtan han ær een dare
≈ Ingen gör sig till ett troll såvida han inte är en dåre. ≈
nil labat ignarus fit monstriparus tibi nullus
dare: dåre → Söderwall Ordbok, 1, s. 183: dare, m. dåre.
{546} Ingen winner vtan han will wåga.
Jfr. {1237} Then inthet wågar, han inthet windher.
Jfr. {1299} Wåge winne wåghe tappa.
wåga: satsa → SAOB VÅGA 1)
a) med avseende på pengar / kapital (eller annan insats), särskilt dels i fråga om vadslagning / spel och dyl.: satsa, dels: placera / investera
c) utan obj.: löpa / (ha modet att) ta en risk; utsätta sig för fara; särskilt i förbindelse med vinna […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 387 #1:
Ingen winner vthan wågande.
i. e. Den något wågar, han något winner, dhen rädde haar altijdh wärst.
{547} Ingen j wärlden säger sigh haffua nogh.
{548} Ingen är så god at han ey warder modh.
≈ Ingen är så bra att han inte blir uttröttad. ≈
god: bra, duktig → SAOB GOD 2) om person. a) i allm.: sådan som han (hon) bör vara, präktig, ”bra”
modh (adj.): trött → SAOB MOD, adj., (†) trött; utmattad
Låle (1300-talet) #1065: Enghen ær saa godh at hanum wordher eij modh
Tam vegetus quis scit quod non in fine fatiscit
YFSv (ca. 1450) #982: ængin ær swa godh at han wardhir ey møtthir
Tam vegetus quis scit quod non in fine fatescit
Kock [1892], s. 386:
”Lat. betyder: »hvem är så kry, att han ej slutligen uttröttas»,
och det nord. ordspr. torde urspr. ha lytt:
»ængin ær swa godher at han wardhir ey modher» (med rim).”
{549} Ingen olycke är allena.
≈ En olycka kommer sällan ensam. ≈
{550} Ingen weth huadh j secken är för än han löser bandet.
≈ Ingen vet vad som finns i säcken innan han knyter upp den. ≈
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Grubb – Penu proverbiale (1665), 387 #2:
Ingen weet hwad i säcken är, förr än han blijr vplöst.
i. e. Dhet weet ingen hwad i folcket boor, förr än dhet yttrar sigh.
{551} Ingen skal sleckia sin lust medh en annars skade eller fare.
≈ Ingen skall tillfredsställa sitt begär genom att utsätta någon annan för skada eller fara. ≈
sleckia → SAOB SLÄCKA
lusth → SAOB LUST 1) a) (numera knappast brukligt) i uttrycket släcka sin lust, förr även sin lusta, tillfredsställa sitt begär / sin önskan
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 387 #3:
Ingen släcke sin lust medh annars skada.
i. e. Man måste intet glädias åth annars ofärd.
Dhet är elliest en stackot frögd.
stackot: kortvarig → SAOB STACKIG 2) a) om tid / tidsavsnitt, kort
{552} Ingen haffuer wän för än om trenger.
≈ I nöden prövas vännen. ≈
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
om trenger: särskrivning av omtrenger:
omtrenger: fara föreligger → SAOB OM ⇒ OMTRÄNGA 2) a) opers., intr. / dep.: det föreligger fara / trångmål och dyl.; det behövs / erfordras / är av nöden; särskilt i uttrycket när / om / då / ifall (det) så omtränger / omtränges
Grubb – Penu proverbiale (1665), 551 #5:
Många Wänner, när minst tränger.
i. e. Wänner finnas nogh när dhe intet behöfwas.
{553} Ingen haffuer lengre fred än som hans granne will.
≈ Ingen har fred längre än hans granne vill. ≈
Jfr. {991} Så lennge haffuer en fridh som hans granne wil.
lengre (adv.) (komp. till länge): längre → SAOB LÄNGE
lengre fred än …: fred längre än …
Grubb – Penu proverbiale (1665), 504 #2:
Man niuther intet länger fredh, än ens Granne wil.
i. e. Dhen träta wil, han får fulle orsak, skulle hon och brytas aff Giärdszgården.
Dherföre än ondt at boo bland orooliga grannar.
länger (adv.) (komp. till länge): → SAOB LÄNGE
intet länger fredh, än …: inte fred längre än…
{554} Ingen bör thet medh glädie åga som han wil med sine wänner täre.
≈ Ingen bör med glädje äga det som han will förtära tillsammans med sina vänner. ≈
åga (inf.): äga → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA
täre: förtära → SAOB TÄRA 1) c) äta; förr även: dricka; förtära
{555} Ingen weth huart lyckon huelffuer,
welisz them som nogot haffuer sielffuer.
≈ Ingen vet vart turen leder – lycklig den som har något själv! ≈
lyckon (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
huelffuer: leder → SAOB VÄLVA 4) c) (†) om öde / lycka / förhållande / situation / läge och dyl.; vanligvis i förbindelse med riktningsangivande adv.; särskilt i sådana uttryck som (e)vart / vartåt / vartut något välver, dels: vart något (än) leder / för, dels: hur något (än) avlöper / vilket resultatet (än) blir
welisz (interj.): lycklig den → SAOB VÄLES i sådana uttryck som väles den som osv., den är lycklig som osv.
— B3 b —
{556} Ingen skal haffue sin frende fule faal.
≈ Ingen skall behandla sin vän som värdelös. ≈
haffue: behandla → SAOB HAVA 10) (†) anse, hålla (någon / något för något), betrakta (någon / något såsom något); även övergående i betydelse: behandla (någon / något såsom något)
fule faal: av ringa värde → Dahlgren Glossarium, s. 236: Fulfal, adj. Till lågt pris; af ringa värde.
fule faal: värdelös → SAOB FUL- | -FAL egentligen: värdelös som en rutten vara och dyl. och därför billig; som kan fås / som säljes för en spottstyver, mycket billig, värdelös; även bildligt
{557} Ingen tror på helgon förre the göre iertecken.
≈ Ingen tror på helgon förrän de gör underverk. ≈
förre → SAOB FÖRR 2) e) β) motsvarar FÖRRÄN 1) b) innan
iertecken → SAOB JÄRTECKEN 2) a) α) i uttrycket göra järtecken, göra underverk
{558} Ingen wett hoo then andre ärffuer.
≈ Ingen vet vem som ärver vem / vem som dör först. ≈
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
hoo → SAOB VEM
Grubb – Penu proverbiale (1665), 397 #3:
Ingen weeet hwem dhen andra ärfwer.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Han måste läggia wäl i maatsäcken, som wil lefwa dhen andra vth.
{559} Ingen ondh stijge j båthen.
Jfr. {439} Hoo som tagher fanen j båthen han måste föra honom öffuer sundh.
{560} Ingen siunger olerdh.
olerdh (participialadj.) → SAOB O– ⇒ OLÄRD 1) a) (mera tillfälligt) icke utbildad, outbildad
{561} Inthet är så ont at thet är iu till nogot goth.
≈ Inget är så ont, att det inte är till något gott. ≈
iu (adv.): att … inte → SAOB JU 6) a) (†) i objektsbisats / adverbiell, konsekutiv / relativ bisats (stundom en däremot svarande självständig sats) styrd av en nekande (mera sällan en frågande) huvudsats i allmänhet: icke, dock icke, icke i alla fall
Grubb – Penu proverbiale (1665), 11 #2:
Aldrigh så ondt, thet är ju til något gott.
i. e. Som man wille säya:
Döör Räfwen så gäller skinnet.
{562} Inthet doger oförsöcht.
≈ Inget duger som inte först har prövats. ≈
doger: duger → SAOB DUGA
oförsöcht (participialadj.) → SAOB O– ⇒ OFÖRSÖKT 2) om sak: icke försökt, oprövad
Grubb – Penu proverbiale (1665), 398 #2:
Intet duger oförsökt.
i. e. Man kan illa judicera om dhet man intet haar försökt.
judicera → SAOB JUDICERA, bedöma (något), döma
{563} Iu nemere Room Iu nemere heluetit.
≈ Ju närmare katolska kyrkan (Rom), desto närmare helvetet. ≈
Jfr. {576} Iu nämare Rom iu werre Christen.
iu … iu (adv.): ju… desto → SAOB JU E) såsom bestämningsord till en komparativ / superlativ. 9) (†) för att beteckna att något med tiden / på grund av angivna förhållanden alltmera ökas / stegras och dyl.
nemere (adv.) → SAOB NÄRMARE
{564} Iu högre en är besetter Iu större är hans fall.
≈ Ju högre ställning någon har desto större blir hans fall. ≈
iu … iu (adv.): ju… desto → SAOB JU E) såsom bestämningsord till en komparativ / superlativ. 9) (†) för att beteckna att något med tiden / på grund av angivna förhållanden alltmera ökas / stegras och dyl.
besetter (perf. part till besätta): uppsatt → SAOB BESÄTTA I. (†) sätta. 1) sätta / placera (någon på en viss plats / i en viss ställning); […] a) i part. perf. i adjektivisk användning i uttrycket högt besatt och dyl., högt uppsatt, som intager en hög samhällsställning och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 402 #1:
Jw högre kall, jw större fall.
i. e. Som man elliest sägher: Högt på pall, giör diupa fall.
Jw högre en är satter, jw swårare fall han giör, när dhet ramblar öfwerända.
{565} Iu mer man rörer j träcken iu mere luchtar han.
≈ Ju mer man rör om i dyngan desto mer stinker den. ≈
iu … iu (adv.): ju… desto → SAOB JU E) såsom bestämningsord till en komparativ / superlativ. 9) (†) för att beteckna att något med tiden / på grund av angivna förhållanden alltmera ökas / stegras och dyl.
träcken: dyngan → SAOB TRÄCK
luchtar: stinker → SAOB LUKTA 1) b) utan bestämning angivande luktens art / beskaffenhet; oftast pregnant, numera blott: lukta illa, sprida stank, stinka
Grubb – Penu proverbiale (1665), 401 #5:
Jw meer man rörer i skarnet, jw wärre dhet luchtar.
i. e. Jw meer man ifrar sqwaller, och förtaal, jw meer blijret kunnigt.
Jw meer man blås på Elden, jw mehr han brinner.
{566} I Storm skall man dyrt godz kasta.
≈ I storm skall man kasta dyrbart gods. ≈
Låle (1300-talet) #1013: J sthorm scal man kært kasthe
Sorti succurre ratis il minuendo saburre
YFSv (ca. 1450) #929: J storm skal man kærast kasta
Sorti succurre ratis il minuendo saburre
{567} I Babel och härodias äre frome ternor.1)
1) Med kombinationen ”Babel” som ortnamn och ”Herodias” som personnamn
förefaller texten ofullständig / korrupt. Ordspråket torde vilja uttrycka att det finns
goda människor även i fördärvliga miljöer.
babel → SAOB BABEL 2) b) (mindre brukligt) såsom sinnebild av fördärv och sedeslöshet
härodias (1604) / Herodias (1636)
Om Herodias ☞ Wikipedia
frome (from- framför vokalisk ändelse 1526—1847): fromma → SAOB FROM
ternor → SAOB TÄRNA 1) (ålderdomligt) flicka / ung kvinna; förr särskilt dels (speciellare,) om flicka / ung kvinna i tjänst hos förnäm (ofta kunglig) dam / ingående i dennas uppvaktning, dels (och ursprungligen): tjänarinna / tjänsteflicka, särskilt i oegentlig eller bildlig användning […]
{568} Itt gott ord finner wäll fultt rum.
≈ Ett gott rykte blir säkert beaktat. ≈
ord: rykte → SAOB ORD 7) b) (fullt brukligt ) […]; även i uttrycket ha gott / dåligt ord om sig, ha gott resp. dåligt rykte
fultt (1604) / fult (1636): fullt → SAOB FULL
finner … rum → SAOB RUM 14)
g) (†) finna / vinna rum / finna osv. sitt rum och dyl., med saksubj.: finna / få plats / utrymme, vinna insteg / smyga sig in, få fotfäste; få tillfälle att utveckla sig / ske / göra sig gällande / verka, få ha sin gång
g) δ) om bön, anhållan, begäran, vädjan, ursäkt, förmaning, befallning / annan framställning riktad till någon: vinna gehör / beaktande, icke bli avvisad / lämnad utan avseende; även övergående i betydelse: bifallas / uppfyllas resp. (om ursäkt och dyl.) godtagas / accepteras / (om befallning och dyl.) åtlydas / följas
{569} Itt gott modh är halfft lijff.
≈ Ett gott humör är halva livet. ≈
modh → SAOB MOD 1) d) α) i uttryck angivande ett psykiskt allmäntillstånd, vari någon känner sig glad / sorgsen / nedstämd / irriterad / lugn / orolig och dyl.: känsloläge, sinnesstämning; 6) livsmod; levnadslust; gott lynne, gott humör
{570} I trong skal man wenner öffue.
≈ I trångmål skall man pröva vänner. ≈
trong (subst.): trångmål → SAOB TRÅNG, sbst., 2) (†) nöd(situation) / nödlidande; trångmål
öffue: anlita; pröva → SAOB ÖVA, v., 1) f) (†) med avseende på något konkret: bruka / använda / begagna; någon gång även med avseende på person
öffue: anlita; pröva → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1185: öva. v. 2) bruka, använda – använda, anlita, pröfva.
{571} Itt gott ord är stundom bettre än monge peninger.
≈ Ett gott rykte är ibland bättre än mycket pengar. ≈
ord: rykte → SAOB ORD 7) b) (fullt brukligt ) […]; även i uttrycket ha gott / dåligt ord om sig, ha gott resp. dåligt rykte
stundom (adv.): ibland → SAOB STUNDOM 1) ibland / emellanåt; då och då
peninger: pengar → SAOB PÄNNING
Grubb – Penu proverbiale (1665), 65 #4:
Bättre gott rychte, än stoora håfwor.
i. e. Som man wille säya:
Godz och Ägor förgåås, men ett gott nampn och rychte blijr effter Dödhen.
håfwor: rikedomar → SAOB HÅVA, egentligen och ursprungligen: tillhörighet, ägodel; i synnerhet om värdefull sådan, rikedom
ägor: ägodelar → SAOB ÄGA, sbst., r. / f.; best. an; pl. -or, 2) konkret: egendom / ägodel, i synnerhet i pl.
{572} Iu äldher Iw werre.
≈ Ju äldre, desto värre. ≈
Jfr. {27} Ålder hielper för ingen Dårskap.
iu … iw (adv.): ju… desto → SAOB JU E) såsom bestämningsord till en komparativ / superlativ. 9) (†) för att beteckna att något med tiden / på grund av angivna förhållanden alltmera ökas / stegras och dyl.
äldher [komp. till gammal]: äldre → SAOB ÄLDRE
werre: värre → SAOB VÄRRE I. såsom komp. 1) α) om person. särskilt ε’) (†) i sådana ordspråksliknande uttryck som ju längre / äldre ju värre.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 886 #2:
Ålder hindrar intet dårskapen.
i. e. Man finner och fulle gambla narrar.
»Ty såsom vngfolck haffua sina laster emoot Gudz bodh, så haffua ock
all annor stand sina laster, och wel arghare än the vnge,
Såsom man säya pläghar, Iw äldre iw werre.
Item, Ålder hielper för ingen dårskap.»
(ur ”Förspråck på Salomos Böker” (Ordspråksboken) @ Gustav Vasas bibel 1541)
{573} Iw kommer sorg och slecker then andre.
≈ Ständigt kommer ny sorg och dämpar den andra. ≈
iw (adv.): ständigt → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt
slecker: dämpar, stillar → SAOB SLÄCKA, v.2, 1) bringa (något) att minska / avta / försvinna / upphöra / minska styrkan / livligheten / kraften / värmen hos (något), dämpa / undertrycka / stilla / tillintetgöra och dyl.
{574} Iu större skalk iw större lycko.
≈ Ju större skojare, desto större tur. ≈
iu … iw (adv.): ju… desto → SAOB JU E) såsom bestämningsord till en komparativ / superlativ. 9) (†) för att beteckna att något med tiden / på grund av angivna förhållanden alltmera ökas / stegras och dyl.
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
lycko (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
{575} Itt lithet grand spiller ofta gott öga.
≈ Ett litet korn fördärvar ofta ett friskt öga. ≈
grand: korn → SAOB GRAND, sbst.1, 1) (kringflygande) liten smula / partikel av något lätt ämne (i äldsta tid ofta särsk. med tanke på agnar, skävor och dyl.); numera vanligen: stoft(korn), damm(partikel); […] a) om liten partikel som fastnat i ögat
spiller: fördärvar → SAOB SPILLA, v.1, 1) förstöra / göra slut på / omintetgöra (något) och dyl. / förstöra / skada / fördärva (något) och dyl., förspilla
Låle (1300-talet) #386: Eeth lidhet grandh spijllder offthe got øwæ
Fit de puluillo languens pupiIla pusillo
YFSv (ca. 1450) #340: eth litin grandh spillir opta eth goth øgha
fit de puluillo languens puppilla pusillo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 197 #2:
Ett lijtet grand skiämmer ett heelt Öga.
i. e. En lijten skamfläck fördärfwar en heel Menniskia.
{576} Iu nämare Rom iu werre Christen.
≈ Ju närmare katolska kyrkan (Rom), desto sämre kristen. ≈
Jfr. {563} Iu nemere Room Iu nemere heluetit.
iu … iu (adv.): ju… desto → SAOB JU E) såsom bestämningsord till en komparativ / superlativ. 9) (†) för att beteckna att något med tiden / på grund av angivna förhållanden alltmera ökas / stegras och dyl.
nämare (adv.) → SAOB NÄRMARE
werre: sämre → SAOB VÄRRE I. såsom komp. 1) i användning såsom (mer / mindre klar) komp. till i synnerhet OND / DÅLIG / ELAK / USEL (förr även ARG) / (i synnerhet såsom adv.) ILLA; […] stundom mer / mindre liktydigt med: sämre
{577} Ingen må wara domare j sinne sak.
≈ Ingen skall vara domare i egen rättssak. ≈
sinne (oblik, ”böjd”, av sin) → SAOB SIN
sak → SAOB SAK 1) rättstvist, rättssak, rättegångssak; mål
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #7:
Jngen kan wara Domare vthi sijn eghen saak.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #21:
Jngen må heller witna j sijn eghen saak […]
{578} J stillesta watnet är mest fiskarna.*
≈ I det lugnaste vattnet går de största fiskarna. ≈
stillesta (superl. till stilla): stillaste → SAOB STILLA 1) b) som inte har någon vågrörelse / som inte rör sig / strömmar, stillastående.
α) särskilt i ordspr. i stillaste vattnet går de största fiskarna och dyl., i det lugnaste vattnet går de största fiskarna.
mest: störst(a) → SAOB MEST I. adj. 1) i fråga om storlek / omfattning / mängd och dyl.: störst
*Jfr. Törning, Veterum et novum proverbiorum… (1677):
»I tystaste watnet går störste fiskarna.
i. e. Uthi dhet tystlåtigste folcket, finnes största skalckheeten.
Man plägar och säya:
Quo minime credis gurgite piscis erit.
(”I de vatten, där du minst tror det, kommer det att finnas fisk.”)»
tystlåtigste (superl. till tystlåtig): fåordigaste → SAOB TYST ⇒ (1) TYST-LÅTIG. (†) tystlåten
skalckheeten: bedrägligheten → SAOB SKALKHET 1) = skalkaktighet 1) skurkaktighet, gemenhet, ondska; gemen brottslighet, illvillig slughet / falskhet, benägenhet att bedra / luras / spela någon fula spratt; arglistighet; bedräglighet
Låle (1300-talet) #445: Man tagher eij sthore fiskæ i grwnd want
grossis fecunda vix piscibus arta fit vnda
Låle (1300-talet) #1152: Man tagher eij sthoore fiskæ i grwnt watn
Vix pisces grandes de paruo gurgite prendes
YFSv (ca. 1450) #387: man takir ey stora fiska i grunth watn
grossis fecunda vix piscibus arta fit vnda
YFSv (ca. 1450) #1063: thu takir ey stora fiska w litlo watne
vix pisces grandes de paruo gurgite prandes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 401 #1:
I stilla Watn gå stoora Fiskar.
i. e. Dhet tysta folket haar skalcken baak Örat.
Man säger fördhenskul: Stilla Watn haa diup grund.
{579} Icke alle på min buk ändog han är blöter.1)
1) Då huvudordet till ”alle” saknas och meningen tycks lösryckt ur ett större sammanhang
går det inte att förstå vad ”alle” syftar på här och vad ordspråket vill uttrycka.
ändog: fastän, även om → SAOB ÄNDOCK II. (numera mindre brukligt) såsom koncessiv konj.: trots att, fastän; även: likgiltigt om, även om; […]
blöter (adj.) (fsv. blöter): mjuk → SAOB BLÖT 1) mjuk (och i allmänhet oelastisk), lös
{580} Iu meer man stryker kattan på ryggin iu högre setter hon vp rumpan.
≈ Ju mer man stryker katten på ryggen desto högre lyfter hon upp svansen. ≈
iu … iu (adv.): ju… desto → SAOB JU E) såsom bestämningsord till en komparativ / superlativ. 9) (†) för att beteckna att något med tiden / på grund av angivna förhållanden alltmera ökas / stegras och dyl.
kattan: katten → SAOB KATTA 1) hondjur av katt; i synnerhet förr även i allmännare användning, om katt utan hänsyn till kön
ryggin (1604) / ryggen (1636): ryggen → SAOB RYGG 1) a)
setter: lyfter → SAOB SÄTTA, v.3, 5) b) δ) lyfta / sträcka upp (kroppsdel, särsk. hand / arm / huvud / svans)
rumpan: svansen → SAOB RUMPA 1) (numera blott vardagligt / bygdemålsfärgat) svans (på djur)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 583 #2:
När man stryker Kattan på ryggen, så sätter hon vpp rumpan.
i. e. När Paddan får medhåld, så yfwes hon.
{581} Ingen kan sin skäpnadh1) lycka vndfly.
≈ Ingen kan undfly sin ödeslott. ≈
1) I ordet skäpnadh har vokaliseringstecknet för a efter sk förtjockats och blivit svårläst men bör helt visst läsas som tecknet för ä, dvs. skäpnadh.
skäpnadh (1604) / skäpna (1636) → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde; dels om öde som en människa (eller ett kollektiv av människor) får / fått i enlighet med en högre makts bestämmande, dels om händelse som inträffar i enlighet med en sådan makts bestämmande […]
S s g r : A (†): (1) SKEPNA-LYCKA i ordspråket ingen kan / skall sin skepnalycka undfly, ingen kan / skall undfly sitt öde
Grubb – Penu proverbiale (1665), 391 #3:
Ingen kan sin skäpna fly.
i. e. Sin förestående Olycka.
{582} Iag will icke stickat vnder en stol medh tigh.
≈ Jag vill inte dölja det för dig. ≈
stickat (kontr.) = sticka’t: sticka dhet → SAOB STICKA, v.1, 9) q) ε) i uttrycket sticka under stol (även stolen) med något, även sticka något under stol(en), undvika att tala öppet om något, försöka dölja / undanhålla / hemlighålla något; förr även dels i uttrycket sticka (något) under (en) stol med någon, undvika att omtala något för någon, (försöka) hemlighålla / dölja något för någon
{583} Ila kommer aldrig till huila.
≈ Att förhala leder aldrig till ro och vila. / Dröjsmål leder aldrig till ro och vila. ≈
ila → SAOB ILA, v.3, (†) uppskjuta, dröja (med något); med avseende på tid: draga ut på, förhala
ila → SAOB ILA, sbst, (†) dröjsmål, uppskov
Grubb – Penu proverbiale (1665), 380 #1:
Iila kommer aldrig til hwijla.
i. e. Dhet som först begynner at komma på dragbäncken,
eller råkar i drögzmål, pläghar seent eller aldrigh komma til ändskap.
iila (dubbelskrivning av i), (stavning ej belagd i SAOB); jfr. 407 #3: ihla
{584} Inthet alt j heluetit som in will.
Jfr. {526} Icke så mykit j heluetit som titt will.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 374 #4:
Icke alt i Helfwetet som in wil.
i. e. Icke alt i dhen girigas taska: som wäl kan lijknas wedh Helfwetet,
dädan ingen förloszning är; Altså är och swårt, at locka Penningen
vhr dhen girigas pung.
Ty man sägher elliest: Dhen som något wil haa aff dhen girigas swett,
han måste wäl höllia på honom.
K
{585} Kakun finner wäll sinn maka.
kakun (1604) / kakan (1636); kakun → SAOB KAKA; kaku, nom. 1604 (: Kakun)
Låle (1300-talet) #22: En fijnner kaghe sijne maghe
Ad commensales se confert torta sodales
YFSv (ca. 1450) #20: æ findhir kaka sin maka
ad commensales se confert torta sodales
Kock [1892], s. 15-16:
”Jag antar således, att ordspråket urspr. lytt æ finder krăki sin măka (med krăki: măka bildande helassonans) eller kanske æ finna krak[r] sina maka »alltid finna stackare sina kamrater» (med fullständigt rim). Denna ursprungliga form återfinnes ej blott i det nyss anförda no. ordspråket utan ock i det da. krage søger mage, ehuru man i senare tid (åtminstone redan på 1600-talet) missuppfattat krage »krake» såsom krage »kråka» […]
Även formellt taget synes den av mig antagna urformen æ finder kraki sin maka eller æ finna krak[r] sina maka berättigad, eftersom krăki: măka bildade helassonans och kraka{r]: maka fullständigt rim, under det att krāka: măka ej rimmade i fornspråket.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 411 #1:
Kaka finner fulle maaka.
i. e. Aldrig är någon så ond, han finner jw sin lijke.
— B4 a —
{586} Kalfskin hengia så monge på weggene som nöth hudar.
Låle (1300-talet) #769: Saa manghe sæliæs faar skindh som lam skindh
Pellis anguine venales sunt vt ouine
YFSv (ca. 1450) #709: swa findhir man lamskin faal som faarskin
pelles agnine venales sunt vt ouine
Läs i Låle-texten 769 agnine och »Saa manghe sæliæs lam skindh som faar skindh»
(Kock [1892], s. 310).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 411 #2:
Kalffskinn komma så wäl på wäggien som Oxehwdar.
i. e. Som man wille säya: Döden seer intet effter åhren.
En vngh kan så snart döö som en gammal.
{587} Kald somar gör warmt lade golff.
≈ En sval sommar ger en god skörd. ≈
Jfr. »Mars torr: april våt, och majus kall,
Fyller bondens hus och lador all.»
(ur Den gamla svenska bondepraktikan
med förord av Sigfrid Svensson. Sthlm 1978, s. 106)
Låle (1300-talet) #33: Kaaldh sommer gør warmth ladegwlff
Algus in estate messi calet ede locate
YFSv (ca. 1450) #32: kaldhir somar gør heta ladhu
algus in estate messi calet ede locate
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 171: »Kall sommar [l. kall maj] gör het lada [l. varmt ladugolv] (det är tecken till god skörd). Låle.»
{588} Kalt är quinne rådh.
kalt: illasinnat → SAOB KALL 2) β) övergående i betydelse: ovänligt stämd, ovänlig, fientlig; illasinnad; numera blott någon gång (i övers. från isl.) om råd(slag)
Låle (1300-talet) #153: Kalth ær qwinner raadh
Consilium rere fore frigens in muliere
YFSv (ca. 1450) #139: kalt ær qwinno radh
Consilium rere fore frigens in muliere
kalt: fientligt → Söderwall Ordbok, 1, s. 640: kalder, adj. 1) kall. 2) kall, kallsinnig, likgiltig, slapp. 3) fientlig, ond, förderflig.
{589} Kan tu icke öffuer komma så kryp vnder.
Låle (1300-talet) #281: Kan tw eij offwer komme thaa kryb vndher
Edita sit nequeas per loca subtus eas
YFSv (ca. 1450) #244: kan thu ey koma owan in thu gak nidhan in
Edita si neuqas per loca subtus eas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 412 #1:
Kan tu intet springa öfwer, så kryp vnder.
i. e. Man måste skicka sigh i tijden: Taga lägenheten som hon faller.
springa: hoppa → SAOB SPRINGA 1)
{590} Kast vth kroken grijpe om thet will.
≈ Kasta ut kroken! Det må nappa, om det vill! ≈
Jfr. {592} Kasta krock j brok och halt om tu kan.
… om thet will: om det vill nappa → SAOB VILJA, v.1, 6) i synnerhet i elliptiska uttryck, med utelämnad / underförstådd inf.
Låle (1300-talet) #198: Kasth paa krogh oc holth om tw kanth
Casus vbique valet semper tibi pendeat hamus
Låle (1300-talet) #450: Kasthe paa kroogh oc holt om thw kanth thij offthe ær løkæ nær
Hamo vicina sors sepe subest inopina
YFSv (ca. 1450) #108: kasta a krook ok halt vm thu githir
Casus vbique valet semper tibi pendeat hamus
YFSv (ca. 1450) #393: kasta aa krook ok halt vm thu gitir
Hamum vicina sors sepe subest inopina
Läs hamo i den YFSv-texten 393 i st. f. hamum (se Kock [1892], s. 102).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 413 #3:
Kasta vth Kroken, dhet nappar jw någorstädz.
i. e. Trägen winner. Man måste försökia Lykkan på allehanda sätt.
{591} Kaste migh huart tu wilt sade åtren, vtan j Vatnet.
åtren: uttern → SAOB UTTER
vtan: utom → SAOB UTAN 2) (†) a) med undantag av, bortsett från, förutom
Låle (1300-talet) #566: Kasth megh hwart thw wilt sade odheren vdhen i wannet
luter ait iace me quo vis sed aquas peto deme
YFSv (ca. 1450) #493: kasta mik hwart thu wilt ok ey i vatnen sagdhe wthern
luter ait iace me quouis sed aquas peto deme
{592} Kasta krock j brok och halt om tu kan.
Jfr. {590} Kast vth kroken grijpe om thet will.
brok (fornengelska brōc, av okänt ursprung; besläktat med holländska broek): bäck, litet vattendrag (ordet saknas i SAOB)
{593} Kattan äther gerne fisk men hon wil icke wäta fötterne sin.
kattan: katten → SAOB KATTA 1) hondjur av katt; i synnerhet förr även i allmännare användning, om katt utan hänsyn till kön
Låle (1300-talet) #784: Katthen wil wæl haffue fisken men han wil eij vædhæ kloen
pisci cattus hiat non wlt quod pes madefiat
YFSv (ca. 1450) #724: kath wil hawa fisk ok wil ey wæta klona
pisci catus hiat nec wlt quod pes madefiat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 415 #1:
Katten hade giärna Fisk: men wil intet wääta footen.
i. e. Dhen laate hadhe giärna maaten, men ijdz intet sökian.
{594} Kattan knorrer icke för än hon fåår mysz.
kattan: katten → SAOB KATTA 1) hondjur av katt; i synnerhet förr även i allmännare användning, om katt utan hänsyn till kön
knorrer: spinner → SAOB KNORRA 1) a) (numera knappast brukligt) om katt: ”spinna”
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
mysz (1604) / mös (1636): möss → SAOB MUS
{595} Kattan wett wäll huars skegh1) hon skall slekia.
≈ Katten vet väl vems sked1) hon skall slicka. ≈
kattan: katten → SAOB KATTA 1) hondjur av katt; i synnerhet förr även i allmännare användning, om katt utan hänsyn till kön s
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
1) skegh: troligtvis tryckfel för skedh (= 1636); ordformen skegh saknas i SAOB SKÄGG ⇒ Ordformer
slekia → SAOB SLEKA 1) slicka
Grubb – Penu proverbiale (1665), 415 #4:
Katten weet fulle hwem han sleeker.
i. e. Han håller sigh giärna til dhen som maaten gieer.
{596} Keeppen driffuer hunden j bandet.
keeppen (1604) / käppen (1636); ordformen keepp saknas i SAOB KÄPP ⇒ Ordformer
driffuer → SAOB DRIFVA 28) nödga, tvinga; förmå, föranleda
bandet → SAOB BAND 1) a) om rep / länk (jämte halsband) och dyl. varigenom djur, i synnerhet hund, hindras från att avlägsna sig utom ett visst område; särskilt i uttrycken gå, stå i band; hålla, leda, drifva, köra (en hund osv.) i band
{597} Käringen will iw haffua sin trete trådh fram.
iw (adv.): alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt
Låle (1300-talet) #519: Ee wil kærling haffwe sijn trætthe traadh
Jussa minus facere plus gestis anuscula nere
YFSv (ca. 1450) #457: kærlingh skal æ hawa sina thrætto fram
jussa minus facere plus gestit anuscula vere
Kock [1892], s. 215:
”Lat. talar för att trætthe traadh (D), ej thrætto fram (S) är den urspr. läsarten […].
thrætto → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 739: þrätta, f. 1) (envist) yrkande, (egensinnigt el.
hårdnackadt) påstående.
kärlingh skal ä hawa sina thrätto fram. 2) (envist) motsägande el. bestridande; träta,
tvist.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 442 #3:
Käringen wil altijdh haa sin trätetrådh fram.
i. e. Dhen eenwetne wil altijd haa rätt at påståå.
{598} Käringen lärer sin son drage kläder vppå när dagen är som blidast.
Låle (1300-talet) #1123: Kærlingh kændher sijn søn at taghe klædher
naar daghen ær blijdesth
Vestit anus puerum spirante calore dierum
YFSv (ca. 1450) #1031: kærlingh kænde sin son taka klædhe
tha daghen ær clarast
vestit anus puerum spirante calore dierum
{599} Klo för biörn skijn.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 417 #2:
Kloo för Biörnskinn.
i. e. Som man wille säya: Han haar skinn på näsan.
Onder at wedfåås. Han rijfwer ifrån sigh.
{600} Korpen hugger icke gerne ögat vthur then andra.
hugger: hackar → SAOB HUGGA 10) om djur: företaga huggliknande rörelse(r) med tänder, näbb, klor och dyl.; (plötsligt) bita till; hacka; stinga (till); nappa; snappa
Grubb – Penu proverbiale (1665), 184 #1:
Ena Korpen hugger intet giärna Ögat vth på dhen andra.
i. e. Dhen ena paddan bijter intet dhen andra.
En Warg bijter intet dhen andra.
{601} Konsten gåår åfta för machten.
≈ Klokhet går ofta före makt. ≈
Jfr. {657} Machten går offta för konsten.
konsten: klokheten → SAOB KONST 1) förmåga, skicklighet; förr stundom övergående i betydelse: förslagenhet, klokhet och dyl. […] a) (†) i förbindelse med (och ofta motsatt) makt.
åfta → SAOB OFTA
för (prep.): före → SAOB FÖRE 10) i fråga om företräde, överlägsenhet och dyl.: framför, framom, över; även: mera än
Grubb – Penu proverbiale (1665), 423 #1:
Konst winner macht.
i. e. Klookheet öfwergår starckheet.
{602} Konsten går nu om bröd, men bröder1) skall åter gå effter henne
och inthet finna henne.
1) bröder (1604) / brödher (1636): tryckfel för brödet / brödhet
{603} Konungz äre, äre rijke vndersåther.
≈ Konungens stolthet är rika undersåtar. ≈
äre: ära, stolthet → SAOB ÄRA 4) om företeelse / omständighet som upplevs som hedrande / ärofylld / som utgör en källa till ära / stolthet […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 425 #2:
Kongens heeder äre rijka vndersåter.
i. e. Som man wille säya: Aff dhen fattigha är ljtet at hämpta.
{604} Kom stundom medh twijffue ey altidh medh kroken.
twijffue: tjuga, högaffel → SAOB TJUGA 1) gaffelformigt redskap varmed hö/ halm / säd och dyl. (vid bärgning) lyfts / förflyttas och dyl., högaffel
Låle (1300-talet) #371: Kom stwndom meth tiwffuen oc eij altijd meth rijwen
fer furcam frugi non rastrum tempore iugi
Låle (1300-talet) #414: Thu scalt stwndom komme meth tiwffuen oc eij altijt meth rijffuen
furca suscepta venias semper neque rastro
YFSv (ca. 1450) #331: thu skalt stundom koma medh tiwgho ok ey aJtidh medh riwo
fer furcam frugi non rastrum tempore iugi
furca suscepta venias semper neque rastro
{605} Kommer tu widh en dåre så skär aff kläder itt stycke och lät honom fare.
kommer tu widh …: kommer du i beröring med… → SAOB KOMMA ⇒ KOMMA VID 2) komma i beröring med (någon / något)
lät (imper. sg. till läta): låt! → SAOB LÅTA (läta)
Låle (1300-talet) #379: Kommer tw wedh een daare thaa skeer aff stycket
och ladh hannum fare
Fimbria scindatur dum stulto quis teneatur
Låle (1300-talet) #1075: Kommer tw wedh een daare tha skær aff stycket
oc ladh hanum fare
Tentus ab amente vestem prescinde repente
YFSv (ca. 1450) #335: kombir thu til een daara skær aff stykkith
ok gak fran honum
fimbria scindatur stulto dum quis teneatur
YFSv (ca. 1450) #1007: kombir thu wid een dara skær aff stykkit
ok skil thik wiidh han
Tentus ab amente vestem prescinde repente
{606} Konst är en selsyn arth, som kommer mongan vppå god farth.
selsyn → SAOB SÄLLSYNT
mongan → SAOB MÅNGEN
{607} Konunge ord reknas högt.
{608} Korpen är aldrigh thes huitare at han sig ofta tuettar.
≈ Korpen blir aldrig vitare för att han tvättar sig ofta. ≈
thes (adv.): desto → SAOB DESS, bestämning till en komparativ
at (konj.): för att → SAOB ATT 20) inledande en kausal sats utan något föregående determinativt ord i den styrande satsen. a) därför att, emedan, för det att
Låle (1300-talet) #563: Kraaghen ær eij diss hwidere at hwn tijt twor seg
lota licet cornix tamen eminet albidior vix
YFSv (ca. 1450) #490: krakan ær ey thy hwitare at hon opta badhar
lota licet cornix tamen ominet albidior uix
Grubb – Penu proverbiale (1665), 426 #3:
Korpen blijr intet deste hwijtare fast han offta twättas.
i. e. Fåfängt arbete.
{609} Kråkan är förty ond ath hon seger saningen.
≈ Kråkan är ond därför att hon säger sanninngen. ≈
förty → SAOB FÖRTY 2) (†) med syftning på en efterföljande att– sats och skilt från denna genom andra satsdelar: därför, av det skälet
ath (konj.): för att → SAOB ATT 20) inledande en kausal sats utan något föregående determinativt ord i den styrande satsen. a) därför att, emedan, för det att
Låle (1300-talet) #165: Kraaghen ær forthi ondh at hwn siær sandhedh
Cornix censeri solet impia garula veri
YFSv (ca. 1450) #151: krakan ær thy ondh at hoon gaal opta sandh
Cornix censeri solet impia garrula veri
{610} Kärleken drager lasset till bysz.
till bysz (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till bys, till byn → SAOB BY
{611} Kötzligh tunga affhuggee1) been halsz.
≈ Den mjuka tungan kan knäcka hårda halsben. ≈
1) affhuggee: tryckfel för affhugger (= 1636)
been halsz troligtvis omkastning av halsz been, dvs. halsben
Jfr. C. Marin: Ordspråk och talesätt… Sthlm 1867, s. 26: ”Tungan har inga ben, dock knäcker hon stundom ryggkotan.”
(Källhänvising saknas, men Swenske Ordsedher tycks ligga närmast.)
Låle (1300-talet) #741: Twnghen ær eij been togh brydher hwn stwndom been
Ossa caret glossa quandoque tamen terit ossa
YFSv (ca. 1450) #680: thunga ær ey been tho at hon bithir vm been
ossa caret glossa quandoque tamen terit ossa
Kock [1892], s. 300: ”Brydher stwndom (D) synes vara en bättre läsart än bithir vm (S).”
{612} Kiend sak så godh som witnat.
≈ En erkänd förseelse är likvärdig med en som är bevittnad. ≈
kiend: erkänd → SAOB KÄNNA 17) (†) erkänna, medgiva, bekänna
sak → SAOB SAK 3), om brott / brottslighet / förseelse och dyl. som utgör anledning / orsak till anklagelse / beskyllning / åtal / fällande dom
så godh som → SAOB GOD 1) i) i uttrycket så / lika god som (något annat och dyl.), lika bra / förträfflig osv. som, likvärdig / likställd med, densamma / detsamma som (något annat)
witnat: bevittnad → SAOB VITTNA 1) […] även (numera blott tillfälligt) med obj., särskilt dels: intyga (något), dels: bevittna (något), dels: redogöra för / berätta om (något)
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #17:
Kend saak är så godh som witnat.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 442 #2:
Känd saak är nogh wittnad.
i. e. Egen bekennelse går för all wittne.
{613} Kommer dagh så kommer rådh.
≈ Kommer tid kommer råd. ≈
rådh → SAOB RÅD 6) (†) möjlighet (att göra något visst, till något visst); tillfälle / lägenhet / tid / förmåga (att göra något); situation / yttre omständigheter som medge(r) att något är möjligt att göra
Grubb – Penu proverbiale (1665), 420 #2:
Kommer dagh, så kommer rådh.
i. e. Man sörier intet för dhen dagh man aldrigh sågh.
Jfr. marginalkommentaren till Predikaren 3:22, GVB 1541:
”Thet är, Sörgh icke för morghon daghen,
Ty tu weest icke hwadh henda kan.
Låt tigh nöya idagh.
Kommer dagh så kommer rådh.”
weest (pres. ind. sg. 2:a pers.): vet → SAOB VETA
{614} Kättilen talar til gryton.
Själva citatet saknas eller är underförståt 1604 & 1636 men har troligtvis utgjorts av:
{1269} Wee tigh så suart tu är sade gryton till kätilen.
Låle (1300-talet) #1079: Wee wordhe teg so sort tw æst sagde grydhen til kædhelen
Teter es ecce lebes ait olla pudescere debes
YFSv (ca. 1450) #1008: grytan lastadhe kætilin we ær thik tha swart thu æst
Teter es o lebes ait olla pudescere debes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 338 #1:
Huru swarter ästu, sadhe Kiättilen til Grytan.
i. e. Dhen ena Paddan förbrår offta dhen andra, och äre både lijka goda.
ästu (pres. ind. sg. 2:a pers. {äst} <är> + {[t]u} <du>: du är → SAOB VARA
L — B4 b —
{615} Lagh är sompt, och sompt lagaklokar.
≈ Lagen är en del – en annan är lagtolkarna. ≈
lagaklokar → SAOB LAG ⇒ B LAGA– (†) –KLOK , sbst. m.; pl. –ar., lagkunnig man, lagtolkare
{616} Lagh ligger j spiutzens ända.
Låle (1300-talet) #5: Nw liggher laaw i spydstaghes ændhe
A conti fine legum versantur agine
Låle (1300-talet) #549: Nw liggher laaw i spywstaghes ændhæ
legum commenta gerit hasta frequens violenta
YFSv (ca. 1450) #5: nu liggia lagh j spyutstangx ænda
a conti fine legum versantur agine
YFSv (ca. 1450) #477: nw ligia lagh i spiutstangs ænda
legum commenta gerit hasta modo violenta
Grubb – Penu proverbiale (1665), 444 #1:
Lagen sitter stundom i spiwtändan.
i. e. Som man wille säya:
När wåld går för rätt, är bättre wara Herre än Knecht.
{617} Lagh är rättens stödh, och rättens förbundh1).
1) rättens förbundh: tryckfel för orättens förbudh (jfr. Låle #71: … vrætthens forbwdh)
Låle (1300-talet) #71: Laaw ær rætthens stwdh och vrætthens forbwdh
Assistens verum vetat vncum regula legum
YFSv (ca. 1450) #6: lagh æru rætsins budh ok kroka forbudh
Assistens vero vetat vncum regula legum
{618} Lathe Herrer haffuer tröghe drängher.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 447 #5:
Laata Herrar, tröge Drängiar.
i. e. Som Herren är, så blijr och tiähnaren.
{619} Läth hund til honingz trogh, så springer han vthi medh bådha fötter.
Jfr. {996} Släp icke hunden j smörtroget.
läth (imper. sg. till lätha): släpp! → SAOB LÅTA (lätha) I. A. 1) a) tillåta osv. att (någon / något) förflyttar sig / går / ger sig i väg (till en plats och dyl.), släppa i väg
Låle (1300-talet) #630: Ladh hwndh til honings trow tha springher han i
meth baadhe been
mergit vtrosque pedes canis inueniendo faui vas
YFSv (ca. 1450) #524: læt hundh til hunax kaar han springir j medh badhom fotom
Mergit utrosque pedes canis inueniendo faui vas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 733 #2:
Släpper man Hunden i smörtroget, så klijfwer han i medh bådha fötterna.
i. e. När man gieer Paddan en spann, så taar hon sielff en aln.
{620} Läth then gamble rådha.
läth (imper. sg. till lätha): låt! → SAOB LÅTA (lätha)
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #413: ælsth raadh ær bæsth
fertur consultus archani pectoris vsus
Låle (1300-talet) #728: Ladh thæn aaldhe raadhe
Oportuna senis series mandatur habenis
YFSv (ca. 1450) #329: bryst raadh ær hwariom manne bæzst
fertur consultus archano pectoris vsus
YFSv (ca. 1450) #665: læt thæn gambla radha
Opportuna senis series mandatur habenis
Se mer ☞ Kock, s. 181.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 64 #1:
Bäst föllia dhe gamblas Rådh.
i. e. Man Praesumerar mästedels dhe gambla för klooke och rådige.
{621} Läth vp säcken medhan grijsen bindes.
Jfr. {781} När grijsen är til bodz, så skal man öpna säcken.
läth (imper. sg. till lätha): öppna! → SAOB LÅTA (lätha)
{622} Lath dräng och warm säng the skilias icke gerna åth.
Låle (1300-talet) #962: Then warm sængh oc ladhe dræng kunnæ eij wel skilies ath
Se piger a fultro lecti non segregat vltro
YFSv (ca. 1450) #874: warm sængh ok latir dræng the skilias nødhogh aat
Se piger a fulcro lecti non segregat vltro
Grubb – Penu proverbiale (1665), 448 #3:
Laat Dräng, och warm Säng, skillias nödigt åth.
i. e. Dhen laate står intet giärna vpp i kiölden.
När lättia och stuguwarmen råka ihoop, så giöra dhe elacke proff.
{623} Lathe oxar, äre icke hwilone werde.
hwilone (oblik, ”böjd”, form av hwila i best. form): vilan → SAOB VILA
Låle (1300-talet) #960: Ladher oxæ ær eij hwijlæ wærdh
Segnis bos agoli subdatur cedulo moli
YFSv (ca. 1450) #960: latan skal man fast køra
Segnis bos agoli subdatur sedulo moli
Grubb – Penu proverbiale (1665), 623 #4:
Laater Oxe är icke hwijlan wärdh.
i. e. Dhen laates arbete är icke wärdt beetesmål.
beetesmål → SAOB BETES– | –MÅL, måltid vid rast, särskilt aftonvard
{624} Lath man är länghe vsell.
vsell: beklagansvärd → SAOB USEL 1) beklagansvärd / ömkansvärd
Låle (1300-talet) #1071: Ladh man ær længhe vsell
Tedet cum miseri mora continuatur haberi
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 446 #4:
Laater man, är länge arm.
i. e. Dhen ey arbetar, effter maath han leetar.
{625} Lägh paddan på hyiende, hon springer wel sielff vthaff.
hyiende: dyna, kudde → SAOB HYENDE, kudde, ofta: huvudkudde; även mer / mindre bildligt / i överförd användning; utom i vitter stil numera blott (om äldre förhållanden / hemslöjd) i inskränktare användning: långsträckt dyna avsedd att anbringas på säte av bänk / stol / i åkdon och dyl. för att tjäna såsom ett mjukt underlag för någon / något
springer … vthaff: hoppar … ned → SAOB SPRINGA ⇒ SPRINGA UTAV 1) med ett (par tre) språng förflytta sig (bort / ned) från något, hoppa av
{626} Läkaren dantzer för penning.
≈ Gycklaren dansar för pengar. ≈
läkaren: lekaren, gycklaren → SAOB LEKARE 1) spelman, gycklare, jonglör, komediant
Låle (1300-talet) #306: Legeren dantzer gerne fore windinghen
Est mimi motus propter lucra propria totus
YFSv (ca. 1450) #271: lekarin lekir alt vm vinningena
est mimi motus propter lucra propria totus
{627} Lenge ligger saak j saltet, om sokaren doger nogot.
sak → SAOB SAK 1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särskilt om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta
j saltet → SAOB SALT, ligga i salt(et), om synd / brott och dyl.: vänta på sitt straff / icke bli
bortglömd; länge ligger sak i salt(et): betecknande att brottslig gärning och dyl. kan
bli åtalad och få sitt straff långt efteråt / att något icke blir glömt, även om lång tid går
sokaren: sökaren → SAOB SÖKA ⇒ Ordformer: sok-
[sak-]sokaren [fsv. saksökiare]: åklagaren → SAOB SAK- | -SÖKARE, (†) målsägande / åklagare / kärande
Låle (1300-talet) #430: Længhe ligger sagh i salthe
Gentes fantur ita iacet in sale causa salita
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 189:
”Ordspr. har varit ganska spritt i Norden. […] Ordspråkets mening framgår härav till fullo: »ett mål kan alltid upptagas och brottet straffas, även om det är länge, sedan det begicks».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 486 #1:
Länge ligger saak i salte.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 128 #4:
Dhen saaker faar bortt, kommer saaker igen.
i. e. Som man sade: Länge ligger saak i salte.
Och heeter fördhenskull:
Quod differtur, non aufertur. (”Det som skjuts upp, upphävs inte.”)
{628} Läkaren gör aldrig så goth plaster, at the kunna läkia all såår.
plaster → SAOB PLÅSTER
Grubb – Penu proverbiale (1665), 483 #2:
Läkiarens Plåster heelar intet all Såår.
i. e. En Mästare kan icke alt.
{629} Lijthet godt skal man högt vpsettia.
högt vpsettia → SAOB SÄTTA, v.3, (settia) 39) b), sätta något högt, prissätta / värdera något högt
Låle (1300-talet) #215: Lidhet goth scal man høgth setthæ
Debet in arce throni spuma sedere boni
YFSv (ca. 1450) #201: lithit goth skal man høghth sætia
debet in arce troni spuma sedere boni
Grubb – Penu proverbiale (1665), 458 #6:
Lijtet gott skal man högt sättia.
i. e. Man måste stundom giöra Paddan ähra:
fast man intet meenar dher medh.
{630} Lijka om lijka, fijsaren fick fiertarens dotter.
Låle (1300-talet) #114: Lighe om lighe fijs fick fierthens dotther
Bundi fit nata lerule coeunt similata
YFSv (ca. 1450) #96: lika foro ok like funnos fiis fik fiærtins dotthir
bombi fit nata lerule coeunt similata
Kock [1892], s. 62:
”Meningen av (det nordiska) ordspråket angives nämligen utan tvivel riktigt av Törning*, som s. 103 upptar: »Lijka om lijka, fijsaren fick fiärtarens dotter. i. e. Jämbnlijkar tiäna bäst ihoop … Bäst medh sin lijke dantza ».”
*Törning = L. D. Törning (d. 1685): Veterum et novum proverbiorum sueo-gothicorum. Stockholm 1677.
{631} Lithin hund är lenge racke.
Låle (1300-talet) #343: Lidhen hwndh ær langhe rackæ
est longe iuuenis catulaster mole pusillus
YFSv (ca. 1450) #274: litin hundir ær længe vnghir
est longe iuuenis catulaster more pussillus
Läs mole i den YFSv-texten 274 i st. f. more (se Kock [1892], s. 151).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 462 #3:
Lijten Hundh är längie Hwalp.
i. e. Småwuxet Folck synes länge Barn.
{632} Lithen tuffua stielper offta stoor las.
Låle (1300-talet) #439: Lidhen thowæ wælther offthe stort læss
grandis carruca modico fit colle caduca
Låle (1300-talet) #1102: Lidhen twæ welther offthe sthoort læss
terra tumens modicum plaustrum resupinat onustum
YFSv (ca. 1450) #380: lithin thwua vælthir opta storth las
grandis corruca modico fit calle caduca
YFSv (ca. 1450) #1003: litin thwa wælthir opta stort las
terra tumens modicum plaustrum resupinat onustum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 459 #3:
Lijten tufwa, stiälper offta stoort lasz.
i. e. En ringa man får offta en stooran nogh at skaffa.
Elliest förstås och här medh at ett ringa feel,
kastar offta omkul ett stoort anseende.
{633} Lithen Herre skall haffua lijka swenner.
{634} Lithen bördo, är long wägh tungh.
Låle (1300-talet) #623: Lidhen byrdhe ær langh wey twngh
mantica mole leuis fit longo tramite grandis
Låle (1300-talet) #841: Lidhen byrdhe ær langh wey twng
per callem grandem pondus leue fit graue tandem
YFSv (ca. 1450) #502: lithin byrdhe ær langh vægh thungh
mantica mole leuis fit langa tempore grandis
YFSv (ca. 1450) #765: læth byrdh ær lang wægh thung
per callem grandem pondus leue fit graue tandem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 459 #4:
Lijten börda giör längden tung.
i. e. Ett ringa ämbete kan giöra mannen trottan:
Serdeles när åhren komma, och man hinner intet mehr trääla.
Man säger elliest: Gammal Oxe trampar tungt.
trottan → SAOB TRÖTT
{635} Lithet är om een nött, och än fastmindre om kärnen är borta.
Låle (1300-talet) #929: Lidhet ær om nødden oc æn mijnnæ om kærnen ær borthe
Recula nux cure leuis est nuclei sine pure
Låle (1300-talet) #1142: Lidhet ær om een nødh oc æn mijnne om kærnen ær borthe
Vis nucis est hassa minor et nuclei summassa
YFSv (ca. 1450) #861: litith ær vm een noth ok æn minna æn kærnin ær w
Recula nux cure minus est nuclei sine pure
YFSv (ca. 1450) #1103: litith ær vm nøth ok æn minna æn kærnen ær w
vis nucis est bassa minor est nuclei sine massa
{636} Lithen hest gör stackott dagxledh.
stackott: kort → SAOB STACKIG 1) c) om avstånd, väg(längd) och dyl. / förflyttning: icke lång
dagxledh → SAOB DAGSLED 1) färd / marsch / vandring som räcker en dag / företages (eller företagits) på en dag / som tager en dag i anspråk, en dags färd
Låle (1300-talet) #286: Lidhen hæsth gør stacket dags reyssæ
Emptus equus leuiter segne dietat iter
YFSv (ca. 1450) #248: litin hæstir gør stakkota dax leedh
emptus equs leuiter segne dietat iter
Grubb – Penu proverbiale (1665), 459 #1:
Lijten Häst giör kortt Dagzleed.
i. e. Hwar giör effter machten.
{637} Lithen hest är wånda mest.
wånda: förvanskning av wandhe i den fda. versionen till wånda i Swenske Ordsedher.
Låle (1300-talet) #626: Lidhen hæsth ær i wandhe mæsth
mayor eundo vadis minor est qui cornipes aruis
YFSv (ca. 1450) #515: litin hæest ær i vadhi mæst
Maior eundo vadis minor est quam cornipes aruis
Kock [1892], s. 256: ”Det fsv. »litin hæst ær i vadhi mæst» med vadhi (av vadh »vadställe»),
motsvarande lat. vadis, meddelar ordspråkets ursprungliga form,
och det betyder »liten häst är mest i (dvs. kommer mest i, sjunker djupast i) vadet [vadstället]».”
{638} Låån skal ledandhes heem gåå.
Låle (1300-talet) #12: Laan scal gaa lackeløsth hiem
absque nota satire debent concessa redire
lackeløsth: utan lakkare → Söderwall Ordbok, 1, s. 727: lakkare, m. rättstjenare, exekutor?
YFSv (ca. 1450) #10: lænth thingh skulu olastadh heem gaa
absque nota satire debent concessa redire
olastadh: ”ordet har insatts i YFSv efter latinet, emedan man missförstod
den ursprungliga meningen av det danska ordspr.” (Kock [1892], s. 9.)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 479 #2:
Låhn bör ledandes heemgå.
i. e. Vthan låhnarens skada och omaak bäras heem igen.
man kan och säya: Leandes heemgå.
i. e. willigt, och lijka som medh leandes munn, bethala dhet som låånt är.
{639} Långh sooth är wis dödh.
sooth → SAOB SOT 1) sjukdom; särskilt om smittosam sjukdom
wis (adj.): viss, säker → SAOB VISS I. 2) som man med bestämdhet vet, säker
Låle (1300-talet) #282: Langh siwghe ær wiss døødh
Egrum prolixe manet expiracio fixe
YFSv (ca. 1450) #245: langhir siwkdombir ær wiss dødhir
egrum prolixe manet expiracio fixe
Grubb – Penu proverbiale (1665), 480 #1:
Långlig soot är wisza Döden.
i. e. Långsamma och swåra siukdomar
pläga skynda en Menniskia åth Graffbacken.
{640} Lönligh brist, rådh är bäst.
Låle (1300-talet) #413: ælsth raadh ær bæsth
fertur consultus archani pectoris vsus
Låle (1300-talet) #728: Ladh thæn aaldhe raadhe
Oportuna senis series mandatur habenis
YFSv (ca. 1450) #329: bryst raadh ær hwariom manne bæzst
fertur consultus archano pectoris vsus
YFSv (ca. 1450) #665: læt thæn gambla radha
Opportuna senis series mandatur habenis
Kock [1892], s. 181: ”Vårt ordspr. möter illa förvanskat i senare tid, och närmast under den av B meddelade formen. Swenske Ordsedher (1604) har nämligen: »Lönligh brist rådh är bäst» (B 4 s. 2), och härmed synes det isl. i Stockh.-hskr. nr 35 4:0
anförda »Leyndum brest laglegt rád er best» vara nära besläktat.”
{641} Långo bleff han dödh som lastade sitt egit.
långo (adv.) → SAOB LÅNG adj. 7) c) ε’) (†) såsom adv. långo / långe, (för) längesedan
långo bleff han dödh …: för länge sedan dog han …
lastade → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
{642} Lwsen kommer wäl j skinfällen.
{643} Lugnet är stillon1) bäst.
1) stillon: tryckfel för stillom (1604 och 1636)
stillom (arkais. dat. pl. till stilla): [för] stillsamma → SAOB STILLA 3) a) som inte för oväsen / stojar / bråkar / åstadkommer uppträden / tvister / stridigheter och dyl., (tystlåten och) stillsam
Grubb – Penu proverbiale (1665), 469 #1:
Lugnet är Spaakom liufft.
i. e. Stilla wäsende är frommom behageligast.
Som man wille säya: Fromt folck lefwer giärna i roo.
{644} Läre vlfuen Pater noster, han ropar wäl Lamb Lamb.
läre (imper.): lär! (jfr. fsv. kæn: lär! nedan); ordformen saknas som variant i SAOB LÄRA ⇒ Ordformer.
vlfuen (fsv. sg. ulver): ulven, vargen → SAOB ULV (v‐, w‐, ‐ll‐, ‐f, ‐ff)
Pater noster: ”Fader vår”
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 361: »… ond natur går inte att ändra.»
Låle (1300-talet) #999: Kænd wlff pater noster
han syer alth lam lam
Si lupus instruitur in numen credere magnum
Semper dirigitur ab eo respectus ad agnum
Låle (1300-talet) #1162: Kænd wlff pater noster han syer lam lam
vota dei discens lupus est agni reminiscens
YFSv (ca. 1450) #969: kæn wlff pater noster
han bedhis æ lamb
Si lupus instruitur in numen credere magnum
Semper dirigitur ab eo respectus ad agnum
YFSv (ca. 1450) #1082: kæn wlff pater noster han bedhis æ lamb
vota dei discens lupus est agni reminiscens
kæn: lär! → Söderwall Ordbok, 1, s. 708: känna (imperat. kän). v. 1) låta veta el. känna, visa, undervisa, lära. med dat. (el. i dess ställe ack.) och ack.
wlff → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 791: ulver (-ar). m. ulf, varg. [wlff]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 486 #4:
Lähre Vlfwen, Pater noster, han roopar ändå Lamb.
i. e. Som man wille säya: Paddan låter intet sin onda nyck:
Heeter fördhenskul: Naturam furca expellas, tamen usque recurrit. Catull.*
(”Du må driva ut naturen med en hötjuga – den kommer ändå tillbaks!”)
{645} Läkiare läk tigh sielff.
läkiare → SAOB LÄKARE
Grubb – Penu proverbiale (1665), 483 #5:
Läkiare lääk digh sielff.
i. e. När man wil gifwa androm rådh emoot dhen siukan,
som han sielff drags medh, då sägher man medh Erasmo:
Medice cura teipsum. (”Läkare! Bota dig själv!”)
— B5 a —
{646} Lån tin wän, och kreff tin owen.
lån (imper. sg.): låna! → SAOB LÅNA
kreff (imper. sg. till kreffua): kräv! → SAOB KRÄVA (kreffua)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 479 #1:
Låhna sin wän, och kräfia sin owän.
i. e. Paddan bethalar mäst medh otack.
Dheraff säger man och: Låhnt Gull, wändes i Bly. Man låhnar offta medh sin stoora skada.
Som man wille säya: Dhen som låhnar sitt vth, han sällier dher medh offta en wän, och kiöper sigh en owän.
{647} Lärdomen är icke tunger at bära, men hård vppå gåå.
≈ Lärdomen är inte tung att bära men svår att gripa sig an med. ≈
hård: svår, besvärlig → SAOB HÅRD 5) svår (att handskas med / få bukt med), besvärlig
vppå gåå: gripa sig an med → SAOB GÅ ⇒ GÅ PÅ / UPPÅ 4) gripa sig an med, taga fatt på / itu med (något); ge sig i färd / i dust med (något)
{648} Löp icke genom muren medh huffuut.
{649} Lönligh tingh skal man lönlighe bära.
lönligh: hemlig → SAOB LÖNNLIG 1)
lönlighe (adv.): i hemlighet → SAOB LÖNNLIG 1)
Låle (1300-talet) #78: Lønligh tingh scal man lønlighe bære
archanis rebus differre silenter habemus
YFSv (ca. 1450) #48: lønlikin thingh skal man lønlika bæra
archanis rebus differre silenter habemus
{650} Läth the döda begraffua the döda.
läth (imper. sg. till lätha): låt! → SAOB LÅTA (lätha)
»Lät the dödha begraffua sina dödha […]»
(Lukas 9:60 @ Gustav Vasas bibel 1541)
{651} Longt lijff är een gerigh menniskios pina.
gerigh → SAOB GIRIG 1) som har alltför stark(t) / livlig(t) begär / åtrå att komma i besittning av / vinna / ernå något, lysten, begärlig, fiken
pina: plåga → SAOB PINA 3) psykiskt lidande, kval, plåga; även med försvagad betydelse, om något höggradigt irriterande / om intensivt obehag och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 480 #2:
Långt lijff är dhen girigas qwaal.
i. e. Jw längre dhen giriga lefwer,
jw meer han plågas aff begärelse til rijkedom.
{652} Lycko råkar man, pijl råkar iernhatt.
lycko (arkais.; fsv. form för lyckan) → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
iernhatt → SAOB JÄRN- | -HATT 1) ett slags enkel hjälm av utsmidt järn med brätte rundt omkring, men utan visir och nackskärm, kittelhatt; även: stormhatt, pott
Grubb – Penu proverbiale (1665), 472 #2:
Lycka råkar man, Pijl råkar Järnhatt.
i. e. Lyckan drabbar owist, som Pijlen om Stormhatten.
{653} Landh medh rätt, och lagh skall bygges.
Jfr. {729} Med lag skall man land bygga.
Jfr. Upplandslagen (ca. 1296): Land skulu mæþ laghum byggiæs
☞ Fornsvenska textbanken, Upplandslagen: Hær byriæs wiþærbo balkær .XI. I.
{654} Lagha munen effter matsäcken.
lagha munnen: rätta munnen → SAOB LAGA 2) b) (†) i förbindelse med prep. efter: rätta / avpassa / jämka (något) efter (något) — särskilt i uttrycket laga munnen efter (mat)säcken, rätta munnen efter matsäcken.
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 19-20:
»[…] man skal komma ihug, at så snart man hafwer skutit Båten ifrån Landet, så är man ock skild ifrån Wisthuuset,
och tå får man laga Munnen effter Maatsäcken, och tänckia ther uppå, at Tijden och Wägen kan blifwa honom längre, förrän han kan komma heem igen, än han kan sielff weta uthaff.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 511 #3:
Man måste ställa Munnen effter Maatsäcken.
i. e. Thära effter förrådet.
tähra → SAOB TÄRA, förtära
{655} Lätt migh få both, på min döde frände.
≈ Låt mig få gottgörelse för min döde släkting! ≈
lätt (imper. sg.): låt! → SAOB LÅTA (lätta)
both → SAOB BOT 6) i synnerhet jur. gottgörelse
frände: släkting → SAOB FRÄNDE 1) anförvant, anhörig
{656} Lägg j tålemodz possan.
≈ Bär det med tålamod! ≈
tålemodz possan → SAOB TÅLAMOD- | -PÅSE, om någons förråd av tålamod; särskilt i uttrycket stoppa / lägga / kasta och dyl. något i tålamodspåsen, bära något med tålamod
Grubb i Penu proverbiale, 481 #3:
Lägg i Tholamodzposan.
i. e. Dhen fromme taar vpp medh tholamodh hwadh honom wederfahrs;
Och lägger dhet bland tholamodz krammet. Dherföre dhen som kan lijda och bijda,
och kasta alt i Tholamodzposan, han öfwerwinner mycket ondt.
M
{657} Machten går offta för konsten.
≈ Makt går ofta före klokhet. ≈
Jfr. {601} Konsten gåår åfta för machten.
machten: makten → SAOB MAKT
för (prep.): före → SAOB FÖRE 10) i fråga om företräde, överlägsenhet och dyl.: framför, framom, över; även: mera än
konsten: klokheten → SAOB KONST 1) förmåga, skicklighet; förr stundom övergående i betydelse: förslagenhet, klokhet och dyl. […] a) (†) i förbindelse med (och ofta motsatt) makt.
Låle (1300-talet) #57: Mackthen gaar offthe foræ konsthen
artem cassando precedit vis aliquando
Låle (1300-talet) #799: Konsthen gaar offthe fore mackthen
Publica vox fatur vis turgens arte domatur
YFSv (ca. 1450) #56: opta gaar makten offuir konstena
artem cassando precedit vis aliquando
YFSv (ca. 1450) #741: makten gaar opta for konstena
publica vox fatur vix turgens arte domatur
konstena → Söderwall Ordbok, 1, s. 702: kunnist (konst. pl. konster. konste), f. 1) vidsom, förstånd.
Grubb i Penu proverbiale, 497 #5:
Machten går för Konsten.
i. e. När wälde får rådha, så hielper ingen Konst.
Som man wille säya: Man måste stadna när man intet meer kan.
Och heeter då: Ultra posse nemo obligatur. (”Ingen förpliktas utöver sin förmåga.”)
{658} Macht brythe berget.
Låle (1300-talet) #590: Mackt brydher offthe stooræ planther
Menia pomposa confringit vis numerosa
Enl. Kock [1892] s. 244 är Planther i Låle #590 fel för plankher; pl. planker har betytt »bålvärk, pallisader».
YFSv (ca. 1450) #516: mange bryta borghir
Menia pomposa confringit vis numerosa
borghir: befästningar → Söderwall Ordbok, 1, s. 136: borgh (pl. borghir), f. 1) borg, genom vall el. mur befäst plats, fäste, slott.
Grubb i Penu proverbiale, 498 #1:
Macht bryter Bärgh.
i. e. Dhen mächtige vthrättar stoor ting.
{659} Man seer offta grandet vthi wår nästes ögon,
och icke biälken vthi wårt egit ögha.
»Huru seer tu itt grand j tins brodhers ögha,
och warder icke warse en bielcka j titt ögha?»
(Matteus 7:3 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Grubb i Penu proverbiale, 27 #4:
Andras feel määta, sitt egit förgäta.
i. e. Wij kunna see grandet i wår nästas Öga,
män biälcken i wårt egit blij wij intet warsze.
{660} Man kysser offta then handen, som man såge gerna wore aff.
såge gerna (impf. konj. sg.): gärna såg / gärna hade sett / gärna skulle se → SAOB SE
Låle (1300-talet) #98: Man kysser offthe then haand han willæ aff wore
Basio sepe volam cui glisco luem fore solam
YFSv (ca. 1450) #82: Man kyssir opta the hand man saghe gerna vth aff ware
basio sepe volam cui plagam diligo solam
Grubb i Penu proverbiale, 500 #1:
Man kysser offta dhen Hand, man såge giärna wore aff.
i. e. Man giör mången ähra, och meenar dher intet medh.
{661} Man skal icke kasta bort thet skitna watne, förr än man får thet rena.
Jfr. {939} Slå icke vth thet skittna watnet, för än tu får thet rena.
watne (oblik, ”böjd”, form av watn): vattnet → SAOB VATTEN
förr än särskrivning av förrän:
förr än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Låle (1300-talet) #669: Man scal eij slaa thet skidnæ watn wd
fore æn man faar thet reenæ indh
non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
Låle (1300-talet) #1089: Slaa eij vdh thet vreenæ watn før æn thw faar thet rene
Turbida seruetur aqua donec vitria detur
YFSv (ca. 1450) #597: jak slaar ey wth thet fula watn før æn jak faar thet rena
non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
YFSv (ca. 1450) #991: sla ey wt thet wrena watn før æn thu hawir thet rena
Turbida seruetur aqua donec vitrea detur
Grubb i Penu proverbiale, 412 #3:
Kasta intet bortt dhet oreena Wattnet, förr än du haar dhet reena.
i. e. Som man wille säya: Pröfwa först dhe nyia wännerna,
förr än du förlåter dhe gambla. Ty nyia wänner, är som nytt Wijn.
{662} Mädan gräset groor, medhan dör märren.
≈ Medan gräset växer dör hästen. ≈
mädan: medan → SAOB MEDAN II. konj. 1) a) under tiden som, under det att
medhan: under tiden → SAOB MEDAN I. adv., 1) såsom tidsadverbial för att ange att handlingen i den sats som innehåller adverbet är samtidig med en annan förut omtalad handling: under tiden, därunder
groor: växer → SAOB GRO 1) om växt / annan del av växt än frö): växa; särskilt med hänsyn till att växten tilltager i storlek; ofta om ung och outvecklad växt: spira (upp) […]
märren: ston, hästen (utan avseende på kön) → SAOB MÄRR 1) hona av häst, sto; stundom (skämtsamt / nedsättande) om häst utan avseende på könet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 559 #4:
Mädan Gräset groor, dör Märren.
i. e. Man dröyer offta medh hielpen, til dhes hon kommer för seent.
Och heeter då effter Ordspråket: Komma med Miölcken, sedan föhlet är dödt.
{663} Man tager icke gerna rent smör, j bänckehalmen.
bänckehalmen → SAOB BÄNK– | –HALM, (förr) om halm som utgör underlag (bädd) i (väggfast) liggbänk
Grubb – Penu proverbiale (1665), 500 #1:
Man taar intet giärna reent Smör i Bänckehalmen.
i. e. Som man pläghar säya: Ondt taga ähran vth, dher ingen är.
Man twättar intet reent byke i Dyngebrunnen.
{664} Medh lagom skal man Städher byggia.
Jfr. {653} Landh medh rätt, och lagh skall bygges.
lagom (arkais. dat. pl. obest. styrd av prep. medh): (med) lagar
Jfr. Upplandslagen (ca. 1296): Land skulu mæþ laghum byggiæs
☞ Fornsvenska textbanken, Upplandslagen: Hær byriæs wiþærbo balkær .XI. I.
{665} Mans ordh mans ähra.
≈ I en mans ord ligger en mans heder. ≈
ähra: ära, heder → SAOB ÄRA 5) a) i fråga om löfte / ed / försäkran och dyl., med åberopande av äran såsom garanti för pålitlighet / uppriktighet / ärlighet; […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 501 #1:
Mans Ord mans Ähra.
i. e. Ingen lofwen, vthan han håls.
Hålla Ord och affsked, står en ährligh man wäl ahn.
{666} Man behöffuer icke draga kniff åth suran wällingh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 509 #4:
Man draar intet Knijff åth swran Wälling.
i. e. Man glädz intet mycket åth dhet som intet duger.
Ty swr Wälling gieer lijten matelust.
{667} Man tagher aldrig ähro, ther ingen är.
≈ Man begär aldrig ärlighet där ingen finns. ≈
ähro (såsom obj. → SAOB ÄRA Ordformer): ärlighet → SAOB ÄRA 5) a) i fråga om löfte / ed / försäkran och dyl., med åberopande av äran såsom garanti för pålitlighet / uppriktighet / ärlighet; […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 787 #1:
Sökia Wattn i Klååstenen.
i. e. Fåfäng möda. Sökia dhet som intet är til at finna.
Dheraff sägz och wedh lijka meening:
Man taar aldrig ähran vth dher ingen är.
taar … vth: begär → SAOB TAGA ⇒ Särsk. förb.: TAGA / TA UT I. tr. 1) h) med avseende på något sakligt, särskilt något som betraktas såsom en rättighet att få / äga: avkräva (från någon); […]
{668} Man skal så wäl byta span som alin.
≈ Man skall dela både smått och stort vid skifte. ≈
byta → SAOB BYTA 1) (†) dela, skifta; fördela, uppdela; göra / hålla skifte
span → SAOB SPANN, om avståndet mellan topparna av tummen och ettdera av
lillfingret / långfingret / pekfingret, som uppkommer när fingrarna är utspärrade
till maximal vinkel mellan tummen och det andra fingret
alin → SAOB ALN, längdenhet på 0,593802 meter
{669} Man skal tagha suart salt aff onda gellenärer.
suart salt: svart salt → SAOB SALT 1) a) svart salt, ämne erhållet genom urlakning av tångaska
gellenärer → SAOB GÄLDENÄR 1) a) person som är skyldig någon pänningar
Låle (1300-talet) #10: Tagh soorth salth aff ondhe gællere
a soluente pigri tibi mnas salis elige nigri
Låle (1300-talet) #233: Thw scalt taghe soorth salth aff onde geldere
De male soluente sal nigrum suscipe gente
Låle (1300-talet) #949: Tagh soort salt aff ondhe gælleræ
Sal nigrum poscas a quo solui male noscas
YFSv (ca. 1450) #14: Thu skalt taka swarth salt aff ondom gyællara
Ab soluente pigre tibi mnas salis elige nigri
YFSv (ca. 1450) #205: thu skalt taka swarth salt aff ondom giællara
de male soluente sal nigrum suscipe gente
YFSv (ca. 1450) #864: tak swart salt aff ondom gællara
Sal nigrum poscas a quo solui male noscas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 8 #3:
Aff ond gälldenär tager man swart Salt.
i. e. Det man kan fåå.
{670} Man gör icke en godh Erckebiskop aff en fråssare.
fråssare: frossare → SAOB FROSSA 2) intr.: äta (och dricka) glupskt / omåttligt; lidelsefullt hängiva sig åt ätande (och drickande); kalasa / festa (på något); leva kräsligt
Låle (1300-talet) #50: Man gør ey godh erchebisp aff een frotzer
Archimandrita non plebe fit ex parisita
Låle (1300-talet) #330: Man gør eij godh erchebiscop aff een scalck
Ex nebulone bonum rara creat ordo patronum
YFSv (ca. 1450) #47: man gør egh godhan ærkæbiscoph aff een skalk
archimandrita non plebe fit ex parasita
YFSv (ca. 1450) #301: aff een skalk wardhir ey godh ærkebiscop
ex nebulone bonum rara creat ordo patronum
{671} Man skal ey gylda thet som ey gull är.
gylda: förgylla → SAOB GYLLA, överdraga med guld, förgylla
Låle (1300-talet) #62: Man scall ey gølle thet ey ær gwldh werth
auro vestire caueas indigna polire
YFSv (ca. 1450) #68: thet dughir ey at gylla som ey ær gul wært
auro vestire caueas indigna polire
— B5 b —
{672} Man sörger offta för en annars gagn.
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
Låle (1300-talet) #88: Man sørgher offthe foræ anner mandz gaffn
Alterius lucra dolet inuidus vt sua dampna
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{673} Man skal ey haffua tuå tungor j en mun.
Låle (1300-talet) #95: Man scal eij haffwe two twngher i een høss
Baiula linguarum non sit faus vna duarum
YFSv (ca. 1450) #83: Man skal egh haua twa tunggor i een mun
baiula linguarum non fit faux vna duarum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 508 #1:
Man måste intet haa twå tungor i munnen.
i. e. Som man elliest säger: Mans Ord, mans ähra.
{674} Man kan wäl ledhe oxan till wattn, men icke truga honom til at dricka.
Låle (1300-talet) #110: Man maa ledhe oxen til wanneth
man kan ey nøde hanum at dricke
Bos ad aquam tractus non vult potare coactus
YFSv (ca. 1450) #97: Man ma ledha vxan til watn
ok ey nødha han til at drikka
bos ad aquam tractus non wlt potare coactus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 500 #5:
Man kan fulle leeda Oxen til Bruns, men icke trugan til dricka.
i. e. Ondt truga dhen tredska. Ondt jaga medh tröga Hundar.
Wedh sådan meeningh plägar man och säya:
Man kan twinga en til blunda, men icke til sofwa.
{675} Man kan ey bådhe blåsa, och haffua miöl j munen.
Låle (1300-talet) #113: Man kan eij baade blæsæ oc haffwe meel i mwnne
Bucca facem vento vix pascit polline tento
YFSv (ca. 1450) #95: thæn blæs ey væl at eelde som myøl hawir i munne
bucca facit vento non poscit poline tento
{676} Man seer på beenet huarest hussen är sönder.
huarest: där / var → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
hussen: strumpan → SAOB HOSA
Låle (1300-talet) #303: Thet kenner paa beeneth hwar hoossen ær brwddhen
Est vbi scissura calige patet indice sura
Låle (1300-talet) #491: Thet kenner paa hoosen hwar been ær saare
Jn passo claret foris angor vt intus amaret
YFSv (ca. 1450) #267: thet ær synth aa hwsune hwar beenith ær sundhir
est vbi scissura calige dat cemere sura
YFSv (ca. 1450) #428: thet skiin wtan hwar innan krystir
jn passo claret foris angor vt intus amaret
Kock [1892], s. 138 om YFSv #428:
”Orden betyda »det synes utanpå, hvar det klämmer innantill»…”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 501 #2:
Man kan snart see på strumpan, hwar Beenet är sunder.
i. e. Aff Mansens actioner pröfwas snart hwar han duger til.
mansens (arkais. gen. sg. m. best. till man): mannens → SAOB MAN
{677} Man söker offte effter thet han icke finner.
Jfr.:
Låle (1300-talet) #158: Man ledher offthe at thet man wil ey haffwe
Contingit queri forsan quod tedet haberi
YFSv (ca. 1450) #145: man letar opta æptir thy man vil ey finna
Contingit queri forsan quod tedet haberi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 556 #2:
Mången söker dhet man intet wil haa.
i. e. Som man wille säya: Vthi en Biörnejagt sökes fulle Biörnen:
Men för fahran skul, gås han giärna förbij.
{678} Man gör icke gieft deicker hoorn, aff een hunderompa.
gieft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
deicker hoorn (1604) ändrat till drickehorn (1636): dryckeshorn
Låle (1300-talet) #206: Man gør eij godh dricke horn aff hwnde halæ
Cornu de cauda non fit potale canina
YFSv (ca. 1450) #149: aff hundz stiærth wardhir ey got drykke horn
Cornu de cauda non fit potale canina
{679} Man skal slå iernet medhan thet är heet.
≈ Man skall smida medan järnet är varmt. ≈
Jfr. {937} Slåå Jernet medhan thet är hett.
slå iernet: smida → SAOB SLÅ 5) β) smida; i fråga om nutida förhållande blott i fråga om smidning som innebär formning i sänke / genom stukning
Låle (1300-talet) #272: Man scal slaa iærneth naar thet ær heedh
Dum candet ferrum velocius est feriendum
YFSv (ca. 1450) #225: man skal sla jærnith tha thet ær heeth
dum candet ferrum velocius est feriendum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 735 #3:
Smijd mädan Järnet är warmt.
i. e. Nyttia lyckan mädan hon är blijdh.
Bruka lägenheeten mädan hon giffz. Tagh tijdh i acht.
{680} Man skal sigh för kaka, omaka.
sigh … omaka → SAOB OMAK ⇒ OMAKA 1) d) refl. α) i uttrycket omaka sig för något / någon, göra sig besvär / anstränga sig för något / någon; även övergående i betydelse: taga sig an / göra något för något / någon
{681} Man får ledhe aff enahanda math.
ledhe → SAOB LEDA, motvilja, vedervilja; avsmak, avsky
enahanda → SAOB ENAHANDA 4) enformig
Låle (1300-talet) #385: Man wordher oc keedh aff een haande madh
Fit fastiditus cibus idem sepe petitus
YFSv (ca. 1450) #339: manne ledhis rat widh een math
fit fastiditus cibus idem sepe petitus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 351 #1:
Hwardagz maath blijr man snart ledze wedh.
i. e. Dhet som dagligen wankar, achtar man intet.
{682} Man skal icke kasta dyrbarsteen för swin.
dyrbarsteen: sammanskrivning av dyrbar steen → SAOB DYRBAR ⇒ DYRBAR-STEN (†) dyrbar sten, ädelsten; troligen att fatta såsom två ord
»[…] idhra perlor skolen j icke kasta för swijn.»
(Matteus 7:6 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Låle (1300-talet) #453: Man scal eij kasthe dyrebar stheen fore swijn
Haud debet tribui splendida gemma sui
Låle (1300-talet) #657: Thet dwær eij at kasthe dyrbar steen fore swijn
Nil suis ad rostrum gemma iuuat esse vel ostrum
Låle (1300-talet) #843: Man scal eij kasthe dyrbar stheen fore swijn
porco prona iaci non debet gemma rapaci
YFSv (ca. 1450) #581: ey dughir kasta dyra stena for swin
nil suis ad rostrum gemmam juuat esse vel ostrum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 412 #4:
Kasta intet Pärlor för Swijn.
i. e. See wäl til hwem du gieer dina gåfwor:
Om och dhen är gåfwan wärdh.
Man måste intet gifwa Hunden aff Helgedomen.
{683} Man må och förstå halffquädin wijsa.
halffquädin (perf. part.): halvkväden → SAOB KVÄDA, yttra, säga, tala; sjunga
halffquädin: halvkväden → SAOB HALV- | -KVÄDEN, blott till hälften uttalad, blott antydd
Grubb – Penu proverbiale (1665), 271 #2:
Gott Predika för dhe lärde.
i. e. Dhe förstå snart en halffqwäden Wijsa.
{684} Man må och så länge wenias widh ondt, at man sägher thet är gott.
Låle (1300-talet) #555: Man ma so længæ væniess wedh ont at man tycker ont wære got
Lente plaga dolet que fore crebra solet
YFSv (ca. 1450) #482: man ma swa vænias vidh ilt at onth ær fulgoth
lente plaga dolet que fore crebra solet
{685} Månge bäckiar små, göra een stor åå.
≈ Många bäckar små blir en stor å. ≈
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #38: Monghe becke oc smaa gøre een stoor aa
Ampnem paruorum facit vnda frequens fluuiorum
YFSv (ca. 1450) #37: mange bækkia ok sma gøra stora aa
ampnem paruorum facit vnda frequens fluuiorum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 546 #3:
Många Bäckiar småå, giöra en stoor Åå.
i. e. Lijtet och offta fyller snart Säcken.
{686} Måtton är j allo tingom bäst.
måtton: måttan → SAOB MÅTTA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 558 #4:
Måttan är i all ting bäst.
i. e. Medelwägen är altijdh säkrast.
{687} Man ridher en hest är blackot, och tänckier longt, och kommer stackot.
blackot → SAOB BLACKOT / BLACK 1) matt / blekt rödgul; blond, isabellfärgad
stackot (adv.): en kort bit → SAOB STACKIG 1) c) om avstånd, väg(längd) och dyl. / förflyttning: icke lång; även såsom adv.: icke långt, ett kort stycke
Grubb – Penu proverbiale (1665), 502 #2:
Man rijder en Häst är blackot, täncker långt, och blifwer stackot.
i. e. Man haar intet snöre på Lijffztijden.
Och brukas dhetta, när man hörer giöras långt facit på Liffztijden,
och wil myckit vthrätta;
Och händer så i medler tijdh ett oförmodeligit Dödzfall.
{688} Musen dör icke gerna vnder hölasset.
icke gerna: knappast → SAOB GÄRNA 5) uttryckande något såsom med hänsyn till omständigheterna mycket möjligt / sannolikt / sannolikast resp. (i nekad sats) föga möjligt, föga sannolikt; ofta i satser med kunna eller därmed likvärdigt uttryck: rätt väl, med lätthet, lätt, utan svårighet, godt, rimligtvis; tillsammans med negation ofta: knappast, knappt, näppeligen, svårligen
Grubb – Penu proverbiale (1665), 534 #4:
Mwsen döör intet vnder Höölaszet.
i. e. Hon kan wäl skicka sigh dher trångt är.
{689} Man skal icke flygha höger än wingarne bära.
höger (komp. (†) till hög): högre → SAOB HÖG
Grubb – Penu proverbiale (1665), 210 #3:
Flyg intet högre än wingarna bähra.
i. e. Som man wille säya: Dhen högt klijfwer, faller diupt.
{690} Man hööl ey wäl gul vnder gethetungo.
hööl (pres. ind. sg.): höljer, gömmer → SAOB HÖLJA 2) (†) (undan)gömma, undandölja
wäl → SAOB VÄL I. såsom adv. A. såsom sättsadverbial och i användning som närmast ansluter härtill. 1) på ett tillfredsställande / passande / tillbörligt / önskvärt sätt, bra / gott; […]
gul: guld → SAOB GULD
gethetungo: en gets tunga, gettunga; ordet saknas i SAOB
geta tungo → Söderwall Ordbok, 1, s. 398: geta tunga, f. gettunga.
tungo (oblik, ”böjd”, form av tunga 1526–1835): tunga → SAOB TUNGA
Låle (1300-talet) #556: Man gømmer eij wel gwldh vndher geddæ twnghe
Lingula caprina bona non est aurifodina
YFSv (ca. 1450) #483: man gømir ey væl gul vndir geta tungo
lingula caprina bona non est aurifodina
geta tungo → Söderwall Ordbok, 1, s. 398: geta tunga, f. gettunga.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 254 #7:
Giömma Gull vnder Gieterumpan.
i. e. Låta Sqwaldran weeta dhet man wil haa löhnt.
sqwaldran: skvallerbyttan → SAOB SKVALLRA, sbst. skvalleraktig kvinna / flicka; skvallerbytta
{691} Man skal ey binda bielror på en skalk,
han låther wäll höra sigh huarest han är.
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
bielror: bjällror → SAOB BJÄLLRA
huarest: där → SAOB VAREST I. (ålderdomligt) såsom adv. 2) (numera mindre brukligt) såsom rel. adv.: där
Låle (1300-talet) #662: Man tørff eij henghe klockæ vppaa een skalck
Non opus est follo suspendere timpana collo
YFSv (ca. 1450) #589: man thorff ey binda klokko a een skalk
non opus est follo suspendere timpana collo
{692} Man skal ey stinga handen emellan barcken och trädh.
stinga: sticka, stoppa → SAOB STINGA 8) (†) b) i fråga om att föra / skjuta / sätta (in) / placera något på en (härför avsedd / avpassad) plats (i synneryhet en öppning), sticka / stoppa (något någonstädes)
Låle (1300-talet) #680: Thet ær ont at stinghe handhen mellom barcken oc trææeth
non vola claudatur vbi libro stirps sociatur
YFSv (ca. 1450) #611: ey ær goth stinga hand mællom træ ok barken
Non vola claudatur vbi libro stirps sociatur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 142 #3:
Dhen som kryper millan Barcken och Träät, han blijr klämder.
i. e. Dhen som förer ondt emillan goda wänner, han faar omsijder illa.
{693} Man skal warligha bära fult kaar.
wahrliga (adv.): försiktigt → SAOB VARLIG försiktig / aktsam / varsam (och omtänksam); även om något som är / sker / utförs utan häftighet / (större) intensitet och dyl.
fult: fullt → SAOB FULL
Låle (1300-talet) #775: Man scal warlighe bære fwlt kar
perfusum plene vas leuitate tene
YFSv (ca. 1450) #715: fult kaar skal man warlika bæra
perfusum plene vas leuitate tene
{694} Man skal näpsa gott barn at thet bliffuer icke ont,
och ont barn at thet bliffuer ey werre.
Låle (1300-talet) #805: Man scal ræffzæ eet barn at thet wordher [B: icke ont]
(A: Blijff ont oc ær ont) [B: Oc ont barn] at thet wordher eij wærre
Pusio plectetur ignauus vt edificetur
Ne peyoretur probus equo iure dometur
YFSv (ca. 1450) #747: man skal næpsa onth barn at thet wardhir goth
ok goth barn at thet wardir ey onth
pusio plectetur ignauus vt edificetur
ne peioretur probus equo iure dometur
Kock [1892], s. 322: ”Den fd. texten är fördärvad i A; S innehåller ordspr. i den form,
som närmast överensstämmer med lat.”
{695} Man driffuer letteligh thet vth, som gånga wil.
letteligh (adv.): lätt → SAOB LÄTTELIGEN 4) utan svårighet / besvär, lätt
gånga (inf.): gå → SAOB GÅ (gånga)
{696} Man vndrar ther på som seldan skeer.
seldan (adv.): → SAOB SÄLLAN
Låle (1300-talet) #932: Man wndrer thet mæsth som siællen skeer
Res est difficilis ir spoliare pilis
YFSv (ca. 1450) #846: man vndrar thet mæst man seer siællast
Res rari moris plus est motiua stuporis
{697} Man kan fulle roo när man torffuar ingen wedh.
≈ Man kan väl ge råd när det inte behövs. ≈
fulle (adv.): nog → SAOB FULLER 2) förvisso, säkerligen, visserligen, helt visst, utan tvivel; direkt bekräftande / för att uttrycka att någon känner sig ganska viss på / äger förhoppning om något; stundom närmande sig ett bedyrande: sannerligen. —särskilt i sats som innehåller ett medgivande / erkännande åtföljt av en reservation / ett förbehåll / dyl.: visserligen, nog, väl (men, dock och dyl.)
roo / rå (äldre inf. för råda): råda, ge råd → SAOB RÅDA 25) giva råd / det / det rådet; såsom ett råd föreslå / anbefalla / rekommendera
torffuar … wedh → SAOB TORVA ⇒ TORVA VID: ha behov av (något / någon)
Låle (1300-talet) #415: Naar man wondhes tha wildhes hanum raadh
fit frenesi separ infestat quem dolor asper
Låle (1300-talet) #981: Man kan manghe raad naar man tørff inghe wedh
Separ angorum fit compos consiliorum
YFSv (ca. 1450) #338: tha mannin wandas tha villis honum snildin
fit frenesi separ inuistat quem dolor asper
YFSv (ca. 1450) #895: karl kan aal raadh tha honum wandas ække
Separ angorum fit compos consiliorum
{698} Man skal wenta rådt, för illa sudit.
Jfr. {148} Betala råått för illa sudit.
sudit (perf. part.): sjudet → SAOB SJUDA 5) koka, tillreda / laga mat
wenta rådt för illa sudit → SAOB RÅ 2) a) α’) (†) vänta rått för illa sudet, vänta att få lika gott / värre igen / betalt med samma mynt eller dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 249 #3:
Gifwa rådt för illa sudit.
i. e. Bethala ondt medh halfwa wärre.
Par pari referre. Bethala medh lijka mynnt
Men en gammal Scribent rådher contrarium, som haar sagt:
Non vindicandum scelere, si possis, scelus.
(”Ett brott bör inte bestraffas med ett brott, om det är möjligt för dig.”)
Heeter altså: Ondt måste intet medh ondt bethalas.
{699} Man skal fylle snarest öghe på en skalk en magan.
≈ Man skall först och främst fylla ögat förr än magen på en skojare. ≈
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
snarest (adv. superl.): snarast, främst → SAOB SNARARE 3) (i superl.) i betydelsen: närmast / först och främst / i första hand / framför allt / företrädesvis / i synnerhet och dyl.
öghe: öga → SAOB ÖGA
en: än → SAOB ÄN, konj.1, såsom underordnande konj., även (och sannolikt ursprungligen) inledande led som inte utgör bisats, för att ange skillnad vid jämförelse; […]
magan: magen → SAOB MAGE / MAGA
Låle (1300-talet) #1099: Man scal fyllæ paa een skalk førre owedh æn mawen
Talmo quam stomacho saciari wlt prius ambro
YFSv (ca. 1450) #981: man skal enom skalk fylla før øghon æn maghan
Talmo quam stomaco saciari wlt prius ambro
{700} Man är mest kargh tå man ey haffuer.
mest kargh: snålast → SAOB KARG 1) om person: snål, sparsam, njugg, icke frikostig
tå → SAOB DÅ
{701} Man warder myckit warse j månge daghar.
myckit: mycket → SAOB MYCKEN
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
{702} Man tagher ther dygden som hon är.
dygden: godheten → SAOB DYGD 6) (†) godhet, välvilja […]
Låle (1300-talet) #1132: Man tagher ther dygdhen som hwn ær
Virtus in titulis proprij sit habenda curulis
YFSv (ca. 1450) #1045: ther takir man dygdh som hon ær
virtus intitulis proprii fit habenda curulis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 500 #2:
Man söker Dygden dher hon är.
i. e. Som man wille säya: Dhen Elden wil haa, han sökien i Askan.
i. e. Dher han är til at finna. Ty elliest sägher man:
Man taar aldrigh ähran vth, dher ingen är.
— B6 a —
{703} Man äther icke osalt, tå man better nogot weth.
better → SAOB BÄTTRE
{704} Man måste plöye medh sådan oxar som man haffuer.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 176 #3:
Egen äga är altijd bäst.
i. e. Som man plägar säya: Gott plöya medh egne Oxar.
Siälfägan är altijdh godh.
äga: mark, ”täppa” → SAOB ÄGA, sbst., r. / f.; best. an; pl. -or, 2) b) landområde som tillhör gård / fastighet, i synnerhet om jordbruks- / skogsmark
{705} Man tror mer ögonen än öronen.
{706} Man skal äthe at han leffua må, och icke leffua at man ätha må.
{707} Man skal så leffua som j landet är tijdher.
≈ Man skall leva så som tidsförhållandena är i landet. ≈
tijdher: tidsförhållanden, konjunktur → SAOB TID 5) om tidsperiod som kännetecknas av vissa omständigheter / tillstånd, ofta med karaktäriserande bestämning; särskilt dels om sådan period i någons liv, dels (ofta i pl.) om sådan period med tanke på de (skiftande) förhållanden / omständigheter som människor lever under; stundom närmande sig / övergående i bet.: konjunktur
Låle (1300-talet) #8: Man scal saa leffwe som paa landh ær tijd
Ad terre morem vite decet esse tenorem
YFSv (ca. 1450) #8: Man skal a lande liua som ther ær sidhir
ad terre morem vite decet esse tenorem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 503 #1:
Man måste så lefwa, som i Landet är seeder.
i. e. Man får intet föra någon Laag eller Sedwänia medh sigh til en främmande Orth.
Vthan dhet heeter som Versen lyder:
Si fueris Romae, Romano vivito more.
(”Om du är i Rom skall du leva enligt romersk sed!”)
{708} Man skal icke kasta suart hustru til sängia fiäll.
suart → SAOB SVART 4) b) som avviker från / strider mot det (moraliskt) rätta; som har samband / samröre / förknippas med djävulen / annat ont väsen och dyl. / något onaturligt / trolldom / magi ocg dyl.; om person: ond eller illasinnad
sängia fiäll → SAOB SÄNG- | -FJÄLL, (†) fotbräde / fotställning på säng
Låle (1300-talet) #24: Man scal eij kasthe soorth kone tijl sænghæ fiæll
Ad spondam pulla non vxor pellitur vlla
YFSv (ca. 1450) #23: man skal ey wræka swarta hustru til sænga stook
ad spondam pulla non vxor pellitur vlla
{709} Man må thämia itt wildiur, och icke een onda menniskio.
Låle (1300-talet) #104: Man maa themme wilt diwr oc ey ondh qwinne
Bestia fit domita verna nec asper ita
YFSv (ca. 1450) #87: man githir tampth eth wilt diwr ok egh een ondhan swen
bestia fil domita verna nec asper ita
{710} Man kan ey alt medh skålar wegha.
≈ Man kan inte väga allt med en våg. ≈
skålar: vågskålar → SAOB SKÅL 1) b) till våg hörande mindre, kupigt kärl i vilket vikt(er) / det som skall vägas placeras; även i utvidgad användning, om annorlunda utformat till våg hörande underlag för vikt(er) / det som skall vägas
Låle (1300-talet) #190: Man kan ey alth i skaale wæyæ
Cuncta gerenda nequis metiri lancibus equis
YFSv (ca. 1450) #176: man kan ey alth i skaalom wægha
Cuncta geranda nequis metiri lancibus equis
{711} Månge hender göra lätt arbete.
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #621: Manghe hendher gøre snar gerningh
multorum manibus alleuiatur onus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 546 #4:
Många Händer giöra lätt arbete.
i. e. Som man elliest säger: Macht bryter berg.
Man sägher och aff Swänskan: Många skuldror draga bördan lätt.
{712} Man såge gerna yxan såto vthi, ändoch han wil inthet hålla j skafftet.
såge gerna (impf. konj. sg.): såg gärna / hade gerna sett / skulle gärna se → SAOB SE
såto (impf. konj. sg.): satt, sutte, skulle sitta → SAOB SITTA ⇒ SITTA I, UTI 2) till 13: vara anbringad / fäst / instucken / inhuggen / finnas på sin plats / sitta fast
ändoch: fastän, även om → SAOB ÄNDOCK II. (numera mindre brukligt) såsom koncessiv konj.: trots att, fastän; även: likgiltigt om, även om; […]
{713} Man kan liuga sigh igenom land och icke stiäla.
{714} Man tagher offta tårnet whr en annars foot, och lätter honom j sin egen.
tårnet: tornen, taggen → SAOB TORN 1) om hårt och spetsigt utskott på växt, uppkommet genom ombildning av del (t. ex. blad, stam / rot) av växten i fråga; tagg
whr (1604) / vhr (1636): ur
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
lätter (pres. ind. till lätta): lämnar kvar → SAOB LÅTA (lätta) 6) kvarlämna (någon / något på en plats), låta vara kvar
Låle (1300-talet) #191: Hwij scal iegh tagæ thornæn aff anners mandz fodh och sætte i mijn
Cur mihi dem sentes alleno calce manentes
YFSv (ca. 1450) #178: hwi skal jak taka thorn w annars footh ok sætia i min
Cur mihi dem sentes alieno calce manentes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 503 #2:
Man taar offta Thornen vhr annars Foot, och sticker honom i sin egen.
i. e. som man plägar säya:
Taga annars Foot vhr Elden, och sättia sin egen i stället.
i. e. Träda i fahran för en annan.
Ty mången täncker undertijden at hielpa sin wän vhr nödhen,
och bringar sigh sielff dher medh på Olycka.
{715} Man skal blädia, och icke ryckia vp medh rötter.
blädia → SAOB BLÄDA, avplocka / avbryta / avbeta / dyl. blad(en) av (växter), avblada
Låle (1300-talet) #288: Me scal blædhæ kaalen oc eij oprøcke hanum meth rooden
Eradicandum non est olus ast mutilandum
Låle (1300-talet) #1176: Blædh saa kaalstocken at han maa andhet sindhz groo
vtere sic olere queat vt rursum subolere
YFSv (ca. 1450) #249: man skal blædhia kaalen ok ey skæra opp medh rotum
Eradicandum non est olus ast mutilandum
YFSv (ca. 1450) #1069: blæd swa kaal at han ii geen waxir
vtere sic olere queat vt rursum subolere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #8:
Bättre blädia, än ryckia rooth.
i. e. Bättre molcka Koona, än slåna för Hufwud. (☞ Penu… 69 #5)
i. e. Bättre är lijtet länge nyttia, än alt på en gång ödha.
Dhen som rycker vpp Rooten, han haar inga blad at wänta.
{716} Man må så lenge fyra en skalk, at han menar sigh wara en Herre.
fyra: fira → SAOB FIRA 3) göra (någon) till föremål för en ärofull / smickrande uppmärksamhet; bringa (någon) sin hyllning
skalk: skurk, skojare → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
{717} Man må bådhe lee och gråta, och haffua fagran mun.
Låle (1300-talet) #360: Man maa baade lee oc haffwe een fawer mwndh
Fas est ridere necnon decus oris habere
YFSv (ca. 1450) #317: man maa badhe lee ok hawa een faghir mun
fas est ridere necnon decus oris habere
{718} Man skal först driffua vth bijn, och sedan taga honogh.
bijn (pl.): bin → SAOB BI
honogh → SAOB HONUNG
{719} Man will icke heta gerigh, vthan wara begärigh.
≈ Man vill inte kallas girig om man inte är sniken. ≈
heta: kallas → SAOB HETA II. ha ett visst namn; benämnas; kallas
gerigh → SAOB GIRIG 2) som har en överdriven åtrå att förvärva och hopa ägodelar och härmed förenar en ytterlig sparsamhet; vinningslysten och snål, pänningkär
begärigh → SAOB BEGÄRIG (†) begärlig, lysten, fiken, ivrig
vthan wara: utan att vara, om man inte är → SAOB UTAN 2) c) i det konjunktionella uttrycket utan att inledande konditional bisats: om inte, med mindre att
{720} Man skal icke låtha gapet wara öptt1), när gårdhen är giordat2).
≈ Man skall inte låta gårdsporten vara öppen när gården är inhägnad. ≈
gapet: ingången → SAOB GAP 3) öppning (i mur / gärdsgård och dyl.)
1) öptt (1604): tryckfel för öpit (1636): öppet
2) giordat: troligtvis tryckfel för giärdat: omgärdad, inhägnad → SAOB GÄRDA 1) intr.: uppsätta stängsel / hägnad / gärdsgård
Grubb – Penu proverbiale (1665), 226 #4:
Fåfängt hägna Giärdzgården när Grinden står öpen.
i. e. Som man wille säya: Stängia dören på en söndrig foglebwr.
{721} Man skal icke seya alt för sin granne, thet man wil haffua lönt.
seya → SAOB SÄGA
lönt: hemligt → SAOB LÖNA, (†) dölja, hemlighålla
{722} Man skal altidh hoppas til thet besta.
Jfr. {28} Al tingh skall man hoppas til thet besta.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 518 #2:
Man måste altijdh hoppas dhet bästa, och wänta dhet onda.
i. e. När wäl går, måste man och wänta dhet som wärre är.
{723} Man skal klaga sigh til retta, och icke slåå sigh til rätta.
klaga sigh til retta: gå till domstol → SAOB RÄTTA 1) e) (†) i uttrycket klaga / slå sig till rätta, genom att klaga (inför domstol) resp. genom att gripa till våld (söka) få rättvisa skipad / sin rätt tillgodosedd och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 443 #2:
Laag giäller, och icke slaag.
i. e. Dhen som slåår han bryter. Man får intet slåå sigh til rätta.
{724} Man skal icke alt troo som säghs.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 807 #1:
Til hofwa, måste mycket tholas och lijtet troos.
i. e. Wedh Hofwet får man intet troo alt som sägz.
{725} Månger får loff för lithet, och skam för altzinthet.
Jfr. {816} Offta fånger stor loff, lithen ära.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #426: Offthe faar stoorth loff lidhen æræ
Garritus laudis meritis fit cedulo claudis
Låle (1300-talet) #548: Man fonger offthe loff fore lidhet
Och lasth fore halffwe mijnne
laudi solent claudis pulsari cimbala laudis
lesio sepe leuis salibus fit subdita seuis
YFSv (ca. 1450) #392: man faar oppta loff for litith
garritus laudis meretis fit sedulo claudis
YFSv (ca. 1450) #475: opta faar man loff for litith ok last for alzænkte
laude solent claudis pulsari cimbola laudis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 545 #5:
Mången får loff för lijtet, och skam för alzintet.
i. e. Som man sade: Mången blijr roosad för ringa, och lastad för inga.
Mången lijder för ingen sin broth.
{726} Medh godz wexer höghmogh1).
Jfr. {1139} Ther godzet wexer ther wexer högmodh.
godz: rikedomar → SAOB GODS 1) egendom, ägodelar; i synnerhet förr ofta övergående i betydelse: rikedom(ar), skatter och dyl.
1) höghmogh: tryckfel för höghmodh (= 1636)
högmodh: stolthet; högfärd (superciliosus: högfärdig) → SAOB HÖGMOD 1) stolthet över eget (verkligt / förmenat) värde i förening med förakt för andra (vilket visar sig i sinnelag, ord och handling); dryghet, högdragenhet, stormodighet; förmätenhet, inbilskhet; stundom (i synnerhet förr) svårt att skilja från: högfärd
Låle (1300-talet) #188: Naar megh woxer gots thaa woxer megh hoomodh
Cum cluo lucrosus fluo mente superciliosus
Låle (1300-talet) #591: Naar megh woxer gotz tha woxer megh hoffmodh
mente tumens letor nummismate cum locupletor
YFSv (ca. 1450) #173: naar mik væxe godz tha væxe mik moodh
Cum cluo lucrosus fluo mente superciliosus
YFSv (ca. 1450) #519: jak ær i hughin gladh tha hawir pæninga i min pungh
Mente tumens lator numismate dum locupletor
Grubb – Penu proverbiale (1665), 522 #4:
Medhgång föder höghmodh.
i. e. När Lyckan löper medh så yfwes man giärna, och blijr stålt.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 883 #4:
Wäxer min Rog, så wäxer min hog.
i. e. Ökas godzet, så ökas och modet.
{727} Medh ålder wexer weth.
weth → SAOB VETT 2) förnuft / förstånd, tanke- / fattnings- / omdömesförmåga; själsförmögenheter; förr även liktydigt med: medvetande
Grubb – Penu proverbiale (1665), 521 #5:
Medh tijden wäxa Rooser.
i. e. Tijden gifwer alt.
Man plägar och säya: Med åhren wäxer wettet.
{728} Man skal icke betra ont medh halffua werre.
≈ Man skall inte avhjälpa ont med dubbelt så ont. ≈
betra → SAOB BÄTTRA I. tr. 1) göra bättre, förbättra, korrigera, rätta; bota, avhjälpa
halffua werre: dubbelt så ont → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #6:
Man skal icke bättra ondt medh halffuo werre.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 74 #7:
Bättra ondt med halfwa wärre.
i. e. Som man elliest säger: Gifwa rådt för illa sudet.
{729} Medh lagh skal man land byggia.
Jfr. {653} Landh medh rätt, och lagh skall bygges.
Låle (1300-talet) #1: meth laaw scal man landh bygghæ
A methodo legis terre status heret et egis
YFSv (ca. 1450) #1: Medh lagh skal man land byggia
A methodo legis terre status heret et egis
Jfr. Upplandslagen (ca. 1296): Land skulu mæþ laghum byggiæs
☞ Fornsvenska textbanken, Upplandslagen: Hær byriæs wiþærbo balkær .XI. I.
{730} Medh lithet watn må en man tuå sigh.
tuå sigh: tvätta sig → SAOB TVÅ, medelst vatten göra (något / någon, i synnerhet sig) fri från smuts / orenhet, tvätta; i synnerhet med avseende på kropp(sdel)
{731} Medh litzle kan man wilian röna, ware thet ey vthan en gång.
litzle: litet → SAOB LITEN
{732} Meer wil meer haffua.
Låle (1300-talet) #435: Meer wil meer so wil oc mæth konæ aff grødh
Gestit anus satura pultes wlt plus ita plura
YFSv (ca. 1450) #374: meer wil æ meer swa wil mæt kærlingh grøth
gestit anus satura pultes wlt plus ita plura
— B6 b —
{733} Mångt snack medh alwar.
mångt: månget, mycket → SAOB MÅNGEN
{734} Mer må tuå, än en.
≈ Två kan mer än en. ≈
må (pr. sg. / pl.): förmår, kan → SAOB MÅ, v.1, 1) (†) vara i stånd / ha möjligheter / tillfälle (att), förmå, kunna […]
{735} Mång swin bryta gård, men vsält är thet som widher tags.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 547 #1:
Mång Swijn bryta hol, men vselt dhet som tags i holet.
i. e. Dhet brytes offta längie, förr än straffet kommer;
Och faller offta ojämpnt, så at största skalcken slipper snarast onäffster,
och dhen minst bryter får mästa huggen.
{736} Man kenner huar skon tränger.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 348 #1:
Kiänner hwar sigh, sade Meshatten föll emoot ijsen.
i. e. Hwar kiänner bäst sielff, hwar Skoon trycker.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 384 #1:
Ingen sitter dhen siuke så när, han kiänner hwadh honom lijkar.
i. e. Hwar kiänner bäst sin egen brist.
Item: Ingen weet hwar skoon trycker,
vthan dhen som haar honom på footen.
{737} Man skal icke tro hundatannen.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 153: »Arga människor är inte att lita på, de hugger gärna.»
hundatannen: hundtanden → SAOB HUND– | -TAND
Låle (1300-talet) #1156: Thw scalt eij troo hæsthe how oc eij barnæ artz
Och eij hwndhe tændh
Vngula quadrupedis infantis posteriora
Dens canis hec suspecta solent fore qualibet hora
YFSv (ca. 1450) #1070: thu skalt ey tro hæsta foth ey barns bakloth ey hundatan
vngula quadrupedis infantis posteriora
dens canis hec suspecta solent fore qualibet hora
bakloth: bakdel → Söderwall Ordbok, 1, s. 75: bakluter (bakloth), m. bakdel (på menniskor och djur).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 336 #2:
Hundetanden och Hästefooten äre intet troendes.
i. e. Dhe äre liumske och småfalske: Dhe hålla intet streck.
{738} Månger loffuer för sin nödh, thet han håller icke för sin dödh.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 547 #2:
Mången lofwar i Nöd, och håller icke för sin Död.
i. e. Vthi nödh och fahra, lofwar mången mehr än han kan hålla.
Såsom en skippare i siöönöden lofwade gifwa wår Herre sin heela Skuta,
om han måtte komma behållen i hambn: Men när han var in salvo,
fick icke wår HErre en spildra dheer aff. Och heeter då effter gambla Ordspråket:
Lofwa rundt, och hålla tunnt.
in salvo : i säkerhet
{739} Månger man gör rijs åt sijn egin rygg.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 552 #3:
Mången smijder sielff sin Olycka.
i. e. Mången giör rijs åth egen rumpa. Är sielff dher til wållande.
{740} Måtteligh tingh är bäst.
{741} Månge möösz bijta offta een katta j hiel.
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
möösz: möss → SAOB MUS
Låle (1300-talet) #601: The sculle wære manghe møss een kat sculle bijdhe
murilegum mures nexuri sint’ sibi plures
YFSv (ca. 1450) #531: Manga mys skulu en kat binda
Muriligum mures nexuri sint tibi plures
{742} Månger goffue sitt ögha til att then andre miste.
Jfr. {853} Ond man mister gerna sitt ene ögha.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
ögha: öga → SAOB ÖGA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #1:
Mången gåfwe giärna ett sitt egit Öga til, at en annan miste båda.
i. e. Om dhen harmgirige kunde förderfwa sin Owän, han skonte sigh intet sielff,
så stoor är Werldennes ondska.
{743} Mordh kan aldrigh dölias.
Låle (1300-talet) #119: Mordh maa eij dølies
Clam mors illata nequit obcludi similata
YFSv (ca. 1450) #182: mordh maa ey lønas
Clam mors illata nequit obcludi simulata
Grubb – Penu proverbiale (1665), 532 #4:
Moord blijr sällan dölgt.
i. e. Som man elliest plägar säya: Dhet som giömmes i Snöö, dhet kommer vp i Thöö.
Item: Länge ligger Saak i Salte.
{744} Många kunna hielpa enom.
enom (ack. sg. m. i substantivisk anv.) → SAOB EN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #2:
Många kunna hielpa en.
i. e. Som man wille säya: Hielpen är altijdh godh. Om willian är godh,
så är en Menniskia snart hulpen, när hwar lägger sitt dher til.
{745} Mwsz giffuer lort för welgiort.
mwsz → SAOB MUS
Grubb – Penu proverbiale (1665), 535 #2:
Mwsen gieer Loort för Peperkaka.
i. e. Otack får wälgiort. Dheraff plägar man och säya:
Dhen som spijsar en Fogel, får skarnet för mödan.
{746} Mång ting yppas, och sanhz rönes.
sanhz (1604) ändrat till sanheet (1636)
Låle (1300-talet) #285: Manghe tingh øppes oc sandhedh rønes
Emergit verum licet exstant sismata rerum
YFSv (ca. 1450) #292: mangh thingh øppas ok sanninden rønis
emergit verum licet extent cismata rerum
{747} Månge äre the som köre wel, en then som draga skal.
≈ Många är de som vill köra, ve den som skall draga! ≈
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
wel (pres. ind. sg./pl.): vill → SAOB VILJA
en then som …: läs med Låle #604 … wee then som …: … ve then som …
Låle (1300-talet) #604: Mange æræ the som køræ men wee then som dræwæ scall
multi lora ferent sed per pessi iuga merent
YFSv (ca. 1450) #534: Mange æro køre swena værst ær honum draghir
Multi frena tenent sed perpessi iuga merent
{748} Månger man iaghar til sin egin skada.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #3:
Mången taar sigh sielff til skada.
i. e. Man står sigh offta sielff i Liwset. Meenar giöra sigh gagn,
och får skadhan i händerna.
{749} Månger talar til sitt egit gangn.
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
{750} Månghe äre wenner, men få trogne.
månghe (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
{751} Mångher klåår en annars qwäsa, när hans egin klyar.
mångher (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
klåår: kliar → SAOB KLÅ, klia
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
qwäsa → SAOB KVÄSA, sbst.2, (†) krossår, skrubbsår
klyar: kliar → SAOB KLIA
{752} Mitt är mitt, mitt är migh icke leet.
≈ Mitt är mitt, och det som är mitt känns inte som något obehagligt för mig. ≈
är migh (migh: dat. ethicus = för mig): för mig
leet: lett → SAOB LED 1) b) i förbindelsen vara / bliva någon led, kännas resp. komma att kännas såsom något ont och obehagligt för någon
{753} Mångt är medh mångom.
Jfr. {759} Myket är i mångom.
mångt: månget, mycket → SAOB MÅNGEN
mångom (dat. sg. till mångt efter prep. medh): månget → SAOB MÅNGEN
{754} Musen finner äntå itt hool, än werden wore full medh räffuer.
äntå: ändå → SAOB ÄNDÅ II. (†) såsom koncessiv konj.: trots att, fastän; även: likgiltigt om, även om; […]
hool: hål → SAOB HÅL
än: även om → SAOB ÄN 3) i förstärkande / framhävande användning […] e) γ) i konjunktionella koncessiva uttryck med betydelsen: oaktat (om / att), även om, om också; […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 535 #1:
Mwsen finner fulle hol, fast stugun wore full medh Kattor.
i. e. Som man sade: List leetar sigh fulle fram.
Arm rotta, som weet sigh icke meehr än ett hol.
{755} Mykit watn löper, medhan mölnaren soffuer.
≈ Det rinner mycket vatten medan mjölnaren sover. ≈
Jfr. {1231} Thet löper mykit watn medan molnaren soffuer.
löper: rinner → SAOB LÖPA VI. 1) om vätska och dyl.: flyta, rinna
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
mölnaren: mjölnaren → SAOB MJÖLNARE
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 362: »Mycket förfares, når husbonden försummar arbetet eller
inte övar tillsyn utan litar på tjänstefolket.»
Låle (1300-talet) #1074: Møghet løber watn men mølleren soffwer
Tento multore multum fluit vnda sopore
YFSv (ca. 1450) #1005: mykith løpir watn mæn mølnarin soffwir
tento multore multum fluit vnda sopore
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 66:
»Förty, medan mölnaren sofwer, löper myckit Watn fåfängt.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 538 #3:
Mycket Watn rinner mädan Mölnaren sofwer.
i. e. Dhet skeer mycket i Hwshållet, som Hwszbonden intet får weeta aff.
Heeter fördhenskul: Dhen Pijga och Dräng lijter på, får skam och skada i hwarie wråå.
{756} Mykit är som siuker åth lyster.
≈ Det är mycket en sjuk längtar efter. ≈
åth lyster: särskrivning av åthlyster (1604 & 1636)
åth lyster: längtar efter → SAOB ÅT- | -LYSTA, (†) ha lust till / önska (komma åt) (något)
siuker (fsv.) (sustantiverat adj.): en sjuk / den sjuke → SAOB SJUK
Låle (1300-talet) #1116: Manckth ær thet then sywghe at løsther
Versilis ad plura manet egri nimia cura
YFSv (ca. 1450) #1036: mykith ær thet siwkom at lystir
versilis ad plura manet egri monia cura
Kock [1892], s. 403:
”Monia i S [= YFSv 1036] är den bästa läsarten. Mlat. mūnium (i klassiska språket pl. munia),
även någon gång skrivet monium (enligt Diefenbach: Novum Gloss.), betyder bland
annat »dienst, gabe» (Diefenbach: Gloss.).
I urtexten har stått munia, som i S [= YFSv 1036] utbytts mot monia och […]
i A [= Låle 1116] förvanskats till nimia. Lat. bör således konstrueras:
»egri cura manet versilis ad plura munia (monia)».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 537 #1:
Mycket dhen siuka lyster.
i. e. Dhen som plågas aff ond begärelse, honom infalla många lustar.
{757} Mykit är j hunden som inthet doger ätha.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 540 #1:
Mycket i Märren som intet duger.
i. e. Skittin saak haar elack stanck.
{758} Mykit behöffues til en godh kåål.
{759} Myket är j mångom.
Jfr. {753} Mångt är medh mångom.
myket: mycket → SAOB MYCKEN
mångom (dat. sg. till mångt efter prep. i): månget → SAOB MÅNGEN
{760} Mothgång, haffuer många mistanckar.
{761} Man skal icke förachta itt lithet sår, ey heller fattighe wenner.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 735 #6:
Små Såår och fattigha Fränder, bör man intet förachta.
i. e. Som man elliest wille säya: Aff ett ringa sargande, som intet blijr wårdat,
sätter mången Lijfwet til. Små och fattiga förwanter kunna och stundom
komma vpp på bänken, och hiälpa andra medh sigh;
Och måste fördhenskul intet försmåås.
{762} Man seer ingen länger än til tenderna.
länger ((†) komp. till lång): längre → SAOB LÅNG
”… länger än til tenderna.” → SAOB TAND 1) o) ε) i sådana uttryck som inte se någon längre än till tänderna, inte kunna utröna någons tankar / (dolda) avsikter
Låle (1300-talet) #672: Man kan eij see een man lengher æn tijl tændherne
non infra dentes hominum sumus ora videntes
YFSv (ca. 1450) #601: man seer ængen man længir æn til tannanna
non infra dentes hominum sumus ora videntes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #1:
Ingen seer dhen andra länger än til tänderna.
i. e. Ingen weet dhens andras tankar.
N — B7 a —
{763} Naken quinna driffuer nöden til at spinna.
Låle (1300-talet) #649: Nøødh kænner nøghen koone at spinne
Nere status miseri tribuunt nude mulieri
YFSv (ca. 1450) #569: nødh kænnir nakoth kona at spinna
nere status miseri tribuunt nude mulieri
Grubb – Penu proverbiale (1665), 385 #1:
Naken Qwinna drifwer nöden til spinna.
i. e. Nödh söker Brödh.
Item: Nödh drifwer Hunden i bandh.
{764} Ney och Ja gör een långh träta.
Låle (1300-talet) #661: Ney och ia ær langh trætthe
non ita prolixam poterunt consistere rixam
YFSv (ca. 1450) #596: ne ok ja æru lang trhæta
non ita prolixam poterint consistere rixam
Läs thræta och poterunt i den YFSv-texten 596 (Kock [1892], s. 270).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 568 #3:
Ney och jaa, giör en lång trääta.
i. e. Som man wille säya: Fåfängt gå til rätta vthan bewijs.
Ty dher intet document är, dher är Swarandens ney så gott som Kärandens jaa.
{765} Näpper spaar greymer nöther.
≈ Snål spar, fan tar. ≈
Jfr. {803} Niugger spar grömer nöther.
näpper: snål → SAOB NÄPP 3) (†) sparsam, njugg, snål
greymer: den lede, djävulen, fan → SAOB GRYM 4) hårdhjärtad, obarmhärtig, skoningslös, omänsklig, blodtörstig – särskilt (†) i ordspråket njugger (eller näpper) spar, grymmer nöter, där grymmer antagligen närmast motsvarar ”den hårde” / ”den lede”, jfr den senare versionen: ”snål spar och hin tar” (Granlund Ordspr. (c. 1880)) (⇒ SAOB SNÅL 2) b))
nöther: förbrukar → SAOB NÖTA 1) (†) med avseende på matvaror och dyl.: förtära, förbruka, konsumera; även i absolut användning, närmande sig betydelse: få sitt uppehälle; även med avseende på förbrukningsartiklar / bruksföremål och dyl.: använda, begagna, förbruka
Grubb – Penu proverbiale (1665), 569 #4:
Niugger spaar, grymmer nöhter.
i. e. En spaarsam Aflare får gemeenligh en slösig Ödare. Ty dhet skeer som offtast,
at dhet som en kariger filtz dragher ihoop medh skinn- och skafwande,
dhet förslösa hans Barn och Arfwingar, medh Horor och Bofwar, och wetha icke Aflaren en tack dherföre; Och kommer altså sällan til tredie Arfwingen.
{766} Näpsa tin wen j löön, och prisa honom öffuerludh.
≈ Beröm din vän öppet, högt och tydligt! Men tillrättavisa honom i det tysta! ≈
näpsa: tillrättavisa → SAOB NÄPSA, (numera nästan blott på ett mer eller mindre skarpt sätt) tillrättavisa
tin → SAOB DIN
j löön: i hemlighet → SAOB LÖNN a) i uttrycket i lönn, i hemlighet; i smyg
prisa (imper.): beröm! → SAOB PRISA, v. 3, 1) i tal / skrift yttra sig (mycket) uppskattande / fördelaktigt om (någon / något); framställa (någon / något) såsom (synnerligen) utmärkt / förträfflig(t) och dyl.; berömma (någon / något) […]
öffuerludh: högt, ljudligt → SAOB ÖVERLJUTT, adv., 1) (†) i fråga om att något utsägs öppet / offentligt (så att alla närvarande kan höra / uppfatta det): högt / klart och tydligt […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 766 #2:
Straffa din wän, men osmädt.
i. e. Man må fulle warna sin wän medh godha,
men vthan försmädelse:
Elliest sätter dhet ingen godh wänskap.
osmädt (adv.; participiellt adj.) → SAOB O– ⇒ OSMÄDAD / OSMÄDD, icke smädad; (adv.) utan att smäda
{767} Nåden är bättre än rätten.
Låle (1300-talet) #526: Bædræ ær naade æn ræth
Jus superat venia parcere docta quia
YFSv (ca. 1450) #465: bætre ær nadh æn ræthir
jus superat venia parcere docta quia
Grubb – Penu proverbiale (1665), 575 #1:
Nådh är bättre än rätt.
i. e. Dhetta brukas til beweekelse wedh affbediande,
eller intercession effter begånget förseende, eller fallen domb,
när dhen brotzlige faller til böön om förskooning.
Elliest säger man och: Nådh böör wara hoos Rätten.
Ty elliest är offta högsta rätt högsta orätt.
intercession → SAOB INTER- | -CESSION, förbön, anbefallning, förord, rekommendation
{768} Nätzla brenner så wenn som owenn.
Låle (1300-talet) #747: Nædlæ brændher saa snart wæn som vwæn
Omnibus vrtica palpantibus est inimica
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
”Fastän ordspråket saknas i S [dvs. som YFSv-text], har det ändå brukats i Sverige.” (Kock [1892], s. 301)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 598 #2:
Nätzlan bränner bådhe wän och owän.
i. e. Hon haar intet anseende til Personen.
Hwar wed alla Domare billigt kunna lijknas,
som böre låta affecterna i Domen wara affsijdes satte:
Och taga dhet gemeena Ordspråket i acht:
Wed böön och gåfwa, bör en Domare sofwa.
i. e. Han bör wara opassionered och indifferent.
{769} Nådhelöst Herskap är Gudh leedt.
≈ Överhet utan nåd är motbjudande i Guds ögon. ≈
herskap → SAOB HERRSKAP 3) (†) om sammanfattningen av de personer som ha att befalla / råda (över någon / något), härskare, ”herrar”, överhet, överordnade, myndighet
… är Gudh leedt (”Gudh” står här i dat. ethicus styrd av leedt): … motbjudande för Gud
leedt (adjektivet led i neutr.) → SAOB LED, adj., 1) som väcker avsky / motvilja, avskyvärd, vederstygglig, motbjudande, otäck, otrevlig
Låle (1300-talet) #170: Naadeløsth herskab ær skijlth fraa gwdh
Cordis heres acharis non est deus auxiliaris
YFSv (ca. 1450) #155: nadhaløsth hærskap ær skilth fraan gudz hiælp
Cordis heris acharis non est deus auxiliaris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 575 #2:
Nådelöst Härskap är Gudh ledt.
i. e. Dhet är ondt at lefwa vnder dhen Öfwerheet, som ingen nådh anseer.
{770} Något för något, inthet för inthet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 574 #2:
Något för något, intet för intet.
i. e. För intet får man intet.
Heeter fördhenskull: Quid pro quo. (”Något för något.”)
Sade Krähmaren som gaff en Synåål för en Mååltijdh.
{771} När vsel kommer til welde, så kan han inthet återhälle.
≈ När en usling kommer till makten kan han inte hejda sig. ≈
welde → SAOB VÄLDE 1) b) i allmännare användning, i fråga om (att ha befogenhet) att bestämma / råda över någon / något: makt / myndighet; inflytande
återhälle → SAOB ÅTER- | -HÄLLE (†) återhållsamhet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 583 #1:
När Paddan kommer til wälle, så weet hon intet återhälle.
i. e. När en skratte kommer vpp vhr skarnet til något förnämdt ämbete och Ähra,
weet han inget mått på högfärd.
skratte → SAOB SKRATTE 3) inbilsk narr / tok / dumbom; även narr / gycklare
{772} Ny glädie, är flygande medh sorgh.
Låle (1300-talet) #428: Ny glædher ære aff slidendhæ meth sorgh
Gaudia pennata sunt mesta dolore fugata
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 571 #3:
Ny glädie haar sorgen i föllie.
i. e. När glädien är i Stugun, så är sorgen i Farstugun.
stugun → SAOB STUGA
farstugun → SAOB FÖRSTUGA, närmast innanför ytterdörr beläget rum, farstu
{773} När tuå tiuffuar begynna trätta, så får bonden sin koo igen.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 586 #1:
När Tiufwar träta, så får Bonden sin Koo igen.
i. e. Aldrig så ondt dhet är jw til något gott.
{774} När sanningn1)kommer til röna, så är lögn icke werd een böna.
≈ När sanningen kommer fram är lögnen inte värd ett dyft. ≈
1) sanningn: tryckfel för sanningen (= 1636)
kommer til röna: blir känd → SAOB RÖN 2) γ) i uttrycket komma till röna, betecknande att något blir föremål för erfarenhet / omsättes i handling och dyl.: bli uppenbarad / komma fram / förvärkligas / ”komma till kritan” och dyl.
böna → SAOB BÖNA 1) c) i uttryck som beteckna en saks obetydlighet / ringa värde; särskilt (numera något vardagligt) i uttrycket icke värd en böna, fullständigt värdelös
Låle (1300-talet) #352: Naar sandhen oc løgen komme samen tha hawer løgn tabeth
Falsa recluduntur vere dum res oriuntur
YFSv (ca. 1450) #310: førsta sannind møte tha hawir scrok skam fore
falsa pedes retrahunt quibus obuia vera recurrunt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 586 #1:
När sannt kommer fram, så får lögnen skam.
i. e. Lögnen står intet i profwet.
Dheraff man och plägar säya:
Sanning består, när Lögn förgår.
står … i profwet → SAOB PROV: stå i provet, bestå provet
{775} När hunden är dödh, så kan han inthet mere skella.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 168 #3:
Döder Hundh bijtz intet.
i. e. Dhen Gåås som Halsen är aff, hon roopar intet meer.
är aff: är av på
{776} När gåsen är dödh, så ropar hon icke kakak.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 131 #2:
Dhen Gåås som Halsen är aff, hon roopar intet meer.
i. e. Döder Hund bijtz intet.
Mortui non mordent. (”Döda bits inte.”)
{777} När thet är som wärst, så bliffuer thet som bäst.
{778} När klok kommer til klokare, så måste kloker wijka.
Låle (1300-talet) #118: Naar kyndegh kommer tijl klogh tha hawer klogh tabeth
Callidus opprimitur dum callidior reperitur
YFSv (ca. 1450) #99: klokir hawir tappath tha owirklokir kombir
Callidus opprimitur dum callidior reperitur
{779} När alla foglar flyga bort, så är kråkan qwar.
Jfr. {75} Alle foglar flyga bort tå bliffer kråkan quar.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 15 #5:
Alla Foglar flyga bort, Kråkan blifwer altijdh qwar.
i. e. Snyltegästen låter intet länge nödga sigh.
Han blifwer giärna then sijdste i Laaget.
nödga → SAOB NÖDGA, enträget bedja / krusa / truga / söka övertala (någon)
låter intet länge nödga sigh: behöver inte låta sig krusas länge
{780} När barnet får thet som thet gråter efter, så tijgher tet.
Jfr. {1197} Tå barnet haffuer sin wilia så gråter thet inthet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 578 #4:
När Barnet får sin willia, så gråteret intet.
i. e. När man får rådha sielff, så haar man ingen at trääta medh.
gråteret (kontr.) = gråter’et: gråter dhet
{781} När grijsen är til bodz, så skal man öpna säcken.
≈ När grisen erbjuds skall man öppna säcken. ≈
Jfr. {621} Läth vp säcken medhan grijsen bindes.
til bodz: ges (lat.: detur), erbjuds → SAOB BUD 3) a) i uttrycket stå, någon gång vara / ligga (någon) till buds, förr även till bud, stå / vara till (någons) förfogande, vara tillgänglig (för någon), vara att få / uppbringa.
Låle (1300-talet) #947: Ladh vpp sæcken men grijssen gijffwes
Saccus adaptetur porcellus cum tibi detur
YFSv (ca. 1450) #862: Man skal lata vp sækkin tha grisen ær giwin
Saccus adaptetur porcellus cum tibi detur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 913 #1:
Öpna säcken när Grijsen är gifwen,
du får honom intet när han blijr swiden.
i. e. Tagh emoot dhet goda som biudz.
{782} När leeken står som bäst, så skal man wenda igen.
≈ När leken är som bäst skall man sluta. ≈
står som bäst: är som bäst → SAOB STÅ 3) försiggå; pågå; hålla i sig, vara; även (och numera företrädesvis) i fråga om just aktuellt skeende: hända och dyl.
wenda igen: sluta → SAOB VÄNDA ⇒ VÄNDA IGEN 3) (†) sluta upp / upphöra; även tr.: upphöra med / avsluta (något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 63 #5:
Bäst leeka, bäst åtherwända.
i. e. Bäst hålla vp medan leeken är godh.
{783} När godzet gånger på grund, så bliffuer man inthet rundh.
gånger (pres. ind. sg. till gånga): går → SAOB GÅ (gånga)
Låle (1300-talet) #178: Naar gotz ghangher paa grundh tha wordher wenskabeth thynt
Cui stips disparet benefactum dapsile raret
Låle (1300-talet) #220: Naar gotz gaar paa grwnd tha word mentsken tynth
Dapsilitas aret cum rerum copia raret
Låle (1300-talet) #1104: Naar gotz gaar paa grwndhe tha wordher man kargh
tunc manus est parca minus est dum panis in archa
YFSv (ca. 1450) #174: naar godz gaar aa grundh tha wardhir maaluardh tyndh
Cum stips disparet beneficum dapsile raret
YFSv (ca. 1450) #194: fførsta goz gaar a grwn tha vaxir fatighdom
dapsilitas aret cui rerum copia caret
{784} När strengen är stinnast, så brister han snarast.
≈ När strängen är som mest spänd brister den lättast. ≈
stinnast: styvast → SAOB A. STINN 1) (ut)spänd / (upp)-svälld / svällande och styv; helt / hårt / till bristningsgränsen (ut)spänd; även (numera i synnerhet i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mer / mindre liktydigt med: styv (i fråga om något icke ledat som är böjbart).
snarast: lättast → SAOB SNARAST 1) […] i allmännare användning även närmande sig / övergående i betydelse: lättare resp. lättast […].
Låle (1300-talet) #189: Naar strenghen ær stijndhest tha brøsther han snaresth
Cum distendatur fidis vltra vim laceratur
YFSv (ca. 1450) #175: førsta strængin ær stinnasth tha bristhir han hælst
Cum distendatur fidis ultra vim laceratur
{785} När tuå tretta, så seya the icke båden ith.
≈ När två tvistar säger de inte båda ett och samma. ≈
Jfr. {1141} The seya ej både itt som trätha.
tretta: tvistar → SAOB TRÄTA 1) (mer / mindre grälande) ge uttryck åt oenighet / skiljaktighet(er) / tvista (om något sinsemellan); gräla, kiva(s)
seya → SAOB SÄGA
båden (pronom. räkneord) → SAOB BÅDA
ith (räkneord): ett → SAOB EN
Låle (1300-talet) #251: Naar two the trætthes the syæ icke baade eth
Dissona dictorum lis est rixosa duorum
YFSv (ca. 1450) #217: førsta twe trætta tha sigha the ey bade eeth
dissona dictorum lis est rixosa duorum
{786} När huffuudet werker, så äre alle lemmar siuke.
Jfr. {1198} Tå huffuuet är krankt bedröffuas all lemmarna.
Låle (1300-talet) #259: Naar hoffwedhet wærcker thaa wærcke alle lemmer
Dum caput infestat dolor omnia membra molestat
Låle (1300-talet) #618: Naar hoffwedhet wercker thaa bedrøffwes allæ lijmmer
membratim scaturit cum cephalea furit
YFSv (ca. 1450) #226: førsta howdhit wærkhir tha drøuas alle limine
dum caput infestat dolor omnia membra molestat
YFSv (ca. 1450) #526: førsta howdæt wærkir tha sørghæ alle limine
Membratim scaturit cum cephalea furit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #5:
När Hufwudet wärcker, så är Kroppen siwk.
i. e. När Öfwerheeten miszgår, så bedröfwas Vndersåterna.
miszgår → SAOB MISS- | -GÅ, gå fel, gå vilse; misstaga sig; förgå sig
{787} När quinnan är drucken, så kan hon icke skyla sijn skam.
Låle (1300-talet) #246: Naar konen ær drucken thaa ær kwssen galen
Demens bubenta [B: pubenta] cum sit mulier temulenta
kwssen: vulvan (= bubenta / pubenta / pubenda) ☞ Gammeldansk Ordbog
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 156 #8:
Drucken Qwinna, är en oläst Kista.
i. e. Hon prostituerar sin Odygd: Kan intet skyla sin blygd.
{788} När gåffuorne reknas, så äre wennerne fåå.
{789} När herden och vlffen the ära öffuer ens, så haffuer hiorden tappat.
vlffen: ulven, vargen → SAOB ULV
ära (pr. ind. pl. till vara, 1604) / äre (pr. ind. pl. till vara, 1636) → SAOB VARA
öffuer ens (adv.) särskrivning av öffuerens: överens
tappat: förlorat → SAOB TAPPA, v.2, 5) i fråga om att förlora något / lida nederlag, bli besegrad i något / i något avseende komma till korta; […]
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 139: »… när ens egen försvarare kommer överens med motpartens advokat, går det ut över klienten).»
Låle (1300-talet) #444: Naar hyrden oc wlffwen gøre baade eeth
tha hawer hiordhen tabeth
grex substat fato pastore lupo sociato
YFSv (ca. 1450) #386: nær herdhin ok wlwin dragha ens
tha hawir hiordhin tappat
grex substat fato pastore lupo sociato
Grubb – Penu proverbiale (1665), 586 #6:
När Vlfwen och Heerden siunga ett, så gåret öfwer Fåren vth.
i. e. När twå owänner blåsa i ett Horn, så gåret öfwer dhen tredie vth.
gåret (kontr.) = går’et: går dhet
{790} När en ond suen må rådha, tå är hans Herre j wåda.
≈ När en ond tjänare får råda är hans herre i fara. ≈
suen: tjänare → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab)
må: får → SAOB MÅ 2) (†) ha / få lov / rättighet (att), komma / vara i besittning av (en förmån), få (något); även med saksubj., för att beteckna att något är tillåtet
tå: då → SAOB DÅ
wåda: fara → SAOB WÅDA
Låle (1300-talet) #832: Naar een snødigh swæn maa radhe tha ær hans herre i woodhe
princeps vnde cadet simmista furens mala swadet
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 581 #3:
När en ond Swän får råda, så står hans Herre i wådha.
i. e. Dhet är fahrligit för en Herre, at alt för mycket
förtroo en tiähnare sitt Lijff i händer.
{791:1} När man haffuer hwijt håår, så wil man haffua golt håår.
{791:2} När man har golt så wil man haffua krusat.
golt: gult → SAOB GUL
Grubb – Penu proverbiale (1665), 581 #2:
När man får gult Håår, så wil man haa krwsat.
i. e. Hwem kan giöra Paddan i laag? Paddan är aldrig nögd.
{792} När buken är mätt, så är huffuut glath.
huffuut: huvudet → SAOB HUVUD
glath: glatt → SAOB GLAD
Låle (1300-talet) #278: Naar bwghen ær mæth tha ær howedet glath
Dum satur est venter letum caput est mihi semper
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{793} När steekarena trätta, så warder kolen feet.
steekarena: de som steker, kockarna → SAOB STEKA ⇒ STEKARE 1) (i synnerhet i skildring av äldre förhållanden) person som (yrkesmässigt) sysslar med stekning
trätta: träter, grälar → SAOB TRÄTA 1) ge uttryck åt oenighet / skiljaktighet(er) / tvista (om något sinsemellan / med någon; gräla, kiva(s)
Låle (1300-talet) #464: Naar stæghernæ ære wredhe tha wordher koolen feed
Hinc nat adeps olerum dum pullulat ira cocorum
YFSv (ca. 1450) #413: tha stekaren kiwar tha wardhir kalin føthir
hinc nat adeps olerum quod pollulat ira coquorum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 589 #4:
När Kockarna träta, blijr Kålen feet.
i. e. Dhen ena kastar stundom fett i Kålen dhen andra til förtreet.
— B7 b —
{794} Nöden bryter laghen.
Låle (1300-talet) #4: Nødh brydher ræth
Anxia pressura compellit frangere iura
Låle (1300-talet) #70: Nøødh brydher ræth
Angarie causa fit legis abenula laxa
YFSv (ca. 1450) #4: nødh brythir lagh
angarie causa fit legis habenula laxa
YFSv (ca. 1450) #75: nødh brythir lagh
anxia pressura compellit frangere iura
Grubb – Penu proverbiale (1665), 598 #5:
Nödh bryter Laag.
i. e. När nöden tilslår, så giäller ingen Lagbook.
Och aff Swänskan: Dhen som tränger, han stiäl til han hänger.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 603 #2:
Nödh bryter lofwen.
i. e. Mången lofwar i nödh, och håller icke för sin dödh.
{795} Nöden är koolsuarth.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 599 #4:
Nöden är kohl swart.
i. e. Hon lijder inga färgor.
{796} Nödh gör näsa dierffuan.
dierffuan (oblik, ”böjd” form av dierff i obest form) (ordformen saknas i SAOB): djärv, orädd → SAOB DJÄRF
Låle (1300-talet) #216: Nødh gør næsæ diærff
Dat miser occasus solet effrons quod fore nasus
Låle (1300-talet) #287: Nødh gør næsæ diærff
Erumpne causa nasus vice ducitur ausa
YFSv (ca. 1450) #189: nødh gør næsa diærua
dat miser occasus solet effrons quod fore nasus
YFSv (ca. 1450) #247: nødh gør næsa diærua
erumpne causa nasus vice dicitur ausa
I YFSv-texten 247 står dicitur men läs ducitur. (Kock [1892], s. 114)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 600 #3:
Nödh giör näsewijs.
i. e. Oförskämd.
{797} Nödhen är vthan håld.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 600 #1:
Nöden låter intet hålla sigh.
i. e. Fast man sluter henne i boyor, så tränger hon sigh ändå igenom.
{798} Nödhen bepröffuar trofaste wenner.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 601 #2:
Nödh pröfwar wänner.
i. e. Som man elliest säger:
Gullproff i glödh, wäneproff i nödh.
{799} Nööth är iw nööth, ändoch thet kommer j kyrkio.
iw (adv.): alltid → SAOB JU 1) (†) alltid; alltjämt; ständigt
ändoch: fastän, även om → SAOB ÄNDOCK II. (numera mindre brukligt) såsom koncessiv konj.: trots att, fastän; även: likgiltigt om, även om; […]
kyrkio (oblik, ”böjd”, form av kyrka) → SAOB KYRKA
{800} Nöchter skal man wara, som rätt skal styre.
{801} När gåsen går j danz medh stoodh merren, så får hon brutit been.
stoodh merren / stodhästen → SAOB SNYFFEL, hingst som hålles hos ston för att väcka deras brunst.
»En Hingst eller Bescheler är för Aflelsen, men en Stodhäst eller Snyffel är för at reta til lust och åtrå.» (Salander, 1758)
{802} När alle spotta på en sten, så bliffuer han wåter om sider.
Jfr. {1052} Then stenen bliffuer fulle wåth, som alle spotta på.
om sider: omsider, till slut → SAOB OMSIDER I., adv., 1) äntligen, till slut; efter hand, småningom, med tiden
Låle (1300-talet) #402: Then stheen wordher waadh hwer man spijtther vppaa
Forte lapis madeat plebs vbi multa spuat
Låle (1300-talet) #622: Then stheen wordher om syær wodh
som hwer man spytther vppaa
multorum sputum tandem lapidem facit vdum
Låle (1300-talet) #782: Then steen wordher oc waad hwer man spytther vppaa
Petra madere queat plebs vbi multa screat
YFSv (ca. 1450) #366: thæn stæn wardhir ok wathir som marghe sputta vppa
forte lapis madeat quo labra multa screant
YFSv (ca. 1450) #545: thæn steen wardhir ok wath som mange spotta aa
Multorum sputum tandem lapidem facit vdum
YFSv (ca. 1450) #721: thæn steen wardhir ok wath som alle spwtta aa
petra madere queat plebs vbi multa screat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #1:
När många spotta på en Steen, så blijr han snart wååter.
i. e. Som man sade: Hwars mans haat är ondt at vthstå.
Ty många Hundar, är Haarens dödh.
{803} Niugger spar grömer nöther.
≈ Snål spar, fan tar. ≈
Jfr. {765} Näpper spaar greymer nöther.
niugger: snål → SAOB NJUGG 1) icke givmild / generös; icke slösaktig; sparsam; numera vanligen klandrande och mer / mindre klart övergående i betydelse: alltför sparsam, knusslig, snål; stundom: sniken, girig
grömer: den lede, djävulen, fan → SAOB GRYM 4) hårdhjärtad, obarmhärtig, skoningslös, omänsklig, blodtörstig – särskilt (†) i ordspråket njugger (eller näpper) spar, grymmer nöter, där grymmer antagligen närmast motsvarar ”den hårde” / ”den lede”, jfr den senare versionen: ”snål spar och hin tar” (Granlund Ordspr. (c. 1880)) (⇒ SAOB SNÅL 2) b))
nöther: konsumerar → SAOB NÖTA 1) (†) med avseende på matvaror och dyl.: förtära, förbruka, konsumera; även i absolut användning, närmande sig betydelse: få sitt uppehälle; även med avseende på förbrukningsartiklar / bruksföremål och dyl.: använda, begagna, förbruka
Grubb – Penu proverbiale (1665), 569 #4:
Niugger spaar, grymmer nöhter.
i. e. En spaarsam Aflare får gemeenligh en slösig Ödare. Ty dhet skeer som offtast,
at dhet som en kariger filtz dragher ihoop medh skinn- och skafwande,
dhet förslösa hans Barn och Arfwingar, medh Horor och Bofwar, och wetha icke Aflaren en tack dherföre; Och kommer altså sällan til tredie Arfwingen.
{804} Nödhen tuingar hunden j bandet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 604 #1:
Nödh drifwer Hunden i bandh.
i. e. Naken Qwinna, drifwer nödhen til spinna.
Item: Nödh lährer plöya.
{805} Ny kommit är altidh wälkommit.
Jfr. {15} Alt främmande, och nytt är wällkommet.
ny kommit: nykommet, nytt → SAOB NY- | -KOMMEN 2) (föga brukligt) övergående i betydelse: ny, som icke förekommit förr; även: ovanlig, oväntad; […] särskilt (i vissa trakter) övergående i betydelse: som har nyhetens behag; ny och angenäm
Grubb – Penu proverbiale (1665), 571 #3:
Nykommet, är altijdh wälkommet.
i. e. En Menniskia inclinerar i gemeen til dhet som nytt är.
inclinerar → SAOB INKLINERA, vara böjd / benägen / fallen (för något / att göra något)
i gemeen → SAOB GEMEN, i stort sett, i allmänhet
{806} När man stiäl drucken, så skal man hengia fastande.
≈ När man stjäl då man är drucken skall man hängas på tom mage. ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 158 #1:
Drucken stiäl, nöchter hänger.
i. e. Rwset hiälper intet moot Galgen;
Dhet endskyllar ingen miszgiärning.
O
{807} Offtha kommer spee öffuer spottarens dör.
spee: vanära → SAOB SPE 1) förödmjukelse / nesa / smälek / vanära
spottarens → SAOB SPOTTA, v.2, Avledn. till 1) person som smädar / hånfullt gycklar, bespottare
Låle (1300-talet) #276: Hwo andhen spotther han bliffwer eij vspottheth
Deridens alium non inderisus abibit
YFSv (ca. 1450) #471: ok kombir skadhi for sputtarans dør
lar deridentis quandoque subest nocumentis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 755 #4:
Spee kommer för Spottarens dörr.
i. e. Dhen som spottar en annan, han blijr och försmädder igen.
Som man låhnar vth, så blijr man och bethalt.
{808} Offta spottar man then folan, som man gerna sielff vppå såthe.
≈ Ofta förlöjligar man den häst man gärna själv skulle vilja ha. ≈
folan: fålen, hästen → SAOB FÅLE 1) unghäst (innan den börjat tagas i arbete; vanligen i åldern 1—3 år, mindre ofta om yngre), föl; stundom särskilt om unghäst av manligt kön; även om ungdjur av åsna, zebra och dylika hästen närstående djur; i de äldre bibelöversättningarna vanligen om ung åsna
spottar: hånar → SAOB SPOTTA, v.2, 1) (†) håna / smäda / i ord skymfa (någon / något)
såthe (impf. konj. sg.): satt, sutte, skulle sitta → SAOB SITTA
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 318: Ofta spottar (hånar) man den fåle (häst) som man gärna själv sutte på
(den som man egentligen gärna skulle vilja ha).
{809} Offta merker ögat huad j hiertat är.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 910 #3:
Ögat wijsar Hiertat vth.
i. e. Man kan offta märkia aff ens ögon, hwadh honom ligger på hiärtat.
Cicero haar dherföre sagdt: Oculus est animi index. (”Ögat är själens pekfinger.”)
{810} Offta kommer gråt effter skricke lååt.
skricke lååt: stoj → SAOB SKRICKA ⇒ SKRICKELÅT, skrik eller stojande av glädje
Grubb – Penu proverbiale (1665), 726 #4:
Skrickelååt får efftergrååt.
i. e. Alt för stoor brååglädie, haar sorgen baak om sigh.
brååglädie → SAOB BRÅD- | -GLÄDJE, hastig / plötslig glädje
{811} Offta giffuer man mås egg för gåås ägg.
≈ Ofta ger man för att få bättre tillbaks. ≈
Låle (1300-talet) #746: Fattigh qwinne giffwer hønssæ ægh
at hwn wil haffwæ gaasæ ægh i gheen
Ouum galline fert pauper vt auferat auce
YFSv (ca. 1450) #681: fatigh kona føre høna æg at hon ma ffa gaas ægh
Owm galline fert pauper vt auferat auce
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 128: »Man ger för att få bättre igen.»
{812} Offta1) så mykit til Cappalet, at kyrkan får nogot medh.
1) offta: tryckfel för offra (= 1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #5:
Offra så i Capellet, at Kyrkian får något medh.
i. e. Lägg icke alt på dhe små Altaren, at dhet stoora får något medh.
Man får intet så mycket spendera på en, at andra få intet.
{813} Offer lärer achta på ordenn1).
1) ordenn: tryckfel för orden (= 1636)
{814} Offta är wåde när, saligh är then som wäl är signat.
wåde: fara → SAOB WÅDA
när (adv.): nära → SAOB NÄR 1) nära
signat: signad → SAOB SIGNA 3) nedkalla Guds (eller gudoms / gudars) välsignelse och skydd över eller (om Gud osv.) välsigna och skydda / bevara (någon / något); även med sakligt subj.; även. abs.
Låle (1300-talet) #209: Offthe ær wodhe nær wel ær then welsigneth ær
Cum prope fraus sedit felix cui crux benedicit
YFSv (ca. 1450) #169: opta ær wadhin nær sæl ær thæn wælsignadhir ær
Cum prope fraus cedit felix cui crux benedicit
Kock [1892], s. 340: ”Ordspråket syftar väl på tron om korstecknets skyddande förmåga.”
{815} Offta förgånger thet som man nekar sin wän.
förgånger: förgår → SAOB FÖRGÅ / FÖRGÅNGA 1) gå bort / ända, gå sin kos; upphöra, taga slut; försvinna; stundom: förflyktigas
{816} Offta fånger stor loff, lithen ära.
Jfr. {725} Månger får loff för lithet, och skam för altzinthet.
Låle (1300-talet) #426: Offthe faar stoorth loff lidhen æræ
Garritus laudis meritis fit cedulo claudis
Låle (1300-talet) #548: Man fonger offthe loff fore lidhet
Och lasth fore halffwe mijnne
laudi solent claudis pulsari cimbala laudis
lesio sepe leuis salibus fit subdita seuis
YFSv (ca. 1450) #392: man faar oppta loff for litith
garritus laudis meretis fit sedulo claudis
YFSv (ca. 1450) #475: opta faar man loff for litith ok last for alzænkte
laude solent claudis pulsari cimbola laudis
Om oförtjänt beröm ☞ Kock [1892], s. 186:
”Syv I,358 fattar den avvikande fd. texten i D426 sålunda:
»Ofte fanger stoor lof (hoos skarn) liden Ære (hos gode)».
Är denna tolkning riktig, talar den fd. texten i D426
liksom den fsv. i S393 [= # 392] om oförtjent beröm.”
{817} Offta äre ormar vnder blomster busker.
Låle (1300-talet) #509: Oormæ æræ offthe vndher blomstræde bwskæ
Jnficiat preceps hominem sub flore rubri ceps
YFSv (ca. 1450) #445: orm ær opta vndhir blomstrande buska
Jnficiat preceps hominem de flore rubri ceps
Grubb – Penu proverbiale (1665), 607 #2:
Offta ligger ormen vnder blomsterbusken.
i. e. Ondskan giömmes offta vnder skönheet. Dheraff plägar man och säya:
Äpplet är rödt, men matken är dher inne;
Pijgan är skiön, men haar ett elakt sinne.
Item: Trollen boo offta i heligom Hwsom.
{818} Offta kommer eld, j sotarens hws.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 607 #3:
Offta kommer Eld i Sootharens hws.
i. e. Som man elliest plägar säya: Smeeden haar offta elack Yxa.
{819} Offta wexer klinthen efter huete är sådt.
klinthen: ogräset → SAOB KLINT III. benämning på (frön av) olika växter. 3) bot. nejlikväxten Agrostemma Githago Lin. (som förekommer såsom ogräs i höstsäd); klätt
Låle (1300-talet) #798: Offthe woxer klijnthe effther hwedhe sædh
Post frumenta sata fit sepe nigella renata
YFSv (ca. 1450) #740: klint wæxir opta æpte hwete sædh
post frvmenta sata fit sepe nigella renata
Grubb – Penu proverbiale (1665), 607 #5:
Offta wäxer Klinnt, dher Hweetet war såådt.
i. e. Ogrääs wäxer fulle oplantadt.
Item: Ondt kommer fulle okalladt.
{820} Offta kommer swede effter sööt klåda.
Jfr. {213} Efter sööt klåde kommer gäft såår.
Låle (1300-talet) #849: Offthe kommer swedhe eftther sødher klaadhe
post ioca pruritus vredo sepe fit acris
YFSv (ca. 1450) #739: opta kombir swidhi æpte søtan kladha
post ioca prvritus vredo sepe fit intus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 175 #1:
Effter sööt klåda, kommer swr sweda.
i. e. Som man wille säya: Mången gråter i åhr, dhet han loog i fiool.
Elliest haa och dhe gambla sagt: Lusta leek, giör Qwinnehweek.
{821} Offta önskas thet igen som tilförende bortkastes.
tilförende (adv.): tidigare → SAOB TILLFÖRNE 2) tidigare; vid en tidigare (bestämd) tidpunkt / ett tidigare (bestämt) tillfälle; dessförinnan, innan dess
— B8 a —
{822} Offta är stor ord små j gerningh.
Låle (1300-talet) #1060: Stoore ordh gøræ siældhen from gerningh
Sepe minus faciunt homines qui magna loquntur
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{823} Offta geller grijsz thet som gamble suin bryte sönder.
geller: gottgör → SAOB GÄLDA 1) a) α) gottgöra, sona (ett brott och dyl.); sota / plikta för (något)
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
bryte sönder: fördärvar → SAOB BRYTA ⇒ BRYTA SÖNDER, bryta i två / flera delar, sönderbryta; även mer / mindre bildligt, därvid ofta närmande sig / övergående i betydelse: sönderspränga, sönderdela, söndersplittra och dyl.: nedbryta, fördärva och dyl.
Låle (1300-talet) #1049: Offthe gæller grijss thet gammel swijn giordhe
Sepe luet porci facinus procellus adulti
YFSv (ca. 1450) #894: opta giællir griis thet gamal swin haffua til giorth
Sepe luet porci facinus porcellus adulti
Grubb – Penu proverbiale (1665), 86 #6:
Dhet Soon bryter måste Grijsen betala.
i. e. Barnet måste offta vndgiälla Faderens broth.
Man säger och: Dhen ena rööter, dhen andra bööter.
{824} Offta gör lijthen saak, stor nådhe1).
≈ Ofta orsakar liten tvist stor skada. ≈
saak → SAOB SAK 1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särskilt om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta; jfr. lat. causa pusilla ”litet tvisteämne”
1) nådhe (1604 och 1636): troligtvis tryckfel för wådhe
wådhe: skada, olycka → SAOB VÅDA, skada / olycka / svårighet; särskilt i fråga om skada förorsakad utan uppsåt / genom olyckshändelse
wådhe → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 895: vaþe (wodhe), m. 1) skada, olycka, nöd, olyckligt el. svårt tillstånd.
Låle (1300-talet) #1061: Offthe gør lidhen sagh sthoor rætzell
Sepe gerit magnos causa pusilla metus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{825} Offta är räffue händer vnder räfwe kååpa.
Låle (1300-talet) #1112: Offthe ære treeffnæ hendher vndher reeffnen kaabæ
velat sepe proba membra vetusta roba
YFSv (ca. 1450) #1026: opta æru thriffna hændir vndir riffne kapo
velat sepe proba membra vetusta toga
{826} Ofegh man färdas tryggeligha om landh.
ofegh: orädd → SAOB O- ⇒ OFEG 1) icke bestämd att snart dö, icke hemfallen åt döden; numera blott (arkaiserande) i ordspråket ofeg man reser trygg genom land (numera vanligen uppfattat i betydelsen 2) (föga brukligt) icke feg, orädd, oförfärad, oförskräckt
tryggeligha (adv.): tryggt → SAOB TRYGG ⇒ TRYGGELIG 2) utan fara, utan risk för våld / hot / fördärv / skada / lidande och dyl.
{827} Offta grijpes itt stort diur aff en liten hund.
Låle (1300-talet) #87: Offthæ grijbes stoor wilbassæ aff een lidhen hwn
A cane non magno sepe tenetur aper
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #1:
Offta fångas stoort Diwr aff en lijten Hundh.
i. e. Achta ingen fiende för ringa. Derom haar fördenskul Poëten sagt:
A cane non magno saepe tenetur aper.
(”Ett vildsvin kan ofta hejdas av en inte särskilt stor hund.”)
{828} Offta är itt gått hierta vnder een räffue kåpa.
Låle (1300-talet) #412: Offthe ær skarlaghens hiærthe vndher reeffwen kaabæ
ferre toge squalor solet intus purpureum cor
YFSv (ca. 1450) #327: opta ær skarlakans hirærta vndhir wadhmals kapo
ferre toge squalor solet intus purpureum cor
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #2:
Offta finnes gott Hierta vnder Räfwekappan.
i. e. List och vprichtigheet, sämias fulle vnder en Peltz, när båda tijdigt brukas.
{829} Offta tiger man sin egin skada.
tiger: förtiger → SAOB TIGA 2) a) (†) tr.; (medvetet) förtiga
Grubb – Penu proverbiale (1665), 608 #3:
Offta tijger man til sin egen skada.
i. e. Ingen gieer Dumbe Lamb. Man blyes offta at tala i sin egen saak,
och tager dheraff skada.
{830} Om morgonen skal man leggia rådh,
och om afftonen j gestebudh gåå.
leggia (inf.): lägga → SAOB LÄGGA 12) d) α) med avseende på plan och dyl.: (i detalj) uppgöra, uttänka; ofta i fråga om plan som uppgöres av flera personer i gemenskap; särskilt i uttrycket lägga råd (om något)
{831} Om icke tordon dundrade,
så förgiorde små trull werdenne.
tordon: åska → SAOB TORDÖN, åska; i synnerhet om det dunder / muller som följer efter blixt
werdenne (arkais. sg. f. best. efter fsv. världinna / wärldenna / werldinna): världen → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1060-1062: väruld, f.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 613 #3:
Om Åskian intet wore, så hade man ingen fredh för småtroll.
i. e. Som man wille säya: Straffet skrämmer skalken.
Om straff icke wore, så förderfwades mången aff Paddor.
{832} Om fiendena skulle lära oss stridha,
så wil wårt kinbeen suidha.
{833} Olagha fång är ofång.
fång: förvärvningssätt → SAOB FÅNG C. 9) b) (fullt brukligt) jur. förvärv(ningssätt), åtkomst; särskilt i uttrycket laga fång och dyl., lagligen erkänt sätt att förvärva rättighet, i synnerhet äganderätt (oftast till fast egendom)
ofång: olaga åtkomst → SAOB O- ⇒ OFÅNG 1) intet fång; olaga åtkomst; även konkret, om olagligt åtkommen egendom
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #5:
Olagha fång är ofång.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 611 #3:
Olaga fång, är ofång.
i. e. Dhet som fåås vthan Laag, dhet går medh Laag tilbaakar.
{834} Okiändom munne1) giffs icke witz ordh.
≈ En okänd person ges inte trovärdighet. ≈
okiändom (dat. sg. obest. till okänd styrd av verbet giffs (icke)): okänd mun
1) munne (dat. sg. obest. till mun): mun → SAOB MUN 4) s) (numera blott någon gång i ålderdomligt språk) i utvidgad användning, om person.
2) munne (1604 och 1636) kan också vara tryckfel för manne (dat. sg. obest. till man).
witz ordh: vitsord → SAOB VITSORD 2) jur. bevisvärde / beviskraft; förr även (särskilt i fråga om dels person, dels utsaga / skriftlig framställning och dyl.): trovärdighet / tillförlitlighet
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #20:
Okendom manne2) giffs icke witzord.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 611 #1:
Okiänd man giffz inga witzord.
i. e. Man troor intet lätteligen dhen man intet kiänner, serdeles i wittneszmåål.
{835} Ondt öga skal inthet gåt see.
≈ Den illasinnade ser inget gott hos andra. ≈
ondt öga → SAOB ÖGA 3) b) om blick såsom uttryck för ogillande / missunnsamhet / falskhet och dyl.; särskilt i mer / mindre bildliga uttryck; särskilt i förbindelse med ond, särskilt dels i sådana uttryck som ha ett ont öga till (förr även (up)på) någon / något, hysa agg till / vara avogt sinnad mot någon / något, ge någon onda ögat, (argt / misslynt) blänga på någon (i (eller med anspelning på) äldre / utländsk folktro även i fråga om blick som anses kunna vålla olycka / skada, dels någon gång konkret, om person / djur som anses ha sådan blick); […]
gåt: gott → SAOB GOD
Låle (1300-talet) #717: Onth øwæ sculle aldrigh got see
Obliquum talmum digne lateat decus almum
YFSv (ca. 1450) #636: Onth øgha skulde aldre goth see
obliqum talmum digne lateat decus almum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 621 #3:
Ondt Öga skal intet gott see.
i. e. Man får intet låta hwar man see, dhet man intet giärna wil mista.
Dawid fick see Uriae Hustrw, som kostade Uriae* Lijff.
* Hur kung David, efter att ha sett Urias undersköna hustru Batseba i badet,
lurade Uria i döden för att kunna få hans sköna hustru till gemål
berättas det om i 2 Samuelsboken 11:1-26.
{836} Ont är draga håret aff then skallotta.
Jfr. {848} Ondt är plocka håår aff löffuet.
Jfr. {1078} Thet är hårdare än iern, tage ther inthet är.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 623 #1:
Ondt ryskia dhen skallotta.
i. e. Som man sade:
Dher intet är, dher haar och Keysaren sin rätt förlohrat.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
ryskia → SAOB RYSKA, rycka / avlägsna, särskilt hår / ull
skallotta: skalliga → SAOB SKALLOT, skallig
{837} Ondt rådh giffuer ond fracht1).
1) fracht: tryckfel för frucht (= 1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 621 #4:
Ondt rådh är rådaren wärst.
i. e. Dhet går gemeenligh öfwer honom sielff vth, och faller på hans egen Jäsza.
Ondt rådh giör ondt Samweet.
{838} Ondt ögha förderffuer korn och kärna.
{839} Ondt är wachta then höna som j byen wil warpa.
≈ Det är svårt att vakta den höna som vill värpa i byn. ≈
Jfr. {1235} Thet är ont wacte then hönan som wil gå j by.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 163: »Svårt att vaka över otrogna tjänare och giftaslystna döttrar.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 630 #2:
Ondt wachta dhen Hönan som bortta wil wärpa.
i. e. Dhet är något swårt at wachta dhen som giärna löper vthangårdz,
och noosar effter främmande maath.
{840} Ondt är göra aff gamble hestar gångare.
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
{841} Ondt är toom hand fram reckia.
Låle (1300-talet) #315: Thet ær onth thom haandh vd at ræckæ
Est omnino manum vacuam displodere vanum
YFSv (ca. 1450) #281: jlth ær tome hand at tee
est omnino manum vacuam distendere vanum
tee: räcka fram → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 620: tea, v. 1) visa, låta se, förete. 5) framräcka
{842} Ondt är wane bort kasta.
≈ Det är svårt att göra sig av med en vana. ≈
Jfr. {310} Gammal wane är tung j wrå kasta.
Jfr. {1229} Thet är ont kasta wana j wrå.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
kasta → SAOB KASTA 2) a) β) […] särskilt (†) i uttryck med betydelsen: visa från sig, icke bry sig om / taga hänsyn till, låta falla i glömska, slå ur hågen och dyl.; även: lämna bakom sig, avlägga, bortlägga och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 844 #1:
Wahnan är onder at kasta i wråå.
i. e. Han är swår at öfwergifwa.
Man plägar och säya:
Får Musen waana på Osten, hon blijr intet giärna dher ifrå.
onder at: svår att → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
ifrå → SAOB FRÅN
{843} Onda örter skal man vpryckia.
Låle (1300-talet) #457: Ondhe yrther scal man opp rycke
Herbas explantes ab amenis degenerantes
YFSv (ca. 1450) #396: onda yrthir skal man aff yrtagardh lykkia
herbas explantes ab amenis degenerantes
{844} Onder är icke godh, för än annan halfwerre kommer.
≈ En ond är inte god förrän en annan dubbelt så ond kommer. ≈
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
halfwerre: dubbelt så ond → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
Låle (1300-talet) #541: Effther onth wordher goth halffwe bædher
Karius est carum si pregustatur amarum
Låle (1300-talet) #1094: Ondher foghet ær ey godh føre ær halffwæ wærræ kommer
Trux exactore bonus est habito trvciore
YFSv (ca. 1450) #185: Jlt ær ey goth for æn wærra kombir
Carius est carum si pregustatur amarum
YFSv (ca. 1450) #996: ond ær ey godh før æn annar kombir wærre
Trux exactore bonus est habito trvciore
Grubb – Penu proverbiale (1665), 627 #3:
Ondt blijr intet gott, förr än halfwa wärre kommer.
i. e. Man saknar intet dhet onda, förr än man får ett wärre.
Dheraff plägar man och säya: Altijd wärre som effterkommer.
{845} Ondt skal man rädas, gott är icke alt för mykit.
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
{846} Onde örter wexa mäst.
{847} Ondt barn quäder onde wijsor.
≈ Elakt barn sjunger ”elaka” visor. ≈
Jfr. {340} Godh barn quädhe godh wise.
quäder: sjunger → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga
Låle (1300-talet) #810: Onth barn qwædher fwll wijsæ
Proles obscenam modulatur spurca camenam
YFSv (ca. 1450) #772: onth barn quædhir onda wiso
proles obscenam modulatur spurca camenam
Grubb – Penu proverbiale (1665), 623 #4:
Ondt Barn qwäder elacka Wijsor.
i. e. Onder giör ondt proff. Ond root, elack frucht.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Jfr.:
Låle (1300-talet) #1024: Goth barn qwædher gærne fawer wijsæ
Stirps canit ingenua carmina pulcra sua
YFSv (ca. 1450) #950: goth barn quædhir godha wisor
Stirps canit ingenua carmina pulcra sua
{848} Ondt är plocka håår aff löffuet1).
1) löffuet: tryckfel för loffuen → SAOB PLOCKA 1) b) löffuet (felaktigt för loffue / loffuen, dvs. handens insida)
loffuen: handloven → SAOB LOVE, sbst.2, 1) (numera knappast brukligt) om handens insida
Jfr. {836} Ont är draga håret aff then skallotta.
Jfr. {1078} Thet är hårdare än iern, tage ther inthet är.
Låle (1300-talet) #933: Ont ær at plockæ haar aff lowæ
Res est difficilis ir spoliare pilis
YFSv (ca. 1450) #848: onth ær at plukka haar aff loffwa
Res est difficilis ir spoliare pilis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 103 #3:
Dhen intet haar, den kan man intet taga ifrå.
i. e. Ondt ryskia den skallotta
ifrå → SAOB FRÅN
ryskia → SAOB RYSKA, rycka / avlägsna, särskilt hår / ull
skallotta: skalliga → SAOB SKALLOT, skallig
{849} Ondt är wara seent född och årligh nödh1).
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
årligh: årligen → SAOB ÅRLIG 3) som äger rum / förekommer / uppträder / återkommer (vid (ungefär) samma tid) varje år
1) nödh (1604 och 1636): troligtvis tryckfel för mödh
mödh: trött → SAOB MÖDAD / MÖD 3) (numera blott, i formen mödd, i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) trött, utmattad
Låle (1300-talet) #984: Thet ær ont at wære sillæ føødh oc aarligh møødh
Sero piget natum fore maneque fasce grauatum
YFSv (ca. 1450) #896: thet ær onth wara syrla føddhir ok arla møddhir
Sero piget natum fore mane fasce grauatum
{850} Ondt är driffua suart suin j mörkret.
Låle (1300-talet) #1056: Ont ær at drijffwe soort swijn j mørkæ
ower sweednæ hedhe
Sus nigra pertesqua noctu vix ducitur atra
YFSv (ca. 1450) #968: thet ær onth køra swarth swin owir swidhna ængia
Sus nigra per tesqua noctu vix ducitur atra
{851} Ond quinna är helwitz döranagel.
≈ En ond kvinna öppnar dörren till helvetet. ≈
döranagel: spik att öppna dörren med, nyckel → SAOB NAGEL 1) d) (†) om redskap att öppna och stänga dörr med; (†) i utvidgad användning såsom beteckning för dörren
Låle (1300-talet) #1067: Onth qwinne ær helwedz dørs nafflæ
Tartarie clauus foris est nonaria prauus
YFSv (ca. 1450) #984: ondh quinna ær diæwlsins dura naghil
Tartaree clauus foris est nonaria prauus
dura naghil → Söderwall Ordbok, 1, s. 209-210: dyr — dura naghl
(-naghel), m. 1) dörrnagel, spik med hvars tillhjälp en dörr öppnas el. stänges.
Kock [1892], s. 388:
”Då alltså en dura naghl användes till att stänga dörren,
har den tydligen även brukats vid dess öppnande,
och det är därför fullkomligt på sin plats, att den onda kvinnan
liknas vid hälvetets dørs nafflæ.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 617 #2:
Ond Qwinna är Helfwetes portnagel.
i. e. En försmaak aff Helfwetes plåga. Man säger fördhenskul om dhem som
i dheres ächtenskap illa förlijkas, slås och rifwas. etc. At dhe här byggia Hälfwetet;
Dhet är, dhe giöra dher til beredelse här i Werlden, och få här en känsla dheraff.
{852} Ondt är wenia suin aff som är in wan.
Jfr. {858} Ondt är stengia thet swijn vthe, som inne är want.
Låle (1300-talet) #27: Ont ær at wænyæ thet swijn aff wong som i ær want
Agris vix gliscit disuescere sus quibus iscit
Låle (1300-talet) #794: Thet ær ont at wæniæ thet swijn aff wong i ær wondh
Porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
YFSv (ca. 1450) #27: thet ær onth at wænia the swiin v aker som i æro want
agris vix gliscit disswesceresus quibus hiscit
YFSv (ca. 1450) #733: jlt ær wænia thet swin w akir som i ær want
porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 624 #4:
Ondt hålla dhet Swijnet vthe, som inne är waant.
i. e. Waanen är onder at kasta i wråå.
{853} Ond man mister gerna sitt ene ögha.
(dvs. om hans ovän / granne mister båda sina.)
{742} Månger goffue sitt ögha til att then andre miste.
Swenske Ordsedher {853} och {742} har troligen utgjort en enhet ursprungligen;
jfr. Låle och YFSv:
Låle (1300-talet) #1139: Ont man mysther gernæ sijth eenæ øwæ
Ath hans naaboo mijsther baadhe sijnæ
vir gaudet vanus solo fore lumine clarens
vt conuillanus plangat vtroque carens
YFSv (ca. 1450) #1052: sombir man miste gerna eth sith øgha
vppa thet at hans granne miste siin badhin
vir gaudet vanus solo fore lumine clarus
vt conuillanus plangat vtroque carens
sombir: några → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 548: sumber (sombir), pron. någon 1) pl. några, somliga.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 548 #1:
Mången gåfwe giärna ett sitt egit Öga til, at en annan miste båda.
i. e. Om dhen harmgirige kunde förderfwa sin Owän, han skonte sigh intet sielff,
så stoor är Werldennes ondska.
— B8 b —
{854} Ondt är flyga för än wingerna wilie bära.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Låle (1300-talet) #673: Thet ær ont at flwæ førre æn han wordher fiædreth
non volat incolumis auis auctis non bene plumis
YFSv (ca. 1450) #603: thet ær ey goth at flygha for æn man hawir fiædhir
non volat incolumis auis auctis non bene plumis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 210 #3:
Flyg intet högre än wingarna bähra.
i. e. Som man wille säya: Dhen högt klijfwer, faller diupt.
{855} Ondt rådh betalar sigh sielfft.
betalar: gäldar, straffar → SAOB BETALA 5) a) om vedergällning med något ont; straffa; hämnas (något), hämnas på (någon)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 621 #4:
Ondt rådh är rådaren wärst.
i. e. Dhet går gemeenligh öfwer honom sielff vth, och faller på hans egen Jäsza.
Ondt rådh giör ondt Samweet.
{856} Ond pandt är ond göma.
≈ En dålig säkerhet är svår att gömma. ≈
ond → SAOB OND B. 2) (†) om sak: av dålig kvalitet; som dåligt motsvarar sin uppgift / de krav man ställer, som icke är bra / ändamålsenlig, dålig; undermålig, underhaltig; även: onyttig, oduglig; stundom även: otillräcklig, otillfredsställande
pandt: säkerhet → SAOB PANT 1) värdeföremål / egendom och dyl. som utgör säkerhet för ett lån / en skuld / för fullgörande av ett åtagande / en förpliktelse och dyl. (och som fordringsägaren kan låta avyttra, om lånet icke inlöses / betalas resp. åtagandet osv. icke infrias)
göma → SAOB GÖMMA
[…] ond göma: […] svår att gömma
{857} Ondt är lära gammal hundh kyffua.
kyffua: ligga → SAOB KYVA, v.2, (†) om hund: kuscha
kuscha: ligga → SAOB KUSCHA 1) jäg. om hund: göra ”kusch”, (lägga sig ner och) ligga stilla
kyva, v.2, jfr. SAOB KUVA, v.3, (†) intr. / dep.: sitta hopkrupen / nedhukad, huka, kura
kura: ligga → SAOB KURA a) om djur: vila i hopkrupen / hukande ställning — särskilt om hund: ligga ned, ”kuscha”
Låle (1300-talet) #697: Ther ær ont at kennæ gammel hwnd at kwræ
nulla cani veteri poterunt vrbana doceri
Låle (1300-talet) #1149: Thet ær ont at kendhe gammel hwnd at kwræ
Vix canis aptetur vetus vt residendo iocetur
YFSv (ca. 1450) #1061: thet ær ilt at kænna gamblom hundh at rwka
vix canis aptetur vetus vt residendo jocetur
I YFSv-texten 1061 kan rwka emenderas antingen till kwra ”kura” eller till hwka ”huka”
(enl. Kock [1892], s. 284).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 624 #3:
Ondt lähra gammal Hund kuhra.
i. e. lähra konster.
{858} Ondt är stengia thet swijn vthe som inne är want.
Jfr. {852} Ondt är wenia suin aff som är in wan.
Låle (1300-talet) #27: Ont ær at wænyæ thet swijn aff wong som i ær want
Agris vix gliscit disuescere sus quibus iscit
Låle (1300-talet) #794: Thet ær ont at wæniæ thet swijn aff wong i ær wondh
Porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
YFSv (ca. 1450) #27: thet ær onth at wænia the swiin v aker som i æro want
agris vix gliscit disswesceresus quibus hiscit
YFSv (ca. 1450) #733: jlt ær wænia thet swin w akir som i ær want
porcus edax flagris licet ictus vix it ab agris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 624 #4:
Ondt hålla dhet Swijnet vthe, som inne är waant.
i. e. Waanen är onder at kasta i wråå.
{859} Ondt är binda tranon j kassa.
tranon (sg. best. form till trano): tranan → SAOB TRANA
kassa → SAOB KASSA 1) a) (†) låda, kista, koffert
Låle (1300-talet) #51: Thet ær onth at komme heyræ i meess
Ardea transire nequit in sportam facili re
YFSv (ca. 1450) #49: thet ær onth at binda hæghir i mees
ardea transire nequit in sportam facili re
Grubb – Penu proverbiale (1665), 647 #2:
Ondt stoppa Traanan i mees.
i. e. Som man sade: Til en tiuck Rumpa wil en wijdh brook. Staten effter ståndet.
Lijka som en Traana illa kan stoppas vthi en lijten Kassa;
{860} Ondt är strida emoot lyckone.
≈ Det är svårt att strida mot ödet. ≈
Jfr. {1060} Thett är ondt strida mott lyckona.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
thett (pron. n. sg.): det → SAOB DEN
emoot (prep.) → SAOB EMOT
lyckone (oblik, ”böjd”, form av lycka i best. form): lyckan → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f. 1) fatum, fortuna, öde,
lycka.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 625 #1:
Ondt strijda moot Olyckan.
i. e. När mootgången haar fått öfwerhanden, är han ond at fördrifwa.
Ondt spjärna moot vdden.
{861} Ondt är tit wenda sit huffuut, som en annan wender sin baak.
tit → SAOB DIT
baak: rygg → SAOB BAK 1) rygg; egentligen och i synnerhet i fråga om upprättgående varelser, särskilt människor; med tanke på ryggen dels såsom bak- / avigsida, dels såsom bärande en börda och dyl.; även.: bakdel, akter, ända, stuss
{862} Ondt är bäre watn j brunnen.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 180 #4:
Elack Brunn, som man måste bära Watn vthi.
i. e. Ondt taga Ähran vth dher ingen är.
elack: usel → SAOB ELAK 1) (†) dålig med avseende på beskaffenhet (kvalitet)
{863} Onder är then som godher omtalar.
≈ Ond är den som förtalar en god. ≈
Jfr. {414} Han är ond som om talar.
omtalar: förtalar → SAOB OM ⇒ OMTALA 1) b) (†) pregnant: tala illa om (någon)
{864} Ond anslagh gör Gudh til inhtet.
≈ Gud tillintetgör ett ond plan. ≈
anslagh: plan → SAOB ANSLAG 12) a) (numera föga brukligt) i allmänhet: plan, avsikt, uppsåt, rådslut, rådslag, beslut
{865} Ondt leffuerne omstörther the weldigas säthe.
{866} Oppenbart straff är bettre än en fördold wenskap.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 647 #5:
Oppenbart straff är bättre än skrymtad wenskap.
i. e. Som man wille säya: Dhen giör bättre, som vprichtigt säger sin wän
dhet han meenar, än dhen som talar enom alt effter munnen.
enom (dat. sg. m. till en, styrd av uttrycket tala någon efter munnen) → SAOB EN
effter munnen → SAOB TALA: tala någon efter munnen, säga vad man hoppas / väntar sig kommer att behaga någon
{867} Orkelös skall iw något på slå.
≈ Sysslolös skall ju slå sig på något. ≈
orkelös: sysslolös → SAOB ORKESLÖS 1) (numera föga brukligt) som icke företager sig något, som icke har någon sysselsättning, sysslolös, ovärksam, oföretagsam
iw (adv.): ju → SAOB JU C) 7) för att beteckna något såsom självklart (särskilt såsom en självklar grund till en angiven följd och dyl.) eller såsom allmänt bekant eller såsom bekant för den tilltalade: ”som du vet”, ”som bekant”, uppenbarligen, naturligtvis och dyl.
något på slå: slå sig på, syssla med något → SAOB SLÅ ⇒ SLÅ PÅ 12) […] börja handla / tänka på ett annat sätt respektive på det eller det sättet, börja syssla med något annat respektive med det eller det
Grubb – Penu proverbiale (1665), 100 #5:
Dhen intet haar at giöra, måste taa sigh något at giöra.
i. e. Som man elliest sägher: Lättia lärer Laster.
När någon går laat och orkeslös, och taar sigh omsijder någor fåfängia före,
så förwijtes honom härmed.
{868} Oreen handh gör feetan mun.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 134: »Genom arbete som smutsar ner händerna förtjänar man sitt livsuppehälle.»
Låle (1300-talet) #730: Then vrenæ haandh gør then fæædhe mwndh
Ora sagenata facit esse manus maculata
YFSv (ca. 1450) #667: Oreen hand gør fetan mwn
Ora saginata facit esse manus maculata
Kock [1892], s. 295: »Nyerup (nr 726) och Mau (nr 3375) förmoda däremot, att det [ordspråket] syftar på »den, som fever flot af uretfærdig vinding eller beriges paa ulovlig maade», men denna tolkning torde ej vara riktig. Kristensen: Ordsprog nr 7574 anför: »En skiden hand gjör en fed mund. (Händen må være sit arbejde lig, det er den, der skaffer føden)», och då han upptar endast ännu gängse ordspråk, så torde av hans tillfogade förklaring framgå, att ordspr. ännu användes i den av honom angivna meningen, hvilken också är den naturligaste: »den genom arbete smutsiga handen skaffar riklig kost».
Grubb – Penu proverbiale (1665), 649 #1:
Oreen Handh giör en feet Muhle.
i. e. Sölot Handtwärk gieer ymnig föda.
sölot → SAOB SÖLOT, sölig, smutsig
muhle → SAOB MULE 2) (vardagligt) nedsättande / skämtsamt, om munnen / munpartiet på en människa
{869} Orådh kommer för bittida.
≈ Ett förhastad handling kommer allför tidigt (och vore bättre ogjord). ≈
orådh: oförstånd → SAOB ORÅD 1) olämpligt (skadligt, farligt, olyckligt, oklokt) beslut / påhitt / tilltag / handlande, olycklig / farlig idé / tanke, ”galenskap”, missgrepp; ond gärning, fördömligt / förbjudet företag, brott
bittida → SAOB BITTIDA I., adv., 2) tidigt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 653 #4:
Orådh kommer tijdh nogh.
i. e. Galen giärning kommer intet förseent; vthan wore bättre ogiord.
tijdh nogh: tidigt nog / tillräckligt tidigt → SAOB NOG II. 1)
{870} Oroo bliffuer än nu allestädz.
{871} Orene händer göre sura been.
≈ Smutsiga händer orsakar öppna bensår. ≈
sure: såriga → SAOB SUR 1) c) (ålderdomligt / vardagligt) om ben: som har öppet / öppna och rinnande / vätskande sår
{872} Oräth wisa förråder all lagh.
≈ Orättvisa fördärvar all lag. ≈
oräth wisa särskrivning av oräthwisa ”orättvisa”
förråder: fördärvar → SAOB FÖRRÅDA 2) (†) förgöra (någon / någons liv och dyl.); fördärva, tillintetgöra (någon / något)
{873} Ogudhachtijghe Herrar, haffua Ogudhachtige embetzmän.
{874} Ostadugt ögnalått, ostadigt sinne.
≈ En irrande blick, ett ostadigt sinnelag. ≈
ostadugt: irrande → SAOB OSTADIG 2) b) irrande, flackande
ögnalått: blick → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1169: öghna lat (-laat), n. pl. ögonkast, blickar. (Ordet saknas i SAOB)
sinne: sinnelag → SAOB OSTADIG 7) om någons allmänna konstitutionella läggning / natur med avseende på hans själsförmögenheter och det sätt varpå dessa reagera, själsläggning, sinnelag, psyke, (inre) karaktär, skaplynne, mentalitet; i vissa fall liktydigt med dels: tänkesätt, dels: temperament, humör
{875} Ordh haffuer icke rumpa.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 650 #4:
Ord haa ingen rumpa.
i. e. Dhe låta intet wäl hålla sigh fast. Dhe löpa offta oförwarandes vhr Munnen,
och kunna intet ryckias tilbakar.
oförwarandes (s-particip med adverbiell funktion): utan förvarning → SAOB O– ⇒ OFÖRVARANDES, överraskande, oförberett, plötsligt
tilbakar → SAOB TILLBAKA
{876} Oxen får icke alt thet han dragher.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 661 #3:
Oxen får intet alt dhet han draar.
i. e. En tiähnare får intet tilägna sigh alt dhet han för sin Herre aflar
och wärfwar i wahrande sin tiänst. Man säger fördhenskul wed lijkan meening:
Fåhret bär intet Vllen åth sigh sielff.
P
{877} Pant dragher penningar heem.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 260: »Har man fått pant för en fordran, får man säkrare betalt.»
pandt: säkerhet → SAOB PANT 1) värdeföremål / egendom och dyl. som utgör säkerhet för ett lån / en skuld / för fullgörande av ett åtagande / en förpliktelse och dyl. (och som fordringsägaren kan låta avyttra, om lånet icke inlöses / betalas resp. åtagandet osv. icke infrias)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 663 #6:
Pannt bär penningar heem.
i. e. Pannt giör säkran credit.
Medh godh pannt är man bäst försäkrad om sitt.
{878} Penningar sittia icke för rätthen.
≈ Pengar dömer inte. ≈
sittia → SAOB SITTA (sittia)
sittia för rätthen → SAOB RÄTT 3) d) i uttrycket sitta (med) i rätten (även i en rätt och dyl.), förr även sitta (för) rätt(en), (jämte annan / andra) fungera såsom domare / ledamot av domstol, sitta (med) till doms
{879} Penningar låta komma en man för henda.
{880} Penningar äro kommande, och farande.
≈ Pengar kommer och går. ≈
Låle (1300-talet) #992: Penninghe ære baadhe kommendæ oc farendæ
Sicut adauctiua sic era fluunt fugitiua
YFSv (ca. 1450) #905: pæning ær badhe farande ok komande
Sicut adauctiua sic era fluunt fugitiua
Grubb – Penu proverbiale (1665), 665 #2:
Penningen är kommande och gångande.
i. e. Han blijr intet länge stilla på ett ställe.
{881} Penningar göra köpet.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 665 #3:
Penningen giör kiöpet.
i. e. För reeda Penningar får man altijdh bättre kiöp, än på borgande.
{882} Präst ware präst, häst ware häst.
— C1 a —
{883} Prijsa warligha och lasta sparligha.
≈ Rosa försiktigt och risa sparsamt! ≈
prisa (imper.) → SAOB PRISA, v.3, 1) i tal / skrift yttra sig (mycket) uppskattande / fördelaktigt om (någon / något); framställa (någon / något) såsom (synnerligen) utmärkt / förträfflig(t) och dyl.; berömma (någon / något); sjunga (någons / någots) lov; förhärliga (någon / något) s
warligha (adv.): försiktigt → SAOB VARLIG, adj., försiktig, aktsam, varsam
lasta (imper.) → SAOB LASTA, v.1, framställa anmärkningar mot (någon / något), tala illa om (någon / något), klandra / tadla (någon / något)
sparligha (adv.): sparsamt → SAOB SPARLIG, adj., 2) sparsam
Grubb – Penu proverbiale (1665), 672 #3:
Prijsa waahrligh, lasta spaarligh.
i. e. Man måste hålla mått i roos och lastande.
{884} Pigha är blyg som brudh, springer j sängh medh dräng medh bådhe skoo.
skoo (”skoo”, här pl. best. form): skorna → SAOB SKO (: skoo, pl.)
Låle (1300-talet) #21: Møø ær blij som brwdh hwn sprangh i sæng
Tijl drængh meth baade skoo
A sponse more fuit vsa puella pudore
Ad lectum gresse que nudipes abnuit esse
YFSv (ca. 1450) #21: mø war blygh som brudh hon sprangh i sængh til drængh
a sponse more fuit vsa puella pudore
ad lectum gresse que nudipes abnuit esse
{885} Prästen siunger icke thesmere, at Kiyrkian är stoor.
thesmere: desto mer(a) → SAOB DESTO / DESS, adv.
Låle (1300-talet) #380: Kircken ær wijdh tog siwngher præsthen i then eene ændhe
Fine sacrista tonat licet ampla chorus loca donat
YFSv (ca. 1450) #333: tho at kyrkian ær stoor tha sionghir prestrin ey
vtan i eenom ændha
fine sacrista tonat licet ampla chorus loca donat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 674 #3:
Presten mäszar intet deste meer, at Kyrkian är hög.
i. e. Som man elliest pläghar säya:
Koon molckar intet deste meer, at Byttan är stoor.
Och brukas när något lijtet blijr gifwet vthi ett stoort käril.
Q / [K]
{886} Quar satt ridder är icke tro vnder baner.
quar satt: kvarsatt → SAOB KVAR- | -SÄTTA 4) (†) i uttrycket kvarsatt riddare, riddare som slagit sig till ro, uttjänt riddare. (?)
tro (adj.): betrodd → SAOB TRO, adj., 2) (†) trogen, som man (till följd av ådagalagd trohet) har förtroende för, (högt) betrodd
vnder baner → SAOB BANER 1) β) α‘) under någons baner, under någons befäl
Låle (1300-talet) #284: Quer siddendhe ridder ær ey hwldh vndher baner
Emeritus tiro derimit tentoria giro
YFSv (ca. 1450) #291: quarsæta riddar ær ey1) raskir vndhir banyel
emeritus tyro dirimit tentoria giro
1)ey tycks ha fallit bort i den fornsvenska texten
quarsæta riddar → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 227: qvarsäta, f. — qvarsätu riddare (qvarsäta riddar), m. riddare som sitter stilla el. som slagit sig till ro, uttjent riddare?
raskir → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 243: rasker, adj. 1) rask, duglig, käck, hurtig.
Se även Kock [1892], s. 134.
{887} Quicker man får koo, döder man får aldrigh liffuet sitt.
quicker → SAOB KVICK 2) (†) levande, som har liv / är vid liv
Grubb – Penu proverbiale (1665), 676 #1:
Qwicker man får fulle Koo, men döder får intet Lijff.
i. e. Så länge en Menniskia skal lefwa, så får hon fulle födhan.
{888} Quinna tagher thet som hon icke weet.
{889} Quinno taal lijknas widh kråkegaal.
kråkegaal: kråkljud → SAOB KRÅKA B. KRÅKE- | -GAL, kråkas läte
Låle (1300-talet) #166: Qwinnæ tale ær alt som krage galæ
Cornicum numerum fouet improba vox mulierum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 680 #3:
Qwinnetaal, är Kråkegaal.
i. e. Dhet är intet stoort achtandes. En part Qwinfolks snack wäger intet mycket.
{890} Quinna kysser offta suennen för herran.
≈ En kvinna kysser ofta hellre tjänaren än husbonden. ≈
för (prep.): framför, i stället för → SAOB FÖRE 10) i fråga om företräde, överlägsenhet och dyl.: framför, framom, över; även: mera än
suennen: tjänaren → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab)
herran (oblik, ”böjd”, form av herre i best. form): husbonden → SAOB HERRE A) 1) b) (förr) husbonde, överordnad
Grubb – Penu proverbiale (1665), 676 #6:
Qwinnan kyszer stundom Swänen för Herren.
i. e. Som man wille säya: Mycket dhen siuka lyster.
Låle (1300-talet) #100: Qwinner kysser offthe swennen fore herren
Basiat armigerum femina propter herum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
R
{891} Raska gåffua tiäner dubbelt tack.
≈ En snabb gåva förtjänar dubbelt tack. ≈
raska: snabb → SAOB RASK 1) b) β) om något mer / mindre abstrakt: som försiggår / sker snabbt / som utmärkes av snabbhet; hastig; skyndsam; även: som göres / sker och dyl. utan tidsutdräkt, snar
tiäner: förtjänar → SAOB TJÄNA 5) b) (numera föga brukligt) ha gjort sig / vara förtjänt av / värd (något, särskilt tack / angivet av infinitivförbindelse), förtjäna
Grubb – Penu proverbiale (1665), 799 #1:
Tijdigh gåfwa får dubbel tack.
i. e. Den som gieer snart, han gieer dubbelt.
Och heeter fördhenskul: Lofwa icke länge, dhet du straxt kant gifwa.
{892} Redh hunndarna för än haren löper.
redh (imper. sg.): gör i ordning! → SAOB REDA 1) med avs. på person / djur: göra i ordning, göra färdig / beredd, utrusta och dyl.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Kock [1892], s. 27: ”Ordspr:s mening är: »begagna det lägliga tillfållet».”
Låle (1300-talet) #43: Reed hwndenæ før æn haren løber
Ante fugam leporis cummulare canes tibi noris
Låle (1300-talet) #825: Thet ær seent tijl hwndhe naar dywren løbæ
pretereunte fera catuli fit mencio sera
YFSv (ca. 1450) #40: sanka før hunda æn hari løpir ginom by
Ante fugam leporis cumulare canes tibi noris
YFSv (ca. 1450) #756: thet ær seent at taka hunda sidhan hiortin ær lupin gynom by
pretereunte fera catuli fit mencio sera
{893} Reck foothen så witt at skinfelden recker til.
reck: sträck! → SAOB RÄCKA 1) (†) räta ut / räta på / sträcka på (något); sträcka ut (något) så att det blir längre / större, tänja ut / töja ut (något)
så witt at: så långt som → SAOB VID 1) (†) h) β’) i uttrycket så vitt; även i mer / mindre bildlig användning, i fråga om (med hänvisning till i sammanhanget angiven) grad / utsträckning / omfattning och dyl. av något, ofta ungefär liktydigt med: så långt
Låle (1300-talet) #492: Ræck fodhen saa at skindfælIen maa owergaa
Jnfra mensuram lodicis porrige suram
Låle (1300-talet) #1164: Ræck eij foddhen længher æn skijndfellen ræcker
vltra mensuram lodicis non trahe suram
YFSv (ca. 1450) #429: man skal ey rækia foten længre æn skinfældin rækkir
Jnfra mensuram lodicis non rege suram
YFSv (ca. 1450) #738: ræk ey fotin vndan skinfældin
pes sic tendatur ne lodex pretereatur
{894} Rädder är han som icke toor skelffua.
≈ Rädd är den som inte vågar darra. ≈
rädder (fsv. mask. sg. rädder): rädd → SAOB RÄDD I sg. obest. förekommer (den ursprungligen maskulina) böjningsformen rädder stundom fortfarande, i synnerhet i uttrycket ingen rädder.
toor (pres. ind. sg.): tör, vågar → SAOB TÖR v. pr. (inf. tora) 1) (†) ha mod att (göra något), våga, töras
skelffua: skälva, darra → SAOB SKÄLVA
Låle (1300-talet) #513: Han ær ræddher ther eij tørff skælwæ
Js pauet arta re qui non audet trepidare
Låle (1300-talet) #882: Han ær moghet rædh ther eij tørff skælffwæ
Qui metuit tremere didicit nimis ilIe timere
YFSv (ca. 1450) #450: thæn ær mykith ræddir som ey thorff skælwa
js pauet arta re qui non audet trepidare
YFSv (ca. 1450) #806: thæn ær mykith ræd ey thor skælwa
qui metuit temere didicit minus ille timere
{895} Reed til spetet, Gudh giffuer wäl steken.
≈ Gör i ordning stekspättet! Gud ger kanske steken. ≈
reed til (imper. sg.): gör i ordning! → SAOB REDA 2) göra (något) i ordning; iordningställa (något); laga till / tillreda (något); även utan (direkt) obj.: göra / ställa i ordning, stundom övergående i betydelsen: träffa anstalter, göra förberedelser
spetet: (stek-)spättet → SAOB SPÄTT 1) a) α) om en (i handen hållen eller) på stativ och dyl. vilande stång osv. varpå kött stekes (eller annan fast föda värmes) över öppen eld (eller i ugn) under stångens osv. kringvridning
wäl (adv.): nog, kanske → SAOB VÄL, adv., 6) för att uttrycka (mer / mindre hög grad av) sannolikhet, ungefär liktydigt med: som man kan förmoda, sannolikt / antagligen / förmodligen; nog / kanske; ofta med bibegrepp av dels förväntan / förhoppning (ibland ungefär liktydigt med: förhoppningsvis), dels medgivande / bekräftelse
{896} Rijdh icke alt för sijth.
sijth (adv.): sent → SAOB SID, adj.2, II. adv.: sent och dyl.
{897} Ropa icke håy för än tu kommer öffuer bäcken.
≈ Ropa inte ”hej!” förrän du mommer över bäcken! ≈
håy: ordformen håy saknas som variant i SAOB HEJ ⇒ Ordformer
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Grubb – Penu proverbiale (1665), 690 #2:
Roopa intet wunnet, förr än du äst öfwer sunnet.
i. e. Som man sade: Rosa intet aff leeken förr än han är hållen.
Man plägar och elliest säya på Swänska aff samma meening:
Alla Dagars affton är icke än kommen.
äst (pres. ind. sg. 2:a pers.): är → SAOB VARA
sunnet: sundet → SAOB SUND
Grubb – Penu proverbiale (1665), 691 #1:
Roopa intet häy förr än du äst öfwer Bäcken.
{898} Röök går geft aff brande.
≈ Ingen rök utan eld. ≈
geft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Låle (1300-talet) #134: Røghen kommer gerne aff brandene
Causa vaporare fumum facit ex aliqua re
YFSv (ca. 1450) #135: æ gaar røkir aff nakro
Causa vaporare fumum facit ex aliqua re
æ: alltid → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1083: ä, adv. 1) alltid, ständigt, städse;
för alltid; hvarje gång, vid alla tillfällen
aff nakro (nakro dat. till nakor ”något”) / ex aliqua re: från något
Grubb – Penu proverbiale (1665), 704 #1:
Röök går giärna aff bränder.
i. e. Som man elliest plägar säya: Sällan rychte vthan rooth.
{899} Rådh är icke rådh, vthan thet doger j tijdh.
≈ Ett råd är inte ett råd om det inte duger i tid. ≈
doger: duger → SAOB DUGA
Låle (1300-talet) #52: Raad ær eij bædre æn vraadh vdhen the tages i tijdh
Arent consilia temporis absque bria
Låle (1300-talet) #154: Raad ær ey bædher æn vraad vdhen thet taghes i thide
Consilium tabet ni bene tempus habet
YFSv (ca. 1450) #51: radh ær ey bætra æn oradh wtan thet taks i tidh
arent consilia temporis absque bria
YFSv (ca. 1450) #140: radh ær ey bætra æn oradh vtan thet tax i tidh
Consilium tabet ni bene tempus habet
Läs thet i st. f. the i Låle-texten 52 (se Kock [1892], s. 32).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 697 #2:
Rådh är intet rådh, vthan dhet tijdigt brukas.
i. e. Som man sade: Effterrådh är intet rådh.
Seent rådha när skadhan är skedd.
{900} Room bleff icke bygd alt på en dagh.
Room (1604) / Rom (1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 690 #1:
Rom bleff intet alt bygdt på en Dagh.
i. e. Som man wille säya: All godh giärning wil haa tijdh.
Item: Gudh skoop ingen hastigheet.
Elliest sägher man aff Erasmo:
Festina lente. Hasta med maak. (”Skynda långsamt!”)
Och på Swänska: Dhen kommer och fram som Oxerna drifwer.
skoop (impf. ind. sg.): skapade → SAOB SKAPA
{901} Röör hand och foot så hielper tigh Gudh.
Låle (1300-talet) #185: Røør haandh oc fodh saa hielper tegh gwdh
Cum furor est scille tibi brachia cruraque cilIe
YFSv (ca. 1450) #170: rør handh ok footh tha hiælpir thik gudh
Cum furor est cille tibi brachia vraque cille
{902} Röön gör godh drängh.
röön → SAOB RÖN 2) erfarenhet
Låle (1300-talet) #582: Røøn ær goodh drængh
Mancipium verum probat experientia rerum
YFSv (ca. 1450) #505: rrøn ær godh drængh
mancipium verum probat experiencia rerum
{904} Rutit är snart brutit.
rutit: ruttet → SAOB RUTTEN
brutit (perf. part.): brutet → SAOB BRYTA
Låle (1300-talet) #399: Raadhet ær snarth brodhet
Frangere quod putruit absque labore fuit
YFSv (ca. 1450) #358: rothit ær ødbrwtith
frangere quod putrvit absque labore fuit
rothit: ruttet → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 269: rutin, adj., rutten, stinkande.
ødbrwtith: lättbrutet → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1162: ödhbrutin, adj., lätt eller snart bruten, lätt att bryta.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 694 #3:
Rutet är snart brutet.
i. e. Dhet som för intet duger, dhet är snart förderfwat.
Medh sådan meening säger man och: Ruten rooth är snart oprycht.
{905} Rijset gör gott barn.
Låle (1300-talet) #73: Rijss gør goth barn
Acredo puerum virge meliora ineptum
Låle (1300-talet) #839: Rijss gør goth barn
presto bonis rebus ope virge fiet ephebus
YFSv (ca. 1450) #16: lime gør goth barn
acredo puerum virge meliorat ineptum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 689 #2:
Rijs giör gott Barn.
i. e. Vthan straff och tuchtan blijr intet Barn wäl vpfödt.
{906} Reen hand går genom alle landh.
reen hand: oklanderlig person → SAOB REN 3) g) α) (i vitter stil) ren hand / rena händer och dyl., symboliserande moralisk renhet / oförvitlighet / rent samvete och dyl.; särskilt i uttrycket ha rena händer, vara oskyldig / utan fläck och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 682 #1:
Reen hand går säkert genom Land.
i. e. Dhen oskyldige är altijdh trygger, ehwad som påkommer.
{907} Rijs gör barnen wijs.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 689 #1:
Rijs, giör Narren wijs.
i. e. Tijdigt straff gieer förståndh.
Som man wille säya: Agan är god när mått är med.
{908} Redder är icke frij.
{909} Reedh tigh på spiutet när Gudh giffuer maath.
≈ Var beredd på jakt när Gud ordnar fram bytet. ≈
reedh tigh: förbered dig → SAOB REDA 1) a) ε) (†) i uttrycket reda sig (up)på något / (up)på (att) göra något, göra sig beredd / bereda sig på något resp. att göra något; även (i uttrycket reda sig på / uppå något): göra sig beredd att använda / erlägga något, även övergående i betydelse: skaffa sig något
{910} Rijff icke sunder digh, hin tagher digh likwäl.
≈ Slit inte ut dig – fan tar dig ändå! ≈
rijff icke sunder digh: förta dig inte! → SAOB RIVA ⇒ RIVA SÖNDER 2) b) såsom beteckning för att någon förstör sig genom alltför stora ansträngningar; särskilt liktydigt med: överanstränga sig, förta sig; anträffat bland annat i nekande sats
hin: fan → SAOB HIN 3) III. [betydelsen har uppkommit genom ellips av uttrycket hin onde, hin håle och dyl.; (vardagligt) såsom sbst.: hin onde, fan, djävulen
S — C1 b —
{911} Sanningen haffuer en fastan botn.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 708 #3:
Sanning haar en fast bottn.
i. e. Hon består i all proff.
{912} Sanningen bryther huffuut.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 708 #1:
Sanning bär altijdh feegt hufwud.
i. e. Hon får många owänner.
{913} Saligh är then som kan see widh annars ofärdh.
≈ Lycklig är den som kan dra lärdom av andras olyckor! ≈
saligh: lycklig, säll → SAOB SALIG 1) om person: som (allmänt / i ett visst avseende) befinner sig i en lycklig / förmånlig ställning och har anledning att känna sig lycklig och glad, lyckligt lottad, lycklig, säll; avundsvärd
see widh: ta varning av → SAOB SE 3) n) ι) (†) se vid något, fästa sig vid något / bry sig om något / dra lärdom av något / ta varning av något
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
ofärd: olycka → SAOB OFÄRD 2) (i synnerhet i högre / vitter stil) förhållandet att det går någon illa; olycka, olycksöde; undergång, fördärv; (svår / obotlig) skada; motsatt: välfärd
Låle (1300-talet) #411: Saligh ær then ther kan see wedh annen mandz skadhe
felix quem faciunt aliena pericula cautum
YFSv (ca. 1450) #325: bætræ ær see widh annars skadha æn widh sin eghin
felix quem faciunt aliena pericula cautum
{914} Sax gör barneklut1), och kniff enögat.
1) barneklut: tryckfel för barn blint eller liknande
Låle (1300-talet) #416: Sax gør barn blint oc kniff eenøweth
forfice fit cecus puer ex cultro monatalmus
YFSv (ca. 1450) #350: faa barne sax vm thu wil thet blinth hawa ok kniiff eenøgkth
forfice fit cecus puer ex cultro monotalmus
{915} Sachta kommer thet til at en drukenman1) dandzar.
≈ Det händer lätt att en berusad man dansar. ≈
Jfr. {1247} Thet komber snart till at en drucken man dandzar.
1) drukenman: ändrat till drucken man 1636.
sachta → SAOB SAKTA 7) (†) lätt, lätteligen; utan svårighet; stundom svårt att skilja från 8) (†) helt visst; utan tvivel; säkerligen; nog
kommer det till: händer det → SAOB KOMMA ⇒ KOMMA TILL I. intr. 6) opers.: hända (sig), komma sig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 80 #5:
Dhet kommer snart til, at en drucken man dantzar.
i. e. När man wedh lust begår något forseende, så swaras her medh
såsom til enskyllan: Lijka som en drucken icke är obenägen til en dantz.
enskyllan: entskyllan, ursäkt → SAOB ENTSKYLLAN, undskyllan; ursäkt
{916} Skalckar är ibland danne män.
≈ Det finns skojare även bland hedersmän. ≈
skalckar: skurkar, skojare → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
danne män: hedersmän → SAOB DANNEMAN 1) (numera föga brukligt utom i arkaiserande framställning) förträfflig, duglig, hederlig, ärlig, redbar, rättrådig, rättskaffens, aktad, ansedd man / medborgare (med undantag för den äldsta tiden i synnerhet om person ur borgar- och bondeklasserna); en man sådan han bör vara; hedersman
Grubb – Penu proverbiale (1665), 610 #3:
Ogrääs wäxer bland Hweetet.
i. e. Skalkar finnas bland Dannemän.
{917} Skam är bära longt skägh och hara hierta.
≈ Det är en skam att ha långt skägg och vara feg. ≈
hara hierta → SAOB HARE ⇒ HARHJÄRTA 1) hjärta hos / av hare, bildligt i uttryck som beteckna någon såsom rädd(hågad) / feg; 2) (vardagligt, mindre brukligt) rädd / feg stackare, pultron, kruka
Låle (1300-talet) #97: Thet ær skam skæggheth haghe at dandzæ
Barbe pendenti pudor est tremulencia menti
YFSv (ca. 1450) #85: skam ær skæggiothom man ath skælwa
barbe pendenti pudor est tremulencia menti
{918} Skadan kommer icke ensam til bysz.
til bysz (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till byn → SAOB BY, sbst.2, 2) e) i uttrycket till by / bys, stundom byss, till byn / en by; allmännare, liktydigt dels med: hem, tillbaka (hem), till platsen (där något försiggår / där någon uppehåller sig), till sin bestämmelseort, till rätta, dels med: tillsammans, i ärenden
Låle (1300-talet) #923: Skadhen kommer eij gernæ ene tijl hws
Dampnum soliuagum non sueuit viscere pagum
YFSv (ca. 1450) #196: ey kombir skadhi een til by
dampnum soliuagum non sweuit visere pagum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 383 #3:
Ingen sorg vthan syster.
i. e. Sällan kommer skadhan ensam til bys.
{919} Skam är wara Prest, och olärdh.
{920} Skam är stiela, wärre åtherbära.
åtherbära: lämna tillbaks → SAOB ÅTER- | -BÄRA 1) bärande transportera / flytta (något / någon) tillbaka; även (med mer / mindre försvagad / försvunnen betydelse av bärande): återlämna (något); […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 393 #2:
Ingen skam at stiäla, men större hembära.
i. e. När någon stiäl, så sijr dhet ingen, och kan fördhenskul
tiufwen intet skiämmas: Men när tiuffnaden bärs heem igen,
blijr skammen så mycket större, som hon blijr hwar man kunnig.
hembära: lämna tillbaks → SAOB HEMBÄRA 4) a) (numera blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) återställa, återbära
{921} Skadhan är honom näst som j händer haffuer.
≈ Skadan ligger honom närmast som har den. ≈
näst (superl.): närmast → SAOB NÄST, adv. och adj. superl, 3) (†) motsv. NÄRA, adv. och adj. 3: närmast resp. närmaste (se NÄRMARE 4); i adverbiell resp. predikativ / attributiv (eller substantivisk) användning
j händer: i handen → SAOB HAND 3) b) i många uttryck med prep. i, numera sällan på. Ha, hålla, bära, taga något i handen (eller sin hand, även i hand) / händerna (eller sina händer, förr även i händer)
{922} Säth stenen för järnnagel.
Låle (1300-talet) #270: Ladh steen eij modh1) emodh iærn nafflæ
Debet vim silicis fero retrotundere cuspis
YFSv (ca. 1450) #214: læt saman steen ok jærnstangh
debet vim silicis ferri retrotundere cuspis
1) I stället för eij modh läs emodh med Kock [1892], s. 132: ”Hvarken S, B eller H har någon negation, och detta överensstämmer med latinet. Jag antar därför, att eij modh i A genom missförstånd uppstått ur emodh (imodh). […] Ordspråkets mening är: »man skall sätta hårt mot hårt».”
{923} Sielsint är see på hwitan kropp1).
1) kropp (1604 och 1636): uppenbarligen tryckfel för korp (raffn / rampn / corvina)
sielsint → SAOB SÄLLSYNT
Låle (1300-talet) #36: Thet ær siælsywnt at see hwidh raffn
Albida coruina tribus est mihi res peregrina
YFSv (ca. 1450) #35: thet ær siælsynth at se hwitan rampn
albida coruina tribus est mihi res peregrina
rampn → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 242: ramn (rampn; raffn), m. korp.
{924} Sieldan wexer gräs på almanawägh.
sieldan → SAOB SÄLLAN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 279 #1:
Grääs wäxer sällan på Almennewägen.
i. e. Dher hwar man faar fram, dher kunna inga Örter groo.
{925} Sieldan riffues vlffuar, när the haffua icke kalffuar.
≈ Sällan river vargar varandra när de inte har ungar. ≈
sieldan → SAOB SÄLLAN
riffues (depon.): riva varandra → SAOB RIVA d) dep.: (hålla på med att) riva, (upprepade gånger) riva; ha för vana att riva; även reciprokt: (upprepade gånger) riva varandra; även bildligt
vlffuar: ulvar, vargar → SAOB ULV
kalffuar: kalvar→ SAOB KALV I. 1) g) γ) (†) oegentligt, i fråga om varg
YFSv (ca. 1450) #62: siælwe riwas vlua tha the ey haua kalua
Ablatis vitulis fit lupus esca lupi
YFSv (ca. 1450) #146: siælua riuas wlua tha the hawa ey kalua
Consumptis vitulis fit lupus esca lupi
{926} Siuk man lyster icke gerna stridhe.
≈ En sjuk man har inte gärna lust att strida. ≈
lyster: har lust → SAOB LYSTA, v.2, 1) a) (numera blott i vitter stil) i opers. användning: det lyster mig osv. (att göra något och dyl.), jag har lust (att göra något), det behagar / tilltalar / täckes mig, jag finner behag (i något)
{927} Siwårs barn äro quemd til embete.
≈ Sjuåringar duger till att arbeta. ≈
siwårs: sju års (adj. oböjligt i attributiv användning), sjuårig → SAOB SJU
siwårs barn: sjuåringar
quemd: dugliga → SAOB KVÄMD, adj., (†) lämplig / duglig (till något). Siwårs barn äro quemd til embete (dvs. till arbete). SvOrds. C 1 b (1604).
embete: arbete → SAOB ÄMBETE, sbst., 4) (numera blott i skildring av äldre förhållande) om hantverk / hantverksyrke / ställning / befattning såsom hantverkare (eller i fråga om viss därmed likställd yrkesutövning) […]
embete: arbete → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1105: ämbite, n. 1) tjenande, betjenande, tjenst, arbete. 6) yrke, handtverk.
embete: arbete → Söderwall Ordbok, Suppl. A-Ö, s. 1118: ämbete, n. 1) arbete, tjänst, syssla, sysselsättning; göromål, bestyr. 6) yrke, handtverk.
Låle (1300-talet) #319: Syw aars gammelt barn ær qwæm tijll æmbede
Est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
YFSv (ca. 1450) #285: hwart siw vintra gamalt barn wil sik siæluo bæst
est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
{928} Siäldan är hastigh godh.
≈ Snabbt är sällan bra. ≈
siäldan → SAOB SÄLLAN
hastigh (adv.) → SAOB HASTIG
godh (adv.): bra → SAOB GOD A) i allmänhet: tillfredsställande, bra, förträfflig och dyl. samt i därmed närmast sammanhängande betydelse
{929} Sieldan dör1) hunden aff beenshugg.
≈ Sällan skäller hunden till följd av de slag han får av ben som kastas på honom. ≈
sieldan → SAOB SÄLLAN
1) dör: tryckfel för gör ”skäller”; gör, ett annat ord för ”skäller”, återfinns i Låle-handskrift B.
gö → SAOB GÖ, om hund: skälla
beenshugg → SAOB BEN ⇒ –HUGG (†) hugg / slag som förorsakas av ett kastat ben
Se Kock [1892], s. 350.
Låle (1300-talet) #919: Siællen gæller hwndh aff beens hwgh [enl. hs. A]
Raro mouens rictus plangit canis ossibus ictus
gæller ”skallar”, ”skäller” i Låle-hs. A har i Låle-hs. B ersatts med gør, ett annat ord för ”skäller”
gæller: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 437: gälla (pres. gällir), v. gifva från sig ett genomträngande el. starkt ljud.
gør: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 437: göia (gö, göö, pres. göör), v. skälla
YFSv (ca. 1450) #837: siællan gællir hund vidh beenshugh
Raro mouens rictus plangit canis ossibus ictus
siællan: sällan → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 344: siäldan, adv. sällan.
gællir: skäller → Söderwall Ordbok, 1, s. 437: gälla (pres. gällir), v. gifva från sig ett genomträngande el. starkt ljud.
beenshugh → Söderwall Ordbok, 1, s. 93: benshug, n. [Fdan. benshug] hugg eller slag som förorsakas av ett kastat ben.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 783 #1:
Sällan döör Hundh aff beenszhugg.
Man faar intet illa aff dhet man giärna wil haa.
Såsom man wille kasta ett styckie Bröd åth en hungrogan,
och ett Been åth en Hund, dhe skulle intet tyckiat wara illa giordt.
{930} Sieldan kommer math j liggiande mans mun.
≈ Sällan flyger stekta sparvar i munnen. ≈
sieldan → SAOB SÄLLAN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 211 #3:
Flygande Kråka får något til föda.
i. e. Man måste haa omaak för födhan.
Som man wille säya:
Inga steckta Starar Flyga enom i munnen.
enom (dat. sg. m. till en) → SAOB EN
{931} Seldan får kona godh skepna.
kona → SAOB KONA, kvinna; d) dålig, särskilt lättfärdig / sedeslös kvinna
seldan → SAOB SÄLLAN
skepna → SAOB SKEPNAD 1) (†) öde; lott; 1) c) få / vederfaras ett så / så beskaffat öde / få en så / så beskaffad ändalykt
Låle (1300-talet) #921: Siællen fangher spaa konæ goodh skæbnæ
Raro solet fieri bona fatidice mulieri
YFSv (ca. 1450) #839: siællan fik spakona godha ændalykth
Raro solet fieri bene fatidice mulieri
spakona: sierska, spåkvinna; häxa → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 461: spakona, f. [Isl. spákona] spåqvinna.
ændalykth: slut → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1120-1121: ändalykt, f. 1) i synnerhet om lifvets slut / sista tid.
{932} Sieldan är grewen1) bettre än bolen.
≈ Sällan är grenen bättre än stammen. ≈
1) grewen (1604 och 1636): tryckfel för grenen
sieldan → SAOB SÄLLAN
bolen: stammen → SAOB BÅL 1) (†) stam på träd (växt / dyl.), i motsättning till grenarna och roten
{933} Siw års barn är snart lockat.
siw års: sju års (adj. oböjligt i attributiv användning), sjuårig → SAOB SJU
Se Kock [1892], s. 144-145 angående följande fyra texter:
Låle (1300-talet) #319: Syw aars gammelt barn ær qwæm tijll æmbede
Est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
Låle (1300-talet) #979: Siw aars gammelæ barn ær snart at lockæ
Septennem puerum flectunt bellaria rerum
YFSv (ca. 1450) #285: hwart siw vintra gamalt barn wil sik siæluo bæst
est sibi procliuis septennis ad vtile quiuis
YFSv (ca. 1450) #938: hwar wil sik bæst som siw aara gamal ær
Septennem puerum flectent bellaria rerum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 39 #3:
Barn äre snart lockade.
i. e. Medh ringa tubbas ett Barn.
Barnahänder äre snart fylte.
tubba → SAOB TUBBA, locka, övertala
fylte (perf. part. pl.): fyllda → SAOB FYLLA (fyla)
{934} Sieldan äther rädder man åål, och soffuer när deieligh quinnor.
sieldan → SAOB SÄLLAN
när: nära → SAOB NÄR, adv.2, A. i fråga om avstånd i rummet. 1) nära
deieligh → SAOB DEJLIG 3) a) vacker, skön, fager
{935} Skada göre wij, skada lijdhe wij Gudh är domare, ingen troor thet.
≈ Vi gör skada och vi lider skada. Gud är domare men ingen tror det. ≈
{936} Sker ett stycke aff tin kiortil, och skil tigh widh en skalk.
sker (imper. sg.): skär! → SAOB SKÄRA
skil (imper. sg.): skilj! → SAOB SKILJA
skalk: skurk → SAOB SKALK, sbst.1, 2) person som handlar / beter sig skurkaktigt / gement / illistigt / bedrägligt / begår skurkstreck eller (i ond avsikt) spelar någon fula spratt / narras / lurar någon, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman; bedragare, ”räv” och dyl.
{937} Slåå Jernet medhan thet är hett.
≈ Man skall smida medan järnet är varmt. ≈
Jfr. {679} Man skal slå iernet medhan thet är heet.
slåå jernet: smida → SAOB SLÅ 5) β) smida; i fråga om nutida förhållande blott i fråga om smidning som innebär formning i sänke / genom stukning
Låle (1300-talet) #272: Man scal slaa iærneth naar thet ær heedh
Dum candet ferrum velocius est feriendum
YFSv (ca. 1450) #225: man skal sla jærnith tha thet ær heeth
dum candet ferrum velocius est feriendum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 735 #3:
Smijd mädan Järnet är warmt.
i. e. Nyttia lyckan mädan hon är blijdh.
Bruka lägenheeten mädan hon giffz. Tagh tijdh i acht.
{938} Slåå vgla widh sten, och steen widh vgla been.
Låle (1300-talet) #700: Slaa steen wed wglæ oc wglæ wedh steen
thet gæller vglæs ben
noctua cesa petra vel cedens sauceat ossa
YFSv (ca. 1450) #584: sla wgglo widh steen ok steen widh vgglo
thet gæller æ vgglo been
noctua cesa petra vel cedens sauciat ossa
”Ordspråket uppfattas med rätta […] såsom en varning
mot att inlåta sig med sin överman.” (Kock [1892], s. 132.)
{939} Slå icke vth thet skittna watnet, för än tu får thet rena.
Jfr. {661} Man skal icke kasta bort thet skitna watne, förr än man får thet rena.
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
Låle (1300-talet) #669: Man scal eij slaa thet skidnæ watn wd
fore æn man faar thet reenæ indh
non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
Låle (1300-talet) #1089: Slaa eij vdh thet vreenæ watn før æn thw faar thet rene
Turbida seruetur aqua donec vitria detur
YFSv (ca. 1450) #597: jak slaar ey wth thet fula watn før æn jak faar thet rena
non luteam fundam nisi puram mutuor vndam
YFSv (ca. 1450) #991: sla ey wt thet wrena watn før æn thu hawir thet rena
Turbida seruetur aqua donec vitrea detur
Grubb i Penu proverbiale, 412 #3:
Kasta intet bortt dhet oreena Wattnet, förr än du haar dhet reena.
i. e. Som man wille säya: Pröfwa först dhe nyia wännerna,
förr än du förlåter dhe gambla. Ty nyia wänner, är som nytt Wijn.
— C2 a —
{940} Små foglar wärpa små ägg.
Grubb i Penu proverbiale, 737 #2:
Små Foglar wärpa små Ägg.
i. e. Hwar giör effter machten. Effter rådh och ämbne.
Man säger och: Små foglar, små näste.
Elliest säger man och: Fattig man kokar tunn Wälling.
Item: Fattigh man är icke Grefwe.
rådh → SAOB RÅD 7) c) (†) i förbindelsen råd och ämne / ämnen och dyl., sammanfattande, om olika (särskilt ekonomiska) resurser som äro en förutsättning för förvärkligandet av något; särskilt i sådana uttryck som ha råd och ämne, ha råd / resurser / möjligheter / tillgång till vad som behövs för något; efter (sitt / sin) råd och ämne, efter sina råd och ämnen, efter ämnen och råden, efter sina resurser / möjligheter, efter råd och lägenhet
ämbne: förmåga → SAOB ÄMNE 1) (†) förmåga / förhandenvarande möjlighet
{941} Smeden haffuer ther medh tänger, at han wil icke brenna sine hender.
ther medh: därmed, därför → SAOB DÄRMED I. demonstr. adv. 3) a) (†) på grund därav, fördenskull, därför
Låle (1300-talet) #636: Smedhen haffwer forthi tænggher
at han wil eij brændhe sijne hændher
Ne digitos vrat faber ignem forcipe curat
YFSv (ca. 1450) #550: smiidh hawir thy tang at han vil sik ey brænna
Ne digitos vrat faber ignem forcipe curat
Grubb i Penu proverbiale, 734 #5:
Smeden haar dherföre tänger, at han icke skal bränna sina händer.
i. e. Herrar haa dherföre tiähnare, at dhe icke behöfwa alt giöra sielfwa.
{942} Små icke förra än tu får.
≈ Rata inte något innan du får det! ≈
små: försmå → SAOB SMÅ (†) = FÖRSMÅ
förra än …: förrän… → SAOB FÖRR / FÖRRA
{943} Snart löper tijdhen mädan måltidh görs.
≈ Tiden går fort medan man äter. ≈
snart: fort → SAOB SNART, adv., 2) b) ε) [… ] snabbt / fort / hastigt
löper → SAOB LÖPA, v.1, X. 1) om tid: förflyta, förrinna, gå och dyl.
mädan: medan → SAOB MEDAN II. konj. 1) a) under tiden som, under det att
måltidh görs: inta sin förtäring → SAOB MÅLTID 2) a) (†) i uttrycket göra (sin) måltid och dyl.: intaga sin förtäring, äta
{944} Snart är gagn giort.
Låle (1300-talet) #19: Skøth ær gaffn giorth
Actio cara fore quit breuitate more
Låle (1300-talet) #274: Skøth ær gaffn giorth skær aff flycketh
Dimembrando genam de perna presto fit vsus
YFSv (ca. 1450) #19: skøth ær gagn giorth
accio cara fore quit breuitate more
YFSv (ca. 1450) #234: skyth ær gangn giorth skwrith af flykke kynben
demebrando genam de perna presto fit vsus
skøth (adv.): snart → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 380: skiuter, adj. hastig, snar. — n. adv. hastigt, ögonblickligt. — snart, lätt.
{945} Snart är quinnor lockat.
Låle (1300-talet) #1040: Snart ære qwinnær lockedhe
Suadent femelle prostrare preces modicelle
YFSv (ca. 1450) #943: quinna ær skøt lokkadh
Suadent femelle prestare preces modicelle
skøth (adv.): snart; lätt → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 380: skiuter, adj. hastig, snar. — n. adv. hastigt, ögonblickligt. — snart, lätt.
Grubb i Penu proverbiale, 678 #5:
Qwinna är snart lockad.
i. e. Dhet är ett swagt käril, och kan fördhenskul illa stå emoot ahnfächtningen.
Och är som Ordspråket säger: Godtroo är snart wunnen.
{946} Snart är sadla medh een giordh.
≈ Det går snabbt att sadla med en sadelrem. ≈
snart: fort → SAOB SNART, adv., 2) b) ε) [… ] snabbt / fort / hastigt
giordh → SAOB GJORD 1) band / rem och dyl. som fästes omkring något / användes att uppbära / fasthålla något; särskilt om de breda starka band av hamp- / lingarn (eller läder) som spännas om buken på ett rid- / dragdjur för att fasthålla sadel / sele / täcke och dyl.
{947} Sonen går gerna j fadrens skoo.
≈ Sonen går gärna i faderns fotspår. ≈
skoo → SAOB SKO, sbst , 1) g) γ’) (numera blott tillfälligt) i uttrycket träda / stiga / komma / gå i någons skor, göra på samma sätt som någon / följa någons föredöme / gå i någons fotspår / efterträda någon.
Grubb i Penu proverbiale, 748 #1:
Sonen tråder giärna i Faderens skoor.
i. e. Som man sade: Katt bråår giärna på kiöön.
Man plägar och säya dherom: Äpplet faller intet långt frå Trääd.
Item: Dotteren tråder i Moderens särck.
{948} Såsom man gör så går thet.
{949} Sorgh är icke syster än tå hon ligger när.
när: nära → SAOB NÄR, adv.2, A. i fråga om avstånd i rummet. 1) nära
Låle (1300-talet) #1008: Sorgh ær eij søsther thet hwn soffwær nær
Sic licet abra thori non est par cura sorori
YFSv (ca. 1450) #923: sorgh ær ey systor hon sithir tho fult nær
Sic licet abra thori non est par cura sorori
Kock [1892], s. 372: ”Jag kan ej giva någon tillfredsställande förklaring av ordspråket.”
{950} Sorgh gör månger man rådhlös.
≈ Sorg gör mången man villrådig. ≈
månger (fsv. manger): mången → SAOB MÅNGEN
rådhlös: villrådig → SAOB RÅDLÖS 1) som icke vet någon råd / utväg, som icke vet vad han skall ta sig till, hjälplös, handfallen, ”ställd”; stundom dels: villrådig, obeslutsam, dels med bibet. av: förvirrad; även i utvidgad användning, om ansiktsuttryck och dyl.: som är kännetecknad av / vittnar om rådlöshet
Grubb i Penu proverbiale, 752 #3:
Sorgh giör rådlös.
i. e. Bedröfwelse gör mannen så perplex, at all godh rådh förswinner.
perplex → SAOB PERPLEX, rådvill / förvirrad; förbluffad, handfallen
{951} Så tiuta vnge vlfwar effter som gamble före.
≈ Unga vargar härmar gamla vargars ylande. ≈
Jfr. {993} Så grynte grijs som gamble swin.
≈ Unga grisar härmar gamla grisars grymtande. ≈
vlfwar (fsv. sg. ulver): vargar → SAOB ULV
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
{952} Sorgofult hierta, fäller rosende färga.
≈ Ett sorgefullt ansikte förlorar sin rosa färg. ≈
sorgofult: sorgefullt → SAOB SORG- | -FULL (sorgo- 1604)
fäller: förlorar → SAOB FÄLLA 6) i uttrycket fälla färgen, förlora sin klara / friska färg, bliva blackig, (ur)blekas
rosende: rosenröd, rosa → SAOB ROSENDE I., adj., 2) som (i synnerhet i fråga om färgen) liknar en ros; rosenröd, rosenfärgad; även bildligt
färga → SAOB FÄRG; förr även FÄRGA, sbst.1
Grubb – Penu proverbiale (1665), 752 #2:
Sorgen fäller snart rosenfärgan.
i. e. Hon giör snart röda kinder bleek.
{953} Sompt gälle Gudh, och sompt östan wäder.
sompt (pron. i n. sg.): somligt → SAOB SOMT 2) i substantivisk anv.: somligt, en del, något
Låle (1300-talet) #945: Somth gællæ gudh oc somt østhen wedher
Refert rapta deo soluenda referre vel euro
YFSv (ca. 1450) #860: sompt giældir gudh ok sompt østan wædhir
Refert rapta deo soluendo referre vel euro
Kock [1892], s. 356: ”Detta ordspråk är icke klart.”
{954} Så är bonde som by, vthan och iw vthi.
≈ Sådan by, sådan bonde. ≈
Jfr. {1227} Thet är by som bonde.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 43: »Samhället blir sådant som den enskilde.»
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 57-58:
»… och såsom man säga plägar, at thet är så By som Bonde.
Ther aff fölier, at thet är så Bonden som Fougten är till, förty man finner
flere orkeslöse och försummelige Bönder, än the som äre Arbetssamme och flijtige.»
✫ Bakgrunden till detta ordspråk är de gyttriga förhållanden som rådde i byarna fram till tiden före storskiftet 1749: alla bönder i en by var nämligen helt beroende av varandra, och byns ve och väl berodde på hur varje enskild bonde skötte sin gård, sina ägor och sina åligganden, eftersom många funktioner i en by delades, såsom underhåll av vägarna i byn och transportvägar ut till de vitt spridda jord- och skogsägorna. Vidare måste sådd och skörd, skogsavverkning, virkestransporter och nyplanteringar etc. samordnas, eftersom man t.ex. inte kunde köra över varandras nysåddda eller oskördade åkrar eller oavsiktligt blockera varandras virkestransporter.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 780 #4:
Så är By som Bonde.
i. e. Hästen är som han blijr hållen til.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 43: »Samhället blir sådant som den enskilde.»
{955} Såffue1) wij wår dödh, så wore wår gerning så södh2).
≈ Om vi såg vår död skulle vårt handlande ej vara så uselt [som det är]. ≈
Andra hälften av texten är korrupt, läs med fsv.: … så wore wår gerning ej så snödh.
1) såffue: tryckfel / missuppfattning av fda. soffue = fsv. saghom ”såge”
2) södh: tryckfel för snödh
såghe (impf. konj.) → SAOB SE 5) a) ge akt på / tänka på / ta hänsyn till / fästa avseende vid någon / något; i uttrycket se (up)på något i synnerhet förr även övergående dels i betydelsen: överväga / undersöka något, dels i betydelsen: betänka / besinna något
gerning: handlande, agerande → SAOB GÄRNING 2) (i synnerhet i högre stil) i sg.: handlande, verkande, verksamhet; livsverk, livsgärning
snödh: ringa → SAOB SNÖD 5) ringa / värdelös / eländig / usel / ömklig / fåfänglig; 6) (numera blott i vitter stil) moraliskt förkastlig, ond(skefull) / skändlig / lumpen / gemen / nedrig
Låle (1300-talet) #998: Soffue wij til wore død tha wore wor gerningæ eij so snødh
Si necis essemus silicerni phas ageremus
soffue av äldre saghe = fsv. saghom
YFSv (ca. 1450) #961: saghom wi til war dødh tha ware war gerning ey swa snødh
Si necis essemus silicerni fas ageremus
saghom → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 319: sea (pl. 1 pers. saghom), v. 1) se, genom synen uppfatta.
gärning: verksamhet → Söderwall Ordbok, 1, s. 439: gärning, f. 4) arbete, verksamhet. — arbete, verk (som föreligger någon ss uppgift el. som utföres).
snødh: usel → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 451: snöþer, adj. 5) usel, dålig, ond, snöd.
Kock [1892], s. 369:
”Ordspråket säger alltså: »hade vi blicken riktad på vår död, så vore vår gärning icke så usel».”
{956} Så är stiuffmoder moot barn, som salt j såår ögon.
stiuffmoder: styvmor → SAOB STYV- | -MOR
såår ögon: inflammerade ögon → SAOB SÅR, adj.2, om öga: (inflammerad och) fuktig, sur
Låle (1300-talet) #1052: Saa ær steffmodher wedh barn som salt i saare øghen
Seua nouerca suis fit alumpnis vt sal ocellis
YFSv (ca. 1450) #939: swa ær stiwffmodhir widh sin barn som salt i saar øghon
Seua nouerca suis sit allumpnis vt sal ocellis
{957} Sådane fijskar man metar, sådane fånger man.
≈ Som man agnar kroken, sådana fiskar får man.≈
metar: agnar → SAOB META, v.2, (†) förse (krok) med agn, agna; anträffat blott bildligt
{958} Så är dåre ibland folk, som vglen ibland kråker.
vglen: ugglan → SAOB UGGLA 1) a) ϑ) (†) vara som ugglan bland kråkor och dyl., inte passa in / vara illa sedd (i ett sällskap)
Låle (1300-talet) #1088: Saa ær folsk man blant folk som wglæ blant kragher
Turbant bubonem volucris wlgus nebulonem
YFSv (ca. 1450) #1012: swa ær skalk i bland folk som vggla i bland krako
Turbant bubonem volucres wlgus nebulonem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 562 #1:
Narren är bland annat Folck, som Vgglan bland kråkor.
i. e. Hwars mans Apespel och åthlöye.
{959} Så wäl leffuer hönan aff sit kraffs, som Leijonet aff sitt Rooff.
Låle (1300-talet) #1167: Saa læffwer høne aff sith skrab som løwæ aff sith roff
vt leo predando viuit gallina sipando
Låle (1300-talet) #1192: Saa feffwer hønæ aff sith skrab som løffwen aff sith roff
viuit gallina scalpro pedis vt leo preda
YFSv (ca. 1450) #1066: swa giwir høna aff sith scrap som leon aff sin bradh
vt leo predando viuit gallina sipando
viuit gallina scalptro pedis vt leo preda
Läs liwir i st. f. giwir i YFSv-texten 1066 (Kock [1892], s. 416)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 371 #1:
Hönan lefwer så wäl aff sitt kraffz, som Leyonet aff sitt rooff.
i. e. Gudh födher så wäl Bij, som Biörnar.
i. e. Dhen fattiga, så wäl som dhen rijka:
Ty Gudh haar giordt dhem båda.
{960} Så uphöies rijkt barn aff sin byrdh, som Jord aff sine tagge.
jord: hjort (ordformen jord saknas i SAOB) → SAOB HJORT
tagge: horn → SAOB TAGG / TAGGE 1) a) γ) om spetsigt utskott / spetsig gren på horn hos hjortdjur; i synnerhet i pl.
Låle (1300-talet) #1193: So ophøges rickt barn aff sijn byrd som hiort aff sine tagge
vt ceruus cornu puer arrogat indolis ortu
YFSv (ca. 1450) #1067: swa styres barn aff byrdh som hiorth aff horn
vt ceruus cornu puer arrogat indolis ortu
{961} Så gånger rätt, som man haffuer ätt.
≈ Så skipas rätt som man har släkt. ≈
gånger (pres. ind. sg. till gånga): går; bedrivs → SAOB GÅ (gånga) 13) försiggå, äga rum, ske; göras; förrättas; utföras; bedrivas; […]
ätt → SAOB ÄTT 1) särskilt (och numera nästan blott) i fråga om adlig / framstående släkt; även närmande sig betydelsen: ursprung / härstamning / börd
{962} Så gott är liggia naken, som inthet haffua på sigh.
liggia (inf.): ligga → SAOB LIGGA (liggia)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 72 #5:
Bättre wara en dannemans frilla, än wara giffter illa.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Så gott är liggia nakot, som hafwa elakt på sigh.
danneman → SAOB DANNEMAN, hedersman
☞ Wahlund [1990] Osed och ordsed, s. 163: »Det är bättre att vara ogift än olyckligt gift.»
{963} Så gör lagh, som wenner ähro.
{964} Sunder skoo gör wåtha fötter.
sunder: söndrig → SAOB SÖNDER II. såsom adj.: i stycken; förstörd, trasig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 787 #3:
Söndriga skoor giöra wååta fötter.
i. e. Som man sade: Fattigdom är onder at släpas medh.
Han är intet bättre än han heeter.
{965} Så gåret, then ena mister, then andra fååreth.
≈ Så går det: en förlorar, en annan vinner. ≈
gåret (kontr.) = går’et: går dhet … fååreth (kontr.) = får’et: får dhet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 780 #1:
Så gåret, dhen ena släpper, dhen andra fåret.
i. e. All ting haar sitt skiffte. Intet är vnder Solen beständigt.
Ty, som bäst man meenar sigh haa något i händerna, såsom tiänster och annadt:
Så weet man intet aff, förr än man sitter emillan 2. stoolar.
Dheraff och Erasmus haar sagt:
Omnium rerum vicissitudo. (”Alla tings omväxling.”)
{966} Så är huar man häffder1), som han är klädder.
Jfr. {477} Huar man är så hedder2) som han är klädder.
1) häffder 1604 och 1636: möjligt tryckfel för hedder 1604 / hädder 1636 men dock utan någon egentlig betydelseskillnad
häffder (perf. part. till hävda) → SAOB HÄVDA 6) a) refl.: om person särskilt: göra sin personlighet / sina åsikter gällande, bevara sin individualitet
2) hedder (perf. part. till häda) → SAOB HÄDA b) γ) bedömd, ansedd
klädder (perf. part. till kläda) → SAOB KLÄDA
Låle (1300-talet) #358: Hwer ær saa hædh som han ær klædh
fascibus excolitur vt amictu quis redimitur
YFSv (ca. 1450) #315: hwar ær swa hædhir som han ær klæddir
fascibus excolitur vt amictu quis redemitur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 349 #2:
Hwar är så hädder, som han är klädder.
i. e. Mycken heeder står i Kläderna.
Dherföre pläghar man och säya:
Penningen giör mood, och kläder biuda framgå.
{967} Söthe wenners trätha, thet är kärleeken.
{968} Spee och spott gör ingom gott.
spee: vanära → SAOB SPE 1) förödmjukelse / nesa / smälek / vanära
spott → SAOB SPOTT, sbst.3, 1) hån, skymfande, smädelse
ingom (arkais. dat. sg. m. till ingen): ingen → SAOB INGEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 755 #3:
Spee och spott, giör ingen gott.
i. e. Föracht kränker en menniskia i Hiärtat.
{969} Spott och skada fölges gerna åth.
spott → SAOB SPOTT, sbst.3, 1) hån, skymfande, smädelse
Låle (1300-talet) #222: Spoth oc skade følges gernæ ath
Dampno concinnus consueuerat esse cachinnus
YFSv (ca. 1450) #195: spoth ok skadhi følias gerna aath
dampno concinus consweuerat esse cachinnus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 756 #3:
Spott och skadan föllias giärna åth.
i. e. Dhen skadan får, honom tryter ingen spott.
Item: Dhen som miszgår, honom miszbiudz.
{970} Spåmen haffuer tu welkor, antingen liuga eller säger sant.
tu (räkneord): två → SAOB TU, två
welkor: alternativ → SAOB VILLKOR 2) (†) valbar möjlighet, alternativ
Låle (1300-talet) #361: Hwoo som spaar han ænthen lywer eller syer sandhedh
fatidicus verum fatur vel figmina rerum
YFSv (ca. 1450) #319: hwa som gæthir han antigia liughir allir sighir sant
fatidicus verum fatur vel figmina rerum
gæthir: gissar, spår → Söderwall Ordbok, 1, s. 440: gäta, v. 3) gissa, spå.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 757 #2:
Spåmän haa tw wilkor.
i. e. Ahntingen liuga eller säya sannt. Och sägz i gemeen om dhem,
som vndertijden ominera ens annars olycka. Man plägar och önska
dhem sielfwa dheres egen spådom, medh sådan Ordh:
Vates secum auferat omen. (”Må spåmannen ge sig av med sin spådom.”)
Som man wille säya: Behålt sielfwer dhet du spåår.
ominera → SAOB OMEN ⇒ OMINERA, förutspå / förutsäga (något)
{971} Stenen som offta röres, wexer icke gräsz vppå.
Låle (1300-talet) #661: Then stheen wordher eij mwssgroodh som offthæ røres
Non lapis artatur musto qui sepe rotatur
YFSv (ca. 1450) #587: thæn steen som oppta røris han wardhir ey mosughir
non lapis artatur musto qui sepe vagatur
I den YFSv-texten 587 är rotatur den bästa läsarten enl. Kock [1892], s. 267.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 759 #3:
Steen som altijdh wältras, han mosas intet.
i. e. Dhen offta flyttier sitt Boo, och byter om tiänster, han winner dher intet vppå.
Dheraff sägz och vthi ett annadt gemeent Ordspråk:
Ingen fyttier så sitt boo, han mister jw så gott som en Koo.
mosas (dep.) → SAOB MOSSA / MOSSAS, överdragas / betäckas / bli bevuxen med mossa, bli mossig
— C2 b —
{972} Stoor ord sittia icke j halsen fast.
(Texten i 1604 är korrupt och har därför kompletterats med sittia från 1636 års utgåva.)
sittia → SAOB SITTA (sittia)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 762 #3:
Stoor ord sittia intet i Halsen fast.
i. e. Alla Ord låta säya sigh. Ord vthan wärck är som en Klockeklang.
Man säger och dher wedh: Mycket aff munnen, lijtet aff Vllen.
{973} Stryk aff gullringen och tagh til greepen.
≈ Tag av dig guldringen och fatta tag om grepen i stället! ≈
stryk aff (imper.): tag av! → SAOB STRYKA ⇒ STRYKA AV 4) ta av / dra av (något)
greepen: grepen → SAOB GREP 1) i synnerhet lant. gaffelformigt redskap med två / flera (vanligen 4—6) grova klor (”horn”) och träskaft
Låle (1300-talet) #46: Stryg aff gwlffyngheme oc tagh tijl græben
Annulus abdatur vt inops opus aggrediatur
YFSv (ca. 1450) #57: strykh aff gulfingran ok arwodha for brødh
annulus abdatur et inops opus aggrediatur
{974} Stackot är höne flycht.
≈ Kort är hönans flygsträcka. ≈
stackott: kort → SAOB STACKIG 1) c) om avstånd, väg(längd) och dyl. / förflyttning: icke lång
höne flycht → SAOB HÖNA ⇒ HÖNE-FLYKT 1) om hönas flykt
Låle (1300-talet) #302: Stacket ær hønæ flw
Est gallinarum posse volare parum
YFSv (ca. 1450) #265: stakkuth ær høno flugh
est gallinarum posse volare parum
{975} Styr häst medh bessel, och kona medh käpp.
bessel → SAOB BETSEL
kona: kvinna → SAOB KONA, kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #508: Styr hæsth meth bætzell oc konæ meth kæppæ
Jnferule penis sponsam sed equm rege frenis
YFSv (ca. 1450) #444: styr hæst medh belz ok kono medh kæp
jn ferule penis sponsam sed equum rege frenis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 770 #2:
Styr Häst medh Betzel, och Kohna med Kiäpp.
i. e. Dhe behöfwa både styrszel och tuchtan.
{976} Stongh lärer hästen dragha.
{977} Stackot hund och kullot koo och lithen man, the äre geft högmodige.
stackot (1): liten → SAOB STACKIG 1) b) i fråga om kroppslängd, kort; liten
stackot (2): stubbad, svanslös → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 489: stakkotter, adj. 4) afstubbad, svanslös. stakkut hund (canis a cauda mutilus) …
kullot (1): hornlös → SAOB KULLIG 3) om boskapsdjur: hornlös, obehornad
kullot (2): utan horn → Söderwall Ordbok, 1, s. 701: kullotter, adj. 2) kullig, utan horn. kulloth koo (bos cornibus orba) …
geft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Låle (1300-talet) #1178: Stacketh hwnd oc kwllædh koo oc lidhen man
The ære gærne beræffnæ
vt canis a cauda mutilus bos cornibus orba
vir breuis et turget iactancia quem leuis vrget
YFSv (ca. 1450) #1079: stakkut hund ok kulloth ko ok litin man
æru høghfærgdogh
vt canis a cauda mutilus bos cornibus orba
vir breuis et turget jactantur quem leuis vrget
{978} Store Herrar vthan swenner, the äre lijthet wärdhe.
swenner: tjänare → SAOB SVEN 2) (förr) om (i synnerhet ung) man i tjänande ställning / som var någons tjänare (och ingår i en stab)
wärdhe: värda → SAOB VÄRD
Låle (1300-talet) #1183: Sthoor herre vdhen swænne ær lidhet wærdh
vulgi sermo manet herus absque satellite vanet
YFSv (ca. 1450) #1088: stoor herra wtan swena ær litith wærdhir
wlgi sermo manet herus absque satellite vanet
{979} Stackot wijsa är snart quädin.
≈ En kort visa är snabbt sjungen. ≈
stackot: kort → SAOB STACKIG 1) kort; liten
snart: fort → SAOB SNART, adv., 2) b) ε) [… ] snabbt / fort / hastigt
quädin (perf. part.): kväden, framförd → SAOB KVÄDA 1) yttra, säga, tala; KVÄDA 2) sjunga
Grubb – Penu proverbiale (1665), 758 #4:
Stackot wijsa är snart qwäden.
i. e. Lijtet förråd är snart förtärdt.
{980} Stundom haffuer man språng, och stundom haffuer man swångh.
≈ Ibland är man övermätt och ibland utsvulten. ≈
språng → SAOB SPRÅNG III. om kraftig uttänjning (på gränsen / ända till bristning) av visst parti av kropp / kroppsdel; även konkret, om kraftigt uttänjt sådant parti
swångh → SAOB SVÅNG 1) om förhållandet att magen är insjunken av brist på föda, övergående i betydelse: hunger
Grubb – Penu proverbiale (1665), 770 #1:
Stundom swång och stundom språng.
i. e. Ahntingen för lijtet eller för mycket, sällan råkas måttan.
{981} Suik och falsk slår sin Herre på halssen.
suik: trolöshet → SAOB SVEK, sbst.
falsk: falskhet → SAOB FALSK, sbst., (†) falskhet
Låle (1300-talet) #398: Swigh och falsk slaar offthe sijn herre paa halss
Fraus vt plebs dicit dominum collotenus icit
YFSv (ca. 1450) #360: swik ok fals slaar sin herra aa hals
fraus vt plebs dicit dominum collatenus icit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 201 #2:
Falskheet slåår sin Herre på halsen.
i. e. Som man wille säya: Drifwe sweek hwem som wil,
dhet löhner omsijder medh neesa och skam.
{982} Suart koo giffuer huit mölk.
Låle (1300-talet) #826: Sworth koo gijffwer hwijdh mælck
prebet candoris lac nigri vacca coloris
YFSv (ca. 1450) #758: the swarta ko molkar the hwito miolk
prebet candoris lac nigri vacca coloris
{983} Sultin flugu bijter alla werst.
sultin: hungrig, ”sylten” → SAOB SVULTEN 1) b) hungrig
flugu (nom. 1597-1604) → SAOB FLUGA
alla werst: allra värst → SAOB ALLRA
Låle (1300-talet) #1125: Ee bydher swlthen flwæ wærsth
Vi cinifes tenta famis est moderando cruenta
YFSv (ca. 1450) #1039: sarast bithir swlthin flugha
vi ciniphes tenta famis est mordente crventa
I Låle-texten 1125 såväl som i YFSv-texten 1039 bör man läsa mordendo
i st. f. moderando resp. mordente. (Kock [1892], s. 405)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 499 #3:
Magra Muggor bijta wärst.
i. e. Hungrigh är altijdh snåål. När en torfftiger kommer til ett ämbete,
snåler han giärna åth sigh til dhesz han blijr wäl mätter,
och får något i Taskan.
{984} Syn är saghu rijkast.
≈ Att se med egna ögon är bättre än höra berättas. ≈
syn → SAOB SYN, sbst.2, 1) b) i uttryck för att beteckna att självsyn / ögonen är bättre vittnesbörd än hörsägen / att någon eller något utgör synligt bevis för sanningen av / har ett utseende som bestyrker ett påstående / vad som sägs / sagts och dyl. / att någon får synligt bevis som bestyrker ett påstående osv.
saghu → SAOB SAGA 1) b) i uttrycket syn är saga / sagu / sagor rikast, såsom beteckning för att åsynen av något ger säkraste beskedet om dess beskaffenhet och dyl., särskilt liktydigt med: det är uppenbart
rijkast (superlativ som hos Låle #140 [rigesth 1)], medan YFSv #120 har komparativ [rikare]) → SAOB RIK 2) anträffat blott dels i uttrycket syn är saga rikast, såsom beteckning för att åsynen av något ger säkraste beskedet om dess beskaffenhet / förlopp och dyl.
Låle (1300-talet) #140: Syn ær sawæ rigesth 1)
Cercius auditu quod fit visus scio scitu
YFSv (ca. 1450) #120: syyn ær saghu rikare
Certius auditu fit quod visus scio scitu
saghu → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 296: sagha, f. 1) det som säges, yttrande, utsaga. […] syyn är saghu rikare (på det man ser kan man bättre lita än på det man hör)
1) Kock [1892], s. 75: ”Ehuru läsarten rigesth i D är möjlig, är väl dock komparativen rikare i S bättre […]”
{985} Syn går för senng, så by som bonde 1).
≈ Det man ser går före hörsägen. ≈
Jfr. {992} Syn går för säghn.
syn: se ovan ⇑ {984}.
senng: hörsägen → SAOB SÄGEN 1) något som säges / sagts, yttrande, uttalande, påstående, utsaga; (muntlig) uppgift; även: hörsägen
1) Det andra ledet i detta ordspråk, »så by som bonde», har råkat hamna här
vid textsättningen men hör inte hit utan är ett brottstycke av {954} »Så är bonde som by…», alternativt {1227} »Thet är by som bonde».
Grubb – Penu proverbiale (1665), 777 #3:
Syn går för sägn.
i. e. Som man wille säya: Ögat är ett troget wittne.
Item: Ögnasynen troos altijdh mehr än saghor.
{986} See til huem tu tager j hand förr en tu går j danzen.
≈ Se upp vem du tar i handen innan du går i dansen! ≈
förr en särskrivning av förren:
förr en → SAOB FÖRR 2) e) β) motsvarar FÖRRÄN 1) b) innan
see til [se ti´ll]: se upp! → SAOB SE ⇒ SE TILL 1) b) (†) övergående i betydelse: vara uppmärksam / se upp; särskilt i imperativ (även i utvidgad användning), dels: se upp / giv akt! och dyl.
Låle (1300-talet) #749: Gaar thw i dandz see hwem thw tagher om haandh
Pacta manus videas cui das intrando coreas
YFSv (ca. 1450) #684: gaar thu j danz see hulikin thu ij hand takir
Pacta manus videas cui des intrando coreas
{987} Slep icke lusen j skinfällen.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 46 #3:
Biudh intet Lwsen i Skinfällen.
i. e. Snylltegiästen kommer fulle obedin.
Man plägar fördenskull säya:
Dher Giästebudh hålsz, dhijt sanckas giärna slödredh.
{988} Sällan gespar glader man.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 782 #4:
Sällan giäspar glader man.
i. e. En giäspande är antingen laat eller olustig.
olustig → SAOB OLUSTIG, ovillig, obenägen, ohågad
{989} Så födes bij som biörn doch aff olijka kattor1).
födes: livnär sig → SAOB FÖDA I. 1) d) (†) i pass.: livnära sig
1) kattor: troligtvis tryckfel för bettor
bettor: födoämnen → SAOB BETA, sbst.2, ett mindre stycke mat, matbit, ”tugga”
{990} Sijla mygg och vpsluka hela kamelen.
≈ Sila mygg och svälja kameler. ≈
sijla → SAOB SILA
»I blinde ledhare, som sijlen myggior, och vpswälgen Kamelen.»
(Matteus 23:24 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 717 #3:
Sijla Muggor, och swälga Cameler.
i. e. Som man sade: Stocka flugor, och låta Bijen fara.
Straffa dhen fattiga, och låta dhen rijka löpa.
{991} Så lennge haffuer en fridh som hans granne wil.
≈ Man har fred så länge som ens granne vill. ≈
Jfr. {553} Ingen haffuer lengre fred än som hans granne will.
lennge (adv.) → SAOB LÄNGE
fridh [fsv. friþer, fredh(er), fred, frid] → SAOB FRED → Anmärkning rörande användning av formerna fred och frid. Formerna fred och frid användas i äldre tid utan åtskillnad i betydelse. […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 504 #2:
Man niuther intet länger fredh, än ens Granne wil.
i. e. Dhen träta wil, han får fulle orsak, skulle hon och brytas aff Giärdszgården.
Dherföre än ondt at boo bland orooliga grannar.
Dheraff sägher man och: Grannesämian räcker intet altijdh til.
{992} Syn går för säghn.
≈ Det man ser går före hörsägen. ≈
Jfr. {985} Syn är saghu rijkast.
{993} Så grynte grijs som gamble swin.
≈ Unga grisar härmar gamla grisars grymtande. ≈
Jfr. 951 Så tiuta vnge vlfwar effter som gamble före.
≈ Unga vargar härmar gamla vargars ylande. ≈
grijs: spädgris, ungsvin → SAOB GRIS 1) unge av svin, spädgris; ungt, icke fullvuxet svin, ungsvin
grynte: grymtar → SAOB GRYNTA, (†) 1) om svin (och andra djur): grymta
gamble: gamla → SAOB GAMMAL
Låle (1300-talet) #447: Saa grynthe grijssæ effther som gamblæ swijn fore
Grunit porcellus vt sus vetus ante tenellus
Låle (1300-talet) #448: Saa grynthe grijssæ som gamblæ swijn
grunit sic fetus porcus vt ante vetus
YFSv (ca. 1450) #390: swa grympta grise æpte som gamwl swin fyri
grunit porcellus vt sus vetus ante tenellus
grunit sic fetus porcus vt ante vetus
YFSv (ca. 1450) #1073: swa grymptar griis som gamol swiin fore
vrsini fetus grvnit vt ante vetus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 277 #6:
Grymtar så Grijs som gammalt Swijn.
i. e. Som dhe gambla sunge, så qwittra och dhe vnge,
Barn säya giärna effter hwadh dhe see och höra aff dhe gambla.
{994} Säck håller sigh, possa löper om by.
≈ En säck blir liggandes kvar men en påse far runt i byn. ≈
håller sigh: förändras inte → SAOB HÅLLA E. 16) bibehållas / bibehålla sig oförändrad och dyl. d) refl.: bibehålla sin beskaffenhet / sitt tillstånd och dyl., icke förändras / fördärvas / förstöras, förbliva beständig / oföränderlig, ”stå sig”; även: bestå, bliva bestående / kvar (någonstädes) och dyl. 19) b) α) förbliva på, icke lämna / begiva sig från ett ställe och dyl.
possa → SAOB PÅSE, sbst.
löper om: förändras → SAOB LÖPA ⇒ LÖPA OM 2) springa hit och dit; genomkorsa (ett område) i olika riktningar.
possa → SAOB PÅSE
{995} Så mång huffuut, så mång sinne.
≈ Så många människor som det finns, så många åsikter finns det också! ≈
huffuut: människa → SAOB HUVUD 3) b) β) om människa med särskild tanke på hennes tänkesätt, temperament, känslo- / viljeliv: ande, ”själ”
sinne → SAOB SINNE 10) (†), någons tanke / tankar om något, åsikt, mening, tycke, smak
Grubb – Penu proverbiale (1665), 781 #2:
Så mång Hufwud, så mång sinne.
i. e. Hwar föllier sin egen Hiärna.
Översättning av latinets Quot homines tot sententiae.
Se mer ☞ Latinska bevingade ord… ⇒ Quot homines…
{996} Släp icke hunden j smörtroget.
Jfr. {619} Läth hund til honingz trogh, så springer han vthi medh bådha fötter.
smörtroget → SAOB SMÖR- | -TRÅG, tråg för ältning av smör
Grubb – Penu proverbiale (1665), 733 #2:
Släpper man Hunden i smörtroget, så klijfwer han i medh bådha fötterna.
i. e. När man gieer Paddan en spann, så taar hon sielff en aln.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 149: »Om man ger ohyfsat folk för stora friheter, så missbrukar de förtroendet.»
{997} Store foglar vpå stoore ägg.
≈ Stora fåglar ligger på stora ägg. ≈
{998} Stråå j en skoo och syl j en säck, och een hora j ett fönster
the dölias icke gerna.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 777 #1:
Syl i en Säck, stråå i en Skoo, och Skiökian i Fönstret, dhe låta giärna see sigh.
i. e. Odygden yttrar sigh giärna.
{999} Skempta icke medh helgone, the göra iernteekn.
iernteekn → SAOB JÄRTECKEN 2) a) α) i uttrycket göra järtecken, göra undervärk
Grubb – Penu proverbiale (1665), 729 #2:
Skämpta intet medh Helgonen, dhe giöra järtekn.
i. e. Som man wille säya:
Kasta intet småsteenar åth wår Herre, han kastar stoora igen.
Och heeter altså: Reetas intet wedh dhen mächtiga.
Periculosum est leonem vellere. (”Det är farligt att lugga ett lejon.”)
Lugga intet Leyonet.
{1000} Staffuen kommer stodmären til gångs.
staffuen → SAOB STAV, sbst.2, A. 1) b) käpp / (smal) stång / stake
stodmären → SAOB STO- | -MÄRR 1) om sto / om märr tillhörande en stogång; 2) brunstig märr (i stogång)
stogång → SAOB STO- | -GÅNG 2) flock av ston med tillhörande hingst (eller hingstar); särskilt om sådan flock / flera samhöriga sådana flockar för avel
til gångs: till att gå → SAOB GÅNG I. verbalabstraktum till GÅ, 1) a) (†) i förbindelsen till gångs, för att gå
Grubb – Penu proverbiale (1665), 759 #2:
Stafweren kommer Stodmärren til draga.
i. e. Som man elliest pläghar säya: En seeger kiäpp på en treeskan rygg.
stodmärren / stodhästen → SAOB SNYFFEL, sbst.2, (†) hingst som hålles hos ston för att väcka deras brunst.
»En Hingst eller Bescheler är för Aflelsen, men en Stodhäst eller Snyffel är för at reta til lust och åtrå.» (Salander, 1758)
{1001} Skitit watn slecker och en brandh.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 362: »Man får ta vad man kan få; enkel föda stillar också hunger.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 649 #2:
Oreent Wattn släcker och en brand.
i. e. Som man sade: Alt Wattn släcker Elden.
Hungrig Maga är intet Bröd för swart.
{1002} Smör wagnen, så knarckar hon inthet.
smör (imper. sg.): smörj! → SAOB SMÖRJA
knarckar: knarrar → SAOB KNARKA 1) (numera blott i vissa trakter, bygdemålsfärgat) giva ifrån sig / frambringa ett knarrande ljud, knarra, knäppa, gnälla, gnissla
Grubb – Penu proverbiale (1665), 94 #3:
Dhen wäl smörier han åker lätt.
i. e. Den röda smörian läker mång Såår.
Erasmus haar fördhenskull sagt:
Currus illinitus stridet. (”Osmord vagn gnisslar.”)
Osmord Wagn knarrar giärna.
{1003} Så gammal som godher.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 780 #3:
Så gammal som godher.
i. e. En önska emoot otijdig strängheet.
otijdig → SAOB OTIDIG 1) f) […] förhastad; även närmande sig betydelsen: orättvis, obillig
{1004} Soo rörer gerna j skarne.
skarne: skarnet, träcken → SAOB SKARN 1) exkrementer, träck; även allmännare, dels: smuts, orenlighet, dels om något odugligt / värdelöst / föraktligt (särskilt dels: avfall, avskräde, dels: skräp, smörja)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 747 #3:
Soon sölar giärna i träcken.
i. e. Hon blijr giärna wedh sin waana.
Sus lutum quaerit. (”Svinet söker gyttjan.”)
⇑
T — C3 a —
{1005} Than för tungo, thet haffuer helbrögda lungo.
Jfr. {509} Haff tan för tunga.
than: tand → SAOB TAND 1) o) δ) med tanke på tänderna såsom något som hindrar passage ut ur munnen, i fråga om att hålla tillbaka / avstå från yttrande och dyl., särskilt i det allittererande uttrycket ha, även och numera nästan blott hålla tand för tunga, tiga med hemlighet(er), inte vara lösmynt; vara återhållsam i sina yttranden
tungo (oblik, ”böjd”, form av tunga 1526–1835): tunga → SAOB TUNGA
helbrögda → SAOB HELBRÄGDA 1) frisk, icke sjuk / sårad; förr även i fråga om hälsotillstånd av allmän och varaktig beskaffenhet: (av naturen) frisk, som brukar vara frisk (motsatt: sjuklig, svag och dyl.)
lungo (oblik, ”böjd”, form av lunga): lunga; ordformen saknas i SAOB LUNGA
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 335: »… tiga skadar ingen.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 286 #3:
Hafwa Tand för Tunga, står wäl hoos gambla och vnga.
i. e. Styra sin munn är en berömeligh dygd. Gudh haar förvth sedt,
huru mycket ondt Tungan skulle åstadkomma;
Dherföre haar han giordt lijka som Wall och Bohlwärkie för henne,
som äre Tänder och Läppar, til at hålla henne innom sine skrankor:
Men henne hiälper (dy wärr) hwarken Muhr eller Wall, hon bryter genom dhem båda.
{1006} Tappar mijn Herre så winner min Herre seger hans fryntligh.
tappar: förlorar → SAOB TAPPA, v.2, B. förlora; tr. och intr.; motsatt: vinna
seger: säger → SAOB SÄGA
hans fryntligh: Hans Fryntligh (fiktivt namn (?))
{1007} Tankar ähre tulfry.
≈ För dina tankar behöver du inte betala tullavgift! ≈
Jfr. {60} Alltijdh till en tijdh, tankar äro tullfrij.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 794 #2:
Tankar löpa tullfrij.
i. e. För Menniskior: Men Gudh allena seer i Hiärtat, och taxerar tankarna.
Juristerna säya: Cogitationum paenam nemo luit. (”Ingen straffas för sina tankar.”)
{1008} Tagh thet tu får och kräff thet åther står.
≈ Tag det du får och kräv det som återstår! ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 791 #2:
Tag dhet du får, och kräff dhet som åther står.
i. e. Aff ond giällenär taar man swart Salt.
swart salt → SAOB SALT, svart salt, ämne erhållet genom urlakning av tångaska
{1009} Ther gården är lägst ther går man snarest öffuer.
≈ Där gärdsgården är lägst går man lättast över. ≈
gården: gärdsgården → SAOB GÅRD 1) gärdsgård, staket, mur
snarest: snarast, lättast → SAOB SNARAST 1) […] i allmännare användning även närmande sig / övergående i betydelse: lättare resp. lättast […].
Låle (1300-talet) #314: Man gaar gerne offwer gaardher ther som han ær lawesth
Est libitum vare sepis loca suppeditare
YFSv (ca. 1450) #279: man trodhir ther gardhir som han ær laghast
est libitum vare sepis loca suppeditare
Grubb – Penu proverbiale (1665), 791 #2:
Dher gården är lägst stijger hwar man öfwer.
i. e. Dhen fattiga måste altijdh liggia vnder.
{1010} Then är godh locka, som medh will hoppa.
Låle (1300-talet) #240: Then ær snarth drawen ther hompper meth
De facili trahitur qui saliens sequitur
YFSv (ca. 1450) #211: han ær godhir lokka som siælwir wil medh hoppa
de facili trahitur qui saliens sequitur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #2:
Han är godh locka, som medh wil hoppa.
i. e. Man är snart öfwertaalt til dhet man sielff giärna wil.
{1011} Thet är icke länge sedan kattan sam öffuer sundet, ty rompan ähr wååt än nu.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #2:
Dhet är intet länge, at Kattan samm öfwer Sundet, rumpan är ännu wååt.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Man känner fulle Koon, som Kalfwen baar.
Item: Han är ännu wåter baak Öran.
i. e. Ny vthflugen.
{1012} Thet är en arm steek som inthet dryper aff.
arm: ynklig → SAOB ARM 2) b) (numera föga brukligt) i vissa ordspråksartade talesätt: jämmerlig, erbarmlig, ynklig, skral, stackare till, strunt till
Grubb – Penu proverbiale (1665), 33 #6:
Arm Steek dher intet dryper aff.
i. e. Ringa ämbete som ingen nytta gifwer.
Ty elliest säger man: Ämbete gieer Kappa.
{1013} The1) suikas the suorne och icke the borne.
1) the (1604 och 1636): tryckfel för ee ⇓
ee [fsv. e(e), ä(ä)] (adv.): alltid → SAOB E, adv., 1) a) alltid, städse, ständigt, hela tiden, alltjämt och dyl.
suikas (deponenentiell form av svika): svika → SAOB SVIKA, förr även SVIKAS, dep., II. tr. 2) bedraga, narra, lura III. (†) såsom dep.; anträffat blott [fsv. ä svikas the svorno ok ey the borno, efter lat. fallunt jurati non fallunt carne creati […] i ordspråket de svikas de svurna och icke de borna, de edsvurna sviker men inte de som är besläktade.
Låle (1300-talet) #353: Ee swighes the sornæ oc icke the baarnæ
fallunt iurati non eodem sanguine nati
YFSv (ca. 1450) #311: æ swikas the sworno ok ey the boorno
fallunt jurati non fallet carne creati
Grubb – Penu proverbiale (1665), 774 #4:
Swijka dhe sworne, och icke dhe borne.
i. e. Blod är altijd tiuckare än watn. Frändskap håls för hullast.
{1014} Then getan som mäst bräker hon minst molkar.
≈ Den geten som bräker mest mjölkar minst. ≈
getan ((†) best. form): geten → SAOB GET ((†) -an)
molkar → SAOB MJÖLKA / MOLKA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 247 #5:
Geeten som mäst bräcker, hon molckar minst.
i. e. Som man elliest wille säya:
Mycket aff Munnen, lijtet aff Vllen, sade han som klipte Soen.
Jw meer aff munnen, jw mindre aff giärningh.
{1015} Thet är ondt j huse som ingen är kwse.
≈ Det är svårt i hus[et] där ingen är herre. ≈
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
huse (arkais. dat. sg. n. obest./best. efter prep. j): i hus[et] → SAOB HUS
kwse: husbonde → SAOB KUSE 3) myndig och mäktig person, husbonde, herre
Låle (1300-talet) #116: Ther ær ont i hwsæ som enghen ær kusæ
Bella gerunt mures vbi murilego caret edes
Låle (1300-talet) #300: Ther ær ont i hwsæ som inghen ær kwsæ
Est domus ingrata ni dominante rata
Låle (1300-talet) #308: Ther ær ilt i hwsæ som inghen ær ræthsle
Est laris ordo foris vbi non est larua timoris
YFSv (ca. 1450) #264: jlth ær i hwse som ængin ær kwse
est domus ingrata nildominante rata
YFSv (ca. 1450) #297: ther ær ilth i hwse som ænghin ær kwse
est laris ordo foris ubi non est larua timoris
{1016} Ther är halfften werre, ther alle äre Herre.
≈ Det är dubbelt så svårt där alla är herrar. ≈
halfften werre: dubbelt så svårt → SAOB HÄLFT 1) c) (numera föga brukligt) i uttrycket hälften mera / större och dyl., en och en halv gång, en halv gång till, även: två gånger, dubbelt så mycket / stor och dyl. […] — särskilt i uttrycket hälften värre och dyl., i allmännare användning: ”dubbelt” / avsevärdt / betydligt värre och dyl.
Anm.: #1015 och #1016 har tryckts som två separata stycken både i ed. 1604 och i ed. 1636 men torde urspungligen ha utgjort ett enda stycke såsom i Alexandersagan rad 1887-1890.
Låle (1300-talet): – – – – – – – – –
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Alexandersagan (ca. 1380): thz ær ok ont ij thy hwse
ther ængin ær rætzl æller kwse
man sigher at ther ær æn wærra
ther ængin ær höffdhinge æller herra
☞ utg. [G. E. Klemming] / J. A. Ahlstrand. Sthlm 1862, sid. 64, rad 1887-1890.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 626 #4:
Ondt i Hwse, där ingen är Kwse;
Hälfften wärre, dher hwar man är Herre.
i. e. Dher ingen Öfwerheet är i Landet, dher går alt galet til:
Men wärre dher alla willia rådha.
{1017} The ära swra sadhe räffuen til rönbären.
≈ Sura!, sa räven om rönnbären. ≈
swra: sura → SAOB SUR
Grubb – Penu proverbiale (1665), 143 #2:
Dhen Fohlan haar altijd lythe, som man intet kan fåå.
i. e. Man lastar giärna dhet man intet får aff.
Räfwen kallade och Runnebären swra, när han intet kunde få dhem.
{1018} Thet suarta suiker icke, thet huita går aff medh ångest.
{1019} Thet är aldrig så ondt, at thet är icke til nogot gott.
≈ Det är aldrig så illa att det inte är till något gott. ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 11 #2:
Aldrigh så ondt, thet är ju til något gott.
i. e. Som man wille säya:
Döör Räfwen så gäller skinnet.
{1020} Then som haffuer mång iern j elden, han brenner somligha aff them.
≈ Den som har många järn i elden fördärvar några av dem genom överhettning. ≈
brenner: smälter ned → SAOB BRÄNNA 5) g) γ) metall. genom för stark / långvarig upphettning framkalla en kristallinisk textur hos (järn / stål) (varigenom det blir skört). Brändt järn. Den värsta graden av bränning består .. deri, att järnet genom överdriven upphettning får så upplösa sig i kristaller, att det .. rasar sönder under hammaren.
Låle (1300-talet) #456: Hwo manghe iærn haffwer i ildhen brændher somme
Hic minus insignit qui plura metalla coignit
YFSv (ca. 1450) #395: hwa margh jærn hawir i eldhin han kan thom ey allom skøta
hic minus insignit qui plura metalla coignit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 132 #2:
Dhen som haar mång Järn i Elden, han bränner sombliga.
i. e. Dhen mycket haar i sinnet, honom faller sompt vhr minnet.
Item: Dhen som gaapar effter mycket, mister offta heela stycket.
{1021} Thet är gott haffue gode wenner på knäht.
knäht (1604) / knäät (1636)
{1022} Thet är icke gott giffua bakare barn huetestrut.
≈ Det är onödigt att ge bagarebarn en vetestrut. ≈
är icke gott: inte lämpligt → SAOB GOD 8) e) […] det är / vore osv. nyttigt / fördelaktigt / lämpligt / ”bra” / ”väl” (att / om osv.)
huetestrut: vetestrut → SAOB VETE- | -STRUT, särskilt i uttrycket ge bagarebarn vetestrut, i fråga om att utföra onödig / överflödig välgärning
Grubb – Penu proverbiale (1665), 249 #4:
Gifwa Baakare Barn Hwetestrwt.
i. e. Onödigh wälgiärning.
{1023} Thet är en arm musz som icke haffuer mer en itt holl.
≈ Det är en stackare till mus som inte har mer än en flyktväg. ≈
holl: hål → SAOB HÅL 4) i) om hål som göres av djur (i synnerhet gnagare) för att tjäna såsom in- / utgång (till boet) / för att bereda möjlighet till flykt vid förföljande och dyl.; även bildligt, om väg till undanflykt (ur en kinkig belägenhet och dyl.): kryphål; förr även allmännare: möjlighet, utväg […]
Låle (1300-talet) #489: Thet ær een vsell mwss ther eij haffwer vdhen eeth hwl
Jlle miser mus est cui non vno lare plus est
YFSv (ca. 1450) #426: thet ær een ond mws ey hawir meer æn eth hws
jlle miser mus est cui non vno lare plus est
Grubb – Penu proverbiale (1665), 34 #2:
Arm Rotta, som icke weet meehr än ett hool.
i. e. Dhen listige weet många ränckior.
Man säger fördenskull:
Rottan finner fulle hool, fast stugun wore full medh Katter.
{1024} Then först sadlar han rijder först.
{1025} Thet är ont stiela när bonden är sielff en tiuff.
Låle (1300-talet) #325: Ther ær ont at stiælæ som bondhen ær selffwer tywf
Est graue furari fure cauente lari
Låle (1300-talet) #685: Ther ær ont at stiælæ som bwndhen ær selff tywff
non est securum furari de lare furum
YFSv (ca. 1450) #289: ther ær onth at stiæla som bondin ær siælwir thiwuir
est graue furari fure cauente lari
YFSv (ca. 1450) #617: ey ær ther goth stiæla som bondin ær siælff thiwff
Non est securum furari de lare furum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 628 #2:
Ondt stiäla dher Bonden är sielfwer tiuff.
i. e. Dhen ena Paddan weet huru dhen andra är til moodz.
{1026} Then som bittida bliffuer herre han warer lenge staldrängh.
bittida → SAOB BITTIDA I., adv., 1) (†) tillräckligt tidigt, i tid
Låle (1300-talet) #65: Hoo aarl wil wære herre han bliwer lenghe swen
Aret seruilis fore qui festinat herilis
Låle (1300-talet) #265: Hwo aarligh wil wordhe herre han wordher længe swæn
Duret seruilis fore qui festinat herilis
Låle (1300-talet) #1118: Hoo aarligh wiI wære herre han scal længhe wære swæn
Vernula proteler dum peta celsa celer
YFSv (ca. 1450) #229: hwa arla wil wardha herra han ær længe swen
duret seruilis fore qui festinat herilis
YFSv (ca. 1450) #1038: hwa arla wardhir herra han bliwir længe swen
vernula proteler dum peta celsa celer
Kock [1892] s. 39: ”[…] ordspråket är dunkelt…”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 45 #3:
Bittijda Herre blijr länge Dräng.
i. e. Dhen som altför hastigt häfwes vp vhr stoftet,
til något wälde, (som Erasmus kallar:
A remo ad tribunal. (”Från åran till talarstolen.”)
och weet intet at bära sin lycka, han råkar offta dher öfwer
i största Servitut. Man plägar och dher om säya:
Tolluntur in altum, ut lapsu graviore ruant.
(”De lyfts upp i höjden för att störta ner i ett [ännu] tyngre fall.”)
Är fördenskull bäst at gå
per gradus ad honores (”steg för mot hedersbetygelserna”);
Och måste då heeta: Pyckiare, förr än Skippare.
{1027} Then som blander sigh medh draff, han bliffuer aff suin vpäthin.
draff: kreaturs- / grismat → SAOB DRAF 1) av utlakad malt bestående avfallsprodukt vid ölbrygd, mäsk, om används till utfodring av kreatur
vpäthin (perf. part.): uppäten → SAOB UPP- | -ÄTA
Låle (1300-talet) #827: Hoo segh blandher meth saadher hanum ædher swijn
preda suilla valet fore qui cum furfure squalet
YFSv (ca. 1450) #759: hwa sik blanda widh sadha honum æta swiin
preda suilla valet fore qui cum furfure squalet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 47 #2:
Blandar man sigh i Draaff, så blijr man ätin aff Swijn;
Blandas man med Gull, så blijr man lagd i Skrijn.
i. e. Dhen intet kiännes aff sigh sielff, han kiännes aff vmgiänget,
och blijr dher effter hedrad.
{1028} Then som wil iäga en annan, han måste sielff löpa.
≈ Den som vill jag en annan måste själv springa. ≈
iäga → SAOB JAGA
löpa: springa → SAOB I. LÖPA
Låle (1300-talet) #818: Hoo een annen wil iæyæ han scal selff redhe seg at løbæ
Pellere si captes aliquem te cursibus aptes
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 137 #6:
Dhen andra wil jaga, måste sielff löpa medh.
i. e. Ingen löper ojagad. Hwszbonden får intet wara långt ifrå arbetaren,
om han will haa något giordt. Man brukar dhet och wedh tractamenter.
Och heeter då: Den andra wil pläga, han måste och sielff dricka medh.
tractamenter: bjudningar → SAOB TRAKTAMENTE, traktering
pläga: bjuda → SAOB PLÄGA 2) förse (någon) med / bjuda (någon) på / ge (någon) mat och dryck, undfägna, traktera, förpläga
{1029} Then ther slår han bryter.
slår → SAOB SLÅ 1) […] särskilt i fråga om att misshandla / skada / bestraffa person / djur med slag
bryter → SAOB BRYTA 35) begå (ett) brott, göra sig skyldig till en förbrytelse, handla brottsligt, fela, synda, förbryta sig, försynda sig
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #10:
Then ther slår han bryter.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 116 #6:
Dhen som slåår, han bryter.
i. e. Som man elliest säger: Laag giäller, och icke slaag.
Qui prius percussit, culpam feret. (”Den som slår först bär skulden.”)
{1030} Then som icke wil lyda moder, så skal han lyda stiuffmoder.
stiuffmoder [fsv. stiupmodhir] → SAOB STYV- | -MOR / -MODER
Låle (1300-talet) #911: Hoo eij wil lydæ modher han scal lydæ steeffmodher
Qui non wlt matri debet parere nouerce
YFSv (ca. 1450) #806: hwa ey wil lidha modhir han skal lydha stiwffmodhir
qui non wlt matri debet parere nouerce
Grubb – Penu proverbiale (1665), 111 #5:
Dhen inthet lydher Moor, han måste lyda Styfmoor.
i. e. Dhen intet wil lyda godh Rådh, han vthstår Fahra.
{1031} Thet räknas icke mong rätter på ett faat.
mong: många → SAOB MÅNGEN
— C3 b —
{1032} Then är säl som Gudh wil wäll.
≈ Den är säll som Gud vill väl. ≈
säl → SAOB SÄLL 1) lyckligt lottad, lycklig
{1033} Then som går j borgan, han går och j betalan.
≈ Den som går i borgen blir också betalningsskyldig. ≈
borgan: borgen, säkerhet → SAOB BORGEN 1) (i synnerhet jur.) säkerhet för att en parts åliggande gentemot en annan skall fullgöras
betalan ((†) verbalsubst. till betala): betalning → SAOB BETALA
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #1:
Then ther går j borghan, han går j bettalan.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 134 #1:
Dhen som går i borgen, han går och i betalningen.
i. e. Borgen är sällan skadelöös.
{1034} Thet är icke för godo giort at oxen åker j wagn.1)
för godo → SAOB GOD 23) i uttrycket för godo, till någons / någots bästa
1) för att slaktas
Låle (1300-talet) #109: Thet ær ey forgode at oxe kommer i wogen
Bos in lectica non omnia signat aprica
YFSv (ca. 1450) #93: thet ær ey for godho thet koon akir i waghne
bos in lectica non omnia signat aprica
Grubb – Penu proverbiale (1665), 374 #3:
Icke alt för gagne, at Koon åker i wagne.
i. e. Mången åker som häller ginge.
Man blijr offta ährad til sin skadha.
Oxen föhres offta medh Pijpor och Krantzar til slachtebäncken.
Och då heeter dhet: Dyr ähra, som fås medh skadha.
{1035} Then gamble skal man ära, then vnge skal man lära.
gamble: gamle → SAOB GAMMAL
ära → SAOB ÄRA, v, 1) hålla (någon / något) i ära, hedra / vörda; […]
Låle (1300-talet) #121: Then gamlæ scal man ære then vnghe scal man lære
Canus honoretur puer ad documenta citetur
YFSv (ca. 1450) #101: gamblan skal man æra ok thæn vnga læra
Canus honoretur puer ad documenta citetur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 242 #5:
Gambla skal man ähra, dhe vnga skal man lähra.
i. e. Ålderdomen bör hållas i wördning, och vngdomen vnderwijsas.
Dhe gambla blij fördenskul kallade:
Veneranda canities. (”Grått hår / ålderdom bör hållas i vördnad.”)
Dheraff man och plägar säya:
Praecedant barbati. (”Må de skäggprydda gå före.”) Dhe gambla gå före.
{1036} Thet hörer hielp til Gudz hielp.
{1037} The äre alle glade som leffua vthan fare.
Låle (1300-talet) #168: The ære alle gladæ wel fares ath
Cor gestant hilare quos vult fortuna beare
Låle (1300-talet) #552: Then ær gladh ther eij weedh aff waandhe
Lecius incedit quem non perplexio ledit
Låle (1300-talet) #879: Then ær glath som lycken faress wæl ath
Quem sors blanda tenet iocunda dieta serenet
YFSv (ca. 1450) #152: the æra alla glædhi som væl gaar i handh
Cor gestant hilare quos wlt fortuna beare
YFSv (ca. 1450) #479: thæn ær gladh som ey weth aff wanda
lecius incedit quem non perplexio ledit
YFSv (ca. 1450) #803: thæn ær gladhir som wæl faar ath
quem sors blanda tenet jocunda dieta serenat
{1038} Thet kostar på benen at rijdha staff.
≈ Det frestar på benen att rida käpphäst. ≈
kostar på [kostar på´] → SAOB KOSTA, v.1, ⇒ KOSTA PÅ1) hårdt anstränga (en persons / ett djurs) krafter, utsätta (något) för stark påfrestning, ”fresta på”, ”pressa”; ofta utan obj.: vara ansträngande / prövande / ”pressande” / mödosam, ”ta på krafterna”
rijdha staff: rida käpphäst → SAOB RIDA 5) a) i sådana uttryck som rida (på) käpphäst, i synnerhet förr även rida (på) käpp / rida trähäst, förr även rida med käpp / rida stav, såsom beteckning för att någon (i synnerhet barn) vid lek använder en (vanligen med hästhuvud av trä försedd) käpp att rida på samt i bildlig användning härav
☞ Wahlund [1990] Osed och ordsed, s. 89: »Trähästen ingick i tidens arsenal av tortyrredskap och bestod av en vasskantad trärygg, på vilken delinkventen sattes grensle, inte sällan – i och för ökad effekt – med tyngder fastbunda vid fötterna.»
Låle (1300-talet) #173: Thet kosther been at rijdhe paa staff
Cui rudis est sonipes lassus erit sibi pes
Låle (1300-talet) #545: Thet kosther been ath rijdhe paa staff
lasso pedes illo quod equester pergo bacillo
YFSv (ca. 1450) #159: thet kostar been at ridha aa staaff
Cui rudis est sonipes lassus erit sibi pes
YFSv (ca. 1450) #472: thet kostar ok been at ridha aa staff
lasso pedes illo quod equester pergo bacillo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 427 #1:
Kostar på beenen at rijda trähäst.
i. e. Som man wille säya: Dyra godha dagar, som haa träldom medh sigh.
{1039} Then är godh weria som ingen will härie.
weria: försvara → SAOB VÄRJA 1) (söka) avstyra / avvända / eliminera hot / fara / risk / obehag och dyl. riktat mot (något / någon); ta (något / någon) i försvar, försvara
härie → SAOB HÄRJA 1) (†) anfalla med härsmakt, anfalla, angripa
Låle (1300-talet) #175: Then ær godh at weryæ som inghen wil beryæ
Cui procul est hostis bene se munire potest is
YFSv (ca. 1450) #163: Ther ær goth at væria som ængin vil hæria
Cui procul est hostis bene se munire potest is
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #4:
Han är godh wäria, som ingen wil häria.
i. e. Dhen ingen wil skada behöfwer ingen hiälp til wärns.
{1040} Thet säger sielff til när danzes wil.
≈ Man känner själv när man vill dansa. ≈
thet säger sielff til → SAOB SÄGA ⇒ SÄGA TILL 1) c) (†) bildligt, i det opers. uttrycket säga själv till, ge sig till känna, visa sig
{1041} Then som icke haffuer grijz, han måtte betala medh kroppen.
Jfr. {150} Böte medh krop, ey haffuer koo.
Jfr. {1120} Then icke haffuer fää böte medh krop.
grijz → SAOB GRIS
betala medh kroppen → SAOB BETALA 6) a) (mindre brukligt) i uttrycket betala med kroppen och dyl., plikta / umgälla med kroppen, umgälla med kroppsstraff.
Låle (1300-talet) #195: Hoo eij haffwer grijss han scal bethalæ meth krop
Cui non est porcus cogetur reddere corpus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Kock [1892], s. 101: ”Ordspr:s mening är tydligen, att när en person blivit ådömd böter men saknade medel till deras betalande, han i stället måste underkasta sig kroppsligt straff (hudstrykning eller kanske till och med döden).”
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #15:
Then icke haffuer fää, han böte medh krop.
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt
Grubb – Penu proverbiale (1665), 78 #6:
Böthe medh Kropp, dhen ey haar Koo.
i. e. Dhen som intet haar wärde, han lijde på Kroppen.
Qui non habet in aere, luat in corpore.
(”Den som inte har kopparmynt må gottgöra med kroppen [kroppsarbete].”)
lijde (pres. konj. sg.): må lita → SAOB LITA (lijda)
{1042} The äre icke alle wenner som lee igen.
igen: tillbaka → SAOB IGEN 3) c) för att beteckna ett återgäldande / besvarande av ett visst bemötande med samma / ett likvärdigt slag av bemötande: i gengäld, tillbaka
Låle (1300-talet) #217: Thee ære eij wene ther lee i geen
Dant arrisores fidos non quique lepores
YFSv (ca. 1450) #188: the æru ey alle wini som lee i geen
Dant arrisores fidos non quique lepores
{1043} Then penning är ond hålla som vth skal.
Låle (1300-talet) #227: Then penning ær ont at holde som vdh scal
Debentem fugere quit nemo stipem retinere
YFSv (ca. 1450) #199: thæn pæningh ær ondhir innæ haaldha som wth skal
debentem fugere quit nemo stipem retinere
Grubb – Penu proverbiale (1665), 601 #4:
Nödh öpnar fulle taskan.
i. e. Hon lärer fulle taga til pungs, när dhet tränger.
Dheraff sägher man och: Gullet aldrigh så röödh, dhet går jw vth för Brödh.
Item: Ondt giömma dhen Penning som vth måste.
går vth för brödh: bröd har företräde → SAOB FÖREGÅ 5), ha företräde framför (något / någon); gälla högre / mera
{1044} Then kan icke åka som icke kan wenda.
≈ Den kan inte köra som inte kan vända. ≈
Jfr. {399} Han kan både ååka och wända.
åka: köra → SAOB ÅKA 1) köra; 5) a) α) (†) i sådana uttryck som åka och vända, på ett mer / mindre lättsinnigt / förslaget sätt anpassa / förhålla sig (till en situation)
Låle (1300-talet) #230: Han kan ildhæ køræ eij kan wendhe
Dedecet aurigam nescire reflectere bigam
YFSv (ca. 1450) #202: thæn kan illa køra som ey kan wænda
dedecet aurigam nescire reflectere bigam
{1045} Thet är ond fogel som beklecker sit boo.
≈ Det är en usel fågel som skitar ner sitt eget bo. ≈
Jfr. {328} God fogel beklecker icke sitt boo.
ond: usel (utan ”moralisk” bedömning som i SAOB; SAOB saknar en definition av ”ond” för etologiska förhållanden.) → SAOB OND K. 20) i fråga om moraliska förhållanden: dålig, usel
beklecker: smutsar ner → SAOB BEKLÄCKA (†) a) (med träck) orena, besmutsa
Låle (1300-talet) #231: Thet ær een ont fwgell som skidher i sijn eghen rædhe
Degenerans olidum facit ales stercore nidum
YFSv (ca. 1450) #204: thet ær een ondhir fughil som oreenth gør i sith redhir
degenerans olidum facit ales stercore nidum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 120 #3:
Dhen som skiämmer sigh sielff, han ährar ingen annan.
i. e. Elack Fogel, som oreenar sitt egit näste.
elack: usel → SAOB ELAK 8) b) om djur: ondsint, ond; ilsken
{1046} Then fogel är snart hålden som skutin är.
≈ Det är lätt att hålla en skjuten fågel. ≈
snart (adv.): lätt → SAOB SNART 1) snabbt / hastigt / kvickt; i allmännare användning även närmande sig / övergående i betydelse: lätt
hålden (perf. part.): hållen → SAOB HÅLLA (hålda)
skutin (perf. part.): skjuten → SAOB SKJUTA (skuta)
Låle (1300-talet) #238: Then fwgell ær snarth krysth i haandhæ haffwes
De facili premitur volucris que capta tenetur
YFSv (ca. 1450) #209: thæn fughil ær rath krysthir som i handom haffs
de facili premitur volucris que capta tenetur
rath trolig felskrivning för snarth
snart, strax; lätt → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 446: snar, adv. 1)
krysthir (perf. part. till klämma): klämd → Söderwall Ordbok, 1, s. 693: krista (krysta), v. 1) trycka, klämma, krama
{1047} Thet barn som lijthet giffz så gnager thet sedan taldrikin.
≈ Det barn som får för lite mat gnager sedan på tallriken. ≈
taldrikin: tallriken (oftast av trä förr i tiden) → SAOB TALLRIK
Låle (1300-talet) #267: Thet barn giffwer lidhet sijn eghen brøødisk gnawer
Dat puer ille parum proprium qui rodit obesum
YFSv (ca. 1450) #187: han giwir litith som siælwir gnaghir sin brødh disk
Dat puer ille parum proprium qui rodit obesum
{1048} Thet kött är sötast som näst benen är.
näst (superl. till nära): närmast → SAOB NÄRA, adv.
Låle (1300-talet) #273: Thet kødh ær sødesth næsth beenen siddher
Dulcior illa sapit caro que magis ossibus heret
YFSv (ca. 1450) #230: thet køtith ær søtast som næst ær beneno
dulcius illa sapit caro que magis ossibus heret
{1049} Thet är en ond hand som icke wil weria sit huffuut.
weria: försvara → SAOB VÄRJA 1) (söka) avstyra / avvända / eliminera hot / fara / risk / obehag och dyl. riktat mot (något / någon); ta (något / någon) i försvar, försvara
Låle (1300-talet) #317: Thet ær een ondh haandh eij wil sith howeth wærijæ
Est pugnus steriIis qui non caput armat asilis
YFSv (ca. 1450) #283: thet ær een ondh hand ey wær sit eghit howdh
est pugnus sterilis qui non caput armat asilis
Grubb – Penu proverbiale (1665), 617 #3:
Ond Hand som icke wil wäria Hufwud.
i. e. Elack Vndersåte, som icke wil hielpa förswara sin Öfwerheet.
elack: dålig → SAOB ELAK 1) (†) dålig med avseende på det sätt på vilket någon / något motsvarar sin uppgift
{1050} Ther en är onempt ther är han oskemd.
Jfr. {203} Emedan en är onemd, så är han oskemdh.
onempt → SAOB O- ⇒ ONÄMND 4) (numera blott tillfälligt) icke omtalad / omnämnd / berörd och dyl.
oskemd → SAOB O- ⇒ OSKÄMD 2) icke utskämd / smädad / tadlad / lastad; numera nästan blott i ordspråket onämnd blir oskämd
Låle (1300-talet) #354: Ee men een man ær vnæffndh thaa ær han vskændh
fama fit absque luto sordis sub nomine muto
YFSv (ca. 1450) #312: æ mæn mannen ær onæmdhir tha ær han ooskændhir
fama fit absque luto sontis sub nomine muto
Grubb – Penu proverbiale (1665), 647 #4:
Onämpnder blijr oskiämder.
i. e. Så länge en ährlig man intet nämpnes, så blijr han och wedh sin heeder.
{1051} Thet är itt armt får som icke gitter burijt sin vld.
≈ Det är ett ynkligt får som inte orkar bära sin ull. ≈
Jfr. {1109} Thet är en arm fogel som icke årkar bära sin wingar.
Jfr. {1110} Thet är en arm hiort som icke orkar bära sine horn.
armt: ynkligt → SAOB ARM 2) b) (numera föga brukligt) i vissa ordspråksartade talesätt: jämmerlig, erbarmlig, ynklig, skral, stackare till, strunt till
burijt (perf. part. n. till bära): buren → SAOB BÄRA
gitter → SAOB GITTA 1) förmå, kunna, vara i stånd; orka; b) (†) med p. pf. n.
vld (n.) → SAOB ULL
Låle (1300-talet) #370: Thet ær eth ont faar ey gidher sijn fæth baareth
fertur ovis vana quam mole grauat sua lana
YFSv (ca. 1450) #328: thet ær eeth onth faar ey gethir burit sina wl
fertur ouis vana quam mole grauat sua lana
onth: uselt → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 163: onder, adj. 4) dålig, usel.
gethir burit: gitter bära → Söderwall Ordbok, 1, s. 404: gita, v. 1) lyckas, förmå, kunna. med part. pret. n. 2) i förening med part. pret. n. uttryckande en omskrifning af det verb, till hvilket participformen hör.
{1052} Then stenen bliffuer fulle wåth, som alle spotta på.
≈ Den stenen blir ju våt som alla spottar på. ≈
Jfr. {802} När alle spotta på en sten, så bliffuer han wåter om sider.
fulle (adv.): ju → SAOB FULLER
Låle (1300-talet) #402: Then stheen wordher waadh hwer man spijtther vppaa
Forte lapis madeat plebs vbi multa spuat
Låle (1300-talet) #622: Then stheen wordher om syær wodh
som hwer man spytther vppaa
multorum sputum tandem lapidem facit vdum
Låle (1300-talet) #782: Then steen wordher oc waad hwer man spytther vppaa
Petra madere queat plebs vbi multa screat
YFSv (ca. 1450) #366: thæn stæn wardhir ok wathir som marghe sputta vppa
forte lapis madeat quo labra multa screant
YFSv (ca. 1450) #545: thæn steen wardhir ok wath som mange spotta aa
Multorum sputum tandem lapidem facit vdum
YFSv (ca. 1450) #721: thæn steen wardhir ok wath som alle spwtta aa
petra madere queat plebs vbi multa screat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #1:
När många spotta på en Steen, så blijr han snart wååter.
i. e. Som man sade: Hwars mans haat är ondt at vthstå.
Ty många Hundar, är Haarens dödh.
{1053} Then warder hulpen som Gudh will hielpa.
≈ Den Gud vill hjälpa blir hjälpt. ≈
hulpen (perf. part.): hjälpt → SAOB HJÄLPA
Låle (1300-talet) #450: Then wordher wel hwlppen gwdh wil hiælpe
Gaudet opis messe cui iutor vult deus esse
YFSv (ca. 1450) #368: han wardhir hulpin som gudh vil hiælpa
Gaudet opis messe cui iuoter wlt deus esse
Grubb – Penu proverbiale (1665), 97 #3:
Dhen blijr fulle hulpen, som Gudh wil hielpa.
i. e. GUdz hielp förvthan är all mööda fåfäng.
{1054} Thet1) är wisz som j hand haffuer.
1) thet (1604 och 1636): troligtvis tryckfel för then
then (pron. m. sg.) → SAOB DEN
wisz → SAOB VISS, adj.2, 1) säker / förvissad / övertygad
Låle (1300-talet) #490: Then ær wiss i hendhe haffwer
Jllius est sciola quod tenet intro vola
YFSv (ca. 1450) #427: thæt veth hand som han hawir
jllius est sciola quod tenet intro vola
Grubb – Penu proverbiale (1665), 290 #1:
Han är närmast som i handom haar.
i. e. Han är wissast på sitt som haret innanbordz.
handom (arkais. dat. pl. best. efter prep. i): i händerna → SAOB HAND
haret (kontr.) = har’et: har dhet
innanbordz → SAOB INNAN- | -BORDS inom sig; i någons / sitt inre; inombords
{1055} Then bijder som wäder will haffue.
≈ Den som vill ha medvind väntar tålmodigt. ≈
Jfr. {38} Alle få böör som bijdha gitte.
bijder: bidar → SAOB BIDA 1) a) giva sig till tåls, tåligt vänta
wäder: bra väder, medvind → SAOB VÄDER 1)
böör: medvind → SAOB BÖR 1) förlig vind, god vind, medvind
Grubb – Penu proverbiale (1665), 97 #4:
Dhen får fulle Böör som bijda gitter.
i. e. Tholamodh öfwerwinner alt.
Man pläghar och säya:
Dhen som gitter bijdt, han får fulle smijdt.
bijdt (kontr. = bijd’t: bijda’t: bida det) [möjlig tolkning av bijdt]
{1056} Thet feeta wil altidh flyta öffuerst.
Låle (1300-talet) #14: Thet fedhe wijl al tijd oppæ wæræ
abdomen sursum presentat coctile cursum
Låle (1300-talet) #498: Thet feedhe wil gernæ oppæ wære
Jnter lixata superemanant adipata
YFSv (ca. 1450) #28: thet fætha wil alth vppe flyta
abdomen sursum presentat coctile cursum
YFSv (ca. 1450) #436: thet feta wil alt vppe flyta
jnter lixata superemanant adiphata adipata
Grubb – Penu proverbiale (1665), 81 #3:
Dhet feeta wil giärna flyta ofwanpå.
i. e. Dhen stålte wil giärna sittia främst. Paddan wil åth höghsätet.
Dheraff plägar man och säya, när en owärdigh draghes fram:
Aldrigh är dagen så lång at Paddan icke kommer i höghsätet.
Doch pläga offta sådana främsta omsijder blij dhe yttersta.
{1057} Then som är födh til trij skärffuar han bliffuer aldrigh
Herre öffuer twå peningar.
trij → SAOB TRE
skärffuar: småpengar, ”ören” → SAOB SKÄRV, sbst.1, om mynt av låg valör (särskilt om mynt av lägsta valören i ett myntsystem)
Låle (1300-talet) #533: Then ther føddher ær tijl try skærff
han wordher aldrigh two penningh herræ
Jnfortunatus ad tres obulos homo natus
Numquam nummorum dominus manet ille duorum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{1058} Then är godh som glugg fyller.
≈ Den är förträfflig som fyller en tom mage. ≈
godh: förträfflig → SAOB GOD A) i allmänhet: tillfredsställande, bra, förträfflig och dyl.
glugg: hål → SAOB GLUGG 1) c) (†) i allmännare användning: hål; gap
glugg: tom mage (Se Söderwall nedan)
Låle (1300-talet) #550: Then ær goodh som glwgh fyllær
Laudatur patule qui replet antra gule
YFSv (ca. 1450) #476: thæn ær godhir som glug fyllir
laudatur patule qui replet antra gule
glug → Söderwall Ordbok, 1, s. 412: glugger, m. 1) glugg, öppning, hål. — om tom mage. thän är godher som glug fyllir (laudatur patule qui replet antra gule) GO 476.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 288 #4:
Han är altijdh godh som glugg fyller.
i. e. Dhen altijdh kan spendera, han får fulle Wänner.
{1059} Then är gladh som icke weth aff wånde.
≈ Han är lycklig som inte vet av någon nöd. ≈
gladh: lycklig → SAOB GLAD 1), om person (eller djur): som känner sig fri från sorger och bekymmer, uppfylld av glädje, vid godt humör, ”lycklig”; även om hjärta / sinne / stämning och dyl.
weth aff (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet av → SAOB VETA, v.1, ⇒ VETA AV, ha vetskap / kännedom om / känna till (existensen / förekomsten av) (någon / något)
wånde → SAOB VÅNDA, trångmål, nöd; (svårt) lidande, (svår) plåga / pina
Låle (1300-talet) #816: Han kan bæsth weedh harm inghen haffuer
Plus compos sibi sit quem nulla calumpnia visit
YFSv (ca. 1450) #774: thæn kan best widh wandan som ængin hawir
plus compos tibi sit quem nulla calumpnia visit
{1060} Thett är ondt strida mott lyckona.
≈ Det är svårt att strida mot ödet. ≈
Jfr. {860} Ondt är strida emoot lyckone.
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
thett (pron. n. sg.): det → SAOB DEN
mott (prep.) → SAOB MOT
lyckona (oblik, ”böjd”, form av lycka i best. form): lyckan → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f. 1) fatum, fortuna, öde,
lycka.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 625 #1:
Ondt strijda moot Olyckan.
i. e. När mootgången haar fått öfwerhanden, är han ond at fördrifwa.
Ondt spjärna moot vdden.
{1061} Then är man som gör mans gerningh.
Låle (1300-talet) #576: Then ær man ther gør mandz gærningh
Mas fore laudatur qui quod maris est operatur
YFSv (ca. 1450) #498: han ær man som manz gerninga gør
Mas fore laudatur qui quod maris est operatur
{1062} Then gråter aldrigh för Gull som aldrig fick äge Gull.
≈ Han sörjer aldrig över guld som aldrig fick äga guld. ≈
gråter: begråter, sörjer → SAOB GRÅTA 2) (i vitter stil) begråta (någon / något), under tårar sörja över / beklaga (något).
för: över, på grund av → SAOB FÖR, prep., E) 23) styrande ord / uttryck som angiver orsaken / anledningen / bevekelsegrunden till att något göres / sker: på grund av, med anledning av, till följd av, för .. skull
äge (1604) / äga (1636)
gull → SAOB GULD
Låle (1300-talet) #648: Then grædher ey fore guldh aldrigh fick guldh at eyæ
Nemo flet ex crisea re nisi functus ea
YFSv (ca. 1450) #570: thæn grathir ey apte gul som thet fik ey ægha
Nemo flet ex crisea re nisi functus ea
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #3:
Han gråter aldrigh Gull, som aldrigh åtte.
i. e. Man sörier intet för dhet man aldrigh sågh.
Owett hugnar intet.
åtte (impf. ind. sg.) [fsv. aatte]: ägde → SAOB ÄGA; förr även ÅGA, v. – ipf. […] åtte
owett → SAOB OVETT, okunnighet; ovetenhet
hugnar → SAOB HUGNA, bringa glädje och tillfredsställelse; trösta; behaga
{1063} Thet är icke rådeligit kasta perlor för suin.
≈ Det är dumt att kasta pärlor för svin. ≈
rådeligit: välbetänkt → SAOB RÅDLIG 1) lämplig / välbetänkt / klok
suin → SAOB SVIN
»[…] idhra perlor skolen j icke kasta för swijn.»
(Matteus 7:6 @ Gustav Vasas bibel 1541)
Låle (1300-talet) #453: Man scal eij kasthe dyrebar stheen fore swijn
Haud debet tribui splendida gemma sui
Låle (1300-talet) #657: Thet dwær eij at kasthe dyrbar steen fore swijn
Nil suis ad rostrum gemma iuuat esse vel ostrum
Låle (1300-talet) #843: Man scal eij kasthe dyrbar stheen fore swijn
porco prona iaci non debet gemma rapaci
YFSv (ca. 1450) #581: ey dughir kasta dyra stena for swin
nil suis ad rostrum gemmam juuat esse vel ostrum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 412 #4:
Kasta intet Pärlor för Swijn.
i. e. See wäl til hwem du gieer dina gåfwor:
Om och dhen är gåfwan wärdh.
{1064} Thet är icke lijka låter, then ene leer then andre gråter.
≈ Det är inte samma som låter: den ene skrattar, den andre gråter. ≈
låter → SAOB LÅTA II. 5) ge ifrån sig ett (oartikulerat) ljud, ljuda; åstadkomma ett läte
le: skratta → SAOB LE 1) såsom gemensam beteckning för: skratta och le; numera blott någon gång arkaiserande / i av danskan / norskan påverkat språk
Låle (1300-talet) #664: Thet ær eij eens lighe leegh at en leer oc een andhen grædher
Non iocus equatur hic ridet et hic lacrimatur
YFSv (ca. 1450) #592: thet ær olika laatir en leer ok annar gratir
non jocus equatur hic ridet et hic lacrimatur
Jfr. Alexandersagan (ca. 1380): ther war margha handa later
then ene pipar then andre grater
☞ utg. [G. E. Klemming] / J. A. Ahlstrand. Sthlm 1862, sid. 174, rad 5299.
margha handa → Söderwall Ordbok, 1, s. 462: hand, f. 1) hand. 5) margra handa (margha-. mangra-. manga-, marghin-), många slags, af många slag.
later (pl.) → Söderwall Ordbok, 1, s. 738: lat, n. 5) beteende sådant det framträder äfven i ljud; i sht ss uttryck för sorg: låt, klagan, jämmer.
pipar → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 205: pipa, v. 1) pipa, blåsa i pipa.
— C4 a —
{1065} Thet är icke alt för ögon som man skal äga.
Låle (1300-talet) #702: Thet ær eij alth fore øwæ som æyæs* scal
non capit aspectus quod quilibet est habiturus
YFSv (ca. 1450) #593: thet kombir ey alth foor øghon som man ægha faa
non capit aspectus quod quilibet est habiturus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 374 #5:
Icke alt för ögon, som äthas* skal.
i. e. Wij haa intet sedt alt dhet som wår HErre haar ärnadt osz til vppehälle.
Man säger fördenskul:
Dat Deus omne bonum, sed non per cornua taurum.
(”Gud ger allt gott, men inte oxen vid hornen.”)
Låle (1300-talet) #215: Gwdh giffwer alt got men icke oxen om hornith
Dat deus omne bonum sed non per cornua taurum
YFSv (ca. 1450) #186: gudh giwir alt goth ok ey ledhir han vxa medh horn i gardh
Dat deus omne bonum sed non per cornua thaurum
Man måste altså intet twifla om födhan, vthan säya medh dhen trogne Abraham:
Dominus providebit, etc. (”Gud kommer att tillgodose [våra behov], etc.”)
ärnadt (perf. part.): ärnat, berett → Hellquist Ordbok, s. 1222: ärna, utverka, bereda; ämna
ärnadt osz til vppehälle: berett till / ämnat för vårt uppehälle
osz: oss → SAOB VI
* Grubb tycks ha läst æyæs i Låle #702 som äthas och ger i linje med denna läsning sin utläggning av ordspråket.
Axel Kock lämnar ingen kommentar till Grubbs version men anför förekomsten av en motsvarande
felläsning (?) på isländska i ett ej publicerat ”Uppsala-fragment”. Kanhända har det funnits en ursprunglig
version med denna ordalydelse som gått förlorad men som legat till gund för Grubbs och den isländska
textens versioner med äta i stället för äga?
Kock [1892], s. 285: »På isl. har det [= Låle #702] förvanskats:
»Ecke er þad allt fyrer augunum, er eta skal» (Uppsala-fragm.).»
[”Icke är allt framför ögonen som skall ätas.”]
{1066} The äre icke alle iegare som blåsa j horn.
Låle (1300-talet) #705: The ære eij alle iæyeræ i hoorn blæsæ
Non fore cornicenes venatores reor omnes
YFSv (ca. 1450) #602: the æru ey alle jæghara ther blæsa i horn
non fore cornicines venatores reor omnes
{1067} Thet stonder icke til hundar ath hårsz döör.
≈ Det beror inte på hundar att hästar dör. ≈
ath → SAOB ATT
stonder icke til: beror inte på → SAOB STÅ 33) i förbindelse med prep.-uttryck, betecknande att något avgörs / bestäms / kan avgöras / bestämmas av någon / beror på någon / något och dyl.
c) i uttrycket något står till någon / något. α’) övergående i betydelse: någon är orsak till något
hårsz: häst(ar) → SAOB HORS, sbst.1, häst; i synnerhet om sto
Låle (1300-talet) #362: Thet staar ey tijl hwndhe at horss døø
Fata caballina non stant ad vota canina
Låle (1300-talet) #713: Thet staar eij tijl hwndhe at hoors døør
non est in canibus quod morietur equs
YFSv (ca. 1450) #320: thet staar ey til hunda thet hors dø
fata caballina non stant ad vota canina
{1068} Then mister icke som först fonger.
fonger: får → SAOB FÅNGA II. (†) få, erhålla
Låle (1300-talet) #687: Han mysther eij som førsth faar
non spe frustratur qui munere primiciatur
YFSv (ca. 1450) #619: thæn mistir ey som først faar
Non spe frustratur qui munere primiciatur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 292 #2:
Han mister intet som först får.
i. e. Han går säkert som i handom haar.
handom (arkais. dat. pl. best. efter prep.): i händerna → SAOB HAND
{1069} Thet är icke alt gott j magan som j munnen är sött.
≈ Allt är inte bra i magen som är sött i munnen. ≈
magan: magen → SAOB MAGE / MAGA
Låle (1300-talet) #737: Thet ær eij alt i mawæ got i mwnd ær sødh
Os dulcedo rigat tum vr famis exta fatigat
Låle (1300-talet) #808: Ther ær eij alt i mawæ goth i mwndh ær sødh
Proderit haud stomacho quidquid sit dulce palato
YFSv (ca. 1450) #674: mwn søt magha grøte æ ær wamb ve som for war mwnne
Os dulcedo rigat tamen hic fauus exta fatigat
YFSv (ca. 1450) #769: thet ær ey alt got i magha som i mwnne ær søt
proderit haut stomaco quidquid fit dulce palato
I YFSv-texten 674 torde for vara skrivfel for søt (Kock [1892], s. 299).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 375 #1:
Icke alt gott i maagen, som smakar sött i Munnen.
i. e. Som man wille säya: Dödhen är offta i sockrad maath.
Sööth Ord är intet altijd at byggia på.
{1070} Then mykit hwiskar han mykit Liuger.
≈ Den som tisslar mycket han ljuger mycket. ≈
hwiskar: tisslar → SAOB VISKA 1) a) viskande föra samtal (med någon); särskilt i fråga om hemlighet / löst prat / skvaller
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #739: Hoo møghet maa hwijskæ han maa møghet lywæ
Os mende soluit qui sepe susuria voluit
YFSv (ca. 1450) #677: hwa opta hwiskar han liwghir somth
Os mende soluit qui sepe susurria voluit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 112 #2:
Den mycket snackar, han mycket liuger.
i. e. Dhen mycket haar aff Munnen, honom räcker icke altijdh Sanning til.
Mendacium saepius in multiloquio. (”Lögnaktighet ligger ofta i pratsamhet.”)
{1071} Thet är stor nödh haffue monge barn och lithet brödh.
Låle (1300-talet) #754: Thet ær nøth at haffwe børn oc icke brødh
Panis inops prolis locuples est incola molis
YFSv (ca. 1450) #690: Jlt ær at hawa mangh barn och litin mat
panis inops prolis locuples est incola molis
{1072} Then illa födher hund eller katt han födher werre diur.
illa… werre: illa… sämre → SAOB ILLA
Låle (1300-talet) #777: Hoo som eij føder hwnd eller kat han fødher wærre wæt [B: diwr]
Peyus alit genimen sine ratio vel cane limen
YFSv (ca. 1450) #717: hwa ey fødhir kat alla hund han fødhir æn wæra wæte
peius alit genimen sine catho vel cane limen
æn wæra: än(nu) värre/sämre → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1044: vär, adv. komp., 1) värre, sämre
wæte → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1044: vätter, f., 1) varelse, väsende; särskilt om ond varelse (djur, menniska, andeväsende o. s. v.) […]; ofta användt som skymford.
{1073} Thet är förtappat som man j hoffue lär.
≈ Det man lär sig vid hovet är inte till någon nytta. ≈
förtappat (perf. part.): förspillt → SAOB FÖRTAPPA 2) (†) bruka / använda (något) utan nytta, göra (något) förgäves / utan vinning / ”utan valuta”, förspilla (något); 4) (†) i p. pf., i förbindelsen vara (eller bliva) förtappad, bliva till intet, varda om intet
Låle (1300-talet) #776: Thet ær fortabeth thet som men tijl howæ bærer [B: lærer]
Perdita narrantur aule lucra ni repetantur
YFSv (ca. 1450) #716: alt fortappas thet man til howa læthir
perdita narrantur aule lucra ni repetantur
fortappa → Söderwall Ordbok, 1, s. 310: fortapa, vanl. fortappa. v., — refl. fortapas, 1) förloras, gå förlorad.
{1074} Thet är icke huar dagh baku dagh.
{1075} Thet är sompt snake dagh.
≈ Det är inte bakdag varje dag, ibland är det ‘snåledag’. ≈
{1074} och {1075} har sursprungligen utgjort ett enda ordspråk men har i Swenske ordsedher delats upp på två, varav endast {1074} har motsvarigheter i det fornnordiska materialet.; om {1075} se utförligare kommentar nedan.
Jfr. {487} Huar dagh är icke bake dagh
Låle (1300-talet) #788: Thet ær eij hwar dagh baghe dagh
pinsere coleridas non cotidie tibi fidas
YFSv (ca. 1450) #722: ække ær hwar dagh kaku dagh
pinsere colliridas non cotidie tibi fidas
Grubb – Penu proverbiale (1665), 346 #1:
Hwar Dagh är icke baakedagh.
i. e. Som man elliest plägar säya:
Dhet wanckar intet altijdh Fläsk för hoffdrängen.
{1075} Thet är sompt snake dagh.
≈ Ibland är det ‘snåledag’. ≈
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 30: »… det vankas inte var dag färska bullar, godsaker och nöjen, det är ibland snåledag.»
sompt (adv.): också → SAOB SAMT 2) b) (†) därjämte, dessutom, vidare
snake dagh (av sv. dial. snaka, snylta och dyl.) → SAOB SNAKEDAG, (†) då man får sukta / leva knapert
snåledag → SAOB SNÅLA ⇒ Ssgr B (†): SNÅLE-DAG. dag när man snålar. Det är icke hvar dag bakedag, somlig snåledag. Granlund Ordspr. (c. 1880)
Kock [II] s. 315-316: ”Från Pyttis socken i Nyland, således från en trakt med gammaldags språk och seder, meddelar Freudenthal (Skrifter utgifna af svenska literatur-sälIskapet i Finland. Förhandlingar och uppsatser 1,47) »he ä int all dagar bakudagar, he måst å va snakudagar, dvs. dagar då man får stå och snålas utan att erhålla något», och härmed överensstämmer Sw. Ordsedher […] Ordspråket har, såsom även av det från Grubb anförda citatet framgår, velat säga, att man lever ej alltid lika kräsligt som på bakdagar, och detta framhålles ännu ytterligare genom den utvidgade formen av ordspråket […].”
Låle (1300-talet): – – – – – – – – –
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{1076} Thet hörer mer fast til [scil. att köra] hest en ropa hoij.
≈ Det krävs mycket mer till att köra häst än att bara ropa hej! ≈
Jfr. {1228} Thet hörer mera till plogen än huiska1).
mer fast: troligtvis omkasting av fast mer som motsvarighet till fdan. alth mære → SAOB FASTMER 1) (†) ännu mera, mycket mera, långt mera
hörer til → SAOB HÖRA 10) e) i förbindelse med prep. till: krävas (för något), fordras; numera knappast brukligt
1) huiska: tryckfel för huisla (1636: hwisla)
Låle (1300-talet) #814: Ther hører alth mære tijl hæsth æn sijæ hoo
Plus vult constare mannus quam sibila flare
YFSv (ca. 1450) #775: thet skal meer til hæstin æn hwisla
Plus vult constare mannus quam sibila flare
Kock [1892], s. 324: ”… texterna […] säga, att det skall (hör) mera till (att sköta) en häst än att hvissla (säga ho!).”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 524 #2:
Meer wil til Plogen än hwiszla.
i. e. Bondebrwk är ingen Barnaleek.
{1077} Then förste skade är best styra.
≈ Det är bäst att ta hand om den första skadan [innan en ny kommer]. ≈
styra → SAOB STYRA, v.1, 4) ordna / ombestyra / sköta / ställa om / föranstalta; sörja för / ta hand om / dra försorg om
Låle (1300-talet) #831: Then førsthe skade ær bæsth at styræ
primula jactura tolerancius est nocitura
YFSv (ca. 1450) #763: thæn første skadi ær bæzst
primula jactura tolerancius est nocitura
Grubb – Penu proverbiale (1665), 237 #1:
Första skadan är bäst at styra.
i. e. Dhen första skadan warnar offta för en större. Aff skadan blijr man wijs.
{1078} Thet är hårdare än iern, tage ther inthet är.
≈ Det är hårdare än järn att ta där det inte finns något. ≈
Jfr. {836} Ont är draga håret aff then skallotta.
skallotta: skalliga → SAOB SKALLOT, skallig
Låle (1300-talet) #851: Thet ær haardhere een steen at taghe thet som eij ær tijl
prendere quod desit vi durius est adamantis
YFSv (ca. 1450) #754: thet ær hardhare æn steen taka thet ey ær til
prendere quod desit vi durius est adamantis
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Jfr. {848} Ondt är plocka håår aff löffuet1).
1) löffuet: tryckfel för loffuen → SAOB PLOCKA 1) b) löffuet (felaktigt för loffue / loffuen, dvs. handens insida)
loffuen: handloven → SAOB LOVE, sbst.2, 1) (numera knappast brukligt) om handens insida
Låle (1300-talet) #933: Ont ær at plockæ haar aff lowæ
Res est difficilis ir spoliare pilis
YFSv (ca. 1450) #848: onth ær at plukka haar aff loffwa
Res est difficilis ir spoliare pilis
{1079} Then lithet försmår han bliffuer siellan rijk.
≈ Den som föraktar det lilla blir sällan rik. ≈
försmår → SAOB FÖRSMÅ 1) förakta (något / någon), ringakta anse för (alltför) ringa / värdelös (för att eftersträva och dyl.); numera nästan alltid med bibegrepp av eller övergående i betydelse: (föraktfullt / stolt) avvisa, vägra att emottaga / antaga, visa ifrån sig, rata
Låle (1300-talet) #908: Hoo lidhet forsmaar han blijffwer siældhen rijgh
Qui modicum spernit se ditem vix fore cernit
Låle (1300-talet) #1150: Hoo lidhet forsmaar han bIijwer siællen rijgh
Vix locupletatur qui spernere parua probatur
YFSv (ca. 1450) #1062: hwa litith forsmaar han wardhir siællan riker
vix locupletatur qui spernere parua probatur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 116 #2:
Dhen som försmår dhet lilla, han får intet aff dhet stoora.
i. e. Dhen intet giömmer en Penning, han får aldrig 2. åga.
åga (inf.): äga → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA
{1080} Thet öpenbaras j töö som gömes j snöö.
≈ Det som göms i snö kommer upp i tö. ≈
Låle (1300-talet) #931: Thet kommer gærne opp i thøø som man fiælær i snøø
Rem quam nix celat pulsa niue terra reuelat
YFSv (ca. 1450) #845: thet kombir ok op vndhir snio fiælas
Rem quam nix celat pulsa niue terra reuelat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 80 #2:
Dhet som giömmes i Snöö, kommer vp i thöö.
i. e. Dhet onda som länge ligger löhnt, kommer omsijder i Dagzliwset.
löhnt → SAOB LÖNA, dölja, hemlighålla
{1081} Thet man medh synden fåår, thet medh sorgen förgååsz.
förgååsz (dep.): förgår, försvinner → SAOB FÖRGÅ, v.2, I. intr. och dep.: gå bort (i oegentlig användning); gå till ända; försvinna; 1) gå bort, gå sin kos; upphöra, taga slut; försvinna; stundom: förflyktigas
Låle (1300-talet) #934: Thet man meth syndh faar thet meth sorghen gaar
Res male quesita sepe recedit ita
YFSv (ca. 1450) #849: thet man medh syndom ffaar thet medh sorghum forgaar
Res male quesita sepe recedit ita
Konungastyrelsen (ca. 1330):
Alt thet man medh syndom få Thet skal medh sorghom förgå.
☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #30
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540), s. 302-303:
Och thet som orett fåås, thet medh sorghom förgåås.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 88 #2:
Dhet orätt fåås, medh Sorg förgås.
i. e. Illa fånget är snart förgånget.
{1082} Then wägen är ond wäge1) som skieppet löper j haffuet.
≈ Det är svårt att veta vilken väg skeppet färdas på havet. ≈
1) wäge (1604 och 1636): är uppenbarligen tryckfel för wetha (jfr. Låle #946 ondh at widhe / res est scire grauis)
löper j haffuet: seglar på havet → SAOB LÖPA, v.1, III. (numera knappast brukligt) om (personer som färdas på) fartyg: segla, färdas, gå, styra; stundom med obj. (betecknande väg / fart)
Låle (1300-talet) #946: Then wey ær ondh at widhe som skibed gaar i haffweth
Res est scire grauis via que sit in equore nauis
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{1083} Then skyler sigh som wett sigh oren wara.
≈ Den som vet sig vara smittosam täcker över sig. ≈
skyler sigh: täcker över sig → SAOB SKYLA II. refl. 1) täcka över sig, (om)hölja sig; dölja sig; skaffa sig / ta betäckning (såsom skydd mot upptäckt / mot nederbörd, väder och vind och dyl.)
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
oren → SAOB OREN 4) (†) behäftad med svår / vanställande, i synnerhet smittosam sjukdom; smittad; även: smittosam, smittoförande
Låle (1300-talet) #958: Then skywles gærne som skijdhen ær
Se solet occulere cariem quem constat habere
YFSv (ca. 1450) #871: thæn skyleer sik som oreen ær
Se solet occulere cariem qui gestit habere
{1084} Then helbrögda wett icke huru then siuke lijkar.
≈ Den som är frisk vet inte hur den sjuke känner sig. ≈
Jfr. {424} Helbrögder vett inthet huadh then siuka lijdher.
helbrögda → SAOB HELBRÄGDA 1) frisk, icke sjuk / sårad; förr även i fråga om hälsotillstånd av allmän och varaktig beskaffenhet: (av naturen) frisk, som brukar vara frisk (motsatt: sjuklig, svag och dyl.)
wett (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
lijkar → SAOB LIKA, v.3, 1) d) (†) i uttrycket hur / vad någon likar, hur någon känner sig / befinner sig / är till mods
Låle (1300-talet) #701: Then helbredhe weedh eij hwore then siwghe lidher
non sapit in columis triste quod eger habet
Låle (1300-talet) #950: Then helbrædhe wedh eij hwad then sywghe lidher
Sano non paret dolor egro quantus amaret
YFSv (ca. 1450) #591: thæn heelbrogdhe weth ey huru thøm siwka edhir
non sapit incolumis triste quod eger habet
YFSv (ca. 1450) #875: thæn helbrogdhe wet ey hurw thøm siwka edhir
Sano non paret dolor egro quantus amaret
Grubb – Penu proverbiale (1665), 384 #1:
Ingen sitter dhen siuke så när, han kiänner hwadh honom lijkar.
i. e. Hwar kiänner bäst sin egen brist.
Item: Ingen weet hwar skoon trycker,
vthan dhen som haar honom på footen.
lijkar → SAOB LIKA, v.3, 1) d) (†) i uttrycket hur / vad någon likar, hur någon känner sig / befinner sig / är till mods
{1085} Then som j leken går han moste leken lijda.
≈ Den som ger sig in i leken får leken tåla. ≈
Låle (1300-talet) #985: Wil thw i leegh gaa thaa scal thw leegh oppæ holdhe
Si ludum queris ludi legem pacieris
YFSv (ca. 1450) #898: wil thu i leek gaa tha skalt thu leek halda
Si ludum queris ludi legem pacieris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 102 #2:
Dhen i leeken gåår, han måste leeken thola.
i. e. Ondt och gott måste hållas.
{1086} Then lenge will soffue han fånger lijthet til [scil. att] doffue.
≈ Den som vill sova länge får lite att doppa i grytan. ≈
doffue: doppa → SAOB DUFVA, v.2, 1) (†) = DOPPA 1) b) om matens nedsänkning i sås, spad, mjölk osv. omedelbart före inmundigandet; ofta utan obj.; även övergående i betydelse: doppa och förtära
Låle (1300-talet) #1028: Hoo længhe wil soffwæ han faar lidhet got at dwæ
Stertere cui carum macet huic bulligo poparum
YFSv (ca. 1450) #955: hwa længe wil sowa han faar litith at duffua
Stertere cui carum macet huic buligo poparum
{1087} Then länge leffuer han bliffuer gamal om sider.
≈ Den som lever länge blir gammal till slut. ≈
om sider: omsider, till slut → SAOB OMSIDER I., adv., 1) äntligen, till slut; efter hand, småningom, med tiden
Låle (1300-talet) #964: Hoo lenghe leeffwer han wordher gammel om syer
Se senio pepegit qui tempora longa peregit
YFSv (ca. 1450) #963: hwa længe liffwir han wardhir gamal vm sidhir
Se senio pepegit qui tempora longa peregit
{1088} Then skal haffue longe armar som allas mun skal igen stoppa.
Låle (1300-talet) #1062: Han scal haffwe lange armæ allæ mwnnæ wijl løckæ
Supera longa gere si vis os omne tacere
YFSv (ca. 1450) #940: thu skalt hawa langa arma vm thu wil hwarz mans mwn halda
Suppara longo gere si vis os omne tacere
{1089} Tärningh är ond bärningh.
≈ Hasardspel är en vansklig födkrok. ≈
tärningh: tärningspel, hasardspel
ond → SAOB OND A. svår, vansklig
bärningh: födkrok → SAOB BÄRGNING 7) (†), sätt att vinna sitt uppehälle / sin utkomst, näringsfång; stundom: arbete för uppehälle / utkomst
Låle (1300-talet) #1068: Tærningh ær onth wærningh
Tasseris est fenus mercis inane genus
YFSv (ca. 1450) #1010: Tærningh ær ond wærningh
Tesseris est fenus mercis inane genus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 426 #5:
Kortt och Thärning, är owisz bärgning.
i. e. Speel och dobbel, är en owis födekrok.
{1090} Thet är ondt sittia emellan twå elder.
≈ Det är svårt att sitta mellan två eldar. ≈
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
sittia → SAOB SITTA (sittia)
Låle (1300-talet) #1070: Thet ær ont at siddhe i mellom two ildhe
Tedet binorum medio residere rogorum
YFSv (ca. 1450) #1001: thet ær ont sitia mællom twa eldha
Tedet binorum medio residere rogorum
Jfr. här följande fda. & fsv. ordspråk som saknar motsvarighet i Swenske Ordsedher:
Låle (1300-talet) #493: Mellom thwo sthoolæ faller artz paa iordhe
Jnter scamna duo labitur anus humo
artz: ändan, baken → Söderwall Ordbok, 1, s. 49: ars (ardz), m. bakdel, säte (på menniskior)
YFSv (ca. 1450) #430: mællom twa stola faldhir stiærtin i eldh
jnter scampna duo labitur anus humo
Kock [1892], s. 208: ”Ordspråket förklaras riktigt i kommentaren i B:
»dicitur de ijs qui cum haberent duplicem occasionem bene faciendi:
cum neutram acceptarent frustrati sunt».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 717 #4:
Sittia emillan 2. stolar.
i. e. Mista dhet ena, och få intet aff dhet andra.
{1091} Thet är gott ware präst om påska. Barn om fasta,
bonde om Jwll, fööll om hööst.
Låle (1300-talet) #1096: Thet ær goth at waræ præsth om poskæ
Och barn om fasthæ
Och bondhe om iwll
Och føll om høsth
Tempus presbiteri gaudent pascale tueri
Traduntur pueri ieiunia nulla vereri
Titillat festis natalis lux cor agrestis
Turget pullus eque messis vice viuere seque
YFSv (ca. 1450) #1014: goth ær wara prestir vm paascha
barn vm fasto
bonde vm jwl
ok føl vm høst
Tempus presbiteri gaudent pascale tueri
traduntur pueri jeiunia nulla vereri
titillat festis natalis lux cor agrestis
turget pullus eque messis vice viuere seque
{1092} Then som leffuer som bäst, han spottar som aldra mest.
som bäst → SAOB BÄTTRE, adj., 3) särskild användning av superl. k) såsom. adv., i uttrycket som bäst (i poesi stundom blott bäst), för att beteckna att något just håller på att ske / göras osv.; oftast med bibegrepp av att något just kommit riktigt i gång / att någon är mitt uppe i något / ”är i farten” med något och dyl.
spottar: hånar → SAOB SPOTTA, v.2, 1) (†) håna / smäda / i ord skymfa (någon / något); göra (någon / något) till föremål för (hånfullt / förlöjligande) gyckel, även (genom att säga något som man inte menar) driva gäck med (någon); även med avseende på något påbjudet: uttala / (i ord) visa sitt förakt för (anträffat blott närmande sig betydelse: icke fråga efter); även utan obj.
{1093} Then trul haffuer til skenk, han får söndrog kar.
≈ Den som har troll till munskänk får spräckta glas. ≈
trul → SAOB TROLL
skenk → SAOB SKÄNK, sbst.1, munskänk, person med uppgift att servera drycker (i synnerhet öl, vin och andra rusdrycker)
söndrog: söndrig → SAOB SÖNDRIG 1) om sak: som har brustit / slagits och dyl. i mer / mindre stora stycken, med speciell tanke på att saken inte hänger ihop (utan är förstörd och inte längre kan användas så som avsetts), sönder
kar → SAOB KAR, sbst.1, 1) a) om dryckeskärl
Låle (1300-talet) #1108: Hoo fondhen hawer tijl skænckeræ han faar brwdnæ kar
Vasa capit lacera cui sit pincerna megera
YFSv (ca. 1450) #1020: hwa diæwl hawir til skiænkiara han faar brutna bikara
vasa capit lacera cui sit pincerna megera
{1094} Thet är gott at haffua mykin mat, och monge helge dagar.
≈ Det är gott att ha mycket mat och många helgdagar. ≈
mykin: mycket → SAOB MYCKEN
Låle (1300-talet) #1109: Thet ær got at haffwe møghen mad oc mangæ hellige dagæ
Vas dape massatum placet et tempus feriatum
YFSv (ca. 1450) #1021: goth ær haffwa mykin math ok manga hælghedagha
vas dape massatum placet et tempus feriatum
{1095} Thet är icke gott segla j ogiort wäder.
≈ Det är inte bra att segla i ostadigt väder. ≈
ogiort väder: ostadigt väder → SAOB VÄDER 1) vind, luft i rörelse; särskilt i fråga om förhållanden på sjön; även dels i pregnant användning, om kraftig blåst / storm / oväder; g) i sådana uttryck som vara ute i ogjort väder
icke gott: inte bra → SAOB GOD 8) e) (numera i synnerhet något vardagligt) i uttrycket det är / vore, förr även det kan / tyckes vara godt (förr även väl och godt) och dyl. (med efterföljande, stundom föregående att-sats / villkorssats och dyl.), det är / vore osv. nyttigt / fördelaktigt / lämpligt / ”bra” / ”väl” (att / om osv.)
ogiort: ostadigt → SAOB O- ⇒ GJORD 2) ogjort, ostadigt, i förbindelsen i ogjort väder, egentligen: väder (vind) som icke är färdigt / säkert?
Kock [II], s. 402: ”För övrigt år det väl troligt, att man, såsom Törning [s. 56] säger, med »ogjort väder» åtminstone i något senare tid särskilt menat väderskifte.”
Törning: Veterum et novum proverbiorum… Sthm 1677, s. 56: ”Han kom i ogiordt wäder.
i. e. Han kom illa vth. Dhe gamble haa meent at dhet war mycket osundt komma i wäderskipte, eller i ogiordt wäder. […]”
skipte → SAOB SKIFTE
Låle (1300-talet) #1114: Thet dwær eij at seyglæ i vgiort wædher
Venti stante mora non tendit carbasa prora
YFSv (ca. 1450) #1075: thet dughir ey at sighla i vgiorth wædhir
venti stante mora non tendit carbasa prora
vgiorth → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 151: ogiorþer 3) som icke
(genom magiska medel) blifvit beredd el. gjord lämplig? om vind
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Kock [II], s. 402-403: ”Rhodin upptar i sin år 1807 utgivna ordspråkssamling s. 93:
»Man bör icke spöka i ogjordt, rättare, ågjordt wäder», och han har väl därför känt ordspråket under båda formerna. Vid tolkningen av ågjordt bör man kanske erinra sig, dels att göra betyder »trolla» (jmf. beträffande denna betydelse flera i Rietz’ ordbok under gära anförda uttryck samt isl. gerning, fsv. gærning »trolldom»), dels att isl. gera á har betydelsen »foretage sig noget, hvorved en person eller ting lider skade eller overlast» (Fritzner2). Ågjordt wäder har därför kanske betytt eller uppfattats såsom »påtrollat väder» eller »genom trolldom fördärvat väder», och möjligen har en påvärkan av detta uttryck bidragit till, att ogjort väder kunde erhålla betydelsen »tempestas magicis artibus excitata». Då emellertid ågjordt wäder hittills endast påvisats hos Rhodin, således först så sent som från vårt århundrade, så är det väl troligast, att uttrycket utgör en senare ombildning av ogjort väder.”
{1096} Thet är icke alt sant som sanno likt är.
≈ Inte allt är sant som är sannolikt. ≈
sanno likt: sannolikt → SAOB SANNOLIK
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #12:
Thet är icke alt sant som är sanno lijkt.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 375 #2:
Icke alt sannt, som sanning är lijkt.
i. e. Man späder offta lögn i sanningz grytan.
Item: Man finner offta en sanningz mantel med lögn vnderfodrad.
Och fördenskul heeter dhet billigt: Icke alt Guld som glimmar.
— C4 b —
{1097} Ther een bryther medh skal han ock böta medh.
≈ Det brott som någon begår, med det skall han ock böta. (Öga för öga, tand för tand.) ≈
bryther → SAOB BRYTA 35) begå (ett) brott, göra sig skyldig till en förbrytelse, handla brottsligt, fela, synda, förbryta sig, försynda sig
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #19:
Ther en bryter medh, ther skal han bättra medh.
{1098} Then fryhet misbrukar, han är wärd henne mista.
≈ Den som missbrukar friheten är värd att förlora den. ≈
fryhet → SAOB FRIHET
Grubb – Penu proverbiale (1665), 525 #2:
Miszbrukad frijheet, är wärd at mistas.
i. e. Som man sade: Godha daghar wele haa starcka Been.
wele (pres. ind. pl.; ordformen saknas i SAOB): vill → SAOB VILJA
{1099} Then skal mykit siuda som månge wil biuda.
≈ Den som vill bjuda många får laga mycket mat. ≈
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
siuda → SAOB SJUDA 5) koka, tillreda / laga mat
månge (m. pl.; arkais.): många → SAOB MÅNGEN
Låle (1300-talet) #1121: Han scal møghet sywdhe ther manghe wil bywdhe
Vesca coquit plura cui pluribus est dare cura
YFSv (ca. 1450) #1029: thæn skal mykyt siwdha som manga wil biwdha
vesca coquat plura cui pluribus est dare cura
Grubb – Penu proverbiale (1665), 116 #4:
Dhen många wil biuda, måste mycket siuda.
i. e. Som man wille säya: Til en tiock Rumpa wil en wijdh brook.
Och til en stoor Stat en rijk inkomst.
Ty dher til wil intet stumper til måål, eller kluter til Klädher.
brook → SAOB BROK, brok, byxa/byxor
stat → SAOB STAT 3) b) hus, hushållning, representation
stumper → SAOB STUMP, mindre bit / stycke av något
måål → SAOB MÅL, måltid
kluter → SAOB KLUT, avrivet / avklippt (mindre) stycke av tyg, tyglapp
{1100} Ther quälnas icke som quinnor drijcke.
≈ Där kvinnor berusar sig, där blir det inte kväll. ≈
ther → SAOB DÄR
quälnas: kvällnas → SAOB KVÄLL ⇒ KVÄLLNA, v., förr även KVÄLLNAS, v. dep., 1) opers., intr., förr även dep.: det lider mot aftonen
som: där → SAOB SOM, konj., 16) sådom rel. adv. med (egentlig / urspr.) rumsbetecknande användning a) i betydelse kongruent med determinativet; dels med syftning på adverb betecknande befintlighet (särskilt här, där)
drijcke: berusar sig → SAOB DRICKA 6) förtära alkoholhaltig(a) dryck(er), särskilt vid fest, gästabud, samkväm och dyl.; pokulera; även med klandrande innebörd; stundom: berusa sig, ”supa”, taga sig ett rus
Låle (1300-talet) #1122: Ther qwælles eij som qwinner drickæ
Vespera femineum nescit finire lieum
YFSv (ca. 1450) #1030: ther quællas ey som quinnor drikka
vespera femineum nescit finire lieum
{1101} The ähre icke alle möer som haffue degligit håår,
och ey alle gode stekare som long kniffuer haffue.
degligit: dejligt → SAOB DEJLIG 3) b) vacker, skön, fager
Låle (1300-talet) #1138: The ære eij allæ møør som fawert haffwe haar
Oc eij alle steghere langhe knijffwe bære
virgo coma sciri nequit ars cultroque magiri
YFSv (ca. 1450) #1051: ey æru the alla mør som faghert hawa haar
ok ey alt stekara som langa hawa kniiffua
virgo coma sciri cultro nequit arsque magiri
Grubb – Penu proverbiale (1665), 116 #4:
Alla hafwa fulle Nampnet; Men icke alla gagnet.
i. e. Dhet är icke alla goda Kockar, som bära långa knijfwar.
{1102} Then är näst wärie som j handen håller.
näst (superl. till nära): närmast → SAOB NÄRA, adv.
{1103} Thet är ilt quicker man brenna.
{1104} Then är saligh medh lyckon må leffua.
≈ Salig är den som får leva med lycka och framgång. ≈
lyckon (oblik, ”böjd”, form av lycka i best. form): lyckan → Söderwall Ordbok, 1, s. 790: lykka (-o), f.
lycka: framgång → SAOBLYCKA, sbst.3, 3) förhållandet att gynnas av ödet / omständigheterna; goda livsvillkor / livsförhållanden som ett välvilligt öde skänkt någon, fördelaktig levnadslott; förhållandet att lyckas väl i sina förehavanden / i ett bestämt förehavande, framgång, medgång, (god) tur; även om enskild gynnsam / glädjande omständighe / om den makt (det högre väsen) som givit någon en fördelaktig levnadslott / framgång / tur; ofta i sg. best.: det välvilliga ödet, välgången, framgången, medgången, (den goda) turen
må: få → SAOB MÅ, v.1, 1) (†) vara i stånd / ha möjligheter / tillfälle (att), förmå, kunna
{1105} Then sitter offta på domstool som icke kan sådhor byta emillan tuå hundar.
≈ Den sitter ofta på domarsäte som inte kan fördela spannmålsrester mellan två hundar. ≈
domstool: domarsäte → SAOB DOMSTOL 1) (numera föga brukligt) domarstol, domarsäte
sådhor: spannmålsrester → SAOB SÅDA, sbst.1, 1) avfallsprodukt av till mjöl / gryn förmald spannmål
byta: fördela → SAOB BYTA 1) (†) dela, skifta; fördela, uppdela; göra / hålla skifte
Låle (1300-talet) #1147: Then siddher offthe paa domstooll eij kan skiffthe
saadh i blandh hwndhe
vix sciolus catulis dare ius sedet arce curulis
YFSv (ca. 1450) #1059: thæn sithir opta a doomstool ey kan skipta
hundom swdh
vix sciolus catulis dare ius sedet arce catulis
swdh → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 544: suþ, n. 2) vatten hvari ngt blifvit kokt, afkok, dekokt. — afkok på kött, vatten hvari kött blifvit kokt, spad, såd.
{1106} Then skal til rompon gåå som koon ågher.
Jfr. {441} Hoo som kooen ågher han måste taga j rumpon.
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
ågher (pres. ind. sg.): äger → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA, v. -er
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 180: … när kon sjunker ner i träsket ska ägaren ta i svansen och dra upp den; den som har nyttan ska också själv ha det största besväret.»
Låle (1300-talet) #112: Han scal tijl halen ther koen eyer
Buccula fit cuius ad caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #530 Then scal tijl hallen som koon eyær
Js bos est cuius ad caudam se gerit huius
Låle (1300-talet) #1186: Then scal tijl halen ther koon eyær
vir bos est cuius ad caudam se gerit huius
YFSv (ca. 1450) #94: thæn skal til rumpona som kona æghir
bucula fit cuius ad caudam se gerit huius
Grubb – Penu proverbiale (1665), 291 #1:
Han måste til rumpan som Koon äger.
i. e. Dhen som råkar wedh någon skada, han grijper giärna först sielff til at hielpa.
När ingen annan är wedh handen, så måste fulle Bonden sielff hålla i skafftet.
{1107} Thet tiuter alt aff vlffuen kommit är.
≈ Allt tjuter som kommer från vargen. ≈
tiuter [fsv. þiuta] → SAOB TJUTA 1) om djur (i synnerhet varg / räv / hund (i synnerhet förr även uggla)): frambringa ihållande, entonigt, genomträngande (och relativt starkt) ljud (i högt tonläge), yla
vlffuen: ulven, vargen → SAOB ULV
kommit (perf. part.): kommet → SAOB KOMMA 4) b) i fråga om släktskap: härstamma (från någon / viss släkt / familj och dyl.); numera nästan blott i fråga om härstamning i avlägsnare led från någon viss person / i fråga om tillhörighet till någon viss familj / släkt / samhällsklass och dyl.; förr även om barn i förhållande till sina föräldrar: vara född av någon, vara son / dotter till någon; förr även om avkomma av djur
Låle (1300-talet) #433: Saa tywdher vngher wlff effther som gamel fore
germen patrizat lupus vt resonans vlulizat
Låle (1300-talet) #1196: Thet tywdher alt aff wlffwe ær kommendh
vllulat vnisono clamore lupina propago
YFSv (ca. 1450) #391: thet thiwtir alt aff wluom ær komith
germen patrizat lupus vt resonans vlulizat
YFSv (ca. 1450) #1084: thet thiwthir alt aff wlffwe kombir
vllulat vnisono clamore lupina propago
Grubb – Penu proverbiale (1665), 85 #4:
Dhet tiuter alt som aff Vlfwen kommer.
i. e. Art föllier giärna art.
Item: Är en godh, så äre dhe alla goda, sade han som sålde Wargvngarna.
{1108} Thet är got faste, som man må eld med watn bortkaste.
Låle (1300-talet) #1200: Got ær thet at fasthe som man maa ild meth watn bort kasthe
Xerofagia faces per aquas facit esse fugaces
YFSv (ca. 1450) #1106: godh ær fasta tha hon ma eld slækkia
xerofagia faces per aquas facit esse fugaces
Kock [1892], s. 426: ”Ordspråkets mening synes dunkel.”
{1109} Thet är en arm fogel som icke årkar bära sin wingar.
≈ Det är en ynklig fågel som inte orkar bära sina vingar. ≈
Jfr. {1051} Thet är itt armt får som icke gitter burijt sin vld.
Jfr. {1110} Thet är en arm hiort som icke orkar bära sine horn.
arm: ynklig → SAOB ARM 2) b) (numera föga brukligt) i vissa ordspråksartade talesätt: jämmerlig, erbarmlig, ynklig, skral, stackare till, strunt till
{1110} Thet är en arm hiort som icke orkar bära sine horn.
≈ Det är en ynklig hjort som inte orkar bära sina horn. ≈
Jfr. {1051} Thet är itt armt får som icke gitter burijt sin vld.
Jfr. {1109} Thet är en arm fogel som icke årkar bära sin wingar.
arm: ynklig → SAOB ARM 2) b) (numera föga brukligt) i vissa ordspråksartade talesätt: jämmerlig, erbarmlig, ynklig, skral, stackare till, strunt till
{1111} Ther lasse stielper ther bliffuer offta smolet.
≈ Där lasset välter blir det ofta fullt av smulor. ≈
lasse → SAOB LASS, sbst.2
stielper: välter → SAOB STJÄLPA, intr., 6) välta / köra omkull
smolet → SAOB SMULIG, som består / kännetecknas av smulor, (sönder)smulad, full av smulor
Grubb – Penu proverbiale (1665), 581 #5:
När ett Lasz stiälper, så faller dher altijdh smulor aff.
i. e. Aldrigh så lijten Olycka, hon haar jw skada medh sigh.
{1112} Ther man hugger trädh ther bliffuer spånar.
≈ Där man hugger träd blir det träspån. ≈
spånar (pl. att hänföra till sg. spåne) → SAOB SPÅN, sbst.1, 1) om litet, oftast avlångt och tunt (samt böjt / hoprullat) stycke av något som frånskiljs (såsom avfall) med skärande (eller annat) redskap eller bildas vid söndersplittring); ofta i pl.; även med kollektiv betydelse; i synnerhet om stycke resp. (såsom kollektiv) stycken som frånskiljs vid täljande / huggande / hyvling / sågande i trä
Grubb – Penu proverbiale (1665), 151 #4:
Dher Trää hugges, dher falla och spåner.
i. e. Der Krijg öfwes, dher wanckar och Blod.
Och heeter fördenskul: I sådant Watn får man slijka Fiskar.
{1113} Ther en är icke sielff, ther bliffuer icke hans huffut tuettat.
≈ Där man inte själv är, där blir inte ens huvud tvättat. ≈
huffut → SAOB HUVUD
tuettat (perf. part. till tuetta): tvättat → SAOB TVÄTTA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 151 #3:
Der man intet är sielff, dher blijr icke häller Hufwud twättat.
i. e. Som man säya wille: Siälfwer är godh dräng.
{1114} Then hund man drijfwer til skogz, han bijter icke mong diwr.
≈ Den hund man tvingar ut i skogen [för att jaga] biter inte många djur. ≈
mong: månget → SAOB MÅNGEN
mong diwr: månget djur / många djur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 114 #4:
Dhen Hund man draar til Skogz, han bijter intet mång Diwr.
i. e. Man vthrättar intet mycket gott med en trög och owillig Tiänare.
{1115} Tiuff täncker huar man stiel.
≈ Tjuven tror att var man stjäl. ≈
täncker: tror → SAOB TÄNKA 4) mena / anse / tycka (något); ana / förmoda / tro
Grubb – Penu proverbiale (1665), 809 #1:
Tiufwen tänker hwar man stiäl.
i. e. Misztrogen är giärna sielfwer ond. Dhen ena skalken troor dhen andra illa.
Dheraff plägar man och säya: Ondt stiäla dher Bonden är sielfwer tiuff.
{1116} Then lappen tienar bäst på kläden, som modren haffuer satt.
≈ Den tyglapp som modern har satt dit gör bäst nytta på kläderna. ≈
lappen → SAOB LAPP, sbst.3, 1) a) (mindre) tygstycke använt / avsett att användas till lagning (eller förstärkning) av något (i synnerhet klädesplagg och dyl.)
tienar: är till nytta → SAOB TJÄNA, sbst.3, 3) i synnerhet om sak: vara till gagn / nytta / fördel för (någon), gagna, gynna
{1117} Then som wil medh nijuta, han måste medh skiuta.
≈ Den som vill vara med och festa måste också bidraga. ≈
medh → SAOB MED, prep., adv., I. 4) b) såsom adv. i särskilda förbindelser […] för att utmärka deltagande i en handling / ett tillstånd
nijuta → SAOB NJUTA 4) (numera blott mera tillfälligt, något ålderdomligt) med avseende på mat / dryck: få, få till livs; förtära; intaga
medh: också → SAOB MED, prep., adv., II. för att beteckna att förutom de(n) / det nämnda (eller antydda) någon / något ytterligare tillkommer och dyl.: också, därjämte, därtill, dessutom, även, ävenledes, likaledes
skiuta → SAOB SKJUTA 8) i) α) med avseende på pengar och dyl.: lämna såsom bidrag / ge ut (till något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 117 #1:
Dhen som wil medh niuta, han måste och medh skiuta.
i. e. Dhen något wil haa, han måste och släppa omaaket til.
Elliest heeter dhet:
Qui non laborat, non manducet. (”Den som inte arbetar, han skall inte äta.”)
{1118} Then är icke mykit til wittet, som äter sin maat j spiki.
≈ Den är från vettet som äter sin mat rå. ≈
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
wittet: vettet → SAOB VETT 2) förnuft / förstånd, tanke- / fattnings- / omdömesförmåga; själsförmögenheter
j spiki: rå → SAOB SPICKE 1) i tillståndet att vara spicken, i spicket tillstånd
spicken → SAOB SPICKEN 1) om fisk, kött och dyl.: insaltad (och torkad / rökt) / torkad / rökt och avsedd att förtäras utan ytterligare beredning; med tanke på förtärandet; (insaltad osv. men) okokt och ostekt, rå
{1119} Tätting j een ladhu (twå personer j een kyrkia).
≈ En sparv i en lada är som två personer i en kyrka. ≈
tätting: sparv → SAOB TÄTTING, fågel tillhörande ordningen Passeriformes; särskilt om fågel tillhörande dels familjen Fringillidae, finkar, dels familjen Emberizidae, fältsparvar, dels familjen Passeridae, sparvfinkar (i synnerhet förr särskilt om fågeln Passer domesticus Lin., gråsparv)
ladhu (oblik, ”böjd”, form av ladha) → SAOB LADA, byggnad / del av byggnad för förvaring av otröskad säd, hö, halm och dyl., även ofta med plats för sädens tröskning och rensning
{1120} Then icke haffuer fää böte medh krop.
≈ Den som inte har boskapsdjur får plikta med kroppsligt straff. ≈
fää → SAOB FÄ 1) d) i äldre lagspråk om husdjur i allmänhet; vanligen med uteslutande av hund och katt
krop → SAOB KROPP 1) b) (i fråga om äldre förhållanden) i uttryck angivande att någon får undergå kroppsstraff; särskilt i uttrycket böta / betala / plikta med kroppen, förr även med kropp, (i brist på pänningar till böter) umgälla ett brott med kroppsstraff
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #15:
Then icke haffuer fää, han böte medh krop.
Låle (1300-talet) #987: Han scal gælle meth kropp eij haffwer koo
Si boue cassus eris corpus lue debitor eris
YFSv (ca. 1450) #900: han gælle krop thær ey hawir koo
Si boue cassus eris corpus lue debitor eris
Grubb – Penu proverbiale (1665), 78 #6:
Böthe medh Kropp, dhen ey haar Koo.
i. e. Dhen som intet haar wärde, han lijde på Kroppen.
Qui non habet in aere, luat in corpore.
(”Den som inte har kopparmynt må gottgöra med kroppen [kroppsarbete].”)
lijde (pres. konj. sg.): må lita → SAOB LITA (lijda)
{1121} Thet är armt snack som inthet alwar medh fölger.
≈ Prat som inte åtföljs av något allvar är tomt prat. ≈
Jfr. {64} Armt snack är thet som inthet alfuar medh fölger.
Jfr. {95} Bemerk stundom alfwar medh skemptan.
medh fölger: särskrivning av medföljer → SAOB MED- | -FÖLJA 2) b) för att beteckna att något åtföljes av / är förbundet med något annat, särskilt något som utgör en följdföreteelse: åtfölja, komma i ”släptåg” med (något) och dyl. […] (†) i sådana uttryck som allvar, sanning och dyl. medföljer något, det är allvar, sanning osv. med något
Låle (1300-talet) #608: Alffwære oc gammen kwnnæ bæsth sammen
Mixtim phas resera cum iocundis sere vera
YFSv (ca. 1450) #538: alwara ok gaman fallir væl saman
Mixtim fas resera cum jocundis sere vera
Grubb – Penu proverbiale (1665), 232 #1:
Föga skiämpt, som icke haar något alfwar medh.
i. e. Vnder skiämptzord löper mycket alfwar.
{1122} Then som lyckon haffuer han får bonden1) hema.
1) bonden: troligtvis tryckfel för bruden
Grubb – Penu proverbiale (1665), 115 #1:
Dhen Lyckan råkar, han förer Brwden heem.
i. e. Gott dantza när Lyckan wil spela.
{1123} Thet war tigh wel achtat, men thet war tigh icke ödhe.
≈ Det var säkert avsett för dig, men det var inte förutbestämt för dig. ≈
tigh (oblik, ”böjd”, form av tu: dig → SAOB DU
… war tigh (tigh: dat. ethicus = för dig): … var för dig
wel: säkert → SAOB VÄL I. såsom adv. A. såsom sättsadverbial och i användning som närmast ansluter härtill. 1) j) såsom bestämning till verb (eller motsvarande (participiellt) adj.) med betydelsen: veta / förstå / minnas / känna (till) / förnimma / erfara och dyl., ofta mer eller mindre liktydigt med: i hög grad / till fullo / ordentligt, även dels: tydligt / klart, dels (särskilt i förbindelse med veta): säkert / med säkerhet
achtat: avsett → SAOB AKTA III. c) (†) med dubbelt obj.: ämna, tillämna, tilltänka (någon något), avse (något) för (någon / något)
… war tigh icke (tigh icke: dat. ethicus = inte för dig): …var inte för dig
ödhe (adj.) [fsv. ödhin]: förutbestämt → SAOB ÖDEN, adj.2, n. ödet; / ÖDE, adj.2 oböjl., (†) ödesbestämd; särskilt i sådana uttryck som vara / bliva (någon) öden
Grubb – Penu proverbiale (1665), 82 #2:
Dhet war fulle ärnadt, men icke ödhe.
i. e. Dhen gambla Werlden haar aff öfwertroo hållet så före,
at alt dhet som en Menniskia wederfohres, skulle wara henne såsom
ett fatum eller ödhe, som intet stode til at vndwijka,
dhet dhe haa kalladt skiäpna.
fulle (adv.): helt visst → SAOB FULLER
ärnadt (perf. part.): avsett → SAOB ÄRNA 1) e) (†) i p. pf. i mer / mindre adjektivisk användning, med konkret huvudord betecknande det som är avsett att bli till / som någon är avsedd att bli: tilltänkt / tillämnad […]
ödhe (adj.) [fsv. ödhin]: förutbestämt → SAOB ÖDEN, adj.2, n. ödet; / ÖDE, adj.2 oböjl.,(†) ödesbestämd; särskilt i sådana uttryck som vara / bliva (någon) öden
wederfohres: vederfors → SAOB VEDER- | -FARAS (dep.) hända / drabba (någon)
skiäpna → SAOB SKEPNAD, öde, ödeslott
Dhet war fulle ärnadt, men icke ödhe. ~ Det var helt visst avsett men inte förutbestämt. ~
{1124} Thet är icke got at äta kyrsbär medh Herrar.
kyrsbär → SAOB KÖRSBÄR
Låle (1300-talet) #429: Thw scalt eij ædhe kijrssæ bær meth herre børn
Gentari cerusa procerum cum prole recusa
YFSv (ca. 1450) #375: onth ær æta kirsebær medh herra baarnom
gentari cerusa procerum cum prole recusa
{1125} Then som haffuer korset medh sigh han signar sigh först.
≈ Den som bär på korset välsignar sig själv först. ≈
signar → SAOB SIGNA 3) välsigna (någon / något); skänka / ge (någon / något) välsignelse; även: nedkalla Guds (eller gudoms / gudars) välsignelse och skydd över / (om Gud osv.) välsigna och skydda / bevara (någon / något)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 117 #2:
Dhen som haar Korszet i Handen, han signar sigh sielfwan först.
i. e. Hwar är sin egen weldewän; Eller sigh sielfwan hullast.
Heeter altså: Proximus egomet mihi. (”Jag är mig själv närmast.”)
{1126} Then store tiuffuen han slipper, then lillo går til hengeby.
≈ Den store tjuven slipper undan medan småtjuven blir hängd. ≈
lillo: lille [1636] → SAOB LILLA 4) a)
hengeby: fingerat egennamn → SAOB HÄNGA ⇒ B: HÄNGEBY (†) (såsom fingerat egennamn) i uttrycket gå / draga till Hängeby, bliva hängd
{1127} Then Gudh är lydig honom äre alle lydige.
≈ Alla lyder den som lyder Gud. ≈
— C5 a —
{1128} Then är gerna redder som sigh weth brosligh wara.
≈ Den är oftast rädd som vet sig vara brottslig. ≈
gerna: ofta → SAOB GÄRNA 6) närmande sig till / övergående i betydelse: i regeln, oftast, vanligen, vanligtvis, merendels, gemenligen; ofta, esomoftast
redder → SAOB RÄDD
brosligh → SAOB BROTTSLIG
{1129} Thet är werdennes lop then ene nidh then andre vpp.
≈ Så är världens gång: en är på väg ned, en annan på väg upp. ≈
werdennes (arkais. gen. sg. f. best. efter fsv. världinna / wärldenna / werldinna): världens → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1060-1062: väruld, f.
lop: förlopp, gång → SAOB LOPP 4) e) i uttrycket världens, naturens lopp och dyl., världens, naturens gång, förloppet / ordningen i världen resp. naturen; förr även (det) allmänna loppet, världens gång
nidh (adv.) → SAOB NED
Grubb – Penu proverbiale (1665), 882 #1:
Werldenes lopp, dhen ena neder, dhen andra opp.
i. e. När man hörer talas om några förandringar vthi ämbeten,
at dhen ena sätties til och dhen andra ifrå, så plägar man säya:
Det är så Werldenes lopp. etc.
{1130} Then fruchtar ingen illa göra, then som förtröstar sijn broth medh peningar lösa.
≈ Den är inte rädd att göra någon illa som lovar att gottgöra sitt brott med pengar. ≈
fruchtar → SAOB FRUKTA 2) befara, med ängslan / oro förutse / misstänka / vänta / ana / emotse, hysa farhågor, vara rädd / ängslig (för) att något obehagligt / olyckligt är för handen / skall inträffa
förtröstar → SAOB FÖRTRÖSTA 1) c) (†) övergående i betydelse: sulagera (någon för något), lova / giva (någon) ersättning (för något), ersätta (någon för något)
broth → SAOB BROTT
lösa → SAOB LÖSA 4) a) α) (†) med obj.-växling: på dylikt sätt friköpa sig / någon från (straff) / godtgöra (förseelse)
{1131} Thet är got rådh finna ther monge witnes män om wilie.
{1132} Thet är bettre ware förrewar, än effter snar.
≈ Det är bättre att vara försiktig än efterklok. ≈
förrewar: framsynt, försiktig → SAOB FÖRE- | -VAR, adj. förtänksam, försiktig
effter snar → SAOB EFTERSNAR, adj. snabb / rask (i beslut / handling) efteråt, sedan det redan är för sent; efterklok
Låle (1300-talet) #807: Bædræ ær føræ at wæræ æn effther at kæræ
Prodest cautela plus quam postrema querela
YFSv (ca. 1450) #768: bætræ ær førra war en æffte snaar
prodest cautela plus quam postrema querela
Konungastyrelsen (ca. 1330): Är bätre wara firi war än äpte snar.
☞ Fornsvenska textbanken, Konungastyrelsen: #79
Heliga Birgitta (1303-1373): Bätra är at vara fore var än äptir snar.
☞ Heliga Birgittas Uppenbarelser, utg. G. E. Klemming. Sthlm 1861, Bok 8, kap. 17, r. 20-21
[…] melius est esse ante cautum quam post pericula prudentem.
Revelaciones Lib. VIII, Cap. XVII:5. Edidit Hans Aili. Stockholm 2002, s. 112
Grubb – Penu proverbiale (1665), 70 #4:
Bättre förewaar, än effter snaar.
i. e. Effterråd är intet rådh.
Och kallas fördenskull aff Erasmo:
Post factum sapere. (”Att vara klok efter det att något är gjort.”)
{1133} Then ther wida faar han bliffuer mykit war.
≈ Den som färdas vida omkring blir mycket varse. ≈
Jfr. {432} Hoo som wijd far, han warder mykit war.
faar: far, reser → SAOB FARA, v.2, 1) färdas; begiva sig (någonstädes hän); resa; förr med vidsträcktare användning
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
war: varse → SAOB VAR 1) varse / uppmärksam på / medveten om (någon / något)
{1134} Then latha skal man altidh driffa.
≈ Den late skall man alltid driva på. ≈
driffa → SAOB DRIFVA 32) c) (†) med avseende på person och dyl.: egga / förmana (någon till större flit / större energi i sitt arbete osv.); pådrifva, skynda på; egga / uppmana (någon att göra / låta något)
Låle (1300-talet) #18: Then ladhe scal man all tijd drijffue
acribus artetur salibus qui segnis habetur
Låle (1300-talet) #960: Ladher oxæ ær eij hwijlæ wærdh
Segnis bos agoli subdatur cedulo moli
YFSv (ca. 1450) #17: latan skal man fast køra
acribus artetur ferulis qui segnis habetur
YFSv (ca. 1450) #960: latan skal man fast køra
Segnis bos agoli subdatur sedulo moli
{1135} Then som är förgodh till sit egit gagn, han älskar sin egin skada.
förgodh: sammanskrivning av för godh → SAOB GOD 2) a) ε) i uttrycket för god (för / till något / att göra något och dyl., även åt någon); med tanke dels på karaktärsegenskaper, dels på bildning, uppfostran, social ställning och dyl.; ofta med ironisk / försmädlig bibetydelse: alltför förnäm / fin / ”hög” och dyl.
{1136} Then bänck är wäll prydd som medh godhe är besath.
{1137} Thet är icke skam at then lille wexer1) vndan then store.
≈ Det är inte skam att den lille viker undan för den store. ≈
1) wexer: troligtvis tryckfel för weyer: väjer → SAOB VÄJA 1) […] — särskilt i mer / mindre bildligt användning, särskilt: vika undan (för någon / något) / (söka) hålla sig undan / borta (från någon / något); förr särskilt med direkt obj.: undvika / sky (någon / något); särskilt i förbindelse med mer / mindre liktydigt verb.
Thet är icke skam at then lille weyer vndan then store
är en nästan ordagrann översättning av latinets
Cedere maiori [den större / then større] non est pudor inferiori [den mindre / then mijnne]
”Att ge vika för den större är ingen skam för den mindre.”
Låle följer alltså direkt den latinska förlagan:
Låle (1300-talet) #137: Thet ær ey skam at then mijnne wijghe then større
Cedere maiori non est pudor inferiori
YFSv (ca. 1450) #118: thet ær ængin skam væia them ther bæthre kan
Cedere maiori non est pudor inferiori
{1138} Thet synes wäl på kinbenen huadh man äther.
≈ Det syns tydligt på kinderna vad man äter. ≈
wäl: tydligt → SAOB VÄL, adv., 1) j) såsom bestämning till verb (eller motsv. (participiellt) adj.) med betydelsen: veta / förstå / minnas / känna (till) / förnimma / erfara och dyl., ofta mer / mindre liktydigt med: i hög grad / till fullo / ordentligt, även dels: tydligt / klart, dels (särskilt i förbindelse med veta): säkert / med säkerhet
kinbenen: kinderna → SAOB KINDBEN 2) kind
Låle (1300-talet) #155: Thet kenner vel paa kijndh hwat man ædher
Constat maxillis quantum quis mandit in illis
YFSv (ca. 1450) #142: thet synis wæl a kin hwar kasi masaar
Constat maxillis quantum quis mandit in illis
Kock [1892], s. 83:
”Det är alltså troligt att det nord. ordspråket […] bör innehålla den tanken, att man nog märker på kinden, när någon blir väl född.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 333 #2:
Hunger giör tunna Kindbeen.
i. e. Som man elliest säger: Långa nätter giöra magra Höns.
Swalt lägger intet mycket på fläsket.
{1139} Ther godzet wexer ther wexer högmodh.
≈ När rikedomarna ökar, då ökar högmodet. ≈
Jfr. {726} Medh godz wexer höghmodh.
ther → SAOB DÄR VII. såsom konj. 1) (†) såsom temporal konj.: då, när
godzet → SAOB GODS 1) egendom, ägodelar; i synnerhet förr ofta övergående i betydelse: rikedom(ar), skatter och dyl.
högmodh: stolthet; högfärd (superciliosus: högfärdig) → SAOB HÖGMOD 1) stolthet över eget (verkligt / förmenat) värde i förening med förakt för andra (vilket visar sig i sinnelag, ord och handling); dryghet, högdragenhet, stormodighet; förmätenhet, inbilskhet; stundom (i synnerhet förr) svårt att skilja från: högfärd
Låle (1300-talet) #188: Naar megh woxer gots thaa woxer megh hoomodh
Cum cluo lucrosus fluo mente superciliosus
Låle (1300-talet) #591: Naar megh woxer gotz tha woxer megh hoffmodh
mente tumens letor nummismate cum locupletor
YFSv (ca. 1450) #173: naar mik væxe godz tha væxe mik moodh
Cum cluo lucrosus fluo mente superciliosus
YFSv (ca. 1450) #519: jak ær i hughin gladh tha hawir pæninga i min pungh
Mente tumens lator numismate dum locupletor
Grubb – Penu proverbiale (1665), 522 #4:
Medhgång föder höghmodh.
i. e. När Lyckan löper medh så yfwes man giärna, och blijr stålt.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 883 #4:
Wäxer min Rog, så wäxer min hog.
i. e. Ökas godzet, så ökas och modet.
{1140} Thet är en ond kniff som icke bijter på en pungh.
≈ Det är en dålig kniv som inte biter på en penningpung. ≈
ond: dålig → SAOB OND B. 2) (†) om sak: av dålig kvalitet; undermålig, underhaltig
pungh → SAOB PUNG 2) portmonnä, börs
Låle (1300-talet) #202: Thet ær een ont kniff eij kan bidhe paa een pwngh
Criminor artauum tepidum mutilare crumenam
YFSv (ca. 1450) #133: ondhir ær thæn kniiff ey bithir aff een pungh
Criminor artawum tepidum mutilare crumenam
I YFSv-texten 133 står aff i st. f. aa »på». (Kock [1892], s. 104)
{1141} The seya ej både itt som trätha.
≈ De som tvistar säger inte ett och samma. ≈
Jfr. {785} När tuå tretta, så seya the icke båden ith.
seya → SAOB SÄGA
både (pronom. räkneord) → SAOB BÅDA
itt (räkneord): ett → SAOB EN
trätha: tvistar → SAOB TRÄTA 1) (mer / mindre grälande) ge uttryck åt oenighet / skiljaktighet(er) / tvista (om något sinsemellan); gräla, kiva(s)
Låle (1300-talet) #251: Naar two the trætthes the syæ icke baade eth
dissona dictorum lis est rixosa duorum
YFSv (ca. 1450) #217: førsta twe trætta tha sigha the ey bade eeth
dissona dictorum lis est rixosa duorum
{1142} Then lithet såår han lithet skär vpp.
≈ Den som sår lite han skördar lite. ≈
Jfr. {447} Hoo lithet såår han lithet får.
skär vpp: skördar → SAOB SKÄRA, v.2, ⇒ SKÄRA UPP 9) (†) (vid marken) skära av (något), meja av (något); särskilt med avseende på säd: meja av (och sätta upp och dyl.) / skörda; även absolut; även bildligt: skörda
Låle (1300-talet) #260: Hwo lidhet saar han lidhet faar
Dum sit pauca seges pauca metendo leges
Låle (1300-talet) #593: Hoo som lidhet saar han lidhet faar
messis erit rara quam dextera spargit auara
YFSv (ca. 1450) #231: hwa som litith saar han skær litith
dum sit pauca seges pauca metendo leges
YFSv (ca. 1450) #521: hwa litith saar han litith skær
Messis erit rara quam dextra sparsit auara
Grubb – Penu proverbiale (1665), 99 #3:
Dhen lijtet såår, han lijtet fåår.
i. e. Lijtet Brwk giör lijten Drosza.
Dhen fattigas loth är altijdh minst.
brwk → SAOB BRUK, odling / bearbetning (av jorden)
drosza→ SAOB DRÅSE, hög av tröskad säd
{1143} Then är glömd som wthe är stängd.
≈ Den som är utestängd blir bortglömd. ≈
wthe → SAOB UTE
Låle (1300-talet) #313: Then ær glømdh som wdhæ ær luckt
Est neclectus homo qui manet absque domo
YFSv (ca. 1450) #280: hwar wte ær stængdhir han ær inne glømdhir
est neglectus homo qui manet absque domo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 480 #5:
Långt frå ögon, snart vhr sinnet.
i. e. Som man wille säya: Borta är snart glömder.
{1144} Then är så godh som döl som then ther stiell.
≈ Den som gömmer tjuvgods är inte bättre än den som stjäl. ≈
döl (pr. ind. sg.): döljer → SAOB DÖLJA 2) b) gömma, undangömma, undandölja; särskilt (numera nästan blott jur., föga brukligt) behålla något som man saknar juridisk / moralisk rätt till, undanhålla / förhålla (någon något) — särskilt (†) med avseende på tjuvgods; stundom i förbindelsen hölja och dölja; ofta utan utsatt obj.
jfr. → SAOB DÖLJARE person som döljer någåt; särskilt (†): person som döljer tjuvgods
så godh som → SAOB GOD 1) i) i uttrycket så / lika god som (något annat och dyl.), lika bra / förträfflig osv. som, likvärdig / likställd med, densamma / detsamma som (något annat); även (egentligen ironiskt) med avseende på något dåligt / ofördelaktigt och dyl.; förr även med indir. personobj.: lika värdefull för någon som (något annat), enl. någons uppfattning lika bra / värdefull osv. som (något annat)
Låle (1300-talet) #322: Han ær saa godh ther fiæl som then ther stiæl
Est qui rapta tegit reus vt qui rem met abegit
YFSv (ca. 1450) #288: han ær ey bætre som gømer æn thæn som stiæl
est qui rapta tegit reus vt qui rem met abegit
{1145} Thet är gott kliffua på then gården som låger är.
≈ Det är bekvämt att gå på den gärdsgårdsmur som är låg. ≈
Jfr. {1009} Ther gården är lägst ther går man snarest öffuer.
gott: bekvämt
kliffua på: gå på → SAOB KLIVA 2) stiga över ojämnhet, hinder och dyl.; taga ett stort och högt / stora och höga steg över något
gården: gärdsgården → SAOB GÅRD 1) gärdsgård, staket, mur
låger: låg → Söderwall Ordbok, 1, s. 723): lagher (laagher), adj. 1) låg, af ringa höjd. 2) lågt liggande.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 145 #1:
Dhen som ligger omkull, honom löper hwar man öfwer.
i. e. Dhen som miszgår, honom miszbiudz.
Man klijfwer giärna öfwer, der gården är lägst.
{1146} Thet är ondh1) bytha hugg2) j ordh.
≈ Det är förkastligt att munhuggas. ≈
Jfr. {129} Bettre är see wid ord, än widh hugg.
1) ondh: troligtvis tryckfel för ondt (= 1636)
2) bytha hugg j ordh: omkastning av bytha ordh j hugg
ondt (adv.): förkastligt → SAOB OND K. 21) i moraliskt / sedligt / religiöst avseende usel / undermålig / förkastlig; ful; otillåten, som man icke får göra; stundom med förbleknad bet.: tadelvärd, opassande
Låle (1300-talet) #120: Daar giffwer ordh vdh oc tagher hwg i geen
Campsor limphatur qui dans rixas alapatur
Låle (1300-talet) #324: Thet ær ont kyffwe bydhe at taghe hwgh indh
Est mala campsura rixando luem paritura
YFSv (ca. 1450) #100: thet ær onth byte giwa vth ondh ordh ok taka in stoor hugh
Campsor limphatur qui pro rixis alapatur
YFSv (ca. 1450) #302: thet ær onth skiptæ taka in stoor hug ok wtgiwa ondh ordh
est mala campsura rixando luem peritura
{1147} Then olag driffuer han olag niuter.
≈ Den som begår olaglighet drabbas av olaglighet. ≈
olag → SAOB O- ⇒ OLAG, sbst.1, olaglighet; lagstridighet; olydnad mot lagen; olaglig(t) beteende / handling(ssätt); även övergående i betydelse: dålig / skadlig / orättvis lag
driffuer: begår → SAOB DRIVA 45) d) (†) med avseende på (i synnerhet otillbörlig / brottslig / åtminstone för andra obehaglig) handling / gärning och dyl.: göra sig skyldig till, begå, föröva, öva, bedriva
niuter: drabbas→ SAOB NJUTA f) (†) med avseende på något ogynnsamt: drabbas av, råka ut för, bli utsatt för
Låle (1300-talet) #6: Hoo som vlaaw festher han vlaaw drijffwer
Abs ope legis erit qui legis anormala querit
Låle (1300-talet) #331: Hoo vloow driffwer han vlaaw nijdher
Exlex linquatur qui legibus obuia fatur
YFSv (ca. 1450) #77: hwar som olagh fæsthir honum olagh gaar
abs ope legis erit qui legis anormala querit
YFSv (ca. 1450) #303: hwar som olagh fæsthir han olagh gaar
exlex linquatur qui legibus obuia fatur
{1148} Then quernsten maal som vnder är.
≈ Den kvarnsten mal också som ligger undertill. ≈
quernsten → SAOB KVARNSTEN
Låle (1300-talet) #376: Then qwersteen mal oc som vndher liggher
fide minutari far subteriore molari
Låle (1300-talet) #418: Then stheen maal oc then vndher liggher
firme far frangi cape subteriore molari
YFSv (ca. 1450) #344: thæn quærnsteen maal ok ther vndhir ligghir
fide minutari far subteriore molari
{1149} Then som alt sit egit wil haffue, han får inthet aff en annars.
≈ Den som vill ha allt sitt eget för sig själv får inget av någon annans. ≈
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
{1150} Then ene plöijer then andre såår, then trijdie wet icke hoo thet fåår.
≈ Den ene plöjer, den andre sår – ingen vet vem som det får. ≈
trijdie → SAOB TREDJE
hoo → SAOB VEM
Låle (1300-talet) #465: Een pløyer andhen saaer tridiæ weedh eij hwo thet faar
Hic metit alter arat sors ita plura parat
YFSv (ca. 1450) #401: een saar ok annar skær thæn tridhi wæth ey hwat han ffaar
hic metit alter arat sors ita plura parat
Grubb – Penu proverbiale (1665), 117 #4:
Dhen ena plöyer, dhen andra såår, och ingen weet hwem dhet fåår.
i. e. Lyckones obeständige wäsende; Hon är intet at lijta på.
{1151} Thet är rätt at honom suider som vnder sigh pijssar.
≈ Det är rätt att det svider på honom som väter i sängen. ≈
suider → SAOB SVIDA 1) b) mer / mindre bildligt; särskilt: vara i hög(sta) grad kännbar, erfaras / kännas såsom mycket smärtsamt / obehagligt; förr även opers., med indir. obj. och utan subj.
som vnder sigh pijssar: som väter i sängen → SAOB PISSA ⇒ Särskilt förbindelsen: PISSA UNDER SIG. (†) väta i sängen
Låle (1300-talet) #469: Thet ær ræth at then swidher som vndher mijær
Hunc dolor astringit qui puluinaria mingit
YFSv (ca. 1450) #410: thet ær lika at honwm swidhir som vndhir mighir
hunc dolor astringit qui puluinaria mingit
Kock [1892], s. 200:
”Vårt här avhandlade ordspråk har velat uttala den tanken, att det är rätt,
att man får straff (obehag) för sina dåliga handlingar.”
{1152} Then brukar1) skepp som skep haffuer.
≈ Den lider skeppsbrott som har skepp. ≈
1) brukar troligtvis felaktigt för bryter:
bryter skepp lider skeppsbrott → SAOB SKEPP 1) a) Then brukar skepp (möjl. felaktigt för bryter skepp, dvs. lider skeppsbrott) som skep haffuer.
Låle (1300-talet) #471: Then brydher skijb ther skijb haffwer
Hinc ratis icta perit cui ratis vsus erit
YFSv (ca. 1450) #411: thæn brythir skip som skip hawir
hinc ratis icta perit cui ratus vsus erit
brythir skip → Söderwall Ordbok, 1, s. 155: bryta, v. 1) — bryta skip, lida skeppsbrott.
Kock [1892], s. 200: ”Hedegaard: Ordqvæder s. 284 förklarar ordspråket: »Han bryder Skib som Skib haver» med: »Eieren maae lide for Skipperens Forseelse», men ordspr. skulle väl även kunna säga, att blott »den gör förluster, som har något att förlora».”
{1153} Then bijdar icke länge som effter gott bidar.
≈ Den som väntar på något gott väntar inte för länge. ≈
bijdar → SAOB BIDA 1) vänta a) giva sig till tåls, tåligt vänta
Låle (1300-talet) #473: Han bijdher eij for længher som bijdher effther en god natword
Hinc mora non vanet quem bona cena manet
YFSv (ca. 1450) #414: thæn bidhær ey længe ther godhan faar daghwardh
huic mora non vanet cui bona cena manet
Grubb – Penu proverbiale (1665), 502 #3:
Man bijdar intet för länge effter dhet som gott är.
i. e. Dhet goda som något dröyes, kommer och en gång til nöyes.
{1154} Then rädes j säck som förre haffuer warit.
≈ Den är rädd för att hamna i fattigdom som tidigare upplevt fatttigdom. ≈
rädes (dep.) → SAOB RÄDA, v.2, RÄDAS, v. dep., III. 1) befara / frukta / vara rädd (att)
säck: ”säck och aska”, fattigdom
Låle (1300-talet) #474: Then rædijss at komme i sæck som førre haffwer wæreth
Horret item claudi situs capedine sacci
YFSv (ca. 1450) #406: thæn rædhis koma i sæk ther førra i hawir warit
horret item claudi situs ante capedine sacci
{1155} Then lathe går nödigh stengdom1) wegh.
≈ Den late går ogärna på en stenig1) väg. ≈
nödigh: ogärna → SAOB NÖDIG 1) d) såsom adv.: av (nöd)tvång; (endast) nödtvunget;
även allmännare: ogärna / motvilligt
1) stengdom är uppenbarligen en förvanskning av fsv. aa stenoghom (dat. av stenogher ”stenig” efter prep. aa ”på” som fallit bort i Sw. Ord-översättningen), en förvanskning som övertagits av Grubb 448 #1: stängdan.
Låle (1300-talet) #475: Ladh man gaar nødugth paa stheen wey
Haud exostrato petra piger it sibi lurco
Låle (1300-talet) #478: Ladher gaar nødicht paa stheen wey
Horret iter segnem dum stringit salebra callem
YFSv (ca. 1450) #405: latir gaar nøghoghir aa stenoghom1) wægh
haut ex ostrato petra piger it sibi lurco
stenoghom (dat. sg. styrd av prep. aa ) → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 502: stenogher, adj. stenig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 448 #1:
Laater går nödigt stängdan wägh.
i. e. Han är altijdh mödedryger. Wil intet giärna haa omaak
at klijfwa öfwer en Giärdzgård.
{1156} Ther är gerna hand som såår är, och ther hiertta som rijkdomar.
≈ Handen är gärna där det finns sår och hjärtat där det finns rikedomar. ≈
såår → SAOB SÅR, sbst.
rijkdomar: rikedomar → SAOB RIKEDOM
{1157} Then mykit haffuer han mykit behöffuer.
≈ Den som har mycket behöver mycket. ≈
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 118 #1:
Dhen mycket haar, han mycket tarfwar.
i. e. Som man wille säya: Staten effter ståndet.
En tiock Rumpa wil haa en wijd brook.
Staten → SAOB STAT 3) b), hus, hushållning, representation
ståndet → SAOB STÅND 11) b), social ställning / rang / värdighet
brook → SAOB BROK, byxa / byxor
— C5 b —
{1158} The döö alle som fege ähro.
≈ Alla dör som av ödet är bestämda att dö. ≈
fege: dödsmärkta → SAOB FEG 1) av ödet bestämd att snart dö, hemfallen åt döden, dödsmärkt
Låle (1300-talet) #613: The døø allæ som feyæ ære
mortis habens horam cadit omnis homo nece coram
YFSv (ca. 1450) #543: alle dø the som feghe æru
Mortis habens horam cadit omnis homo nece coram
feghe → Söderwall Ordbok, 1, s. 247: fegher, adj. 1) bestämd till en snart inträffande död, den som döden är nära förestående.
{1159} Then ey will lenge leffue som icke wil sorgh haffue.
Låle (1300-talet) #644: Han wil eij lenghe leffwe som eij wil sorgh lidhe
Nemo diu viuet cui nulla columpna liuet
YFSv (ca. 1450) #556: thæn vil ey længe bidha som ey vil ymst bidha
nemo diu viuet cui nulla calumpnia liuet
Kock [1892], s. 261:
”Ordspråket säger således, att ingen lever länge, utan att han får erfara sorg.
Även det fsv. ordspråket harmonierar härmed.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 293 #1:
Han wil länge lefwa, som ingen sorgh wil haa.
i. e. Mycken sorgh förkortar Lijfwet. Dhen som fördhenskul
kan slå sorg vhr sinnet, han winner offta dheraff längre Lijffztijdh.
{1160} Then illa skall fara han skal hielpa til med sielff.
illa … fara → SAOB FARA, v.2, 6) för att uttrycka hur det går för någon / något, hur någon befinner sig och dyl. a) för att uttrycka hur det går för någon / något, hur någon befinner sig och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 118 #2:
Dhen illa skal fara, måste offta sielff hielpa dher til.
i. e. Hwar smijder sielff sin egen Lycka.
Quilibet faber propriæ fortunæ. (”Var och en är sin egen lyckas smed.”)
{1161} Then mette wil ey weta huadh, then fastande lydher1).
≈ Den mätte vill ej veta hur mycket den fastande lider. ≈
1) lydher: tryckfel för lijdher (= 1636)
mette: mätte → SAOB MÄTT
huadh: hur mycket → SAOB VAD, pron., 1) c) α) för att ange såsom okänt / oavgjort (och efterfråga) numeriskt värde: hur mycket
lijdher: lider → SAOB LIDA, v.2, 1) befinna sig i ett tillstånd som är kännetecknat av (kroppslig / själslig) smärta, utstå plågor
Låle (1300-talet) #665: Then mætthæ wil eij widhe hwat then fasthende lidher
Non wlt scire satur quid ieiunus paciatur
YFSv (ca. 1450) #590: thæn mætte weth ey huru thøm hungruga likar
non wlt scire satur quid jeiunus paciatur
{1162} Thet regnar ey alt som molnar.
≈ Alla moln leder inte till regn. ≈
Låle (1300-talet) #666: Thet wordher eij alt til regen ther molnær
Non pluuiam stillat nubes quecumque vacillat
YFSv (ca. 1450) #593: thet wardhir ey alt rægn som molnar
Non pluuiam stillat nubes quecumque vacillat
Kock [1892], s. 269:
”… det vill således säga: »icke allt är så farligt, som det ser ut».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 18 #4:
Allt Moln gieer intet Regn.
i. e. Som man elliest säger:
Dhet blijr fulle bättre än Booken säger.
Alla plågor drabba intet. Är ett Tröstspråk för Korszbärare.
Dher aff plägar man och säya:
Man måste altijdh hoppas dhet bästa.
{1163} Then rychte wil haffua han wari sådan som han will heeta.
≈ Den som vill ha ett gott rykte måste vara så som som han vill bli kallad. ≈
rychte → SAOB RYKTE 1) f) f) pregnantiskt α) gott rykte / anseende; särskilt: berömmelse, ära, namnkunnighet, ryktbarhet
wari (pres. konj. sg.): bör/må/måste vara → SAOB VARA, v.1
heeta: kallas → SAOB HETA II. 1) för att angiva att någon / något har ett visst (individuellt) namn / kallas / benämnes så eller så
Grubb – Penu proverbiale (1665), 696 #1:
Rychte wil haa sanning medh sigh.
i. e. Dhen som wil haa ett gott nampn och rychte,
han måste och så wara, som han wil heeta.
{1164} Thet tig inthet brenner ther bläsz inthet vppå.
≈ Det som inte svider [på dig] behöver du inte blåsa på. ≈
tig (oblik, ”böjd”, form i dativ, dativus ethicus, av tu) → SAOB DU
brenner → SAOB BRÄNNA 5) α) om feber törst / smärta eller dyl.: kännas / svida såsom eld
bläsz (imper. sg.): blås! → SAOB BLÅSA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 81 #4:
Dhet digh intet bränner, behöfwer du intet blåsa på.
i. e. Som man pläghar säya:
Bekymbra dig intet om Nürnberg*, du haar dher ingen steen.
Dhet enom intet wedkommer, bör man inte bekymbra sigh om.
Elliest mööter honom ett annat Ordspråk som säger:
Främmande Sorger, är onödigt bekymmer.
*Nürnberg ☞ Wahlund [1990] Osed och ordsed, s. 10:
»På grund av sin merkantila och kulturella blomstring
var Nürnberg en av de mest kända städerna i Europa och kunde alltså åberopas
även av den som aldrig satt sin fot där.»
ingen steen → SAOB STEN, ingen sten, i fråga om (fast) egendom: icke något alls, ingenting
enom (dat. sg. m. till en) → SAOB EN
{1165} Then som winckar til then blinda, | Den som vinkar till den blinda
och dricker aff en toma kanno | och dricker ur en tom kanna
och bär vth then döda, til att pijssa, | och bär ut den döda för att pissa:
han gör sigh fåfang arbete. | han gör sig onödigt besvär.
fåfang: onödigt → SAOB FÅFÄNG 4) onyttig, till ingen nytta; onödig, i onödan; obefogad; numera nästan blott (i synnerhet i högre stil) om fruktan, bekymmer och dyl.
arbete: besvär → SAOB ARBETE 1) ansträngning, besvär, möda
{1166} Then som tager höken til at vachta sin höns han får lithet igen.
≈ Den som låter höken vakta sina höns får inte många kvar. ≈
höken → SAOB HÖK 1) a) (i fråga om äldre förhållanden) om ”höken” såsom jaktfågel; i denna användning sannolikt ofta betecknande jaktfalken
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #2:
När Höken wachtar Kyklingar, så blijr Hönsehoopen tunn.
i. e. Dhen som brukar Bocken til Trägårdzwachtare, han får wist barkade Trää.
{1167} Ther som fordom draks miödh och wijn ther liggia nu både hunder och suin.
liggia (inf.): ligga → SAOB LIGGA (liggia)
{1168} Thet bliffuer än bettre än boken säger.
≈ Det blir ännu bättre [väder] än vad kalendern säger. ≈
än: ännu → SAOB ÄN, adv., 3) i förstärkande / framhävande användning; även mer / mindre pleonastiskt. — särskilt a) såsom framförställd (förr även efterställd) bestämning till adj. / adv. i komp.: ännu; […]
än: än → SAOB ÄN, konj.1, såsom underordnande konj., även (och sannolikt ursprungligen) inledande led som inte utgör bisats, för att ange skillnad vid jämförelse; […]
boken: (väder-)kalendern → SAOB BOK1) a) γ)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 48 #5:
Blijr fulle bättre än Booken säger.
i. e. Man måste altijd hoppas på dhet bästa.
Vthan twifwel dher aff taget, at när Calenderna ominera något owäder,
och man lijkwäl hoppas bättre.
{1169} Thet bliver än alt sadhe han j heluetet sualt.
{1170} Then som mongestädz wil skrijda han moste mykit lijda.
mongestädz → SAOB MÅNGENSTÄDES, på många / åtskilliga ställen
skrijda → SAOB SKRIDA, röra / förflytta sig, gå
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
{1171} Thet som warit haffuer thet wil icke munken tijggia.
tijggia → SAOB TIGGA
{1172} Then spör som inthet wet, han tuiflar som inthet seer.
spör: spörjer → SAOB SPÖRJA 2) genom en fråga / frågor begära upplysning(ar) / besked, framställa en fråga / frågor, fråga […]
wet (pres. ind. sg. 3:e pers.): vet → SAOB VETA
tuiflar → SAOB TVIVLA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 292 #1:
Han spör som intet weet, och trefwar som intet seer.
i. e. Bättre förspöria sigh, än förgiöra sigh.
Item: Bättre trefwa för sigh, än falla i groopen.
förspöria sigh → SAOB FÖRSPÖRJA 2), refl.: höra sig för, förfråga sig
förgiöra sigh → SAOB FÖRGÖRA 1) a) (†) refl.: ofrivilligt ljuta döden
{1173} Then skal icke tiga som sin egin skada wil tala.
tala: omtala → SAOB TALA 3) e) omtala / berätta, omnämna
{1174} Thet spörs wäl j by huru barnet är til dygdene.
≈ Man undrar väl i byn vad barnet duger till. ≈
spörs: spörjs, undras → SAOB SPÖRJA 2) genom en fråga / frågor begära upplysning(ar) / besked, framställa en fråga / frågor, fråga; även: undra […]
til dygdene (arkais. dat. sg. obest. efter prep. til): till duglighet / förtjänst → SAOB DYGD 4) (i sedligt hänseende) värdefull / förtjänstfull egenskap, (sedlig / moralisk) förtjänst; i synnerhet förr även.: förtjänstfull egenskap som är karakteristisk för person i viss ställning; ofta motsatt: last / fel […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 757 #4:
Spörs wäl i bygden, hwadh folcket är til dygden.
i. e. Dhet blijr snart spordt, ahntingen man giör illa eller wäl.
Man säger fördhenskul: Bäst ställa sigh wäl, så spörszet minst.
ställa sigh wäl: sköta sig väl → SAOB STÄLLA 2) f) (†) i uttrycket ställa sin person (så / så), ställa sig / skicka sig / bete sig (så / så) […]
{1175} Then som åger barnet han skal nempna thet.
≈ Den som äger barnet skall ge det ett namn. ≈
åger (pres. ind. sg.): äger → SAOB ÄGA, v.; förr även ÅGA, v. -er
nempna → SAOB NÄMNA 1) ge / tilldela (någon / något) ett (eller flera) namn / en benämning, namnge
{1176} Ther går man til döör som man ähr.
≈ Dit går man och knackar / hälsar på som man är. ≈
ther: dit → SAOB DÄR, adv., 2) b) (numera föga brukligt) i förbindelse med rörelseverb; dit
döör: dörr → SAOB DÖRR
{1177} Thet är ond byggia och boo som öffuer woldh är landz rätter.
som: där → SAOB SOM, rel. adv.,16) b) β) utan utsatt korrelat: till / på den plats och dyl. där; där
öffuer woldh: särskrivning av öffuerwoldh; 1636: öffuerwäld
öffuerwoldh → SAOB ÖVER- | -VÅLD, (övermäktigt / obetvingligt) våld / våldsutövande; även i fråga om enskild våldshandling, särskilt mer / mindre liktydigt med: övergrepp, i synnerhet förr även: angrepp / överfall; även med tydligt inbegrepp av övermått av / överdriven våldsanvändning, i synnerhet förr även i fråga om orättmätig / förtryckande och dylik maktutövning, närmande sig betydelsen: övermakt / överhöghet
landz rätter: → SAOB LAND- | -RÄTT (lands- 1) om sammanfattningen av vissa rättsbud: rätt som gäller för landsbygden (i äldre tid enligt landslagen)
Olaus Petri – Svenska Krönika (ca. 1540), s. 55:
Ther är ondt at byggia och boo som öffuerwold är landzrätt.
{1178} Then ene blinder ledar then andra j kulone.
kulone: kulan, gropen → SAOB KULA, sbst.4, 1) håla; grotta; förr även: (mindre) grop
Olaus Petri – En nyttog postilla (ca. 1528), s. 55:
En blinder ledher … then andra och falla bådhe j kulona.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 47 #3:
Blinder leeder dhen blinda i groopen.
i. e. Narren will lära Skratten, båda lijka klooka.
{1179} Ther som aset är tit församblar sigh örnenar.
≈ Där aset är, där samlas örnarna. ≈
Jfr. {492} Huarest aset är ther är korpen.
örnenar (best. form till gammal pl. på -er): örnarna → SAOB ÖRN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 1 #1:
Aas lockar Örnen vth.
Id est. Ther Maat wanckar, tijt sanckas och Äthare.
Der Åthelen är, tijt försambla sigh och Örnarna.
{1180} Then som icke will Gudi en skerff vnna,
han moste giffa dieffulen en hel Guul tunna.
guul → SAOB GULD
guul tunna: guldtunna, en tunna guld
{1181} Tilfälle gör tuiffuen.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 804 #1:
Tilfälle giör tiufwen.
i. e. Som man elliest säger: Ond giömmare giör många tiufwar.
ond: ondsint → SAOB OND J. 17) som är inställd på att skada, fientlig, illvillig, illasinnad, elak, ondsint; ondskefull
giömmare: tjuvgömmare, hälare → SAOB GÖMMA ⇒ GÖMMARE 4) person som undangömmer / undandöljer något; tillfälligt utom om tjuvgömmare
{1182} Titt stundar belgh som han båren ähr.
Jfr. {202} En åstundar huart, tit han är buren.
titt → SAOB DIT
stundar: född → SAOB STUNDA 9) (†) intr.: önska sig / längta (till / från en plats)
belgh → SAOB BÄLG 8) liten gosse / flicka, barn
som: där → SAOB SOM, rel. adv.,16) med (egentlig / ursprunglig) rumsbetecknande användning, med syftning på adverb betecknande befintlighet (särskilt här, där): varest, där
båren (perf. part.): född → SAOB BÄRA 13), föda, bringa till världen
Grubb – Penu proverbiale (1665), 314 #4:
Haren är giärna dher han är bwren.
i. e. Heemfödingen går intet långt frå sooporna.
Fosterlandet är altijdh kiärt.
bwren (perf. part.): buren, född → SAOB BÄRA 13), föda, bringa till världen
heemfödingen → SAOB HEM- | -FÖDING, vuxet barn som är kvar hemma hos föräldrarna
frå → SAOB FRÅN
{1183} Ty är kråkan gråå at hon haffuer monge sorger.
Låle (1300-talet) #167: Kraaghen ær forthi graa at hun hawer manghe sorgher
Cornix multorum canescit peste dolorum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
{1184} Tiuffuen älskar altijgh1) mörkret.
1) altijgh: tryckfel för altijdh (1636: alltid)
Låle (1300-talet) #249: Tiwffwenæ elskæ altijd gernæ mørk
Diligit obscurum semper collectio furum
YFSv (ca. 1450) #233: thiwin ælska gerna myrkith
diligit obscurum semper colleccio furum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 808 #4:
Tiufwen älskar mörkret.
i. e. Dhet är hans födekrook: Han kan giömma sigh dher vthi.
Man sägher dherföre aff Schrifften: Fur odit lucem. (”Tjuven hatar ljuset.”)
{1185} Titt går wiggin som klobban driffuer.
wiggin: kilen → SAOB VIGG, sbst.1, 1) kil
klobban → SAOB KLUBB
Grubb – Penu proverbiale (1665), 850 #3:
Wiggen måste dijt klubban drijfwer.
i. e. Som man sade: Han måste lyda som legder är.
legder (perf. part.): lejd → SAOB LEJA (lega), anställa någon i sin tjänst
— C6 a —
{1186} Titt komer kaka som komma1) will.
1) komma: tryckfel för kona
kona → SAOB KONA, sbst.1, (†) kvinna; c) hustru
Låle (1300-talet) #1083: Tijdh kommer kaghe som konæ wil
Torta venit quorsum wlt femina non aIiorsum
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
konæ → Söderwall Ordbok, 1, s. 677: kona, f. 1) qvinna. 2) hustru. 3) frilla.
{1187} Till en hård knuth behöffues en hårdh wigg.
knuth → SAOB KNUT, sbst.1, 2) h) hårt, knotigt stycke trä
wigg: kil → SAOB VIGG, sbst.1, 1) kil
{1188} Tilstädia moste man tistelen wexa ibland huetet.
tilstädia → SAOB TILL ⇒ TILL-STÄDJA 2) tillåta (något); samtycka till (något); särskilt med avseende på något ont
huetet → SAOB VETE
Grubb – Penu proverbiale (1665), 808 #2:
Tistel wäxer bland Hweete.
i. e. Skalkar finnas blandh Dannemän.
skalkar → SAOB SKALK, skurk, bov, skälm, kanalje; missdådare, ogärningsman
dannemän → SAOB DANNEMAN, hedersman
{1189} Tienarens dåårskap stinger bondans bodskap.
Texten är uppenbarligen korrupt och bör läsas enligt Låle #375 och YFSv #343 som
Tienarens troskap styrker bondans bodskap.
stinger: sticker → SAOB STINGA I. tr. och intr., d) mer / mindre bildligt, = STICKA, v.1, 2) […] Man drev på oxarna genom att sticka dem med pikar.
bodskap → SAOB BOSKAP
Låle (1300-talet) #375: Thiæneres trooskab styrcker bondhens boskab
fida clientela culmen stat ad edis anela
YFSv (ca. 1450) #343: hiona troskaph styrkir væl bondans booskap
fida clientela columen stat ad edis hanela
troskaph → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 673: troskaper, m. trohet.
☞ Kock [1892], s. 167.
{1190} Tigh heller sielff än tu will en annan skal tigha.
tigh (imper. sg.): tig! → SAOB TIGA
{1191} Tiena en Herre med troo, och tiena ändog thes mindre.
ändog: → SAOB ÄNDOCK I. såsom adv. 3) (†) dessutom / därtill / också; […]
thes (adv.): desto → SAOB DESS, bestämning till en komparativ. […]
{1192} Tiena wäll j 15. åår och illa en tima otack för alt.
{1193} Tom är then pung som annars peninger liggia vthi.
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
liggia (inf.): ligga → SAOB LIGGA (liggia)
Låle (1300-talet) #31: Then pwngh ær thoom anner mandz pænninge ligge vdhi
Alterius plena frustra sonat ere crumena
YFSv (ca. 1450) #30: thæn pungir ær tombir som annars pæninga æru i
alterius plena frustra sonat ere crumena
Grubb – Penu proverbiale (1665), 812 #1:
Thomm pung dher annars Penningar liggia vthi.
i. e. Som man sade: En posa medh skuldh, är snart tömder.
Item: Fåfängt skryta aff andras medel. Och heeter fördhenskul:
Dhen som bethalar sin skuldh, han bättrar sitt Godz.
{1194} Tåår wedh gör snart eldh.
tåår → SAOB TORR
Låle (1300-talet) #53: Tør weedh gør rasker ildh
Arrida sarmenta recreant incendia lenta
YFSv (ca. 1450) #53: thør thræ kofra latan eledh
arida sarmenta recreant incendia lenta
Grubb – Penu proverbiale (1665), 812 #6:
Torr Wedh giör snaran Eeldh.
i. e. Gott giöra medh godh reeda. God reedskap giör lätt arbete.
{1195} Tålamodh öffuer winner all tingh.
öffuer winner (1604) särskrivning av öffuerwinner (1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 801 #6:
Tijga och lijda, stillar mycken qwijda.
i. e. Tholamodh öfwerwinner alt. Dhen som heemligen kan draga sitt kors
medh tholamodh, han öfwerwinner mycken wedermöda.
Dhervppå lyder och gambla Versen:
Perfer et obdura, dolor hic tibi proderit olim.
(”Håll ut och framhärda! Denna smärta har gagnat dig förr.”)
{1196} Toom källare gör galin kellar swenn.
Jfr. {1259} Tomt wisthus gör en galen redsuen.
källare: vinkällare → SAOB KÄLLARE 1) b) om källare för förvaring av vin och dyl.; vinkällare
galin: ”vansinnig” → SAOB GALEN 2) b) oregerlig, obehärskad; stundom: rasande, våldsam, vild
kellar swenn särskrivning av kellarswenn
kellarswenn → SAOB KÄLLARE | -SVEN, vinskänk, kypare
Låle (1300-talet) #716: Thom kelleræ gør galen reedhe deyæ
Ob penus effetum fert proma cor irrequietum
YFSv (ca. 1450) #635: tombir kællare gør galna deghio
Ob penus effetum fert proma cor irrequietum
YFSv (ca. 1450) #771: tombir kællare gør galna deghio
promptrix mente furit que se famis ensibus vrit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 812 #2:
Tommpt Wisthws giör en galen Redeswän.
i. e. Ondt taa til Kättils dher intet är i förråd.
galen: : ”vansinnig” → SAOB GALEN, ”vansinnig”
redeswän → SAOB REDESVEN, hovmästare, köksmästare, förvaltare
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
kättil → SAOB KITTEL, kokkärl
{1197} Tå barnet haffuer sin wilia så gråter thet inthet.
Jfr. {780} När barnet får thet som thet gråter efter, så tijgher tet.
tå (konj.) → SAOB DÅ
Låle (1300-talet) #237: Ladh barn haffwe sijn williæ tha grædher thet eij
Des puero volitum ne meror amaritet illum
Låle (1300-talet) #531: Ladh barneth haffwer sijn wiliæ thaa grædher thet eij
Jnfans non clamat si sibi des quod amat
YFSv (ca. 1450) #237: førsta barnith hawir sin wilia tha grathir thet ey
des puero volitum ne meror amaritet illum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 578 #4:
När Barnet får sin willia, så gråteret intet.
i. e. När man får rådha sielff, så haar man ingen at trääta medh.
gråteret (kontr.) = gråter’et: gråter dhet
{1198} Tå huffuuet är krankt bedröffuas all lemmarna.
Jfr. {786} När huffuudet werker, så äre alle lemmar siuke.
huffuuet (1604) / hofwudt (1636) → SAOB HUVUD
huffuuet (n.; best. form till HUVE i talspr.) → SAOB HUVUD
krankt: sjukt → SAOB KRANK 1) a) (†) om kroppsdel: dålig, sjuk
Låle (1300-talet) #259: Naar hoffwedhet wærcker thaa wærcke alle lemmer
Dum caput infestat dolor omnia membra molestat
Låle (1300-talet) #618: Naar hoffwedhet wercker thaa bedrøffwes allæ lijmmer
membratim scaturit cum cephalea furit
YFSv (ca. 1450) #226: førsta howdhit wærkhir tha drøuas alle limine
dum caput infestat dolor omnia membra molestat
YFSv (ca. 1450) #526: førsta howdæt wærkir tha sørghæ alle limine
Membratim scaturit cum cephalea furit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 580 #5:
När Hufwudet wärcker, så är Kroppen siwk.
i. e. När Öfwerheeten miszgår, så bedröfwas Vndersåterna.
miszgår → SAOB MISS- | -GÅ, gå fel, gå vilse; misstaga sig; förgå sig
{1199} Tå saningen komber til röna tå är lögnen icke werd en böna.
tå (konj.) → SAOB DÅ
komber til röna → SAOB RÖN 2) a) (†) γ) i uttrycket komma till röna, betecknande att något blir föremål för erfarenhet / omsättes i handling och dyl.: bli uppenbarad / komma fram
icke werd en böna → SAOB BÖNA 1) c) i uttryck som beteckna en saks obetydlighet / ringa värde; särskilt (numera något vardagligt) i uttrycket icke värd en böna, fullständigt värdelös
Grubb – Penu proverbiale (1665), 585 #1:
När sannt kommer fram, så får lögnen skam.
i. e. Lögnen står intet i profwet.
Dheraff man och plägar säya:
Sanning består, när Lögn förgår.
står … i profwet → SAOB PROV: stå i provet, bestå provet
{1200} Troo allom wäll men troo tigh sielffuan bäst.
≈ Ha tillit till alla men förlita dig mest på dig själv. ≈
troo → SAOB TRO 1) ha tillit / tilltro till / förtroende för (någon); lita på; förlita sig på
allom (arkais.; dat. pl. till all): alla → SAOB ALL
sielffuan (oblik, ”böjd”, form i ack. sg. m. till sielff): själv → SAOB SJÄLV De ursprungligen i nom. resp. ack. sg. m. hemmahörande formerna själver och självan (förr även själven) användas ännu stundom (förstärkande) i arkaiserande / bygdemålsfärgat språk
bäst: mest → SAOB BÄTTRE; superl. BÄST […], i synnerhet förr och i synnerhet såsom adv. stundom använt såsom mera kvantitativt bestämningsord / allmännare förstärkningsord: mera, mest, större, störst, högre, högst, hellre, helst och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 814 #3:
Troo alla wäl, men digh sielfwan bäst.
i. e. Man måste see sigh wijszligen före.
wijszligen (adv.) → SAOB VISLIGEN, på ett vist / förståndigt / förnuftigt / klokt sätt
{1201} Troo giffuer brödh otroo giffuer odödh.
≈ Trofasthet ger bröd – trolöshet ger död. ≈
troo: trofasthet → SAOB TRO 2), förhållandet / förhållningssättet / egenskapen att (i verklig handling och dyl.) motsvara någons tillit / förtroende och dyl.; trohet; trofasthet
otroo → SAOB OTRO 2), förhållandet att icke vara trogen / trofast, otrohet; särskilt om förhållandet att bryta den trohet som man är pliktig att visa någon / något
odödh → SAOB O- ⇒ ODÖD, oförmodad / våldsam död, för tidig död, bråddöd, ond död
Grubb – Penu proverbiale (1665), 815 #3:
Troo gieer Brödh, otroo giör Odödh.
i. e. Dhen som medh troohet vmgår, han får god löhn; om icke aff Menniskior,
så löhner honom Gudh. Men otroo får omsijdor blygd och neesa.
troohet → SAOB TROHET 3) förhållandet / egenskapen att vara trogen
vmgår (tr.): umgås → SAOB UMGÅS / UMGÅ 2) a) (†) mer / mindre regelbundet träffa / vara tillsammans med
som medh troohet vmgår: ≈ som är trofast / att lita på i umgänget
omsijdor (adv.) → SAOB OMSIDER
blygd → SAOB BLYGD, skam, vanära
{1202} Trää faller icke j första hugh.
≈ Träd faller inte vid första hugget. ≈
trää → SAOB TRÄD
hugh → SAOB HUGG
Låle (1300-talet) #829: Træ faller eij aff førsthe hwgh
primitus inflictum non corruit arbor ob ictum
YFSv (ca. 1450) #761: træ fallir ey at førsta hugge
primitus inflictum non corruit arbor in ictum
Kock [1892], s. 329:
”[…] förklaring av ordspråket, att det uppmanar till ihärdighet, när ett arbete icke straxt lyckas.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 820 #3:
Trädh faller intet i första hugg.
i. e. När man accorderar om något kiöp eller elliest,
så brukas dhetta såsom til persvasion vthi tingande.
accorderar → SAOB ACKORDERA, överenskomma, träffa avtal (om)
persvasion → SAOB PERSVASION, övertalande; övertalning; övertygande
{1203} Tro och otro kunna icke samman boo.
≈ Tillit och trolöshet kan inte samsas. ≈
tro: tillit → SAOB TRO 1) (numera föga brukligt) förlitande / tillit / förtroende
otro: trolöshet → SAOB OTRO 1) (†) förhållandet att icke hålla tro och loven, svikligt förfarande, svek; trolöshet
samman boo: samsas → SAOB SAMMAN- | -BO 3) (i vitter stil) bildligt, med saksubj. betecknande egenskaper / tillstånd och dyl.: uppträda / förekomma tillsammans (på samma gång, hos samma person / föremål); stundom: ”samsas”
Låle (1300-talet) #773: Then troo oc then vtroo kwnne iilæ sammen boo
perfidus et fidus non connectunt bene fedus
Låle (1300-talet) #989: Then troo oc dun vtroo kwnne illæ sammen boo
Si pensare velis male stat cum pseuste fidelis
YFSv (ca. 1450) #713: tro ok otro kunno ey wæl samman bo
perfidus et fidus non connectunt bene fedus
YFSv (ca. 1450) #902: tro ok otro kunno illa saman bo
Si pensare velis male stat cum pseuste fidelis
tro → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 668: tro, f. 1) tro. förtroende, tillit.
otro → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 184: otro, f. 1) otrohet, trolöshet.
{1204} Trogen wän är seent fången och snart mist.
≈ En trogen vän är sent vunnen och snabbt förlorad. ≈
fången: fångad → SAOB FÅNGA I. gripa 1) e) β), med avseende på gunst, bifall, ära och dyl.; (söka / lyckas) förvärva / vinna
snart → SAOB SNART, adv., 2) b) ε) […] snabbt / fort / hastigt
{1205} Trogen wän är better än Gull.
≈ En trogen vän är bättre än guld. ≈
better → SAOB BÄTTRE
gull → SAOB GULD
{1206} Tung sten ond longt bort kasta.
≈ Det är svårt att kasta en tung sten långt bort. ≈
ond (adv. ont, (†) ond): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
Låle (1300-talet) #953: Jlth ær sthoor steen langt at kasthe
Saxum robustum iactare procul sit onustum
YFSv (ca. 1450) #869: ilth ær thungan steen fiærran kasta
Saxum robustum jactare procul fit onustum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 825 #2:
Tung Steen är ond at kasta långt bort.
i. e. Som man sadhe: Kiärt Barn giör sorgen swår.
Dhet är beswärligit at öfwergifwa dhet som kiärt är.
{1207} Tu skal wara gamal til hoffue och vng til klöster.
≈ Du skall vara gammal när du kommer till hovet och ung när du går i kloster. ≈
til hoffue: vid hovet → SAOB HOV 1) c) β), sbst.4, vid hovet; särskilt i uttrycket tjäna till hovs / hova, göra tjänst vid hovet, tjäna i konungens följe
vng → SAOB UNG
klöster → SAOB KLOSTER
Låle (1300-talet) #80: Thw scalt wære gammel til howe oc vngh i klosther
aulicolis iugis cenobitis nouus assis
YFSv (ca. 1450) #58: war gamal til houa ok vnghir til klosthir
aulicolis iugis cenobitis nouus assis
{1208} Tu skal äta pölsan medhan hon är varm.
≈ Du skall äta korven medan den är varm. ≈
pölsan: korven → SAOB PÖLSA 1) ett slags korv (fylld med hackat kött och gryn / hackmat och dyl.
Låle (1300-talet) #258: Man scal ædhe pølsen men hwn ær warm
Dum calidum sentis farcimen mande bidentis
YFSv (ca. 1450) #226: man skal æta korwin mæn han ær heethir
dum calidum sentis farcimen mande bidentis
{1209} Tw skal icke haffua twå mågar til en dotter.
≈ Du skall inte ha två svärsöner till en dotter. ≈
tw → SAOB DU
mågar: svärsöner → SAOB MÅG
Låle (1300-talet) #378: Tw scalt eij haffwe two swaawre tijl een daatther
Filioli soli generos binos dare noli
YFSv (ca. 1450) #347: gør ey twa magha aff eenne dotthor
filiole soli generos binos dare noli
Läs filiole i Låle-texten 378 i st. f. filioli (se Kock [1892], s. 169).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 376 #1:
Icke twå Mågar åth en Dotter.
i. e. Som man sadhe: Dhet står något illa, at haa twå Tungor i Munnen.
Man måste intet lofwa twenne ett.
{1210} Twå mågha få1) liuga, then trijdie hengia.
≈ Två kan så ljuga att den tredje blir hängd. ≈
mågha: kan → SAOB MÅ, v.1, / MÅGA, v.1, 1) (†) vara i stånd / ha möjligheter / tillfälle (att), förmå, kunna
1) få: tryckfel för så (swa)
trijdie → SAOB TREDJE
hengia → SAOB HÄNGA 2) mista livet genom hängning
Låle (1300-talet) #817: Thwaa mwæ saa lijffwæ at then tridiæ hængher
Pseudo duum mendi faciunt trinum lue pendi
YFSv (ca. 1450) #777: twe magho swa liugha at then tridhi hænghir
pseudo duum mendi faciunt trinum lue pendi
swa → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 556: swa, adv. 2) så, i så hög grad, till den grad att.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 829 #2:
Twå kunna liuga dhen tredie i Galgan.
i. e. Dhet är ondt at komma för en hufwudh liugare, och 2. falska wittne.
{1211} Tucht haffuer ähre, och troo haffuer brödh.
tucht → SAOB TUKT 2) lydnad och självbehärskning, sedlig ordning / sedligt skick, sedlighet / ordentlighet; särskilt i sådana uttryck som tukt och ära, tukt och sinne […]
ähre: ära, stolthet → SAOB ÄRA 5) om rättrådighet / oförvitlighet / hederlighet (och samvetsgrannhet) (enl. religiös / samhällelig / yrkesmässig norm) som stimuleras av drivkraften att behålla aktning för sig själv (och från andra); heder […]
Låle (1300-talet) #1073: Twckt hawer ære oc troo haffwer brødh
Tempus honore cane wlt digna fides fore pane
YFSv (ca. 1450) #1006: tiidh hawir æro ok tro haffwir brødh
Tempus honore cane wlt digna fides fore pane
{1212} Tu moste antingen wara man eller musz.
musz → SAOB MUS
Låle (1300-talet) #1111: Thw scalt ænthen wære man eller mwss
Vel sis mus totus vel vir vegetudine motus
YFSv (ca. 1450) #1024: war antiggia mws ælla man
vel sis mus totus vel vir vegetudine notus
{1213} Tu kan icke bodhe spinna och rinna.
≈ Du kan inte både spinna och springa. ≈
rinna: springa → SAOB RINNA 1) om person / djur: förflytta sig (hastigt framåt); a) löpa, springa
Låle (1300-talet) #1146: Thw kant eij baadhe spynne oc rynnæ
vix simul hec quibis quod nos et cursibus ibis
YFSv (ca. 1450) #1081: thu gethir ey badhe runnith ok spunnith
vix simul hec quibis quod nos et cvrsibus ibis
Kock [1892], s. 410-411:
”Dessa ordspr. säga till den »Sysle-syge» att man icke kan samtidigt uträtta
två skilda saker. […] I våra dagar, då i norden spinnrocken är ensamt i bruk,
vore varningen att samtidigt söka spinna och springa överflödig,
men under medeltiden, då den portativa sländan ännu användes,
var varningen mera befogad.”
{1214} Tu skal famne effter ämpne.
≈ Du skall inte åta dig mer än du klarar av. ≈
famne effter → SAOB FAMNA, v.1, 1) intr.: breda ut armarna / hålla armarna utbredda (för att sluta någon / något i famnen); med efter: sträcka sin öppnade famn efter (någon / något).
ämpne: förmåga → SAOB ÄMNE 1) (†) förmåga / förhandenvarande möjlighet
{1215} Tu skal weija then ther wälde haffuer.
≈ Du skall väja för den som har makten. ≈
skal: måste → SAOB SKOLA, v.3, I. A. 3) […] ofta liktydigt med dels: vara tvungen / ha att (göra / vara något / ske), dels (i pr. / ipf.): (nödvändigt) måste (göra / vara något / ske)
weija (1): lämna företräde för → SAOB VÄJA 1) (tillfälligt) avvika från tilltänkt färdväg / kurs och dyl. för att undvika (sammanstötning med) någon / något som utgör hinder / fara / riskerar att skadas vid framfarten; även övergående i betydelse: lämna företräde
weija (2): hedra → SAOB VÄJA 2) (†) hedra / vörda (någon / något); även närmande sig / övergående i betydelse: värdera högt
wälde: makt → SAOB VÄLDE, sbst.2, 1) b) i allmännare användning i fråga om (att ha befogenhet) att bestämma / råda över någon / något: makt / myndighet; inflytande […]
Låle (1300-talet) #1201: Thw scalt weyæ then ther wællæ haffwer
Xenia presentes hijs qui sunt arce potentes
YFSv (ca. 1450) #1107: man skal wæia thøm ther wældhe hawir
xenia presentes hiis qui sunt arce potentes
Grubb – Penu proverbiale (1665), 871 #2:
Wäyas bör dhen som wälde haar.
i. e. Som man wille säya: Ähra dhen ähra bör.
wäyas (1): lämnas företräde → SAOB VÄJA 1) (tillfälligt) avvika från tilltänkt färdväg / kurs och dyl. för att undvika (sammanstötning med) någon / något som utgör hinder / fara / riskerar att skadas vid framfarten; även övergående i betydelse: lämna företräde
wäyas (2): hedras → SAOB VÄJA 2) (†) hedra / vörda (någon / något); även närmande sig / övergående i betydelse: värdera högt
bör → SAOB BÖRA, tillkomma
… dhen ähra bör: … som ära tillkommer / som bör äras
{1216} Twå hund och kembe hund doch är han hund som förre war hund.
≈ Tvätta och kamma hunden! Den förblir ändå lika mycket hund som tidigare! ≈
twå (imper. imper. till twå): två! → SAOB TVÅ, v., medelst vatten göra (något / någon, i synnerhet sig) fri från smuts / orenhet, tvätta
kembe (imper. till kemba): kamma! → SAOB KAMMA; förr även KÄMBA
Låle (1300-talet) #13: Twaa hwndh oc krem hwnd thaa rer hwndh som ferre wor
ablue pecte canem velud ante videbis inanem
YFSv (ca. 1450) #11: thwa hundh ok kæmb han ær æ hundhir thæn same
ablue pecte canem velud ante videbis inanem
Grubb – Penu proverbiale (1665), 827 #1:
Twåå Hund, och kiämme Hund, så blijr ändå Hund som förr war Hund.
i. e. Som man elliest plägar säya: Föra Swijn til Rijn, så blijret ändå Swijn.
Rijn (holländska): (floden) Rhen
{1217} Thet bäste iagh j wärlden wet, thet är fridh och retwiszhet.
≈ Det bästa jag vet här i världen är fred och rättvisa. ≈
retwiszhet: rättvishet → SAOB RÄTTVIS A v l e d n.: ⇒ RÄTTVISHET
{1218} Then som icke haffuer kalk moste mura med leer.
≈ Den som inte har murbruk måste mura med lera. ≈
leer → SAOB LERA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 313 #3:
Haar man icke Kalk, så muhras medh Leehr.
i. e. För nödh skul går man och stundom til Wattnbullan.
wattnbullan → SAOB VATTEN- | -BOL, om ställe där vatten kan hämtas
{1219} Then som icke haffuer watn moste slekia med dyngio.
≈ Den som inte har vatten måste släcka med dynga. ≈
slekia → SAOB SLÄCKA
dyngio (oblik, ”böjd”, form av dyngia) → SAOB DYNGA
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 362: »I nöd får man ta till vad man kan få.»
— C6 b —
{1220} Trängder bryther hohl.
hohl → SAOB HÅL
Grubb – Penu proverbiale (1665), 821 #3:
Trängder bryter hol.
i. e. Nödh bryter Järn och Ståål.
Item: Dhen som tränger, han stiäl til han hänger.
{1221} Thet hierta må brista, som wiste huad glädie adam miste.
huad (pron.) → SAOB VAD
{1222} Tije tiena til hoffua för ens mans lykka.
Jfr. {510} Hundrade tiene för ens lyko.
tije → SAOB TIO
til hoffua: vid hovet → SAOB HOV 1) c) β), sbst.4, vid hovet; särskilt i uttrycket tjäna till hovs / hova, göra tjänst vid hovet, tjäna i konungens följe
ens (gen. sg. m. till en (räkneord)) → SAOB EN
☞ Bestämningsorden till huvudordet står i samma kasus (genitiv):
ens mans lykka, dvs. ”en mans lycka”.
lykka → SAOB LYCKA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 799 #1:
Tije tiäna til hofwa för ens mans lycka.
i. e. Hofflyckan rakar intet dhen tijonde.
Skrifften haar fördenskul wed sådan meening sagt:
Alla löpa fulle på wädtebaanen, men en får löhnen.
{1223} Thet är widt wäga moth säl är then som något gott haffuer giordt.
≈ Det är en bred vägkorsning; lyckligt lottad är den som har gjort något gott när han råkar träffa andra ute på vägarna. ≈
widt (n. av vid; wäga moth är n. på fornsv.): vitt, brett, vittomfattande → SAOB VID, adj., 1) f) i fråga om utbredning enbart i sidled, ungefär liktydigt med: bred; särskilt om väg och dyl.
wäga moth → SAOB VÄG– | –MOT (väga- 1526–1916) [fsv. vägha mot]), vägkorsning
säl → SAOB SÄLL 1) om person: som (allmänt) befinner sig i en lycklig / förmånlig ställning och har anledning att känna sig lycklig, lyckligt lottad, lycklig
Låle (1300-talet) #149: Wijth ær weyæ modh saligh ær then wel gør
Compita sunt plura fausti quibus actio pura
Låle (1300-talet) #150: Wijth ær weyæ modh wel ær then wel gør
Compita sunt multa bona dilige non age stulta
Låle (1300-talet) #359: Wijt ær wæye modh saligh ær then ther wel gør
fas tibi sit carum sunt compita multa viarum
YFSv (ca. 1450) #136: widh æru vægha moth sæl ær thæn som væl gør
Compita sunt plura fausti quibus accio pura
YFSv (ca. 1450) #316: widh æro wæghamoth sæl ær then som væl gør
fas tibi sit carum sunt compita multa viarum
widh → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 949: viþer, adj. 1) vid, vidsträckt, af stort omfång. 3) bred, utsträckt åt sidorna. — n. vit, adv. 1) vidt, vida (omkring).
vægha moth → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1020/1022: vägher, m. — vägha mot, n. vägmöte, vägskilnad, ställe der vägar mötas, korsväg.
Se mer ☞ Kock [1892], s. 79-80: ”Av det anförda torde tydligen framgå, att ordspr. under formen »… som wäl haar giordt» vill säga: »korsvägarna […] äro vidsträckta (korsvägssystemet är vidsträckt); man träffar därför mången oväntat på sin färd, och väl den, som så har handlat, att han möter vänner, ej fiender». […] Det är för övrigt mycket möjligt, att ordspr. till följe av sin tämligen vaga form havt en ganska vidsträckt användningslatitud, så att det använts både såsom en uppmaning att handla moraliskt rätt och såsom en uppmaning att handla praktiskt klokt.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 850 #4:
Wjjdt wäga moot, säll är dhen som wäl haar giordt.
i. e. Ehwart man kommer i Werlden, är gott haa så handlat,
at man finner wänskap för sigh; Dher han haar nederlagdt någon wälgiärningh.
{1224} Thet är migh en arm, och tigh en kiortell.
≈ Det räcker till en ärm åt mig och till en kjortel åt dig. ≈
arm: ärm → SAOB ARM III. 1) del av klädesplagg avsedd att omgiva armen; ärm
tigh → SAOB DIG
kiortell → SAOB KJOL, kjortel, kjol, gemensam beteckning för av män och kvinnor brukad lång (över)klädnad (med / utan ärmar); förr även allmännare, övergående i betydelse: dräkt, klädnad
Grubb – Penu proverbiale (1665), 526 #3:
Migh en Ärm, och digh en Kiortel.
i. e. Brukas til förwijtelse emoot dhem som intet willia föllia godh rådh och förmaning.
Och då plägar man säya:
Dhet går migh minst ahn; Digh ligger dhet mäst macht vppå,
och så mycket meer, som en Kiortel är mehr än en Ärm.
{1225} Thet siunger huar fogel effter sin neb.
Jfr. {469} Huar fogel siunger effter sijn nebb.
thet: det → SAOB DEN 4) c) såsom subj. med efterföljande eller (i sats som inledes med ett frågande pron.) föregående substantivisk predikatsfyllnad
huar (pron.): var, varje → SAOB VAR
neb → SAOB NÄBB
Grubb – Penu proverbiale (1665), 347 #4:
Hwar Fogel siunger effter sin näbb.
i. e. Ingen giör bättre, än han haar lährt.
{1226} Thet är it armt blod som icke är tiockare än watn.
≈ Det är ett dåligt blod som inte är tjockare än vattne. ≈
it (räkneordet ”1”): ett → SAOB EN
{1227} Thet är by som bonde.
≈ Sådan bonde, sådan by. ≈
Jfr. {954} Så är bonde som by, vthan och iw vthi.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 43: »Samhället blir sådant som den enskilde.»
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 57-58:
»… och såsom man säga plägar, at thet är så By som Bonde.
Ther aff fölier, at thet är så Bonden som Fougten är till, förty man finner
flere orkeslöse och försummelige Bönder, än the som äre Arbetssamme och flijtige.»
✫ Bakgrunden till detta ordspråk är de gyttriga förhållanden som rådde i byarna fram till tiden före storskiftet 1749: alla bönder i en by var nämligen helt beroende av varandra, och byns ve och väl berodde på hur varje enskild bonde skötte sin gård, sina ägor och sina åligganden, eftersom många funktioner i en by delades, såsom underhåll av vägarna i byn och transportvägar ut till de vitt spridda jord- och skogsägorna. Vidare måste sådd och skörd, skogsavverkning, virkestransporter och nyplanteringar etc. samordnas, eftersom man t.ex. inte kunde köra över varandras nysåddda eller oskördade åkrar eller oavsiktligt blockera varandras virkestransporter.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 780 #4:
Så är By som Bonde.
i. e. Hästen är som han blijr hållen til.
{1228} Thet hörer mera till plogen än huiska1).
≈ Det skall mer till att ploga än bara vissla [åt hästen]. ≈
Jfr. {1076} Thet hörer mer fast til [scil. att köra en] hest en ropa hoij.
1) huiska: tryckfel för huisla (1636: hwisla)
huisla / hwisla: vissla → SAOB VISSLA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 524 #2:
Meer wil til Plogen än hwiszla.
i. e. Bondebrwk är ingen Barnaleek.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 368: »Det krävs både arbete och kunnighet, om något ska bli uträttat.»
{1229} Thet är ont kasta wana j wrå.
≈ Det är svårt att göra sig av med en vana. ≈
Jfr. {310} Gammal wane är tung j wrå kasta.
Jfr. {842} Ondt är wane bort kasta.
ont (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
kasta → SAOB KASTA 2) a) β) […] särskilt (†) i uttryck med betydelsen: visa från sig, icke bry sig om / taga hänsyn till, låta falla i glömska, slå ur hågen och dyl.; även: lämna bakom sig, avlägga, bortlägga och dyl.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 844 #1:
Wahnan är onder at kasta i wråå.
i. e. Han är swår at öfwergifwa.
Man plägar och säya:
Får Musen waana på Osten, hon blijr intet giärna dher ifrå.
onder at: svår att → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
ifrå → SAOB FRÅN
{1230} Thet är icke alt Gul som glijmar.
≈ Allt är inte guld som glittrar. ≈
Jfr. {364} Gull är icke alt som glimmar.
gul → SAOB GULD
glijmar (1604) / glimmar (1636)
glijmar: glimmar → SAOB GLIMMA 2) (numera i synnerhet i vitter stil) i fråga om (starkare / svagare) ljusreflexer å metall, glas, vatten, snö och dyl.: glittra, glänsa, lysa, blänka
Laurentius Petri (1555): ”Thet är icke alt guld som glimmar.” citerat i → SAOB GULD 2) a)
Låle (1300-talet) #706: Thet ær eij alt guld som glemmer oc eij alt fijls ben som skijn
Non quod candet ebur nec quod rubet omne fit aurum
YFSv (ca. 1450) #609: thet ær ey alt gwl som glimar ok ey alt fiilsbeen som hwit ær
Non quod candet ebur nec quod rubet omne fit aurum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 377 #2:
Icke alt Gull som glimmar.
i. e. Som man wille säya: Blänkiande Mäszing är Gullet lijk.
Dhet är icke allt sannt, som sanning är lijkt.
Mäszingen står intet i profwet; Altså när sant kommer fram, så får lögnen skam.
Man förstår och här medh dhet skeenheeliga folcket, som altijdh præferera
en vthwärtes glänszande fromheet, och haa lijkwäl Etter och Galla i Hiertat.
Om sådana säger man fördenskul:
Han är intet all dher han synes.
{1231} Thet löper mykit watn medan molnaren soffuer.
≈ Det rinner mycket vatten medan mjölnaren sover. ≈
löper: rinner → SAOB LÖPA VI. 1) om vätska och dyl.: flyta, rinna
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
molnaren: mjölnaren → SAOB MJÖLNARE
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 362: »Mycket förfares, når husbonden försummar arbetet eller
inte övar tillsyn utan litar på tjänstefolket.»
Låle (1300-talet) #1074: Møghet løber watn men mølleren soffwer
Tento multore multum fluit vnda sopore
YFSv (ca. 1450) #1005: mykith løpir watn mæn mølnarin soffwir
tento multore multum fluit vnda sopore
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 66:
»Förty, medan mölnaren sofwer, löper myckit Watn fåfängt.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 538 #3:
Mycket Watn rinner mädan Mölnaren sofwer.
i. e. Dhet skeer mycket i Hwshållet, som Hwszbonden intet får weeta aff.
Heeter fördhenskul: Dhen Pijga och Dräng lijter på, får skam och skada i hwarie wråå.
{1232} Thet karar huar eld vnder sin gryta.
≈ Var och en söker sitt eget bästa. ≈
Jfr. {472} Huar karar eld vnder sijn gryta.
karar: skrapar, rakar → SAOB KARA, föra / skjuta / skrapa (något, i synnerhet något som är mer / mindre finfördelat / består av smärre stycken, t. ex. eldkol, aska, malmstycken, åt något håll), raka
karar eld vnder sin gryta: söker sittt eget bästa → SAOB ELD 4) a) (†) kara / skrapa eld under sin gryta, vara betänkt på sin egen fördel, söka sitt eget bästa
huar … sin: var och en … sin → SAOB VAR II. a) γ’) i uttrycket var sin (även sammanskrivet, någon gång även vars sin), närmande sig / övergående i anv. såsom poss.-attribut med distributiv betydelse, angivande att en förekomst av det som anges med attributets huvudord tillkommer var och en av dem som anges med korrelatet (med pluralt huvudord numera vanligen angivande tilldelning av flera än en (och ofta olika många) vardera); i synnerhet med satsens subj. såsom korrelat
Låle (1300-talet) #912: Hwær ragher ildh at sijn kaghe
Quilibet ad propriam tortellam confouet ignem
YFSv (ca. 1450) #830: hwar rakar eldh til sinna kaku
quilibet ad propriam tortellam confouet ignem
Det ursprungliga kaghe / kaku (tortella) har här bytts ut mot gryta
men med samma andemening: ”hwar rakar eld aat sinne kaku ok
hwar vil sik siælfwom bædhst” (jfr. Kock [II], s. 349)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 347 #3:
Hwar skrapar Eeld vnder sin Grytha.
i. e. Hwar är sigh fielfwan hullast; Och söker giärna sitt egit bästa.
hullast (superl. till hull / huld): huldast → SAOB HULD, trogen, trofast; pålitlig
{1233} Then som icke äter sigh mättan han sleker sigh icke mettan.
≈ Den som inte äter sig mätt slickar sig inte mätt. ≈
sleker: slickar → SAOB SLEKA, slicka
mättan / mettan: mätt → SAOB MÄTT
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 241: »Blir man inte mätt av maten,
så blir man det inte heller av att slicka fatet efteråt.»
Låle (1300-talet) #643: Hoo segh eij ædher mæth han slijcker seg icke mæth
Nemo lingendo satur est si non comedendo
YFSv (ca. 1450) #555: hwær sik æthir ey mættan han slikkar sik ey fullan
Nemo lingendo satur est si non commedendo
Grubb – Penu proverbiale (1665), 118 #4:
Dhen intet äther sigh mätt, han sleeker sigh intet mätt.
i. e. Som man wille säya: Orckar man öfwer Hunden,
så hinner man fulle öfwer Rumpan.
Juristen säger wedh sådan meening:
Minima non curat praetor. (”En högre ämbetsman handlägger inte småsaker.”)
Man får intet wara altför nooga.
{1234} Then tijden komber at koon tarffuer sin rumpa widh.
≈ Den tid kommer då kon behöver sin svans. ≈
Jfr. {222} Enn kommer then dagh ath kooen tarffar sin rompa widher.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 180: »En vacker dag behöver man det som man har föraktat.»
tarffuer … widh → SAOB TORVA | VID: ha behov av något
rumpa: svans → SAOB RUMPA 1) svans (på djur)
Låle (1300-talet) #130: En kommer then dagh koon thør sijn hale wedh
Cauda bos iterum quod eget redit illa dierum
YFSv (ca. 1450) #112: æn kombir thæn daghir koon thorff sin stiærth vidhir
Cauda bos iterum quod egit redit illa dierum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 425 #4:
Koon torff en gång sin rumpa wedh.
i. e. Såsom Koon i heeta tijden wäl behöfwer sina rumpa,
til at affwäria Brömsar och Flugor; Så haar och en trångstadd Menniskia hiälp
och vndsättning behooff i nödenne.
{1235} Thet är ont wacte1) then hönan som wil gå j by.
≈ Det är svårt att vakta den höna som vill röra sig fritt i byn. ≈
Jfr. {839} Ondt är wachta then höna som j byen wil warpa.
ont (adv.): svårt → SAOB OND, adj., A. 1) svår, besvärlig, påkostande, vansklig
1) wacte: troligtvis tryckfel för wachta (= 1636)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 630 #2:
Ondt wachta dhen Hönan som bortta wil wärpa.
i. e. Dhet är något swårt at wachta dhen som giärna löper vthangårdz,
och noosar effter främmande maath.
{1236} Ther komber watn som wattn haffuer warit.
≈ Vatten rinner dit, där det tidigare funnits vatten. ≈
Jfr. {218} Enn kommer tit watn som watn warit haffuer.
ther (adv.): dit→ SAOB DÄR, adv., 2) b) (numera föga brukligt) i förbindelse med rörelseverb; dit
Låle (1300-talet) #393: Ee kommer watn som wæreth haffwer
Fluxerunt vnde repetunt loca iugiter vnde
YFSv (ca. 1450) #364: thit kombir watn som warith hawir
fluxerunt vnde reputent loca jugiter vnde
Läs repetunt i den YFSv-texten 364 i st. f. reputent (se Kock [1892], s. 173).
Grubb – Penu proverbiale (1665), 896 #4:
Ähn kommer dijt watn, som waret haar.
i. e. Som man plägar säya:
Dhet blijr ännu en gångh så gott, at Hustrun gieer Bonden maat.
i. e. Så gott som förr haar waret.
Man säger och wed dhen meeningen: Dhen gamble Guden lefwer än.
{1237} Then inthet wågar, han inthet windher.
≈ Den som inte vågar vinner inte. ≈
Jfr. {546} Ingen winner vtan han will wåga.
Jfr. {1299} Wåge winne wåghe tappa.
wågar: satsar → SAOB VÅGA 1)
a) med avseende på pengar / kapital (eller annan insats), särskilt dels i fråga om vadslagning / spel och dyl.: satsa, dels: placera / investera
c) utan obj.: löpa / (ha modet att) ta en risk; utsätta sig för fara; särskilt i förbindelse med vinna […]
windher: vinner → SAOB VINNA
Låle (1300-talet) #505: Hoo intheth wawær han intheth windher
Jn vim prorumpat nisi nisu nemo triumphat
Låle (1300-talet) #635: Hoo intheth wower han intheth windher
Nausi lucratur ausus cui nil famulatur
Låle (1300-talet) #711: Jnghen winner vdhen han wowær
ni se mente virum gerit auferit nemo tropheum
Låle (1300-talet) #891: Hoo icke tijl sætther han eij opp dragher
Qui sine re vadit res sibi nulla cadit
YFSv (ca. 1450) #443: hwa ey waghar han ey vindhir
jn vim prorumpat non nisi nemo triumphat
YFSv (ca. 1450) #577: hwa ey waghar han ey vindhir
nausi lucratur ausus cui non famulatur
YFSv (ca. 1450) #629: ængin vindhir vtan han vaghar
Ni se mente virum gerit affert nemo tropheum
YFSv (ca. 1450) #815: hwar ey waghar han ey windhir
qui sine re vadit res sibi nulla cadit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 698 #3:
Rädder man frijar sällan wacker Pijga.
i. e. Som man sade: Dhen intet wågar, han intet winner.
frijar (förr även med direkt obj.): friar till → SAOB FRIA
{1238} Then pungen henger wäll widh thet bältet.
≈ Den börsen hänger bra i det bältet. ≈
pungen: börsen → SAOB PUNG 2) portmonnä, börs
Grubb – Penu proverbiale (1665), 115 #2:
Dhen taskan wedh dhet Bältet.
i. e. Dhet Loket til dhen Byttan. Hwart effter annat.
Dhet paaret tiänar bäst ihoop.
taskan → SAOB TASKA, påse, mindre säck, väska; penningpung
loket: locket → SAOB LOCK
{1239} Then komber så snart fram som medh oxerna åcker
som them medh hesterne ride.
≈ Den kommer lika så väl fram som kör med med oxarna som de som rider med hästarna. ≈
Jfr. {384} Han Kommer och fram som medh oxan åker …
så snart …som → SAOB SNART 2) d) δ) […] dels i allmännare / oegentlig betydelse: lika gärna som / lika väl som (förr även: såväl som / både och); numera i synnerhet i konjunktionell användning, särskilt liktydigt med: likaväl som
åcker: kör → SAOB ÅKA 3) […] framföra / köra; i synnerhet förr även med avseende på vagn / släde och dyl.: genom styrande av förspänd(a) dragare framdriva; förr även med avseende på djur som är spänt för fordon: medelst tömmar styra / leda […]
Låle (1300-talet) #103: Han komer och fræm meth øxne wogn agher
Biga licet lente boue fit progressa trahente
YFSv (ca. 1450) #88: han kombir ok fram medh vxom akir
biga licet lente boue fit progressa trahente
akir: kör → Söderwall Ordbok, 1, s. 18: aka, v. 1) köra.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 114 #2:
Dhen kommer och fram, som Oxarna Drifwer.
i. e. Dhen sachta faar, kommer och til Härberget.
{1240} Thet ene suärdet holder thet andra j slidon.
≈ Det ena svärdet håller det andra i slidan. ≈
slidon: slidan → SAOB SLIDA
Grubb – Penu proverbiale (1665), 197 #6:
Ett Swärd håller dhet andra i sljdan.
i. e. Wäria biudher Landzfrijdh.
Arma armis propulsantur. (”Vapen drivs tillbaka med vapen.”)
{1241} Then som gräffuer gropen ått en annan han faller ther sielff wthi.
≈ Den som gräver en grop åt en annan faller själv i den. ≈
ått → SAOB ÅT
Grubb – Penu proverbiale (1665), 289 #6:
Han blijr offta fälder, som andra wil fälla.
i. e. Dhen som gräfwer en groop för andra, han faller dher sielfwer i.
{1242} Thet är got skäre brede remar aff annars mans hudh.
≈ Det är gott att skinna någon annan. ≈
Jfr. {334} Gott är skere breede remar aff ens annars huudh.
remar: remmar → SAOB REM, sbst.1, 1) i) α) i uttryck som ange att någon är / visar sig frikostig (eller förser / ”skor” sig) på någon annans / andras bekostnad och dyl.; vanligen i uttrycket skära breda (även grova) remmar av (en) annans hud / skinn / läder / rygg
annars (arkais.; gen. sg. till fsv. annar): annans → SAOB ANNAN
annars mans (kongruensböjning): [en] annan mans
hudh → SAOB HUD
Låle (1300-talet) #236: Man skær offthe breedh reep aff anners hwdh
De cute non propria scinditur absque bria
YFSv (ca. 1450) #208: man skær langa reem aff annars skinne
de cute non propria scinditur absque bria
Grubb – Penu proverbiale (1665), 268 #4:
Gott skära breeda remmar aff annars Hwdh.
Idem. De alieno ludere corio. Eras.*
(”Att göra sig lustig på någon annans bekostnad.”)
Aus ander leut leder, ist guht breite riemen schneiden.
(”Det är gott att skinna andra människor.”)
*Adagia #1188 (= Apuleius: Metamorphoses, VII:11)
{1243} Thet är huar godh för sigh j konungens gårdh.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 352 #2:
Hwar är godh för sigh i Kongens gård.
i. e. Som man elliest wille säya: Man måste ingen förachta:
Vthan låta hwar och en blifwa i sitt wärde.
{1244} The haffue icke alle lycke till hoffue rida.
≈ Inte alla har tur som söker sig till hovet. ≈
till hoffue rida: som söker sig till hovet → SAOB HOV 1) c) α), sbst.4, till hovet; i synnerhet (förr) i uttrycket rida till hova, rida till hovet, söka sig till hovet
Låle (1300-talet) #893: Hwer scal meth sith hældh tijl hoffwæ rijdhe
Quilibet aulizat vt eum fauor intitulizat
YFSv (ca. 1450) #817: hwar skal medh sith hæl tiI howa ridha
quilibet aulizat vt eum fauor intitulizat
hældh (fda.) / hæl (fsv.): lycka
hæl → Söderwall Ordbok, 1, s. 477: hel, f. och n. 1) lycka.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 16 #1:
Alla hafwa icke Lycka til hofwa rijda.
i. e. Tije tiena til hofwa för ens Mans Lycka skull.
{1245} Thet är bettre gamul geldh än ny sak.
≈ Det är bättre att ha en gammal fordran än att få en ny rättstvist. ≈
Jfr. {109} Bettre är gamul geld, än ny saak.
gamul → SAOB GAMMAL
geldh: skuld → SAOB GÄLD 2) penning)skuld 3) (†) fordran
sak → SAOB SAK 1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särskilt om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta
Låle (1300-talet) #226: Bædræ ær gammel gældh æn gammel sagh
Debita sunt vetera veteri causa meliora
YFSv (ca. 1450) #198: bætra æro gamwl giæl en gamwl saak
debita sunt vetera veteri causa meliora
Kock [1892], s. 117:
”Debita utmärker […] här ej den skuld som jag själv har till någon annan,
utan den skuld som en annan har till mig, och ordspr. säger alltså:
»det är bättre att låta sin fordran innestå än ligga i långvarig process».”
Gammell gieldh … er altid bettre än ny saach. (1587) [cit. SAOB → GÄLD 3) a)]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 67 #8:
Bättre gammal giäld, än ny saak.
i. e. gammal skulld är bättre at infordra, än at förswara nytt broth.
{1246} Then som tager Herrar till staldrängiar han får brutin hestar
och söndrog sadlar.
≈ Den som tar herremän till stalldrängar får fördärvade hästar och söndriga sadlar. ≈
brutin (perf. part.): bruten; brutna → SAOB BRUTEN 6) om person (eller kropp och dyl.) eller om hälsa och krafter och dyl.: nedbruten, försvagad, tillintetgjord, ”knäckt”; om person även: som förlorat kroppens / själens spänstighet, kraftlös, viljelös, sjuk
söndrog: söndrig; söndriga → SAOB SÖNDRIG
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 140: »Höga herrar visar ingen hänsyn till andras egendom.»
Dhen som taar Herrar til stalldrängiar, han fåår brutna Hästar,
och söndriga Sadlar.
i. e. Stoorlåtig Tiänare giör sällan gott gagn.
stoorlåtig → SAOB STORLÅTIG, som talar högmodigt / myndigt och pockande
{1247} Thet komber snart till at en drucken man dandzar.
≈ Det dröjer inte länge förrän en drucken man dansar. ≈
thet komber … till: det händer → SAOB KOMMA ⇒ KOMMA TILL I. intr. 6) opers.: hända (sig), komma sig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 80 #5:
Dhet kommer snart til, at en drucken man dantzar.
i. e. När man wedh lust begår något forseende, så swaras her medh
såsom til enskyllan: Lijka som en drucken icke är obenägen til en dantz.
enskyllan: entskyllan, ursäkt → SAOB ENTSKYLLAN, undskyllan; ursäkt
{1248} Thet är högh krubba till låger hester.
≈ Det är en alltför hög krubba till låga hästar. ≈
låger: låg → Söderwall Ordbok, 1, s. 723): lagher (laagher), adj. 1) låg, af ringa höjd.
Peer Brahe (1520-1590): Oeconomia eller Huszhåldz-Book.
skrifwin anno 1581. Tryckt på Wijsingsborg, 1677, sid. 36-37:
»Ty såsom olijka paar Oxar Drar, altså komma olijka och wederwertige
Komplexioner sällan wäl öfwereens.
Höge Krubbor tiäna icke wäl för låge Hästar.
Och hwar Hustrun gör Mannen rijk, ther är altijd Kijff och Trätto.
Och hwem ther får een ond Qwinna, then får een Scorpion.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 368 #5:
Högh Krubba åth lågan Häst.
i. e. När gifftermål skeer aff olijka ståndh och härkomst, då brukas dhetta til förwijtelse.
Och plägar man dherwedh säya: Bäst medh sin lijke dantza.
Item: Lijka paar plöyer bäst
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 161: »Alltför fin och rik hustru för en så enkel man.»
{1249} Thet lepier så wäl en gamul katta miölck som en vngh.
≈ En gammal katt lapar mjölk precis som en ung. ≈
Jfr. {306} Gammul katta leppier och miölk.
lepier: lapar → SAOB LÄPPJA 1) lapa. a) (numera knappast brukligt) om djur; om människa: dricka genom att doppa munnen i vätskan
så wäl … som: → SAOB SÅ- | -VÄL, adv., 3) b) (†) såsom uttryck för jämförelse och utan kopulativ funktion, liktydigt med: i lika stor utsträckning, i synnerhet i uttrycket såväl (…) som, precis som
gamul → SAOB GAMMAL
katta: katt → SAOB KATTA 1) hondjur av katt; i synnerhet förr även i allmännare användning, om katt utan hänsyn till kön
miölck → SAOB MJÖLK
Låle (1300-talet) #542: Gammel kat labær och melck
Lambere lac cattus satagit licet inueteratus
YFSv (ca. 1450) #469: gamal kathir lapar ok miølk
Lambere lac cathus satagit licet inueteratus
Grubb – Penu proverbiale (1665), 241 #1:
Gammal Katta läpiar och sööt Miölck.
i. e. Gammalt Folck haar och giärna godh skiötzel:
Ätha och giärna en läcker bischen.
— C7 a —
{1250} Thet är gott at gå till dukat bordh.
≈ Gott att gå till dukat bord. ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 271 #6:
Gott såå i reddan Åker.
i. e. Som man wille säya: Gott komma til dukat Bordh.
{1251} Tag ther boot ther tu fick sot.
boot → SAOB BOT 2) läkedom, hjälp; botemedel; kur
sot → SAOB SOT, sbst.2, 1) = SJUKDOM 1; särskilt om smittosam sjukdom
fick sot: blev sjuk
Grubb – Penu proverbiale (1665), 337 #4:
Hundasåår läkes medh Hundahåår.
i. e. Taga boot dher man får sooth. Är ett skiämtzord, när någon klagar
öfwer ondt Hufwudh effter rws; Och då får man offta til tröst och medicin höra,
at man skal läggia Hundahåår på Hundasåår.
i. e. Rwsz medh Rwsz fördrifwa.
{1252} Tu skal icke bära til himmelrijkes medh tigh.
≈ Du skall inte bära något med dig till himmelriket! ≈
Grubb – Penu proverbiale (1665), 299 #3:
Han skal intet bärat til Himmelrijke.
i. e. Som dhe hämdgirige plägha säya:
Jagh skal bethalan om iagh lefwer en Hundz ålder.
bärat (kontr.) = bära’t: bära dhet
bethalan (kontr.) = bethala’n: bethala han/honom
{1253} Tag icke watn öffuer huffut.
≈ Åtag dig inte mer än du klarar av! ≈
Jfr. {451} Hoo som tager watnet öffuer huffuudt, så löper thet gerna j ermen.
huffut (n.; best. form till HUVU i talspr.) → SAOB HUVUD
Låle (1300-talet) #408: Ho som ladher vatn offwer howeth thet løber snarth i ærmen
fusa latex capiti solet ad manicas cito niti
YFSv (ca. 1450) #353: tagh watn offwir howdh thet løpir gærna i ærma
fusa latex capiti solet ad manicas cito niti
Grubb – Penu proverbiale (1665), 109 #4:
Dhen som taar Watn öfwer Hufwudh, så löperet honom i armen.
i. e. Dhen meer taar sigh vppå, än han kan vthföra, han får meer omaak,
än han kan vtstå.
{1254} Then som misgår honom misbiudes.
≈ Den det går illa för blir illa behandlad. ≈
misgår → SAOB MISS- | -GÅ 7) gå / avlöpa illa / olyckligt (för någon / med något); olyckas, slå fel, misslyckas; ofta med indirekt obj., dels: gå illa / misslyckas för (någon), dels: drabba (någon); även opers.
missbiudes → Dahlgren Glossarium, s. 551: MISSBJUDA, tr. Illa behandla, förfördela, förolämpa. [Isl. misbjóda, Mnt. missebeden, T. missbieten.]
missbiudes → SAOB MISS- | -BJUDA 2) (†) tillfoga (någon) något ont
Olaus Petri – Svenska krönika (ca. 1540), s. 108:
Men thet pläghar så wara, at
när enom misgåår så misbiwdz honom.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 129 #4:
Dhen som miszgår, honom miszbiudz.
i. e. Mootgång föllier föracht. Ty dhen skadhan fåår, honom tryter intet spott.
{1255} Then för will, han för warder.
≈ Den som vilseleder går själv under. ≈
för will: vilseleder → SAOB VILL, adj.2, 2) föra (någon) vill, leda resp. föra (någon) vilse; leda / föra (någon) fel;
för warder särskrivning av förwarder → SAOB FÖR- | -VARDA, (†) förgås, gå under
{1256} Thet man loffuar om afftonen skal man holla om morgonen.
{1257} Thet är och icke alt vthi mären som doger ath äta.
mären: märren → SAOB MÄRR 1) hona av häst, sto
Grubb – Penu proverbiale (1665), 540 #1:
Mycket i Märren som intet duger.
i. e. Skittin saak haar elack stanck.
{1258} Then förste knakar then andre brakar then tridie faller.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 554 #3:
Många fälla snart en.
i. e. Många Hundar är Haarens Död.
Man plägar och dherwedh allegorice säya:
Dhen ena bryter, dhen andra bräcker, dhen tredie faller i Bäcken.
{1259} Tomt wisthus gör en galen redsuen.
Jfr. {1196} Toom källare gör galin kellar swenn.
wisthus [fsv. vist, mat]: matförråd → SAOB VIST- | -HUS, (rum / lokal i) (mindre) byggnad för förvaring av mat(varor); förr även med särskild tanke på den mat som (kan) förvaras i sådan byggnad; även oegentligt eller mer eller mindre bildligt, särsk. om (något i) naturen såsom matförråd
galen → SAOB GALEN 2) b) oregerlig, obehärskad; stundom: rasande, våldsam, vild
redsuen → SAOB REDESVEN 1) om vissa befattningshavare / tjänare med uppgift att sköta / ha tillsyn över servering / hushållning / förvaltning / uppbörd och dyl.
Låle (1300-talet) #716: Thom kelleræ gør galen reedhe deyæ
Ob penus effetum fert proma cor irrequietum
YFSv (ca. 1450) #635: tombir kællare gør galna deghio
Ob penus effetum fert proma cor irrequietum
YFSv (ca. 1450) #771: tombir kællare gør galna deghio
promptrix mente furit que se famis ensibus vrit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 812 #2:
Tommpt Wisthws giör en galen Redeswän.
i. e. Ondt taa til Kättils dher intet är i förråd.
galen: ”vansinnig” → SAOB GALEN 2) b) oregerlig, obehärskad; stundom: rasande, våldsam, vild
redeswän → SAOB REDESVEN, hovmästare, köksmästare, förvaltare
ondt (adv.): svårt → SAOB OND A. 1) svår, besvärlig
kättil → SAOB KITTEL, kokkärl
[U] V / W
{1260} War icke alt för klok, och icke för meenlös.
≈ Var inte alltför klok och inte alltför dum. ≈
meenlös → SAOB MENLÖS 5) godtrogen, lättrogen, omisstänksam; troskyldig, ”blåögd”; naiv, enfaldig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 542 #2:
Mycken klokheet, haar smaak aff dårskap.
i. e. Inbillad Wijszdom haar Narren i föllie
Dheraff säger man och: Alt för klook, är största took.
{1261} Wanart haffuer en long stiert.
Låle (1300-talet) #132: Wanarth haffwer een langher stærth
Caude dedecora dilatat stirps inhonora
YFSv (ca. 1450) #115: wrakt hawir langan stiærth
Caude dedecora dilatat stirps inhonora
Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1013-14: vräkt (wrakt), f. 1) hämd. 2) hämdkänsla, groll, hat.
— (?) wrakt (måhända uppkommet af ett ursprungligare wanart …)
☞ Kock [1892], s. 71:
”Jag antar därför att wanarth är den ursprungligare läsarten, och att wargin och wrakt i S äro därav förvanskade,
såvida ej wrakt skulle stå i st. f. wart dvs. u-art nysv. »oart», som är synonym till vanart.”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 844 #2:
Waanart haar en långan stiärt.
i. e. Odygd är ond at vthrota. Hon sätter diupa rötter.
{1262} Wane bidar bäst.
≈ Vanan väntar tålmodigt. ≈
wane → SAOB VANA 1) egenskapen / förhållandet att vara van, (lång / gedigen) erfarenhet (av något) (och därför (god) förmåga att klara av / handha / utstå detta); 2) beteende(mönster) och dyl. som man vant sig vid och ständigt / gärna (och omedvetet) upprepar / endast ovilligt avstår ifrån
bidar → SAOB BIDA 1) a) ge sig till tåls, tåligt vänta
Låle (1300-talet) #436: Wannæ bidher bæsth
Gestit consuetus pare mos passu fore fretus
Låle (1300-talet) #480: Wanæ bidher bæsth
Jd quod metitur vsus melius stabilitur
YFSv (ca. 1450) #376: wani bidhir bæst
gestit conswetus pari mos passu fore fretus
YFSv (ca. 1450) #417: wani bidhir bæst
Jd quod metitur vsus melius stabilitur
{1263} Wara tigh för absolen, dieffulen är ther begraffuen.
≈ Akta dig för ståtlig prakt: i den döljer sig djävulen! ≈
wara (imper.): akta dig! → SAOB VARA, v.4, 1) (†) refl. ta sig till vara / akta sig / ta sig i akt (för något)
absolen: Absalom ☞ Andra Samuelsboken 14:25-19:1.
absolen: Th. Hjelmqvist: Bibliska personers namn, s. 106:
”På Absalons prakt och ståt syftar nog ordspråket: »Wara tigh för absolen,
dieffulen är ther begraffuen.» Swenske Ordsedher C 7 a (1604).
Här står absolen sannolikt for Absolon. I uppl. af 1636 står Absolen.”
{1264} Weck icke hunden medan han soffuer.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 871 #1:
Wäck intet Hunden mädan han sofwer.
i. e. Fås intet wedh paddan mädan du haar roo.
Fås … wedh → SAOB FÅ 3) (†) i uttrycket fås vid / med (någon / något), ge sig i kast med (någon / något), ”tagas med” (någon); ”lägga sig i” (något); ha att göra med (någon / något), röra vid (något)
paddan → SAOB PADDA, odugling, klåpare, stympare; tölp, drummel, kräk
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 150: »Väck inte en bilagd tvist till liv igen.»
{1265} Wärre hiul stielper lasset.
≈ Sämre (dåliga) hjul stjälper lasset. ≈
wärre (komp. till adj. dålig): värre / sämre → SAOB DÅLIG 1) b) om sak / förhållande: icke god, otillfredsställande, underhaltig, bristfällig
Grubb – Penu proverbiale (1665), 787 #4:
Söndrigt Hiwl stiälper snart laszet.
i. e. Ondt giöra medh elack reeda
reeda: utrustning → SAOB REDA, sbst.1, (†) om redskap / hjälpmedel / tillbehör och dyl. (som tarvas för något); utrustning
{1266} Wärden är wilie drygh.
≈ Världen är egensinnig. ≈
wärden → SAOB VÄRLD
wilie drygh särskrivning av wiliedrygh
wiliedrygh: egensinnig → SAOB VILJA ⇒ VILJE- | -DRYG, som ger prov på (för) mycket vilja
Låle (1300-talet) #485: Werdhen ær all williæ drw
Jmpleat vt nutum mundum liquet esse volutum
Låle (1300-talet) #733: Wærdhen ær al wiliæ drugh
Orbis habet carum fructum rerum propriarum
YFSv (ca. 1450) #423: wærldin ær all wilia drygh
jmpleat vt nutum mundum liquet esse volutum
YFSv (ca. 1450) #669: værldhin ær aal wilia drygh
orbis habet carum rerum frvctum propriarum
wilia drygh → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 973/974: vili, m. 1) vilja, önskan; det som ngn vill. — vilia drygher, adj. intagen i sin egen vilja, egensinnig? rik på önskningar? rik på önskningars uppfyllelse, rik på möjlighet att få önskningar uppfyllda?
Kock [1892], s. 205-206: ”Det östnord. »Werdhen ær all williæ drw», som återfinnes i det isl. »Veröldin er viljaþrjúg (vodahál»; Guþm. Jónssn 350), har blivit förklarat på olika sätt. […] Jag fattar dock all williæ-drw såsom två ord och översätter »helt och hållet egensinnig» […].”
{1267} Wärre är fattigmans spott än skadan.
≈ För den fattige är hån och förakt värre än att vara fattig. ≈
spott → SAOB SPOTT 1) hån, skymfande, smädelse
Låle (1300-talet) #320: Wærre ær fattigh man om spot æn om skadhen
Est misero peyus derisio quam dolor eius
YFSv (ca. 1450) #287: wærre ær spot æn skadhi
est misero peius derisio quam dolor eius
Grubb – Penu proverbiale (1665), 757 #1:
Spotta intet dhen lyckan är wrång.
i. e. Lägg intet steen på börda.
wrång → SAOB VRÅNG B. 2) f), som är full av besvärligheter / motgångar / prövningar
…dhen lyckan är wrång: …som lyckan är otursam mot.
{1268} Wärden står icke wijdh stake bunden.
≈ Världen är föränderlig och obeständig. ≈
stake: stolpe → SAOB STAKE 2) h) om käpp / stör och dyl. använd såsom stöd; även om tjuderpåle
Låle (1300-talet) #1080: Wærdhen staar eij wedh staghe bwndhen
Todet in vrbe status nec palo stat religatus
YFSv (ca. 1450) #986: wærldhin ær ey al wid staka bundin
Tedet in orbe status nec palo stat religatus
Läs orbe i Låle-texten i st. f. vrbe och todet i YFSv-texten 986 i st. f. tedet.
Mlat. todere »walen», mht. walen »sich wälzen, rollen». (Kock [1892], s. 392)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 882 #2:
Werlden är intet wedh staaka bunden.
i. e. Hon är obeständig. Man säger fördhenskul icke obilligt, at Werlden är en hynda.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 375: »Allt är föränderligt.»
{1269} Wee tigh så suart tu är sade gryton till kätilen.
≈ Stackars dig, så svart du är! sade grytan till kitteln. ≈
kätilen: kitteln → SAOB KITTEL 1) kokkärl, panna, gryta och dyl.
suart: svart → SAOB SVART
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 326: »Man anmärker på andras fel utan att tänka på att man själv är likadan.»
Låle (1300-talet) #1079: Wee wordhe teg so sort tw æst sagde grydhen tiI kædhelen
Teter es ecce lebes ait olla pudescere debes
YFSv (ca. 1450) #1008: grytan lastadhe kætilin we ær thik tha swart thu æst
Teter es o lebes ait olla pudescere debes
Kock [1892], s. 391:
”Läs i S [YFSv] ecce lebes, eftersom o lebes ej tillfredsställer metern, och väl snarast swa (ej tha).”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 338 #1:
Huru swarter ästu, sadhe Kiättilen til Grytan.
i. e. Dhen ena Paddan förbrår offta dhen andra, och äre både lijka goda.
Man säger dhet och aff en gammal Vers:
Ecce quam niger es, sic dixit caccabus ollae.
(”Se så svart du är! – sade kitteln till grytan.”)
Wed samma meening plägar man och säya: Padda så godh som Fröö.
förbrår → SAOB FÖR- | -BRÅ, förebrå, klandra
ästu (pres. ind. sg. 2:a pers. {äst} <är> + {[t]u} <du>: du är → SAOB VARA
Huru swarter ästu: så svart du är
fröö → SAOB FRÖ, groda
{1270} Wärket prisar mestaren.
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 363: »Ett gott arbete hedrar den som har utfört det.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 882 #4:
Wärket prijsar mästaren.
i. e. Arbetet roosar sigh sielfft.
Jesu Syrachs Book 10:1 (GVB 1541):
Werket prijsar Mestaren.
{1271} Wänskap som är för nytta skul, förgåås snart.
≈ Vänskap som är till för nyttans skull tar snart slut. ≈
förgåås (dep.): förgår, försvinner → SAOB FÖRGÅ, v.2, intr. och dep.: gå bort (i oegentlig användning); gå till ända; försvinna; 1) gå bort, gå sin kos; upphöra, taga slut; försvinna; stundom: förflyktigas
{1272} Wäldet pröffuar manen.
≈ Makten prövar mannen. ≈
wäldet: makten → SAOB VÄLDE 1) b) i fråga om (att ha befogenhet) att bestämma / råda över någon / något: makt / myndighet; inflytande
manen ((†) best. form till man): mannen → SAOB MAN, sbst.2; (†) manen
Låle (1300-talet) #218: Een maa prøwæ en man i sith weldhe
Dat mores sciri culmen herile viri
YFSv (ca. 1450) #190: thu scal prøua mannen i sith waldh
dat mores sciri culmen herile viri
Grubb – Penu proverbiale (1665), 872 #3:
Wäldet pröfwar mannen.
i. e. Om han dher wedh kan bära sin Lycka.
{1273} Wärian biuder landz fridh.
≈ Värjan bjuder landsfred. ≈
wärian → SAOB VÄRJA 1) (†) skydd / värn (mot fysiskt våld / militärt angrepp och dyl.); försvar
landz fridh särskrivning av landzfridh (=1636)
landz fridh → SAOB LAND- | -FRED (land- 1635—1792. lands- 1559 osv.) 1) rättstillstånd upprätthållet genom särskilda lagar och förordningar till skydd för den personliga säkerheten inom landet; även i utvidgad användning, om dylik lag / förordning.
Grubb – Penu proverbiale (1665), 882 #3:
Wäria biuder Landzfred.
i. e. Som man wille säya: Dhet ena Swärdet håller dhet andra i slijden.
{1274} Wilian drager lasset till bysz.
≈ En god vilja drar hem lasset. ≈
Jfr. {253} En god wilie drager lasz til bys.
till bysz (arkais. gen. sg. m. obest. efter prep.): till byn → SAOB BY, sbst.2, 2) e) i uttrycket till by / bys, stundom byss, till byn / en by; allmännare, liktydigt dels med: hem, tillbaka (hem), till platsen (där något försiggår / där någon uppehåller sig), till sin bestämmelseort, till rätta, dels med: tillsammans, i ärenden
Låle (1300-talet) #86: Godh wiliæ draffwer gerne stoort læss tij by
Ad villam bona magna trahit plaustrata voluntas
Låle (1300-talet) #441: Goth wiliæ draffwer stoort læss til by
grande ferunt edi plaustrum bona vota veredi
YFSv (ca. 1450) #382: godhir wili draghir halfft las til by
grande ferunt edi plaustrum bona vota veredi
Grubb – Penu proverbiale (1665), 259 #2:
Godh willia draar laszet til bysz.
i. e. Lust och flijt giör bördan lätt.
{1275} Wiliogan hest skal man icke mykit driffa.
≈ En villig häst skall man inte driva på för mycket. ≈
wiliogan: villig → SAOB VILLIG
mykit: mycket → SAOB MYCKEN
driffa → SAOB DRIVA 32) d) egga, mana; (†) e) påskynda, få att gå fortare
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 365: »Flitig arbetare ska man inte driva på.»
Låle (1300-talet) #108: Williegh øxe scal man eij altijdh køræ
bos non semper onus substet licet ad iuga pronus
YFSv (ca. 1450) #92: man skal ey vilioghan vxa off fast køra
bos non semper onus subeat licet ad iuga pronus
off fast → Söderwall Ordbok, 2:1, s. 143: offaster, adj.– n. adv. för häftigt, för våldsamt,
för mycket
Grubb – Penu proverbiale (1665), 851 #2:
Willigh Häst skal man intet sporhugga.
i. e. En flijtigh tiänare moste skoonligen drijwas.
{1276} Wilian är icke landz rätt.
≈ Rätten att få igenom sin egen vilja finns inte i lagen. ≈
landz rätt särskrivning av landzrätt (=1636)
landz rätt → SAOB LAND- | -RÄTT (lands- 1525 osv. landt- 1680—1792) 1) om sammanfattningen av vissa rättsbud: rätt som gäller för landsbygden (i äldre tid enligt landslagen)
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 364: »Den enskildes vilja är inte gällande lag.»
Olavus Petri Domareregler (ca. 1540) #11:
Wold är icke landzrett.
Låle (1300-talet) #59: Wiliæ ær ey landhe ræth
astree volitum sepe relegat itum
Låle (1300-talet) #833: Williæ ær icke landhe ræth
propria vota sequi non est iuris tenor equi
YFSv (ca. 1450) #64: vili ær ey landz ræth
astree volitum sepe relegat itum
YFSv (ca. 1450) #766: wili ær ey lanz ræthir
propria vota sequi non est juris tenor equi
Kock [II], s. 36: »Ordspr. säges numera till en som önskar eller gör anspråk på
något obilligt eller på något, som strider mot andras rätt […].»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 852 #1:
Willia är ingen Landzrätt.
i. e. När willian får spela mäster, så haar Lagen lijtet at säya.
{1277} Wilia och macht göra alla gerningar.
≈ Vilja och makt uträttar allt. ≈
Låle (1300-talet) #748: Wiliæ oc mackt gøræ allæ gerningher
Omnes res gestas faciunt duo velle potestas
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 852 #3:
Willia och macht giör stoora wärck.
i. e. När dhe hielpas åth, så förmå dhe mycket.
{1278} Wisste then rijke huru then fattige motte,
Wisserliga hade han sin dödh.
≈ Visste den rike hur den fattige mådde hade det säkerligen vållat hans död. ≈
motte (impf. till må): mådde → SAOB MÅ, v.2, 1) för att beteckna att någon har det så / så ställt i fråga om sin hälsa / i fråga om de subjektiva förnimmelser han har av sitt kroppsliga allmäntillstånd: befinna sig / känna sig (så / så)
wisserliga: förvisso → SAOB VISSERLIGEN, adv., 2) (†) i sanning / (helt) säkert / visst / utan tvivel / förvisso
— C7 b —
{1279} Wintren spör huadh sommar haffuer affladh.
≈ Vintern undrar vad sommaren frambringat. ≈
spör: spörjer → SAOB SPÖRJA 4) genom en fråga / frågor begära upplysning(ar) / besked, framställa en fråga / frågor, fråga; även: undra […]
affladh: avlat, frambringat → SAOB AVLA 4) alstra, föda, frambringa, åstadkomma
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 367: »I ålderdomen är man beroende av vad man har uträttat och sparat i sin krafts dagar.»
Låle (1300-talet) #289: Ee spør winther hwat sommer hawer awlæt
Estas quid peperit brume presentia querit
YFSv (ca. 1450) #250: æ kombir winthir ok spør hwat somaar haawir afflat
Estas quid peperit brume presencia querit
Grubb – Penu proverbiale (1665), 855 #4:
Winteren kommer, som wij haa wändt.
Och spör hwad Sommaren haar förtiänt.
i. e. Som man wille säya: Winteren är Sommarens arfwinge.
Om sommaren måste winterfödhan förskaffas.
{1280} Wintren är somarzens arwinge.
≈ Vintern får det som sommaren frambringat. ≈
somarzens: sommarens → SAOB SOMMAR
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 367: »I ålderdomen lever man av vad man har uträttat i ungdomen.»
Låle (1300-talet) #290 B: Vinteren er sommerenss arffuing.
(alt. A: Winther ær sommerens awls forteræ)
Estiuum fenus petit hospes hyems inamenus
YFSv (ca. 1450): – – – – – – – – –
Grubb – Penu proverbiale (1665), 855 #4:
Winteren kommer, som wij haa wändt.
Och spör hwad Sommaren haar förtiänt.
i. e. Som man wille säya: Winteren är Sommarens arfwinge.
Om sommaren måste winterfödhan förskaffas.
{1281} Wijs barn j byn och gack sielffuer effter.
≈ Skicka barnen till byn men följ själv efter! ≈
wijs (imper. till wijsa): visa! → SAOB VISA, v., 2) c) (†) i fråga om att uppmana någon att uträtta något (i synnerhet ett ärende)
gack (imper. till ga) [fsv. gak]: gå! → SAOB GÅ (ga / gangha)
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 31: »Eftersom de inte kan uträtta ärendet ordentligt:
ska man få något uträttat ordentligt, får man göra det själv; även försmädligt om vuxna.»
Låle (1300-talet) #294: Wijss barn i by oc gack selwer effther
Esto sequens puerum quem miseris ad forma rerum
YFSv (ca. 1450) #255: wisa barne i by ok gak siælwir æpte
esto sequens puerum quem miseris ad fora rerum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 862 #1:
Wijsa Barn i Byy, och gå sielff effter.
i. e. Som man elliest säger: Hundar ätha vpp annars ärende.
Dherföre är altijdh sielffwer bästa drängen.
Ty dhen som sänder owist folck åstad, han måste sielff beställa sitt ärende å nyo.
{1282} Wipan will wärie all marken och kan icke sigh sielff [scil. wärie].
≈ Vipan vill skydda varje bit mark men kan inte skydda sig själv. ≈
wipan → SAOB VIPA, särskilt (och i synnerhet) om arten Vanellus vanellus Lin., tofsvipa; även i utvidgad användning, om fågel som anse(tt)s påminna om vipa, särskilt om fågel tillhörande släktet Calidris Merr., snäppor
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 367: »Den beskäftige lägger sig i det som inte angår honom och försummar sitt eget.»
wipan → SAOB VIPA, särskilt (och i synnerhet) om arten Vanellus vanellus Lin., tofsvipa; även i utvidgad användning, om fågel som anse(tt)s påminna om vipa,särskilt om fågel tillhörande släktet Calidris Merr., snäppor
Låle (1300-talet) #1165: Wijben wil wæriæ all marcken
oc hwn kan eij wæriæ syn eghen reedhe
vppupa wlt nempe sibi singula subdere tempe
vix saltem solidum tenet a discrimine nidum
YFSv (ca. 1450) #1071: wipan wil hægna aal markin
ok gethir ey wart sith eghit redhir
vppupa wlt nempe sibi soli subdere tempe
vix saltem solidum tenet a discrimine nidum
Grubb – Penu proverbiale (1665), 856 #1:
Wijpan wil wäria hwar Tufwa, och mister offta sitt egit Näste.
i. e. Dhen mycket bekymbrar sigh om ens annars, han mister offta sitt egit.
Heeter fördhenskul: Achte hwar sitt, låte annars fara.
{1283} Vlffuen bijter icke på then skoogh som han burin är.
≈ Vargen dödar inte i den skog där han är född. ≈
vlffuen: ulven, vargen → SAOB ULV
bijter: dödar → SAOB BITA B) 4) fatta (något) med tänderna (eller motsv. mundelar) och medelst käkarnas (eller motsv. mundelars) hoppressande göra intryck i (det) med tänderna (eller motsv. mundelar), sarga (även om sargande till döds) med tänderna (eller motsv. mundelar)
på then skoogh: i den skog → SAOB SKOG
som: där → SAOB SOM, rel. adv.,16) b) β) utan utsatt korrelat: till / på den plats och dyl. där; där
burin (perf. part.): buren, född → SAOB BÄRA 13), föda, bringa till världen
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 361: »Tjuven stjäl inte i sitt närmaste grannskap.»
Låle (1300-talet) #30: Wlffwen bidher eij paa then mark som han ær baaren
Agro quo latitat lupus agnum prendere vitat
Låle (1300-talet) #1153: Wlff tagher eij bradh paa sijn eghen marck
Vix depredatur lupus in quo iure moratur
YFSv (ca. 1450) #70: wluen bithir ey lamb a the mark som han ær wan
agro quo latitat lupus agnum prendere vitat
YFSv (ca. 1450) #1064: wlff takir ey bradh a sinne æghne mark
vix deserdatur lupus in quo rure moratur
Grubb – Penu proverbiale (1665), 832 #1:
Wlfwen bijter intet dher han boor.
i. e. Falsker går intet brystgiänges. Han går räfwekrokar långt omkring,
at ingen kan märkia hans list.
{1284} Vlff gör suin såre.
≈ Varg sårar svin. ≈
vlff: ulv, varg → SAOB ULV
såre (adj.): såriga → SAOB SÅR, adj.1, (†) som har sår; sårig, sårad
Låle (1300-talet) #936: Wlff gør swijn sotthe
Rixam porcorum rabies domat arta luporum
YFSv (ca. 1450) #850: wlff gør saat swin
Rixam porcorum rabies domat arta luporum
Kock [II], s. 354: »Ordspr. vill alltså säga, att gemensam fara gör enig.»
{1285} Vngdom och wisdom fölies säldhan åth.
≈ Ungdom och visdom följs sällan åt. ≈
säldhan → SAOB SÄLLAN
Grubb – Penu proverbiale (1665), 835 #1:
Vngdomen och wijszdomen föllias intet altijd.
i. e. Wett går sällan för åhren.
för → SAOB GÅ FÖRE, om tid: gå före, föregå, komma före
{1286} Vnlöper tu migh tu vnlöper icke bödelen.
≈ Även om du undkommer mig undkommer du inte bödeln. ≈
vnlöper → SAOB UND- | -LÖPA, löpa / springa bort / iväg från (någon / något); undkomma / undgå, särskilt med avseende på död / straff och dyl.
bödelen → SAOB BÖDEL 1) person som är anställd för att avrätta missdådare; skarprättare
{1287} Vng ängel warder gefft gamal dieffuull.
≈ Ung ängel blir inte sällan gammal djävul. ≈
gefft (adv.): vanligtvis → SAOB GÄV 3) (†) såsom adv.: vanligen, ständigt
Låle (1300-talet) #734: Vngher ænghil wordher gernæ gammel diæffwel
Ortus sit angelicus euo sathanizat iniqus
YFSv (ca. 1450) #671: vngir ængil ær gamal fændin
Ortus angelicus senio satanizat iniqus
fændin: fiande (fändin), troligtvis ”fienden”, ”djävulen”; i svordomar → Söderwall Ordbok, 1, s. 248: fiande (fändin), m. 1) fiende, djävul, fan
Kock [1892], s. 296: ”Fændin »fan» är ej bestämd form av fiande, fiænde »fiende»,
utan ett lågtyskt (frisiskt) låneord, urspr. part. presens av verbet (ags.) fandian
»försöka» fresta., ffris. fandia.” (Kock [1892], s. 296)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 838 #1:
Vnger Ängel, gammal Diefwul.
i. e. Sagt om dhen som i vnga dagarna haar waret from, och på ålderen arg och ond.
{1288} Wore icke lagh j landet så toge huar som wille.
≈ Funnes det ingen lag i landet skulle var och en roffa åt sig som han ville.
Låle (1300-talet) #2: Wore ey laaw i landhe thaa toghe hwer som finghe
Ad nutum raperet quiuis nisi lex prohiberet
YFSv (ca. 1495) #2: ware ey lagh i lande tha toghe hwar som finge
Ad nutum raperet quiuis nisi lex prohiberet
{1289} Wold och oräth finner sin domare.
≈ Våld och orättvisa finner sin domare. ≈
wold → SAOB VÅLD 2) om förhållandet / handlingen att använda fysisk / mekanisk kraft / styrka i syfte att (ofta dels orättmätigt / otillbörligt / olovligen, dels mer / mindre brutalt / hänsynslöst) skada / bestraffa / utöva påtryckning på / tvång mot / makt över någon l. att skada / påverka något
oräth → SAOB ORÄTT, sbst., 2) det som moral, religion, samvete / lagar och dyl. förbjuda; det som icke är rätt / rättvist; även: orättfärdighet; även (numera i synnerhet arkaiserande i högre stil: oförrätt, orättvisa
Grubb – Penu proverbiale (1665), 868 #2:
Wåld finner sin domare.
i. e. Som man sade: Wår HErre råkar fulle dhen som brukar wåld och orätt,
och blijr dher öfwer en starck Hämpnare
{1290} Wrång börsle1), gör wrång försla2).
≈ Den som hör fel svarar fel. ≈
wrång → SAOB VRÅNG B. 2) bakvänd / förvriden / oriktig / felaktig / falsk
1) börsle: tryckfel för hörsle (hörelse) (1604 och 1636)
hörelse (†) verbalsbst. till höra): hörande, hörsel → SAOB HÖRA
2) försla: tryckfel för framförelse / framførilse (?)
framförelse / framførilse: framförande → SAOB FRAMFÖRA
Låle (1300-talet) #927: Wrangh hørijlsæ gøre wrangh fram førijlssæ
Re male percepta responsio prodit inepta
YFSv (ca. 1450) #843: wrang hørilse gør wrang framførilse
Re male percepta responsio prodit inepta
wrangh → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1009: vranger, adj. 2) förvänd, oriktig, felaktig.
framførilse → Söderwall Ordbok, 1, s. 325: framförilse (-else L.), (n. pl. L.) — svar? återgifvande? wrang hörilse gör wrang framförilse (re male percepta responsio prodit inepta) GO 843
Kock, s. 352: ”Då jag ej känner något annat stöd för översättningen »svar», så antar jag, att responsio i latinet blott ofullständigt motsvarar det nord. ordets betydelse (liksom ofta annars i denna ordspråkssamling latinet och den nord. texten blott ganska ofullkomligt motsvara hvarandra), och att framførilse här betyder »framställning», återgivande».”
Grubb – Penu proverbiale (1665), 866 #3:
Wrång hörszel giör galet förstånd.
i. e. Dhen orätt hörer, han förer och galne tijdender.
Dheraff man och säger: Illa hördt, blijr illa fördt.
{1291} Wredh man seer icke sin egin näsa.
≈ En ursinnig person ser inte sin egen näsa. ≈
wredh → SAOB VRED, ursinnig; arg
Grubb – Penu proverbiale (1665), 864 #4:
Wreder man seer ickse sin näsa.
i. e. Han förgiäter sigh sielff.
förgiäter: glömmer → SAOB FÖRGÄTA 1) glömma, förlora / tappa minnet av (något / någon)
{1292} Wrede driffuer man från skälom sinom.
wrede → SAOB VREDE, ursinne / ilska / harm
skälom (arkais. dat. pl. styrd av prep. från): förstånd → SAOB SKÄL, sbst.4, D. 10) förnuft, förstånd; b) i uttryck som beteckna att själsförmögenheterna hos en person som normalt har sitt förstånd i behåll på grund av sjukdom (särskilt strax före döden) / berusning / affekt och dyl. mer / mindre tillfälligt äro omtöcknade resp. att någon är fullkomligt klar i huvudet
sinom (refl. pron.; arkais. dat. pl. till sin styrd av prep. från): sina [själsförmögenheter] → SAOB SIN
från skälom sinom: från sina själsförmögenheter, från sitt förstånd
{1293} Vtij lugnast watn äre mest1) ormar.
≈ I de lugnaste vattnen finns de farligaste ormarna. ≈
1) mest: tryckfel för werst
werst: (fsv. værste): värsta, farligaste → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1059: värre, adj. komp. och värster, superl. B) superl. 3) värst, mest förderflig, mest farlig.
Låle (1300-talet) #42: J tøsth watn ære oorme wærsth
Anguibus est furnus quandoque latex taciturnus
Låle (1300-talet) #501: J tøøsth watn ære oormenæ wærsth
Jn limpha tacita truciora latent aconita
YFSv (ca. 1495) #68: J thysto vatne æro orma værste
angwibus est furnus quandoque latex taciturnus
YFSv (ca. 1495) #439: J thysto vatne æro orma værste
jn limpha tacita trvciora latent aconita
værste: farligaste → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1059: värre, adj. komp. och värster, superl. 3) B) superl. värst, mest förderflig, mest farlig.
{1294} Vxen drager ändogh han dröner.
≈ Oxen drar fastän han stönar. ≈
vxen: oxen → SAOB OXE
ändogh: fastän, även om → SAOB ÄNDOCK II. (numera mindre brukligt) såsom koncessiv konj.: trots att, fastän; även: likgiltigt om, även om; […]
dröner: ”stönar” → SAOB DRÖNA, råma, böla (sakta / utdraget)
Grubb – Penu proverbiale (1665), 661 #2:
Oxen draar fulle, fast han dröner.
i. e. Man får intet släppa ämbetet handlöst, fast dhet stundom faller något swårt,
at man måste pusta vnder bördan.
{1295} Vslom1) är vslom wärst.
≈ En stackars fattig är värst för en annan stackars fattig. ≈
Jfr. {282} Frände är frände werst.
Jfr. {285} Frende är vslom werst…
1) Vslom: uppenbarligen tryckfel för Vsel i meningens början.
vslom (dat. m. sg.): usel → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 866: usal, adj. 3) arm, fattig, nödställd
Låle (1300-talet) #1087: Vsæll ær vsæll wærsth
Turba misellorum magis est tortrix miserorum
YFSv (ca. 1495) #993: wsal man ær wslum wærst
Turba misellorum magis est tortrix miserorum
{1296} Wäll må the bliffua faddrar män icke faste gerna huars annars affthon.
wäll (adv.) → SAOB VÄL
faddrar → SAOB FADDER
män (konj.): men → SAOB MEN
huars annars (gen. till varandra med kongruensböjning): varandras → SAOB VARANDRA, ((†) (varsandras)
huars annars affthon: ???
{1297} Wegh icke tin wälgärning medh Gull wicht.
≈ Väg inte din välgärning med guldvåg! ≈
wegh (imper. sg.): väg! → SAOB VÄGA
gull → SAOB GULD
wicht → SAOB VIKT
gull wicht: guldvåg → SAOB GULD- | -VIKT, 1) i egentlig användning: guldets vikt; vikt i guld; vikt (viktsystem, viktlod, viktmått), förr även våg som användes vid vägning av guld
{1298} War icke snar till at döma andra, för än ransakat ähr.
≈ Var inte kvick till att döma andra förrän du prövat dig själv! ≈
för än särskrivning av förän:
för än → SAOB FÖRRÄN 1) innan
ransakat: undersöka → SAOB RANNSAKA 2) företaga en undersökning av något för att få reda på något; forska efter / i något; undersöka; granska
Grubb – Penu proverbiale (1665), 348 #2:
Hwar tage sigh sielff om Näsan.
i. e. Som man wille säya:
Ransake hwar i sin egen barm, förr än han straffar en annan.
tage sigh sielff om näsan → SAOB NÄSA: i uttrycket taga sig själv om näsan, ta sig en funderare, pröva sig själv
ransake hwar i sin egen barm → SAOB RANNSAKA 2) d) β) (†) i uttrycket rannsaka hos sig / i sin egen barm, rannsaka / pröva sig själv
{1299} Wåge winne wåghe tappa.
≈ Ta chansen att vinna! Riskera att förlora! ≈
Jfr. {546} Ingen winner vtan han will wåga.
Jfr. {1237} Then inthet wågar, han inthet windher.
wåge / wåghe → SAOB VÅGA 1)
a) med avseende på pengar / kapital (eller annan insats), särskilt dels i fråga om vadslagning / spel och dyl.: satsa, dels: placera / investera
c) utan obj.: löpa / (ha modet att) ta en risk; utsätta sig för fara; särskilt i förbindelse med vinna […]
tappa: förlora → SAOB TAPPA, v.2, 5) i fråga om att förlora något / lida nederlag, bli besegrad i något / i något avseende komma till korta; […]
☞ Holm [1975] Ordspråk, s. 369: »Tar man risken, får man ta både vinst och förlust.»
Grubb – Penu proverbiale (1665), 857 #1:
Winna, står intet altijdh i Spelarens handh.
i. e. Som man elliest plägar säya: Wåga winna, wåga tappa.
Y
{1300} Ynnest äher1) falsk, och fägringh är fåfängeligh.
≈ Behagfullhet är falsk, och skönhet är värdelös. ≈
ynnest: behagfullhet, älsklighet → SAOB YNNEST 1) (†) egenskapen / förhållandet att vara tilltalande / behaglig / sympatisk, behagfullhet / älsklighet / täckhet
ynnest → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1075: ynnist, f. [Ä. Dan. ynnest] ynnest, välvilja, godhet.
1) äher: tryckfel för ähr (1636: är)
ähr: är → SAOB VARA
fägring: skönhet → SAOB FÄGRING, skönhet, skönt utseende; konkretare: vad som är skönt (hos någon / något)
fåfängeligh: förgänglig → SAOB FÅFÄNGLIG = FÅFÄNG 5) värdelös, utan värkligt (inre) värde, tom; förgänglig, betydelselös
Ordspråksboken 31:30 (Översättning1536):
Ynnest är falsk, och fäghrind är fåfengelig
fäghrind: skönhet → SAOB FÄGRING; förr även FÄGRIND, f.
{1301} Ynne är tage all witte och bytte.
ynne: välvilja → SAOB YNNE, (†) ynnest
ynnest → Söderwall Ordbok, 2:2, s. 1075: ynnist, f. [Ä. Dan. ynnest] ynnest, välvilja, godhet.
Ä
{1302} Ähran och ögon tåla minst.
≈ Anseendet och ögonen tål minst. ≈
ähran: anseendet → SAOB ÄRA 1) om aktning / högt anseende / hög värdering (som någon (eller något) åtnjuter, t. ex. för berömliga handlingar / utmärkta egenskaper / hög samhällsställning); även dels om (bibehållet) fullgott / oklanderligt anseende / rykte (utan tadel), dels om berömmelse / ryktbarhet […]
tåla: tål → SAOB TÅLA 3) b) ha överseende / fördragsamhet med / tolerera (någon / något); […]
Grubb – Penu proverbiale (1665), 910 #1:
Ögat och Ähran thola minst.
i. e. Ett lijtet grand kan förderfwa ett Öga,
och en lijten skamfläck ähran.
{1303} Ägin skada är störst.
ägin (adj.) → SAOB EGEN
Swenske ordsedher, eller ordsagor (1604) 